Dublin 2000 - Dag 9

Igår skrattade vi en hel del, d v s ända tills skrattet fastnade i halsen

Efter flytten satt vi i det nya huset själva och roade oss såsom två vuxna gör emellanåt. Framåt eftermiddagen stack vi helt planlöst ner till staden. Det var inte allt för lätt förresten eftersom det inte fanns en enda taxi att uppbringa under en halvtimme. Det fick följaktligen bli bussen.
Vi gick ner på en "snabbkina", d v s ett slags fastfood-ställe men med kinesisk mat. Billigt serverat med plastbestick, ingen alkohol men… himmelskt gott!. Definitivt bland det godaste hittills. Vi framkallade korten som blev mycket bra, i vart fall de bästa korten som jag har på Theresia. Men sen…

Sedan ringde Theresias mamma och Theresia blev mycket ledsen. Hennes mamma hade mer eller mindre bett henne att fara och flyga när hon fick reda på att jag var här. Theresia satt mer eller mindre och grät på krogen där det hände.

Jag tycker att det är så synd detta med hennes mamma som skall lägga sig i hennes liv. Kan hon inte låta Theresia vara lycklig med mig. Måste hon förstöra? Det handlar inte om omtanke om henne. Just nu handlar det om att hon för mig skall bevisa något… jag vet inte vad men att det hela har utvecklat sig till en helt meningslös maktkamp förefaller ganska uppenbart. "Theresia älskar mig och jag älskar Theresia och inget kan stoppa det" skrev jag till henne och det är väl det som är nageln i ögat. Varför hör hon sig inte för hos Jeanette hur det verkligen förhåller sig emellan oss?

Nu skall jag åka ner och möta tjejerna i stan. De är där och käkar lunch med Daniels mamma. Hon är nämligen mycket nyfiken på Theresia och lever i någon sorts uppfattning om att det är synd om alla asiater. Speciellt de bortadopterade. Det skall bli intressant att höra hur det gick.