Makt

Makt att styra över andra människor är kanske den största av dem alla. Våra politiker besitter denna makt att styra över människors förutsättningar för ett liv. De som har denna makt vill sällan, eller rättare sagt aldrig släppa den. Det finns dock alltid de som vill gripa makten. Är det nu för landets bästa som dessa figurer i Sverige just nu vill gripa makten eller är makten ett självändamål?

Vill man svara kategoriskt och sett ur Machiaviellistiska förutsättningar är det det sistnämnda då Miljöpartisterna nu skriker sig hesa att det inte räcker med att sitta i samma sandlåda som sossarna och att de minsann skall ta ifrån sossarna spadarna och hinkarna också, men enligt mitt förmenande, så går ju sanden att ta upp med händerna också, och slotten behöver inte nödvändigtvis formas av hinkarna, om ni förstår… och vad är det då det handlar om inte maktbegäret, ”- vi vill också ha”!

Säga vad man vill om Göran Persson, hans personlighet, hans politik. Kalla fakta säger oss att han är den som lyckades att vända ett katastrofalt läge i Sverige. Han är den som fick svenska folket att förstå och acceptera ett antal impopulära beslut. Jag kan förstå att han inte vill att en massa (ursäkta uttrycket) fjantar och kappvändare kommer och rör till i ”hans” sandlåda.

Det senaste miljöpartistiska utspelet heter trängselavgift. Bilister skall betala pengar om det blir för trångt på vägarna i rusningstrafik. I stället för att bygga bort trängseln eller tillhandahålla andra bra framkomlighetsmöjligheter anser miljöpartisterna att man skall betala en straffavgift för att politiker inte kan lösa ett växande problem.

Skall man verkligen tillhandahålla spadar och hinkar till dessa? Enligt mitt förmenande är det nog inte så lämpligt då de lika gärna kan tänkas använda de till att dänga i huvudet på en. Det är nog bäst att makten stannar kvar hos dem som visat att de kan förvalta den någotsånär sansat.

PS. Jag är själv inte socialdemokrat! (inte miljöpartist heller)