Alla män är makthungriga snuskhumrar

”Äktenskap ingås mellan en kvinna och en man. De som har ingått äktenskap med varandra är makar. Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa”.

Så står det i första och andra paragrafen i Äktenskapsbalken. Lagstiftarens intentioner är glasklara liksom att dessa tre meningar står i paritet med den kristna tron (som jag uppfostrats med). Hela grundvalen för vårt samhälle vilar på dessa tre meningar. Men nuförtiden finns allehanda märkliga familjebildningskonstellationer att finna. Till de mer extrema hör kanske den schizofrena killen som ville registrera partnerskap med en av sina multipla personligheter men vanligtvis handlar det om människor av samma kön. Dessa bör naturligtvis ha samma rättigheter i samhället och inte diskrimineras för sin läggning. Vad man gör i sitt sovrum är varje individs ensak. Men hela fundamentet håller onekligen på att rasa samman ivrigt påhejat av allehanda lobbyister och den rättstänkande feministiska kyrkan.

Alf Svensson och hans parti är de enda som inte kallar sig för feminister. Tro sjutton det! Hela grundtanken med feminismen är ju felaktig. Den bygger ju på att det finns en konfliktsituation mellan könen. ”Verklig jämställdhet förutsätter, att den feministiska gnällmonologen om könsmakt, ersätts av en dualistisk genusdebatt om samarbete, på båda könens villkor!” (Antifeministiska samfundet)

Lisa marklund skriver i Aftonbladet: ”Jag tycker att män ska ha samma rätt som kvinnor att bestämma över barnen - om de tar lika stor del av ansvaret för dem. Så brukar nu inte vara fallet. Mitt intryck av faderskapsrörelsen är att männen vill tvinga tillbaka kvinnorna till beroende, underkastelse och maktlöshet”. Vad menar tanten egentligen? Skall vi införa någon slags övervakande myndighet som sätter männen på prov?

– Nu har du bytt en blöja mindre denna vecka och har därmed visat ditt rätta ansikte. Du är en äkta företrädare för patriarkatet vars enda syfte är att förtrycka kvinnan och har därmed diskvalificerats från rätten att bestämma över ditt barn

”Det ältas jämt och ständigt och jämställt om det s.k. manssamhället. Det som våra förfäder byggde upp, för att det var en manlig plikt, som våra förmödrar förväntade sig av dem. Idag är detta något fult, som om mannen alltid bara skulle ha roffat åt sig för att hålla kvinnan kvar i stugan. (Exklusive då förstås lumpen, soptömning, snöröjning och alla andra manliga privilegier.) Och mannens makt – den utmålas som ännu ruskigare, som själva basen för ett enda syfte - kvinnoförtrycket! Kvinnomakt däremot, beskrivs som något fint och ädelt, ett nära framtida mål, vilket vi alla förväntas sträva mot och ödmjukt underkasta oss!” (Antifeministiska samfundet)

Likadant är det när det gäller kärlek. Den "äkta" kärleken är förbehållen kvinnorna. När jag går på gatan med min helsvenska vackra och betydligt yngre asiatiska sambo kastas blickarna efter oss och vi kan höra deras tankar. ”Vilken bordell har han köpt henne på i Bangkok. Vilken äcklig snuskhummer”. Men när grannfrun i de övre 50 avverkar sin tionde tjugoåring av afrikanskt ursprung ses det som något fint. En livsbejakande människa.

Så är det i dagens Sverige. Alla män är makthungriga snuskhumrar vars enda syfte är att förtrycka kvinnan. För kvinnorna är spelrummet öppet.