fredag, december 29, 2000

Kvinnans kropp skall inte exponeras

Det argumenteras friskt i dessa dagar för att kvinnans kropp inte skall exponeras. Den svenska HM-reklamen för underkläder möts av arga rödstrumpor som sprayar ner och vandaliserar bilderna, i England blir det folkstorm (eller skall jag säga rödstrumpestorm) när Yves St Laurent gör reklam för parfymen Opium

Engelsmännen (eller kanske Engelskvinnor) anser nämligen att det är omoraliskt att se en kvinnokropp. Den vidstående bilden på en kvinnlig modell iförd smycken och sandaler från Yves St Laurent har nämligen föranlett en ren storm. Trots att inga "detaljer" syns har den till Storbritanniens högsta övervakande myndighet ASA dragit på sig inte mindre än 730 anmälningar vars huvudsakliga kritik utgörs av att den är förnedrande för kvinnor.

I Sverige läser vi i dagarna om kvinnliga popartister följande insändare i Aftonbladet av sk "jämställdhetsledare":

"…Att riskera hälsa genom att operera in silikon i brösten och läpparna, är inte längre något folk reagerar över. Det har blivit inträdesbiljetten till lycka och framgång. Musikens kvalité läggs det inte så stor vikt vid. Om de här bimboartisterna skriver sin egen musik och sina texter själva eller inte, är det ingen som bryr sig om. Bara de är smala, blonda, har oproportionerligt stora bröst, plutar med läpparna och tittar villigt in i kameran…"

Själv anser jag (såsom den f d musiker jag är) att det är rentutav skrattretande höra påståendet att musikens kvalité lämnas åsido. Vad jag känner till har ju dessa s k bimboartister haft de allra bästa producenterna som går att uppbringa och låtarnas kvalité kan inte lämnas åsido för då hade de inte gått att sälja. Huruvida de skriver sina låtar själva eller inte, tja, gör Peter Göback det?

Kom sedan ihåg att det är kvinnorna själva som väljer att "exponera" sig, ingen tvingar dem. Kom också ihåg att det är kvinnans eget val huruvida hon vill operera in inplantat eller ej, ingen tvingar dem. Kom även ihåg att rödstrumpemoralisternas påstådda värnande om kvinnan oftast har ursprung i deras egen rädsla och komplexfylldhet.

söndag, december 24, 2000

GOD JUL

God jul och gott nytt år önskar jag Er alla där ute. En speciell tanke tillägnar jag i dessa dagar dem som förmodligen aldrig kommer att se detta, nämligen alla ensamma och hemlösa.


PS. Enligt polsk tradition har man alltid en extra plats och tallrik till en behövande och oväntad gäst på julafton

torsdag, december 21, 2000

Våldet har alltid sitt ursprung i rädsla

Våld mot kvinnor är alltid kulturens verk lyder rubriken författad av Anita Goldman, kolumnist på Aftonbladet.

Mycket har jag hört i mitt liv, mycket har jag läst på "nätet" men sällan skådat en i Aftonbladet publicerad så mansfientlig artikel, så full med sammanblandningar av företeelser som ej kan kopplas till varann, så full av rena faktafel. Den övergripande tesen i artikeln är att mannen alltid förtryckt kvinnor samt att kvinnor som alltid underkastat sig denna ordning nu skall stå upp och bryta denna "mäns makt och kontroll över kvinnor" Till stöd för detta anför hon sin tolkning av bibeln, skolboksexempel över sök. "manligt ägande av kvinnokroppen", våldtäkter, politik, kultur, allt i en enda ostrukturerad röra. En väldigt röd-röd-röra om jag så får uttrycka mig.

Hör bara på denna inledning. "I dagarna förbereder sig en stor del av världen att fira ett bibliskt gossebarns födelse. I bibliskt sammanhang är det inget anmärkningsvärt att man markerar födelsen hos små gossebarn som skall växa upp och bli märkvärdiga män". Jag slog för skojs skull upp ordet "märkvärdig" i Svenska akademins ordlista. Märkvärdig betyder "struntviktig" alt "besynnerlig". Vilken tolkning av dessa två Anita väljer låter jag vara osagt.

Det skulle här ta allt för lång tid att kommentera varenda rad av denna artikel och det är inte heller meningen. Läsaren kan istället bilda sig en egen uppfattning om Anitas verklighetsuppfattning. Jag vill istället ge min syn på hur det förhåller sig med dessa i dagarna så aktuella och omskrivna problemen, nämligen våld och kulturkrockar.

Våldet har alltid sitt ursprung i rädsla! Vanlig förbannad mänsklig rädsla! Den uppstår alltid ur en situation som en människa (märkväl, jag säger ej kvinna eller man) inte längre kan hantera på ett rationellt sätt. Låt oss förflytta oss ett antal årtusenden tillbaka i tiden. Där fanns t ex urtidsmänniskan som blev attackerad av ett vilddjur ute på sin jakt efter föda. Hur kan vi tänka oss hans reaktion? Hur skulle vi själva reagera? Jo antingen skulle vi bli fullständigt förskräckta och förstelnade av denna skräck för att sedan eventuellt ta till flykten eller reagera på det andra möjliga sättet, nämligen med ilska som skulle leda till attack/försvar. Nu lever vi inte på detta stadium längre och civilisationen har gått framåt, men våra djupt rotade instinkter sitter kvar. När vi blir rädda drar vi oss antingen tillbaka eller går till attack. Kedjan är den. Människan försätts i en situation som sätter igång känslor av diverse slag som i sin tur relateras till tidigare tankar, bilder, minnen och erfarenheter. Till de vanligaste reaktionerna i ett mänskligt kärleksförhållande hör svartsjukan med de därefter eventuellt hörande våldshandlingarna. Personen är livrädd att förlora sin partner till en annan och reagerar med våld mot antagonisten. Alltså inte en vilja att kontrollera sin partner utan en rädsla för att förlora denne. I de fall som Anita i sin artikel b l a beskriver är det sök hedersmordet, alltså omskrivet rädslan för att dra skam över sin familj. Detsamma kan sägas om kvinnlig omskärelse. Alltså åter igen en rädsla med en därpå följande preventiv handling för att slippa. Nu skall det poängteras att jag på intet sätt är välvilligt inställd till vare sig våld eller kvinnlig omskärelse, men man måste här även ta en annan aspekt under lupp och ta sig en funderare över: vad är det som säger att just vår västerländska uppfattning om rättvisa, mänskliga fri och rättigheter är den allena rådande och riktiga. Är det inte så att vi i många fall (nu tänker jag inte på just kvinnlig omskärelse) ogiltigförklarar rådande ordning i större delen av denna jord? Vad ger oss rätten att kasta på dessa kulturer vårt tyckande och tänkande, vårt sätt att tolka vad som är rätt och fel? Är det inte så att den s k moralen (vad det nu är) även i detta fantastiska landet Sverige avsevärt har växlat genom tiderna? Jag tänker då (med anknytning till de religiösa aspekten) på fallet Botolf i Gottröra 1789. En man som offentligt sade att det de facto inte är Kristi lekamen och blod som intas vid nattvarden och som sedan brändes på bål med motiveringen "att - ovannämnde Botolf - denna djävulens lem! - offentligen tagit alla dessa ord, som nedskrivits ovan, i sin syndiga och hädiska mun …skulle dömas till bålet, så förblev han ändå fast i sin orubbliga övertygelse och svarade: Den elden går snabbt över".

En par andra frågor som jag ständigt ställer mig och som trummas till och från är: Varför mannen skulle vilja att förtrycka sin kvinna och vad han i så fall skulle vinna på det? Anita påstår att kvinnan än idag är ett föremål som tillhör mannen och att han vill ha "kontroll av den kvinnliga sexualiteten". Alltså att mannen har en "äganderätt till kvinnokroppen. Vem hon är, vad hon säger, känner, upplever, och vill, visas inget intresse". Vid så fasansfullt brott som våldtäkt är "det inte kvinnokroppen som kränkts utan mannens egendom".

Låt oss börja med våldtäkten. Man måste göra en distinktion mellan två begrepp i sammanhanget, nämligen skuld och skam. Jag kan börja med att konstatera att mörkertalet är stort inom forskningen. Utan att vidare fördjupa mig i detta säger jag bara kort att följden av brottet för kvinnans del består i skammen alltså den offentliga bestraffningen och på en historisk tidsaxel ligger den före skulden då den förutsätter ett medvetande om skulden som offret tagit till sig i o m omgivningens värderingar. I det förkapitalistiska samhället förknippades våldtäkten som ett brott mot samhällelig ordning, alltså att samhällets minsta beståndsdel, hushållets ära, hade kränkts. Men redan i texter från 1600-talet kommer det in aspekter som talar om en övergång från skuld till skam. Man börjar då nämligen tala om kvinnors vilja och därmed delaktighet i brottet. Hursomhelst fick kvinnans kropp en ny mening. I slutet av 1800-talet ändras uppfattningen igen till att det är kvinnans person som kränkts och inte som tidigare hushållet. Det avgörande rekvisitet var då som nu tvånget och i svensk lag beskrevs i termer av vanmakt. Det avgörande kriteriet är graden av motstånd och relationen till förövaren. När det sedan gäller massvåldtäkter i krig är det ju som bekant en del i krigföringen, alltså ett sätt att sätta skräck i motståndaren. Jag vill därmed påstå att Anitas artikel fullkomligt saknar relevans vad gäller det som hon kallar för manlig "äganderätt till kvinnokroppen" i vart fall för Sveriges vidkommande. Självklart är det ett vidrigt brott men anledningarna och förklaringarna är inte fullt så enkla som Anita låter påskina.

Slutligen detta med mannens påstådda vilja och önskan att förtrycka kvinnan. Jag kan inte säga mycket mer än att det är rent dravel. Snarare är det precis tvärtom i dessa dagar. Men till detta återkommer jag en annan dag i en annan artikel.

KOMMENTARER

"Min hjälte! Äntligen en människa som har ork att resa sig emot detta verbala men ändå fullständiga förtryck. Har väl aldrig sett värre ord i tryck än dom som A.Goldman presterar. Att en kvinna kan känna så mycket hat emot män skrämmer mig. Känner alla kvinnor det så? Vem är jag i så fall gift med? Vart finns det krig hon beskriver? Vart förs den kampen? Jag känner inte igen något av det hon tar upp. En våldtäkt är en våldtäkt varken mer eller mindre. Ett avskyvärt brott mot en annan människa. Mobbing anser jag vara jämställt, det kan vara precis lika förnedrande, då det går ut på att förringa en annan människa. Det är sannerligen inte bara kvinnor som blir mobbade. Det är sannerligen inte bara män som mobbar. Anita Goldman borde öppna sina ögon lite mer än den springa hon har öppen idag".

torsdag, december 14, 2000

Naket är kul men bara på män

Inför julen kör HM alltid igång stora reklamkampanjer för att få oss män att köpa underkläder till våra kvinnor. Dessa kampanjer möts alltid av mycket arga rödstrumpor (eller vad de nu är) som anser att det är rent förkastligt att exponera kvinnans kropp.

Jag kunde häromdagen beskåda både hållplatser och affischer nerklottrade med allehanda slagord som: "Rör inte våra kroppar", "Vägra idealet" osv, osv i all oändlighet.

Många är de som anfört argument för att dessa kampanjer skall bort. Till de mer idiotiska hör den som man hörde från Norge förra året. Affischerna skall bort därför att när de manliga bilisterna kör förbi blir de så frustrerade att de kör i diket, alltså att kampanjen skulle utgöra en trafikfara. Till de vettigare: att unga tjejer blir såpass påverkade av rådande ideal att det i slutänden leder till att de får matstörningar av diverse arter. Hur det än förhåller sig med detta leder reklamkampanjerna obönhörligen till massiv vandalisering i form av klotter och förstörelse.

Jag läste i gårdagens (2000-12-13) Aftonbladet följande insändare skriven av signaturen "en amerikansk tjej":

"Naket är kul - bara på män" lyder rubriken (vilken jag förresten tog mig friheten att anamma). "I Sverige har ni så sned kroppskultur. Man blir upprörd över lättklädda tjejer men samtidigt är det kul med lite kuk överallt. Skulle ni ifrågasätta en affisch med en blöt vagina? Självklart, ni klarar knappt av att se Claudia Schiffer i behå och trosor. En vecka tidigare är studion i tv-programmet Silikon fylld med helt nakna män - och ingen reagerade. Tänk om det hade varit tvärtom? …Gubbar norrut strippar för att locka fler kvinnor - då är det roligt. …Amelia har en reklamkampanj med inplastat manligt könsorgan - det tas knappast upp…"

Idag diskuterade jag detta med en tjej som försvarade detta beteende med nedklottrandet av affischerna. Det huvudsakliga argumentet var att "det är det enda sättet som de kan göra sig hörda på". Men är det verkligen det? Har inte vi ett otal olika medier att föra fram våra åsikter igenom. Ordets makt är stor. Personligen tror jag att dessa element, som uppenbarligen av någon anledning (undrar varför förresten) så gärna vill dölja kvinnans (och kanske även sin) kropp, skulle hysa större respekt och aktning för sina åsikter om man förde debatten på ett civiliserat sätt.

"Civil olydnad" sa någon annan. Men är det inte så att civil olydnad är förenad med ett icke-brottsligt förfaringssätt. Ta t ex trädkramarna. Varför inte binda fast sig vid dessa "förfasliga" affischer. Varför inte ställa en människa vid varje reklampelare och tala för sin sak istället för att i nattens skydd, likt ljusskygga råttor, förstöra. En förstörelse som du och jag i slutänden får betala för. Kan inte dessa människor istället träda fram?

Personligen kan jag inte se annonskampanjen för underkläder som något annat än en slags hyllning till kvinnan. En hyllning till den vackra kvinnokroppen. En HYLLNING och icke en exponering. Men det är ju klart. Vi kan ju i detta land, detta otroliga land Sverige, anamma andra länders kulturer. Varför inte ett huckle och heltäckande kroppsdräkt. Det skulle i alla fall få vissa ljusskygga element att känna sig nöjda. Nöjda då de själva troligen är så komplexfyllda att de antagligen inte skulle ens våga att gå på en badstrand.

Nej. Det är inte frågan om exponering. Det är ett simpelt sätt av de stora kedjorna att sälja sådant som vi män tycker om att se på våra kvinnor. Det är ett sätt att sälja det som kvinnorna själva tycker om att ha på sig (i vart fall kan jag säga det av min egen erfarenhet). Därmed inte sagt att alla tycker om det eller ens behöver att ta på sig dessa plagg. Detta är ett fritt land med en frihet att ha på sig vad man vill och säga vad man vill och visa vad man vill, d v s så länge man inte överträder den gränsen som kallas för lag. Att klottra ner reklampelare med fåniga slagord är att överträda lagen och, vill jag påstå, får snarare motsatt effekt. HM får ännu mera sålt! Det går nämligen inte att stoppa de naturliga drifterna hos människan som ju faktiskt är grundläggande för vår överlevnad.

Det är helt enkelt så att män tycker om att se kvinnor i sexiga underkläder, inte för att vi vill förnedra, exponera, utan helt enkelt därför att vi tycker att kvinnokroppen är det allra vackraste att se.

PS. Men i Storbritannien är det ännu värre. Läs här
PPS. Anita Goldnman på Aftonbladet har också synpunkter i dessa dagar Läs här

onsdag, december 13, 2000

Pappa gjorde dottern med barn

Under många år hade den 41-åriga pappan sex med sin nu 14-åriga dotter. Hon blev med barn och när denne sk far fick reda på det försökte han att framkalla en abort genom våld mot magen.

Pappans försök att döda barnet misslyckades och när flickan var tretton år födde hon barnet som sedermera adopterades bort. Fadern hotade att döda sin dotter om hon berättade något för någon. Men flickan berättade och mannen dömdes till sju års fängelse, ett i mitt tycke hårt men rättvist straff.

PS. Själv hade jag nog velat skära av kuken på honom

fredag, september 22, 2000

Får feminism ifrågasättas?

Jag har tidigare anklagat vissa grupperingar av kvinnor för att vara ultrafeminister. Idag vet jag bättre och får be feministerna om ursäkt. Dessa människor som jag försökt att debattera med är inga feminister, inte ens ultrafeminister.

Istället utgör de en mycket liten men mycket högljudd grupp kvinnor, med motiv höljda i luddiga fraser, som i verkligheten verkar bestå av kvinnor som hatar män. Dessa trångsynta människor med föga förmåga till debatt borde väl egentligen ej tilldra sig mitt intresse. Varje försök till diskussion har slutat i personangrepp där man i sin debatteknik tagit till metoder som "guilt by association", andra otillbörliga knep och någon gång rena lögner. Gruppen har saknat vilja till en saklig debatt och snarare drivits av enskilda individers vilja att tycka mycket och många ggr för tyckandets egen skull. Debatten blir s a s ett självändamål, kärnfrågorna försvinner. Alla som ifrågasätter blir till potentiella fiender och man ser mörka moln över horisonten. Allt går ju att argumentera emot, vad som sägs är däremot mindre viktigt.

Vad är det då som feminism handlar om? Feministerna vet det inte ens själva, man har nämligen intagit helt olika ståndpunkter och det finns ett antal olika doktriner: Liberalfeminister, anarkistiska feminister, likhetsfeminister o s v. Det roliga är att man till de allra tidigaste feministerna räknar en man, nämligen Platon. Jo då, redan då menade gamle Platon, vilket på den tiden (ca 400 f Kr) var revolutionerande och samtidigt lite löjeväckande för samtiden, att kvinnor skulle betraktas som jämlika männen d v s, och bara om: hon hade förutsättningar för det.. Duglighet var det avgörande kriteriet. Platon försökte genomföra sin teori med mindre lyckat resultat (han höll på att aldrig få återvända till Äthen) och det är inte förrän i mitten av 1700-talet som man börjar att diskutera kvinnan i samhället. Det har tidigare handlat om "a man's World", kvinnan är knappt omnämnd i litteraturen. Rousseau anser nu att kvinnans främsta uppgift är att avla barn och ta hand om dem eftersom hela naturens gång är sådan att hon både fysiskt och känslomässigt är bäst lämpad för detta. Han anlägger en hel rad biologiska motiv till stöd för sin tes. Mary Wollsonecraft är på den tiden hans största opponent och agiterar för ett antal fri och rättigheter. Man skall komma ihåg att kvinnorna själva, i vart fall i medelklassen, inte var så intresserade av dessa frågor. De levde i "okunnighetens slöja" och satt mest och rullade fingrarna när de inte ägnade sig åt sina älskare. Medelklassen hade det bra och behövde inte bry sig.

I Wollstonecrafts spår följer ett antal olika debattörer, idéer, riktningar och synsätt som här fattas anledning för att närmare redogöra för. Den gemensamma nämnaren var och är alltjämt jämlikhet/jämställdhet med en början i att kvinnan skall ses som en social varelse med samma rättigheter som mannen. En nitisk skulle säker kunna anföra en rad fler skäl men i huvudsak handlade det då om en social frigörelse från mannen. Möjlighet till eget arbete, rösträtt var avgörande frågor som drevs då. Numera är allt av detta samt det mesta av betydelse reglerat i lag. I jämställdhetens tecken har man släpat in snart sagt allt i detta med feminism inkl s k "positiv diskriminering" (d v s att det är helt OK att diskriminera män på kvinnans bekostnad men ej tvärt om) och mer eller mindre tvingar alla på sina tankar såsom det allena rådande evangeliet. Den konformism som råder i Sverige påbjuder alla att köpa den gängse uppfattningen för att inte hamna i blåsväder. Den politiskt riktiga åsikten är den att kvinnan är lik mannen i alla avseenden utom själva könet.

Men det finns ju ett otal sätt att se det hela på. Perspektivet beror s a s på betraktaren. Personligen tror exempelvis inte att kvinnan vill bli jämnställd, eller rättare sagt, ofta vill hon behålla sitt privilegierade ställning som kvinna och samtidigt bli jämnställd mannen. "Den starkare är enbart skenbart herre, och i verkligheten beror av den svagare… Det som alltså är det allra ljuvaste i mannens seger, är ovissheten, om det är svagheten, som ger efter för styrkan, eller om kvinnan hänger sig av fri vilja. Och kvinnans vanliga förslagenhet bjuder henne att alltid låta denna ovisshet råda mellan sig och mannen. Denna kvinnors slughet motsvarar fullkomligt deras kroppsbeskaffenhet. I stället för att rodna över sin svaghet berömmer de sig av den; deras späda muskler är utan motståndskraft; de låtsar sig inte bära de lättaste bördor; de blygs över att vara starka. Och varför? Det är inte bara för att verka ömtåliga , utan det är ett slugt försiktighetsmått från deras sida. De vill därmed på förhand urskulda sig och förbehålla sig rätten att vara svaga när så behövs".* Samma sats skulle kunna anföras vad det gäller det våld som drabbar kvinnan i familjesituationen. Men våldet förekommer emellan alla kön. Män, såväl som kvinnor. Jag vill påstå att våldet är en människofråga och skall inte ses som en specifikt feministisk fråga. Det berör båda könen och ter sig efter ett mönster med en mängd komplicerade och samverkande faktorer och mekanismer. Man har idag koncentrerat sig kring det våld som mannen utverkar mot kvinnan och glömmer, visserligen en minoritet (tror man), där kvinnan är den som utverkar detsamma. I rimlighetens namn borde det vara av intresse, och speciellt de som gör anspråk på att vara feminister, att diskutera dessa frågor. Mannen framställs allt för ofta, i vart fall av extremisterna, som ett monster som besinningslöst och utan anledning regelmässigt piskar upp sin kvinna. Nå riktigt så ligger det inte till.

Det allvarligaste är dock att dessa frågor inte tillåts att komma fram. Tänk bara att det sitter s k moderatorer (förr kallades de för censorer) och granskar vad som skall få skrivas på de olika tidningarnas webbplatser, är inte det ett hot mot yttrandefriheten? Det är bedrövligt när det finns människor som raderar debattinlägg som de inte tycker "passar´. Det är bedrövligt när extremister under falska anklagelser ser till att stänga ner b l a denna sajt. Vad dessa inte inser är att det enbart genom en helt öppen debatt där alla åsikter får komma till tals som man uppnår idealet. "Den som censurerar gör också anspråk på egen ofelbarhet"** I debatt kommer det ändå ganska snart att framstå självklart vilka argument som är de kraftigaste och livsdugligaste. Man skall också komma ihåg att det just är ur de udda idéerna som huvudsaklig utveckling sker, ej ur denna "lagom-mentalitet och det s k "samförståndet". Jag konstaterar därför att det just nu inte existerar någon riktig debatt eftersom den är censurerad och tillrättalagd. Det kanske beror på att ingen orkar ta i "de heliga korna". Ingen orkar att ställa sig frågan, har feministerna rätt? Kan man se på saken på ett annat sätt? Håller dessa dogmer som feministerna trummat i årtionden eller är det bara tomma tunnor som skramlar ovanligt högt? Men det förutsätter som sagt debatt, en debatt där inte parterna koncentrerar sig på att stycka sönder debatten och kommentera ord i stället för den övergripande tesen.

* Rousseau, Jean Jacques, ur Emile
** Mill, John Stuart, ur Om friheten

söndag, september 17, 2000

Sicka' sopor

Ett antal 'inspektörer' ger sig idag ut för att göra en samhällsinsats av stora mått. De skall jaga sopsyndare d v s människor som har slängt sina sopar i fel återvinningsbehållare. "Nu jäklar får det vara slut på detta samhällsvidriga och ytterst motbjudande förfaringssätt" resonerar man.

Jo då, dessa (i vanliga fall) pappersvändare ställde sig faktiskt och började att riva i sopsäck efter sopsäck för att till slut hitta några brev i dessa felaktigt sorterade sopor. Dessa brev anses nu att binda dessa eländigt ansvarslösa människor, utan en tanke på återvinningspolicyn, till detta fasansfulla brott helt i strid mot miljöbalken. Att slänga sina sopor på det viset innebär minsann att det är ett brott och dessa människor kommer nu att eventuellt att åtalas.

onsdag, september 13, 2000

Dragkampen om Kimberly

Idag har kammarrätten sagt sitt. Kimberly skall tillbaka till sin pappa i Sydafrika. Mamman har gått under jorden efter beskedet.

Jag skall villigt erkänna att jag inte är speciellt insatt i fallet Kimberly annat än genom rapporter från media. Dessa har enligt mitt förmenande varit mycket ensidiga och mer eller mindre från första början tagit parti för mamman. Pappan å sin sida har kategoriskt vägrat att uttala sig. Det är därför svårt att ha en uppfattning om vad som egentligen gäller.

DE FACTOKimberly, liksom hennes syskon, bor från första början hos pappan i Sydafrika (mamman drar hem till Sverige vid skilsmässa).

Så småningom kommer hon tillbaka till Sydafrika och gör anspråk, utan en tanke på barnen, 'dessa barn är mina' säger hon, och för bort, utan pappas vetskap, alla ungarna till Sverige, hon hävdar att 'det är bäst för dem', 'pappan har varit stygg', 'dessa far illa'. Mamma håller sig nu i dagsläget undan trots att rätten sagt sitt.

NÅGRA REFLEKTIONER:
Kimberly rycks nu (just nu) ifrån allt, social kontakt i form av skola o s v, precis det som mamma helhjärtat hävdat som argument till egen fördel. Kimberly och mamman lever på flykt, är det bra signaler för Kimberly?

EN HUND BEGRAVEN
Men någonstans ligger det en hund begraven här. Varför går rätten nästan ensidigt på pappans uppgifter. I vanliga fall brukar rätten vara mycket 'mjäkig' inför sådana uppgifter som mamman framför. Det brukar nästan uteslutande leda till omvänt resultat. Det räcker att modern andas s k 'missförhållanden' för att hon skall få alla på sin sida. Är det något som man inte får reda på beträffande modern eller är det något annat som spökar? Nåväl, sanningen lär vi inte att få reda på. Men detta luktar skämt, även om rätten i och för sig följt lagen samt Haagkonventionen varmed domen får anses tillfredställande. Alltså: man för inte bort barn utan den andra förälderns vetskap och medgivande, f ö precis samma sak som jag råkade ut för varpå mamman i likhet med Kimberlys mor hävdade 'missförhållanden'. Hon anmälde mig icke mindre ett 20-tal ggr för i princip allt, varav två anmälningar gick till åtal. Hennes åtal ogillades helt.

Men för att återvända till Kimberly. Vad kommer det sig att just detta fall med Kimberly får en sådan mediabevakning? Det är ju inte på något sätt unikt!

I ÖVRIGT
När det gäller flickan kommer hon dessvärre att dras med detta livet ut hur man än bär sig åt i framtiden. Varför? ÄGANDEBEHOV FRÅN MODERNS SIDA. MITT, MITT, MITT... samt en total ovilja till samarbete för 'barnets bästa'!

fredag, augusti 11, 2000

Dublin 2000 - Dag 11


På planet nu. Kl. 0700. Trött. Trött åter igen. Mycket har hänt de senaste två dagarna. Theresia är inte med på planet. Vi skulle hem till Sverige tillsammans men hon orkar inte att ta det som komma skall. D v s varken föräldrarna eller den kommande rättegången. Hennes mamma har de senaste dagarna ringt sig fördärvad sedan hon fick reda på att jag fanns med Theresia. När hon inte svarade rev hon upp himmel och jord. Hon ringde Teresas pappa varpå han ringde henne och undrade vad som stod på. Där stod jag mitt i all uppståndelsen. Till slut orkade Theresia inte att ta det hela, varken med sina föräldrar eller detta med rättegången. Detta besked kom igår kl. 18. Jag var minst sagt förvånad. Till att börja med verkade det hela något oövertänkt men vid närmare eftertanke är det kanske inte så tokig idé.
När det gäller rättegången, sett ur hennes synvinkel, så slipper hon att sätta sig i en intressekonflikt emellan mig, Theresia och rödstrumpan. Hennes föräldrar icke att förglömma.
Men när det gäller hennes föräldrar är situationen knepig. Kort sagt blir de antingen hysteriska eller så får hennes agerande dem att tänka efter. Risken är att de kommer att tro att det hela är mitt påhitt. Det är också högst sannolikt att de kommer till flygplatsen och att det s a s blir jag som får stå för det som Theresia inte vill stå för. Åter igen blir jag, hur det än kommer att förlöpa, en syndabock.
Det finns en möjlighet till, nämligen att det hela är en slug undanmanöver och att jag kommer att få mig stans överraskning


Snart skall planet lyfta.


Kl. 11.00

Det intressanta kommer att inträda i samma ögonblick som jag skall igenom den svenska gränsen. Om jag inte missminner mig alldeles kommer hennes föräldrar att vänta på henne såsom överenskommet. Jag tror knappast att Theresia har ringt idag och meddelat att hon inte tänker att komma hem. Hursomhelst gäller det nu att komma på något underfundigt att säga till dem. Egentligen finns där en hel armada av tänkbara ting jag hade kunnat att kläcka ur mig men jag tror att jag skall hålla mig kort. För dem är jag inget annat än ett monster. Jag har inga direkta avsikter att bättra på mitt anseende heller, ej efter att ha blivit behandlad på det viset. Det jag kommer att säga blir förmodligen: "Theresia låter hälsa att hon för tillfället inte har kraft att tala med er överhuvudtaget" och "i övrigt anser jag att ni uppför er som svin när ni låter egna intressen gå före att er dotter får vara lycklig. Men ju mer ni försöker att lägga krokben för oss desto mer befäster ni vår kärlek"
Vi får se om de överhuvudtaget ids att ta tag i mig. Tror inte det. Men å andra sidan är de (läs modern) rätt så desperat för tillfället. Hon kan nog tänka sig vad som helst. Kanske blir jag t o m haffad för kidnapping??

Kl. 18.30
Föräldrarna kom inte. Däremot tror jag att de pratade med henne. Och det länge. Närmare bestämt från kl. 16.45 till kl. 18.15 när det slutade att tuta upptaget och istället kom "just nu kan vi inte nå…"
Usch jag har onda aningar kring detta. Nu har ligan slagit till igen. Jag kan bara tänka mig Theresia efter en och en halvtimmes mangling med sin mamma. Hon är väl helt tossig igen. Förmodligen förhåller det sig så att hon har sett mig på flygplatsen utan Theresia. Därefter har telefonerna gått varma. Skall jag tippa något så kommer hon inte att ringa idag, inte imorgon. Hon kommer att slaviskt följa sin mors vilja.
Jag hoppas att det inte blir så.

onsdag, augusti 09, 2000

Dublin 2000 - Dag 9

Igår skrattade vi en hel del, d v s ända tills skrattet fastnade i halsen

Efter flytten satt vi i det nya huset själva och roade oss såsom två vuxna gör emellanåt. Framåt eftermiddagen stack vi helt planlöst ner till staden. Det var inte allt för lätt förresten eftersom det inte fanns en enda taxi att uppbringa under en halvtimme. Det fick följaktligen bli bussen.
Vi gick ner på en "snabbkina", d v s ett slags fastfood-ställe men med kinesisk mat. Billigt serverat med plastbestick, ingen alkohol men… himmelskt gott!. Definitivt bland det godaste hittills. Vi framkallade korten som blev mycket bra, i vart fall de bästa korten som jag har på Theresia. Men sen…

Sedan ringde Theresias mamma och Theresia blev mycket ledsen. Hennes mamma hade mer eller mindre bett henne att fara och flyga när hon fick reda på att jag var här. Theresia satt mer eller mindre och grät på krogen där det hände.

Jag tycker att det är så synd detta med hennes mamma som skall lägga sig i hennes liv. Kan hon inte låta Theresia vara lycklig med mig. Måste hon förstöra? Det handlar inte om omtanke om henne. Just nu handlar det om att hon för mig skall bevisa något… jag vet inte vad men att det hela har utvecklat sig till en helt meningslös maktkamp förefaller ganska uppenbart. "Theresia älskar mig och jag älskar Theresia och inget kan stoppa det" skrev jag till henne och det är väl det som är nageln i ögat. Varför hör hon sig inte för hos Jeanette hur det verkligen förhåller sig emellan oss?

Nu skall jag åka ner och möta tjejerna i stan. De är där och käkar lunch med Daniels mamma. Hon är nämligen mycket nyfiken på Theresia och lever i någon sorts uppfattning om att det är synd om alla asiater. Speciellt de bortadopterade. Det skall bli intressant att höra hur det gick.

tisdag, augusti 08, 2000

Dublin 2000 - Dag 8

Idag har vi flyttat. Bakfulla som små ägg ramlade vi (i bokstavlig mening) ut från huset på Silchester för att bli förflyttade till en annan advokatvilla på Temple gardens. Denna gången bor vi hos Daniels bror. Dessa människor har en bättre smak men i likhet med hans syster är de svinrika.

Förresten så har jag idag upptäckt en ny fågelart. Jag har gett den namnet "Los Alarmis". Den är känd för att trivas i rikemanskvarter och ett specifikt kännetäcken hos den är att den har en förmåga att sjunga när d i v element känner sig för om det finns ett snabbt sätt att berika sig på. Denna specifika fågel har också en benägenhet att sjunga ut trots avsaknad av tillfälle och väcker en viss försmädan hos dess mänskliga värdar när den om tidig morgon eller natt ger uttryck för sin paranoja

Hursomhelst så var jag och Theresia i staden (centrum) igår. Vi skulle gå på Moderna Museet men när vi nästan var framme efter någon timmes promenerande och letande kom vi på att det var måndag, vilket innebär att alla muséer är stängda. Vägen till Moderna muséet var något orolig i den meningen att de i Dublin har placerat sina muséer i utkanten av staden och i utkanten av staden bor människor som befinner sig på utkanten. Så t ex hade någon passat på att göra en vägkant till en förträfflig trädgård där denna individ t o m hade satt ut en vakthund att passa sina ägor.

Likaså bekantade vi oss nästan med två adrenalinstinna hannar med klotliknande ögon och med något i blicken som närmast såg ut som dollartecken. Kanske var det inget som man saknar även om bekantskap med lokalbefolkningen annars är eftersträvansvärd.

Efter denna själsligt berikande utflykt var vi så tvungna att vila både fötter och nerver. Detta skedde lämpligen på en av stadens många vattenhål. När vi vilat fötterna var vi manade att vila nerverna, och när vi vilat nerverna så kände vi en oemotståndlig lust att bidra till den Irländska statskassan. Detta skedde lämpligen genom vår omtanke om människor vars alkoholskador måtte kosta Irland en förmögenhet, varför alkoholskatten här inte går av för hackor. Vi bidrog därför med gott samvete med våra penningar.

Ett annat släkte vars omtanke om den Irländska statskassan var betydande var Wojtek-släktet. Plötsligt kände jag mig schizofren när jag hade två andra framför mig. Dessa Wojtekar plus andra som man kände igen po-lacken hade tagit sig till Irland sjövägen och skulle tillbringa två dygn här. Vi får nog simma ut till deras eka idag och se om man kan sänka dem rejält. Vi lyckades inte igår och fick ta till livbojen i form av en taxi som irrade omkring efter stormen.

söndag, augusti 06, 2000

Dublin 2000 - Dag 6

Idag gick allt i slow motion. Inte många knop om man säger så. Vaknade med rejält ont i håret och var uppe någon timme för att sedan somna igen.

Framåt eftermiddagen kom "Professorn" en stund och stannade tills vi gick ut och käkade på en restaurang, MAO, med ett postmodernt utseende. De serverade mestadels asiatiskt käk. Mycket gott. Det lustiga var att det bara jobbade 2-3 asiater där. Dessutom, under tiden som vi var där "gick" strömmen 4-5 ggr. De hade väl inte betalat strömmen he, he.


Efteråt gick vi en sväng på en lång pir som finns här och sedan hem igen.

På kvällen TV. Theresia är lite sjuk. Teresa tror jag börjar att "gilla" mig, från att från början varit lite avståndstagande pratar hon en del med mig nu. Daniel lyser med sin frånvaro. Jobbar väl en hel del.
I övrigt skall vi snart flytta till en annan villa. Familjen kommer hem snart

lördag, augusti 05, 2000

Dublin 2000 - Dag 5

Det är ganska lustigt att se hur ovana Irländarna är vid att se folk av olika raser tillsammans. På puben satt ett äldre par och formligen "glodde ögonen ur sig" p g a mig och Theresia. Men de har tydligen inte haft någon invandring att tala om tills för något år sedan

Vi gick hem så småningom och här hemma hade det kommit en vän förr att hälsa på.. Han är professor vid universitetet i Brighton. En beläst snubbe som undervisade i nationalekonomi och hade ett gott grepp om copyrighten. Självfallet hade jag en del frågor vad det gäller "fair use" inom copyrighten, d v s de fall där det anses befogat att använda sig av copyrightskyddat material utan att inhämta tillstånd av copyrightinnehavaren.

Senare på kvällen var jag mer eller mindre tvingad att följa med "Professorn" och Daniel till puben. Theresia uttryckte nämligen något i stil med "nu skall pojkarna gå på puben så stannar vi här". Det var så där lagom kul. Jag blev dessutom rejält på örat.

fredag, augusti 04, 2000

Dublin 2000 - Dag 4

Dagen idag utvecklade sig till att bli riktigt trevlig så småningom.

Hon surade och surade och surade. Hela dagen. Vi pratade hon surade. Vi badade, hon surade. Vi åt, hon surade. Men plötsligt vid 21-tiden slutade hon. Det var mer eller mindre som att vända på en hand.

På kvällen och natten hade vi jätteroligt, och då menar jag verkligen roligt. Det är nästan som om vi lever i två ytterligheter. Hursomhelst hade jag somnat vid 20 och vaknade en timme senare och Theresia var så där jättegullig och vi hade sådär mysigt som vi kan ha. Pratade och skrattade. Musiken var på och stämningen het på topp. Vi åkte in till Dublin vid 23 och skulle träffa Teresa och Daniel på ett ställe som heter " The Sugarclub". Teresa ballade ur, hon åkte på någon infektion och var dålig men Daniel var där. Daniel håller i en liten firma som jobbar med kaffemaskiner och diverse kaffeprodukter. Han var där med ett par Italienska kunder som var lite tråkiga. Men jag och Theresia hade så skoj så jag minns inte när vi haft så roligt sist. Vi dansade, pratade pussades.
The Sugerclub var ett ganska originellt ställe. En biograf omgjord till ett musikställe. Man satt som i en biografsalong, i rader, men de hade bytt ut stolarna till stolar med bord. Biografkänsla fanns kvar ändå. På sidorna, eller i vart fall på en sida ovanför lokalen fanns baren. I biografsallongen serverade de

De spelade juste musik. Jazz. Kanske börjar man att bli gammal, vad vet jag, men jag trivs inte längre så bra på diskotek som jag gjorde förut. Varje gång som jag har varit på ett sådant ställe mår jag pyton. Tycker bara att det hela är en "köttmarknad". Det där var annorlunda, och så var Theresia sådär gullig mot mig hela kvällen. Inga "bjuda-ut-sig-varianter" Det var jag som gällde. Kort sagt, vi hade skitskoj med varann.

Från stället tog vi en "taxi". Det var en vagn som man satt två personer i och som drogs av en kille som sprang. Det kändes nästan lite förnedrande att sitta där som en pascha medan en kille sprang där och drog oss, men lite skoj samtidigt måste jag erkänna. Han tog oss till McDonald's. F ö bestod hela mitt matintag idag av McDonald's. Tre (!!!) ggr. Nu har jag fått nog trots att jag älskar McDonald's. Sedan åkte vi hem i en riktig taxi.

De har ett ganska lustigt system här. Vid taxistationerna samlar man ihop folk som skall åt samma håll, sedan får man en biljett med ett fast pris som man betalar innan färden påbörjas och sedan kör de runt och lämnar av folk. Effektivt och billigt för kunden samtidigt som taxichaufförerna tjänar mera på effektiviteten. Kanske något för Sverige att ta efter.

torsdag, augusti 03, 2000

Dublin 2000 - Dag 3

Idag hade Theresia tydligen bestämt sig för att tillbringa dagen med mig. Destination efter frukost: Guinness bryggerier. Sagt och gjort. Vi tog oss in till stan. På vägen till Guinness skulle vi titta på en kyrka men denna tog inträde. Mot alla katolska principer tar alltså en kyrka betalt för att få komma in. Jag tyckte att det var rent ut sagt horribelt. En kyrka skall ju vara en öppen plats för alla människor, oavsett om dessa har pengar eller ej. Oavsett om det råkar vara ett turistmål eller inte. En kyrka är en plats för en stunds eftertanke, en plats att få lugn och ro för själ och sinnen.

Vi vandrade vidare för att komma till Guinness, allt under lättsam och gullig stämning, alltså hand i hand, med små ömhetsbetygelser. Når vi så sett det som fanns att se besökte vi den obligatoriska baren på Guinness där de bjöd på en tappad Guinness på förhoppningsvis det sätt som den skall tappas på. Gott! Jag brukar annars inte tycka om sådana men denna smakade verkligen fint. Kanske hade det inte så mycke att göra med själva smaken utan snarare detta att: här befinner jag mig med den människa som jag älskar och skattar högt, på Irland, i Guinness bryggerier.

Theresia berättade för mig en ganska horribel historia förra gången som hon hade varit där. Det är så att lokalen är avdelad med något som närmast ser ut som ett staket i järn med spetsar längst upp som ser ut som pilar. Förra gången som hon hade varit där, hade en kille försökt att klättra över nämnda staket varpå han tappade greppet och fick en av dessa "pilar" rätt i halsen. Amulanspersonalen fick såga loss staketet varpå killen fick föras till sjukhuset fortfarande med staketet i halsen

Efter denna lilla anekdot köper jag en ganska fräck anorak , helt svart med en vit krage och en ficka på magen för en summa som sved rejält nämligen 550 kr.

Vi går nu därifrån för att få i oss en bit mat. Så småningom bestämmer vi oss för en "Kina". Där får vi mycket god mat. Jag äter anka och Theresia friterad kyckling i sötsur sås. Vi är uppspelta och glada. Vi skriver kort till våra vänner. Knäppa oläsliga kort. Det ena går bara att läsa nerifrån och upp och ett annat hade vi vänt på orden på så att man måste läsa baklänges. Allt varvat med skratt och pussar.

SJÄLVCENSUR

onsdag, augusti 02, 2000

Dublin 2000 - Dag 2

"Kvinnor är ett underligt släkte... De har sina nycker som förnuftet inte begriper. För ett infalls skull, kan de sätta hela sin tillvaros säkerhet på spel. De är aldrig rädda på samma sätt som män".

Theresia lånade min "nalle" här eftersom det är en klocka på den. Nu sitter vi framför TV:n och hon leker med den. Hon ber mig hur man tar fram medelanden på telefonen varpå jag av misstag får upp ett meddelande från mig till henne med innebörden att hon skall fara åt helvete. Meddelandet är skickat i oktober 1999. Samtliga andra som jag skickat av typen "puss" "jag älskar dig", "godnatt" är raderade, men detta snart ett år gala meddelande grinar nu emot mig i telefonrutan. Jag undrar varför, varpå hon säger att hon visst sparat mina andra men att de inte syns i min telefon. Jag raderar meddelandet, är sur och går upp på andra våningen och lägger mig och läser. Hon kommer efter och byter telefon varpå hon skall visa att hon har kvar de andra ta spel en bra stund. Naturligtvis finns det inget annat. Hon har raderat allt utom att hon skall fara åt helvete. Jag frågar varför? Och det ända jag får till svar är att det skall vara lättare för henne att hålla sig ifrån mig. Jag är arg och besviken och så småningom visar jag henne vad jag tycker och tänker om henne genom att dels låta henne läsa brevet till spårlöst försvunnen, dels brevet till hennes mamma när hon gav henne biljetten hit. Det blir hursomhelst en lång natt. Efter att ha varit ovänner glider det så småningom till att Theresia är ledsen och det som gör ont kryper mer och mer upp till ytan. Hon berättar om en händelse ....SJÄLVCENSUR
.... så ledsen så ledsen, och jag tror att jag vet varför hon sparat på detta. Alla säger att jag är en skit, att jag inte är vatten värd, och emellanåt påverkas hon dithän med, äh... Jag vet inte varför man sparar på just detta och raderar allt annat.

Men det hela handlar så mycket för Theresia att inte bli en nickedocka, att inte låta sig styras, att vara självständig, men å andra sidan så rimmar det ju illa med vad som de facto sker. Jag menar att när jag skulle betala en resa så gick det inte för sig, men när mamma gjorde det så var det helt OK. "Jag vill inte behöva att känna tacksamhet" säger hon, men vari ligger skillnaden? "Jag skiter mer i min mamma än vad jag gör i dig".
Undrar om det inte det är tvärt om, eller att det hela bara handlar om prestige och en maktkamp.



Idag gick tjejerna ut och shoppade i bästa USA-anda medan jag blev "dumpad" med mitt på ett Internetkafé. Jag behövde den tiden att kolla upp min ekonomi och annat. Theresia fick i uppdrag att inhandla ett par kalsonger till mig, vilket hon gjorde. Jag fick de dyraste kalsongerna som jag någonsin har haft, nämligen ett par Calvin Clein, boxer. Pris 110 kr. Det vill till att ta hand om sina käraste ägodelar. Nåväl, sedan gick vi hem via McDonald's.

Jag var jättetrött och la mig för att sova en stund och vaknade igen kring k l 21.00 och var jätterastlös. Tjejerna tittade på TV. Jag ville gå ut. Jag blev sur och menade att man kan titta på TV hemma och påpekade för Theresia att hon själv var av den åsikten hemma i Göteborg. Det blev en del argumenterande och en allmänt tråkig stämning en stund, men inte allt för länge. Theresia gick så småningom och la sig att sova. Själv kunde jag inte det. När klockan hade blivit ungefär 02.00 skulle jag upp till tredje våningen där familjen har sin datautrustning. Jag skulle kolla om det fanns några intressanta ställen att åka till i närheten av Dublin, alltså en liten utflykt som jag och Theresia hade pratat om att göra. Men… LARMET GICK.

Huset är alltså som en mindre fästning. Allt är så genomlarmat spå att det i princip bara fattas elstyrda järnportar på utsidan. Huset var alltså larmat för natten vilket innebär att man inte kan röra sig någon annanstans än mellan sovrummet toaletten och köket. Nu gick jag alltså "fel " och då gick larmet. Allt började at tjuta och blinka och trots att Theresia stängt av larmet illa kvickt fanns där en bil med folk inom en (!) minut. Otroligt. Vi skrattade gott åt det hela och somnade så småningom båda två

tisdag, augusti 01, 2000

Dublin 2000 - Dag 1

Välkomsten igår var mycket trevlig. Först satt vi en stund på ett hotell där Teresa, Theresia och Daniel mötte mig för att sedan åka till ett ställe där alla åt seafood. Det blev ostron lax, räkor osv osv. Framåt kvällen åkte vi hem till dem här. En jättelik advokatvilla med alla de rätta sakerna. D v s antika möbler och svindyra prylar.


Idag har vi varit ute och knallat omkring hela dagen. Jag tror att vi har gått minst en och en halv mil. Jag är helt slut i fötterna nu när vi kom tillbaka. Dublin är en stor stad, drygt en miljon invånare, men sanningen att säga kändes de fler när vi var ute idag.

Det är lite blandade intryck som jag fick av denna stad. Det tristaste är väl att det är så lite grönska och så mycket trafik, avgasorenad trafik. Bussarna formligen spyr ut dieselångor. Det värsta var väl att människorna synes vara mycket vänliga.

Det finns alltid en massa måsten när man besöker en ny stad. Till dessa måsten som turist hör att ta reda på stadens sevärdheter. Ett av dessa beskådade vi idag, nämligen vaxkabinetten. Mindre lyckade vaxdockor men i övrigt fint arrangerat. Utställningen börjar med en barnavdelning och det finns två sätt att komma in. Antingen genom en liten tunnel där man fick krypa in eller den vanliga vägen. Jag tyckte att gångtunneln såg spännande ut och glömde helt att jag har en släng av klaustrofobi. Tunneln var helt svart och gick i en massa kringelikrokar och det kändes som om jag hade varit där i evigheter. Jag var hela tiden på väg att vända. Paniken var nära och jag kom ut sjöblöt. USCH.


Imorgon, i vart fall på mitt program, står att besöka ett dockmuseum. Det skall bli skoj men det hade varit roligare om Jackie var med.

måndag, juli 31, 2000

Dublin 2000

"Vägen till Moderna muséet var något orolig i den meningen att de i Dublin har placerat sina muséer i utkanten av staden och i utkanten av staden bor människor som befinner sig på utkanten. Så t ex hade någon passat på att göra en vägkant till en förträfflig trädgård där denna individ t o m hade satt ut en vakthund att passa sina ägor.

Likaså bekantade vi oss nästan med två adrenalinstinna hannar med klotliknande ögon och med något i blicken som närmast såg ut som dollartecken. Kanske var det inget som man saknar även om bekantskap med lokalbefolkningen annars är eftersträvansvärd."

tisdag, juli 25, 2000

Liseberg en varm sommardag

Att gå på Liseberg en av de få soliga dagar denna sommar var inte direkt någon hit. På fyra timmar hade jag och min dotter hunnit att åka ungefär lika många attraktioner innan vi gav upp och åkte hem. Resten av tiden tillbringade vi nämligen i köer. Liseberg var på ren göteborgska "knökat".

Det är några frågor som jag ställer mig när det ser ut så här, nämligen alla dessa människor som köper ett s k åkpass, alltså att man för c a 250 kr kan åka så mycket som man vill. Fick de valuta för sina pengar? Knappast. Borde inte Liseberg ta ett större ansvar för att besökarna trivs. Borde man inte informera om väntetiderna? Det kan inte vara meningen att man skall behöva att vänta i närmare en timme för att sedan åka en attraktion några få minuter. Skall man verkligen släppa in så många människor på samma gång? Hur skulle en utrymning fungera om något oväntat hände? Hur mår deras personal vid en sådan arbetsbelastning.

Det borde finnas ett intresse hos Lisebergs ledning av detta och inte enbart ett cyniskt pengasug. Det luktar girighet och kortsiktiga intressen och det kommer i längden att slå tillbaka. Det finns ett mycket enkelt sätt att komma tillrätta med detta, nämligen att bestämma maxantalet besökare.

Jag har personligen besökt ställen som drar till sig ett stort intresse, t ex Alcatraz i SF. Visserligen fick jag vänta ett par dagar innan jag fick komma dit men å andra sidan fungerade allt.

måndag, juli 24, 2000

Mor och dotter dödar pappan

Mor med två döttrar är idag gripna misstänkta för mord på döttrarnas pappa. Den ena dottern tros att ha stuckit en kniv i halsen på pappan efter att en gemensam middag hade urartat.


Pappan som bodde ihop med en ny kvinna hade bjudit in sina döttrar samt den f d frun till en gemensam middag varpå denna av en okänd anledning urartade. De fåtaliga uppgifterna vittnar om att alla låg och tumlade runt i trädgården varpå någon stack en kniv i halsen på pappan. Den nya frun sprang iväg och larmade polisen.

Det är naturligtvis en mycket tragisk historia. Det finns också allt för lite fakta att ta på för att uttala sig i detta specifika fall, men med tanke på debatten om kvinnomisshandel kontra mansmisshandel är följande värt att omnämna.

Jag vill konstatera att kvinnor slår, dödar, likväl som män gör. Det finns inga skillnader emellan könen när det kommer till provokation och en därpå följande reaktion. Skillnaden ligger snarare i att män av olika anledningar inte anmäler kvinnorna för fysisk misshandel. Den psykiska misshandeln finns överhuvudtaget inte omnämnd i svensk doktrin eller lagtext, men den finns där och jag tror att den av naturliga skäl (fysisk kapacitet) tillämpas flitigare av kvinnor. Följderna blir att statistik (vem som nu tror på den) blir fullkomligt snedvriden.

Vad vill jag nu säga med detta?

Misshandel i alla former är förkastlig men det är människans natur att när en antagonist överträder gränserna så reagerar människan, oavsett om du är man eller kvinna. Tyvärr ligger våldet inom oss såpass djupt inrotat (som dessa djur med en större hjärnkapacitet än de övriga som vi är) att vi tar till det när våra instinkter blir berörda. Vare sig vi är män eller kvinnor händer detta. Skillnaden ligger snarare i att kvinnorna nu har lyckats att skuldbelägga männen eftersom de av intellektuella skäl menar att män inte bör slå kvinnor då dessa inte kan försvara sig lika väl som män kan göra när kvinnor är den parten som brukar våld. Men i grund och botten är det väl frågan om exakt samma sak, nämligen, provokation med en därpå följande reaktion.

KOMMENTARER

http://www.fagelfenix.net/Forum/Board/messageboard.php3?show_message=985&parent=976

Skrivet av Kjelle , 2000-07-25 17:14* IP-Adressen är lagrad. Se FAQ för mer info.

Din attityd hör inte hemma på den här sidan, personligen tycker jag att du kan flytta till nåt land där du har meningsfränder.... Afganistan verkar bra.... Där är kvinnan så förtryckt att du skulle kunna trivas......... Bespara oss dina angrepp på det motsatta, du börjar låta illa...... Om du nu tror på dina egna anklagelser, gör då en polisanmälan, så kan du & dom du anklagar mötas i tingsrätten....... Men glöm inte att "falsk tillvitelse" är ett brott, så........

000726

På tal om idioti - Wojjan har återigen hittat till Kommentera boken. Det var iofs väntat med tanke på det som hände i Norge. Han och några till måste ha fått en kollektiv orgasm. Ja, ursäkta uttrycket men jag kan inte annat. Vad bevisar en enstaka händelse? ... om man samtidigt hänger ut mig på nätet på sin egen hemsida. En sida med två bilder snodda från min sajt samt de sedvanliga lögnerna om dataintrång, virusspridning, mordhot och trakasserier av föreningen FRIS flickvänner m.m.m.m.....rappakalja!... J

lördag, juli 22, 2000

Giftermål mellan en tjej och en hund

I Indien gifte sig nyligen en liten flicka med en hund.

Anju, som bruden heter, har nämligen varit mycket otursförföljd den senaste tiden och hon har både brutit armar och ben och bränt sig. Hennes far har då, på inrådan av en astrolog, bestämt att hon skall gifta sig med hunden Bullet för att beveka de onda andarna

- Jag gör det här för att rädda mitt barn. Min farfar arrangerade ett giftermål mellan en släkting och en hund och det fungerade alldeles utmärkt

torsdag, juli 13, 2000

Försökte att stjäla taxi utan att kunna köra

Två tjejer i Panama skulle häromdagen göra sitt livs kap. De skulle minsann fixa sig en alldeles egen taxibil. Sagt och gjort. Beväpnade med pistol tvingade de till sig en taxibil och kickade ut taxichauffören.

Det var bara ett litet faktum som idioterna hade glömt, nämligen det att ingen av dem kunde köra bil. Taxichauffören kallade i sin tur på polis innan de två damerna hade bättrat på sina körkunskaper

Läs om en galen taxichufför, eller en annan korkad tjuv

fredag, juli 07, 2000

Tjejer blir dummare i bikini

En ny vetenskaplig undersökning visar att kvinnor blir korkade av att ta på sig en bikini eller baddräkt.

Jodå det är faktiskt sant detta! En undersökning nyligen genomförd av psykologen Rob Bracey vid universitetet i Sussex visar att när en kvinna tar på sig en bikini blir hon så fixerad av hur hon ser ut att hon knappt kan tänka på annat. Det märkliga är också att ju intelligentare kvinnan är från början desto större blir effekten.

Rob Bracey säger att "när en kvinna har på sig en bikini kan hon inte tänka klart. Delar av hjärnan är konstant sysselsatta med att registrera vad omgivningen har för sig. Kvinnan undrar vad folk tycker och efteråt sitter effekten kvar i flera timmar eller rentav dagar

torsdag, mars 09, 2000

Barninkast

I Hamburg planerar ett barnhem för införandet av ett inkast för barn för föräldrar som önskar att överge sina barn. Anledningen är att det senaste tiden i Hamburg och andra tyska storstäder hittats många barn som frusit ihjäl sedan de övergivits i kyla utomhus.

Mot dessa fullständigt bisarra planer på genomförandet av ett barninkast d v s en lucka i väggen där föräldrarna kan lämna in sitt barn utan att någon kontroll sker rasar nu en massiv folkopinion. En tysk jurist hävdar dock att ett inkast är helt förenligt med tysk lagstiftning. Barnen skulle i så fall bli statens "egendom" efter två månader och då kunna bortadopteras. "Ångervecka" skulle alltså gälla de två första månaderna för att ge föräldrarna en chans att återta sina barn.

fredag, mars 03, 2000

Fisande kor

Nu skall skatt på fisande kor införas i Sverige. Anledningen är att korna genom sitt fisande bidrar till spridningen av växthusgaser.

Jodå, det är faktiskt sant det här. Detta utreds nu på största allvar av en nationalekonom. Han föreslår att kornas fisande skall kosta 640 kronor per ko och år eftersom en vanlig kossa fiser ut ungefär 156 kilo metangas per år.

Frågan är nu när vi människor kommer beläggas med liknande skatter och hur dessa i så fall kommer at kontrolleras. I så fall får väl uttrycket smygfjärt en helt ny innebörd

torsdag, mars 02, 2000

Gratis kläder till nakna kunder

Ett sjuttiotal nakna personer, både män och kvinnor kunde häromdagen iakttagas vid en klädbutik i Wien. Men vad gjorde alla dessa där spritt språngande nakna?

Anledningen var att en modebutik, Kleider Bauer, kör med helt nya marknadsföringsmetoder. De kunder som kommer nakna utlovas nämligen gratis kläder.

Finns det egentligen någon gräns för vad folk kan göra när något är gratis?

måndag, januari 31, 2000

CSN överträffar sig själva igen.

Som student råkar man varje terminsstart för samma elände dvs inlämnande av ansökan om studiemedel och sedan en lång väntan på att de på CSN skall behandla den.

Väl medveten om den tröga byråkratin var jag denna termin välförberedd och för alla eventualiteters skull tog jag med mig skriftliga verifikationer på mina studieresultat, knallade ner till CSN och satte mig ner tillsammans med dryga hundratalet studenter som också satt och väntade. Drygt en och en halvtimme senare blev det så min tur och jag lämnade med vänligt leende på läpparna över mina handlingar och undrade om jag kunde få min ansökan behandlad på en gång. En sådan behandling går till så att CSN kollar om man uppnått studiekravet på 15 poäng per termin och sedan kollar de huruvida man har skulder att betala till dem eller ej. Är allt OK 'trycker de på knappen' och tre bankdagar senare har man pengarna.

Mannen på andra sidan disken upplyser mig på ett högst arrogant sätt att de minsann har tre veckors handläggningstid och att jag inte skall göra mig några illusioner om att jag skall behandlas annorlunda. Min naturliga följdfråga blir då varför han tror att man i så fall gör sig besväret att komma till CSN sitta och vänta i en och en halv timme för att få prata med en handläggare för att sedan bara bli avsnoppad och de skall lägga handlingarna på hög. Något bra svar hade han inte men han hade redan bestämt sig varvid vidare diskussion kändes meningslös. Jag ber då att få prata med hans chef som kommer ut tittar på mina handlingar säger att vad det gäller studieresultaten är det inga problem men att man måste följa turreglerna. En diskussion utvecklar sig och där står vi och argumenterar en bra stund. Sedan jag nu kommit fram till disken och den första handläggaren har vi diskuterat i närmare en halvtimme men de vägrar att behandla min ansökan. En behandling och godkännande hade tagit två till tre minuter. Jag säger så småningom att jag inte klarar att vänta tre veckor, att jag har barn som inte kan gå hungrigt samt att kurserna vid juristlinjen är av en sådan beskaffenhet att varje försening inverkar på studieresultaten. Handläggaren (d v s chefen) ger då med sig och säger att de naturligtvis inte kan vara så 'fyrkantiga' och även om ansökan definitivt inte kan behandlas just denna dag så skall de göra det så snart som möjligt eftersom jag har särskilda skäl.

Jag går därifrån uppskakad och rejält förbannad över inställningen de har till studenter och kan för mitt liv inte förstå varför de vägrade att behandla en fullständig ansökan, med allt på bordet, en behandling som hade tagit två till tre minuter i anspråk men kan tänka sig att tjafsa med mig i över en halvtimme om huruvida de skall behandla eller ej just denna dag. Dock är jag relativt nöjd då min ansökan säkerligen kommer att behandlas snart.

Idag, en vecka senare har CSN fortfarande inte lyft ett finger vid min ansökan om studiemedel!!

Och varje år är det likadant. Fullkomligt oacceptabelt långa köer på CSN:s kontor och en rent ut sagt grisig attityd från handläggarnas sida. Varför gör man inget åt saken? De är ju väl medvetna om att det kommer en anstormning av ansökningar om studiemedel i samband med terminsstart men inget görs för att servicen skall bli bättre. Tvärt om har man nu istället infört ett BETALNUMMER till CSN. Vill man ringa och prata med dem telefonledes kostar det ungefär dubbelt så mycket som ett vanligt samtal! Jag fick vänta närmare tjugo minuter innan jag kom fram till en handläggare idag medan telefonen tickade in pengar åt CSN.

Jo, jo. Om detta handlar myndigheternas serviceskyldighet reglerad i lag. Detta är inget annat än en stor skandal! Men vi studenter finner os snällt i denna behandling och tänker i all stillsamhet att det blir nog bättre nästa år..

lördag, januari 29, 2000

Barn som sexualobjekt

Vi går idag mot ett samhälle som med all oönskvärd tydlighet accepterar att barn utnyttjas som sexualobjekt. Det sker på ett smygvist sätt. Jag återkommer till det. Samtidigt ökar anmälningarna till BRIS av barn som blivit sexuellt utnyttjade. Ett förhållande som enligt min uppfattning går som hand i handske.

Efter att idag tittat på programmet småstjärnorna ställer jag mig frågan: vem har kommit på programiden att spöka ut barn i utmanande kläder smink och peruk så att de skall efterlikna sina förebilder på MTV? OK jag kan hålla med om att det ser gulligt ut, d v s i en normal människas ögon. Men med vilken inställning tittar en pedofil på programmet när lilla X iklädd utmanande klänningar och med putande målade röda läppar står och på ett barns vis vickar på rumpan.

En stor klädkedja har för inte så länge sedan börjat att sälja spetsunderkläder i storlekar precis lagom för en åttaåring. Dessa finns i färgerna vitt och svart. Alltså för fortfarande kroppsligt outvecklade barn. Vem köper dessa? Vilka föräldrar gör det? OK barn vill efterlikna sina föräldrar men är det inte en frågan om objektifiering och en sexualisering av barn?

Det är likadant med reklamen som omger oss dagligen. Reklammakaren har nämligen kommit på att det som är lite förbjudet attraherar oss och görs reklamen på det sätt som närmast är att betrakta som en gråzon till vad som är tillåtet kan man sälja mer av sina produkter. Därför omges vi ständigt av reklam i denna gråzon. Ett högst aktuellt exempel i dessa dagar är Apollos reklam för sina resor där man får se en en femton kanske fjortonårig flicka iklädd i en minimal g-string liggande på en luftmadrass och läsande på en tidning.

Men denna objektifiering har även nått 'de fina salongerna' och på Stockholmsoperan uppförs just nu en pjäs som handlar om en fjortonårig flicka som blir kär i en vuxen man varpå ett passionerat käleksdrama följer.

På Internets sexsidor lockar annonsörerna med texter som 'bearly legal' och det talas om Lolitor och småflickor som är tillsammans med vuxna män för första gången och även föräldrar.

Man skulle kunna dra åtskilliga exempel. Jag anser att allt sammantaget leder till en allt större grad av acceptans av att barn utnyttjas på ett högst otillbörligt sätt och dessutom ger dessa sjuka män vatten på sin kvarn. Barn skall vara barn och få lov att vara barn. Inte utnyttjas av kommersiella intressen och några få sjuka mäns önskningar.

måndag, januari 24, 2000

Tusen kronor i månaden för böcker

En första tanke som student så här inför terminsstart är ju som vanligt: hur skall jag få råd med alla böcker som krävs.

Det krävs av mig som juriststudent att ofantliga mängder böcker anskaffas. Det handlar för min del om att skaffa fram närmare 2.600 kr för en halv termin. Den andra halvan blir det lika mycket litteratur som skall köpas, alltså i dryga tal kostar mig kurslitteraturen 5.000 kr på en termin.

På CSN har man inte tagit hänsyn till detta på något vis utan vi som studerar juridik och f ö medicin (som ju också har en omfattande kurslitteratur) får lika mycket i studielån som andra som inte alls behöver lika många böcker. Det innebär alltså att jag har ungefär en tusenlapp i månaden mindre i studielån än andra studenter.

Man får väl leva på makaroner igen.

torsdag, januari 20, 2000

Chef betalade ut socialbidrag – till sig själv

En högt uppsatt chef på en stadsdelsförvaltning i Stockholm har polisanmälts för att under flera års tid betalat ut socialbidrag till sig själv. Den totala summan uppgår till minst 300 000 kronor.

Enhetschefen som är i 50-årsåldern har varje månad betalat ut stora summor pengar till en fullkomligt ovetande före detta bidragstagare. Bedrägeriet har gått till så att chefen genom att skriva på ett papper som sa att bidragstagaren inte själv var kapabel att hämta ut sina pengar har kunnat få ut de pengar som hon beviljade. Det gick till så att sekreteraren skickades till posten för att hämta ut kontanterna som sedan gavs direkt till enhetschefen som egentligen skulle lämna dem vidare till bidragstagaren.

Utbetalningarna har pågått åtminstone sedan 1997 och det är möjligt att de pågått ända sedan 1994. Det betyder alltså att ytterligare hundratusentals kronor har hamnat i enhetschefens ficka.

Detta händer i tider där det det är så svårt att få socialbidrag och det finns många som skulle behövt de här pengarna

lördag, januari 15, 2000

För barnens bästa?

Inte nog med att det i svensk rätt i verkligheten inte existerar något 'barnets bästa', eftersom domstolarna vid vårdnadstvist i praktiken bedömer graden av motsättning mellan föräldrarna.

Nu skall fäderna även klämmas på ett skamligt högt underhållsbidrag. Själv har jag min dotter hos mig fem dagar i sträck varannan vecka, alltså närmare hälften av tiden, men det är mamman som får alla mina icke existerande pengar och dessutom ett fett bostadsbidrag. Själv får jag inte en krona i bidrag till dottern men väl en ansenlig hög brev från kronofogden. Eftersom jag älskar min dotter vill jag trots det träffa henne mera. Men det går inte för sig. Anledningen är just bidragssystemet. Mamman skulle nämligen förlora en del eller hela underhållsbidraget om jag fick träffa dottern mera. Barnets bästa i centrum? Kyss mig i häcken.

Wojtek Wybraniec

PS. Artikeln även publicerad i Aftonbladet lördag 15 januari 2000