Idag känner jag återigen frustration. Det har att göra med hela min livssituation förstås. Det är bara för mycket att sätta sig i detta som jag gjort nu, men jag ska nog överleva, Får hoppas att en viss person mycket snart reser iväg.
Jag vet inte hur mycket jag skall berätta och funderar på att mycket snart återigen stänga ner. Denna gång, kanske för gott, i vart fall denna personliga sida/blog.
Det känns inte som att jag någonsin kan bearbeta något här, inte när jag ständigt tvingas att springa på henne, ja henne, alltså Theresia. Varje gång jag ser henne känns det som om allt rivs upp, varje gång hennes totala ignorering känns som en smocka mitt i nyllet. Jag darrar i hela kroppen i drygt en timme, sedan går jag och grubblar. Jag vill inte utsätta mig för detta mera.
Det må vara till Thailand eller någon annanstans i Sverige eller vart f-n som helst. Förutsättningarna blir dock minst sagt besvärliga nu. Jobbet jag håller på med minskar stadigt och jag har inte ens fått hälften av vad jag räknat med. Jag får verkligen lägga pannan i djupa veck nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar