Thailand 2004 - Dag 3

Livet ter sig tämligen meningslöst idag varför det nog inte blir någon lång anteckning.

Jag mötte samma tjej ute igår igen. Igår är nog snarare idag. 2 gick jag ut.

Hotellet bråkar. De vill ha pengar av mig för en extra person. Det tillägget har jag redan betalt för att disponera rummet fritt. Nåja. Inget finns i hjärnan idag. Varenda hjärncell känns som bortblåst. Men det kanske har varit på det viset länge.

Vad jag än gör, vad jag än skriver så hamnar jag bara djupare och djupare inne i depressionen, men HON bryr sig inte. När jag hamnade på sjukan med 190 i puls utan att läkarna kunde förklara och utan att varken lugnande eller hjärtrytmsreglerande bet, sket hon i det också, trots att jag höll på att dö.

Tack o hej leverpastej.