Idag har det malt och malt i huvudet. Jag fick ett samtal igår, Ett samtal som jag väntat länge på.Åtta månader närmare bestämt. Det var hon, ja hon, min passion, Theresia, Theresia som jag levt med i 4 år.
Det kändes så skööönt att få prata ut om allt. Jag förstår efter samtalet att jag betett mig irrationellt, att jag i vanlig ordning sagt saker i ilska, i vredesmod, saker som jag aldrig menat. Och där tog det slut. Pga att jag varit en skitstövel, pga att jag inte kunnat hantera konflikter.
Ändå ville hon prata i tre timmar, tre timmar av misstag och kärlek. Hon vill inte se mig nu. Men varför då prata i tre timmar om man inte har känslor?
Theresia, min lilla Theresia, om du visste hur mycket jag älskar dig, om du visste hur alla andra bara är ett surrogat. Om du kunde förstå vad du betyder för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar