Igår var det ännu en dag med lite familjekänsla över sig. Tjo och tjim, skrik och gap, grillning och så som det brukar vara när man har barn, stökigt. Min dotter stormtrivs i vart fall och jag kan inte säga mycket annat heller.
Efter att ha stökat runt och rensat ut mina prylar kan jag knappt gå idag. Jag haltar fram som en gammal gubbe (vilket jag ju i o f s är).
På agendan idag: en hiskans massa och jag får väl vara glad om hälften blir gjort
fredag, september 10, 2004
onsdag, september 08, 2004
Sex eller kärlek
För vissa människor handlar allt om sex. De kan inte leva utan sex. Människor bedöms utifrån sex. Allt annat åsidosätts. Sex är det allra främsta som överskuggar allt annat. Mänskliga värden som ömhet, närhet, hjälpsamhet åsidosätts till den egna kroppens njutning. Konflikter används som en anledning för att knulla med annan än den förmodade egna partnern, i den mån man förståss kallar det för en parner, ja, partner menar jag ju förståss…
Helen har gjort det, som hämnd säger hon, men i själva verket var det för att det var viktigt med njutning och självbekräftelse. Likadant är det med Theresia. Medan vi var tillsammans smet hon iväg för att få sig ett nyp. Anledningen var förstås osämja och en därmed alldeles förträfflig anledning till att para sig med annan. I och för sig säger jag inget om det. Jag tror i grund och botten inte på att en människa bara vill ha en partner, (här skulle egentligen en ljudfil komma men jag avstod).
Jag vet själv att jag har känslor för många fler än en tjej. Jag kan också, likt många män kunna knulla flera, visavi, vilket jag också gjort, men när det kommer till lite högre värden tycker jag inte att det inte är förenligt med moral att slänga det i ansiktet på någon om denne klart förklarar att det inte känns bra (alla förstår väl här att jag pratar om mig själv). Man kan ju skona varandra, för trots allt, och när allt kommer omkring så handlar det ju om rent djuriska drifter. Man behöver då inte vara en uträknande och beräknande skitstövel som planterar ett ”gå vidare” i parnerns (ja, parnerns) huvud av den simpla anledningen att hämnas och tänka på den egna sexdriften.
Vad är kärlek? Kan vänner vara sexpartners, frågar Helen sig? Tja, jag har bara ett svar. Man kan älska flera. Men att älska är inte samma sak som att knulla. Jag älskar Helen och jag är inte med på att hon har sex med andra. I fallet Theresia var det ju faktiskt så att vi hade sex med fler samtidigt redan från början, därmed är förutsättningarna annorlunda. Likadant var det för min del i Thailand. Tjejerna, i vart fall två av dem, visste om varandra.
Så vad vill jag ha sagt med detta? Att jag inte tycker om att smaka ”på min egen medicin”? Nej!
Jag säger bara att man får vara finkänslig! Det är OK, och alla gör det! Men man skall inte skada varandra vilket tyvärr allt för ofta är anledningen!
Skit samma. Jag åker till Thailand, till Dada och Joy. Joy är frigjord och Dada är muslim. Jag kommer nog få mitt lilla roliga tills det känns OK. För som min gode vän Björn sade: ”När du träffat den rätte så vill du inte ha någon annan”. Själv tror jag att han har blivit allt för gammal . Det handlar bara om att knulla, föröka sig, både vad det gäller kvinnor och män.
Men vi är ju människor, tänkande varelser. Man skall inte använda sex som ett vapen för att skada en annan människa vilket allt för många gör.
Helen har gjort det, som hämnd säger hon, men i själva verket var det för att det var viktigt med njutning och självbekräftelse. Likadant är det med Theresia. Medan vi var tillsammans smet hon iväg för att få sig ett nyp. Anledningen var förstås osämja och en därmed alldeles förträfflig anledning till att para sig med annan. I och för sig säger jag inget om det. Jag tror i grund och botten inte på att en människa bara vill ha en partner, (här skulle egentligen en ljudfil komma men jag avstod).
Jag vet själv att jag har känslor för många fler än en tjej. Jag kan också, likt många män kunna knulla flera, visavi, vilket jag också gjort, men när det kommer till lite högre värden tycker jag inte att det inte är förenligt med moral att slänga det i ansiktet på någon om denne klart förklarar att det inte känns bra (alla förstår väl här att jag pratar om mig själv). Man kan ju skona varandra, för trots allt, och när allt kommer omkring så handlar det ju om rent djuriska drifter. Man behöver då inte vara en uträknande och beräknande skitstövel som planterar ett ”gå vidare” i parnerns (ja, parnerns) huvud av den simpla anledningen att hämnas och tänka på den egna sexdriften.
Vad är kärlek? Kan vänner vara sexpartners, frågar Helen sig? Tja, jag har bara ett svar. Man kan älska flera. Men att älska är inte samma sak som att knulla. Jag älskar Helen och jag är inte med på att hon har sex med andra. I fallet Theresia var det ju faktiskt så att vi hade sex med fler samtidigt redan från början, därmed är förutsättningarna annorlunda. Likadant var det för min del i Thailand. Tjejerna, i vart fall två av dem, visste om varandra.
Så vad vill jag ha sagt med detta? Att jag inte tycker om att smaka ”på min egen medicin”? Nej!
Jag säger bara att man får vara finkänslig! Det är OK, och alla gör det! Men man skall inte skada varandra vilket tyvärr allt för ofta är anledningen!
Skit samma. Jag åker till Thailand, till Dada och Joy. Joy är frigjord och Dada är muslim. Jag kommer nog få mitt lilla roliga tills det känns OK. För som min gode vän Björn sade: ”När du träffat den rätte så vill du inte ha någon annan”. Själv tror jag att han har blivit allt för gammal . Det handlar bara om att knulla, föröka sig, både vad det gäller kvinnor och män.
Men vi är ju människor, tänkande varelser. Man skall inte använda sex som ett vapen för att skada en annan människa vilket allt för många gör.
tisdag, september 07, 2004
Blogg som terapi
Idag känner jag återigen frustration. Det har att göra med hela min livssituation förstås. Det är bara för mycket att sätta sig i detta som jag gjort nu, men jag ska nog överleva, Får hoppas att en viss person mycket snart reser iväg.
Jag vet inte hur mycket jag skall berätta och funderar på att mycket snart återigen stänga ner. Denna gång, kanske för gott, i vart fall denna personliga sida/blog.
Det känns inte som att jag någonsin kan bearbeta något här, inte när jag ständigt tvingas att springa på henne, ja henne, alltså Theresia. Varje gång jag ser henne känns det som om allt rivs upp, varje gång hennes totala ignorering känns som en smocka mitt i nyllet. Jag darrar i hela kroppen i drygt en timme, sedan går jag och grubblar. Jag vill inte utsätta mig för detta mera.
Det må vara till Thailand eller någon annanstans i Sverige eller vart f-n som helst. Förutsättningarna blir dock minst sagt besvärliga nu. Jobbet jag håller på med minskar stadigt och jag har inte ens fått hälften av vad jag räknat med. Jag får verkligen lägga pannan i djupa veck nu.
Jag vet inte hur mycket jag skall berätta och funderar på att mycket snart återigen stänga ner. Denna gång, kanske för gott, i vart fall denna personliga sida/blog.
Det känns inte som att jag någonsin kan bearbeta något här, inte när jag ständigt tvingas att springa på henne, ja henne, alltså Theresia. Varje gång jag ser henne känns det som om allt rivs upp, varje gång hennes totala ignorering känns som en smocka mitt i nyllet. Jag darrar i hela kroppen i drygt en timme, sedan går jag och grubblar. Jag vill inte utsätta mig för detta mera.
Det må vara till Thailand eller någon annanstans i Sverige eller vart f-n som helst. Förutsättningarna blir dock minst sagt besvärliga nu. Jobbet jag håller på med minskar stadigt och jag har inte ens fått hälften av vad jag räknat med. Jag får verkligen lägga pannan i djupa veck nu.
Drömmar och frustration
Inatt hade jag återigen en mycket märklig dröm, en mardröm. Jag och min dotter finns i en lägenhet och plötsligt börjar alla rutor att självspricka och det skvätter splitter i hela rummet. Det är så mycket splitter i min säng att jag inte kan ta mig upp utan att skära mig rejält. Men när vi väl kommer ut visar det sig att rutorna spruckit i hela kvarteret och det ser ut som ett slagfält överallt. Plötsligt befinner jag mig på Götaplatsen och stora hundar biter mig så fort de får syn på mig och ägaren bara flinar.
Sedan vaknar jag. Märkligt hur hjärnan fungerar. Vad hade Freud haft och säga om det? Jag är inte ens hundrädd i vaket tillstånd
------------------------------------------------------
Tänk så mycket frustration som jag måste häva ur mig. Ibland är det tvärt om så att man borde lägga band på sig och inte vara så snabb med att döma människor, speciellt inte sådana som vill mig väl och som i ord och handlig visat att de bryr sig. Jag har inte många kvar och de nyvunna stöter jag bort, t e x genom att bete mig som igår. Samtidigt är det ju så att hon ältar sitt och jag ältar mitt. Ingen av oss mår bra och vi ältar varandras olycka.
Jag är vanligtvis inte så mottaglig för andras åsikter och synpunkter, fel uttryckt kanske, mottaglig är jag och villig att diskutera men jag skall alltid ha rätt med det resultatet att jag drar allt till sin yttersta spets. Helen ger t ex en helt annan bild av vad som hände igår. Läs den gärna här. Du kommer tillbaka till mig genom att använda Backspace/Backstegs-tangenten)
Det är ju så att det alltid finns två sidor av myntet. En sanning är aldrig absolut utan beror bara på betraktaren. Nu säger jag inte på något sätt att jag håller med men det är ju alltid en tolkning och människor tolkar situationer olika.
Apropå betraktare och apropå att döma folk, fick jag ett mail idag från en tjej, ja, tant kanske man skulle säga från Spraydate där jag ibland roar mig. Hon var väldigt snabb med att döma efter att ha läst ett par av mina sidor. Det talas om värderingar och prioriteter. Men vad vet hon om mig? Men OK, själv hade jag inte velat ge mig i kast med mig själv om inte jag var tvungen . Här finns mycket att bearbeta efter den senaste chocken i december 2003.
Jag kan i vart fall rekommendera Helens hemsida med adressen www.ehja.net En öppenhjärtigare och ärligare beskrivning av ett liv får man leta efter.
Sedan vaknar jag. Märkligt hur hjärnan fungerar. Vad hade Freud haft och säga om det? Jag är inte ens hundrädd i vaket tillstånd
------------------------------------------------------
Tänk så mycket frustration som jag måste häva ur mig. Ibland är det tvärt om så att man borde lägga band på sig och inte vara så snabb med att döma människor, speciellt inte sådana som vill mig väl och som i ord och handlig visat att de bryr sig. Jag har inte många kvar och de nyvunna stöter jag bort, t e x genom att bete mig som igår. Samtidigt är det ju så att hon ältar sitt och jag ältar mitt. Ingen av oss mår bra och vi ältar varandras olycka.
Jag är vanligtvis inte så mottaglig för andras åsikter och synpunkter, fel uttryckt kanske, mottaglig är jag och villig att diskutera men jag skall alltid ha rätt med det resultatet att jag drar allt till sin yttersta spets. Helen ger t ex en helt annan bild av vad som hände igår. Läs den gärna här. Du kommer tillbaka till mig genom att använda Backspace/Backstegs-tangenten)
Det är ju så att det alltid finns två sidor av myntet. En sanning är aldrig absolut utan beror bara på betraktaren. Nu säger jag inte på något sätt att jag håller med men det är ju alltid en tolkning och människor tolkar situationer olika.
Apropå betraktare och apropå att döma folk, fick jag ett mail idag från en tjej, ja, tant kanske man skulle säga från Spraydate där jag ibland roar mig. Hon var väldigt snabb med att döma efter att ha läst ett par av mina sidor. Det talas om värderingar och prioriteter. Men vad vet hon om mig? Men OK, själv hade jag inte velat ge mig i kast med mig själv om inte jag var tvungen . Här finns mycket att bearbeta efter den senaste chocken i december 2003.
Jag kan i vart fall rekommendera Helens hemsida med adressen www.ehja.net En öppenhjärtigare och ärligare beskrivning av ett liv får man leta efter.
måndag, september 06, 2004
Svartsjuka
Middag blev det. Thaimat, och sedan krogen, men det slutade inte roligt. Helen var som en iller på mig. Har aldrig sett en sådan svartsjuka hos någon. Vart jag än tittade, tittade hon också. Det var riktigt skrattretande och jag kunde inte låta bli att titta lite extra för att få mig ett garv inombords. När jag sedan förklarade för henne att jag tyckte en annan tjej som satt intill var snygg blev det för mycket för henne. Hon gick och satte sig med en annan karl som började att bjuda på öl och hon var ju inte sen att bildligt talat lägga upp sig.
Jag blev förbannad, gick fram till dem, var nära att lappa till karl'n men det slutade med att vi lämnade lokalen. Väl hemma blev vi ovänner igen och hon åkte hem.
Trist!
Jag blev förbannad, gick fram till dem, var nära att lappa till karl'n men det slutade med att vi lämnade lokalen. Väl hemma blev vi ovänner igen och hon åkte hem.
Trist!
söndag, september 05, 2004
Att skriva om sitt liv
Min flickvän/vän/kompis/X Helen (kärt barn har många namn) erkände till slut i ett svagt ögonblick igår vad jag hela tiden sagt. Hon är precis som jag fortfarande kär i sina X. Men likt förbaskat blir det ett himla liv så fort jag skriver något om de andra tjejerna i min blog. Jag förväntas att bara skriva om sådant som passar henne! Hennes motivering är: ”jag har lämnat dem bakom mig.” Hur kan hon ha lämnat dem bakom sig om hon fortfarande är kär? Man kan aldrig glömma en passion. Hon har haft två, jag bara en.
Helt klart är ju att det är svårt att skriva om sitt eget liv utan att nämna andra människor. Man hamnar därmed i ett antal dilemman, ett av de största är hur mycket skall man censurera sig själv och hur mycket får man utelämna andra. Jag börjar väl inse att det inte är fullt så lätt detta. En gång i tiden hade jag lagt ut en ca 100 A4 sidor lång text som jag kallade ”I kärlekens kölvatten”. Det handlade om mina bryderier när förhållandet med min dotters mor upphörde och jag var knäckt i 3 år innan jag träffade Theresia. Texten var skriven innan jag började med datorer och Internet. När jag sedan lade ut den på nätet blev det ett fasligt liv och jag fick mina fiskar varma ett antal gånger. Till slut valde jag att ta bort den, av hänsyn till min dotter som jag inte ville skulle läsa ofördelaktiga saker om sin mor. Idag funderar jag på att lägga ut den igen om än i en censurerad version. Trots allt var det ju mestadels mig själv som jag utelämnade.
Annars, tja jag springer fortfarande omkring och sorterar sopsäckar. Idag skall det dock bli färdigt och om inte Helen är allt för arg över uppdateringen skall vi ut och käka lite middag
Helt klart är ju att det är svårt att skriva om sitt eget liv utan att nämna andra människor. Man hamnar därmed i ett antal dilemman, ett av de största är hur mycket skall man censurera sig själv och hur mycket får man utelämna andra. Jag börjar väl inse att det inte är fullt så lätt detta. En gång i tiden hade jag lagt ut en ca 100 A4 sidor lång text som jag kallade ”I kärlekens kölvatten”. Det handlade om mina bryderier när förhållandet med min dotters mor upphörde och jag var knäckt i 3 år innan jag träffade Theresia. Texten var skriven innan jag började med datorer och Internet. När jag sedan lade ut den på nätet blev det ett fasligt liv och jag fick mina fiskar varma ett antal gånger. Till slut valde jag att ta bort den, av hänsyn till min dotter som jag inte ville skulle läsa ofördelaktiga saker om sin mor. Idag funderar jag på att lägga ut den igen om än i en censurerad version. Trots allt var det ju mestadels mig själv som jag utelämnade.
Annars, tja jag springer fortfarande omkring och sorterar sopsäckar. Idag skall det dock bli färdigt och om inte Helen är allt för arg över uppdateringen skall vi ut och käka lite middag
lördag, september 04, 2004
Kärleksbekymmer
Varför gråter jag hela tiden?
--------------------------------------
Hur länge kan man älta sina kärleksbekymmer? Hur intressant är det att läsa? Jag ska i vart fall införa en funktion där man kan kommentera det som står skrivet i blogen. Sedan får vi se hur stort intresset kan vara.
Jag fick ett mail idag. Det avser inte mig men innehållet var likt förbaskat synnerligen irriterande, rättare sagt inställningen som folk numera har till förhållanden:
”Fan va du tjöta om ditt ex.! *S* Blev nästan trött på läsa av allt ex. snack!... släpp skiten å kör vidare! *S*”
Med tanke på hur killen i fråga uttrycker sig är det väl inte mycket att tänka på. Snarare är en av mina arbeteskamraters uttalanden mera värt att lägga pannan i djupa veck för. Han sade: ”Jag håller med dig, det finns ingen anledning att ha en tjej när man kan ha flera, men när du träffar den rätta, den som det bara är så rätt med, då VILL du inte ha flera.” Jag kan förstå honom för jag har haft en…
Nu släpper jag detta för idag och vi går vidare. Allt är inte bara kärlek och kärleksbekymmer.
Har idag sett att jag ligger som nr 1 på Yahoos sökmotor om man söker på ordet vårdnadstvist vilket gör mig synnerligen glad eftersom det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt med tanke på de senaste dagarnas händelseutveckling vad det gäller en av de bästa vännerna som jag har. Jag borde göra mera av det.
--------------------------------------
Jag flyttar och flyttar på mina sopsäckar fyllda med grejer sedan ett antal flyttar. Jobbigt är bara förnamnet.
I hjärnan är det samma kaos som vanligt. Undrar om jag någonsin kan bli lycklig? Men det finns andra som har ett än värre helvete.
Annars inget kul alls att delge idag.
onsdag, september 01, 2004
Filosofiska grubblerier
Alla företeelser, varje begrepp som vi kan bilda är det andras negation. De bildar ett par, en tes och antites. Syntesen är dock alltid något mer.
Exempel: orden ”kärlek”, ”hat” har ett ursprung i syntesen ”likgiltighet”, men den fulla sanningen kan inte förstås förrän nuet blir historia då tillvaron är teleologisk och ”ingenting kommer av ingenting”.
Sanningen är alltså transcendent och livet är i konsekvens att förakta, och leder enbart till alienation.
SMS imorse från Helen ”Har ingen lust att ”kno” med alla dina andra kvinnor. Vänd dig till dem om du vill ha tröst och sällskap”
Utan att anlägga allt för metafysiska aspekter synes det ställt utom tvivel att hon agerar på ett utomordentligt ambivalent sätt. Kanske är det resultatet av emancipation, kanske diametralt den styrning hon utan att reflektera utsätts för. Jag finner i vart fall en diskrepans i beteendet gentemot mig, men det är klart, Minervas uggla börjar att flyga först när skymningen faller på.
Snedvrida uppfattningar om livet möter man överallt. Nåväl, återkommer till det.
Visst har jag bestämt mig för att flytta. Till Thailand. Jag skall det. Anledningen är att det är något med atmosfären där som får mig att må bra. Jag har rest runt i världen en hel del. Ingenstans har jag mått så bra som just i Thailand.
Det är inte ”någon tjej” som fått mig att må bra, jo, nu ljuger jag, visst har de kvinnorna där fått mig att må bra. Alltså måste jag var en bög, för killarna har fått mig på samma topphumör också. Jag glömmer inte Pook på förra resan och jag glömmer inte alla andra heller för den delen.
Trots allt är jag väl kanske en dum falang,
Jag snackade med min nuvarande lilla älskling, Helen, om detta, men jag antar att hon är rätt så frustrerad över det faktum att jag bestämt mig. Hon kan inte förmå att förstå att jag älskar henne, att en människa kan älska flera…
Jag vägrar att sticka under stol med detta längre Jag älskar flera kvinnor.
Alla på sitt sätt och utan en turordning som Helen påstår. Helen, Djoy, Dada, Theresia och Kooky. Utöver dem finns faktiskt några till men det är en annan historia
God natt allihop!
Exempel: orden ”kärlek”, ”hat” har ett ursprung i syntesen ”likgiltighet”, men den fulla sanningen kan inte förstås förrän nuet blir historia då tillvaron är teleologisk och ”ingenting kommer av ingenting”.
Sanningen är alltså transcendent och livet är i konsekvens att förakta, och leder enbart till alienation.
--------------------------------------------
SMS imorse från Helen ”Har ingen lust att ”kno” med alla dina andra kvinnor. Vänd dig till dem om du vill ha tröst och sällskap”
Utan att anlägga allt för metafysiska aspekter synes det ställt utom tvivel att hon agerar på ett utomordentligt ambivalent sätt. Kanske är det resultatet av emancipation, kanske diametralt den styrning hon utan att reflektera utsätts för. Jag finner i vart fall en diskrepans i beteendet gentemot mig, men det är klart, Minervas uggla börjar att flyga först när skymningen faller på.
Nu är det inte längre svårt att se kausaliteten. Det anmärkningsvärda är snarare att jag varit blind så länge. Fortsätt att petrifiera rådande ordning, själv intar jag attityden laissez-faire.
---------------------------------------
Snedvrida uppfattningar om livet möter man överallt. Nåväl, återkommer till det.
Visst har jag bestämt mig för att flytta. Till Thailand. Jag skall det. Anledningen är att det är något med atmosfären där som får mig att må bra. Jag har rest runt i världen en hel del. Ingenstans har jag mått så bra som just i Thailand.
Det är inte ”någon tjej” som fått mig att må bra, jo, nu ljuger jag, visst har de kvinnorna där fått mig att må bra. Alltså måste jag var en bög, för killarna har fått mig på samma topphumör också. Jag glömmer inte Pook på förra resan och jag glömmer inte alla andra heller för den delen.
Trots allt är jag väl kanske en dum falang,
Jag snackade med min nuvarande lilla älskling, Helen, om detta, men jag antar att hon är rätt så frustrerad över det faktum att jag bestämt mig. Hon kan inte förmå att förstå att jag älskar henne, att en människa kan älska flera…
Jag vägrar att sticka under stol med detta längre Jag älskar flera kvinnor.
Alla på sitt sätt och utan en turordning som Helen påstår. Helen, Djoy, Dada, Theresia och Kooky. Utöver dem finns faktiskt några till men det är en annan historia
God natt allihop!
tisdag, augusti 31, 2004
Tugg tugg
Det känns märkligt att gå igenom sitt liv på det viset jag gjort de senaste dagarna. Jag går bla igenom alla papper, sorterar, mestadels slänger, c a 10 års post. Förutom alla trista myndighetsbrev är det en hel del personliga som jag läst idag och igår.
Det är många förhållanden som jag haft. Inte ett enda har jag lyckats att hålla ihop mer än sex år. Men som sagt: ”Att sorgens och bekymmers fåglar flyger över ditt huvud, kan du inte ändra, men att de bygger bo i ditt hår kan du förhindra”
Lite kalla fakta till alla feminister o feminissar.
Mannen och kvinnan är olika. Mannen har en penis, kvinnan en vagina. Mannen har oftast större muskelmassa än kvinnan.
Våra hjärnor är olika skapta. Kvinnan har en bättre utvecklad verbal förståelse och rörlighet medan mannens spatiala och logiska förmåga dominerar. Över lag är kvinnans högra hjärnhalva mera aktiv. Det är i den som våra känslor och det vi förknippar med ”kvinnlighet” finns, medan den logiska är den vänstra och det är klart mätbart att denna är mera aktiv hos mannen.
Det är många förhållanden som jag haft. Inte ett enda har jag lyckats att hålla ihop mer än sex år. Men som sagt: ”Att sorgens och bekymmers fåglar flyger över ditt huvud, kan du inte ändra, men att de bygger bo i ditt hår kan du förhindra”
-------------------------------------------
Lite kalla fakta till alla feminister o feminissar.
Mannen och kvinnan är olika. Mannen har en penis, kvinnan en vagina. Mannen har oftast större muskelmassa än kvinnan.
Våra hjärnor är olika skapta. Kvinnan har en bättre utvecklad verbal förståelse och rörlighet medan mannens spatiala och logiska förmåga dominerar. Över lag är kvinnans högra hjärnhalva mera aktiv. Det är i den som våra känslor och det vi förknippar med ”kvinnlighet” finns, medan den logiska är den vänstra och det är klart mätbart att denna är mera aktiv hos mannen.
måndag, augusti 30, 2004
Kaos på alla plan
Håller på att strukturera upp mitt liv och packa upp alla grejer. Resultatet är det omvända. Jag har stökat till det kopiöst och det ligger saker överallt.
Så är det väl med min natur. När jag försöker att få ordning på saker och ting slutar det med exakt omvänt resultat. Både vad det gäller hjärnan samt det praktiska. Jag kanske skulle ta och skriva några ilskna artiklar, exempelvis om kvinnor, svenska sådana, med förvridna feministsympatier och som alltid förutsätter att det är krig emellan könen.
Usch vad arg jag blir bara jag tänker på sådana puckon som jag nämnde nedan
Nä jag får återgå till mitt kaos, både det mentala och praktiska. Själen har ni mina f d kvinnor trampat på men ni kan inte ta ifrån mig den. Den är nämligen min, vacker som få och min största personliga stolthet.
----------------------------------------------
Sexdriften försvinner inte ens mycket högt upp i åren. Jag har en del bekanta som jobbar inom vården och jag har hört de mest hisnande historier om gamlingarna. Klart är att de verkar må bra utav det.
Samtidigt finns det inget som sätter sig på hjärnan och kan ”skruva” sönder en människa såsom brist på detsamma. På http://www.tiger.se/blog (augusti 2004) kan man b l a läsa att:
”Jag har aldrig förstått att inte män sitter och kissar, än mindre vanan att bara skaka av eventuella urindroppar istället för att använda toapapper att torka bort dropparna med. Är det omanligt att sitta och kissa? Vill de se lilla hjärnan medans de kissar, hålla om den lite ömt och sedan skaka den lite för syns skull?”
Uppenbart att tanten är färdig för ett ”äldreboende”, helst ihop med andra manshaterskor, eller var det ”feminister” det hette?
Men rolig är hon mitt i sitt patetiska hat. Det finns nämligen inget roligare än människors överskattning av den egna betydelse (på ren svenska, uppblåsta idioter).
------------------------------------------
Ett massmail kom idag med ett makabert innehåll som fick mig att reagera:
Save the Ones you love!
Please take a moment to have a good look at this below picture and keep it in your head for the rest of your life!
As much as it hurts, you will be glad you saw it today. Because one day it might save your life and the life of the ones you love! I'm sure that none of us would like to stand in that man's shoes, or even worse, in her shoes! Actually, both are the same!
So the next time you're driving and your loved ones are with you. Just remember this picture, drive carefully and MAKE THEM WEAR THAT SEAT BELT.
You may be perfect and you never make mistakes, But unfortunately, others are not! So... stay safe. Pass it on... to the ones you love and show them that you care for their safety. Then, delete it from your inbox of your mail but keep it in mind!
söndag, augusti 29, 2004
Jag mår så bra!
Så var det dags för depressionen igen. Det finns ju inget här! Inget liv ingenting. Jag skulle ha stannat kvar hos henne. Då mår jag åtminstone mänskligt. Nu kommer alla tankarna igen. I ”dödens” hus. Vibbarna är starka och ofrånkomliga. Misslyckandet starkare än starkast igen.
Många är de som tycker att jag skall gå på ”lyckopiller”. Jag tror inte att det hjälper. Det enda som hjälper är att ändra sitt liv.
Jag har inte ringt, jag tänker inte att ringa henne. Det är meningslöst.
Dessutom är det så att jag mår bra, jag mår skitbra! Allt är toppen. Inget fel på mig!
Jag måste fly. Fly bort. Långt, långt bort
När livet är fyllt med ett innehåll har man inte tid att skriva i blogen. Det är precis vad jag haft de senaste dagarna. Ett innehåll utan grubblerier.
Sedan i fredags har jag varit hos Helen och mått riktigt bra. Som igår, jag minns inte när någon gjorde middag till mig sist. Jag fick för en stund en familjekänsla. Fyra barn och två vuxna. En stor familj. Det kunde fortsätta, och skulle väl fortsätta idag, men jag kände att vi (jag och Jackie) måste börja att installera oss i huset. Hur mycket som helst att ordna om man skall känna sig hemma någorlunda bra.
Jag tittade på Helen idag och det slog mig (innan vi skulle skiljas) att hon faktiskt är godhjärtad men genom livet fått ta så mycket skit. Knappt någon har visat henne uppskattning, mer eller mindre har alla sparkat på henne. Att livet kan vara så grymt.
Vad det gäller mig och mitt känsloliv så lutar det mycket åt att jag (när jag tänker efter med hjärnan) faktiskt inte har sett vem som ställer upp och vem som faktiskt älskar mig. Det när jag tänker med hjärnan och den skall jag använda en stund framöver. Hjärtat och lillhjärnan avser jag gömma långt inne i någon garderob så att de inte smiter ut igen.
Faktum är att jag håller av Helen! Ställer man upp för mig gör jag dubbelt upp tillbaka
Många är de som tycker att jag skall gå på ”lyckopiller”. Jag tror inte att det hjälper. Det enda som hjälper är att ändra sitt liv.
Jag har inte ringt, jag tänker inte att ringa henne. Det är meningslöst.
Dessutom är det så att jag mår bra, jag mår skitbra! Allt är toppen. Inget fel på mig!
Jag måste fly. Fly bort. Långt, långt bort
------------------------------------------
När livet är fyllt med ett innehåll har man inte tid att skriva i blogen. Det är precis vad jag haft de senaste dagarna. Ett innehåll utan grubblerier.
Sedan i fredags har jag varit hos Helen och mått riktigt bra. Som igår, jag minns inte när någon gjorde middag till mig sist. Jag fick för en stund en familjekänsla. Fyra barn och två vuxna. En stor familj. Det kunde fortsätta, och skulle väl fortsätta idag, men jag kände att vi (jag och Jackie) måste börja att installera oss i huset. Hur mycket som helst att ordna om man skall känna sig hemma någorlunda bra.
Jag tittade på Helen idag och det slog mig (innan vi skulle skiljas) att hon faktiskt är godhjärtad men genom livet fått ta så mycket skit. Knappt någon har visat henne uppskattning, mer eller mindre har alla sparkat på henne. Att livet kan vara så grymt.
Vad det gäller mig och mitt känsloliv så lutar det mycket åt att jag (när jag tänker efter med hjärnan) faktiskt inte har sett vem som ställer upp och vem som faktiskt älskar mig. Det när jag tänker med hjärnan och den skall jag använda en stund framöver. Hjärtat och lillhjärnan avser jag gömma långt inne i någon garderob så att de inte smiter ut igen.
Faktum är att jag håller av Helen! Ställer man upp för mig gör jag dubbelt upp tillbaka
fredag, augusti 27, 2004
Flytt
Det är viktigt att ha vänner. Mina är lätträknade. Idag flyttar jag. Det var en som ställde upp. Alla andra hade dåliga ursäkter. Denne någon var till slut Helen. All heder och jag tackar och bugar. Du har ännu en gång bevisat att du står upp för mig och ställer upp som så många gånger förr.
Jag hatar att flytta. Denna gången var det självvalt. Jag hade inte behövt men jag VALDE att göra det.
Apropå detta med vänner fick jag ett kul mail idag
............................
Jag har ingenting. Jag är 40 år och har ingenting. Det som finns att inbilla sig att man har är kärlek. Men jag har under dessa år sett hur utbytbar den är. I vart fall i Sverige finns det inget ”älska”. I Sverige har man varann ”till låns”
Jag försökte att ringa Theresia idag trots att jag sagt till mig själv att jag ska låta bli. Hon var inte hemma. Jag undrar så vad som sker där? Men inte lär jag att få reda på det.
Jag har förlorat henne, jag har väl snart förlorat de i Thailand och jag har definitivt förlorat Helen i Sverige. Dags att ta hand om det som trots allt betyder mest för mig, min dotter.
Imorgon är det flytt. Nya tag och nytt liv
Jag hatar att flytta. Denna gången var det självvalt. Jag hade inte behövt men jag VALDE att göra det.
Apropå detta med vänner fick jag ett kul mail idag
............................
Jag har ingenting. Jag är 40 år och har ingenting. Det som finns att inbilla sig att man har är kärlek. Men jag har under dessa år sett hur utbytbar den är. I vart fall i Sverige finns det inget ”älska”. I Sverige har man varann ”till låns”
Jag försökte att ringa Theresia idag trots att jag sagt till mig själv att jag ska låta bli. Hon var inte hemma. Jag undrar så vad som sker där? Men inte lär jag att få reda på det.
Jag har förlorat henne, jag har väl snart förlorat de i Thailand och jag har definitivt förlorat Helen i Sverige. Dags att ta hand om det som trots allt betyder mest för mig, min dotter.
Imorgon är det flytt. Nya tag och nytt liv
torsdag, augusti 26, 2004
Grubblerier
Ett SMS kom idag på morgonen efter den senaste uppdateringen:
”Denna gången… kommer det inte att hjälpa att du slänger in en rad av smicker, när hela din text i övrigt visar att du skiter i mig och mina känslor. Du lyckades att få mig att må skit på min födelsedag, vilket jag inte förlåter dig för! Ta du hand om dina fnask i Thailand och lämna mig ifred! Alltså INGA samtal eller SMS mer! Tack /Helen”
Jag blev något förvånad, milt uttryckt. Försökte att visa min uppskattning och köpte ett fint armband i guld till henne på födelsedagen igår. Jag har varit hänsynstagande, inte pratat Thailand, inte pratat Theresia. Men så har det ju varit den senaste tiden. Hon har pendlat mellan kärlek och hat med en intervall om ca 2-3 dagar.
Jag svarade i alla fall på SMS-et och skrev:
"Alltid lika smickrande SMS från dig. Kul att du är en sådan förstående människa med empati och storsinne".
Det kommer väl något slags svar för hon kan inte låta bli om jag känner henne rätt. Hursomhelst slipper jag nu att tillrättalägga texterna i min Blog och kan nu skriva exakt som det är. För uppenbarligen finns det ingen, speciellt inte Helen, som kan förstå vad jag går igenom i mitt hjärta.
En sak har jag förstått. Det är ingen svensk tjej idag som vet vad ordet ”älska” betyder. Däremot är ni väldigt bra på ord som ”självförverkligelse”, ”feminism” o s v. Med tanke på vad som sagts om tjejerna i Thailand här ovan, kan man ju fråga sig vilka det är som är… Hela den svenska mentaliteten stinker.
Nätterna är svårast. Har jag inte bedövat hjärnan tillräckligt, sover jag inte. Antingen somnar jag överhuvudtaget inte och är i någon slags dvala natten igenom, alternativt, somnar och vaknar efter bara någon timmes sömn. Det senare gäller idag.
Grubblerierna tar inte heller slut. De blir bara värre, och jag har flera gånger funderat på att göra slut på dem för gott. Jag är dock för feg, ännu!
Jag har skrivit ett testamente och i det frångås den vanliga ordningen. 10% till Anna, 10% till min bror 10% till Theresia och resten till Jackie. ”Ni var de som betydde mest i mitt liv. Du Jaqueline som var mitt allt och som jag älskade över allt annat. Anna som gav mig dig Jaqueline, du Theresia som var mitt livs passion och så du Grzegorz som alltid städade upp efter mig och ställde upp”.
Sugardaddy har slagit till igen!
”Det gör ont, det gör ont….” säger Ph, sen var det någon mer låt om att ”leva i en fantasi”. Jag kanske skulle ringa upp henne
Jag kan inte låta bli tankarna på hur mycket jag ville ge, vad jag gav och vad jag fick tillbaka. När jag friade och hon sa ja var jag den lyckligaste mannen på denna jord, men det var bara för ett par timmar, morgonen efter hade hon ångrat sig. Idag är det någon annan som finns vid hennes sida. Men jag vet att hon inte glömt mig…
Fast jag vet att åtminstone en människa bryr sig om mig, Helen, som mår så illa på vad jag skriver här.
Helen, du ska veta att utan dig hade det ovan nämnda testamentet blivit mycket aktuellt. Tack för att du finns.
”Denna gången… kommer det inte att hjälpa att du slänger in en rad av smicker, när hela din text i övrigt visar att du skiter i mig och mina känslor. Du lyckades att få mig att må skit på min födelsedag, vilket jag inte förlåter dig för! Ta du hand om dina fnask i Thailand och lämna mig ifred! Alltså INGA samtal eller SMS mer! Tack /Helen”
Jag blev något förvånad, milt uttryckt. Försökte att visa min uppskattning och köpte ett fint armband i guld till henne på födelsedagen igår. Jag har varit hänsynstagande, inte pratat Thailand, inte pratat Theresia. Men så har det ju varit den senaste tiden. Hon har pendlat mellan kärlek och hat med en intervall om ca 2-3 dagar.
Jag svarade i alla fall på SMS-et och skrev:
"Alltid lika smickrande SMS från dig. Kul att du är en sådan förstående människa med empati och storsinne".
Det kommer väl något slags svar för hon kan inte låta bli om jag känner henne rätt. Hursomhelst slipper jag nu att tillrättalägga texterna i min Blog och kan nu skriva exakt som det är. För uppenbarligen finns det ingen, speciellt inte Helen, som kan förstå vad jag går igenom i mitt hjärta.
En sak har jag förstått. Det är ingen svensk tjej idag som vet vad ordet ”älska” betyder. Däremot är ni väldigt bra på ord som ”självförverkligelse”, ”feminism” o s v. Med tanke på vad som sagts om tjejerna i Thailand här ovan, kan man ju fråga sig vilka det är som är… Hela den svenska mentaliteten stinker.
---------------------------------
Nätterna är svårast. Har jag inte bedövat hjärnan tillräckligt, sover jag inte. Antingen somnar jag överhuvudtaget inte och är i någon slags dvala natten igenom, alternativt, somnar och vaknar efter bara någon timmes sömn. Det senare gäller idag.
Grubblerierna tar inte heller slut. De blir bara värre, och jag har flera gånger funderat på att göra slut på dem för gott. Jag är dock för feg, ännu!
Jag har skrivit ett testamente och i det frångås den vanliga ordningen. 10% till Anna, 10% till min bror 10% till Theresia och resten till Jackie. ”Ni var de som betydde mest i mitt liv. Du Jaqueline som var mitt allt och som jag älskade över allt annat. Anna som gav mig dig Jaqueline, du Theresia som var mitt livs passion och så du Grzegorz som alltid städade upp efter mig och ställde upp”.
Sugardaddy har slagit till igen!
”Det gör ont, det gör ont….” säger Ph, sen var det någon mer låt om att ”leva i en fantasi”. Jag kanske skulle ringa upp henne
Jag kan inte låta bli tankarna på hur mycket jag ville ge, vad jag gav och vad jag fick tillbaka. När jag friade och hon sa ja var jag den lyckligaste mannen på denna jord, men det var bara för ett par timmar, morgonen efter hade hon ångrat sig. Idag är det någon annan som finns vid hennes sida. Men jag vet att hon inte glömt mig…
Fast jag vet att åtminstone en människa bryr sig om mig, Helen, som mår så illa på vad jag skriver här.
Helen, du ska veta att utan dig hade det ovan nämnda testamentet blivit mycket aktuellt. Tack för att du finns.
onsdag, augusti 25, 2004
Letar efter surrogat
En dag full av aktiviteter, tråkiga sådana. Jag måste illa kvickt ordna med ekonomin om mitt Thailand-projekt skall bli av. Som jag redan sagt så har det hänt saker som ryckt undan hela min planering och det hela blir mycket mera komplicerat än jag tänkt mig. Inte minst vad det gäller mitt psyke och hur jag tänker om det hela.
Det är ju så att jag känner mycket för Helen samtidigt som jag inte har kunnat komma över Theresia på snart ett år. Det känns som om jag letar efter ett surrogat för Theresia. Men också livet i Sverige känns meningslöst. Den glädje jag en gång känt, lyckan över att vakna till en ny dag fylld av förväntan, nyfikenhet, skratt är numera borta och jag gör allt för att döva min frustration.
Helen fyller år idag. Hon är tydligen ledsen över det. Visserligen är hon ett antal år yngre än vad jag är, men jag vet hur det känns. Jag har slutat att ”fira” mina födelsedagar, nu vill jag bara att glömma. Det går ju bara åt ett håll. Hon fick en liten present av mig och egentligen ville jag att hon skulle stanna, men det gick inte. Hon får sina barn idag.
DaDa fyller också år idag. Jag har ringt och grattat. Hon var ledsen. Ingen hade firat henne och hon hade inte fått en enda present. Hon var glad över att jag ringde.
Tja, vad skall man mer säga? Det är bara trist allting nu, dagarna blir kortare, det blir kallare, hösten är på väg och sedan den långa vintern.
Det är ju så att jag känner mycket för Helen samtidigt som jag inte har kunnat komma över Theresia på snart ett år. Det känns som om jag letar efter ett surrogat för Theresia. Men också livet i Sverige känns meningslöst. Den glädje jag en gång känt, lyckan över att vakna till en ny dag fylld av förväntan, nyfikenhet, skratt är numera borta och jag gör allt för att döva min frustration.
Helen fyller år idag. Hon är tydligen ledsen över det. Visserligen är hon ett antal år yngre än vad jag är, men jag vet hur det känns. Jag har slutat att ”fira” mina födelsedagar, nu vill jag bara att glömma. Det går ju bara åt ett håll. Hon fick en liten present av mig och egentligen ville jag att hon skulle stanna, men det gick inte. Hon får sina barn idag.
DaDa fyller också år idag. Jag har ringt och grattat. Hon var ledsen. Ingen hade firat henne och hon hade inte fått en enda present. Hon var glad över att jag ringde.
Tja, vad skall man mer säga? Det är bara trist allting nu, dagarna blir kortare, det blir kallare, hösten är på väg och sedan den långa vintern.
tisdag, augusti 24, 2004
Sugardaddy
Som en skadeskjuten fågel försöker jag att resa mig, men det känns inte som om vingarna bär längre. Fullständigt kaos i huvudet. Jag vet inte längre vad jag håller på med eller för den delen vill.
Det finns en människa som står mig väldigt nära. Helen heter hon. Jag inser mer och mer vilken intelligent och godhjärtad människa hon är. Varför skall jag slänga bort detta och lägga så mycket energi på en människa som svikit mig om och om igen. Jag borde bete mig som en ”man”. Istället är jag irrationell och fånig och jagar kjoltyg i Thailand och inbillar mig att de tycker om mig.
Jag har fått ett nytt smeknamn, ”Sugardaddy”. Anledningen därtill är att jag skickade en slant till en av tjejerna som jag träffat där. Men på något sätt tycker jag att jag vill visa min uppskattning och hjälpa till på det sätt jag kan. Det är inte lätt för de där nere. Hon som fick en slant försörjer ensam sin son och sin mor. Sen är det ju så att man som man förväntas att ta hand om en kvinna på ett helt annat sätt än i västvärlden. Nåja, jag behöver inte förklara detta mer än så.
Jag får hursomhelst se mig om efter nya lösningar på hela mitt projekt, om det skall bli av, om jag ens vill att det skall bli av. Jag är så villrådig nu så det liknar ingenting
Det finns en människa som står mig väldigt nära. Helen heter hon. Jag inser mer och mer vilken intelligent och godhjärtad människa hon är. Varför skall jag slänga bort detta och lägga så mycket energi på en människa som svikit mig om och om igen. Jag borde bete mig som en ”man”. Istället är jag irrationell och fånig och jagar kjoltyg i Thailand och inbillar mig att de tycker om mig.
Jag har fått ett nytt smeknamn, ”Sugardaddy”. Anledningen därtill är att jag skickade en slant till en av tjejerna som jag träffat där. Men på något sätt tycker jag att jag vill visa min uppskattning och hjälpa till på det sätt jag kan. Det är inte lätt för de där nere. Hon som fick en slant försörjer ensam sin son och sin mor. Sen är det ju så att man som man förväntas att ta hand om en kvinna på ett helt annat sätt än i västvärlden. Nåja, jag behöver inte förklara detta mer än så.
Jag får hursomhelst se mig om efter nya lösningar på hela mitt projekt, om det skall bli av, om jag ens vill att det skall bli av. Jag är så villrådig nu så det liknar ingenting
måndag, augusti 23, 2004
Theresia Thailand Sverige
Varför skulle Theresia ringa?? Hon har rivit upp allt inom mig igen. Tillbaka på ruta 1 igen. Jag mår lika illa som jag gjorde i december förra året. Jag hatar det.
Alla planer känns meningslösa och ogenomförbara. Det har hänt saker som omöjliggör det hela. Jag är fast i mitt ekorrhjul. Fy fan
Jag gör inget annat än jobbar, jobbar och jobbar. Det är skönt att jobba. Det får mig att i lugn och ro gå igenom mina tankar, planer. Snart börjar mitt andra, eller om man så vill, ordinarie jobb också. Jag jobbar alltså 150%, fyller mitt liv med arbete i väntan på ”det stora lyftet” . Jag har inget socialt liv och i sanningens namn undviker jag det också. Folk har fullt med egna problem och jag orkar inte lyssna, precis som ingen orkar lyssna på mig. Det är nog största anledningen till varför jag lagt ut denna mycket utelämnande blogen där jag själv hängs ut som aldrig förr. Men andras olycka är tydligen en magnet. Besöksstatistiken har skjutit i höjden.
Egentligen hade jag idag tänkt att besvara Helens, alltså mitt struls, skriverier om mig på nätet. Jag inser dock att det får vänta lite. Trots allt var hon ju en snäll tjej om man bortser från att hon, som de flesta tjejer, har en förmåga att slänga sig i närmaste famn när kärleken eller den inbillade kärleken, går i kras eller inte blir av. Ivrigt påhejad av diverse menlösa element.
Jag känner mig ganska ilsk idag och jag har vid detta laget lärt mig att man då inte skall rusa på, utan ta till vara på den allmänt kända devisen: ”sov på saken”. Tänk om jag gjort det tidigare. Då hade mitt liv inte sett ut som idag när jag i ren ilska gjort saker jag sedan ångrat.
Helen är en bra människa. Även om hon också gjort misstag gent emot mig, också i ilska eller för att hämnas eller av ren elakhet. Whatever, gjort är gjort. Man får tänka på framtiden. Vad min framtid är vet jag inte idag (vem vet det). Men jag skall försöka att inte hamna i ett ekorrhjul nu när jag har möjligheten till det.
Jag har tre fina tjejer som vill ha mig, alla har förståss sina skäl. Jag misstänker väl att det i något fall inte handlar om kärlek. Men vi får väl se
Det tråkiga med mitt ”tråkiga” liv här i Sverige är just nu Helen och hennes oförmåga att förstå mig och vad jag går igenom. Har beslutat att inte skriva så mycket om henne egentligen. Men som en liten parantes. kan jag ju säga att vi inte känt varann så länge och jag hade hoppats att man kunde avsluta allt och fortfarande vara vänner, sådana som kunde säga saker till varann och som jag inte har överdrivet många utav. Hon ”valde” (hennes favvo-uttryck”) att dumpa allt o kasta skit på mig på nätet. Fast jag vet att hon….. Nä, jag skulle ju låta bli att skriva om detta.
Theresia, passionen, människan jag inte får…. Nu har alla bitar fallit på plats. Jag vet vem han är och känner mig inte särskilt dumpad längre. Skulle väl mer betrakta det som skrattretande, eller sorgligt. Men som ”min gode vän” Helen säger. ”Alla har ett val”!
Alla planer känns meningslösa och ogenomförbara. Det har hänt saker som omöjliggör det hela. Jag är fast i mitt ekorrhjul. Fy fan
Jag gör inget annat än jobbar, jobbar och jobbar. Det är skönt att jobba. Det får mig att i lugn och ro gå igenom mina tankar, planer. Snart börjar mitt andra, eller om man så vill, ordinarie jobb också. Jag jobbar alltså 150%, fyller mitt liv med arbete i väntan på ”det stora lyftet” . Jag har inget socialt liv och i sanningens namn undviker jag det också. Folk har fullt med egna problem och jag orkar inte lyssna, precis som ingen orkar lyssna på mig. Det är nog största anledningen till varför jag lagt ut denna mycket utelämnande blogen där jag själv hängs ut som aldrig förr. Men andras olycka är tydligen en magnet. Besöksstatistiken har skjutit i höjden.
Egentligen hade jag idag tänkt att besvara Helens, alltså mitt struls, skriverier om mig på nätet. Jag inser dock att det får vänta lite. Trots allt var hon ju en snäll tjej om man bortser från att hon, som de flesta tjejer, har en förmåga att slänga sig i närmaste famn när kärleken eller den inbillade kärleken, går i kras eller inte blir av. Ivrigt påhejad av diverse menlösa element.
Jag känner mig ganska ilsk idag och jag har vid detta laget lärt mig att man då inte skall rusa på, utan ta till vara på den allmänt kända devisen: ”sov på saken”. Tänk om jag gjort det tidigare. Då hade mitt liv inte sett ut som idag när jag i ren ilska gjort saker jag sedan ångrat.
Helen är en bra människa. Även om hon också gjort misstag gent emot mig, också i ilska eller för att hämnas eller av ren elakhet. Whatever, gjort är gjort. Man får tänka på framtiden. Vad min framtid är vet jag inte idag (vem vet det). Men jag skall försöka att inte hamna i ett ekorrhjul nu när jag har möjligheten till det.
Jag har tre fina tjejer som vill ha mig, alla har förståss sina skäl. Jag misstänker väl att det i något fall inte handlar om kärlek. Men vi får väl se
Det tråkiga med mitt ”tråkiga” liv här i Sverige är just nu Helen och hennes oförmåga att förstå mig och vad jag går igenom. Har beslutat att inte skriva så mycket om henne egentligen. Men som en liten parantes. kan jag ju säga att vi inte känt varann så länge och jag hade hoppats att man kunde avsluta allt och fortfarande vara vänner, sådana som kunde säga saker till varann och som jag inte har överdrivet många utav. Hon ”valde” (hennes favvo-uttryck”) att dumpa allt o kasta skit på mig på nätet. Fast jag vet att hon….. Nä, jag skulle ju låta bli att skriva om detta.
Theresia, passionen, människan jag inte får…. Nu har alla bitar fallit på plats. Jag vet vem han är och känner mig inte särskilt dumpad längre. Skulle väl mer betrakta det som skrattretande, eller sorgligt. Men som ”min gode vän” Helen säger. ”Alla har ett val”!
söndag, augusti 22, 2004
Min bostad i Bangkok
Det är tidigt på morgonen och jag har just slutat att arbeta. Tänker på vad jag håller på med och mår inte sådär värst bra.
Har väl mer och mer börjat att inse, nu när jag lagt ut ”den svarta boken” och läst igenom vad jag skrivit, att det inte kan bli ett lyckligt liv för mig. Hon kommer alltid att spöka i mitt huvud, eller som Helen uttryckte saken: ”du kommer alltid att må illa på det men det kommer att mattas av och du kommer att lära dig att leva med det”. Jag hoppas det.
Har i vart fall inte hört något ifrån henne, men när jag var förbi å jobbets vägnar, såg jag att hon inte var hemma men att ”vår” bil som vanligt var parkerad utanför bostaden.
Jag har f ö smidit planer. Efter min senaste resa till Thailand bestämde jag mig för att göra något radikalt för att ändra på mitt liv och försöka att hitta på något nytt. Jag vägrar att gå omkring i en depression i ett antal år. Jag har nu sonika hyrt en bostad i Bangkok. En jättefin 2:a på 60 m2. Den har jag från månadsskiftet men kommer nog inte att åka iväg förrän i December - Januari och stanna så länge som jag kan få visum. Fast å andra sidan är ju inte Bangkok så charmerande direkt. Stökigt, stort, varmt och knappt något vatten att svalka sig i. Theresia sa till mig: "du borde hyrt den på Phi Phi island". Kanske borde jag det?? Men det går alltid att resa ifrån storstaden. Basen för det jag tänker starta igång där borde vara Bangkok.
Helen vill inte veta av mig och jag förvånas inte. Hon tycks ha älskat mig och inte fått det hela besvarat som hon tänkt sig. Ibland tycker jag att jag betett mig som en skit gent emot henne men jag är ju inte färdig med min sorg och måste försöka att vakna till liv igen innan jag kan ge kärlek. Hon menar att jag bara är en skit som bara snackar om mitt Thailand men att hyra en lägenhet enbart via nätet är inte fullt så lätt. Man behöver lite hjälp. Det var när jag skulle skaffa den hjälpen som hon lämnade mig sist och menade att: ”jag bara snackar med mina förbannade Thailändskor” Jag vet att det inte kan vara lätt, men som jag ju tidigare så många gånger insett, är allt ett surrogat, för en lycka som inte längre finns.
Fast i ärlighetens namn kan man ju fråga sig om inte jag satt upp Theresia på en väldigt hög piedestal
Har väl mer och mer börjat att inse, nu när jag lagt ut ”den svarta boken” och läst igenom vad jag skrivit, att det inte kan bli ett lyckligt liv för mig. Hon kommer alltid att spöka i mitt huvud, eller som Helen uttryckte saken: ”du kommer alltid att må illa på det men det kommer att mattas av och du kommer att lära dig att leva med det”. Jag hoppas det.
Har i vart fall inte hört något ifrån henne, men när jag var förbi å jobbets vägnar, såg jag att hon inte var hemma men att ”vår” bil som vanligt var parkerad utanför bostaden.
Jag har f ö smidit planer. Efter min senaste resa till Thailand bestämde jag mig för att göra något radikalt för att ändra på mitt liv och försöka att hitta på något nytt. Jag vägrar att gå omkring i en depression i ett antal år. Jag har nu sonika hyrt en bostad i Bangkok. En jättefin 2:a på 60 m2. Den har jag från månadsskiftet men kommer nog inte att åka iväg förrän i December - Januari och stanna så länge som jag kan få visum. Fast å andra sidan är ju inte Bangkok så charmerande direkt. Stökigt, stort, varmt och knappt något vatten att svalka sig i. Theresia sa till mig: "du borde hyrt den på Phi Phi island". Kanske borde jag det?? Men det går alltid att resa ifrån storstaden. Basen för det jag tänker starta igång där borde vara Bangkok.
Helen vill inte veta av mig och jag förvånas inte. Hon tycks ha älskat mig och inte fått det hela besvarat som hon tänkt sig. Ibland tycker jag att jag betett mig som en skit gent emot henne men jag är ju inte färdig med min sorg och måste försöka att vakna till liv igen innan jag kan ge kärlek. Hon menar att jag bara är en skit som bara snackar om mitt Thailand men att hyra en lägenhet enbart via nätet är inte fullt så lätt. Man behöver lite hjälp. Det var när jag skulle skaffa den hjälpen som hon lämnade mig sist och menade att: ”jag bara snackar med mina förbannade Thailändskor” Jag vet att det inte kan vara lätt, men som jag ju tidigare så många gånger insett, är allt ett surrogat, för en lycka som inte längre finns.
Fast i ärlighetens namn kan man ju fråga sig om inte jag satt upp Theresia på en väldigt hög piedestal
fredag, augusti 20, 2004
Min lilla Theresia
Idag har det malt och malt i huvudet. Jag fick ett samtal igår, Ett samtal som jag väntat länge på.Åtta månader närmare bestämt. Det var hon, ja hon, min passion, Theresia, Theresia som jag levt med i 4 år.
Det kändes så skööönt att få prata ut om allt. Jag förstår efter samtalet att jag betett mig irrationellt, att jag i vanlig ordning sagt saker i ilska, i vredesmod, saker som jag aldrig menat. Och där tog det slut. Pga att jag varit en skitstövel, pga att jag inte kunnat hantera konflikter.
Ändå ville hon prata i tre timmar, tre timmar av misstag och kärlek. Hon vill inte se mig nu. Men varför då prata i tre timmar om man inte har känslor?
Theresia, min lilla Theresia, om du visste hur mycket jag älskar dig, om du visste hur alla andra bara är ett surrogat. Om du kunde förstå vad du betyder för mig.
Det kändes så skööönt att få prata ut om allt. Jag förstår efter samtalet att jag betett mig irrationellt, att jag i vanlig ordning sagt saker i ilska, i vredesmod, saker som jag aldrig menat. Och där tog det slut. Pga att jag varit en skitstövel, pga att jag inte kunnat hantera konflikter.
Ändå ville hon prata i tre timmar, tre timmar av misstag och kärlek. Hon vill inte se mig nu. Men varför då prata i tre timmar om man inte har känslor?
Theresia, min lilla Theresia, om du visste hur mycket jag älskar dig, om du visste hur alla andra bara är ett surrogat. Om du kunde förstå vad du betyder för mig.
lördag, augusti 14, 2004
Blogg 2004 - Wojtek Wybraniec
Idag har jag bestämt att jag återigen skall sälla mig till skaran Bloggare. Har faktiskt inte någon bra förklaring på varför. Kanske är jag trött på att vara så samhällskritisk som jag var och egentligen fortfarande är. Men jag orkar just nu inte bry mig om de "stora frågorna" utan tänker för en tid avhandla de små, jordnära problemen, framförallt de som berör mig. Jag har ju skrivit en del från mina resor men det finns ju en vardag också. Ofta är vardagen mera eftertänksam, i vart fall för min del. Jag tänkte att jag skulle delge alla som vill följa med på min resa i livet mina erfarenheter, tankar och det som händer.
Det finns ett par milstolpar i mitt liv de senaste åren. De flesta handlar om kärlek eller utebliven kärlek. Ja det är ju inte så underligt. Det som egentligen spelar någon roll i åra liv är ju förhållanden till andra människor. Vare sig det sker på det vänskapliga eller mera djupa planet. Våra relationer till medmänniskor är det som egentligen utgör våra liv. Det finns inget liv i att "idag tjänade jag si o så mycket pengar", för pengar är visserligen viktigt, men det är hur vi är och hur vi beter oss mot varandra som spelar någon roll. Tidigare har jag skrivit en i mitt tycke bra artikel om att leva i nuet och inte planera så mycket för framtiden eftersom livet är idag och inte imorgon. Typiskt nog är jag den första som missade min egen poäng. Jag missade att ta vara på nuet. Jag missade att ta vara på kärleken och plötsligt fanns den inte längre. Någon förklaring har jag inte fått men jag kan tänka och finner väl återigen samma orsaker som så många gånger förr. Man planerar så mycket att partnern blir överflödig.
Jag är sådan person att jag alltid tror mig veta allt bäst och har gjort detta misstag om och om igen. Inte av elakhet utan av omtanke. Jag har dock aldrig märkt (och detta är jag dålig på) att partnern har blivit mer och mer överkörd av mina idéer, har haft mindre och mindre att säga till om. Feminister älskar att kalla det för ett "kontrollbehov", en pseudosanning som återkommer i litteraturen om och om igen enligt att: har någon sagt det tillräckligt många gånger blir det till slut en sanning och en allmängiltig tes som andra tar för en sanning utan att ifrågasätta.
Nåväl, det som hände för åtta månader sedan var att den personen jag allra mest älskat (om man nu kan gradera på detta vis) i mitt liv, en dag kom och sade att: "det funkar inte, vi får flytta isär". Inga förklaringar, ingenting. Detta sker den 6 december 2003. Jag överreagerade, packade ihop mina saker och stack, eftersom jag kände mig så orättvist behandlad. Dagen efter ångrade jag att jag i stundens hetta sade så mycket dumma saker, som bara de i sig skulle få en människa att sluta tycka om mig. Men vem vill bli ratad? Vem vill höra att man skall flytta utan en tillstymmelse till förklaring? Jag försökte att prata med henne (henne är Theresia Svensson) men det enda svar jag fick var: "det funkar inte" Än idag är det den enda förklaringen jag har. Jag har försökt att sätta upp en massa förklaringar för mig själv men de håller inte.
Den 23 december 2003 kom det ett SMS från Theresia: "Jag hatar dig inte men jag älskar dig inte heller. Nu har jag pratat och SMS/at färdigt"
Och sedan dess är inte mitt liv sig likt. Jag famlar omkring och försöker finna svar, jag klamrar mig fast vid tillfälliga relationer som jag vid tillfälle tror mig vara äkta. Men i ärlighetens namn är det ju inte så det heller.
Under 2 månader sedan SMS:et ovan, ligger jag i min säng hos min mor och kan knappt ta mig upp därifrån. Fullständig apati råder. Det rinner tårar nonstop i två månader. Men jag bestämmer mig för att göra något åt mitt liv. Jag ordnar upp min ekonomi som jag dittills skitit i. Jag betalar in närmare 100 000 kr i ackorderade pengar till div. borgenärer. Det känns bra och jag tänker att "detta skall gå vägen, jag behöver inte henne. Jag skapar ett nytt liv, står på egna fötter". Jag fortsätter i samma spår och börjar ta mig upp. Träffar kompisar, träffar tjejer. Åker till Thailand denna sommar och träffar ännu fler. Men allt detta inser jag i skrivande stund är bara surrogat. Surrogat för den jag älskat passionerat. Den som jag mest av alla älskat någonsin i hela mitt liv, nämligen Theresia Svensson.
Sedan December förra året har de blivit ganska många tjejer. Den första som kom och försökte att hjälpa mig igenom krisen var Eva.
Henne hade jag känt sedan innan och är egentligen bara en god kompis med, så där blev det riktigt fel
Den andra var en tjej jag träffade på en 50-årsfest. En saxofonist i 30-årsåldern som spelade i bandet på festen. En jättetrevlig tjej som jag träffade några gånger
Den tredje var en tjej jag träffade via Spray-date, Maria 34, en underbar och levnadsglad flicka, men tyvärr, det sket sig det också.
Den fjärde var Helen 34, också på Spray-date och som jag fortfarande håller kontakten med. Mer om henne kommer längre fram. Hon var inte riktigt den människa som jag tänkte att hon var.
Sedan åkte jag till Thailand och träffade, Schompoo 24, Djoy 25, Kooky 21 och DaDa 24, alla lika underbara flickor.
Hemma igen sprang jag på Emily 21 och ytterligare en som jag datade men som var så obetydlig att jag inte ens kommer ihåg hennes namn.
Tja man kan ju ta det som man vill. Klart är att jag försöker att bekräfta mig genom att ha så många som möjligt. Kanske är det inte det som man skall sträva efter i min ålder utan att riskera att bli kallad för gubbsjuk. De flesta är nämligen 20+ och inte som förväntas av mig 30+ eller 40+.
Hursomhelst är detta inte skryt utan enbart ett konstaterande att detta uppenbarligen inte fått mig att må bra. Inte alls.
Helen är den människa som jag kanske haft mest känslor för men som hon själv uttrycker saken: "Jag passar inte in i din mall" Vad är då min mall? Ja, ung, smal, hjärna, humor och helst Asiat. Det är väl det som är min mall, i vart fall enligt Helen. Mallar hit o dit, det finns bara en som passar min mall. Theresia, mogen kvinna 32, ser ut som en 20-åring, vacker men tyvärr inte särskilt smart (om man bortser från att hon valt bort mig J)
Jag har försökt med allt för att få henne tillbaka. Presenter, blommor, men jag inser att hon har "bestämt" sig. Hon vill inte ha med mig att göra. Det gör ont! Helen försöker att hämnas för att jag älskar Theresia och inte henne. Trots att vi umgåtts och pratat väldigt flitigt gick hon tillbaka till en X, en 22-årig arab vid namn Soheil. Det trots att jag samma kväll ville att hon skulle träffa mig, prata, älska, gör hon allt för att skada mig och åker till honom samma kväll. Fast jag tror inte att det var för att skada mig. Hon behöver bekräfta sig snarare med en ung snygg arab som dessutom är smart och skall läsa till läkare. Jag-duger-mentaliteten. Vad som irriterar mig är att hon i det närmaste beter sig elakt. Ja inte i det närmaste utan de facto. Jag menar, här går jag och ber henne att komma till mig flera gånger om en dag och hon säger nej men när sedan Soheil (araben) ringer mitt i natten ja då springer hon iväg till honom likt en hund man visslat på och lägger upp sig. Jag har väl inte mycket att säga om det i och för sig. Thailänskorna ringer varje dag. Alla tre utom Schompoo. Jag är förståss lika glad för varje samtal – SMS. Men ändå inte. För sorgen över ett så fruktansvärt misslyckande sitter djupt nergrävd i mitt hjärta. Den människa jag älskat och fortfarande älskar vill inte ha mig.
Jag har tagit ett extrajobb där jag är ute och rör på mig väldigt mycket på gatorna. Jag såg Theresia igår. F ö första gången på flera månader. Jag vinkade, men det kom ingen reaktion mer än ett litet nick på huvudet. Jag såg henne ytterligare två gånger igår, ingen reaktion. Jag har skickat blommor presenter, ingen reaktion. Hon har med andra ord med all tydlighet visat att hon inte vill ha med mig att göra. Eftersom jag älskar henne får jag respektera det men min hjärna är inte sig lik längre.
Inatt drömde jag om henne hela tiden.
Först var hon med en kompis, en före detta kanske man skulle säga, men det är en annan historia. Hon höll hans händer och han höll hennes. De tycktes vara mycket kära och jag stod bredvid och tittade på och kände mig så utanför. Sedan byts scenen till att hon älskar med mig, på det viset som alltid varit så upphetsande för oss båda. Med rakat kön och jag ser detaljer som jag alltid tyckt varit såå häftiga. Återigen ett scenbyte och nu är jag plötsligt på turné. Tåget skall gå från Stockholm till Göteborg men måste passera en berg och dal bana. Jag är skräckslagen. Håller i mig av skräck i ett gathörn och skakar. Sedan försvinner hon.
Denna dröm kanske inte säger mycket mera än vad jag berättat eller för den delen tänkt eller har förstått.
Vad kan jag då dra för slutsatser av allt detta?
Jag är oförmögen att göra detta just nu. Jag jobbar på att skaffa en framtid. Det finns en människa till i hela detta som jag inte tänker beröra offentligt, nämligen min underbara dotter. Jag kan bara säga att jag saknar henne och att hennes mor jävlas med mig. Jag låter det vara osagt om det är av omtanke, svartsjuka eller annat.
Jag mår inte bra
Det finns ett par milstolpar i mitt liv de senaste åren. De flesta handlar om kärlek eller utebliven kärlek. Ja det är ju inte så underligt. Det som egentligen spelar någon roll i åra liv är ju förhållanden till andra människor. Vare sig det sker på det vänskapliga eller mera djupa planet. Våra relationer till medmänniskor är det som egentligen utgör våra liv. Det finns inget liv i att "idag tjänade jag si o så mycket pengar", för pengar är visserligen viktigt, men det är hur vi är och hur vi beter oss mot varandra som spelar någon roll. Tidigare har jag skrivit en i mitt tycke bra artikel om att leva i nuet och inte planera så mycket för framtiden eftersom livet är idag och inte imorgon. Typiskt nog är jag den första som missade min egen poäng. Jag missade att ta vara på nuet. Jag missade att ta vara på kärleken och plötsligt fanns den inte längre. Någon förklaring har jag inte fått men jag kan tänka och finner väl återigen samma orsaker som så många gånger förr. Man planerar så mycket att partnern blir överflödig.
Jag är sådan person att jag alltid tror mig veta allt bäst och har gjort detta misstag om och om igen. Inte av elakhet utan av omtanke. Jag har dock aldrig märkt (och detta är jag dålig på) att partnern har blivit mer och mer överkörd av mina idéer, har haft mindre och mindre att säga till om. Feminister älskar att kalla det för ett "kontrollbehov", en pseudosanning som återkommer i litteraturen om och om igen enligt att: har någon sagt det tillräckligt många gånger blir det till slut en sanning och en allmängiltig tes som andra tar för en sanning utan att ifrågasätta.
Nåväl, det som hände för åtta månader sedan var att den personen jag allra mest älskat (om man nu kan gradera på detta vis) i mitt liv, en dag kom och sade att: "det funkar inte, vi får flytta isär". Inga förklaringar, ingenting. Detta sker den 6 december 2003. Jag överreagerade, packade ihop mina saker och stack, eftersom jag kände mig så orättvist behandlad. Dagen efter ångrade jag att jag i stundens hetta sade så mycket dumma saker, som bara de i sig skulle få en människa att sluta tycka om mig. Men vem vill bli ratad? Vem vill höra att man skall flytta utan en tillstymmelse till förklaring? Jag försökte att prata med henne (henne är Theresia Svensson) men det enda svar jag fick var: "det funkar inte" Än idag är det den enda förklaringen jag har. Jag har försökt att sätta upp en massa förklaringar för mig själv men de håller inte.
Den 23 december 2003 kom det ett SMS från Theresia: "Jag hatar dig inte men jag älskar dig inte heller. Nu har jag pratat och SMS/at färdigt"
Och sedan dess är inte mitt liv sig likt. Jag famlar omkring och försöker finna svar, jag klamrar mig fast vid tillfälliga relationer som jag vid tillfälle tror mig vara äkta. Men i ärlighetens namn är det ju inte så det heller.
Under 2 månader sedan SMS:et ovan, ligger jag i min säng hos min mor och kan knappt ta mig upp därifrån. Fullständig apati råder. Det rinner tårar nonstop i två månader. Men jag bestämmer mig för att göra något åt mitt liv. Jag ordnar upp min ekonomi som jag dittills skitit i. Jag betalar in närmare 100 000 kr i ackorderade pengar till div. borgenärer. Det känns bra och jag tänker att "detta skall gå vägen, jag behöver inte henne. Jag skapar ett nytt liv, står på egna fötter". Jag fortsätter i samma spår och börjar ta mig upp. Träffar kompisar, träffar tjejer. Åker till Thailand denna sommar och träffar ännu fler. Men allt detta inser jag i skrivande stund är bara surrogat. Surrogat för den jag älskat passionerat. Den som jag mest av alla älskat någonsin i hela mitt liv, nämligen Theresia Svensson.
Sedan December förra året har de blivit ganska många tjejer. Den första som kom och försökte att hjälpa mig igenom krisen var Eva.
Henne hade jag känt sedan innan och är egentligen bara en god kompis med, så där blev det riktigt fel
Den andra var en tjej jag träffade på en 50-årsfest. En saxofonist i 30-årsåldern som spelade i bandet på festen. En jättetrevlig tjej som jag träffade några gånger
Den tredje var en tjej jag träffade via Spray-date, Maria 34, en underbar och levnadsglad flicka, men tyvärr, det sket sig det också.
Den fjärde var Helen 34, också på Spray-date och som jag fortfarande håller kontakten med. Mer om henne kommer längre fram. Hon var inte riktigt den människa som jag tänkte att hon var.
Sedan åkte jag till Thailand och träffade, Schompoo 24, Djoy 25, Kooky 21 och DaDa 24, alla lika underbara flickor.
Hemma igen sprang jag på Emily 21 och ytterligare en som jag datade men som var så obetydlig att jag inte ens kommer ihåg hennes namn.
Tja man kan ju ta det som man vill. Klart är att jag försöker att bekräfta mig genom att ha så många som möjligt. Kanske är det inte det som man skall sträva efter i min ålder utan att riskera att bli kallad för gubbsjuk. De flesta är nämligen 20+ och inte som förväntas av mig 30+ eller 40+.
Hursomhelst är detta inte skryt utan enbart ett konstaterande att detta uppenbarligen inte fått mig att må bra. Inte alls.
Helen är den människa som jag kanske haft mest känslor för men som hon själv uttrycker saken: "Jag passar inte in i din mall" Vad är då min mall? Ja, ung, smal, hjärna, humor och helst Asiat. Det är väl det som är min mall, i vart fall enligt Helen. Mallar hit o dit, det finns bara en som passar min mall. Theresia, mogen kvinna 32, ser ut som en 20-åring, vacker men tyvärr inte särskilt smart (om man bortser från att hon valt bort mig J)
Jag har försökt med allt för att få henne tillbaka. Presenter, blommor, men jag inser att hon har "bestämt" sig. Hon vill inte ha med mig att göra. Det gör ont! Helen försöker att hämnas för att jag älskar Theresia och inte henne. Trots att vi umgåtts och pratat väldigt flitigt gick hon tillbaka till en X, en 22-årig arab vid namn Soheil. Det trots att jag samma kväll ville att hon skulle träffa mig, prata, älska, gör hon allt för att skada mig och åker till honom samma kväll. Fast jag tror inte att det var för att skada mig. Hon behöver bekräfta sig snarare med en ung snygg arab som dessutom är smart och skall läsa till läkare. Jag-duger-mentaliteten. Vad som irriterar mig är att hon i det närmaste beter sig elakt. Ja inte i det närmaste utan de facto. Jag menar, här går jag och ber henne att komma till mig flera gånger om en dag och hon säger nej men när sedan Soheil (araben) ringer mitt i natten ja då springer hon iväg till honom likt en hund man visslat på och lägger upp sig. Jag har väl inte mycket att säga om det i och för sig. Thailänskorna ringer varje dag. Alla tre utom Schompoo. Jag är förståss lika glad för varje samtal – SMS. Men ändå inte. För sorgen över ett så fruktansvärt misslyckande sitter djupt nergrävd i mitt hjärta. Den människa jag älskat och fortfarande älskar vill inte ha mig.
Jag har tagit ett extrajobb där jag är ute och rör på mig väldigt mycket på gatorna. Jag såg Theresia igår. F ö första gången på flera månader. Jag vinkade, men det kom ingen reaktion mer än ett litet nick på huvudet. Jag såg henne ytterligare två gånger igår, ingen reaktion. Jag har skickat blommor presenter, ingen reaktion. Hon har med andra ord med all tydlighet visat att hon inte vill ha med mig att göra. Eftersom jag älskar henne får jag respektera det men min hjärna är inte sig lik längre.
Inatt drömde jag om henne hela tiden.
Först var hon med en kompis, en före detta kanske man skulle säga, men det är en annan historia. Hon höll hans händer och han höll hennes. De tycktes vara mycket kära och jag stod bredvid och tittade på och kände mig så utanför. Sedan byts scenen till att hon älskar med mig, på det viset som alltid varit så upphetsande för oss båda. Med rakat kön och jag ser detaljer som jag alltid tyckt varit såå häftiga. Återigen ett scenbyte och nu är jag plötsligt på turné. Tåget skall gå från Stockholm till Göteborg men måste passera en berg och dal bana. Jag är skräckslagen. Håller i mig av skräck i ett gathörn och skakar. Sedan försvinner hon.
Denna dröm kanske inte säger mycket mera än vad jag berättat eller för den delen tänkt eller har förstått.
Vad kan jag då dra för slutsatser av allt detta?
Jag är oförmögen att göra detta just nu. Jag jobbar på att skaffa en framtid. Det finns en människa till i hela detta som jag inte tänker beröra offentligt, nämligen min underbara dotter. Jag kan bara säga att jag saknar henne och att hennes mor jävlas med mig. Jag låter det vara osagt om det är av omtanke, svartsjuka eller annat.
Jag mår inte bra
fredag, juli 30, 2004
Thailand 2004 - Summering 3
Jag reste iväg för att göra upp med Theresia och skriva en bok, resultatet blev inte som jag tänkt mig.
Jag blev kär. Jag är kär, dessvärre i tre personer. Kan man vara kär i tre personer? Ja, jag älskar dem alla på sitt sätt. Djoy, DaDa och Helen. Även om Kooky var den som jag egentligen skulle ta lämnade hon inget större intryck på mig, eller gjorde hon? Jag sa ju förut att det inte sa kick mellan mig och Dada, jag har också sagt att det aldrig sa klick mellan mig och Helen. Kanske är det så att jag börjar revidera allt. Kanske är det så att alla klick kommer efteråt.
Jag älskar dem alla på mitt sätt. Alla har hittills älskat mig. Men är det bara en illusion? Den som jag älskat och givit mitt hjärta har övergivit mig. Utan förklaring, bara gått sin väg. Jag kommer aldrig att komma över henne. Men kanske har jag gjort en ny upptäckt.
Monogamin är inget för mig. Jag har idag upptäckt att jag älskar flera personer, alla på ett speciellt sätt. Det kan inte vara så att människan är skapt för monogami. Känslorna, drifterna är långt större än att begränsa sig till en person. Vi vill gärna tro på denna livslögn men i verkligheten fungerar det inte så. Muslimerna har ju alldeles rätt där med månggifte och allt. DaDa är förresten muslim.
SMS kommer det:
Djoy
When are you coming back to Thailand again? Can you tell me? I want to know all about you! Will wait for you only, darling! Really love you. Djoy loves Wojtek
DaDa
I am so lonely, need you to B with me this night L need you beside me L Miss you 2 much
Med Theresia var det annorlunda. Ville bara ha henne. Börjar väl fatta att jag är ratad där. Fattar bara inte anledningen, men kan misstänka en väldigt enkel, en annan människa, en annan kille. Det är inte konstigare än så.
Frågan är just nu vad jag skall göra med mitt liv? Att springa iväg med en 21-åring idag känns i och för sig lockande men samtidigt fel på många vis. Helen vill inte ha mig och det känns förnedrande. Bara för att jag offentliggjort mitt kärleksliv är jag en skit. Andra män som håller det för sig själva är bättre att knulla efter den välbekanta devisen: ”Det man inte vet har man inget ont utav” Det finns inte då s a s. Men när man tänker efter så är ju detta med att ha sex inte så märkvärdigt, men ändå et tecken på samhörighet och att man betyder en de för varandra. När man då blir ratad känns det inte bra.
Men jag har ju mina flickor och jag får väl vara glad att jag har människor som bryr sig om mig. Min dotter är en sådan kärlek som inte går att byta ut. En helt underbar liten (tja inte så liten längre) tjej. Jag köpte en resväska full med kläder till henne på denna resa. Hon är bara salig över att kunna ta på sig nya kläder varje dag nu.
Kokky sa till mig när vi chattade:
I like that you are a warm, caring and you have a good heart! ...age is not a matter, your heart and your mind is more matter to me and don't forget that woman easily gets old! Maybe when I'm 33 I may look older than you....
Visst har hon rätt där. Jag är alldeles för fixerad vid utseende. Men jag vill ha en vacker kvinna att vakna upp med, att hålla om och älska med. Det funkar inte för mig med en som inte håller dessa krav. Visst blir en kvinna lätt gammal. Jag blir gammal också. Har inte många år på mig längre att finna det som jag inte funnit hittills.
Klart är att jag haft de allra vackraste flickorna i Thailand, inte vet jag vad de såg hos mig, kanske är det hjärtat, som så många trampat på, kanske är jag bara en dum falang. M
en mitt hjärta säger mig att jag behandlat dem så väl jag kunnat, och jag har inte något att skämmas över.
Bästa beviset för det är att de hör av sig, och vill ha … mig
Jag får tacka för denna gång
Jag blev kär. Jag är kär, dessvärre i tre personer. Kan man vara kär i tre personer? Ja, jag älskar dem alla på sitt sätt. Djoy, DaDa och Helen. Även om Kooky var den som jag egentligen skulle ta lämnade hon inget större intryck på mig, eller gjorde hon? Jag sa ju förut att det inte sa kick mellan mig och Dada, jag har också sagt att det aldrig sa klick mellan mig och Helen. Kanske är det så att jag börjar revidera allt. Kanske är det så att alla klick kommer efteråt.
Jag älskar dem alla på mitt sätt. Alla har hittills älskat mig. Men är det bara en illusion? Den som jag älskat och givit mitt hjärta har övergivit mig. Utan förklaring, bara gått sin väg. Jag kommer aldrig att komma över henne. Men kanske har jag gjort en ny upptäckt.
Monogamin är inget för mig. Jag har idag upptäckt att jag älskar flera personer, alla på ett speciellt sätt. Det kan inte vara så att människan är skapt för monogami. Känslorna, drifterna är långt större än att begränsa sig till en person. Vi vill gärna tro på denna livslögn men i verkligheten fungerar det inte så. Muslimerna har ju alldeles rätt där med månggifte och allt. DaDa är förresten muslim.
SMS kommer det:
Djoy
When are you coming back to Thailand again? Can you tell me? I want to know all about you! Will wait for you only, darling! Really love you. Djoy loves Wojtek
DaDa
I am so lonely, need you to B with me this night L need you beside me L Miss you 2 much
Med Theresia var det annorlunda. Ville bara ha henne. Börjar väl fatta att jag är ratad där. Fattar bara inte anledningen, men kan misstänka en väldigt enkel, en annan människa, en annan kille. Det är inte konstigare än så.
Frågan är just nu vad jag skall göra med mitt liv? Att springa iväg med en 21-åring idag känns i och för sig lockande men samtidigt fel på många vis. Helen vill inte ha mig och det känns förnedrande. Bara för att jag offentliggjort mitt kärleksliv är jag en skit. Andra män som håller det för sig själva är bättre att knulla efter den välbekanta devisen: ”Det man inte vet har man inget ont utav” Det finns inte då s a s. Men när man tänker efter så är ju detta med att ha sex inte så märkvärdigt, men ändå et tecken på samhörighet och att man betyder en de för varandra. När man då blir ratad känns det inte bra.
Men jag har ju mina flickor och jag får väl vara glad att jag har människor som bryr sig om mig. Min dotter är en sådan kärlek som inte går att byta ut. En helt underbar liten (tja inte så liten längre) tjej. Jag köpte en resväska full med kläder till henne på denna resa. Hon är bara salig över att kunna ta på sig nya kläder varje dag nu.
Kokky sa till mig när vi chattade:
I like that you are a warm, caring and you have a good heart! ...age is not a matter, your heart and your mind is more matter to me and don't forget that woman easily gets old! Maybe when I'm 33 I may look older than you....
Visst har hon rätt där. Jag är alldeles för fixerad vid utseende. Men jag vill ha en vacker kvinna att vakna upp med, att hålla om och älska med. Det funkar inte för mig med en som inte håller dessa krav. Visst blir en kvinna lätt gammal. Jag blir gammal också. Har inte många år på mig längre att finna det som jag inte funnit hittills.
Klart är att jag haft de allra vackraste flickorna i Thailand, inte vet jag vad de såg hos mig, kanske är det hjärtat, som så många trampat på, kanske är jag bara en dum falang. M
en mitt hjärta säger mig att jag behandlat dem så väl jag kunnat, och jag har inte något att skämmas över.
Bästa beviset för det är att de hör av sig, och vill ha … mig
Jag får tacka för denna gång
torsdag, juli 29, 2004
Thailand 2004 - Summering 2
Efter regnet kommer solen. Igår träffade jag en svensk söt och rolig tjej, kanske lite ung (21), ja det vill säga i andras ögon. Jag stormtrivs. Jag får väl se varthän det bär? Vi ska träffas igen och käka middag hursomhelst. Men här tar offentligheten slut.
Vi ses nästa resa
Vi ses nästa resa
måndag, juli 26, 2004
Thailand 2004 - Summering 1
Ja då är allt som vanligt igen – End of story för denna gång.
Dada skickar SMS likaså Kooky som skickade en liten gullig text som jag behåller för mig själv. Djoy tycks ha försvunnit och det lär väl de andra att göra förr eller senare.
Helen är sur, har blockerat mig och jag har förärats en text på hennes sida
Allt är lika trist och vanligt igen
Dada skickar SMS likaså Kooky som skickade en liten gullig text som jag behåller för mig själv. Djoy tycks ha försvunnit och det lär väl de andra att göra förr eller senare.
Helen är sur, har blockerat mig och jag har förärats en text på hennes sida
Allt är lika trist och vanligt igen
söndag, juli 25, 2004
Thailand 2004 - Dag 20
På planet till Sverige
Nä då. Inget push the limits här inte. Det räckte att satta sig på planet för att gå in i den svenska bubblan. Jag hatar det. Sitter bredvid en alldeles underbart snygg tjej men har som sagt gått in i detta som Sverige för mig in i. Det trots att jag glassar i en förstaklass Boeing. Oj oj. Fördrinkar, efterdrinkar, huvudrätter förrätter, You name it! En service utan dess like.
För övrigt känns det inte bra på något vis. Alltid när jag befinner mig i Asien känns det som om jag kunde fortsätta att vara där hur länge som helst. Precis som jag trodde, hamnar jag redan nu i en ”svacka”, minst sagt. Nyss mådde jag rent ut sagt skitbra men detta med Sverige får mig bara att må så illa. Jag tror faktiskt på fullaste allvar att jag vill flytta härifrån. Jag är inte mig själv i detta land. Mår bara så illa rent ut sagt. Jag vet inte vad det är men det är som om min själ dör när jag kommer hit. Den finns inte. Allt är svart. Det är faktiskt första gången som jag märker detta och gör denna reflektion. Jag dör så fort jag är på väg hit och öppnar mig som en blomma så fort jag lämnar landet. Nä, då, jag är inte någon ”sällskapsresan-invalido” Men allt lättar på något vis. Jag blir en helt annan person. Men nu är det kalla Sverige, attityderna där och mitt beteendesätt. Kallt, beräknande och trist. Ja, just så blir jag också…. Sen får dé lärde tvista om varför men så är det.
Ingen kan anklaga mig för att ha varit trist i Thailand. Jag hade skitskoj och de i min omgivning har haft det mycket bra. Annars hade det aldrig blivit som det blev. Fyra underbara tjejer på tre veckor, och det utan att jag egentligen gjorde något speciellt, bara var mig själv. Jag bara var mig själv och levde efter devisen, ”push the limits”. Varför kan jag inte vara samma person nu? Ingen av dem jag träffat och tillbringat en underbar tid med hade tyckt om förvandlingen nu. För detta är inte jag. Detta är jag i en såpbubbla. Detta är jag som jag minst tycker om mig själv.
Hursomhelst är det något med Sverige som förvandlar mig. Kanske är det att man förväntas att vara på ett visst sätt, vad vet jag, men annorlunda blir det, annorlunda blir jag.
På Stockholms Central
Sitter och väntar på tåget och har så gjort i ett antal timmar nu. Funderar mer och mer på möjligheterna till att flytta. Kanske skulle jag ändå släppa loss på samma sätt och vara den människa jag egentligen är och kanske skulle då allt lossna även här.
Klart är redan såsom Helen redan konstaterat att jag starkt funderar på att ta hit tjejerna. Fast i ärlighetens namn vet jag inte vem jag skulle ta hit i så fall. Egentligen tyckte jag om alla tre. Alla var de speciella på sitt sätt. Fast Djoy var ju snyggast. Kooky mest välutbildad och Vilka kvalitéeer som var mest påtagliga när det gäller DaDa får jag nästan behålla för mig själv.
Jag antar att det bästa jag kan göra just nu är att ta det lugnt, åka hem och sova på saken. Sedan lär jag väl vakna upp och återigen gå in i gamla spår.
Nä då. Inget push the limits här inte. Det räckte att satta sig på planet för att gå in i den svenska bubblan. Jag hatar det. Sitter bredvid en alldeles underbart snygg tjej men har som sagt gått in i detta som Sverige för mig in i. Det trots att jag glassar i en förstaklass Boeing. Oj oj. Fördrinkar, efterdrinkar, huvudrätter förrätter, You name it! En service utan dess like.För övrigt känns det inte bra på något vis. Alltid när jag befinner mig i Asien känns det som om jag kunde fortsätta att vara där hur länge som helst. Precis som jag trodde, hamnar jag redan nu i en ”svacka”, minst sagt. Nyss mådde jag rent ut sagt skitbra men detta med Sverige får mig bara att må så illa. Jag tror faktiskt på fullaste allvar att jag vill flytta härifrån. Jag är inte mig själv i detta land. Mår bara så illa rent ut sagt. Jag vet inte vad det är men det är som om min själ dör när jag kommer hit. Den finns inte. Allt är svart. Det är faktiskt första gången som jag märker detta och gör denna reflektion. Jag dör så fort jag är på väg hit och öppnar mig som en blomma så fort jag lämnar landet. Nä, då, jag är inte någon ”sällskapsresan-invalido” Men allt lättar på något vis. Jag blir en helt annan person. Men nu är det kalla Sverige, attityderna där och mitt beteendesätt. Kallt, beräknande och trist. Ja, just så blir jag också…. Sen får dé lärde tvista om varför men så är det.
Ingen kan anklaga mig för att ha varit trist i Thailand. Jag hade skitskoj och de i min omgivning har haft det mycket bra. Annars hade det aldrig blivit som det blev. Fyra underbara tjejer på tre veckor, och det utan att jag egentligen gjorde något speciellt, bara var mig själv. Jag bara var mig själv och levde efter devisen, ”push the limits”. Varför kan jag inte vara samma person nu? Ingen av dem jag träffat och tillbringat en underbar tid med hade tyckt om förvandlingen nu. För detta är inte jag. Detta är jag i en såpbubbla. Detta är jag som jag minst tycker om mig själv.
Hursomhelst är det något med Sverige som förvandlar mig. Kanske är det att man förväntas att vara på ett visst sätt, vad vet jag, men annorlunda blir det, annorlunda blir jag.
På Stockholms Central
Sitter och väntar på tåget och har så gjort i ett antal timmar nu. Funderar mer och mer på möjligheterna till att flytta. Kanske skulle jag ändå släppa loss på samma sätt och vara den människa jag egentligen är och kanske skulle då allt lossna även här.
Klart är redan såsom Helen redan konstaterat att jag starkt funderar på att ta hit tjejerna. Fast i ärlighetens namn vet jag inte vem jag skulle ta hit i så fall. Egentligen tyckte jag om alla tre. Alla var de speciella på sitt sätt. Fast Djoy var ju snyggast. Kooky mest välutbildad och Vilka kvalitéeer som var mest påtagliga när det gäller DaDa får jag nästan behålla för mig själv.
Jag antar att det bästa jag kan göra just nu är att ta det lugnt, åka hem och sova på saken. Sedan lär jag väl vakna upp och återigen gå in i gamla spår.
lördag, juli 24, 2004
Thailand 2004 - Dag 19
Visst var hon ett ess. 22 år, perfekt engelska, utexaminerad till hösten från Handels i Bangkok och jag känner att jag får sova på saken, för inte har det blivit mycket sovet på denna resa :)Frågan är, vad har jag åstadkommit här? Brutit hjärtan? Bekräftat mig själv? Jag har i alla fall försökt att vara snäll, men visst känner jag mig lite taskig mot Helen och visst är det så som hon skrev i inledningstexten. Bekräftelse är vad det hela har handlat om.
Är jag då bekräftad? Svar ja. Har jag kommit över Theresia? Ja, återigen måste svaret bli ja! Efter den senaste de-ja-vun (med Nana hotell) är det inte mycket som jag har till övers för henne. Dvs rent intellektuellt, gudarna vet vad jag hade gjort om hon imorgon kom och sa att det är vi!
Fast nu vet jag ju att jag duger, duger riktigt bra och står relativt högt i kurs. Det är inga dåliga tjejer som bekräftat mitt ego. I ärlighetens namn har jag nog aldrig haft så många snygga, rara tjejer tidigare. Alla speciella på sitt sätt.
Frågan är vad som händer härnäst? Utan tvekan föll jag som en fura för Djoy. Även om jag knappt kan kommunicera verbalt med henne. Hon igår ikväll var mycket intelligent, vacker, otrolig kropp, ambitiös och bara så snäll, vi ska förresten träffas ikväll igen innan jag sätter mig på planet. Dada då? Ja hon ringer varje dag och jag känner mig taskig för det känns som att jag inger falska förhoppningar för henne. Hon var snäll och rar men ”klicket” kom aldrig. Shompoo som jag träffade första kvällen är nog totalt uträknad.
Jag är nog fullständigt puckad när allt kommer omkring. För ikväll sitter jag på ett flygplan och lämnar allt detta bakom mig. Nya män kommer att komma för dem här och jag kommer att sitta i kalla Sverige där egotripp, fanatism och feminism är det allena rådande. Fyyyy…..
Välkommen hem på mig själv.
”Push the limits” Wojtek! Det kanske är exakt vad jag skall göra i Sverige.
fredag, juli 23, 2004
Thailand 2004 - Dag 18
Öppna ditt hjärta och tänj på gränserna!Första ensamma natten på länge. Kändes konstigt att vakna upp och… ja just det ”all by my self”.
Igår tillbringade jag kvällen med att skälla på Helen. Vi var väldigt duktiga på det båda två för övrigt. Tänk att man under två tre timmar hinner att kläcka så mycket.
Min telefon gick varm igår. Dada, Djoy, Maria, Anna, Shompoo, alla ringde igår. Och jag blev lika glad för varje samtal.
Idag är jag nervös för daten ikväll. Det är ett riktigt ess som jag skall träffa. Ess gör mig nervös, men det är bara att: ”open your hart and push the limits”.
Och visst… det är ju bara paradoxer när allt kommer omkring…
torsdag, juli 22, 2004
Thailand 2004 - Dag 17 del 2
Snacka om dåliga vibbar! Jag är framme i Bangkok och tittar i en karta. Det första jag får syn på är Nana Hotell som jag bor granne med. Vilken hemsk avsmak jag får! Förutom det som drabbat mig i Sverige den 6 december när våra liv gick skilda vägar är nog det med Nana bland det värsta. Jag känner att jag inte riktigt klarar detta. En ”de-ja-vu” utan dess like. En riktigt dålig sådan och en sådan som får mig att tänka efter. Vad är det jag ser hos henne egentligen??Nyss mådde jag ju hyfsat bra, eller t o m riktigt bra, och nu??? Vad sjutton skulle jag här i Bangkok att göra? Nana hotell. Fy faaan!!!
Att jag överhuvudtaget tänker på den människan! Just nu mår jag riktigt illa!
Men kanske, kanske är det nyttigt. Kanske får det mig att tänka klart.
Jag grät mig igenom resan hit och nu känner jag bara hat över allt svek från Theresia, hela tiden!! Jävla fitta, det är vad hon är. Inte värd mig, inte en sekund. Och hennes namn skall jag bära resten av mitt liv…
Thailand 2004 - Dag 17
När jag denna morgon lämnade Patong är det med Djoy på näthinnan. En förtvivlad och gråtande Djoy som älskar mig. Igår natt kom hon efter jobbet. Hon bjöd på käk och öl och sedan bara grät och grät voch grät. Jag med. Kanske är det så att kärleken inte bara finns för människan som behandlat mig så illa. Kanske är det så att jag också har starka känslor för Djoy. Men kommer jag någonsin att kunna se henne igen?
Jag har just nu bara henne i huvudet, och när jag lämnar hotellrummet och hon sover i min säng, så otroligt vacker, ung. Vad såg hon hos mig? Varför kommer en tjej från denna kultur och bjuder på allt? För att hon älskar mig? Varför skulle någon älska mig? Det finns väl inget hos mig att älska.Klart är att jag får revidera mina tankar från igår kväll, det kanske inte är Theresia längre, det kanske har kommit in en ny människa i mitt hjärta
Kanske en lika omöjlig kärlek igen.
onsdag, juli 21, 2004
Thailand 2004 - Dag 16 del 2
Jag kan inte vara riktigt klok i huvudet. Här har jag träffat två helt underbara människor som dessutom råkar vara bland de snyggaste jag någonsin haft och så går jag och grubblar över Theresia. Skall jag för evigt vara fast i henne?Men jag vet varför. Att inte få en förklaring är det som gör mest ont. Känslan att inte veta varför. VARFÖR???
Allt känns bara som en tillfällig omplåstring, en tillfällig lycka som inte kan ersätta den sorg och förlust som jag känner. Jag har ju insett att jag inte finns för henne och att det finns andra i mitt ställe och att jag skall hålla mig långt långt borta. Men mitt hjärta har fått sig en törn som jag aldrig kommer att hämta mig ifrån.
Imorgon Bangkok, sedan Sverige. Inte har jag blivit lyckligare eller kommit över något. Bara befäst att det bara finns en för mig som jag alltid kommer att älska, och hon vill inte ha mig!
Thailand 2004 - Dag 16
Jag vände in och ut på plånboken och se, där ramlade det ut lite slantar. Följaktligen studsade jag iväg och köpte en biljett och hotell i Bangkok. Imorgon bitti sticker jag och är i Bangkok tills det är dags att åka hem till Sverige på lördag. Problemet är bara att jag inte får tag på Kooky. Mobiltelefonen ”går inte att nå för tillfället”. Om inte annat så får jag lite storstadspuls innan jag åker hem. Bangkok är ju verkligen en alldeles speciell stad. Nytt, gammalt, kultur, tro, sex, blandas i en jättegryta. Har bara inte fattat var jag hamnar, d v s var hotellet ligger, men det skulle vara centralt, å andra sidan är ju allt centralt i Bangkok.
Sedan Dada åkte hem i söndags har jag tillbringat min tid med Djoy. Får väl se om det blir någon fortsättning på det hela eller om jag skall betrakta allt detta som sommarflörtar. Djoy är den tredje tjejen här och jag kan inte annat än att säga att jag tyckte/tycker mycket om henne. Häromdagen var det ju nästan på gränsen till förälskelse. Ett klick som inte är så vanligt att man upplever, det trots språkbarriärer och allt. Men från det till att ta hem henne till Sverige är steget stort för oss båda. Jag får väl se hur det känns när jag lämnat allt detta bakom mig och kommer hem. Klart är ju att hon är rolig, snäll, snygg och som Helen uttryckte saken: ”uppfostrad i rätt kultur”. Helen tror att jag kommer att göra ett val mellan dem och sedan ordna så att någon av dem kommer hem till Sverige. Återigen var det tårar när vi kom underfund att nu är stunden kommen, nu är det roliga över.
Sverige ja, där finns det en liten/stor människa som väntar som jag saknar oerhört nu. Jaqueline, min alldeles underbara dotter. Jag har skickat några SMS men hon vet nog inte hur man svarar eller så finns det inga pengar på kortet. Hursomhelst så ses vi ju snart igen.
På fredag när lönen ramlar in skall jag storhandla i Bangkok. Kläder, kläder och åter kläder. När jag åkte hit tog jag med mig en t-shirt och ett par byxor. Allt annat har jag köpt här. Billigt är bara förnamnet. Men nu skall det köpas saker till mina nära och kära och till mig själv. Jag skall förnya hela garderoben.
Hoppas bara att det inte strular med lönen, annars ligger jag lite risigt till, fredag till lördag. Men jag har ju en hembiljett och lite reserver när jag väl hamnar i Sverige.
Sedan Dada åkte hem i söndags har jag tillbringat min tid med Djoy. Får väl se om det blir någon fortsättning på det hela eller om jag skall betrakta allt detta som sommarflörtar. Djoy är den tredje tjejen här och jag kan inte annat än att säga att jag tyckte/tycker mycket om henne. Häromdagen var det ju nästan på gränsen till förälskelse. Ett klick som inte är så vanligt att man upplever, det trots språkbarriärer och allt. Men från det till att ta hem henne till Sverige är steget stort för oss båda. Jag får väl se hur det känns när jag lämnat allt detta bakom mig och kommer hem. Klart är ju att hon är rolig, snäll, snygg och som Helen uttryckte saken: ”uppfostrad i rätt kultur”. Helen tror att jag kommer att göra ett val mellan dem och sedan ordna så att någon av dem kommer hem till Sverige. Återigen var det tårar när vi kom underfund att nu är stunden kommen, nu är det roliga över.
Sverige ja, där finns det en liten/stor människa som väntar som jag saknar oerhört nu. Jaqueline, min alldeles underbara dotter. Jag har skickat några SMS men hon vet nog inte hur man svarar eller så finns det inga pengar på kortet. Hursomhelst så ses vi ju snart igen.På fredag när lönen ramlar in skall jag storhandla i Bangkok. Kläder, kläder och åter kläder. När jag åkte hit tog jag med mig en t-shirt och ett par byxor. Allt annat har jag köpt här. Billigt är bara förnamnet. Men nu skall det köpas saker till mina nära och kära och till mig själv. Jag skall förnya hela garderoben.
Hoppas bara att det inte strular med lönen, annars ligger jag lite risigt till, fredag till lördag. Men jag har ju en hembiljett och lite reserver när jag väl hamnar i Sverige.
tisdag, juli 20, 2004
Thailand 2004 - Dag 15
Det ser inte ut att bli något av Bangkok vilket är väldigt synd. Hade verkligen velat träffa Kooky. Jag har tillbringat många timmar i telefon med henne. Hennes engelska är helt perfekt då hon går i något slags engelskt Universitet. Hon verkar snäll och dessutom snygg och välutbildad. Man skulle kunna fråga sig vad hon vill en gubbe som jag. Helen sammanfattade alla mina huvudbryerier helt enkelt med: ”Hopp om en bättre framtid”.
Är det så, då finns ju jag inte någonstans för dem utan fungerar som en gateway, eller en ”språngbräda” som Helen uttryckte saken.
Oavsett vilket är ju jag inte fri. Jag kommer aldrig att bli fri. Skickade detta till Theresia tillsammans med ett kort:
”Nu har jag förevigat dig
Det som står på den översta
tatueringen är Satchima på
thailändska.
Du är den människa som jag
älskat och fortfarande älskar
passionerat
Därför skall jag bära med ditt
namn resten av mitt liv”
Är det så, då finns ju jag inte någonstans för dem utan fungerar som en gateway, eller en ”språngbräda” som Helen uttryckte saken.
Oavsett vilket är ju jag inte fri. Jag kommer aldrig att bli fri. Skickade detta till Theresia tillsammans med ett kort:
”Nu har jag förevigat digDet som står på den översta
tatueringen är Satchima på
thailändska.
Du är den människa som jag
älskat och fortfarande älskar
passionerat
Därför skall jag bära med ditt
namn resten av mitt liv”
måndag, juli 19, 2004
Thailand 2004 - Dag 14
I Bangkok väntar en annan tjej, Kooky (på bilden bredvid) som också är högskolestuderande. Jag hade lovat att dyka upp denna vecka men nu börjar pengarna tryta…Jag vet varken in eller ut nu. Klart är att mitt luftslott kommer att spricka snart. Fem dagar kvar…
Här ligger Djoy vid min sida och sover. Det börjar kännas tjatigt att alternera på det viset. Inte juste mot någon. Patong börjar jag också kunna nu. Funderar på att ta det riktigt lugnt i två dagar för att dra ner på kostnaderna och sedan på onsdag sticka till Bangkok och träffa Kooky. Det är ju ändå bara ett luftslott allting, så varför inte passa på?
Fortsättning följer
söndag, juli 18, 2004
Thailand 2004 - Dag 13
Dada och jag har igår haft den trevligaste kvällen hittills. En rent ut sagt förbaskat trevlig kväll. Vi åkte och tittade på en otroligt bra föreställning eller kanske man skulle kalla det för en show som handlade om Thailändsk kultur, eller rättare sagt myten om Kamala. På sina ställen var det så vackert att tårarna rann. Tur att det var så mörkt i lokalen. Anläggningen som det hela tar plats i, och showen, har för övrigt fått priset som bästa ”vad-det-nu-är” och det med all rätta. The Phuket 
Fantasy är förresten ett passande namn. Dessförinnan åt vi på världens största bufférestaurang med all upptänklig mat från världens alla hörn.För att tjata ihjäl mig om Theresia kunde jag inte låta bli att tänka på att hon borde se något sådant för att förstå mer än bara det som vi tog reda på sist vi var här. Den Thailändska kulturen är verkligen djupare än vad vi kan föreställa oss och elefantens roll (som ju är Thailand nationalsymbol) har jag kanske börjat begripa efter att ha sett showen. I stort sett ligger det till ungefär som i vår tro. Först levde människorna i harmoni sen kom det onda och sen kom Kamala och räddade världen, och Kamala var en elefant. Det var en spektakulär föreställning med trapetsdansöser lasershower film och all möjlig teknik och nte en död minut.
Efteråt åkte vi hem till hotellet, hon var trött ville sova, jag uppspelt och ville varva ner. Men varva ner blev det inte utan en djup diskussion om kärlek och dylikt, men denna behåller jag för mig själv
Idag på dagen hjälpte jag henne med diverse arbeten till universitetet som hon låg efter med och som skall inlämnas imorgon. Trevligt med en intelligent tjej och trevligt att visa att man själv kan hjälpa till på samma nivå.
När hon skulle åka idag grät hon, hon gjorde allt för att dölja det men när vi höll om varandra såg jag hur tårarna sipprade fram och det blev ett känslosamt avsked.
Men knappt hann jag hem förrän telefon började att pipa, Djoy på tråden igen…
lördag, juli 17, 2004
Thailand 2004 - Dag 12
Inte började jag att yra om Djoy med Dada Men det var något hos henne som fick mig påmind om människan jag inte längre skulle tänka på överhuvudtaget. Vi gick ut och käkade middag när hon kom, och det var på en sådan restaurang med liveunderhållning av det större slaget. Ett niomanna live band. Men de började att spela musik där texterna började att med all oönskvärd tydlighet tala sitt eget språk till mig blev det nästan för mycket. Dels tänkte jag att överhuvudtaget inte borde vara här för Djoys skull dels att de berörde mig och refererade till…. Ja, just det.Vad det gäller Djoy sa jag helt enkelt som det var till henne och det var OK, ja, OK var det nog inte men hon skickade detta:
”Darling, I want u and I miss you more than you know”
Idag kom det ett meddelande från henne igen:
”My prince, now I miss you so much, think that if you forget me… I die… darling”
Det låter ju onekligen som att den tjejen gillar mig skarpt
Jag hade igår tänkt att dagen anteckning skulle vara någon slags uppgörelse med Theresia för det började kännas så och det kanske till viss del gör det idag också men precis som jag tror att tankarna på henne är borta så börjar det att mala och mala. Istället för att se verkligheten, allt svek och allt som jag utsatts för ser jag bara det som är bra. Vi har allt en bra lustig hjärna som förtränger det som inte är behagligt och framhäver det som är bra. Jag har nog en extra skruv lös när det gäller det för jag har lyckats att förtränga all skit som jag utsatts för och det jag utsatt henne för
fredag, juli 16, 2004
Thailand 2004 - Dag 11
Jag kunde inte låta bli att träffa Djoy. Jag ringde igår på dagen och hon kom som ett skott. Vackrare än någonsin. Vi tog en tur med bilen till en helt otrolig utsiktsplats och bara njöt. Nåja, njöt är väl att ta i. Den hittills varmaste dagen.På kvällen var vi ute och stämningen var minst sagt hög, Vi dansade skrattade och hade väl den hittills roligaste kvällen. Nu ligger hon här bredvid och sover. På kvällen kommer Dada och jag vet inte vad jag ska göra. Djoy verka tycka väldigt mycket om mig Och Dada åker en sträcka motsvarande Göteborg Stockholm för att träffa mig.
Jag har ställt till det!
Kl. 15.00
Nu har jag lämnat henne hemma med förevändningen att jag måste lämna tillbaka bilen, vilket jag i o f s var tvungen att göra. Men så fort jag lämnat henne känner jag nog att jag är en skit som tar hit Dada. Djoy hade ju gråtit, varit helt förstörd när jag försvann, och var nu uppenbarligen och synbart mycket glad över att se mig igen. Jag får förklara som det är att jag redan lovat att träffa Dada och inte kan backa ur det. Men det blir väl en smocka som hon inte kommer att ta och chanserna till det som vi pratade om igår, nämligen att hon skulle hälsa på i Sverige lär väl vara minimala.Å andra sidan är ju Dada mycket trevlig hon också. Men vi har inte haft sådär jätteskoj som jag och Djoy(jag minns inte när jag hade så skoj som igår), och även om hennes engelska inte är den bästa (praktiskt taget obefintlig) så är det något som sa klick. Ett klick som aldrig infann sig med Helen. Jag tyckte väldigt mycket om henne och tycker väldigt mycket om henne även om hon nu bara kastar skit på mig (i o f s ganska förståeligt om man får läsa detta) men det som infann sig med Theresia och med min dotters mor och Djoy (tror jag) kom helt enkelt inte. Visst kan man växa in i en djupare relation vilket jag hade hoppats på men detta som kallas förälskelse blev det inget med. Jag kan älska Helen, och gör det också, men passionen, förälskelsen kom aldrig. Jag vill följaktligen gärna vara vän med henne men det vill inte hon med motiveringen att jag ljugit och inte tänkt på hennes känslor. Det råkar bara vara så att jag aldrig ljugit om något för henne (har för dåligt minne för det ;) och jag har brytt mig, försökt att få henne att må bra. Detsamma kanske lyser igenom i mina kontakter här att jag är snäll och bryr mig men något som inte syns än, det är hur jag genom detta kan få människor att känna sig låsta eftersom jag alltid tror mig ha den bästa lösningen på allt varvid partnern blir mer eller mindre handlingsförlamad. Helen hade varit bra för mig med tanke på det för hon är en mycket intelligent tjej och har en egen vilja som ingen sätter sig på. Hon är dessutom mycket snäll och lojal och ser bra ut, även om våra kroppskonstitutioner är något annorlunda, det är snarare hon som skulle bära mig till sängen på bröllopsnatten :)
Men det är ju bara skit att inte jag förälskade mig utan bara tjatade om Theresia. Men man kan ju inte rå för vad man känner.
Just nu känner jag att jag skulle vilja gå ut och äta en fin middag med Djoy och att detta med Dada kunde vänta. Har en känsla av att jag kommer börja att yra om Djoy med Dada precis som jag yrar om Theresia med Helen.
Så, nu får det räcka för idag, nu har jag yrat färdigt.
torsdag, juli 15, 2004
Thailand 2004 - Dag 10
Jag har uppenbarligen strulat till det. Patong är inte så stort och nu börjar jag att bli känd som en ”butterfly”. Djoy hade blivit skitledsen och gråtit stora floder enligt hennes kompis hon bor med och som manande kom med pekfingret. De hade sett mig på stan med den nya tjejen. För min del blev det inte mycket bättre av några SMS jag fick idag från Helen. Hon menar i stort att jag är en ”råtta” och att hon nu hittat en 24-årig sydamerikan
Mitt svar:
”Ja så har råttan brutit lite hjärtan här också för råttan glömde att det är människor”
Helen
Är vi inte det allihop? Ja alla vi som du utnyttjat för att stärka ditt eget ego? Äckel är vad du är!
Här sitter jag idag och hur jag än bär mig åt kommer jag att göra någon illa. Igår hade jag lämnat ett SMS om att Djoy skulle höra av sig antingen igår eller idag så att vi kunde hitta på något idag. När hon ringde hade jag redan somnat. Fem missade samtal på telefonen, alla från henne. Imorgon skall Dada komma.
Jag vet inte vad jag ska göra. Gillar skarpt båda två. Djoy är aningen fräschare Dada en bra bit intellektuellare men har inte lika nära till skratt som Djoy. Båda två är otroligt omhändertagande och otroligt vackra. Jag vet inte hur jag skall bära mig åt men hur jag än kommer att bära mig åt blir det fel och det slutar antagligen som alltid när det är så (nog för att det var många år sedan som jag var i en sådan sits) att man mister båda eftersom jag ju är ett "äckel" och en "råtta". Men mista dem kommer jag ju dessvärre göra i vilket fall som helst. Det är bar a nio dagar tills jag ska åka hem.
Men en sak är bra, jag har knappt tänkt på Theresia, och boken, d v s uppgörelsen, ligger nere och kommer nog att så göra varför jag tills vidare stänger ner den länken
Mitt svar:
”Ja så har råttan brutit lite hjärtan här också för råttan glömde att det är människor”
Helen
Är vi inte det allihop? Ja alla vi som du utnyttjat för att stärka ditt eget ego? Äckel är vad du är!
Här sitter jag idag och hur jag än bär mig åt kommer jag att göra någon illa. Igår hade jag lämnat ett SMS om att Djoy skulle höra av sig antingen igår eller idag så att vi kunde hitta på något idag. När hon ringde hade jag redan somnat. Fem missade samtal på telefonen, alla från henne. Imorgon skall Dada komma.
Jag vet inte vad jag ska göra. Gillar skarpt båda två. Djoy är aningen fräschare Dada en bra bit intellektuellare men har inte lika nära till skratt som Djoy. Båda två är otroligt omhändertagande och otroligt vackra. Jag vet inte hur jag skall bära mig åt men hur jag än kommer att bära mig åt blir det fel och det slutar antagligen som alltid när det är så (nog för att det var många år sedan som jag var i en sådan sits) att man mister båda eftersom jag ju är ett "äckel" och en "råtta". Men mista dem kommer jag ju dessvärre göra i vilket fall som helst. Det är bar a nio dagar tills jag ska åka hem.
Men en sak är bra, jag har knappt tänkt på Theresia, och boken, d v s uppgörelsen, ligger nere och kommer nog att så göra varför jag tills vidare stänger ner den länken
onsdag, juli 14, 2004
Thailand 2004 - Dag 9
Hon kom igår och åkte ikväll. En ambitiös tjej som studerar vid en handelshögskola. Skärpt sådan, med andra ord och en tjej som jag fick utbyte av även intellektuellt. Gårdagens bild hade jag fasat för att den skulle ljuga men nä då, precis lika vacker i verkligheten som på bilden. Vi hyrde bil och åkte runt lite och kollade på omgivningarna. Trevligt rent allmänt hela dagen.
Men när hon åkte fick jag åter min ensamångest och ringde Djoy från i förrgår, eller när det var, och vi ska träffas ikväll. Ja ja, jag vet att jag är tokig. Men det är inget jag kommer att ångra när jag så småningom ligger på dödsbädden. Tvärt om kommer jag vara glad att jag tog för mig när chansen fanns.Men jag fasar för Sverige och dess kalla breddgrader och attityder.
För alla som undrar vill jag bara tillägga att det här inte handlar om sexköp utan vanliga tjejer som jag träffat på olika sätt. Fast som jag ju beskrev innan så är ju den definitionen hårfin.
tisdag, juli 13, 2004
Thailand 2004 - Dag 8
Igår natt kunde jag inte sova och gick ut en sväng för att promenera. Om nätterna fylls Patong med sk ladyboys, eller som vi kallar de på svengelsa, ”shemales”.
Faktum är att jag sprungit på dessa både här o där i Asien, ja, dessa resor på hemssidan här är ju inte alla jag gjort, men detta var något av det mest extrema som jag någonsin sett. Det fanns inte en vanlig människa ute vid kl. 3-4. Och när alla började samlas kring mig var det nästan, ja inte bara nästan, som att utmana ödet. Hela stranden var fylld med folk av alla de konstiga slag och alla började samlas kring mig! Jag tänkte att nu är det kört, nu blir man rånmördad som en dum ”falang”. Men det gick bra, jag snackade med dem och hade faktiskt riktigt skoj och kom så småningom hem till hotellet
(ensam märväl, för att undvika missförstånd)
Tänker i det sammanhanget på ett SMS som jag fick precis i samband med det, eller direkt när jag kom hem. Känns lite som om det fanns en direkt connection emellan oss och det känns väldigt skumt. Precis som jag tänker på henne kommer alltså detta.
”… Du har valt ett udda sätt att ta livet av dig, eller vad du nu sysslar med? Men hur skall du ta itu med konsekvenserna av ditt handlande om du inte lyckas? *ledsen*
Det var hjärtskärande. Själklart står det ganska mycket mer i SMS:et som jag inte vill citera men som ungefär har innebörden att jag skadar henne oerhört genom att bete mig som jag gör och att jag av någon underlig anledning är svartsjuk när hon har sex med andra. Men där låg jag mitt i natten och tänkte på henne när det kom. Och visst är det just det som jag håller på med. Ett självmord. Jag utsätter mig för den ena faran efter den andra. Precis som igår, precis som vissa oskyddade samlag. Det är ju inget annat en rena rama skära självmordsförsöket. Dessutom skadar jag människor.
Vad vinner jag då? HIV? Vad? Theresia? Henne som skrev SMS? Självkänsla?
Klart är att allt börjar kännas olustigt igen, och när det gör det då är det dags igen för ”nya tag”. Som alla förstår är det åter igen inte aktuellt med den förra tjejen av olika skäl. Idag är det dags för ett mera seriöst försök att finna lycka *ha ha ha*. Jag har i vart fall under ett halvårs tid mailat och chattat med en tjej härifrån, ja, d v s från en stad belägen ca 6 timmars bilväg härifrån. Så idag kommer hon på besök.
Fast redan nu börjar det av olika skäl kännas som bondfångeri igen. Kanske bara en känsla men den brukar alltid slå in rätt. Jag får se. Det är i alla fall hon på bilden har bredvid.
Faktum är att jag sprungit på dessa både här o där i Asien, ja, dessa resor på hemssidan här är ju inte alla jag gjort, men detta var något av det mest extrema som jag någonsin sett. Det fanns inte en vanlig människa ute vid kl. 3-4. Och när alla började samlas kring mig var det nästan, ja inte bara nästan, som att utmana ödet. Hela stranden var fylld med folk av alla de konstiga slag och alla började samlas kring mig! Jag tänkte att nu är det kört, nu blir man rånmördad som en dum ”falang”. Men det gick bra, jag snackade med dem och hade faktiskt riktigt skoj och kom så småningom hem till hotellet
(ensam märväl, för att undvika missförstånd)
Tänker i det sammanhanget på ett SMS som jag fick precis i samband med det, eller direkt när jag kom hem. Känns lite som om det fanns en direkt connection emellan oss och det känns väldigt skumt. Precis som jag tänker på henne kommer alltså detta.”… Du har valt ett udda sätt att ta livet av dig, eller vad du nu sysslar med? Men hur skall du ta itu med konsekvenserna av ditt handlande om du inte lyckas? *ledsen*
Det var hjärtskärande. Själklart står det ganska mycket mer i SMS:et som jag inte vill citera men som ungefär har innebörden att jag skadar henne oerhört genom att bete mig som jag gör och att jag av någon underlig anledning är svartsjuk när hon har sex med andra. Men där låg jag mitt i natten och tänkte på henne när det kom. Och visst är det just det som jag håller på med. Ett självmord. Jag utsätter mig för den ena faran efter den andra. Precis som igår, precis som vissa oskyddade samlag. Det är ju inget annat en rena rama skära självmordsförsöket. Dessutom skadar jag människor.
Vad vinner jag då? HIV? Vad? Theresia? Henne som skrev SMS? Självkänsla?
Klart är att allt börjar kännas olustigt igen, och när det gör det då är det dags igen för ”nya tag”. Som alla förstår är det åter igen inte aktuellt med den förra tjejen av olika skäl. Idag är det dags för ett mera seriöst försök att finna lycka *ha ha ha*. Jag har i vart fall under ett halvårs tid mailat och chattat med en tjej härifrån, ja, d v s från en stad belägen ca 6 timmars bilväg härifrån. Så idag kommer hon på besök.
Fast redan nu börjar det av olika skäl kännas som bondfångeri igen. Kanske bara en känsla men den brukar alltid slå in rätt. Jag får se. Det är i alla fall hon på bilden har bredvid.
måndag, juli 12, 2004
Thailand 2004 - Dag 7
Igår blev det en skön dag vid poolen hela eftermiddagen. Jag kan äntligen simma efter att ha måst undvika vatten en hel vecka, eftersom nygjorda tatueringar inte tål vatten. Det var rent ut sagt *gör-skönt* Äntligen lite semester och *sol och bad*
Jag har de senaste dagarna haft sällskap och hon har varit med i två dagar nu. Synd bara att nivån på språkfärdigheterna i engelska inte är de allra bästa bland Thailändarna. Men det är i o f s inte konstigt med tanke på att det är en helt annan språkgrupp. Jag har försökt att lära mig några fraser på Thailändska och de försvinner lika fort ur hjärnan som de kommer in. Bara att försöka uttala dessa ord är en konst. Så när jag ser en västerlänning prata flytande Thailändska är det faktiskt imponerande. Funderar dock på att till nästa gång ta en kurs eller något sådant. Kanske fastnar det något till slut
Förutom alla vackra flickor har jag sprungit på ett par andra människor. MÄN (kors i taket) En norrman från Stavanger och en Skotte. Inga djupare bekantskaper men kul att få prata lite svenska.
Helen jobbar sig. Inte undra på det. Jag har väl inte kläckt ur mig det snällaste till henne på sistone. Nu skall hon ge igen eller vad håller på med. Fick ett SMS där hon säger att hon haft sex med Soheil. Sedan kom ett till där hon säger att hon saknar mig och ett till där hon säger att jag skall glömma henne helt. Sedan jag skaffade mitt Thailändska nummer har det kommit ett 20-tal SMS från henne. Tänker inte fördjupa mig offentligt allt för mycket i mitt förhållande till henne men visst är det underligt, som jag ju tidgare konstaterat, att man ganska snart hamnar i mönster i förhållanden. När jag var tillsammans med Theresia var mönstet det att hon *försvann* med ca 2-4 veckors mellanrum och det fortsatte genom hela vårt förhållande. En annan sådan egenhet var att hon kunde köra över en fullständigt och hänsysnlöst för att tillgodose de egna behoven. Med Helen är det likadant. Intervallerna för dessa svängningar är dock mycket tätare här, bara några dagar. Ingen vidare stabilitet att tala om och dessutom *ett tungt bagage*. Klart att jag tycker om henne och blev svartsjuk när hon skickade detta med Soheil och visst har hon rätt att bete sig eftersom jag gör det. Men skillnaden är att hon gör det för att hämnas och mina anledningar är mycket mera komplicerade än jag vad jag själv lyckas att förstå.
Det finns mycket som jag skulle kunna skriva om här men som inte tål offentlighetens ljus av hänsyn till andra och mig själv.
Ja det blev en lång harrang. Dags att gå ut och njuta av tillvaron *With or without you*
Jag har de senaste dagarna haft sällskap och hon har varit med i två dagar nu. Synd bara att nivån på språkfärdigheterna i engelska inte är de allra bästa bland Thailändarna. Men det är i o f s inte konstigt med tanke på att det är en helt annan språkgrupp. Jag har försökt att lära mig några fraser på Thailändska och de försvinner lika fort ur hjärnan som de kommer in. Bara att försöka uttala dessa ord är en konst. Så när jag ser en västerlänning prata flytande Thailändska är det faktiskt imponerande. Funderar dock på att till nästa gång ta en kurs eller något sådant. Kanske fastnar det något till slutFörutom alla vackra flickor har jag sprungit på ett par andra människor. MÄN (kors i taket) En norrman från Stavanger och en Skotte. Inga djupare bekantskaper men kul att få prata lite svenska.
Helen jobbar sig. Inte undra på det. Jag har väl inte kläckt ur mig det snällaste till henne på sistone. Nu skall hon ge igen eller vad håller på med. Fick ett SMS där hon säger att hon haft sex med Soheil. Sedan kom ett till där hon säger att hon saknar mig och ett till där hon säger att jag skall glömma henne helt. Sedan jag skaffade mitt Thailändska nummer har det kommit ett 20-tal SMS från henne. Tänker inte fördjupa mig offentligt allt för mycket i mitt förhållande till henne men visst är det underligt, som jag ju tidgare konstaterat, att man ganska snart hamnar i mönster i förhållanden. När jag var tillsammans med Theresia var mönstet det att hon *försvann* med ca 2-4 veckors mellanrum och det fortsatte genom hela vårt förhållande. En annan sådan egenhet var att hon kunde köra över en fullständigt och hänsysnlöst för att tillgodose de egna behoven. Med Helen är det likadant. Intervallerna för dessa svängningar är dock mycket tätare här, bara några dagar. Ingen vidare stabilitet att tala om och dessutom *ett tungt bagage*. Klart att jag tycker om henne och blev svartsjuk när hon skickade detta med Soheil och visst har hon rätt att bete sig eftersom jag gör det. Men skillnaden är att hon gör det för att hämnas och mina anledningar är mycket mera komplicerade än jag vad jag själv lyckas att förstå.
Det finns mycket som jag skulle kunna skriva om här men som inte tål offentlighetens ljus av hänsyn till andra och mig själv.
Ja det blev en lång harrang. Dags att gå ut och njuta av tillvaron *With or without you*
söndag, juli 11, 2004
Thailand 2004 - Dag 6
Det blev ju lite party igår. Men jag låter bli att säga så mycket mera. En bild säger ju mer än tusen ord!
lördag, juli 10, 2004
Thailand 2004 - Dag 5 del 3
Inte vet jag vad jag håller på med här. Taskig är jag mot dem som håller av mig och säger saker jag normalt inte skulle. Slag under bältet är väl det snällaste man kan säga om mina uttalanden idag till Helen (eller vad hon nu är). Det är kaosartat i huvudet på mig i alla fall.
Jag skall ut i vanlig ordning idag. Kanske kommer jag hem med en fru till slut *ha ha ha*
På bokfronten står det still sedan två dagar. Ingen lust att gräva mer just nu. Vad det gäller kärlek… eh, jag orkar inte skriva mera. Varför denna redogörelse av mitt känsloliv?
Fuck you all!!
Men jag ska igenom detta och jag ska ”bekräftas” om så vid flera små tillfällen. Sen kommer verkligheten i Sverige. Då kommer jag verkligen att hamna i en svacka. Svacka är väl bara förnamnet.
Och till slut så har denna underliga resa inte gett något alls, jo, kanske…. Lite insikt?
Men just nu är det bara att gå ut och testa jaktmarkerna. Vad skall jag annars göra. Jag betalar ju inte mer än 30 papp för att sitta inne på ett j-a hotellrum. Nu skall jag ha skoj även om själen gråter
Jag skall ut i vanlig ordning idag. Kanske kommer jag hem med en fru till slut *ha ha ha*
På bokfronten står det still sedan två dagar. Ingen lust att gräva mer just nu. Vad det gäller kärlek… eh, jag orkar inte skriva mera. Varför denna redogörelse av mitt känsloliv?
Fuck you all!!
Men jag ska igenom detta och jag ska ”bekräftas” om så vid flera små tillfällen. Sen kommer verkligheten i Sverige. Då kommer jag verkligen att hamna i en svacka. Svacka är väl bara förnamnet.
Och till slut så har denna underliga resa inte gett något alls, jo, kanske…. Lite insikt?
Men just nu är det bara att gå ut och testa jaktmarkerna. Vad skall jag annars göra. Jag betalar ju inte mer än 30 papp för att sitta inne på ett j-a hotellrum. Nu skall jag ha skoj även om själen gråter
Thailand 2004 - Dag 5 del 2
Tvåsamhet. Överallt tvåsamhet. Och här kommer man ensam som en annan j-a Nisse. JAG HATAR ENSAMHET. Och ju mer jag är här desto mer inser jag att jag aldrig kommer att bli lycklig igen. Jag har inget att komma med och mina tankar har fastnat på en enda sak. Vissa säger att jag är sjuk. Kanske är jag det. Kanske är det att jag ville så mycket och möttes av likgiltighet och svek. Kanske kallas det för passion. Vad vet jag
Svek, precis som igår. Jag har också svikit och ingett falska förhoppningar, till Helen. Nu tror hon att hon skall ge igen genom att knulla sina X och fixa nya dejtar. Varsågod, ha det bäst. Jag kan inget säga om det. Det verkar dock som om ingen längre bryr sig om det ”långa loppet” Allt är nu, självbekräftelse, pengar, karriär. Precis det jag tror att jag håller på med. Men jag blir istället utnyttjad. Jag tror att jag utnyttjar men i själva verket är det tvärt om. Dum j-a ”Falang” (vit korkad man) som går så långt att han köper presenter till okända kvinnor. J-a idiot!! Det är vad jag är. En idiot. Fullkomligt verklighetsfrämmande! Lever i en fantasivärld. Men det kanske är på det viset psykopater skapas. Svikna, obehövliga, självömkande, obekräftade.
I sanningens namn håller jag på att bli tokig. Kanske lika bra att göra slut. En gång för alla.
Svek, precis som igår. Jag har också svikit och ingett falska förhoppningar, till Helen. Nu tror hon att hon skall ge igen genom att knulla sina X och fixa nya dejtar. Varsågod, ha det bäst. Jag kan inget säga om det. Det verkar dock som om ingen längre bryr sig om det ”långa loppet” Allt är nu, självbekräftelse, pengar, karriär. Precis det jag tror att jag håller på med. Men jag blir istället utnyttjad. Jag tror att jag utnyttjar men i själva verket är det tvärt om. Dum j-a ”Falang” (vit korkad man) som går så långt att han köper presenter till okända kvinnor. J-a idiot!! Det är vad jag är. En idiot. Fullkomligt verklighetsfrämmande! Lever i en fantasivärld. Men det kanske är på det viset psykopater skapas. Svikna, obehövliga, självömkande, obekräftade.I sanningens namn håller jag på att bli tokig. Kanske lika bra att göra slut. En gång för alla.
Thailand 2004 - Dag 5
Igår var det min tur att bita i det sura äpplet (igen)
”Sånt är livet, så mycket falskhet, den man förlorar vinner en annan.” När jag väl trodde att jag träffat någon som kanske berörde mitt hjärta då visar det sig att jag är utbytbar även i detta land. Nåja, inte konstigt, vem vill ha en gubbe som jag.
Jag får vänja mig vid tanken att alltid bli dumpad av de jag råkar tycka om. Jag får också inse att det inte finns någon kärlek. Bara attraktion och pengar som gäller. Jag kommer aldrig mer att tro på några lögner om att jag betyder något för någon annan.
Här hade man gått och gjort sig till och köpt smycken och så kommer jag och då sitter hon med en annan man. Allt är ett stort horeri. Fast det visste jag ju innan :(
”Sånt är livet, så mycket falskhet, den man förlorar vinner en annan.” När jag väl trodde att jag träffat någon som kanske berörde mitt hjärta då visar det sig att jag är utbytbar även i detta land. Nåja, inte konstigt, vem vill ha en gubbe som jag.
Jag får vänja mig vid tanken att alltid bli dumpad av de jag råkar tycka om. Jag får också inse att det inte finns någon kärlek. Bara attraktion och pengar som gäller. Jag kommer aldrig mer att tro på några lögner om att jag betyder något för någon annan.Här hade man gått och gjort sig till och köpt smycken och så kommer jag och då sitter hon med en annan man. Allt är ett stort horeri. Fast det visste jag ju innan :(
fredag, juli 09, 2004
Thailand 2004 - Dag 4 del 2
Tidigare idag skrev jag att jag har dåligt samvete men det behöver jag inte ha längre. Skönt! Helen skall träffa sin gamla KK eller kärlek (jag låter det vara osagt) Soheil och har fixat en date. Jag får lyckoönska
På MSN tidigare idag
Helen säger: Jag har kommit på att du inte alls é den jag trodde. Ialla fall..............jag har fixat dejt på SD. Och idag ska jag träffa Soheil. Så nu vet du vad jag ska göra
Ärligt talat så är det svårt att bli berörd eftersom jag egentligen bara har en sak i huvudet. Att bli av med känslorna för Theresia. Det får inte ta tre år som i Annas fall. Jag önskar henne (Helen) också lite lycka. Har flera gånger påtalat att hon ska ta för sig och att jag tänker göra det, så det känns bra att hon gör det nu. Jag hoppas att jag får behålla henne som vän.
Men faktum är att jag fortfarande gråter de mest bittra tårar över den jag passionerat älskat mest i hela mitt liv
Men nu ska jag iväg o träffa en människa som har den snyggaste kroppen jag sett på länge. Snäll och framför allt rolig är hon också. Inget djupsinne där inte. Party, party, party!!!
På MSN tidigare idag
Helen säger: Jag har kommit på att du inte alls é den jag trodde. Ialla fall..............jag har fixat dejt på SD. Och idag ska jag träffa Soheil. Så nu vet du vad jag ska göra
Wojtek säger: Ha det sa skoj, Det tänker jag ha
Helen säger: Ja.....faktum är att jag mår bättre nu än jag gjorde när du just hade åkt....så det hjälper att läsa. Men......ska till jobbet nu. Du behöver inte tänka på mig....jag la ner dig igår
Wojtek säger: Lycka till på dejten
Helen säger: Hej med dig. Ja...ska jag
Wojtek säger: Hejdå
Helen säger: Hej
Wojtek säger: Men jag får säga att du verkar nog en smula desperat
Helen säger: Ja.....det är jag. Tänker inte låta dig knäcka mig
Wojtek säger: Låt det inte skina igenom när du träffar daten
Helen säger: Han vet om dig. Visste redan om dig när du o jag gick på dejt
Wojtek säger: OK, ännu en tröstande pappa?
Helen säger: Soheil é det ingen fara med
Wojtek säger: Som lyssnar
Helen säger: Han är bara KK. Nä.....inte så alls. Men vi utbytte "erfarenheter" på SD innan
Wojtek säger: Ja du har ju hängt med länge och ännu inte hittat
Helen säger: Nu såg han att jag va tillbaka och gratulerade mig till att det gått så bra
Wojtek säger: Hmm
Helen säger: Precis. Berättade då hur jäkla bra det hade gått *ironi igen* Men visst.....................jag måste också bekräfta mig
Wojtek säger: Jo jo, men lycka till med Soheil och daten och allt. Jag önskar dig lycka till
Helen säger: Detsamma! Hej då
Wojtek säger: 2:a ggn nu
Helen säger: Ja
Wojtek säger: Hej med dig
Helen säger: Hej då
Helen säger: Ja.....faktum är att jag mår bättre nu än jag gjorde när du just hade åkt....så det hjälper att läsa. Men......ska till jobbet nu. Du behöver inte tänka på mig....jag la ner dig igår
Wojtek säger: Lycka till på dejten
Helen säger: Hej med dig. Ja...ska jag
Wojtek säger: Hejdå
Helen säger: Hej
Wojtek säger: Men jag får säga att du verkar nog en smula desperat
Helen säger: Ja.....det är jag. Tänker inte låta dig knäcka mig
Wojtek säger: Låt det inte skina igenom när du träffar daten
Helen säger: Han vet om dig. Visste redan om dig när du o jag gick på dejt
Wojtek säger: OK, ännu en tröstande pappa?
Helen säger: Soheil é det ingen fara med
Wojtek säger: Som lyssnar
Helen säger: Han är bara KK. Nä.....inte så alls. Men vi utbytte "erfarenheter" på SD innan
Wojtek säger: Ja du har ju hängt med länge och ännu inte hittat
Helen säger: Nu såg han att jag va tillbaka och gratulerade mig till att det gått så bra
Wojtek säger: Hmm
Helen säger: Precis. Berättade då hur jäkla bra det hade gått *ironi igen* Men visst.....................jag måste också bekräfta mig
Wojtek säger: Jo jo, men lycka till med Soheil och daten och allt. Jag önskar dig lycka till
Helen säger: Detsamma! Hej då
Wojtek säger: 2:a ggn nu
Helen säger: Ja
Wojtek säger: Hej med dig
Helen säger: Hej då
Ärligt talat så är det svårt att bli berörd eftersom jag egentligen bara har en sak i huvudet. Att bli av med känslorna för Theresia. Det får inte ta tre år som i Annas fall. Jag önskar henne (Helen) också lite lycka. Har flera gånger påtalat att hon ska ta för sig och att jag tänker göra det, så det känns bra att hon gör det nu. Jag hoppas att jag får behålla henne som vän.Men faktum är att jag fortfarande gråter de mest bittra tårar över den jag passionerat älskat mest i hela mitt liv
Men nu ska jag iväg o träffa en människa som har den snyggaste kroppen jag sett på länge. Snäll och framför allt rolig är hon också. Inget djupsinne där inte. Party, party, party!!!
Thailand 2004 - Dag 4
Fredag är det här hela tiden känns det som.
Jag känner mig som en skit. Har faktiskt dåligt samvete. Även om jag gjorde slut innan jag åkte hit känns det inte bra att genom dessa anteckningar såra en människa som jag faktiskt tycker
väldigt mycket om och som har varit mycket lojal och juste mot mig. Men det som jag gör här behöver jag att göra och kommer att fortsätta med. Att utnyttja så många som möjligt och att eventuellt bli fri från Theresia på det sättet.
En ny tjej har jag träffat. Får väl se om vi skall ses någon mer gång. Risken finns för hennes figur är bara hisnande vacker. Men det finns ju så många fler
Jag känner mig som en skit. Har faktiskt dåligt samvete. Även om jag gjorde slut innan jag åkte hit känns det inte bra att genom dessa anteckningar såra en människa som jag faktiskt tycker
väldigt mycket om och som har varit mycket lojal och juste mot mig. Men det som jag gör här behöver jag att göra och kommer att fortsätta med. Att utnyttja så många som möjligt och att eventuellt bli fri från Theresia på det sättet.En ny tjej har jag träffat. Får väl se om vi skall ses någon mer gång. Risken finns för hennes figur är bara hisnande vacker. Men det finns ju så många fler
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
