Ett lyckligt land i norr

Det finns ett land, långt lång uppe i norr. I det landet är man (förlåt inte man) är människor mycket lyckliga eftersom det är världens mest jämställda land.

I detta land har männen bejakat sin kvinnlighet och om somrarna kan man vila blicken på de snygga pojkarna vars ben så smäckert framhävs av de kortkorta kjolarna. Ja i detta land kan kvinnorna bli generaler och männen kan t o m bli nunnor. Så jämställt är det. Män kan gifta sig med andra män och kvinnor med kvinnor. De kan t o m skaffa barn. Barnen får lära sig att kalla föräldrarna för den första mamman och den andra mamman eller pappa 1 och pappa 2. Men människor är som sagt lyckliga i detta land och en total frihet att göra det de vill finns där. Ledstjärnan är att är och en själv skall må så bra som möjligt.

De flesta i detta land är ensamstående eftersom det är ju det enda sättet att må riktigt riktigt bra på. Att vara tillsammans med någon är ju bara till besvär. Man (fy på mig igen) Människor (aj aj aj förlåt) Kvinniskor kan ju då inte bejaka sig själva till fullo och alltid är det någon ojämställdhet och orättvisa i hemmet. Därför är det rättvisast att göra allt själv. De som ändå väljer att gifta sig på det gamla sättet som nu är så omodernt kommer så småningom fram till att det inte fungerar. Så nästan 2/3 av dem skiljer sig efter den insikten. Och barnen de blir mycket lyckliga för då har de ju två hem och dubbelt så mycket leksaker och dubbelt av allt. För övrigt så föds det allt mindre barn i detta fantastiska land och det är ju verkligen bra eftersom samhället sparar enorma belopp på omsorg, dagis och annat krafs, pengar som nu istället kan läggas på att upplysa medborgarna om feminismens förträfflighet.

Så var det detta med feminism. Alla partier är i detta land feministiska. Visserligen vet man inte riktigt vad det står för eftersom det inte har gått att enas om vare sig definition eller gemensamt innehåll men håll med om att det låter bra?! Ja, alla partier utom ett hemskt och stockkonservativt parti som dessutom har denna gammalmodiga Gud som ledstjärna. Gud och Jesus och allt var de där fantasifigurerna hette står ju för en otidsenlig förtryckande dominerande och härskande attityd gentemot kvinnor så honom försöker man avskaffa, men det finns som sagt några utdöende som fortfarande håller kvar vid dessa gammalmodiga värderingar. Men detta är inget egentligt problem för de är så få och svaga.

Men den lyckligaste tiden i var mans liv (förlåt kvinniskas liv) i detta land är ändå när man (usch på mig igen) när denne blir gammal. Då får kvinniskan komma på ett äldreboende. Ålderdomshemmen är sedan länge avskaffade och nu heter det äldreboende. Där får kvinniskan var sitt rum i vilket de ensamma och lyckliga får tid att komma ihåg och analysera sina liv. När de sedan dör kommer ingen på begravningen men det är praktiskt för prästen som då gör proceduren kort och kan ägna tiden åt annat.