måndag, juni 16, 2003

Polen 2003 - Dag 6


I morse kom Kingas mamma upp till villan. Ärende: Kinga hade gråtit halva kvällen igår efter att Jaqueline och hon skilts åt. Hon var så ledsen för att de inte mera skulle träffas. Mamman hade då sagt till Kinga att hon kunde maila eller skriva och nu skulle mamman ha adresserna.

Det var helt otroligt att se ännu en gång det som jag redan tidigare sett, nämligen att de två tjejerna verkligen funnit varann. Jag får väl försöka att åka med Jaqueline till Polen ännu en gång. Om inte annat så för att hon skall lära sig språket, något som jag kunde ha gett henne ”gratis” men som jag försakat då jag känner det som onaturligt att prata Polska med henne.


Annars har vi nu påbörjat resan hem igen. Jag är lite mera utvilad nu än på vägen hit så det är en baggis att bränna järnet i Mercedesen. Har idag varit uppe i hastigheter närmare och över 200 km/h. Rätt häftig känsla. Det går ju bra på de avsnitten där det har byggt nya fina motorvägar här i landet. Hastigheten är fri med en rekommenderad på 130 km/h.


Vi stannade till vid mina farföräldrars grav. Märklig känsla att stå där och titta på fotona vid graven och läsa efternamnet ”Wybraniec” Jaqueline var helt tagen av att se sin gammelfarfar och mormor. Klappade fotona. Med tanke på min fars hälsa såg jag en sådan bra inskrift på en grav att jag nästan vill ha den själv. Där stod:

To co mnie spotkalo
I wy nie unikniecie
Ja jestem w domu
wy tylko goscmi



Fritt översatt ungefär såhär:


Det som mötte mig
Kan ni inte undvika
Jag är hemma
Ni bara gäster

söndag, juni 15, 2003

Polen 2003 - Dag 5

Ännu en dag till ända och denna resa börjar att lida mot sitt slut.


Det har varit en lugn söndag med besök hos grannarna. Trevliga grannar må jag säga. Människor som vigt sitt liv åt familjen. De strävar på och lägger ner sin själ i att fostra barn och ta hand om sitt. Sitt hus, sina nära, sina barn.


Kinga som är deras äldsta dotter är en underbar tjej som Jaqueline kom så bra överens med. Jag fick som far dåligt samvete idag över allt som jag inte har gjort för min dotter. Medan Kinga spelade piano tittade Jackie på och ville och hade kunnat om jag som far hade lagt ner lite energi. Medan Kinga pratade engelska och tog privatlektioner staplade Jackie fram.


Men det är ju så att det behövs två för att det skall funka. Jackies mor bryr sig inte mer än sin egen näsa och sitt välbefinnande, möjligtvis…. Äh vad f-n! Jag blir så bitter när jag ser hur människor planerar och genomför sina planer tillsammans medan vi i Sverige bara ser till oss själva, och den egna nästippen utan en tanke på alla konsekvenser.

Jag har idag bestämt mig för att viga mitt liv åt nuet och framtiden för mig och Jaqueline. Alla andra kan fara åt helvete!


Imorgon åker vi hem till detta underbart egotrippade landet Sverige. Jämställdhetens Mekka. Feminismens allsmäktiga lära. Förbannade dekadenta förvridna jäkla idéer. Far åt helvete jävla flatjävlar. Ni fattar ingenting!

lördag, juni 14, 2003

Polen 2003 - Dag 4


På plats i tre dagar nu. Vi har fått uträttat vad vi kom hit för och nu är det tid för att slappa och vila hoppas jag. Det har varit en riktig helvetesresa. Även om vägarna nu börjar bli bra i Polen är det många sträckor som inte lever upp till någon standard att tala om. Det stod 1300 km sedan Göteborg. Det är långt för i Polens fall får man tala om timmar på vägarna inte hur många km det rör sig om.


I torsdags var vi i min födelsestad Katowice. Det var en märklig känsla att gå omkring på ställen som jag minns sedan jag var ett litet barn. Vi var utanför huset där jag bodde som barn innan vi flyttade till Sverige. På den tiden var Katowice så nersmutsat att man inte kunde vistas utomhus mer än en timme innan en vit skjorta var helt svart.



Idag är det annorlunda. Man har blivit miljömedveten och mängder av kolgruvorna har fått stänga och andra renas. Det som fortfarande spyr ut smuts är de gamla lastbilarna och de äldre bussarna. Men sammantaget är det en enorm skillnad.

---------------------------------------------------

Det är ett helt underbart ställe här. Det ligger uppe på en hög kulle med utsikt över en dal där Donau flyter förbi. Det finns inte mycket ställen att roa sig på, rättare sagt det finns inga alls för allt i den vägen har slagit igen. Men det var ju inte därför som vi kom hit.


Jaqueline har naturligtvis hittat en kompis att leka med, Kinga Verkligen fascinerande att se hur barn hittar varann utan att ha ett gemensamt språk. De har nu lekt i två dagar i sträck utan att kunna prata med varann, men förstår varann i alla fall.


Från det ena till det andra. Jag kanske var lite hård i mina omdömen om polackerna häromdagen. Visst finns det en hjärtlighet kvar hos mina landsmän som inte har förtagits av kapitalismens intrång. Det är nog snarare så att polackerna måste lära sig att handskas med den nya situationen. När jag var här sist för ca 4 år sedan var det faktiskt värre. Folk hade fått pengar men inte lärt sig att handskas med attityden. Alla var ovänliga i affärerna och mentaliteten i affärerna var alá kom-inte-här-och-stör-mig och har-du-inte-bestämt-dig-snart. Detta håller på att försvinna och har förbytts mot en väldigt uppsmilad variant där man välkomnas och åter välkomnas och möts av idel leenden. Men när det kommer till förhållande människor emellan har nog trots allt inte mycket förändrats. Jag vill i vart fall tro att det är så.

onsdag, juni 11, 2003

Polen 2003 - Dag 2


Vad trött jag är. Vi har gjort 90 mil sedan igår kl 16. Det sätter sina spår (he he) och speciellt om det är polska vägar som det rör sig om. Polackerna kan inte köra. Eller rättare sagt de kör som de lever. Hänsynslöst och efter devisen att var och en är sig själv närmast.


Jag minns ett annat Polen. Ett fattigt Polen men där alla hjärtligt delade med sig av vad de hade. Så är det inte idag. Alla jagar pengar och om Polackerna förut åkte runt i världen med väskorna fulla av konservburkar, med doppvärmare som i värsta fall sattes in i taklampan hittar dessa idag lika motbjudande sätt att tjäna ännu lite mera pengar i det ”nya” Polen. Ränderna går inte ur och ibland blir det hela tröttsamt. Jag tänker b l a på de polacker som för något decennium sedan flyttade till Sverige och sedan åker tillbaka till Polen. Många gör allt för att överträffa sina landsmän och verkligen visa att de lyckats i det nya landet.

Tänk det slår mig att jag känner igen en polsk kvinna på mils avstånd. Jag behöver inte höra henne. Det räcker att titta. Tro mig jag skulle inte ta fel, i vart fall inte på dem som bor i Sverige.

Jag känner mig idag inte speciellt stolt över mina landsmän. De mänskliga värdena har definitivt gått förlorade i jakten på status och pengar.

I övrigt är jag rejält trött. Jag hade hoppats på att åka direkt till villan i södra Polen men blev övertalad att stanna till på vägen för att vila halvvägs hos min mors/fars bekanta. Resultatet blev bara det att vi spenderade närmare tre timmar på att hitta dem, dessutom närmare 10 mil åt fel håll från destinationen. Tid och sträcka som kunde användas till att komma fram till målet. Istället blir det en dag i bilen imorgon också.

tisdag, juni 10, 2003

Polen 2003 - Dag 1

Så var man på väg igen. Ännu en av de otaliga resorna. Denna sommar blir det tre stycken. Nu Polen, en restresa någonstans ”vartsomhelst”, och sedan Agadir.

Det hela har tagit en mindre lustig början. Min pappa är inte vid så god vigör som man hade önskat. Det var meningen att han skulle vara med på resan tillsammans med mig, min mamma och min dotter, men istället befinner han sig på ett mindre angenämt ställe, nämligen ett sjukhus.


Resan till Ystad till färjan som går till Polen gick bra. Vi hann t o m stanna till i Lund för att jag skulle visa den vackra staden där jag började att plugga juridik.


Väl på färjan var det high-life i baren

Som vanligt kan jag bara konstatera igen. Vad mycket vackra kvinnor det finns! Och allt så många av dem vill är att visa upp sig för att få själbekräftelse och att... Och sedan när kärleken har svalnat ja då gastas dets om jämställdhet och hur taskiga män är. Jag känner igen resonemanget från mig själv, fast omvänt. Ja ja. Inga djupare tankar idag. Dags att sova. Om tre timmar skall jag köra 80 mil. Kul på hjul :)

Polen 2003 - förord

Polen 2003 för andra gången med Jaqueline

Jag ser verkligen fram emot resan och att få visa landet för min dotter

På agendan: att hjälpa min mamma med lite saker och om det blir tid över se oss omkring i Katowice där jag är född och trakterna däromkring. Det skall bli en spännande resa. Sist jag var i Polen var Jaqueline liten. Nu kommer hon att få mer utbyte

Häng med!
Wojtek den 10 juni 2003