Bostadsmarknaden är sjuk

Jag har en kompis som tillsammans med sitt barn sedan 4 år har bott i en central andrahandslägenhet i Göteborg. Kontraktet var godkänt av hyresvärden och efter två år trodde han att han ”satt lugnt” i sin lägenhet. Efter två år uppnår man nämligen s.k. besittningsrätt vilket i stort sett innebär att man inte kan bli av med sin lägenhet utan att man erbjuds någon annan. Det var vad han trodde.

Men verkligheten såg annorlunda ut. Killen som han hyrde hade bott utomlands sedan 6 år tillbaka och hade själv aldrig bott i lägenheten. Han hyrde nämligen ut sin lägenhet i andra hand så fort han fick kontraktet. Någon gång då och då kom han och hälsade på i Sverige och besökte då min vän tillsammans med sin utländska flickvän. Vid något tillfälle var jag med och tro mig han gjorde inget sken av att ens ha en tanke på att komma tillbaka.

En vacker dag damp det ner ett kuvert från hyresvärden som plötsligt inte längre hade lust att låta honom hyra ut i andra hand. De godkände alltså inte att förstahandshyresgästen (killen som bodde utomlands) skulle hyra ut sin lägenhet längre. Men kompisen tog det lugnt. Han hade ju besittningsrätt och killen som bodde utomlands var ju tvungen att skaffa en likvärdig lägenhet eller låta honom bo kvar tills han själv hade gjort det. Han tänkte att det måste ju vilken idiot som helst förstå att man inte kan ställa en familjefar på gatan. Men hyresvärden ställde sig på tvären. Kompisen skulle flytta ut omedelbart.

Så min kompis gick till hyresnämnden och hävdade besittningsskydd. Han berättade i nämnden att barnet gick i skola alldeles i närheten och att hon hade byggt upp socialt nätverk i området. Alla som barnet kände bodde ju i området medan förstahandshyresgästen hela tiden hade bott utomlands och aldrig ens bott i ”sin” lägenhet. Det borde därför vara rimligt att han fick stanna kvar i lägenheten alternativt att han fick en likvärdig.

Hyresnämnden hade att ta ställning till vem som var i störst behov av lägenheten. Alltså han pga. att han ville ha tillbaka sin lägenhet eller min kompis som ju hade bott där i 4 år. Hyresnämnden kom fram till att min kompis skulle flytta ut. Kompisen överklagade till Hovrätten men det blev avslag där också.

Kontentan av det hela är att en andrahandshyresgäst inte har några som hels rättigheter. Man tar inte ens hänsyn till om det finns barn med i bilden. Jag kan inte tänka mig att det kan finnas starkare skäl än vad han anförde.

Allt detta sker medan det finns färre och färre hyresrätter och bostadsrätternas pris skjuter i höjden. En tvåa i Linnéstaden i Göteborg betingar ett pris på uppemot 2-3 milioner. Kan man inte köpa eller betala under bordet för en hyreslägenhet är man hänvisad till gatan i stort sätt. Även i ytterområdena börjar det nuförtiden att vara fullt. Money talks and bullshit walks!

Det är dags att ändra lagen. Det får bara inte gå till på detta sätt!