fredag, juni 15, 2001

Aktivister, Sveriges nya terrorister

Dagens s k aktivister måste väl ändå betecknas som högst odemokratiska i sitt tillvägagångssätt och det är snudd på att jag tar ordet terrorister i min mun. Snudd på. Igår greps 450 demonstranter i Göteborg efter att de har kastat sten brutit av grenar på träd slitit upp gatstenar och sedan kastat dessa mot polisen.

Upprinnelsen till dessa våldsamheter är EU-s toppmöte i Göteborg som många ogillar av olika skäl. Personligen tycker jag inte heller om EU som jag anser vara en otidsenlig ostyrbar koloss som ogiltigförklarar länders suveränitet och dess lagstiftning. Men jag kastar inga gatstenar, jag ger mig inte ut på stadens gator för att söka bråk som dessa människor tycks göra. Just nu (kl. 1135) hör jag på radion att nya våldsamheter har utbrutit vid Götaplatsen i Göteborg. Stora rörelser i folkmassorna och en polis som har tappat kontrollen. I Expressen på webben läser jag "Gatorna runt Götaplatsen i Göteborg har brutits upp av demonstranterna som använder gatstenarna som vapen mot poliserna. Längs hela Avenyn har skyltfönster, banker och uteserveringar slagits sönder". Detta är inte rätt sätt att agera på!! För att få gehör för sina åsikter måste man köra med justa metoder. Vi har ju alla bestämt att demokratin är modellen. Man kan då inte börja agera på detta sätt för då skiljer sig demonstranterna inte mycket från det sätt som polisen agerade på Himmelska fridens torg i Kina. Man kan inte (bidligt och faktiskt) slänga på sin vilja på andra.

Metoden borde vara ett sakligt argumenterande och opinionsbildning. Jag kan i och för sig förstå frustrationen hos många. Att man känner sig maktlös, att man upplever att politikerna inte lyssnar och gör sitt ändå. Visst, jag kan hålla med om många av dessa argument. Ta bara detta med folkomröstningar. Vi har ju exempel på sådana i Sverige där politiker fullständigt har kört över folks vilja eller så har man anordnat folkomröstning på folkomröstning tills opinionen har vänt till den av politiker önskade. Nå det är ju ganska uppenbart att ingen idag vill ha ett EU som det ser ut idag. Ett maktapparat som lägger sig i och detaljreglerar sådant som måste uppfattas som skrattretande. Vi kommer väl alla ihåg detta med hur mycket gurkorna skulle vara böjda eller som den senaste idiotin. EU anser att man på alla lekplatser måste byta ut sand eftersom den skall vara av ett sådant slag att den på ett visst sätt dämpar ett fall. Alltså EU ända in i barnhagen. Det är ju inget annat än skrattretande.

Men ändå. Man vinner ingen respekt från makthavarna genom detta agerande. Personligen tror jag också att just sådana tillställningar som EU-s toppmöte drar till sig småglin, förlåt, demonstranter som är ute efter just bråk. De vill kunna avreagera sig, de vill ha ut sin egen frustration. Å andra sidan så uppträder allt för ofta poliser på ett provocerande sätt.

Nåväl, jag tycker hjärtligt illa om detta som sker i Göteborg. Liksom jag tycker illa om att se Mc Donalds sönderslagna fönster vecka efter vecka bara för att några extrema grupperingar gett sig fan på att Mc Donalds, det är illa det. Liksom jag är trött på att se pälsaffären som ligger granne med mig med inslagna fönster vecka efter vecka och sedan läsa dessa stolta terroristers hemsida där de skryter över sina tilltag.

Nä, detta är inget annat än ren och skär terrorism. Men i lagens mening betecknas detta som skadegörelse, ett ganska harmlöst brott som oftast inte ger mer än dagsböter. Men tänk er vad tio stora rutor kostar för affärsidkaren. Slår dessa extrema element tio rutor ett par gånger i månaden ja då finns ingen affärsrörelse som kan överleva det.

Än en gång. Vi har ett demokratiskt system i detta land och då skall alla följa dess spelregler och vi vill inte ha några som sätter sig över lagen. Dessa skall straffas hårt.

Läs mer om upploppen här

fredag, juni 08, 2001

Könskriget del 2

Jag var igår på musikalen "Hair". En film som jag sett hur många gånger som helst när det begav sig och som nu kommer till Göteborg i form av en musikal. Vi stod där i regnet och rusket allihopa. För min del: dottern och flickvännen och jag. Vi frös men ingen kunde slita sig liksom ingen gjorde det i övriga publiken. Med risk för att låta riktigt blödig i denna artikel får jag framföra följande omdöme.

Många betraktar nog historien "Hair" som drogpropaganda. För den oinvigde kan jag berätta att det hela handlar om ett gäng kompisar som lever livet fullt ut men ej som det förväntas i det amerikanska samhället. De tar droger och ledstjärnan är förhållanden till andra människor. Det är det som är av vikt i livet, ej materiella förgängliga ting av typen "den som har mest saker när han dör vinner". De lever i samhällets bottenskikt (med gängse normer sett) men de har "det", nämligen kärleken till sina medmänniskor. Kärleken till livet. De delar allt på lika villkor. De är människor och deras enda tanke är att alla skall må bra. Kärlek och respekt är ledstjärnan.

Sen kom kriget. Huvudfiguren blir inkallad och när hans kompisar kommer till förläggningen för att muntra upp honom hamnar en av de själv i skärselden. Han blir den som istället får åka till Vietnam och tjänstgöra för Uncle Sam.

Historien är banal i sig. Men tänk. Vad är det som vi människor gör mot varann? Och vad är det vi egentligen önskar? Är det inte så att alla egentligen vill må bra? Att existera denna korta tid på jorden för att göra något riktigt gott av det hela. Barn? Eller vad är meningen med livet? Är det att slåss kriga? Tänk på alla krig. Tjetjenien, Israel, Ruanda, Bosnien. Alla människor som får sätta livet till för meningslösa politiska spel.

Vi människor vill leva liv med respekt och kärlek för varann. När man höjer blicken över det vardagliga är det mycket högre värden på spel. Det handlar inte om en maktkamp på det politiska planet, det handlar inte om en maktkamp i hemmet, det handlar inte om att vi på hemmets nivå skall ha rätt eller fel, jämnställdhet hit och dit. Vad det hela handlar om är kärlek och respekt för varann som människor. Vi är alla berättigade till ett bra och värdigt liv på denna jord. Flower Power hade mycket att lära oss. Sätt blommor i tillvaron i stället för att strida. Det handlar inte om millimeterrättvisa i något sammanhang. Inte i hemmet inte i politik. Livet är en ständig förhandlig. Människor utvecklas, förändras och när en förändring sker då tvingas andra till det samma.

Det gäller att höja blicken nu.

Könskriget del 1