Min bostad i Bangkok

Det är tidigt på morgonen och jag har just slutat att arbeta. Tänker på vad jag håller på med och mår inte sådär värst bra.

Har väl mer och mer börjat att inse, nu när jag lagt ut ”den svarta boken” och läst igenom vad jag skrivit, att det inte kan bli ett lyckligt liv för mig. Hon kommer alltid att spöka i mitt huvud, eller som Helen uttryckte saken: ”du kommer alltid att må illa på det men det kommer att mattas av och du kommer att lära dig att leva med det”. Jag hoppas det.

Har i vart fall inte hört något ifrån henne, men när jag var förbi å jobbets vägnar, såg jag att hon inte var hemma men att ”vår” bil som vanligt var parkerad utanför bostaden.

Jag har f ö smidit planer. Efter min senaste resa till Thailand bestämde jag mig för att göra något radikalt för att ändra på mitt liv och försöka att hitta på något nytt. Jag vägrar att gå omkring i en depression i ett antal år. Jag har nu sonika hyrt en bostad i Bangkok. En jättefin 2:a på 60 m2. Den har jag från månadsskiftet men kommer nog inte att åka iväg förrän i December - Januari och stanna så länge som jag kan få visum. Fast å andra sidan är ju inte Bangkok så charmerande direkt. Stökigt, stort, varmt och knappt något vatten att svalka sig i. Theresia sa till mig: "du borde hyrt den på Phi Phi island". Kanske borde jag det?? Men det går alltid att resa ifrån storstaden. Basen för det jag tänker starta igång där borde vara Bangkok.

Helen vill inte veta av mig och jag förvånas inte. Hon tycks ha älskat mig och inte fått det hela besvarat som hon tänkt sig. Ibland tycker jag att jag betett mig som en skit gent emot henne men jag är ju inte färdig med min sorg och måste försöka att vakna till liv igen innan jag kan ge kärlek. Hon menar att jag bara är en skit som bara snackar om mitt Thailand men att hyra en lägenhet enbart via nätet är inte fullt så lätt. Man behöver lite hjälp. Det var när jag skulle skaffa den hjälpen som hon lämnade mig sist och menade att: ”jag bara snackar med mina förbannade Thailändskor” Jag vet att det inte kan vara lätt, men som jag ju tidigare så många gånger insett, är allt ett surrogat, för en lycka som inte längre finns.

Fast i ärlighetens namn kan man ju fråga sig om inte jag satt upp Theresia på en väldigt hög piedestal