Våra svenska feminismer

En uttömmande fälthandledning för professionella feministkritiker. Nu med de latinska namnen! Om feminismens expansion och implosion, könshopkok och moralkaksbak samt en hel del annat matriarkatnyttigt.

I) ULTRAFEMINISMER (Feminista ultimata)
De mest extrema och aggressiva samt mera agerande MOT män än FÖR kvinnor. Därmed tydligt attraktiva för media varför dessa medverkat till extremfeministisk propaganda och dominans i Sverige.

Animalfeminism (Animalia wachenfeldtia)
Populärt kallad “grisfeminism" efter dess vanligaste metafor under invektivet “män är djur". Förutom gris är gorilla och dinosaurie särskilt populära. Verkar inte ha insett att även kvinnor är djur, kanske särskilt de som för saken på tal. "Kaka söker maka!"

Kannibalfeminism (Canniballa scumsolanas)
"Man-eaters", Scum. Tala om gammal skåpmat, USA-importerad! Vill i svensk tappning spara de bästa bitarna av mannen i frysbox. Nådde landet under medias hyllning av feministisk våldsromantik och kriminalitet. Begreppet "kvinnofrid" gäller förstås inte från det hållet.

Talibanfeminism (Tallibanna schymania)
"Svenska män och talibaner är jämställda. Med varandra." En uppfattning som omhuldas av bl.a. rikspolitiker samt Jämo-Borgström. De mest extrema sägs vilja införa s.k. "burka" för svenska män, byxmodellen av kroppsslöja, med ögonnät o munkavle!

Rara feminismer (Rarapa fanatica)
Sammanfattande benämning för rabiat-, radiak-, radikal- och rasial-feminismerna. Extremformer som är svåra att särskilja utom för de invigda. Ömsom samarbetar, ömsom bekämpar varandra.

Rabiat-f, (rabies=galenskap). Mycket ettrig och oförsonlig.

Radiak-f, (radiac=strålning). Besvärande utstrålning - jobbiga vibbisar.

Radikal-f, (radicalis=instabil). Försöker utrota all logik i debatten.

Rasial-f, (racisme=raslära). Rasisten säger att det är fel på rasen. Den andra. Feministen säger att det är fel på könet. Det andra. II)

SOCIALMODERALISKA FEMINISMER (Feminista sossemoralia)
Schymanfeminismen tvingade(?) fram en Perssonfixerad dito ("genus är en sossekonstruktion") även för de borgerliga att svansa efter. Resultatet blev statsfeministisk enögd "jämställdhet" men med splittrade ideologiska motiv.

Likhets-feminism (Egalitarus paradoxus)
Hets à la engelsk rävjakt, "to the bitter end"! Mycket motsägelsefull. Pendlar mellan begär och avsky till allt med "man"; manskönet, mansroller, mansnormer och manssamhället. Halva folket - hela "gubbväldet"! Hävdar "kvinnlig frigörelse" men är farligt osjälvständig.

Särartsfeminism (Androfobis differentialis)
Inser könsskillnaderna och vill dra kvinnlig fördel av dem. Anser sig stå över mannen på områden som kärlek, moral, konst och politik. Extremformen är lesbisk av könspolitiska skäl. Kvinnors gamla och nya privilegier är OK genom skrytnormen "tjejer är bäst". "Likarts-" och "särhets-feminismer" är utbrytarformer från de ovannämnda. Det finns även en blandform, "likartad särhetsfeminism" heter den. (Däremot finns ännu inte särartad likhets-f.)

Milli-tantfeminism (Ragata neoclassica)
Populärbenämnd som "kärringfeminism". En uppdaterad form av gårdagens satmara. "Fredsvänlig" enligt Teorin (Maj-Britt T. alltså). Favoritsentensen: "Män som är rädda för starka kvinnor" indikerar både mansförakt samt tydliga dominans- och kontrollbehov av att spela ut män mot varandra. Matriarkatambitioner kan ej uteslutas. Storemor ser dig!

Tvärsomfeminism (Antagonista swedesia)
En helsvensk "kärringen mot strömmen"-feminism från Jämtställtland (Kris-Pina Tvärsom, "Kvinnomaktsutredningen" & Riksbanken, AnnBritt Grynepalt, mansfångväktardirektör, Manna-Reta Winberg, feminister m.fl.). Mycket maktfixerad. "Allt skall vara som nu men precis tvärsom! Ge kvinnofällorna till mannen och mansmakten till kvinnan så blir allt bra!"III)

KONTAMINERANDE FEMINISMER (Feminista infiltrera)
Politiskt korrekt statsfeminism "för kvinnans skull" blev beordrad vidare genom media, lärosäten, myndigheter, rättsväsen m.fl. Och tillbaka igen till Riksdagen. En sluten cirkel utan öppen kritik mot ogräsfloran av könsdogmer.

Blas(k)femi(nism) (Intricare massmedia)
Nästlade sig tidigt in i svensk press genom den s.k. "jämställdhetsdebatten" på Damens Nyheter, X-pressen (en f.d. tidning), Aftonblahadet samt SVT/SR. Blaskfeministen kör en ytlig attityd med knep och tjuvnyp; snyft och skryt, gnäll och skäll. Placerar ogenerat det egna "täcka könet" på oskuldens piedestal men sprider skuld och förakt mot "det otäcka".

Genusfeminism (Genitalis observantus)
Inkvoterad på universiteten genom den obskyra s.k. "genusvetenskapen" med dess krav på "könsmaktsordning och reda". Men detta är bara början! Feministiska 5: te-kolonnare på andra institutioner försöker nu finna feministbevis och skapa genusordning ända ner på mikroskopsnivåer inom t.ex. molekylärbiologi, DNA-forskning samt atomfysikområdet.

Petitessfeminism (Justitia inabsurdum)
"Den feministiska detektiven!" Helt fenomenal på att snoka upp de allra minsta eller ovanligaste köns- eller genusskillnaderna överallt och alltid, för att kunna förvandla dessa till astronomiska orättvisor inför en förbluffad menighet! Med efterföljande politiserande om millimeterrättvisa, alltså för ena parten. Metodiken pendlar mellan jäntgnället och jämtskället.

Sekretessfeminism (Manipulativa masceralis)
Hemlig, dold eller maskerad bakom oklar identitet. Spelar neutral och "helt vanligt trevlig" på jobb, skola eller fritid. Men se upp, i namn av "jämställdhet och genus" yppar sig plötsligt en Ulvskog i fårakläder som vill markera sitt könsmaktsrevir genom smygfeministisk indoktrinering! En förrädisk "modern" form av feminism med metoder som sprider sig!

IV) EUFEMI(NI)SMER (Feminista egocentrica)
Eftersom kritik mot feminism oftast dömts ut som "kvinnoförakt" har en oantastbar och "fulländad" feminism utan verklig självkritik definitivt degenererat till könsegocentrisk narcissism, med en starkt förskönande inställning till det egna könet.

Egofeminism (Narcissista dilletanta)
Särdeles självorienterad. Har trots eller tack vare detta expanderat genom grupptryck och kollektivanslutning. Från 60-talets "Jag, en kvinna", till dagens upprepade "Vi kvinnor". Ger sig rätten att tala i alla kvinnors sak samt tror (eller låtsas tro) att alla kvinnor tänker som hon.

Ekofeminism (Enkellogica innocentia)
Beskriver sig själv som "den som spar hon har sin oskuld kvar och gynnar även Moder Natur". En tämligen harmlös och välvillig typ, men som förstås när sparandet misslyckats skyller detta på mannen precis som alla andra feminismer.

Erofeminism (Sexista erotica)
Lack, läder, gummi. Ja allt som behövs för att "ta för sig", när ändamålet helgar medlen. Tjejmedia utstakar den feminist-erotiska vägen. Att "kasta B-H:n" på 70-talet var bara ett knep för att få köpa nya och sexigare. "Sexköpslagen" stör inte här heller. "Sex is power!"

Eurofeminism (Feminomenalia europea)
En standardiserad EU-feminism, ännu ej praktiskt genomförd utan fortfarande på projektstadiet. Det råder nämligen stor oenighet mellan EU:s olika feministrar vilka standardregler som skall gälla. T.ex. ville vår egen Manna-Reta Winberg som första punkt ha svenskornas rätt att få tugga snus på EU:s feministerrådsmöten!

V) ÖVRIGA FEMINISMER (Feminista fragmentaria)
Feminism i endast det ena könets intresse är en "jämställdhetens paradox". Så vad är "feminismens ide" egentligen? Antingen eller? Både och? Nytänkande eller revanschism; eller bara "det gamla vanliga"?

Feminismini (Minilogica konstifica)
Lite magrare - "lättfeminism". Kallar sig inte feminist men kör med delvis samma argument. Är möjligen okunnig om feminismens överdrifter eller rena lögner och/eller aningslös inför dess destruktiva metoder. Uppvisar därmed en överslätande attityd vilken återfinns både bland allmänt välvilliga jämställdhetssvenskar liksom hos samhällets fega medlöpare.

Feminissan (Tjejigare egotrippa)
"Fjortis-", "tjejtidnings-", "prinsessfeminism" m.fl. Feminismens "logiska utveckling" till en Skugge av sitt forna jag: Ät kakan och behåll den, allt handlar om dig och på dina villkor! Pendla mellan gamla tjejroller och nya, precis som du känner för stunden. "Men killarna måste anpassa sig för det är vi som bestämmer spelreglerna, så det så!"

Feminissen (Feminisse contramasculine)
"Manlig feminism". En könsdebattens tulipanaros, en genusmanipulerad korsning mellan forna tiders gentlemän och toffelhjältar. Feminissen negligerar eller är okunnig om sitt eget köns dilemma, sina utsatta bröders problem och sina förfäders oftast ärliga uppsåt och arbete. Dras med en besvärande fjäskläggning. Extremformen söker trygghet i matriarkatdillerier.

FN-ismen (Feminalia globala)
Ja vad skall man säga? En "självklarhet om kvinnor och barn", men att de tydligen glömt bort mannen som kön, utom skulden förstås! FN-ismen är sista steget, innan de skjuter ut feminismen i (Moder) Solsystemet. För visst finns det väl orättvisa normer även där? I de bemannade rymdfärdsplanerna råder ju uteslutande Marsdominans! T.o.m. feministdagen IKD (Internationella kvinnodagen) har dom förlagt till Mars! Förslag: Lasta nästa raket med IKD-080308 och skicka iväg den till Venus.

Universal-feminismen ( Femi-miss Universum)
Feminismen, som säger sig ha ambitionen att lösa kvinnors problem, är idag själv ett veritabelt samhällsproblem, en söndrare av familj, kärlek och vänskap! Den har blivit sin egen begränsande och självgenererande ”kvinnofälla” och ”burka” även för de svenska kvinnor som inte är dess anhängare. Den påstår sig vilja avskaffa könsrollerna men konserverar dem i stället samt skapar dessutom helt nya! Faktum är, att feminismen själv blivit en statisk och gigantisk kvinnlig könsroll: Den upphöjda könsmoralistens. ”Legitimerad” genom skuldobjektet mannen och den påstådda ”jämställdheten”. Den senare enkönad och kvoterad - samt förstås bara när ”det passar”! ”Sexus opportunitas necesse est! Veritas politicus non necesse est!” som romarna kanske skulle ha sagt.