”Denna gången… kommer det inte att hjälpa att du slänger in en rad av smicker, när hela din text i övrigt visar att du skiter i mig och mina känslor. Du lyckades att få mig att må skit på min födelsedag, vilket jag inte förlåter dig för! Ta du hand om dina fnask i Thailand och lämna mig ifred! Alltså INGA samtal eller SMS mer! Tack /Helen”
Jag blev något förvånad, milt uttryckt. Försökte att visa min uppskattning och köpte ett fint armband i guld till henne på födelsedagen igår. Jag har varit hänsynstagande, inte pratat Thailand, inte pratat Theresia. Men så har det ju varit den senaste tiden. Hon har pendlat mellan kärlek och hat med en intervall om ca 2-3 dagar.
Jag svarade i alla fall på SMS-et och skrev:
"Alltid lika smickrande SMS från dig. Kul att du är en sådan förstående människa med empati och storsinne".
Det kommer väl något slags svar för hon kan inte låta bli om jag känner henne rätt. Hursomhelst slipper jag nu att tillrättalägga texterna i min Blog och kan nu skriva exakt som det är. För uppenbarligen finns det ingen, speciellt inte Helen, som kan förstå vad jag går igenom i mitt hjärta.
En sak har jag förstått. Det är ingen svensk tjej idag som vet vad ordet ”älska” betyder. Däremot är ni väldigt bra på ord som ”självförverkligelse”, ”feminism” o s v. Med tanke på vad som sagts om tjejerna i Thailand här ovan, kan man ju fråga sig vilka det är som är… Hela den svenska mentaliteten stinker.
---------------------------------
Nätterna är svårast. Har jag inte bedövat hjärnan tillräckligt, sover jag inte. Antingen somnar jag överhuvudtaget inte och är i någon slags dvala natten igenom, alternativt, somnar och vaknar efter bara någon timmes sömn. Det senare gäller idag.
Grubblerierna tar inte heller slut. De blir bara värre, och jag har flera gånger funderat på att göra slut på dem för gott. Jag är dock för feg, ännu!
Jag har skrivit ett testamente och i det frångås den vanliga ordningen. 10% till Anna, 10% till min bror 10% till Theresia och resten till Jackie. ”Ni var de som betydde mest i mitt liv. Du Jaqueline som var mitt allt och som jag älskade över allt annat. Anna som gav mig dig Jaqueline, du Theresia som var mitt livs passion och så du Grzegorz som alltid städade upp efter mig och ställde upp”.
Sugardaddy har slagit till igen!
”Det gör ont, det gör ont….” säger Ph, sen var det någon mer låt om att ”leva i en fantasi”. Jag kanske skulle ringa upp henne
Jag kan inte låta bli tankarna på hur mycket jag ville ge, vad jag gav och vad jag fick tillbaka. När jag friade och hon sa ja var jag den lyckligaste mannen på denna jord, men det var bara för ett par timmar, morgonen efter hade hon ångrat sig. Idag är det någon annan som finns vid hennes sida. Men jag vet att hon inte glömt mig…
Fast jag vet att åtminstone en människa bryr sig om mig, Helen, som mår så illa på vad jag skriver här.
Helen, du ska veta att utan dig hade det ovan nämnda testamentet blivit mycket aktuellt. Tack för att du finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar