Polen 2003 - Dag 6

I morse kom Kingas mamma upp till villan. Ärende: Kinga hade gråtit halva kvällen igår efter att Jaqueline och hon skilts åt. Hon var så ledsen för att de inte mera skulle träffas. Mamman hade då sagt till Kinga att hon kunde maila eller skriva och nu skulle mamman ha adresserna.

Det var helt otroligt att se ännu en gång det som jag redan tidigare sett, nämligen att de två tjejerna verkligen funnit varann. Jag får väl försöka att åka med Jaqueline till Polen ännu en gång. Om inte annat så för att hon skall lära sig språket, något som jag kunde ha gett henne ”gratis” men som jag försakat då jag känner det som onaturligt att prata Polska med henne.

Annars har vi nu påbörjat resan hem igen. Jag är lite mera utvilad nu än på vägen hit så det är en baggis att bränna järnet i Mercedesen. Har idag varit uppe i hastigheter närmare och över 200 km/h. Rätt häftig känsla. Det går ju bra på de avsnitten där det har byggt nya fina motorvägar här i landet. Hastigheten är fri med en rekommenderad på 130 km/h.


Vi stannade till vid mina farföräldrars grav. Märklig känsla att stå där och titta på fotona vid graven och läsa efternamnet ”Wybraniec” Jaqueline var helt tagen av att se sin gammelfarfar och mormor. Klappade fotona. Med tanke på min fars hälsa såg jag en sådan bra inskrift på en grav att jag nästan vill ha den själv. Där stod:

To co mnie spotkalo
I wy nie unikniecie
Ja jestem w domu
wy tylko goscmi


Fritt översatt ungefär såhär:

Det som mötte mig
Kan ni inte undvika
Jag är hemma
Ni bara gäster

Polen 2003 - Dag 5

Ännu en dag till ända och denna resa börjar att lida mot sitt slut.


Det har varit en lugn söndag med besök hos grannarna. Trevliga grannar må jag säga. Människor som vigt sitt liv åt familjen. De strävar på och lägger ner sin själ i att fostra barn och ta hand om sitt. Sitt hus, sina nära, sina barn.


Kinga som är deras äldsta dotter är en underbar tjej som Jaqueline kom så bra överens med. Jag fick som far dåligt samvete idag över allt som jag inte har gjort för min dotter. Medan Kinga spelade piano tittade Jackie på och ville och hade kunnat om jag som far hade lagt ner lite energi. Medan Kinga pratade engelska och tog privatlektioner staplade Jackie fram.


Men det är ju så att det behövs två för att det skall funka. Jackies mor bryr sig inte mer än sin egen näsa och sitt välbefinnande, möjligtvis…. Äh vad f-n! Jag blir så bitter när jag ser hur människor planerar och genomför sina planer tillsammans medan vi i Sverige bara ser till oss själva, och den egna nästippen utan en tanke på alla konsekvenser.

Jag har idag bestämt mig för att viga mitt liv åt nuet och framtiden för mig och Jaqueline. Alla andra kan fara åt helvete!


Imorgon åker vi hem till detta underbart egotrippade landet Sverige. Jämställdhetens Mekka. Feminismens allsmäktiga lära. Förbannade dekadenta förvridna jäkla idéer. Far åt helvete jävla flatjävlar. Ni fattar ingenting!

Polen 2003 - Dag 4

På plats i tre dagar nu. Vi har fått uträttat vad vi kom hit för och nu är det tid för att slappa och vila hoppas jag. Det har varit en riktig helvetesresa. Även om vägarna nu börjar bli bra i Polen är det många sträckor som inte lever upp till någon standard att tala om. Det stod 1300 km sedan Göteborg. Det är långt för i Polens fall får man tala om timmar på vägarna inte hur många km det rör sig om.


I torsdags var vi i min födelsestad Katowice. Det var en märklig känsla att gå omkring på ställen som jag minns sedan jag var ett litet barn. Vi var utanför huset där jag bodde som barn innan vi flyttade till Sverige. På den tiden var Katowice så nersmutsat att man inte kunde vistas utomhus mer än en timme innan en vit skjorta var helt svart.

Idag är det annorlunda. Man har blivit miljömedveten och mängder av kolgruvorna har fått stänga och andra renas. Det som fortfarande spyr ut smuts är de gamla lastbilarna och de äldre bussarna. Men sammantaget är det en enorm skillnad.

---------------------------------------------------

Det är ett helt underbart ställe här. Det ligger uppe på en hög kulle med utsikt över en dal där Donau flyter förbi. Det finns inte mycket ställen att roa sig på, rättare sagt det finns inga alls för allt i den vägen har slagit igen. Men det var ju inte därför som vi kom hit.


Jaqueline har naturligtvis hittat en kompis att leka med, Kinga Verkligen fascinerande att se hur barn hittar varann utan att ha ett gemensamt språk. De har nu lekt i två dagar i sträck utan att kunna prata med varann, men förstår varann i alla fall.


Från det ena till det andra. Jag kanske var lite hård i mina omdömen om polackerna häromdagen. Visst finns det en hjärtlighet kvar hos mina landsmän som inte har förtagits av kapitalismens intrång. Det är nog snarare så att polackerna måste lära sig att handskas med den nya situationen. När jag var här sist för ca 4 år sedan var det faktiskt värre. Folk hade fått pengar men inte lärt sig att handskas med attityden. Alla var ovänliga i affärerna och mentaliteten i affärerna var alá kom-inte-här-och-stör-mig och har-du-inte-bestämt-dig-snart. Detta håller på att försvinna och har förbytts mot en väldigt uppsmilad variant där man välkomnas och åter välkomnas och möts av idel leenden. Men när det kommer till förhållande människor emellan har nog trots allt inte mycket förändrats. Jag vill i vart fall tro att det är så.

Polen 2003 - Dag 2

Vad trött jag är. Vi har gjort 90 mil sedan igår kl 16. Det sätter sina spår (he he) och speciellt om det är polska vägar som det rör sig om. Polackerna kan inte köra. Eller rättare sagt de kör som de lever. Hänsynslöst och efter devisen att var och en är sig själv närmast.


Jag minns ett annat Polen. Ett fattigt Polen men där alla hjärtligt delade med sig av vad de hade. Så är det inte idag. Alla jagar pengar och om Polackerna förut åkte runt i världen med väskorna fulla av konservburkar, med doppvärmare som i värsta fall sattes in i taklampan hittar dessa idag lika motbjudande sätt att tjäna ännu lite mera pengar i det ”nya” Polen. Ränderna går inte ur och ibland blir det hela tröttsamt. Jag tänker b l a på de polacker som för något decennium sedan flyttade till Sverige och sedan åker tillbaka till Polen. Många gör allt för att överträffa sina landsmän och verkligen visa att de lyckats i det nya landet.

Tänk det slår mig att jag känner igen en polsk kvinna på mils avstånd. Jag behöver inte höra henne. Det räcker att titta. Tro mig jag skulle inte ta fel, i vart fall inte på dem som bor i Sverige.

Jag känner mig idag inte speciellt stolt över mina landsmän. De mänskliga värdena har definitivt gått förlorade i jakten på status och pengar.

I övrigt är jag rejält trött. Jag hade hoppats på att åka direkt till villan i södra Polen men blev övertalad att stanna till på vägen för att vila halvvägs hos min mors/fars bekanta. Resultatet blev bara det att vi spenderade närmare tre timmar på att hitta dem, dessutom närmare 10 mil åt fel håll från destinationen. Tid och sträcka som kunde användas till att komma fram till målet. Istället blir det en dag i bilen imorgon också.

Polen 2003 - Dag 1

Så var man på väg igen. Ännu en av de otaliga resorna. Denna sommar blir det tre stycken. Nu Polen, en restresa någonstans ”vartsomhelst”, och sedan Agadir.

Det hela har tagit en mindre lustig början. Min pappa är inte vid så god vigör som man hade önskat. Det var meningen att han skulle vara med på resan tillsammans med mig, min mamma och min dotter, men istället befinner han sig på ett mindre angenämt ställe, nämligen ett sjukhus.


Resan till Ystad till färjan som går till Polen gick bra. Vi hann t o m stanna till i Lund för att jag skulle visa den vackra staden där jag började att plugga juridik.


Väl på färjan var det high-life i baren

Som vanligt kan jag bara konstatera igen. Vad mycket vackra kvinnor det finns! Och allt så många av dem vill är att visa upp sig för att få själbekräftelse och att... Och sedan när kärleken har svalnat ja då gastas dets om jämställdhet och hur taskiga män är. Jag känner igen resonemanget från mig själv, fast omvänt. Ja ja. Inga djupare tankar idag. Dags att sova. Om tre timmar skall jag köra 80 mil. Kul på hjul :)

Polen 2003 - förord

Polen 2003 för andra gången med Jaqueline

Jag ser verkligen fram emot resan och att få visa landet för min dotter

På agendan: att hjälpa min mamma med lite saker och om det blir tid över se oss omkring i Katowice där jag är född och trakterna däromkring. Det skall bli en spännande resa. Sist jag var i Polen var Jaqueline liten. Nu kommer hon att få mer utbyte

Häng med!
Wojtek den 10 juni 2003

Barns logiska tankar

Jag blir så paff av barns logiska tänkande som ibland blir så påtagligt och inte sällan riktigt riktigt roligt. Här kommer ett par exempel ur min dotters tankevärld.


Om mens
Om kvinnor får mens borde männen få kvinns

Om att bli stor
När jag blir stor skall jag inte bli något utan göra något bra

Om Saddam
Tror du att du har några vänner? Tror du att din mamma skulle uppskatta vad du gör? Om du glömmer all makt och rikedom, hur tror du att de fattiga har det?

Krig

Krigsfilmer är barnföbjudna. Varför är inte krig det?

Jaqueline Wybraniec

USA:s krig mot Irak

USA – allas vår världspolis – tar sig nu nya rättigheter. Man drar igång ett krig utan att ha världsopinionen med sig och till på råga på allt eventuellt i strid med folkrätten. Anledningen till detta krig sägs vara att man vill nedrusta Irak från påstådda massförstörelsevapen och att Saddam Hussein sägs ha nära kopplingar till terrororganisationer. Dock är inget av detta bevisat. Men världshjälten USA säger sig nu ta ansvar för världsfreden och tar därmed till krig. I mina öron låter det motsägelsefullt. Var befann sig USA när massakern i Ruanda ägde rum? Var finns USA när statskupper på löpande band sker i Afrika? Var finns beskyddarna av mänskliga rättigheter då? Man säger sig vilja åstadkomma en demokrati i Irak. Åter igen låter argumentet märkligt.

Sanningen är nog snarare att USA vill störta Saddam Hussein för att komma åt kontrollen av oljan samt priset på densamma. Antagligen kommer man lyckas med det förstnämnda och i USA:s regi tillsätta en marionettregering som kommer att ”förhandla väl” om oljepriset, med andra ord kommer USA diktera priset på råolja. Börserna världen över tog ett glädjeskutt när USA deklarerade att ett anfall är att vänta inom 48 timmar. Motbjudande!

Att Saddam Hussein är ett paranoit svin råder inget tvivel om. Läs några av böckerna som författaren Fredrick Forsyth skrivit, t ex ”Förhandlaren” eller ”Guds vrede”. Mycket är fiction men baserat på verkliga fakta. Man får verkligen lära känna Saddam Hussein och så mycket är säkert, mannen litar inte på någon, inte ens de närmaste. Fakta är också att han tagit till bilogiska stridsgaser mot sitt eget folk vilket i sig säger en hel del. Tortyrkammare och våldtäktstrum hör inte heller till ovanligheterna i Saddam Husseins sätt att utöva makt.

Hela problemet med detta är tveeggat. Det finns mycket goda skäl att få bort en man som Saddam Hussein från makten men de skäl som anges av USA är inte de verkliga skälen. USA:s skäl är främst att skaffa sig kontroll över oljan. Inte bryr USA sig om hur människorna har det i Irak eller om de får uttrycka sina åsikter. Money talks and bullshit walks enligt den gamla amerikanska tesen.

Man kan bara hoppas att de civila förlusterna blir små och att alla civilister och framförallt barn hämtar sig från det enorma trauma som ett krig innebär. Tänk dig att vara liten och höra bomberna detonera utanför och tro att man skall dö varje gång det smäller. Jag känner ett djupt medlidande med alla människor i Irak som inte önskat detta och som inte förtjänar vaken en Saddam Hussein eller en världspolis.


PS. Vem kan idag förutse resultatet och verkningarna av ett sådant krig. Kanske håller världsordningen att förändras igen i en riktning som ingen kommer att kunna hantera.

PPS. Irakkriget. Så heter det i media förväntat stundande kriget i Irak. Men vems är kriget? Man kan lätt få uppfattningen om att det är Iraks krig med USA och medierna drar avsiktligt eller ej bort uppmärksamheten från det faktum att det är precis tvärtom och borde följaktligen benämnas som ovan

Girighet

Varför tycks det som om alla makthavare och för den delen potentiella makthavare tappar fotfästet och faller in i den allmänt kända tesen: ”all makt korrumperar”. Åter och åter ser man snikenheten komma upp till ytan hos dem som har.

Den aldrig sinande girigheten personifierad upphör aldrig att förvåna. Vem minns inte den kvittoklippande Mariazin? Nu senast är det Gudrun Schyman som lade krokben för sig själv och fick avgå samt dvokaten Thomas Martinsson som påstås ”tvätta pengar” och ta duktigt betalt eller vad nu de exakta åtalspunkterna är. Nåväl, Martinsson kommer kanske att rentvås i rätten med tanke på yrke, kompetens och kompiskrets.

Gudrun hade ju inte ”menat något” utan slarvat. Kanske är hon lite väl medveten om uppsåtsrekvisitet som krävs för att det skall föreligga brott. Alla kan ju ”slarva” och säkerligen är det inte alltid så lätt att företräda vänsterns åsikter när man själv lever så långt från den gråa verkligheten för många andra.

Vad det gäller Martinsson (om han nu blir fälld) är det ändå förvånande med tanke på att han måste tjäna… alltså tjäna pengar. Jag tycker kanske att det är relativt små pengar att skita ner sig för i hans ställning och därför heller knappast troligt att han har gjort det när en mordutredning kan ta hundratals timmar i förberedelse till en lön på över 1000 kr per timme.

Problemet är nog inte så enkelt. Girigheten, att vilja ha, ligger mycket djupt nedärvt hos människan. Kontrollen kunde däremot lösas relativt lätt genom att införa samma regler för politiker och andra potentiella ”slarvare” som man redan har för anställda på RSV. Nämligen att deras deklarationer automatiskt granskas hårdare och inte heller av den närmaste kompiskretsen utan av personal inom andra skattekontor utom länet

Makten måste granskas

Annica Tiger är en offentlig person som måste tåla kritik på nätet och inte sätta yttrandefriheten ur spel

Även publicerad på http://www.pul.nu/

Annica Tiger är en offentlig person med egen se-domän. Den typen av domäner är reserverade för juridiska personer som inte omfattas av PuL. Mot den bakgrunden får Annica Tiger tåla offentlig kritik.

Annica Tiger agerar inte som en privatperson på Internet. Hon utnyttjar en "se-domän", som utgör startsidan för ett antal olika hemsidor. "Se"- domänen registreras av människor i yrkesverksam roll. Innehavarens eller företagets namn skall ha en anknytning till domännamnet och verksamheten. Följaktligen är Annica Tiger inte att betrakta som privatperson. Detta faktum tycks ha förbisetts av samtliga instanser som handlagt hennes ärende. Därav följer att hon får finna sig att hon i själva verket är en offentlig person, som både kan och skall granskas och kritiseras offentligt.

När det alltså gäller Annica Tigers invändningar beträffande integritetsskyddet faller "… uppgifter som hänför sig till en persons offentliga liv i princip utanför skyddsområdet" för PuL (NJA 2001 s.416.) vilket jag konstaterar med ledning av den s k Ramsbrodomen.

Yttrandefriheten är en av de mest grundläggande friheterna vi har i svensk konstitution och en av grundvalarna som hela demokratin vilar på. Denna har Annica Tiger systematiskt försökt sätta ur spel. Här följer två exempel:

Min sajt innehåller till dags dato över hundra artiklar ett antal uppsatser och en del reseskildringar. En av frågorna som jag engagerar mig i är barnens rätt till båda föräldrar. Ett otvetydigt faktum när jag började granska argumentationen på andra forum och själv gav mig in i debatten om automatisk gemensam vårdnad (s k AGV) är att Annica Tiger hellre velat "tysta mig" än att föra en debatt.

Detsamma gäller en annan hemsida som går under namnet "Nodaddy" där innehavaren i detalj har beskrivit de många tvivelaktiga metoderna som Annica Tiger använt sig av för att sätta munkavle på innehavaren av hemsidan och andra.

Det vanliga förfarandet om man är missnöjd med innehållet på en hemsida är att ta kontakt med hemsidesmakaren för att ta bort material som man anser är kränkande. Fungerar inte det går det att göra en anmälan till polisen och datainspektion. Annica Tiger har dock aldrig kontaktat mig för att framföra synpunkter med en önskan att jag skall ta bort innehåll på hemsidan. Istället har hon tillgripit en annan metod och dagligen klagat hos Internetleverantörernas olika abuseavdelningar. Följden har blivit att min sida stängts ner inte mindre än 10 gånger. Kanske till och med fler. Jag har helt enkelt tappat räkningen. Detta utan föregående granskning eller uppmaning om rättelse och trots att sidan godkänts av polis, åklagare och datainspektionen. Detsamma gäller den tidigare omnämnda Nodaddy-sidan som stängdes ner tidigare i veckan efter Annica Tigers dagliga påtryckningar.

Kontentan är att man kan "tjata till sig" att en hemsida stängs eller måste censureras trots att innehållet i densamma strikt följer svensk lag, alltså enbart av den anledningen att det inte faller den klagande i smaken och denne inte "gillar" vad där framförs. Detta är ett förhållande som jag anser vara ytterst allvarligt och får mot bakgrund av det anförda tolkas så att yttrandefriheten inte råder trots statsmakternas vilja och intentioner.

Lite tillspetsat skulle man kunna säga att det i en sådan ordning är en diktatur som vi lever i där Annica Tiger iklär sig rollen som domare och bödel.

Annica Tiger svarar: Tjat stänger inte hemsidor

8 januari 2003

Utdrag ur artikel publicerad på http://www.pul.nu/.

Klicka på rubriken om du vill läsa hela svaret

"Alla Internetleverantörer och företag som tillhandahåller hemsidesutrymme på Internet har avtalstexter, som reglerar användandet. Telia har en klausul som säger att hemsidesinnehållet ska följa "god publicistisk sed", vilket Telias jurister sedermera har kommit fram till att hemsidan Nodaddy inte gör. Den ansvarige bakom sidan, Xxxx Xxxxxxx, har två gånger ombetts att ta bort vissa avsnitt som stred emot Telias avtalstexter, men vägrat. Därför tillkom stängningen av hemsidan. "Tjat" allena kan inte stänga ned hemsidor. Det vore en fara för yttrandefriheten, det håller jag med om."

......"Ramsbro-domen innebär att fler och fler uthängssidor frias av Datainspektionen, med hänvisning till att de anses vara "journalistiska". Ramsbro-domen slår fast att undantaget från PUL ska omfatta publicering med ändamål "att informera, utöva kritik och väcka debatt om samhällsfrågor av betydelse för allmänheten". Men vem avgör vad som är kritik, information eller debatt? Vart går gränsen? Vart ska de som drabbas vända sig för att få rättelse? Steget från att informera, utöva kritik och väcka debatt till att utföra en regelrätt förtalskampanj på nätet är numera ganska litet. Det tillkommer fler och fler sidor som under journalistisk täckmantel regelrätt hänger ut personer, med Datainspektionens goda minne."

Wojtek Wybraniec svarar: Annica Tiger klagar så mycket att det menligt påverkar Telias arbete

9 januari 2003

Annica Tiger har offentligt uttalat sig på sin hemsida samt andra forum sedan 1998. Hon "går" t o m under epitetet "IT-debattör". Annica är därför en offentlig person som skall granskas och kritiseras. Poängen är att hon p.g.a. sina egna publiceringar på en se-domän får tåla en ännu högre grad av exponering och granskning samt att PuL överhuvudtaget inte är tillämplig.

Annica Tiger framställer sig själv som den "stackars" kvinnan som "hängs" ut. Så är inte fallet utan hon har utsatts för en saklig kritik med bevis som stöd för påståendena. När människor verkligen "hängs ut" t ex med nakenbilder av sina hämndlystna X eller när det handlar om, visserligen harmlösa men ändå principiellt viktiga uppgifter som människors hälsa och fysiska status, reagerar rättsväsendet. Men så är inte fallet med Annica Tiger och så har även åklagare resonerat när denne bedömt ärendet. Åklagare har nämligen en möjlighet och skyldighet att åtala om "det är påkallat ur allmän synpunkt" BrB 5:5 1 st. Det handlar alltså inte om att "jaga mygg och svälja kameler" utan om att "skilja äpplen från päron".

Kritiken på Nodaddys och min sida har gällt att Annica Tiger tillgriper allehanda tvivelaktiga metoder för att få tyst på människor som inte tycker som hon. Allt under täckmanteln att hon är "uthängd". Istället för att bemöta kritiken på ett sakligt sätt har hon satt i system att trakassera Internetleverantörerna.

Xxx Xxxxxxx (jag har blivit ombedd att ta bort namnet med hänvisning till att han inte är en offentlig person) på Telia Abuse, den 29 juli 2002, säger följande i telefonsamtal med mig: "Annica Tiger har under lång tid ständigt ringt oss om din hemsida. Vi kan inte ha det så och det är inget som säger att vi behöver publicera din sida trots att den är laglig".

Xxxxx Xxxxxxxx (jag har blivit ombedd att ta bort namnet med hänvisning till att hon inte är en offentlig person) på Telia abuse, den 3 oktober 2002: "Annica Tiger klagar så mycket att det menligt påverkar vårt arbete."

Där är anledningarna till att sidorna har stängts! Inget annat.

I sina artiklar återkommer Annica till följande frågeställningar: "Vem avgör vad som är kritik, information eller debatt? Var går gränsen?" Svaret måste vara att det ankommer på de rättsvårdande myndigheterna att avgöra det samt att ett sådant avgörande alltid måste grunda sig på en individuell bedömning eftersom "journalistiskt ändamål" inte är något statiskt begrepp utan varierar från fall till fall. Uppfattningen om vad som är journalistik varierar därför också som så tydligt åskådliggjorts av Annica Tiger när hon vägrar att finna sig i beslut trots att överinstanser kommit fram till samma resultat som underinstanserna.

Det lustiga i kråksången är att Annica till Datainspektionen (Diarenummer 495-2001) själv skriver: "Att skriva att Annica Tiger är en fet kossa eller att skriva att Annica Tiger är en psykopat är i mina ögon subjektiva åsikter och därmed harmlösa!" Tydligen är det OK men att säga sanningen svider uppenbarligen (eller om det var tvärt om).

Annica skall komma ihåg att gränsen är satt mycket högt av HD och att allt hon har utsatts för är en kritisk granskning där det finns bevis för varje stavelse:

"Att elektroniskt eller på annat sätt publicerade texter innehåller kränkande eller nedvärderande uppgifter eller omdömen … anses utgöra ett normalt inslag inom ramen för en kritisk samhällsdebatt. Som Europadomstolen framhållit innefattar yttrandefriheten även rätten att framföra sådan information och sådana tankar som kränker, chockerar eller stör" (Ramsbrodomen).

Detta ovan sagda gäller, inte Annica Tigers försök att sätta yttrandefriheten ur spel såsom hon bevisligen gör trots att hon ogenerat påstår motsatsen i sin artikel.

Människan förlåter inte

Skymningen sänker sig över Göteborg just nu. Där ute sitter människor bakom sina stängda dörrar. Hit men inte längre. Alla har en sfär som man inte får komma innanför. Så är det också här. Så när jag idag sätter mig ner framför datorn för att skriva någon slags krönika över det gångna året inser jag att det blir en förljugen historia som jag ger mig in på. Det finns mycket som jag skulle vilja att dela med mig av men som är tvärt omöjligt av hänsyn till andra och till mig själv.

Om jag därför förbiser vad en sådan krönika skall handla om, nämligen ett slags kommenterande av årets händelser vill jag istället ägna en liten tanke åt det som egentligen spelar någon roll. Nämligen hur vi människor beter oss mot varandra. Det är nämligen på något sätt det som hela samhällets grundval står på. Vår moral, en känsla för rätt och fel.

Det tycks vara så att vi inte nämnvärt bryr oss om varandra utan när det kommer till ”kritan” ser enbart till oss själva enligt den välbekanta tesen: ”var och en står sig själv närmast”. Det finns ingen medkänsla eller önskan till lösning vid konflikt när det kommer till ett val mellan egot och vad som helst i övrigt. Alltid vinner de egna intressena före allt annat. Vi har glömt bort eller rättare sagt aldrig vetat vad det egentligen betyder att: ”du skall älska din nästa så som du älskar dig själv”. Det är inte heller många av oss som med gott samvete kan påstå att vi vid en konflikt inte ser till den egna stoltheten först. Den finns där som en oöverstiglig mur. För sådan är människans natur. Vi är alla ”samma-lika”. Självupptagna och oftast för stolta för att erkänna misstag. Det finns inget som heter ”förlåt” utan det är en grad av ett överseende med en händelse. För såren finns där och inget förlåtande kan någonsin ske.

Människan förlåter alltså inte, möjligtvis undertrycker. När någon överträtt denna din sfär av egotripp stolthet innanför ingen släpps in då finns inget annat vi känner än en önskan till en annan mindre angenäm känsla nämligen hämnden.

Så vi kan sitta här och tycka att mänskligheten gått framåt och blivit så civiliserad. Ja, det vill säga om vi vill tro på våra egna lögner.

Gott nytt år på er allesammans.

Gott nytt år!

God jul

Var är killarna?

På den kurs som jag just nu tar på universitet är vi 126. Av dem är 87 tjejer. Likadant är det i hela universitetsvärlden. Föreläsningssalarna har fyllts med kvinnor. Var är då killarna?

Ingen tycks kunna svara på frågan som aktualiserades igår i ett Aktuelltreportage. Ingen vill kännas vid den brännheta potatisen. Jag har en teori. Inte särskilt vetenskapligt underbyggd, bara en tanke. Jag tror att mannen i dagens samhälle totalt har tappat fotfästet. Ingen man vet idag vad det innebär att vara man. För hur är man som ”man” idag? Män ska vara allt som män genom tiderna har varit men ändå inte. Mansrollen är oklarare än någonsin. Så till den milda grad att män nuförtiden kallar sig för feminister för att passa in i normen som inte finns. Nå dessa feminissar skulle ju aldrig drömma om att göra karriär och skaffa utbildning. Hur ojämställt är inte det?

I ärlighetens namn tror jag att vi står inför enorma problem. Den svenska mannen av idag är mycket vilsen och vet inte hur han skall förhålla sig till livet längre. Men ingen bryr sig väl om sådant när kvinnan är så förtryckt.

Göteborg den 19 Oktober

Du övervakas i din egen bil

Övervakning , övervakning överallt. Övervakningshysterin tycks aldrig ta slut. Det senaste i raden i diverse intressens önskan att bevaka våra liv är biltillverkarnas hemliga svarta låda som hela tiden registrerar vad du har för dig i bilen.

Anledningen sägs vara att bygga säkrare bilar. Lådan sparar inte heller uppgifterna såvida inte airbagen löses ut. Ingen annan än biltillverkaren har heller rätt att få tillgång till dessa data enligt tillverkaren. Saab, som det i det svenska fallet handlar om, har vägrat att lämna ut lådan till polisen för att användas som bevis mot en biltjuv. Men i Sverige är det så att det inte spelar någon roll hur bevis kommer fram, d.v.s. även om dessa skaffats på olaglig väg gäller de fullt ut i rätten. Polisen lyckades sist inte att ta fram den krypterade datan och heller ej få något tvingande beslut från åklagare. Men vad händer om domstol/åklagare bedömer det på ett annat sätt vid ett annat tillfälle? Blir det då fritt fram att bevaka och registrera för polisen?

Det hela är egentligen absurt. Bilen representerar symboliskt och reellt en frihet. Rörelsefriheten! I denna vår främsta symbol registreras vara förehavanden i varje sekund. Det sägs ju att ändamålen helgar medlen men klart är att vi går mer och mer mot Orwells skräckvisioner som i mångt och mycket redan nu har besannats. Videoövervakning på spårvagnar, affärer, vägar, banker, gator och torg. Överallt finns dessa snokande ögon som rättfärdigas av politiker med mer eller mindre lyckad retorik. För ärligt talat. Det dröjer väl inte läge innan man installerar hemliga kameror i varje sovrum för att ta reda på varför barnafödandet minskar.

Nä, detta är stötande, djupt stötande

Var finns mina pengar?

Jag gjorde en överföring av pengar via Internet idag från ett konto på min bank till ett konto på en annan bank. Jag tryckte på knappen och vips så var transaktionen klar, ja, d v s jag trodde att den var klar. Pengarna drogs från mitt konto men kom inte in på det andra kontot. Detta tar nämligen ett par dagar.

Min enkla undran är nu: var finns pengarna just nu? Uppenbarligen finns de inte på mitt konto. De finns inte heller på det kontot jag satte in de på. Så var finns de nu? I sladden? Någonstans där uppe? Var finns pengarna? De kan ju inte spårlöst försvinna för att dyka upp efter några dagar igen. De måste ju finnas någonstans!

Är det möjligtvis så att pengarna finns på någon bank? Ja det är ju troligt eftersom det är banken som överför pengarna och de finns ju uppenbarligen inte på mitt konto eller något annat som jag har skickade de till. Är det då så att de hamnar på någon slags mellanstation där de ligger och samlar ränta? Ja, det är ju troligt eftersom det inte finns något inom bankväsendet där det inte finns räntebäring.

Mina pengar finns alltså någonstans och samlar på sig ränteintäkter i denna hemliga ”sladd” för någon banks räkning. Nog tycker jag att detta är något stötande och nog undrar jag om detta är helt i enlighet med lagen.

Tänk dig ett exempel. Du lämnar pengar till en kompis som skall ge dem till en bekant för din räkning. Kompisen behåller pengarna. Han har nämligen en bra häst som han skall spela på. Han vinner mycket riktigt och rikligt på hästen och lämnar efter någon dag över pengarna som du lämnat till honom till bekanten.

Vad hade du tyckt då? Hade det varigt i enlighet med lag och övrig moral?

Makt

Makt att styra över andra människor är kanske den största av dem alla. Våra politiker besitter denna makt att styra över människors förutsättningar för ett liv. De som har denna makt vill sällan, eller rättare sagt aldrig släppa den. Det finns dock alltid de som vill gripa makten. Är det nu för landets bästa som dessa figurer i Sverige just nu vill gripa makten eller är makten ett självändamål?

Vill man svara kategoriskt och sett ur Machiaviellistiska förutsättningar är det det sistnämnda då Miljöpartisterna nu skriker sig hesa att det inte räcker med att sitta i samma sandlåda som sossarna och att de minsann skall ta ifrån sossarna spadarna och hinkarna också, men enligt mitt förmenande, så går ju sanden att ta upp med händerna också, och slotten behöver inte nödvändigtvis formas av hinkarna, om ni förstår… och vad är det då det handlar om inte maktbegäret, ”- vi vill också ha”!

Säga vad man vill om Göran Persson, hans personlighet, hans politik. Kalla fakta säger oss att han är den som lyckades att vända ett katastrofalt läge i Sverige. Han är den som fick svenska folket att förstå och acceptera ett antal impopulära beslut. Jag kan förstå att han inte vill att en massa (ursäkta uttrycket) fjantar och kappvändare kommer och rör till i ”hans” sandlåda.

Det senaste miljöpartistiska utspelet heter trängselavgift. Bilister skall betala pengar om det blir för trångt på vägarna i rusningstrafik. I stället för att bygga bort trängseln eller tillhandahålla andra bra framkomlighetsmöjligheter anser miljöpartisterna att man skall betala en straffavgift för att politiker inte kan lösa ett växande problem.

Skall man verkligen tillhandahålla spadar och hinkar till dessa? Enligt mitt förmenande är det nog inte så lämpligt då de lika gärna kan tänkas använda de till att dänga i huvudet på en. Det är nog bäst att makten stannar kvar hos dem som visat att de kan förvalta den någotsånär sansat.

PS. Jag är själv inte socialdemokrat! (inte miljöpartist heller)

Barns rätt till föräldrar

Idag har jag läst en underbar artikel författad av språkkonstnären Jonas Gardell. Underbar därför att han verkligen kan konsten att tala till människors känslor. Artikeln handlar om de homosexuellas rätt till adoption av barn, något som Alf Svensson har för avsikt att riva upp om han kommer till makten. Jonas lyckas i sin argumentation att få Alf att framstå som en förstaklassens hycklare.

I korthet menar Jonas Gardell att Alf Svensson syn på kristendom är "hans egen" och inskränkt till att vara blå medelsklass och inte som Jesus själv förespråkade. Vidare är Kristdemokraternas främsta avsikt att mobba och förfölja de homosexuella varvid Alf Svensson vigt sitt liv åt detta. Barnen tar över sina föräldrars (läs Kristdemokraternas) vedervärdiga åsikter och blir mobbare.

”Vi hoppas att vi ska vara kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar till detta lilla mirakel” skriver Jonas vidare och jag betvivlar inte en sekund att han kommer vara det. Men det är en viktig poäng som Jonas missar. Det hela handlar om barnens rätt till föräldrar och inte tvärt om. Det är alltså inte föräldrarnas rätt till barn eller de homosexuellas rätt till barn. Barn har rätt till en kärleksfull uppväxt tillsammans med en mamma och en pappa. Det är det naturliga och ofrånkomliga faktum att barn inte blir till på något annat sätt. Varje barn har en mamma och en pappa således även Jonas Gardells barn.

Jag anser att vi i detta land inte är mogna för dessa konstellationer som nyligen legitimerats i Sverige och som Jonas och Mark står för. Inte för att jag på något sätt har något emot homosexuella men för att jag befarar att barnen kommer att fara illa. Inte p g a brist på kärlek utan omgivningens inskränkta syn på homosexualitet. Vi är inte redo för detta än! Eller för att citera min Thailändska och adopterade flickvän: Det räcker väl med att man är adopterad. Det är mycket som man får utstå bara av den anledningen.

LÄNKAR

Nyblivne pappan Jonas Gardells öppna brev till kd:s Alf Svensson

Disskusionen på nätet

En tidigare artikel på KOLUMNEN i ämnet: Ett dubbelt utanförskap

Kemisk kastrering

Ett av de mer kontroversiella förslagen i detta val står Kristdemokraterna för. Ett parti som rakryggat står för sunda och ej degenererade åsikter med utgångspunkt från individen och den kristna tron. Men detta med kemisk kastrering av pedofiler får mig att ställa mig ett par frågor för utan tvekan är det ett långtgående ingrepp i den personliga integriteten.

Tyvärr hjälper det oftast inte att på vanligt vis ”behandla” dessa sjuka människor. De återkommer ständigt till brott. Om inte flumpsykologin av typen ”har-din-pappa-varit-stygg-mot-dig-när-du-var-liten” hjälper och kemin bevisligen avhåller pedofiler och våldtäktsmän från brott kanske det kan vara en idé att pröva metoden. Jag menar att människor känner att om brott av den typen drabbade ens egen familj hade nog många t o m kunnat tänka sig att ta lagen i egna händer, vilket ju är mycket olyckligt, men få brott väcker sådan avsky som pedofilibrotten och det är dags att samhället ställer sig på brottsoffrens sida.

Klart är alltså att farmakologisk behandling (kastrering) är det enda riktigt effektiva sättet att förhindra återfall. Man skall också komma ihåg att dessa människor oftast själva är medvetna om att det de gör är fel och ofta mycket olyckliga av sitt beteende.

Jag tror nog att en möjlighet till kemisk kastrering kan vara en bra idé om den bygger på frivillighet kanske i kombination med strafflindring. Att tvinga brottslingar till ett sådant ingrepp för tankarna närmast till nazitiderna.

Bunta ihop alla kamphundar och stoppa ner de i halsen på ägarna

Jag älskar hundar. En gång för länge länge sedan hade vi en hund själva. En stor kungspudel. Jag vet att det är många som rynkar på näsan åt pudlar. Men den pudeln var annorlunda. Hon hette Jenny och ville nog inte vara en pudel själv. Så hon bet t ex av sig öronen, för de var väl i vägen, och det värsta hon visste var att trimmas. Men det var en underbar och snäll hund.

Men det är just detta med snällheten hos hundar. På vägen hem till mig passerar jag en liten skog och en stor gräsbevuxen glänta. Alltså är detta lika med hundar med dess inte allt för sällan tvivelaktiga ägare. Hundarna springer lösa och det är inte en gång som hunden gläfsande slänger sig emot mig eller min dotter. Saken görs inte bättre av att det nuförtiden finns en uppsjö av allehanda s k kamphundar som ju som bekant är framavlade just för att vara aggressiva.

Utan några som helst intentioner på att vara saklig och objektiv måste jag säga att jag bara har lust att knäcka nacken på varje sådan hund. För att ta sig en titt på deras puckade ägare kan man ju ställa sig den stilla frågan: vad är det som får människor att överhuvudtaget skaffa en sådan hund om inte att de skall ha respekt som de annars inte kan uppnå? Att få andra att känna sig rädda! Att riskera oskyldiga människors hälsa!

Som sagt. Jag har bara lust att bunta ihop jyckarna och stoppa ner de i halsen på ägarna. Idioter!

Bostadsmarknaden är sjuk

Jag har en kompis som tillsammans med sitt barn sedan 4 år har bott i en central andrahandslägenhet i Göteborg. Kontraktet var godkänt av hyresvärden och efter två år trodde han att han ”satt lugnt” i sin lägenhet. Efter två år uppnår man nämligen s.k. besittningsrätt vilket i stort sett innebär att man inte kan bli av med sin lägenhet utan att man erbjuds någon annan. Det var vad han trodde.

Men verkligheten såg annorlunda ut. Killen som han hyrde hade bott utomlands sedan 6 år tillbaka och hade själv aldrig bott i lägenheten. Han hyrde nämligen ut sin lägenhet i andra hand så fort han fick kontraktet. Någon gång då och då kom han och hälsade på i Sverige och besökte då min vän tillsammans med sin utländska flickvän. Vid något tillfälle var jag med och tro mig han gjorde inget sken av att ens ha en tanke på att komma tillbaka.

En vacker dag damp det ner ett kuvert från hyresvärden som plötsligt inte längre hade lust att låta honom hyra ut i andra hand. De godkände alltså inte att förstahandshyresgästen (killen som bodde utomlands) skulle hyra ut sin lägenhet längre. Men kompisen tog det lugnt. Han hade ju besittningsrätt och killen som bodde utomlands var ju tvungen att skaffa en likvärdig lägenhet eller låta honom bo kvar tills han själv hade gjort det. Han tänkte att det måste ju vilken idiot som helst förstå att man inte kan ställa en familjefar på gatan. Men hyresvärden ställde sig på tvären. Kompisen skulle flytta ut omedelbart.

Så min kompis gick till hyresnämnden och hävdade besittningsskydd. Han berättade i nämnden att barnet gick i skola alldeles i närheten och att hon hade byggt upp socialt nätverk i området. Alla som barnet kände bodde ju i området medan förstahandshyresgästen hela tiden hade bott utomlands och aldrig ens bott i ”sin” lägenhet. Det borde därför vara rimligt att han fick stanna kvar i lägenheten alternativt att han fick en likvärdig.

Hyresnämnden hade att ta ställning till vem som var i störst behov av lägenheten. Alltså han pga. att han ville ha tillbaka sin lägenhet eller min kompis som ju hade bott där i 4 år. Hyresnämnden kom fram till att min kompis skulle flytta ut. Kompisen överklagade till Hovrätten men det blev avslag där också.

Kontentan av det hela är att en andrahandshyresgäst inte har några som hels rättigheter. Man tar inte ens hänsyn till om det finns barn med i bilden. Jag kan inte tänka mig att det kan finnas starkare skäl än vad han anförde.

Allt detta sker medan det finns färre och färre hyresrätter och bostadsrätternas pris skjuter i höjden. En tvåa i Linnéstaden i Göteborg betingar ett pris på uppemot 2-3 milioner. Kan man inte köpa eller betala under bordet för en hyreslägenhet är man hänvisad till gatan i stort sätt. Även i ytterområdena börjar det nuförtiden att vara fullt. Money talks and bullshit walks!

Det är dags att ändra lagen. Det får bara inte gå till på detta sätt!

"Kärring-feminism (Feminista Ragata) Eng: Senior Bitch

En modern form av gårdagens satmara. Favoritsatsen: "Män som är rädda för starka kvinnor", signalerar verklig fara. Nämligen: Här kommer någon med starka behov av att försöka dominera... Matriarkatvisioner kan ej uteslutas! Storemor ser dig!” AFS

Några exempel hämtade från en dagbok nära dig:

”Sedan pratade jag och pratade och ibland fick jag svar från honom. Ibland vred han sig av olust när attackerna blir vidriga. Jodå, jag kan vara riktigt jävla vidrig. Jag lockar in honom i verbala fällor och så slår jag till - hårt.”

”Stefan gillar att sjunga i mitt öra. Igår sjöng han något om "ta på dig något sexigt...." fast på engelska. Då blev jag helförbannad! "Vi kvinnor ska ta på oss något sexigt", sa jag åt honom med kall röst. "Men ni män då? Köper ni dyra kalsonger för att bli sexigare", fortsatte jag. "Vi är fan inte till för att behaga er!", var nästa replik från mig”.

Våra svenska feminismer

En uttömmande fälthandledning för professionella feministkritiker. Nu med de latinska namnen! Om feminismens expansion och implosion, könshopkok och moralkaksbak samt en hel del annat matriarkatnyttigt.

I) ULTRAFEMINISMER (Feminista ultimata)
De mest extrema och aggressiva samt mera agerande MOT män än FÖR kvinnor. Därmed tydligt attraktiva för media varför dessa medverkat till extremfeministisk propaganda och dominans i Sverige.

Animalfeminism (Animalia wachenfeldtia)
Populärt kallad “grisfeminism" efter dess vanligaste metafor under invektivet “män är djur". Förutom gris är gorilla och dinosaurie särskilt populära. Verkar inte ha insett att även kvinnor är djur, kanske särskilt de som för saken på tal. "Kaka söker maka!"

Kannibalfeminism (Canniballa scumsolanas)
"Man-eaters", Scum. Tala om gammal skåpmat, USA-importerad! Vill i svensk tappning spara de bästa bitarna av mannen i frysbox. Nådde landet under medias hyllning av feministisk våldsromantik och kriminalitet. Begreppet "kvinnofrid" gäller förstås inte från det hållet.

Talibanfeminism (Tallibanna schymania)
"Svenska män och talibaner är jämställda. Med varandra." En uppfattning som omhuldas av bl.a. rikspolitiker samt Jämo-Borgström. De mest extrema sägs vilja införa s.k. "burka" för svenska män, byxmodellen av kroppsslöja, med ögonnät o munkavle!

Rara feminismer (Rarapa fanatica)
Sammanfattande benämning för rabiat-, radiak-, radikal- och rasial-feminismerna. Extremformer som är svåra att särskilja utom för de invigda. Ömsom samarbetar, ömsom bekämpar varandra.

Rabiat-f, (rabies=galenskap). Mycket ettrig och oförsonlig.

Radiak-f, (radiac=strålning). Besvärande utstrålning - jobbiga vibbisar.

Radikal-f, (radicalis=instabil). Försöker utrota all logik i debatten.

Rasial-f, (racisme=raslära). Rasisten säger att det är fel på rasen. Den andra. Feministen säger att det är fel på könet. Det andra. II)

SOCIALMODERALISKA FEMINISMER (Feminista sossemoralia)
Schymanfeminismen tvingade(?) fram en Perssonfixerad dito ("genus är en sossekonstruktion") även för de borgerliga att svansa efter. Resultatet blev statsfeministisk enögd "jämställdhet" men med splittrade ideologiska motiv.

Likhets-feminism (Egalitarus paradoxus)
Hets à la engelsk rävjakt, "to the bitter end"! Mycket motsägelsefull. Pendlar mellan begär och avsky till allt med "man"; manskönet, mansroller, mansnormer och manssamhället. Halva folket - hela "gubbväldet"! Hävdar "kvinnlig frigörelse" men är farligt osjälvständig.

Särartsfeminism (Androfobis differentialis)
Inser könsskillnaderna och vill dra kvinnlig fördel av dem. Anser sig stå över mannen på områden som kärlek, moral, konst och politik. Extremformen är lesbisk av könspolitiska skäl. Kvinnors gamla och nya privilegier är OK genom skrytnormen "tjejer är bäst". "Likarts-" och "särhets-feminismer" är utbrytarformer från de ovannämnda. Det finns även en blandform, "likartad särhetsfeminism" heter den. (Däremot finns ännu inte särartad likhets-f.)

Milli-tantfeminism (Ragata neoclassica)
Populärbenämnd som "kärringfeminism". En uppdaterad form av gårdagens satmara. "Fredsvänlig" enligt Teorin (Maj-Britt T. alltså). Favoritsentensen: "Män som är rädda för starka kvinnor" indikerar både mansförakt samt tydliga dominans- och kontrollbehov av att spela ut män mot varandra. Matriarkatambitioner kan ej uteslutas. Storemor ser dig!

Tvärsomfeminism (Antagonista swedesia)
En helsvensk "kärringen mot strömmen"-feminism från Jämtställtland (Kris-Pina Tvärsom, "Kvinnomaktsutredningen" & Riksbanken, AnnBritt Grynepalt, mansfångväktardirektör, Manna-Reta Winberg, feminister m.fl.). Mycket maktfixerad. "Allt skall vara som nu men precis tvärsom! Ge kvinnofällorna till mannen och mansmakten till kvinnan så blir allt bra!"III)

KONTAMINERANDE FEMINISMER (Feminista infiltrera)
Politiskt korrekt statsfeminism "för kvinnans skull" blev beordrad vidare genom media, lärosäten, myndigheter, rättsväsen m.fl. Och tillbaka igen till Riksdagen. En sluten cirkel utan öppen kritik mot ogräsfloran av könsdogmer.

Blas(k)femi(nism) (Intricare massmedia)
Nästlade sig tidigt in i svensk press genom den s.k. "jämställdhetsdebatten" på Damens Nyheter, X-pressen (en f.d. tidning), Aftonblahadet samt SVT/SR. Blaskfeministen kör en ytlig attityd med knep och tjuvnyp; snyft och skryt, gnäll och skäll. Placerar ogenerat det egna "täcka könet" på oskuldens piedestal men sprider skuld och förakt mot "det otäcka".

Genusfeminism (Genitalis observantus)
Inkvoterad på universiteten genom den obskyra s.k. "genusvetenskapen" med dess krav på "könsmaktsordning och reda". Men detta är bara början! Feministiska 5: te-kolonnare på andra institutioner försöker nu finna feministbevis och skapa genusordning ända ner på mikroskopsnivåer inom t.ex. molekylärbiologi, DNA-forskning samt atomfysikområdet.

Petitessfeminism (Justitia inabsurdum)
"Den feministiska detektiven!" Helt fenomenal på att snoka upp de allra minsta eller ovanligaste köns- eller genusskillnaderna överallt och alltid, för att kunna förvandla dessa till astronomiska orättvisor inför en förbluffad menighet! Med efterföljande politiserande om millimeterrättvisa, alltså för ena parten. Metodiken pendlar mellan jäntgnället och jämtskället.

Sekretessfeminism (Manipulativa masceralis)
Hemlig, dold eller maskerad bakom oklar identitet. Spelar neutral och "helt vanligt trevlig" på jobb, skola eller fritid. Men se upp, i namn av "jämställdhet och genus" yppar sig plötsligt en Ulvskog i fårakläder som vill markera sitt könsmaktsrevir genom smygfeministisk indoktrinering! En förrädisk "modern" form av feminism med metoder som sprider sig!

IV) EUFEMI(NI)SMER (Feminista egocentrica)
Eftersom kritik mot feminism oftast dömts ut som "kvinnoförakt" har en oantastbar och "fulländad" feminism utan verklig självkritik definitivt degenererat till könsegocentrisk narcissism, med en starkt förskönande inställning till det egna könet.

Egofeminism (Narcissista dilletanta)
Särdeles självorienterad. Har trots eller tack vare detta expanderat genom grupptryck och kollektivanslutning. Från 60-talets "Jag, en kvinna", till dagens upprepade "Vi kvinnor". Ger sig rätten att tala i alla kvinnors sak samt tror (eller låtsas tro) att alla kvinnor tänker som hon.

Ekofeminism (Enkellogica innocentia)
Beskriver sig själv som "den som spar hon har sin oskuld kvar och gynnar även Moder Natur". En tämligen harmlös och välvillig typ, men som förstås när sparandet misslyckats skyller detta på mannen precis som alla andra feminismer.

Erofeminism (Sexista erotica)
Lack, läder, gummi. Ja allt som behövs för att "ta för sig", när ändamålet helgar medlen. Tjejmedia utstakar den feminist-erotiska vägen. Att "kasta B-H:n" på 70-talet var bara ett knep för att få köpa nya och sexigare. "Sexköpslagen" stör inte här heller. "Sex is power!"

Eurofeminism (Feminomenalia europea)
En standardiserad EU-feminism, ännu ej praktiskt genomförd utan fortfarande på projektstadiet. Det råder nämligen stor oenighet mellan EU:s olika feministrar vilka standardregler som skall gälla. T.ex. ville vår egen Manna-Reta Winberg som första punkt ha svenskornas rätt att få tugga snus på EU:s feministerrådsmöten!

V) ÖVRIGA FEMINISMER (Feminista fragmentaria)
Feminism i endast det ena könets intresse är en "jämställdhetens paradox". Så vad är "feminismens ide" egentligen? Antingen eller? Både och? Nytänkande eller revanschism; eller bara "det gamla vanliga"?

Feminismini (Minilogica konstifica)
Lite magrare - "lättfeminism". Kallar sig inte feminist men kör med delvis samma argument. Är möjligen okunnig om feminismens överdrifter eller rena lögner och/eller aningslös inför dess destruktiva metoder. Uppvisar därmed en överslätande attityd vilken återfinns både bland allmänt välvilliga jämställdhetssvenskar liksom hos samhällets fega medlöpare.

Feminissan (Tjejigare egotrippa)
"Fjortis-", "tjejtidnings-", "prinsessfeminism" m.fl. Feminismens "logiska utveckling" till en Skugge av sitt forna jag: Ät kakan och behåll den, allt handlar om dig och på dina villkor! Pendla mellan gamla tjejroller och nya, precis som du känner för stunden. "Men killarna måste anpassa sig för det är vi som bestämmer spelreglerna, så det så!"

Feminissen (Feminisse contramasculine)
"Manlig feminism". En könsdebattens tulipanaros, en genusmanipulerad korsning mellan forna tiders gentlemän och toffelhjältar. Feminissen negligerar eller är okunnig om sitt eget köns dilemma, sina utsatta bröders problem och sina förfäders oftast ärliga uppsåt och arbete. Dras med en besvärande fjäskläggning. Extremformen söker trygghet i matriarkatdillerier.

FN-ismen (Feminalia globala)
Ja vad skall man säga? En "självklarhet om kvinnor och barn", men att de tydligen glömt bort mannen som kön, utom skulden förstås! FN-ismen är sista steget, innan de skjuter ut feminismen i (Moder) Solsystemet. För visst finns det väl orättvisa normer även där? I de bemannade rymdfärdsplanerna råder ju uteslutande Marsdominans! T.o.m. feministdagen IKD (Internationella kvinnodagen) har dom förlagt till Mars! Förslag: Lasta nästa raket med IKD-080308 och skicka iväg den till Venus.

Universal-feminismen ( Femi-miss Universum)
Feminismen, som säger sig ha ambitionen att lösa kvinnors problem, är idag själv ett veritabelt samhällsproblem, en söndrare av familj, kärlek och vänskap! Den har blivit sin egen begränsande och självgenererande ”kvinnofälla” och ”burka” även för de svenska kvinnor som inte är dess anhängare. Den påstår sig vilja avskaffa könsrollerna men konserverar dem i stället samt skapar dessutom helt nya! Faktum är, att feminismen själv blivit en statisk och gigantisk kvinnlig könsroll: Den upphöjda könsmoralistens. ”Legitimerad” genom skuldobjektet mannen och den påstådda ”jämställdheten”. Den senare enkönad och kvoterad - samt förstås bara när ”det passar”! ”Sexus opportunitas necesse est! Veritas politicus non necesse est!” som romarna kanske skulle ha sagt.

Alla män är makthungriga snuskhumrar

”Äktenskap ingås mellan en kvinna och en man. De som har ingått äktenskap med varandra är makar. Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa”.

Så står det i första och andra paragrafen i Äktenskapsbalken. Lagstiftarens intentioner är glasklara liksom att dessa tre meningar står i paritet med den kristna tron (som jag uppfostrats med). Hela grundvalen för vårt samhälle vilar på dessa tre meningar. Men nuförtiden finns allehanda märkliga familjebildningskonstellationer att finna. Till de mer extrema hör kanske den schizofrena killen som ville registrera partnerskap med en av sina multipla personligheter men vanligtvis handlar det om människor av samma kön. Dessa bör naturligtvis ha samma rättigheter i samhället och inte diskrimineras för sin läggning. Vad man gör i sitt sovrum är varje individs ensak. Men hela fundamentet håller onekligen på att rasa samman ivrigt påhejat av allehanda lobbyister och den rättstänkande feministiska kyrkan.

Alf Svensson och hans parti är de enda som inte kallar sig för feminister. Tro sjutton det! Hela grundtanken med feminismen är ju felaktig. Den bygger ju på att det finns en konfliktsituation mellan könen. ”Verklig jämställdhet förutsätter, att den feministiska gnällmonologen om könsmakt, ersätts av en dualistisk genusdebatt om samarbete, på båda könens villkor!” (Antifeministiska samfundet)

Lisa marklund skriver i Aftonbladet: ”Jag tycker att män ska ha samma rätt som kvinnor att bestämma över barnen - om de tar lika stor del av ansvaret för dem. Så brukar nu inte vara fallet. Mitt intryck av faderskapsrörelsen är att männen vill tvinga tillbaka kvinnorna till beroende, underkastelse och maktlöshet”. Vad menar tanten egentligen? Skall vi införa någon slags övervakande myndighet som sätter männen på prov?

– Nu har du bytt en blöja mindre denna vecka och har därmed visat ditt rätta ansikte. Du är en äkta företrädare för patriarkatet vars enda syfte är att förtrycka kvinnan och har därmed diskvalificerats från rätten att bestämma över ditt barn

”Det ältas jämt och ständigt och jämställt om det s.k. manssamhället. Det som våra förfäder byggde upp, för att det var en manlig plikt, som våra förmödrar förväntade sig av dem. Idag är detta något fult, som om mannen alltid bara skulle ha roffat åt sig för att hålla kvinnan kvar i stugan. (Exklusive då förstås lumpen, soptömning, snöröjning och alla andra manliga privilegier.) Och mannens makt – den utmålas som ännu ruskigare, som själva basen för ett enda syfte - kvinnoförtrycket! Kvinnomakt däremot, beskrivs som något fint och ädelt, ett nära framtida mål, vilket vi alla förväntas sträva mot och ödmjukt underkasta oss!” (Antifeministiska samfundet)

Likadant är det när det gäller kärlek. Den "äkta" kärleken är förbehållen kvinnorna. När jag går på gatan med min helsvenska vackra och betydligt yngre asiatiska sambo kastas blickarna efter oss och vi kan höra deras tankar. ”Vilken bordell har han köpt henne på i Bangkok. Vilken äcklig snuskhummer”. Men när grannfrun i de övre 50 avverkar sin tionde tjugoåring av afrikanskt ursprung ses det som något fint. En livsbejakande människa.

Så är det i dagens Sverige. Alla män är makthungriga snuskhumrar vars enda syfte är att förtrycka kvinnan. För kvinnorna är spelrummet öppet.

Har man inte demonterat den s.k. svenska välfärden nog?

De senaste tio åren har jag dag ut och dag in hört om neddragningar och besparingar. Det påstås från alla berörda att det inte finns pengar att det måste sparas. Marknaden styr, marknadsekonomi, marknads-hittan-och-dittan. Den allena rådande dogmen om konkurrensens förträfflighet står oemotsagd.

Men så radas det upp historier gång på gång. Senast idag dog två spädbarn. Anledningen var att det inte fanns plats på BB och det blivande föräldraparet skickades runt från sjukhus till sjukhus i jakten på plats. De hamnade så småningom i Finland där barnen dog. Paret skickades sedan hem i ett plan med de döda barnen som handbagage!

Man hör om ständiga övergrepp på åldringar, misshandlar, vanvård, maskar i liggsår. Det skrivs, dementeras, förklaras men inget händer i realiteten. Vården skall ju bli effektivare och så mycket bättre om den utsätts för konkurrens. Marknadsekonomin är vår allas frälsare.

Men var tar pengarna vägen då? Är det inte dags att slå upp ögonen och se verkligheten nu? Inse att vården måste få kosta, skall kosta och att det i ett modernt samhälle måste vara ett prioriterat område som inte skall styras av kostnadseffektivitet utan kvalité.

Onekligen tycks det vara så att politikerna är besatta av tanken att vilja ha allt så billigt som möjligt och de är beredda att betala vad som helst för det.

Den ojämställda jämställdheten

För någon vecka sedan skrev professor Bo Rothstein, professor i statsvetenskap en artikel i DN och konstaterade att den svenska jämställdhetsforskningen (genusforskning) var den absolut mest ojämställda bland samtliga utbildningar. Av 120 forskare är 118 kvinnor.

Inte på något annat område hade en sådan könsfördelning accepterats inom universitetsvärlden där man ju som bekant t o m införd s.k. positiv könsdiskriminering för att få in kvinnor på mansdominerande områden. Men inte på genusforskningen. Där avfärdas vid seminarier en undrande manlig student med att "det här kommer du ändå aldrig att förstå” varpå denne utesluts ur seminariet.

Ej heller har de båda ledande genusforskarna Eduards och Hirdman, trots att de varit verksamma i mer än tre decennier som docenter och professorer, lyckats handleda någon manlig doktorand fram till disputation. Forskningsseminarierna som dessa två har ansvaret för är i det närmaste helt rensade från manliga studenter.

Reaktionerna efter denna artikel lät inte vänta på sig. Eduards och Hirdman gick till personangrepp mot Bo Rothstein istället för att på ett sakligt sätt bemöta kritiken.

I Metro, den 23 juli 2002, fanns följande insändare som jag citerar och som väl sammanfattar läget och nutida teorier om feminism och utövandet av densamma, nämligen att: "det är skillnad på folk och folk, att alla i en viss grupp är förövare medan alla i den andra är offer. Lägg därtill en närmast allergisk rektion mot kritik så är jämförelserna mellan feminismen och, just det, nazismen ganska uppenbara".

Egentligen är feminismen en vacker tanke, skrev jag i en annan artikel, men den innehåller just detta ovan beskrivna fundamentala fel. Nej, alla feminister närmare borde bekanta sig med humanismens idéer, eller individualismen. Jag är övertygad om att många de skulle ställt sig en alvarlig funderare om vad de egentligen håller på med.



LÄNKAR
Män mobbas på högskolor (Dagens Nyheter - 03/07 2002)
Könskrig bland professorer (Expressen - 04/07 2002)
Maud Eduards: "Kvinnor är mer kompetenta" (Expressen - 04/07 2002)
Ett illa dolt kvinnohat (Dagens Nyheter - 13/07 2002)
Kritiska män kallas tokiga kvinnohatare (Aftonbladet - 22/07 2002)

Kvinnliga maktstrukturer

Finns det kvinnliga maktstrukturer? Svar ”ja” när det gäller allt som har med barn och ofödda barn att göra.

Det spelar ingen roll vart man än vänder sig när det gäller barn så råder kvinnliga maktstrukturer. Från barnavårdscentralen med alla snuttefjuttiga prydnader, där det inte finns en man så långt ögat når, genom alla lekplatser, dagis och ända upp till försäkringskassans könsbundna tänkande. Barnbidraget är könsbundet och går automatiskt till mamman oavsett vem som har umgänget eller vårdnaden (!) Varför det frågade jag, ja men det är ju självklart, säger en tjänsteman (kvinna), det är ju hennes barn!

Aborten. Ett ur många synvinklar känsligt område. Ska den verkligen tillåtas ända fram till 22: a veckan? Borde inte en kvinna kunna bestämma sig snabbare? 22 veckor det är 5,5 månader. Gränsen för foster som går att rädda går någonstans vid 20. Men kvinnan har alltså denna tid på sig och det är alltså kvinnan och ingen annan. Mannen har i detta sammanhang inget att säga till om. Han har inte ens rät att få reda på om kvinnan är gravid eller hennes barn skall aborteras. Inte ens om de är gifta!

Och samma sak händer sedan när/om Tomtebolyckan av ene eller annan anledning går i kras. Då utreds mannen med kvinnliga ögon och döms allt som oftast av en kvinna. De avdankade domare som efter ett antal år inom rättsväsende inte kommit längre i karriären är nämligen oftast kvinnor. Familjerätter, Sos = kvinnor. Och det är ju som sagt hennes barn.

Det är kvinnor som bestämmer om barnen, det klarar vi män inte av. Ty vi män är upphovet till allt ont på jorden. Hade man kunnat avskaffa mannen då hade vi äntligen kunnat leva i en jämlik och harmonisk värld! Andra relevanta artiklar

Etik
Abort
Det finns ett område där kvinnor råder

Hetero-gubbar efter 35 är rena rama liggsåret

”Hetero-gubbar” efter 35 är ”rena rama liggsåret” i sängen. Det skriver sexrådgivaren Katerina Janouch i en artikel publicerad i Expressen-GT-Kvällsposten 2002-07-02. (Den finns att läsa i sin helhet på nätet här).

För att visa orimligheten i denna artikel har jag skrivit om en liten bit till en motsvarande version om kvinnor. Låt mig understryka att det inte på något sätt är mina åsikter utan en omskrivning av Janouch artikel.

Katerina

Enligt den internationella sexgurun Barry Long har kvinnan sin sexuella topp vid 42 års ålder! Medan mannen är som mest testosteronstinn vid 16 år (ja, det är orättvisst). Han har några år på sig – kanske fram till 25 – tills hans erektion börjar att vika en smula. Efter 35 är han rena rama liggsåret…

Sorry hetero-gubbar, ni är rara och söta, men i sängen är ni inte mycket att ha, det kan vareviga mogna kvinna intyga. Inte nog med att ni är tröga, lönnfeta och fulla med fördomar och kvinnoförakt – ni är också ojämställda både på hemmaplan och i karriären. Kontentan blir att ni inte är särskilt sexiga.

Kontentan blir att era kvinnor tröttnar på er och börjar att se sig omkring efter något annat att tillbringa sin tid med.

Kanske är detta straffet. Straffet, att coola mogna kvinnor börjat rata de äldre männen och i stället roar sig med deras yngre bröder?

Belöning till de yngre, som glatt delar på pappaledighet och hushållsjobb och som inte nedlåtande klappar kvinnor i rumpan och muttrar "lilla gumman, tar du och kilar och sätter på lite kaffe"…

… Trygghet? Tja, inte kommer tryggheten nödvändigtvis i samma paket som en bitter flintskallig farbror…

Wojtek

Enligt vad alla känner till behåller mannen sin förmåga och attraktionskraft på kvinnor hela livet. Medan kvinnan är som vackrast vid 16 (ja, det är orättvist). Hon har några år på sig - kanske fram till 25 – tills hennes bröst börjar hänga en smula. Efter 35 år är hon rena nuckan och uppsöker i desperation den plastkirurgiska mottagningen.

Sorry feministkärringar, ni är rara och söta med era idéer, men i sängen är ni inte mycket att ha. Det kan vareviga man oavsett ålder intyga. Inte nog med att ni är fula med era hängpattar och dallrande arslen större än en världsdel, och fullproppade med feministpropaganda – ni befinner er i "ständigt krig" mot männen. Kontentan blir alltså att ni inte är särskilt sexiga.

Kontentan blir alltså att era män tröttnar på er och börjar att se sig om efter något annat att tillbringa sin tid med.

Kanske är det straffet. Straffet att coola mogna män alltid ratat gnälliga kärringar och istället roar sig med deras yngre systrar?

Belöning till de yngre som glatt delar på sängen och inte bryr sig om absurd millimeterrättvisa och som inte frustrerande utbrister "inte idag älskling, jag har så ont i huvudet"…

… Trygghet? Tja, inte kommer tryggheten nödvändigtvis i samma paket som en gnällig klimakteriekärring…

Slutligen några ord till dig Katerina.

Det synes mig som om du vore mycket besviken på dina män. Kanske har du precis gjort slut, eller blivit dumpad för någon yngre, vad vet jag. Din artikel formligen stinker besvikenhet och sexuell frustration. Kanske är det just därför som du kallar dig sexrådgivare. På sig själv känner man andra. Men att skriva detta är att lägga krokben för dig själv. Hur många män eller för den delen kvinnor kommer fortsättningsvis att ha förtroende för dig nu när ditt underliggande manshat så tydligt har bubblat upp till ytan. Men OK, du är inte på något sätt unik. Under parollen ”feminism” och ”jämställdhet” sedan hammare och skäran kommit ur modet, gömmer sig många sådana som du.

Låt mig ännu en gång påminna att vi lever på denna jord tillsammans. Män och kvinnor. Det är inget könskrig som pågår även om vissa försöker att starta ett sådant. De flesta av oss, i förhållande och arbetslivet, gör det som vi är bäst på eller när tid finnes. Åldrandet är vackert (!), även om inte du tycker det Katerina (jag kan i och för sig förstå varför) och jag kan lova dig att det inte är något fel på min potens. Inte är jag flintskallig eller lönnfet för den delen heller mina 38 år till trots. Men de som är det har enligt dig tydligen inte rätt till ett förhållande. De ska låsas in på Clas Ohlson med sin prylar medan deras kvinna ska leva ut sina sexuella lustar. Ärligt talat. Det var länge sedan som jag läste så mycket dravel.

"Vi människor vill leva liv med respekt och kärlek för varann. När man höjer blicken över det vardagliga är det mycket högre värden på spel. Det handlar inte om en maktkamp på det politiska planet, det handlar inte om en maktkamp i hemmet, det handlar inte om att vi på hemmets nivå skall ha rätt eller fel, jämnställdhet hit och dit. Vad det hela handlar om är kärlek och respekt för varann som människor. Vi är alla berättigade till ett bra och värdigt liv på denna jord. Flower Power hade mycket att lära oss. Sätt blommor i tillvaron i stället för att strida. Det handlar inte om millimeterrättvisa i något sammanhang. Inte i hemmet inte i politik. Livet är en ständig förhandlig. Människor utvecklas, förändras och när en förändring sker då tvingas andra till det samma".

Det gäller att höja blicken nu
Avsnitt ur Könskriget 2001-06-08 (se nedan)

PS. Varför lägger du inte ut din artikel på din hemsida Janouch? http://www.sexsvar.com/

PPS: Hmm, undrar om min version av artikeln hade platsat i en papperstidning?

ANDRA ARTIKLAR AV RELEVANS:

Könskriget
Kvinnans kropp skall inte exponeras
Naket är kul men bara på män
Att vara man är snart straffbart

Skruvade hjärnor

Konstnärer säljer bajs på burk, sänker ner krucifix i piss. Och en viss Ulrika Johnsson tjänar en mindre förmögenhet på att ”tala ut” om sin affär med Svennis.

Visst är det en galen värld som vi lever i. Allt går tydligen att tjäna pengar på. Det var inte länge sedan som vi hade vår egen utställning som väckte uppmärksamhet och som jag personligen tyckte illa om, nämligen ”Ecce Homo” där Jesus framställdes som homosexuell. En annan konstnär gjorde om Pippi Långstrump till något slags sexobjekt. Konsten har definitivt gått från att visa det vackra till att chockera. Bra eller dåligt? Det låter jag låta vara osagt. Klart är ju att konsten SKALL väcka känslor. Om de sedan inte är så angenäma, ja det är ju upp till betraktaren.

Då tycker jag mera illa om alla rötägg som skall tjäna pengar på sina X genom att ”tala ut” i media och tjäna enorma pengar på det. Men uppenbarligen finns det ett intresse hos allmänhet. Annars hade det ju inte gått att sälja.

Det är en sjuk sjuk värld.

Ett lyckligt land i norr

Det finns ett land, långt lång uppe i norr. I det landet är man (förlåt inte man) är människor mycket lyckliga eftersom det är världens mest jämställda land.

I detta land har männen bejakat sin kvinnlighet och om somrarna kan man vila blicken på de snygga pojkarna vars ben så smäckert framhävs av de kortkorta kjolarna. Ja i detta land kan kvinnorna bli generaler och männen kan t o m bli nunnor. Så jämställt är det. Män kan gifta sig med andra män och kvinnor med kvinnor. De kan t o m skaffa barn. Barnen får lära sig att kalla föräldrarna för den första mamman och den andra mamman eller pappa 1 och pappa 2. Men människor är som sagt lyckliga i detta land och en total frihet att göra det de vill finns där. Ledstjärnan är att är och en själv skall må så bra som möjligt.

De flesta i detta land är ensamstående eftersom det är ju det enda sättet att må riktigt riktigt bra på. Att vara tillsammans med någon är ju bara till besvär. Man (fy på mig igen) Människor (aj aj aj förlåt) Kvinniskor kan ju då inte bejaka sig själva till fullo och alltid är det någon ojämställdhet och orättvisa i hemmet. Därför är det rättvisast att göra allt själv. De som ändå väljer att gifta sig på det gamla sättet som nu är så omodernt kommer så småningom fram till att det inte fungerar. Så nästan 2/3 av dem skiljer sig efter den insikten. Och barnen de blir mycket lyckliga för då har de ju två hem och dubbelt så mycket leksaker och dubbelt av allt. För övrigt så föds det allt mindre barn i detta fantastiska land och det är ju verkligen bra eftersom samhället sparar enorma belopp på omsorg, dagis och annat krafs, pengar som nu istället kan läggas på att upplysa medborgarna om feminismens förträfflighet.

Så var det detta med feminism. Alla partier är i detta land feministiska. Visserligen vet man inte riktigt vad det står för eftersom det inte har gått att enas om vare sig definition eller gemensamt innehåll men håll med om att det låter bra?! Ja, alla partier utom ett hemskt och stockkonservativt parti som dessutom har denna gammalmodiga Gud som ledstjärna. Gud och Jesus och allt var de där fantasifigurerna hette står ju för en otidsenlig förtryckande dominerande och härskande attityd gentemot kvinnor så honom försöker man avskaffa, men det finns som sagt några utdöende som fortfarande håller kvar vid dessa gammalmodiga värderingar. Men detta är inget egentligt problem för de är så få och svaga.

Men den lyckligaste tiden i var mans liv (förlåt kvinniskas liv) i detta land är ändå när man (usch på mig igen) när denne blir gammal. Då får kvinniskan komma på ett äldreboende. Ålderdomshemmen är sedan länge avskaffade och nu heter det äldreboende. Där får kvinniskan var sitt rum i vilket de ensamma och lyckliga får tid att komma ihåg och analysera sina liv. När de sedan dör kommer ingen på begravningen men det är praktiskt för prästen som då gör proceduren kort och kan ägna tiden åt annat.

Ariel Sharon

Demonstration i Göteborg 2002-04-20

Fallet Stefan Holmlin. Åklagare tilltalad, lagförd och frikänd

Till minne av Stefan Holmlin

som inte längre stod ut med de falska anklagelser som en gång riktades mot honom. Stefan tog sitt liv fredagen den 9 april 2002.

Han efterlämnar en dotter på fyra år vars moder falskligen anklagade honom för incest. Något som han friades helt ifrån och som åklagaren i målen sedan fick sparken för. Men anklagelsen och allt han fick utstå blev för tungt att bära.

Göteborg 2002-04-15

Wojtek Wybraniec

Lesbiskt par dömer sitt barn till livslångt handikapp

Av alla jubelidioter måste väl detta amerikanska lesbiska paret ta alla priser. Dessa två skaffar nu sitt andra barn genom spermadonation. Men de döva kvinnorna hade ett önskemål om att donatorn skulle vara döv för att barnet skulle födas utan hörsel. När en sådan donator inte fanns hittade de en på egen hand. En kille med dövhet i släkten sedan fem generationer.

När den lilla flickan föddes visade det sig att hon hade hörsel om än väldigt svag. Därför uppmanades föräldrarna att skaffa en hörapparat till flickan men mödrarna totalvägrade och menade att "vår baby kommer att få glädje av alla fördelar av att vara döv. Han kommer att uppleva världen på ett annat sätt, med bättre sinne för lukt, känsla och syn. Gauvin är inte handikappad, han har fått en gåva"

Jag fattar inte hur man kan vara så otroligt egoistisk och i praktiken med vett och vilja sätta ett handikappat barn till världen. När det sedan visar sig att barnet hör ja då totalvägrar de den hjälp ett barn har rätt till. Snacka om olämpliga föräldrar. Kalla mig gärna stockkonservativ men jag är av den principiella uppfattningen att ett barn har rätt till trygghet och omvårdnad av två föräldrar, d v s en mamma och en pappa och inte en massa andra underliga konstellationer som är så på modet idag. När det gäller omvårdnaden har ju dessa två puckon totalbrustit vilket gör de till mycket olämpliga vårdnadshavare och jag kan bara hoppas att någon kommer att föra en process mot dessa jubelidioter.

PS. De två arbetar båda som mentala hälsorådgivare för döva i Washington. Ja ja ja, jag säger då det…

Läs mera om fallet här

Hur stänger man av vattnet?

Efter några glas på krogen kan det vara lite svårt med koordinationen och inte blir det bättre när man hittar en sådan skylt på Karlssons Garage i Göteborg.

- Åt vi--lllket j-a hålll schka den shtängas av egentlhigen?

var site="s12wojjen"

Vårda och älska varann

Vårdagjämning idag. Våren är på väg. Människor förmodas att vara glada. Att se framåt, se positivt på tillvaron. Men tillvaron kan förändras så snabbt. Rätt vad det är slås fötterna undan på oss och vi faller. Förhoppningsvis reser vi på oss igen, men inte alla.

Det är sällan jag stöter på människor som lever i nuet. Alla har planer, större eller mindre. Vi "strävar framåt" heter det. Och medan vi strävar efter mera saker, "bättre tider", mera pengar, så springer livet ifrån oss. Vi har nämligen glömt vad som är nu. Men det är just i nuet som vi lever. Det är nu livet finns, inte imorgon eller om ett par år. I vår strävan att göra tillvaron bättre försvinner det faktum att det inte är efter ett par år som vi skall vara lyckliga, det är ju nu! "Den som har mest saker när han dör vinner." Och rätt vad det är så är barnen stora och vi har missat hela uppväxten, rätt vad det är finns inget i din närhet. Många samlar pengar på hög. "Vi ska ha det till barnen så att vi lämnar något efter oss". Vi måste jobba övertid för att få råd med semestern. Vi jobbar och jobbar och jobbar och plötsligt så sitter vi med en massa pengar på kontot till ingen nytta alls. Vad värre är, det finns de som inte ens vill röra denna kvasilycka för då finns "den" ju inte kvar?!

I förhållande till partnern tycks det vara likadant. Vi är sällan rädda om det vi har. Ständigt försöker vi att förändra varann. Vi är aldrig nöjda. Men det är ju nu som livet är inte imorgon, det är nu. Alla har fel och brister. Det finns inga perfekta människor och vi kan inte heller ändra på varann. Förändring sker när du själv ändrar på dig, då är partnern tvungen att inta en annan attityd, men man kan aldrig ändra denne genom ord.

Så vårda dessa stunder av lycka, dessa stunder tillsammans i vått och torrt. För utan att du har märkt det är de förbi och du ställer dig frågan, vad har jag gjort med mitt liv? Varför blev det så? Varje stund är viktig och det är det som är livet, i nuet, inte imorgon. Varje konflikt skall lösas, inte imorgon utan nu, varje gång du älskar med din partner är nu, inte imorgon. För imorgon kanske det inte finns något kvar och du ställer dig frågan om och om igen. Varför, varför gjorde jag så? Varför lät jag det gå så? Varför sa jag aldrig det som jag ville? Varför gjorde jag inget när det fanns tid?

Vårda och älska varann. Försök inte att läxa upp varann, försök att finnas. Bara finnas och göra saker för varann, nu, och inte imorgon. Och när misstag sker, var förlåtande, far inte med stolthet. Att förlåta är en av de ädlaste egenskaperna hos en människa. Inget blir bättre av att förfara med stolthet när hjärtat säger annat. Att spela ett falskspel.

En sak till. Lyssna!! För "Den lärde talar till barnen. Den vise han lyssnar"

Yttrandefriheten i Sverige

Jag har tidigare skrivit om att yttrandefriheten är begränsad i detta land eftersom det på de olika webforumen sitter s.k. moderatorer som censurerar inlägg. Detta eftersom den ansvarige utgivaren för forumet är ansvarig för allt som skrivs på webbplatsen. Igår har Aftonbladets ansvarige utgivare i Stockholms tingsrätt blivit fälld för hets mot folkgrupp då ett par rasistiska inlägg p.g.a. tekniska problem inte tagits bort förrän efter ett antal dagar. Detta har fått till följd att aftonbladet stängt ner sina "tyck till" sidor.

Det absurda inträffar alltså att en lag ämnad att värna den allmänna debatten och åsiktsbildningen som utgör en av de främsta grundvalarna för ett demokratiskt styresskick i själva verket inskränker (?) den. Detta vidstående är dock en mycket grov förenkling av verkligheten eftersom man lika gärna kunnat säga att det är de ansvariga på Aftonbladet som inte tar sitt ansvar och "fegar" ur. För att åskådliggöra vad som avses måste man förstå huvuddragen i den svenska Tryckfriheten och yttrandefriheten (TF och YGL)

Vår första TF utfärdades år 1766 och var en frukt av upplysningstidens tänkande. Censuren avskaffades och förbjöds. Myndigheternas skrifter gjordes offentliga för alla. 1812 infördes den s.k. "indragningsmakten" vilket gjorde det möjligt för regeringen att inställa utgivningen av "dagblad eller periodisk skrift" utan föregående rättegång om den ansågs "vådlig för allmän säkerhet utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande försmädlig egenskap" Denna indragningsmakt användes flitigt för att kväva den politiska oppositionen. Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta hittade dock ett kryphål i lagstiftningen som gjorde indragningsmakten verkningslös. Han startade allteftersom nya tidningar, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 o s v, med nya ansvariga. Denna indragningsmakt avskaffades helt 1844. Flera reformer följde och med flera ändringar i detaljer men med bibehållna huvuddrag ersattes den gamla TF år 1949, som även denna bygger på de gamla bestämmelserna

Jag skall inte närmare gå på alla detaljer kring denna mycket detaljreglerade lagstiftning utan bara beröra sådant som har vidkommande för händelseutvecklingen på Aftonbladet. Det hela handlar här om i stort sett tre punkter: ansvarighetssystemet, skyddet för meddelare och de olika tryckfrihetsbrotten.

Ansvaret för vad som publiceras är ett ensamansvar för den ansvarige utgivaren. Anstiftare och andra medverkande går fria. Ensamansvaret anses främja yttrandefriheten. Det är en förutsättning för att meddelare och anonyma författare skall gå fria. TF handlar nämligen också om rätten att "meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande" Meddelaren går alltså fri även om det meddelandet han lämnar annars är brottsligt exempelvis brott mot tystnadsplikt eller förolämpning. För vad som publiceras enligt TF svarar meddelaren aldrig. Dessutom gör ensamansvaret att brottsutredningen och bevisningen förenklas. Man tillämpar en uppsåtspresumtion för att utgivaren inte skall kunna skylla på att han inte har läst skriften. Lagstiftaren säger att i fråga om ansvar "skall anses som om vad skriften innehåller infört däri med hans vetskap och vilja". Publikationsbrotten finns upptagna i en s.k. katalog som innefattar bl.a. hets mot folkgrupp (som är aktuellt för Aftonbladets vidkommande) och förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet.

Jag konstaterar därvid att TF inte längre fungerar tillfredställande eftersom den inte tillåter en fri åsiktsbildning. Vissa åsikter är överhuvudtaget inte tillåtna att skriva (såsom dessa som Aftonbladet blivit fällt för). Därvid finns det ett tvång att ha censorer som enligt eget tycke sållar bort inlägg som kan strida mot TF och BrB. Å andra sidan är det ju den rådande ordningen och därför minst sagt oansvarigt av Aftonbladet stänga ner "tyck till" sidorna därför att den ansvariga utgivaren de facto inte vill ta sitt ansvar. Att en tidning med en rejäl vinst inte kan utöka kontrollen av vad som publiceras är förunderligt.

Kanske är det nu dags för en översyn av TF i och med det nya mediet Internet. Kanske borde ansvaret för vad som publiceras på just fria debattforum, elektroniska anslagstavlor läggas på författaren med de enorma problem i bevisföringen som det skulle innebära. Man kan ju med lätthet bevisa från vilken dator ett inlägg skrivits men aldrig bevisa vem som har suttit bakom tangenterna. Dessutom är jag av den principiella åsikten att man inte skall in och riva i grundlagstiftning så fort det höjs röster ifrån media och enbart av den anledningen att beslut gått emot en medarbetare.

Sammantaget är det alltså en svår nöt att kläcka därför att TF å ena sidan förutsätter en kontroll av vad som publiceras och av den anledningen inte är en fullkomlig yttrandefrihet utan en tillrättalagd. Å andra sidan finns inga bra alternativ. Om ansvaret lades på författaren skulle hela konstruktionen och avsikten med TF falla.