Thailand 2004 - Dag 15

Det ser inte ut att bli något av Bangkok vilket är väldigt synd. Hade verkligen velat träffa Kooky. Jag har tillbringat många timmar i telefon med henne. Hennes engelska är helt perfekt då hon går i något slags engelskt Universitet. Hon verkar snäll och dessutom snygg och välutbildad. Man skulle kunna fråga sig vad hon vill en gubbe som jag. Helen sammanfattade alla mina huvudbryerier helt enkelt med: ”Hopp om en bättre framtid”.

Är det så, då finns ju jag inte någonstans för dem utan fungerar som en gateway, eller en ”språngbräda” som Helen uttryckte saken.

Oavsett vilket är ju jag inte fri. Jag kommer aldrig att bli fri. Skickade detta till Theresia tillsammans med ett kort:

”Nu har jag förevigat dig
Det som står på den översta
tatueringen är Satchima på
thailändska.

Du är den människa som jag
älskat och fortfarande älskar
passionerat

Därför skall jag bära med ditt
namn resten av mitt liv”