Thailand 2004 - Dag 8

Igår natt kunde jag inte sova och gick ut en sväng för att promenera. Om nätterna fylls Patong med sk ladyboys, eller som vi kallar de på svengelsa, ”shemales”.

Faktum är att jag sprungit på dessa både här o där i Asien, ja, dessa resor på hemssidan här är ju inte alla jag gjort, men detta var något av det mest extrema som jag någonsin sett. Det fanns inte en vanlig människa ute vid kl. 3-4. Och när alla började samlas kring mig var det nästan, ja inte bara nästan, som att utmana ödet. Hela stranden var fylld med folk av alla de konstiga slag och alla började samlas kring mig! Jag tänkte att nu är det kört, nu blir man rånmördad som en dum ”falang”. Men det gick bra, jag snackade med dem och hade faktiskt riktigt skoj och kom så småningom hem till hotellet

(ensam märväl, för att undvika missförstånd)

Tänker i det sammanhanget på ett SMS som jag fick precis i samband med det, eller direkt när jag kom hem. Känns lite som om det fanns en direkt connection emellan oss och det känns väldigt skumt. Precis som jag tänker på henne kommer alltså detta.

”… Du har valt ett udda sätt att ta livet av dig, eller vad du nu sysslar med? Men hur skall du ta itu med konsekvenserna av ditt handlande om du inte lyckas? *ledsen*

Det var hjärtskärande. Själklart står det ganska mycket mer i SMS:et som jag inte vill citera men som ungefär har innebörden att jag skadar henne oerhört genom att bete mig som jag gör och att jag av någon underlig anledning är svartsjuk när hon har sex med andra. Men där låg jag mitt i natten och tänkte på henne när det kom. Och visst är det just det som jag håller på med. Ett självmord. Jag utsätter mig för den ena faran efter den andra. Precis som igår, precis som vissa oskyddade samlag. Det är ju inget annat en rena rama skära självmordsförsöket. Dessutom skadar jag människor.

Vad vinner jag då? HIV? Vad? Theresia? Henne som skrev SMS? Självkänsla?

Klart är att allt börjar kännas olustigt igen, och när det gör det då är det dags igen för ”nya tag”. Som alla förstår är det åter igen inte aktuellt med den förra tjejen av olika skäl. Idag är det dags för ett mera seriöst försök att finna lycka *ha ha ha*. Jag har i vart fall under ett halvårs tid mailat och chattat med en tjej härifrån, ja, d v s från en stad belägen ca 6 timmars bilväg härifrån. Så idag kommer hon på besök.

Fast redan nu börjar det av olika skäl kännas som bondfångeri igen. Kanske bara en känsla men den brukar alltid slå in rätt. Jag får se. Det är i alla fall hon på bilden har bredvid.