I morse kom Kingas mamma upp till villan. Ärende: Kinga hade gråtit halva kvällen igår efter att Jaqueline och hon skilts åt. Hon var så ledsen för att de inte mera skulle träffas. Mamman hade då sagt till Kinga att hon kunde maila eller skriva och nu skulle mamman ha adresserna.
Det var helt otroligt att se ännu en gång det som jag redan tidigare sett, nämligen att de två tjejerna verkligen funnit varann. Jag får väl försöka att åka med Jaqueline till Polen ännu en gång. Om inte annat så för att hon skall lära sig språket, något som jag kunde ha gett henne ”gratis” men som jag försakat då jag känner det som onaturligt att prata Polska med henne.
Det var helt otroligt att se ännu en gång det som jag redan tidigare sett, nämligen att de två tjejerna verkligen funnit varann. Jag får väl försöka att åka med Jaqueline till Polen ännu en gång. Om inte annat så för att hon skall lära sig språket, något som jag kunde ha gett henne ”gratis” men som jag försakat då jag känner det som onaturligt att prata Polska med henne.
Annars har vi nu påbörjat resan hem igen. Jag är lite mera utvilad nu än på vägen hit så det är en baggis att bränna järnet i Mercedesen. Har idag varit uppe i hastigheter närmare och över 200 km/h. Rätt häftig känsla. Det går ju bra på de avsnitten där det har byggt nya fina motorvägar här i landet. Hastigheten är fri med en rekommenderad på 130 km/h.
Vi stannade till vid mina farföräldrars grav. Märklig känsla att stå där och titta på fotona vid graven och läsa efternamnet ”Wybraniec” Jaqueline var helt tagen av att se sin gammelfarfar och mormor. Klappade fotona. Med tanke på min fars hälsa såg jag en sådan bra inskrift på en grav att jag nästan vill ha den själv. Där stod:
To co mnie spotkaloI wy nie unikniecie
Ja jestem w domu
wy tylko goscmi
Fritt översatt ungefär såhär:
Det som mötte mig
Kan ni inte undvika
Jag är hemma
Ni bara gäster
Kan ni inte undvika
Jag är hemma
Ni bara gäster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar