Idag har jag läst en underbar artikel författad av språkkonstnären Jonas Gardell. Underbar därför att han verkligen kan konsten att tala till människors känslor. Artikeln handlar om de homosexuellas rätt till adoption av barn, något som Alf Svensson har för avsikt att riva upp om han kommer till makten. Jonas lyckas i sin argumentation att få Alf att framstå som en förstaklassens hycklare.I korthet menar Jonas Gardell att Alf Svensson syn på kristendom är "hans egen" och inskränkt till att vara blå medelsklass och inte som Jesus själv förespråkade. Vidare är Kristdemokraternas främsta avsikt att mobba och förfölja de homosexuella varvid Alf Svensson vigt sitt liv åt detta. Barnen tar över sina föräldrars (läs Kristdemokraternas) vedervärdiga åsikter och blir mobbare.
”Vi hoppas att vi ska vara kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar till detta lilla mirakel” skriver Jonas vidare och jag betvivlar inte en sekund att han kommer vara det. Men det är en viktig poäng som Jonas missar. Det hela handlar om barnens rätt till föräldrar och inte tvärt om. Det är alltså inte föräldrarnas rätt till barn eller de homosexuellas rätt till barn. Barn har rätt till en kärleksfull uppväxt tillsammans med en mamma och en pappa. Det är det naturliga och ofrånkomliga faktum att barn inte blir till på något annat sätt. Varje barn har en mamma och en pappa således även Jonas Gardells barn.
Jag anser att vi i detta land inte är mogna för dessa konstellationer som nyligen legitimerats i Sverige och som Jonas och Mark står för. Inte för att jag på något sätt har något emot homosexuella men för att jag befarar att barnen kommer att fara illa. Inte p g a brist på kärlek utan omgivningens inskränkta syn på homosexualitet. Vi är inte redo för detta än! Eller för att citera min Thailändska och adopterade flickvän: Det räcker väl med att man är adopterad. Det är mycket som man får utstå bara av den anledningen.
LÄNKAR
En tidigare artikel på KOLUMNEN i ämnet: Ett dubbelt utanförskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar