Yttrandefriheten i Sverige

Jag har tidigare skrivit om att yttrandefriheten är begränsad i detta land eftersom det på de olika webforumen sitter s.k. moderatorer som censurerar inlägg. Detta eftersom den ansvarige utgivaren för forumet är ansvarig för allt som skrivs på webbplatsen. Igår har Aftonbladets ansvarige utgivare i Stockholms tingsrätt blivit fälld för hets mot folkgrupp då ett par rasistiska inlägg p.g.a. tekniska problem inte tagits bort förrän efter ett antal dagar. Detta har fått till följd att aftonbladet stängt ner sina "tyck till" sidor.

Det absurda inträffar alltså att en lag ämnad att värna den allmänna debatten och åsiktsbildningen som utgör en av de främsta grundvalarna för ett demokratiskt styresskick i själva verket inskränker (?) den. Detta vidstående är dock en mycket grov förenkling av verkligheten eftersom man lika gärna kunnat säga att det är de ansvariga på Aftonbladet som inte tar sitt ansvar och "fegar" ur. För att åskådliggöra vad som avses måste man förstå huvuddragen i den svenska Tryckfriheten och yttrandefriheten (TF och YGL)

Vår första TF utfärdades år 1766 och var en frukt av upplysningstidens tänkande. Censuren avskaffades och förbjöds. Myndigheternas skrifter gjordes offentliga för alla. 1812 infördes den s.k. "indragningsmakten" vilket gjorde det möjligt för regeringen att inställa utgivningen av "dagblad eller periodisk skrift" utan föregående rättegång om den ansågs "vådlig för allmän säkerhet utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande försmädlig egenskap" Denna indragningsmakt användes flitigt för att kväva den politiska oppositionen. Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta hittade dock ett kryphål i lagstiftningen som gjorde indragningsmakten verkningslös. Han startade allteftersom nya tidningar, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 o s v, med nya ansvariga. Denna indragningsmakt avskaffades helt 1844. Flera reformer följde och med flera ändringar i detaljer men med bibehållna huvuddrag ersattes den gamla TF år 1949, som även denna bygger på de gamla bestämmelserna

Jag skall inte närmare gå på alla detaljer kring denna mycket detaljreglerade lagstiftning utan bara beröra sådant som har vidkommande för händelseutvecklingen på Aftonbladet. Det hela handlar här om i stort sett tre punkter: ansvarighetssystemet, skyddet för meddelare och de olika tryckfrihetsbrotten.

Ansvaret för vad som publiceras är ett ensamansvar för den ansvarige utgivaren. Anstiftare och andra medverkande går fria. Ensamansvaret anses främja yttrandefriheten. Det är en förutsättning för att meddelare och anonyma författare skall gå fria. TF handlar nämligen också om rätten att "meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande" Meddelaren går alltså fri även om det meddelandet han lämnar annars är brottsligt exempelvis brott mot tystnadsplikt eller förolämpning. För vad som publiceras enligt TF svarar meddelaren aldrig. Dessutom gör ensamansvaret att brottsutredningen och bevisningen förenklas. Man tillämpar en uppsåtspresumtion för att utgivaren inte skall kunna skylla på att han inte har läst skriften. Lagstiftaren säger att i fråga om ansvar "skall anses som om vad skriften innehåller infört däri med hans vetskap och vilja". Publikationsbrotten finns upptagna i en s.k. katalog som innefattar bl.a. hets mot folkgrupp (som är aktuellt för Aftonbladets vidkommande) och förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet.

Jag konstaterar därvid att TF inte längre fungerar tillfredställande eftersom den inte tillåter en fri åsiktsbildning. Vissa åsikter är överhuvudtaget inte tillåtna att skriva (såsom dessa som Aftonbladet blivit fällt för). Därvid finns det ett tvång att ha censorer som enligt eget tycke sållar bort inlägg som kan strida mot TF och BrB. Å andra sidan är det ju den rådande ordningen och därför minst sagt oansvarigt av Aftonbladet stänga ner "tyck till" sidorna därför att den ansvariga utgivaren de facto inte vill ta sitt ansvar. Att en tidning med en rejäl vinst inte kan utöka kontrollen av vad som publiceras är förunderligt.

Kanske är det nu dags för en översyn av TF i och med det nya mediet Internet. Kanske borde ansvaret för vad som publiceras på just fria debattforum, elektroniska anslagstavlor läggas på författaren med de enorma problem i bevisföringen som det skulle innebära. Man kan ju med lätthet bevisa från vilken dator ett inlägg skrivits men aldrig bevisa vem som har suttit bakom tangenterna. Dessutom är jag av den principiella åsikten att man inte skall in och riva i grundlagstiftning så fort det höjs röster ifrån media och enbart av den anledningen att beslut gått emot en medarbetare.

Sammantaget är det alltså en svår nöt att kläcka därför att TF å ena sidan förutsätter en kontroll av vad som publiceras och av den anledningen inte är en fullkomlig yttrandefrihet utan en tillrättalagd. Å andra sidan finns inga bra alternativ. Om ansvaret lades på författaren skulle hela konstruktionen och avsikten med TF falla.