På plats i tre dagar nu. Vi har fått uträttat vad vi kom hit för och nu är det tid för att slappa och vila hoppas jag. Det har varit en riktig helvetesresa. Även om vägarna nu börjar bli bra i Polen är det många sträckor som inte lever upp till någon standard att tala om. Det stod 1300 km sedan Göteborg. Det är långt för i Polens fall får man tala om timmar på vägarna inte hur många km det rör sig om.
I torsdags var vi i min födelsestad Katowice. Det var en märklig känsla att gå omkring på ställen som jag minns sedan jag var ett litet barn. Vi var utanför huset där jag bodde som barn innan vi flyttade till Sverige. På den tiden var Katowice så nersmutsat att man inte kunde vistas utomhus mer än en timme innan en vit skjorta var helt svart.
I torsdags var vi i min födelsestad Katowice. Det var en märklig känsla att gå omkring på ställen som jag minns sedan jag var ett litet barn. Vi var utanför huset där jag bodde som barn innan vi flyttade till Sverige. På den tiden var Katowice så nersmutsat att man inte kunde vistas utomhus mer än en timme innan en vit skjorta var helt svart.
Idag är det annorlunda. Man har blivit miljömedveten och mängder av kolgruvorna har fått stänga och andra renas. Det som fortfarande spyr ut smuts är de gamla lastbilarna och de äldre bussarna. Men sammantaget är det en enorm skillnad.
---------------------------------------------------
Det är ett helt underbart ställe här. Det ligger uppe på en hög kulle med utsikt över en dal där Donau flyter förbi. Det finns inte mycket ställen att roa sig på, rättare sagt det finns inga alls för allt i den vägen har slagit igen. Men det var ju inte därför som vi kom hit.
Jaqueline har naturligtvis hittat en kompis att leka med, Kinga Verkligen fascinerande att se hur barn hittar varann utan att ha ett gemensamt språk. De har nu lekt i två dagar i sträck utan att kunna prata med varann, men förstår varann i alla fall.
Från det ena till det andra. Jag kanske var lite hård i mina omdömen om polackerna häromdagen. Visst finns det en hjärtlighet kvar hos mina landsmän som inte har förtagits av kapitalismens intrång. Det är nog snarare så att polackerna måste lära sig att handskas med den nya situationen. När jag var här sist för ca 4 år sedan var det faktiskt värre. Folk hade fått pengar men inte lärt sig att handskas med attityden. Alla var ovänliga i affärerna och mentaliteten i affärerna var alá kom-inte-här-och-stör-mig och har-du-inte-bestämt-dig-snart. Detta håller på att försvinna och har förbytts mot en väldigt uppsmilad variant där man välkomnas och åter välkomnas och möts av idel leenden. Men när det kommer till förhållande människor emellan har nog trots allt inte mycket förändrats. Jag vill i vart fall tro att det är så.
Jaqueline har naturligtvis hittat en kompis att leka med, Kinga Verkligen fascinerande att se hur barn hittar varann utan att ha ett gemensamt språk. De har nu lekt i två dagar i sträck utan att kunna prata med varann, men förstår varann i alla fall.
Från det ena till det andra. Jag kanske var lite hård i mina omdömen om polackerna häromdagen. Visst finns det en hjärtlighet kvar hos mina landsmän som inte har förtagits av kapitalismens intrång. Det är nog snarare så att polackerna måste lära sig att handskas med den nya situationen. När jag var här sist för ca 4 år sedan var det faktiskt värre. Folk hade fått pengar men inte lärt sig att handskas med attityden. Alla var ovänliga i affärerna och mentaliteten i affärerna var alá kom-inte-här-och-stör-mig och har-du-inte-bestämt-dig-snart. Detta håller på att försvinna och har förbytts mot en väldigt uppsmilad variant där man välkomnas och åter välkomnas och möts av idel leenden. Men när det kommer till förhållande människor emellan har nog trots allt inte mycket förändrats. Jag vill i vart fall tro att det är så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar