Inatt hade jag återigen en mycket märklig dröm, en mardröm. Jag och min dotter finns i en lägenhet och plötsligt börjar alla rutor att självspricka och det skvätter splitter i hela rummet. Det är så mycket splitter i min säng att jag inte kan ta mig upp utan att skära mig rejält. Men när vi väl kommer ut visar det sig att rutorna spruckit i hela kvarteret och det ser ut som ett slagfält överallt. Plötsligt befinner jag mig på Götaplatsen och stora hundar biter mig så fort de får syn på mig och ägaren bara flinar.
Sedan vaknar jag. Märkligt hur hjärnan fungerar. Vad hade Freud haft och säga om det? Jag är inte ens hundrädd i vaket tillstånd
------------------------------------------------------
Tänk så mycket frustration som jag måste häva ur mig. Ibland är det tvärt om så att man borde lägga band på sig och inte vara så snabb med att döma människor, speciellt inte sådana som vill mig väl och som i ord och handlig visat att de bryr sig. Jag har inte många kvar och de nyvunna stöter jag bort, t e x genom att bete mig som igår. Samtidigt är det ju så att hon ältar sitt och jag ältar mitt. Ingen av oss mår bra och vi ältar varandras olycka.
Jag är vanligtvis inte så mottaglig för andras åsikter och synpunkter, fel uttryckt kanske, mottaglig är jag och villig att diskutera men jag skall alltid ha rätt med det resultatet att jag drar allt till sin yttersta spets. Helen ger t ex en helt annan bild av vad som hände igår. Läs den gärna här. Du kommer tillbaka till mig genom att använda Backspace/Backstegs-tangenten)
Det är ju så att det alltid finns två sidor av myntet. En sanning är aldrig absolut utan beror bara på betraktaren. Nu säger jag inte på något sätt att jag håller med men det är ju alltid en tolkning och människor tolkar situationer olika.
Apropå betraktare och apropå att döma folk, fick jag ett mail idag från en tjej, ja, tant kanske man skulle säga från Spraydate där jag ibland roar mig. Hon var väldigt snabb med att döma efter att ha läst ett par av mina sidor. Det talas om värderingar och prioriteter. Men vad vet hon om mig? Men OK, själv hade jag inte velat ge mig i kast med mig själv om inte jag var tvungen . Här finns mycket att bearbeta efter den senaste chocken i december 2003.
Jag kan i vart fall rekommendera Helens hemsida med adressen www.ehja.net En öppenhjärtigare och ärligare beskrivning av ett liv får man leta efter.
tisdag, september 07, 2004
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar