Dada och jag har igår haft den trevligaste kvällen hittills. En rent ut sagt förbaskat trevlig kväll. Vi åkte och tittade på en otroligt bra föreställning eller kanske man skulle kalla det för en show som handlade om Thailändsk kultur, eller rättare sagt myten om Kamala. På sina ställen var det så vackert att tårarna rann. Tur att det var så mörkt i lokalen. Anläggningen som det hela tar plats i, och showen, har för övrigt fått priset som bästa ”vad-det-nu-är” och det med all rätta. The Phuket 
Fantasy är förresten ett passande namn. Dessförinnan åt vi på världens största bufférestaurang med all upptänklig mat från världens alla hörn.För att tjata ihjäl mig om Theresia kunde jag inte låta bli att tänka på att hon borde se något sådant för att förstå mer än bara det som vi tog reda på sist vi var här. Den Thailändska kulturen är verkligen djupare än vad vi kan föreställa oss och elefantens roll (som ju är Thailand nationalsymbol) har jag kanske börjat begripa efter att ha sett showen. I stort sett ligger det till ungefär som i vår tro. Först levde människorna i harmoni sen kom det onda och sen kom Kamala och räddade världen, och Kamala var en elefant. Det var en spektakulär föreställning med trapetsdansöser lasershower film och all möjlig teknik och nte en död minut.
Efteråt åkte vi hem till hotellet, hon var trött ville sova, jag uppspelt och ville varva ner. Men varva ner blev det inte utan en djup diskussion om kärlek och dylikt, men denna behåller jag för mig själv
Idag på dagen hjälpte jag henne med diverse arbeten till universitetet som hon låg efter med och som skall inlämnas imorgon. Trevligt med en intelligent tjej och trevligt att visa att man själv kan hjälpa till på samma nivå.
När hon skulle åka idag grät hon, hon gjorde allt för att dölja det men när vi höll om varandra såg jag hur tårarna sipprade fram och det blev ett känslosamt avsked.
Men knappt hann jag hem förrän telefon började att pipa, Djoy på tråden igen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar