Theresia Thailand Sverige

Varför skulle Theresia ringa?? Hon har rivit upp allt inom mig igen. Tillbaka på ruta 1 igen. Jag mår lika illa som jag gjorde i december förra året. Jag hatar det.

Alla planer känns meningslösa och ogenomförbara. Det har hänt saker som omöjliggör det hela. Jag är fast i mitt ekorrhjul. Fy fan

Jag gör inget annat än jobbar, jobbar och jobbar. Det är skönt att jobba. Det får mig att i lugn och ro gå igenom mina tankar, planer. Snart börjar mitt andra, eller om man så vill, ordinarie jobb också. Jag jobbar alltså 150%, fyller mitt liv med arbete i väntan på ”det stora lyftet” . Jag har inget socialt liv och i sanningens namn undviker jag det också. Folk har fullt med egna problem och jag orkar inte lyssna, precis som ingen orkar lyssna på mig. Det är nog största anledningen till varför jag lagt ut denna mycket utelämnande blogen där jag själv hängs ut som aldrig förr. Men andras olycka är tydligen en magnet. Besöksstatistiken har skjutit i höjden.

Egentligen hade jag idag tänkt att besvara Helens, alltså mitt struls, skriverier om mig på nätet. Jag inser dock att det får vänta lite. Trots allt var hon ju en snäll tjej om man bortser från att hon, som de flesta tjejer, har en förmåga att slänga sig i närmaste famn när kärleken eller den inbillade kärleken, går i kras eller inte blir av. Ivrigt påhejad av diverse menlösa element.

Jag känner mig ganska ilsk idag och jag har vid detta laget lärt mig att man då inte skall rusa på, utan ta till vara på den allmänt kända devisen: ”sov på saken”. Tänk om jag gjort det tidigare. Då hade mitt liv inte sett ut som idag när jag i ren ilska gjort saker jag sedan ångrat.

Helen är en bra människa. Även om hon också gjort misstag gent emot mig, också i ilska eller för att hämnas eller av ren elakhet. Whatever, gjort är gjort. Man får tänka på framtiden. Vad min framtid är vet jag inte idag (vem vet det). Men jag skall försöka att inte hamna i ett ekorrhjul nu när jag har möjligheten till det.

Jag har tre fina tjejer som vill ha mig, alla har förståss sina skäl. Jag misstänker väl att det i något fall inte handlar om kärlek. Men vi får väl se

Det tråkiga med mitt ”tråkiga” liv här i Sverige är just nu Helen och hennes oförmåga att förstå mig och vad jag går igenom. Har beslutat att inte skriva så mycket om henne egentligen. Men som en liten parantes. kan jag ju säga att vi inte känt varann så länge och jag hade hoppats att man kunde avsluta allt och fortfarande vara vänner, sådana som kunde säga saker till varann och som jag inte har överdrivet många utav. Hon ”valde” (hennes favvo-uttryck”) att dumpa allt o kasta skit på mig på nätet. Fast jag vet att hon….. Nä, jag skulle ju låta bli att skriva om detta.

Theresia, passionen, människan jag inte får…. Nu har alla bitar fallit på plats. Jag vet vem han är och känner mig inte särskilt dumpad längre. Skulle väl mer betrakta det som skrattretande, eller sorgligt. Men som ”min gode vän” Helen säger. ”Alla har ett val”!