tisdag, december 31, 2002
torsdag, december 12, 2002
onsdag, november 13, 2002
Var är killarna?
På den kurs som jag just nu tar på universitet är vi 126. Av dem är 87 tjejer. Likadant är det i hela universitetsvärlden. Föreläsningssalarna har fyllts med kvinnor. Var är då killarna?
Ingen tycks kunna svara på frågan som aktualiserades igår i ett Aktuelltreportage. Ingen vill kännas vid den brännheta potatisen. Jag har en teori. Inte särskilt vetenskapligt underbyggd, bara en tanke. Jag tror att mannen i dagens samhälle totalt har tappat fotfästet. Ingen man vet idag vad det innebär att vara man. För hur är man som ”man” idag? Män ska vara allt som män genom tiderna har varit men ändå inte. Mansrollen är oklarare än någonsin. Så till den milda grad att män nuförtiden kallar sig för feminister för att passa in i normen som inte finns. Nå dessa feminissar skulle ju aldrig drömma om att göra karriär och skaffa utbildning. Hur ojämställt är inte det?
I ärlighetens namn tror jag att vi står inför enorma problem. Den svenska mannen av idag är mycket vilsen och vet inte hur han skall förhålla sig till livet längre. Men ingen bryr sig väl om sådant när kvinnan är så förtryckt.
Ingen tycks kunna svara på frågan som aktualiserades igår i ett Aktuelltreportage. Ingen vill kännas vid den brännheta potatisen. Jag har en teori. Inte särskilt vetenskapligt underbyggd, bara en tanke. Jag tror att mannen i dagens samhälle totalt har tappat fotfästet. Ingen man vet idag vad det innebär att vara man. För hur är man som ”man” idag? Män ska vara allt som män genom tiderna har varit men ändå inte. Mansrollen är oklarare än någonsin. Så till den milda grad att män nuförtiden kallar sig för feminister för att passa in i normen som inte finns. Nå dessa feminissar skulle ju aldrig drömma om att göra karriär och skaffa utbildning. Hur ojämställt är inte det?
I ärlighetens namn tror jag att vi står inför enorma problem. Den svenska mannen av idag är mycket vilsen och vet inte hur han skall förhålla sig till livet längre. Men ingen bryr sig väl om sådant när kvinnan är så förtryckt.
lördag, oktober 19, 2002
måndag, oktober 07, 2002
Du övervakas i din egen bil
Övervakning , övervakning överallt. Övervakningshysterin tycks aldrig ta slut. Det senaste i raden i diverse intressens önskan att bevaka våra liv är biltillverkarnas hemliga svarta låda som hela tiden registrerar vad du har för dig i bilen.Anledningen sägs vara att bygga säkrare bilar. Lådan sparar inte heller uppgifterna såvida inte airbagen löses ut. Ingen annan än biltillverkaren har heller rätt att få tillgång till dessa data enligt tillverkaren. Saab, som det i det svenska fallet handlar om, har vägrat att lämna ut lådan till polisen för att användas som bevis mot en biltjuv. Men i Sverige är det så att det inte spelar någon roll hur bevis kommer fram, d.v.s. även om dessa skaffats på olaglig väg gäller de fullt ut i rätten. Polisen lyckades sist inte att ta fram den krypterade datan och heller ej få något tvingande beslut från åklagare. Men vad händer om domstol/åklagare bedömer det på ett annat sätt vid ett annat tillfälle? Blir det då fritt fram att bevaka och registrera för polisen?
Det hela är egentligen absurt. Bilen representerar symboliskt och reellt en frihet. Rörelsefriheten! I denna vår främsta symbol registreras vara förehavanden i varje sekund. Det sägs ju att ändamålen helgar medlen men klart är att vi går mer och mer mot Orwells skräckvisioner som i mångt och mycket redan nu har besannats. Videoövervakning på spårvagnar, affärer, vägar, banker, gator och torg. Överallt finns dessa snokande ögon som rättfärdigas av politiker med mer eller mindre lyckad retorik. För ärligt talat. Det dröjer väl inte läge innan man installerar hemliga kameror i varje sovrum för att ta reda på varför barnafödandet minskar.
Nä, detta är stötande, djupt stötande
lördag, oktober 05, 2002
Var finns mina pengar?
Jag gjorde en överföring av pengar via Internet idag från ett konto på min bank till ett konto på en annan bank. Jag tryckte på knappen och vips så var transaktionen klar, ja, d v s jag trodde att den var klar. Pengarna drogs från mitt konto men kom inte in på det andra kontot. Detta tar nämligen ett par dagar.Min enkla undran är nu: var finns pengarna just nu? Uppenbarligen finns de inte på mitt konto. De finns inte heller på det kontot jag satte in de på. Så var finns de nu? I sladden? Någonstans där uppe? Var finns pengarna? De kan ju inte spårlöst försvinna för att dyka upp efter några dagar igen. De måste ju finnas någonstans!
Är det möjligtvis så att pengarna finns på någon bank? Ja det är ju troligt eftersom det är banken som överför pengarna och de finns ju uppenbarligen inte på mitt konto eller något annat som jag har skickade de till. Är det då så att de hamnar på någon slags mellanstation där de ligger och samlar ränta? Ja, det är ju troligt eftersom det inte finns något inom bankväsendet där det inte finns räntebäring.
Mina pengar finns alltså någonstans och samlar på sig ränteintäkter i denna hemliga ”sladd” för någon banks räkning. Nog tycker jag att detta är något stötande och nog undrar jag om detta är helt i enlighet med lagen.
Tänk dig ett exempel. Du lämnar pengar till en kompis som skall ge dem till en bekant för din räkning. Kompisen behåller pengarna. Han har nämligen en bra häst som han skall spela på. Han vinner mycket riktigt och rikligt på hästen och lämnar efter någon dag över pengarna som du lämnat till honom till bekanten.
Vad hade du tyckt då? Hade det varigt i enlighet med lag och övrig moral?
fredag, september 27, 2002
Makt
Makt att styra över andra människor är kanske den största av dem alla. Våra politiker besitter denna makt att styra över människors förutsättningar för ett liv. De som har denna makt vill sällan, eller rättare sagt aldrig släppa den. Det finns dock alltid de som vill gripa makten. Är det nu för landets bästa som dessa figurer i Sverige just nu vill gripa makten eller är makten ett självändamål?Vill man svara kategoriskt och sett ur Machiaviellistiska förutsättningar är det det sistnämnda då Miljöpartisterna nu skriker sig hesa att det inte räcker med att sitta i samma sandlåda som sossarna och att de minsann skall ta ifrån sossarna spadarna och hinkarna också, men enligt mitt förmenande, så går ju sanden att ta upp med händerna också, och slotten behöver inte nödvändigtvis formas av hinkarna, om ni förstår… och vad är det då det handlar om inte maktbegäret, ”- vi vill också ha”!
Säga vad man vill om Göran Persson, hans personlighet, hans politik. Kalla fakta säger oss att han är den som lyckades att vända ett katastrofalt läge i Sverige. Han är den som fick svenska folket att förstå och acceptera ett antal impopulära beslut. Jag kan förstå att han inte vill att en massa (ursäkta uttrycket) fjantar och kappvändare kommer och rör till i ”hans” sandlåda.
Det senaste miljöpartistiska utspelet heter trängselavgift. Bilister skall betala pengar om det blir för trångt på vägarna i rusningstrafik. I stället för att bygga bort trängseln eller tillhandahålla andra bra framkomlighetsmöjligheter anser miljöpartisterna att man skall betala en straffavgift för att politiker inte kan lösa ett växande problem.
Skall man verkligen tillhandahålla spadar och hinkar till dessa? Enligt mitt förmenande är det nog inte så lämpligt då de lika gärna kan tänkas använda de till att dänga i huvudet på en. Det är nog bäst att makten stannar kvar hos dem som visat att de kan förvalta den någotsånär sansat.
PS. Jag är själv inte socialdemokrat! (inte miljöpartist heller)
söndag, september 15, 2002
Barns rätt till föräldrar
Idag har jag läst en underbar artikel författad av språkkonstnären Jonas Gardell. Underbar därför att han verkligen kan konsten att tala till människors känslor. Artikeln handlar om de homosexuellas rätt till adoption av barn, något som Alf Svensson har för avsikt att riva upp om han kommer till makten. Jonas lyckas i sin argumentation att få Alf att framstå som en förstaklassens hycklare.I korthet menar Jonas Gardell att Alf Svensson syn på kristendom är "hans egen" och inskränkt till att vara blå medelsklass och inte som Jesus själv förespråkade. Vidare är Kristdemokraternas främsta avsikt att mobba och förfölja de homosexuella varvid Alf Svensson vigt sitt liv åt detta. Barnen tar över sina föräldrars (läs Kristdemokraternas) vedervärdiga åsikter och blir mobbare.
”Vi hoppas att vi ska vara kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar till detta lilla mirakel” skriver Jonas vidare och jag betvivlar inte en sekund att han kommer vara det. Men det är en viktig poäng som Jonas missar. Det hela handlar om barnens rätt till föräldrar och inte tvärt om. Det är alltså inte föräldrarnas rätt till barn eller de homosexuellas rätt till barn. Barn har rätt till en kärleksfull uppväxt tillsammans med en mamma och en pappa. Det är det naturliga och ofrånkomliga faktum att barn inte blir till på något annat sätt. Varje barn har en mamma och en pappa således även Jonas Gardells barn.
Jag anser att vi i detta land inte är mogna för dessa konstellationer som nyligen legitimerats i Sverige och som Jonas och Mark står för. Inte för att jag på något sätt har något emot homosexuella men för att jag befarar att barnen kommer att fara illa. Inte p g a brist på kärlek utan omgivningens inskränkta syn på homosexualitet. Vi är inte redo för detta än! Eller för att citera min Thailändska och adopterade flickvän: Det räcker väl med att man är adopterad. Det är mycket som man får utstå bara av den anledningen.
LÄNKAR
En tidigare artikel på KOLUMNEN i ämnet: Ett dubbelt utanförskap
lördag, september 14, 2002
Kemisk kastrering
Ett av de mer kontroversiella förslagen i detta val står Kristdemokraterna för. Ett parti som rakryggat står för sunda och ej degenererade åsikter med utgångspunkt från individen och den kristna tron. Men detta med kemisk kastrering av pedofiler får mig att ställa mig ett par frågor för utan tvekan är det ett långtgående ingrepp i den personliga integriteten.Tyvärr hjälper det oftast inte att på vanligt vis ”behandla” dessa sjuka människor. De återkommer ständigt till brott. Om inte flumpsykologin av typen ”har-din-pappa-varit-stygg-mot-dig-när-du-var-liten” hjälper och kemin bevisligen avhåller pedofiler och våldtäktsmän från brott kanske det kan vara en idé att pröva metoden. Jag menar att människor känner att om brott av den typen drabbade ens egen familj hade nog många t o m kunnat tänka sig att ta lagen i egna händer, vilket ju är mycket olyckligt, men få brott väcker sådan avsky som pedofilibrotten och det är dags att samhället ställer sig på brottsoffrens sida.
Klart är alltså att farmakologisk behandling (kastrering) är det enda riktigt effektiva sättet att förhindra återfall. Man skall också komma ihåg att dessa människor oftast själva är medvetna om att det de gör är fel och ofta mycket olyckliga av sitt beteende.
Jag tror nog att en möjlighet till kemisk kastrering kan vara en bra idé om den bygger på frivillighet kanske i kombination med strafflindring. Att tvinga brottslingar till ett sådant ingrepp för tankarna närmast till nazitiderna.
torsdag, september 12, 2002
Bunta ihop alla kamphundar och stoppa ner de i halsen på ägarna
Jag älskar hundar. En gång för länge länge sedan hade vi en hund själva. En stor kungspudel. Jag vet att det är många som rynkar på näsan åt pudlar. Men den pudeln var annorlunda. Hon hette Jenny och ville nog inte vara en pudel själv. Så hon bet t ex av sig öronen, för de var väl i vägen, och det värsta hon visste var att trimmas. Men det var en underbar och snäll hund.
Men det är just detta med snällheten hos hundar. På vägen hem till mig passerar jag en liten skog och en stor gräsbevuxen glänta. Alltså är detta lika med hundar med dess inte allt för sällan tvivelaktiga ägare. Hundarna springer lösa och det är inte en gång som hunden gläfsande slänger sig emot mig eller min dotter. Saken görs inte bättre av att det nuförtiden finns en uppsjö av allehanda s k kamphundar som ju som bekant är framavlade just för att vara aggressiva.
Utan några som helst intentioner på att vara saklig och objektiv måste jag säga att jag bara har lust att knäcka nacken på varje sådan hund. För att ta sig en titt på deras puckade ägare kan man ju ställa sig den stilla frågan: vad är det som får människor att överhuvudtaget skaffa en sådan hund om inte att de skall ha respekt som de annars inte kan uppnå? Att få andra att känna sig rädda! Att riskera oskyldiga människors hälsa!
Som sagt. Jag har bara lust att bunta ihop jyckarna och stoppa ner de i halsen på ägarna. Idioter!
tisdag, september 03, 2002
Bostadsmarknaden är sjuk
Jag har en kompis som tillsammans med sitt barn sedan 4 år har bott i en central andrahandslägenhet i Göteborg. Kontraktet var godkänt av hyresvärden och efter två år trodde han att han ”satt lugnt” i sin lägenhet. Efter två år uppnår man nämligen s.k. besittningsrätt vilket i stort sett innebär att man inte kan bli av med sin lägenhet utan att man erbjuds någon annan. Det var vad han trodde.
Men verkligheten såg annorlunda ut. Killen som han hyrde hade bott utomlands sedan 6 år tillbaka och hade själv aldrig bott i lägenheten. Han hyrde nämligen ut sin lägenhet i andra hand så fort han fick kontraktet. Någon gång då och då kom han och hälsade på i Sverige och besökte då min vän tillsammans med sin utländska flickvän. Vid något tillfälle var jag med och tro mig han gjorde inget sken av att ens ha en tanke på att komma tillbaka.
En vacker dag damp det ner ett kuvert från hyresvärden som plötsligt inte längre hade lust att låta honom hyra ut i andra hand. De godkände alltså inte att förstahandshyresgästen (killen som bodde utomlands) skulle hyra ut sin lägenhet längre. Men kompisen tog det lugnt. Han hade ju besittningsrätt och killen som bodde utomlands var ju tvungen att skaffa en likvärdig lägenhet eller låta honom bo kvar tills han själv hade gjort det. Han tänkte att det måste ju vilken idiot som helst förstå att man inte kan ställa en familjefar på gatan. Men hyresvärden ställde sig på tvären. Kompisen skulle flytta ut omedelbart.
Så min kompis gick till hyresnämnden och hävdade besittningsskydd. Han berättade i nämnden att barnet gick i skola alldeles i närheten och att hon hade byggt upp socialt nätverk i området. Alla som barnet kände bodde ju i området medan förstahandshyresgästen hela tiden hade bott utomlands och aldrig ens bott i ”sin” lägenhet. Det borde därför vara rimligt att han fick stanna kvar i lägenheten alternativt att han fick en likvärdig.
Hyresnämnden hade att ta ställning till vem som var i störst behov av lägenheten. Alltså han pga. att han ville ha tillbaka sin lägenhet eller min kompis som ju hade bott där i 4 år. Hyresnämnden kom fram till att min kompis skulle flytta ut. Kompisen överklagade till Hovrätten men det blev avslag där också.
Kontentan av det hela är att en andrahandshyresgäst inte har några som hels rättigheter. Man tar inte ens hänsyn till om det finns barn med i bilden. Jag kan inte tänka mig att det kan finnas starkare skäl än vad han anförde.
Allt detta sker medan det finns färre och färre hyresrätter och bostadsrätternas pris skjuter i höjden. En tvåa i Linnéstaden i Göteborg betingar ett pris på uppemot 2-3 milioner. Kan man inte köpa eller betala under bordet för en hyreslägenhet är man hänvisad till gatan i stort sätt. Även i ytterområdena börjar det nuförtiden att vara fullt. Money talks and bullshit walks!
Det är dags att ändra lagen. Det får bara inte gå till på detta sätt!
Men verkligheten såg annorlunda ut. Killen som han hyrde hade bott utomlands sedan 6 år tillbaka och hade själv aldrig bott i lägenheten. Han hyrde nämligen ut sin lägenhet i andra hand så fort han fick kontraktet. Någon gång då och då kom han och hälsade på i Sverige och besökte då min vän tillsammans med sin utländska flickvän. Vid något tillfälle var jag med och tro mig han gjorde inget sken av att ens ha en tanke på att komma tillbaka.
En vacker dag damp det ner ett kuvert från hyresvärden som plötsligt inte längre hade lust att låta honom hyra ut i andra hand. De godkände alltså inte att förstahandshyresgästen (killen som bodde utomlands) skulle hyra ut sin lägenhet längre. Men kompisen tog det lugnt. Han hade ju besittningsrätt och killen som bodde utomlands var ju tvungen att skaffa en likvärdig lägenhet eller låta honom bo kvar tills han själv hade gjort det. Han tänkte att det måste ju vilken idiot som helst förstå att man inte kan ställa en familjefar på gatan. Men hyresvärden ställde sig på tvären. Kompisen skulle flytta ut omedelbart.
Så min kompis gick till hyresnämnden och hävdade besittningsskydd. Han berättade i nämnden att barnet gick i skola alldeles i närheten och att hon hade byggt upp socialt nätverk i området. Alla som barnet kände bodde ju i området medan förstahandshyresgästen hela tiden hade bott utomlands och aldrig ens bott i ”sin” lägenhet. Det borde därför vara rimligt att han fick stanna kvar i lägenheten alternativt att han fick en likvärdig.
Hyresnämnden hade att ta ställning till vem som var i störst behov av lägenheten. Alltså han pga. att han ville ha tillbaka sin lägenhet eller min kompis som ju hade bott där i 4 år. Hyresnämnden kom fram till att min kompis skulle flytta ut. Kompisen överklagade till Hovrätten men det blev avslag där också.
Kontentan av det hela är att en andrahandshyresgäst inte har några som hels rättigheter. Man tar inte ens hänsyn till om det finns barn med i bilden. Jag kan inte tänka mig att det kan finnas starkare skäl än vad han anförde.
Allt detta sker medan det finns färre och färre hyresrätter och bostadsrätternas pris skjuter i höjden. En tvåa i Linnéstaden i Göteborg betingar ett pris på uppemot 2-3 milioner. Kan man inte köpa eller betala under bordet för en hyreslägenhet är man hänvisad till gatan i stort sätt. Även i ytterområdena börjar det nuförtiden att vara fullt. Money talks and bullshit walks!
Det är dags att ändra lagen. Det får bara inte gå till på detta sätt!
fredag, augusti 23, 2002
"Kärring-feminism (Feminista Ragata) Eng: Senior Bitch
En modern form av gårdagens satmara. Favoritsatsen: "Män som är rädda för starka kvinnor", signalerar verklig fara. Nämligen: Här kommer någon med starka behov av att försöka dominera... Matriarkatvisioner kan ej uteslutas! Storemor ser dig!” AFS
”Stefan gillar att sjunga i mitt öra. Igår sjöng han något om "ta på dig något sexigt...." fast på engelska. Då blev jag helförbannad! "Vi kvinnor ska ta på oss något sexigt", sa jag åt honom med kall röst. "Men ni män då? Köper ni dyra kalsonger för att bli sexigare", fortsatte jag. "Vi är fan inte till för att behaga er!", var nästa replik från mig”.
Några exempel hämtade från en dagbok nära dig:
”Sedan pratade jag och pratade och ibland fick jag svar från honom. Ibland vred han sig av olust när attackerna blir vidriga. Jodå, jag kan vara riktigt jävla vidrig. Jag lockar in honom i verbala fällor och så slår jag till - hårt.”
”Stefan gillar att sjunga i mitt öra. Igår sjöng han något om "ta på dig något sexigt...." fast på engelska. Då blev jag helförbannad! "Vi kvinnor ska ta på oss något sexigt", sa jag åt honom med kall röst. "Men ni män då? Köper ni dyra kalsonger för att bli sexigare", fortsatte jag. "Vi är fan inte till för att behaga er!", var nästa replik från mig”.
fredag, augusti 16, 2002
Våra svenska feminismer
En uttömmande fälthandledning för professionella feministkritiker. Nu med de latinska namnen! Om feminismens expansion och implosion, könshopkok och moralkaksbak samt en hel del annat matriarkatnyttigt.
I) ULTRAFEMINISMER (Feminista ultimata)
De mest extrema och aggressiva samt mera agerande MOT män än FÖR kvinnor. Därmed tydligt attraktiva för media varför dessa medverkat till extremfeministisk propaganda och dominans i Sverige.
Animalfeminism (Animalia wachenfeldtia)
Populärt kallad “grisfeminism" efter dess vanligaste metafor under invektivet “män är djur". Förutom gris är gorilla och dinosaurie särskilt populära. Verkar inte ha insett att även kvinnor är djur, kanske särskilt de som för saken på tal. "Kaka söker maka!"
Kannibalfeminism (Canniballa scumsolanas)
"Man-eaters", Scum. Tala om gammal skåpmat, USA-importerad! Vill i svensk tappning spara de bästa bitarna av mannen i frysbox. Nådde landet under medias hyllning av feministisk våldsromantik och kriminalitet. Begreppet "kvinnofrid" gäller förstås inte från det hållet.
Talibanfeminism (Tallibanna schymania)
"Svenska män och talibaner är jämställda. Med varandra." En uppfattning som omhuldas av bl.a. rikspolitiker samt Jämo-Borgström. De mest extrema sägs vilja införa s.k. "burka" för svenska män, byxmodellen av kroppsslöja, med ögonnät o munkavle!
Rara feminismer (Rarapa fanatica)
Sammanfattande benämning för rabiat-, radiak-, radikal- och rasial-feminismerna. Extremformer som är svåra att särskilja utom för de invigda. Ömsom samarbetar, ömsom bekämpar varandra.
Rabiat-f, (rabies=galenskap). Mycket ettrig och oförsonlig.
Radiak-f, (radiac=strålning). Besvärande utstrålning - jobbiga vibbisar.
Radikal-f, (radicalis=instabil). Försöker utrota all logik i debatten.
Rasial-f, (racisme=raslära). Rasisten säger att det är fel på rasen. Den andra. Feministen säger att det är fel på könet. Det andra. II)
SOCIALMODERALISKA FEMINISMER (Feminista sossemoralia)
Schymanfeminismen tvingade(?) fram en Perssonfixerad dito ("genus är en sossekonstruktion") även för de borgerliga att svansa efter. Resultatet blev statsfeministisk enögd "jämställdhet" men med splittrade ideologiska motiv.
Likhets-feminism (Egalitarus paradoxus)
Hets à la engelsk rävjakt, "to the bitter end"! Mycket motsägelsefull. Pendlar mellan begär och avsky till allt med "man"; manskönet, mansroller, mansnormer och manssamhället. Halva folket - hela "gubbväldet"! Hävdar "kvinnlig frigörelse" men är farligt osjälvständig.
Särartsfeminism (Androfobis differentialis)
Inser könsskillnaderna och vill dra kvinnlig fördel av dem. Anser sig stå över mannen på områden som kärlek, moral, konst och politik. Extremformen är lesbisk av könspolitiska skäl. Kvinnors gamla och nya privilegier är OK genom skrytnormen "tjejer är bäst". "Likarts-" och "särhets-feminismer" är utbrytarformer från de ovannämnda. Det finns även en blandform, "likartad särhetsfeminism" heter den. (Däremot finns ännu inte särartad likhets-f.)
Milli-tantfeminism (Ragata neoclassica)
Populärbenämnd som "kärringfeminism". En uppdaterad form av gårdagens satmara. "Fredsvänlig" enligt Teorin (Maj-Britt T. alltså). Favoritsentensen: "Män som är rädda för starka kvinnor" indikerar både mansförakt samt tydliga dominans- och kontrollbehov av att spela ut män mot varandra. Matriarkatambitioner kan ej uteslutas. Storemor ser dig!
Tvärsomfeminism (Antagonista swedesia)
En helsvensk "kärringen mot strömmen"-feminism från Jämtställtland (Kris-Pina Tvärsom, "Kvinnomaktsutredningen" & Riksbanken, AnnBritt Grynepalt, mansfångväktardirektör, Manna-Reta Winberg, feminister m.fl.). Mycket maktfixerad. "Allt skall vara som nu men precis tvärsom! Ge kvinnofällorna till mannen och mansmakten till kvinnan så blir allt bra!"III)
KONTAMINERANDE FEMINISMER (Feminista infiltrera)
Politiskt korrekt statsfeminism "för kvinnans skull" blev beordrad vidare genom media, lärosäten, myndigheter, rättsväsen m.fl. Och tillbaka igen till Riksdagen. En sluten cirkel utan öppen kritik mot ogräsfloran av könsdogmer.
Blas(k)femi(nism) (Intricare massmedia)
Nästlade sig tidigt in i svensk press genom den s.k. "jämställdhetsdebatten" på Damens Nyheter, X-pressen (en f.d. tidning), Aftonblahadet samt SVT/SR. Blaskfeministen kör en ytlig attityd med knep och tjuvnyp; snyft och skryt, gnäll och skäll. Placerar ogenerat det egna "täcka könet" på oskuldens piedestal men sprider skuld och förakt mot "det otäcka".
Genusfeminism (Genitalis observantus)
Inkvoterad på universiteten genom den obskyra s.k. "genusvetenskapen" med dess krav på "könsmaktsordning och reda". Men detta är bara början! Feministiska 5: te-kolonnare på andra institutioner försöker nu finna feministbevis och skapa genusordning ända ner på mikroskopsnivåer inom t.ex. molekylärbiologi, DNA-forskning samt atomfysikområdet.
Petitessfeminism (Justitia inabsurdum)
"Den feministiska detektiven!" Helt fenomenal på att snoka upp de allra minsta eller ovanligaste köns- eller genusskillnaderna överallt och alltid, för att kunna förvandla dessa till astronomiska orättvisor inför en förbluffad menighet! Med efterföljande politiserande om millimeterrättvisa, alltså för ena parten. Metodiken pendlar mellan jäntgnället och jämtskället.
Sekretessfeminism (Manipulativa masceralis)
Hemlig, dold eller maskerad bakom oklar identitet. Spelar neutral och "helt vanligt trevlig" på jobb, skola eller fritid. Men se upp, i namn av "jämställdhet och genus" yppar sig plötsligt en Ulvskog i fårakläder som vill markera sitt könsmaktsrevir genom smygfeministisk indoktrinering! En förrädisk "modern" form av feminism med metoder som sprider sig!
IV) EUFEMI(NI)SMER (Feminista egocentrica)
Eftersom kritik mot feminism oftast dömts ut som "kvinnoförakt" har en oantastbar och "fulländad" feminism utan verklig självkritik definitivt degenererat till könsegocentrisk narcissism, med en starkt förskönande inställning till det egna könet.
Egofeminism (Narcissista dilletanta)
Särdeles självorienterad. Har trots eller tack vare detta expanderat genom grupptryck och kollektivanslutning. Från 60-talets "Jag, en kvinna", till dagens upprepade "Vi kvinnor". Ger sig rätten att tala i alla kvinnors sak samt tror (eller låtsas tro) att alla kvinnor tänker som hon.
Ekofeminism (Enkellogica innocentia)
Beskriver sig själv som "den som spar hon har sin oskuld kvar och gynnar även Moder Natur". En tämligen harmlös och välvillig typ, men som förstås när sparandet misslyckats skyller detta på mannen precis som alla andra feminismer.
Erofeminism (Sexista erotica)
Lack, läder, gummi. Ja allt som behövs för att "ta för sig", när ändamålet helgar medlen. Tjejmedia utstakar den feminist-erotiska vägen. Att "kasta B-H:n" på 70-talet var bara ett knep för att få köpa nya och sexigare. "Sexköpslagen" stör inte här heller. "Sex is power!"
Eurofeminism (Feminomenalia europea)
En standardiserad EU-feminism, ännu ej praktiskt genomförd utan fortfarande på projektstadiet. Det råder nämligen stor oenighet mellan EU:s olika feministrar vilka standardregler som skall gälla. T.ex. ville vår egen Manna-Reta Winberg som första punkt ha svenskornas rätt att få tugga snus på EU:s feministerrådsmöten!
V) ÖVRIGA FEMINISMER (Feminista fragmentaria)
Feminism i endast det ena könets intresse är en "jämställdhetens paradox". Så vad är "feminismens ide" egentligen? Antingen eller? Både och? Nytänkande eller revanschism; eller bara "det gamla vanliga"?
Feminismini (Minilogica konstifica)
Lite magrare - "lättfeminism". Kallar sig inte feminist men kör med delvis samma argument. Är möjligen okunnig om feminismens överdrifter eller rena lögner och/eller aningslös inför dess destruktiva metoder. Uppvisar därmed en överslätande attityd vilken återfinns både bland allmänt välvilliga jämställdhetssvenskar liksom hos samhällets fega medlöpare.
Feminissan (Tjejigare egotrippa)
"Fjortis-", "tjejtidnings-", "prinsessfeminism" m.fl. Feminismens "logiska utveckling" till en Skugge av sitt forna jag: Ät kakan och behåll den, allt handlar om dig och på dina villkor! Pendla mellan gamla tjejroller och nya, precis som du känner för stunden. "Men killarna måste anpassa sig för det är vi som bestämmer spelreglerna, så det så!"
Feminissen (Feminisse contramasculine)
"Manlig feminism". En könsdebattens tulipanaros, en genusmanipulerad korsning mellan forna tiders gentlemän och toffelhjältar. Feminissen negligerar eller är okunnig om sitt eget köns dilemma, sina utsatta bröders problem och sina förfäders oftast ärliga uppsåt och arbete. Dras med en besvärande fjäskläggning. Extremformen söker trygghet i matriarkatdillerier.
FN-ismen (Feminalia globala)
Ja vad skall man säga? En "självklarhet om kvinnor och barn", men att de tydligen glömt bort mannen som kön, utom skulden förstås! FN-ismen är sista steget, innan de skjuter ut feminismen i (Moder) Solsystemet. För visst finns det väl orättvisa normer även där? I de bemannade rymdfärdsplanerna råder ju uteslutande Marsdominans! T.o.m. feministdagen IKD (Internationella kvinnodagen) har dom förlagt till Mars! Förslag: Lasta nästa raket med IKD-080308 och skicka iväg den till Venus.
Universal-feminismen ( Femi-miss Universum)
Feminismen, som säger sig ha ambitionen att lösa kvinnors problem, är idag själv ett veritabelt samhällsproblem, en söndrare av familj, kärlek och vänskap! Den har blivit sin egen begränsande och självgenererande ”kvinnofälla” och ”burka” även för de svenska kvinnor som inte är dess anhängare. Den påstår sig vilja avskaffa könsrollerna men konserverar dem i stället samt skapar dessutom helt nya! Faktum är, att feminismen själv blivit en statisk och gigantisk kvinnlig könsroll: Den upphöjda könsmoralistens. ”Legitimerad” genom skuldobjektet mannen och den påstådda ”jämställdheten”. Den senare enkönad och kvoterad - samt förstås bara när ”det passar”! ”Sexus opportunitas necesse est! Veritas politicus non necesse est!” som romarna kanske skulle ha sagt.
I) ULTRAFEMINISMER (Feminista ultimata)
De mest extrema och aggressiva samt mera agerande MOT män än FÖR kvinnor. Därmed tydligt attraktiva för media varför dessa medverkat till extremfeministisk propaganda och dominans i Sverige.
Animalfeminism (Animalia wachenfeldtia)
Populärt kallad “grisfeminism" efter dess vanligaste metafor under invektivet “män är djur". Förutom gris är gorilla och dinosaurie särskilt populära. Verkar inte ha insett att även kvinnor är djur, kanske särskilt de som för saken på tal. "Kaka söker maka!"
Kannibalfeminism (Canniballa scumsolanas)
"Man-eaters", Scum. Tala om gammal skåpmat, USA-importerad! Vill i svensk tappning spara de bästa bitarna av mannen i frysbox. Nådde landet under medias hyllning av feministisk våldsromantik och kriminalitet. Begreppet "kvinnofrid" gäller förstås inte från det hållet.
Talibanfeminism (Tallibanna schymania)
"Svenska män och talibaner är jämställda. Med varandra." En uppfattning som omhuldas av bl.a. rikspolitiker samt Jämo-Borgström. De mest extrema sägs vilja införa s.k. "burka" för svenska män, byxmodellen av kroppsslöja, med ögonnät o munkavle!
Rara feminismer (Rarapa fanatica)
Sammanfattande benämning för rabiat-, radiak-, radikal- och rasial-feminismerna. Extremformer som är svåra att särskilja utom för de invigda. Ömsom samarbetar, ömsom bekämpar varandra.
Rabiat-f, (rabies=galenskap). Mycket ettrig och oförsonlig.
Radiak-f, (radiac=strålning). Besvärande utstrålning - jobbiga vibbisar.
Radikal-f, (radicalis=instabil). Försöker utrota all logik i debatten.
Rasial-f, (racisme=raslära). Rasisten säger att det är fel på rasen. Den andra. Feministen säger att det är fel på könet. Det andra. II)
SOCIALMODERALISKA FEMINISMER (Feminista sossemoralia)
Schymanfeminismen tvingade(?) fram en Perssonfixerad dito ("genus är en sossekonstruktion") även för de borgerliga att svansa efter. Resultatet blev statsfeministisk enögd "jämställdhet" men med splittrade ideologiska motiv.
Likhets-feminism (Egalitarus paradoxus)
Hets à la engelsk rävjakt, "to the bitter end"! Mycket motsägelsefull. Pendlar mellan begär och avsky till allt med "man"; manskönet, mansroller, mansnormer och manssamhället. Halva folket - hela "gubbväldet"! Hävdar "kvinnlig frigörelse" men är farligt osjälvständig.
Särartsfeminism (Androfobis differentialis)
Inser könsskillnaderna och vill dra kvinnlig fördel av dem. Anser sig stå över mannen på områden som kärlek, moral, konst och politik. Extremformen är lesbisk av könspolitiska skäl. Kvinnors gamla och nya privilegier är OK genom skrytnormen "tjejer är bäst". "Likarts-" och "särhets-feminismer" är utbrytarformer från de ovannämnda. Det finns även en blandform, "likartad särhetsfeminism" heter den. (Däremot finns ännu inte särartad likhets-f.)
Milli-tantfeminism (Ragata neoclassica)
Populärbenämnd som "kärringfeminism". En uppdaterad form av gårdagens satmara. "Fredsvänlig" enligt Teorin (Maj-Britt T. alltså). Favoritsentensen: "Män som är rädda för starka kvinnor" indikerar både mansförakt samt tydliga dominans- och kontrollbehov av att spela ut män mot varandra. Matriarkatambitioner kan ej uteslutas. Storemor ser dig!
Tvärsomfeminism (Antagonista swedesia)
En helsvensk "kärringen mot strömmen"-feminism från Jämtställtland (Kris-Pina Tvärsom, "Kvinnomaktsutredningen" & Riksbanken, AnnBritt Grynepalt, mansfångväktardirektör, Manna-Reta Winberg, feminister m.fl.). Mycket maktfixerad. "Allt skall vara som nu men precis tvärsom! Ge kvinnofällorna till mannen och mansmakten till kvinnan så blir allt bra!"III)
KONTAMINERANDE FEMINISMER (Feminista infiltrera)
Politiskt korrekt statsfeminism "för kvinnans skull" blev beordrad vidare genom media, lärosäten, myndigheter, rättsväsen m.fl. Och tillbaka igen till Riksdagen. En sluten cirkel utan öppen kritik mot ogräsfloran av könsdogmer.
Blas(k)femi(nism) (Intricare massmedia)
Nästlade sig tidigt in i svensk press genom den s.k. "jämställdhetsdebatten" på Damens Nyheter, X-pressen (en f.d. tidning), Aftonblahadet samt SVT/SR. Blaskfeministen kör en ytlig attityd med knep och tjuvnyp; snyft och skryt, gnäll och skäll. Placerar ogenerat det egna "täcka könet" på oskuldens piedestal men sprider skuld och förakt mot "det otäcka".
Genusfeminism (Genitalis observantus)
Inkvoterad på universiteten genom den obskyra s.k. "genusvetenskapen" med dess krav på "könsmaktsordning och reda". Men detta är bara början! Feministiska 5: te-kolonnare på andra institutioner försöker nu finna feministbevis och skapa genusordning ända ner på mikroskopsnivåer inom t.ex. molekylärbiologi, DNA-forskning samt atomfysikområdet.
Petitessfeminism (Justitia inabsurdum)
"Den feministiska detektiven!" Helt fenomenal på att snoka upp de allra minsta eller ovanligaste köns- eller genusskillnaderna överallt och alltid, för att kunna förvandla dessa till astronomiska orättvisor inför en förbluffad menighet! Med efterföljande politiserande om millimeterrättvisa, alltså för ena parten. Metodiken pendlar mellan jäntgnället och jämtskället.
Sekretessfeminism (Manipulativa masceralis)
Hemlig, dold eller maskerad bakom oklar identitet. Spelar neutral och "helt vanligt trevlig" på jobb, skola eller fritid. Men se upp, i namn av "jämställdhet och genus" yppar sig plötsligt en Ulvskog i fårakläder som vill markera sitt könsmaktsrevir genom smygfeministisk indoktrinering! En förrädisk "modern" form av feminism med metoder som sprider sig!
IV) EUFEMI(NI)SMER (Feminista egocentrica)
Eftersom kritik mot feminism oftast dömts ut som "kvinnoförakt" har en oantastbar och "fulländad" feminism utan verklig självkritik definitivt degenererat till könsegocentrisk narcissism, med en starkt förskönande inställning till det egna könet.
Egofeminism (Narcissista dilletanta)
Särdeles självorienterad. Har trots eller tack vare detta expanderat genom grupptryck och kollektivanslutning. Från 60-talets "Jag, en kvinna", till dagens upprepade "Vi kvinnor". Ger sig rätten att tala i alla kvinnors sak samt tror (eller låtsas tro) att alla kvinnor tänker som hon.
Ekofeminism (Enkellogica innocentia)
Beskriver sig själv som "den som spar hon har sin oskuld kvar och gynnar även Moder Natur". En tämligen harmlös och välvillig typ, men som förstås när sparandet misslyckats skyller detta på mannen precis som alla andra feminismer.
Erofeminism (Sexista erotica)
Lack, läder, gummi. Ja allt som behövs för att "ta för sig", när ändamålet helgar medlen. Tjejmedia utstakar den feminist-erotiska vägen. Att "kasta B-H:n" på 70-talet var bara ett knep för att få köpa nya och sexigare. "Sexköpslagen" stör inte här heller. "Sex is power!"
Eurofeminism (Feminomenalia europea)
En standardiserad EU-feminism, ännu ej praktiskt genomförd utan fortfarande på projektstadiet. Det råder nämligen stor oenighet mellan EU:s olika feministrar vilka standardregler som skall gälla. T.ex. ville vår egen Manna-Reta Winberg som första punkt ha svenskornas rätt att få tugga snus på EU:s feministerrådsmöten!
V) ÖVRIGA FEMINISMER (Feminista fragmentaria)
Feminism i endast det ena könets intresse är en "jämställdhetens paradox". Så vad är "feminismens ide" egentligen? Antingen eller? Både och? Nytänkande eller revanschism; eller bara "det gamla vanliga"?
Feminismini (Minilogica konstifica)
Lite magrare - "lättfeminism". Kallar sig inte feminist men kör med delvis samma argument. Är möjligen okunnig om feminismens överdrifter eller rena lögner och/eller aningslös inför dess destruktiva metoder. Uppvisar därmed en överslätande attityd vilken återfinns både bland allmänt välvilliga jämställdhetssvenskar liksom hos samhällets fega medlöpare.
Feminissan (Tjejigare egotrippa)
"Fjortis-", "tjejtidnings-", "prinsessfeminism" m.fl. Feminismens "logiska utveckling" till en Skugge av sitt forna jag: Ät kakan och behåll den, allt handlar om dig och på dina villkor! Pendla mellan gamla tjejroller och nya, precis som du känner för stunden. "Men killarna måste anpassa sig för det är vi som bestämmer spelreglerna, så det så!"
Feminissen (Feminisse contramasculine)
"Manlig feminism". En könsdebattens tulipanaros, en genusmanipulerad korsning mellan forna tiders gentlemän och toffelhjältar. Feminissen negligerar eller är okunnig om sitt eget köns dilemma, sina utsatta bröders problem och sina förfäders oftast ärliga uppsåt och arbete. Dras med en besvärande fjäskläggning. Extremformen söker trygghet i matriarkatdillerier.
FN-ismen (Feminalia globala)
Ja vad skall man säga? En "självklarhet om kvinnor och barn", men att de tydligen glömt bort mannen som kön, utom skulden förstås! FN-ismen är sista steget, innan de skjuter ut feminismen i (Moder) Solsystemet. För visst finns det väl orättvisa normer även där? I de bemannade rymdfärdsplanerna råder ju uteslutande Marsdominans! T.o.m. feministdagen IKD (Internationella kvinnodagen) har dom förlagt till Mars! Förslag: Lasta nästa raket med IKD-080308 och skicka iväg den till Venus.
Universal-feminismen ( Femi-miss Universum)
Feminismen, som säger sig ha ambitionen att lösa kvinnors problem, är idag själv ett veritabelt samhällsproblem, en söndrare av familj, kärlek och vänskap! Den har blivit sin egen begränsande och självgenererande ”kvinnofälla” och ”burka” även för de svenska kvinnor som inte är dess anhängare. Den påstår sig vilja avskaffa könsrollerna men konserverar dem i stället samt skapar dessutom helt nya! Faktum är, att feminismen själv blivit en statisk och gigantisk kvinnlig könsroll: Den upphöjda könsmoralistens. ”Legitimerad” genom skuldobjektet mannen och den påstådda ”jämställdheten”. Den senare enkönad och kvoterad - samt förstås bara när ”det passar”! ”Sexus opportunitas necesse est! Veritas politicus non necesse est!” som romarna kanske skulle ha sagt.
fredag, augusti 09, 2002
Alla män är makthungriga snuskhumrar
”Äktenskap ingås mellan en kvinna och en man. De som har ingått äktenskap med varandra är makar. Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa”.
Så står det i första och andra paragrafen i Äktenskapsbalken. Lagstiftarens intentioner är glasklara liksom att dessa tre meningar står i paritet med den kristna tron (som jag uppfostrats med). Hela grundvalen för vårt samhälle vilar på dessa tre meningar. Men nuförtiden finns allehanda märkliga familjebildningskonstellationer att finna. Till de mer extrema hör kanske den schizofrena killen som ville registrera partnerskap med en av sina multipla personligheter men vanligtvis handlar det om människor av samma kön. Dessa bör naturligtvis ha samma rättigheter i samhället och inte diskrimineras för sin läggning. Vad man gör i sitt sovrum är varje individs ensak. Men hela fundamentet håller onekligen på att rasa samman ivrigt påhejat av allehanda lobbyister och den rättstänkande feministiska kyrkan.
Alf Svensson och hans parti är de enda som inte kallar sig för feminister. Tro sjutton det! Hela grundtanken med feminismen är ju felaktig. Den bygger ju på att det finns en konfliktsituation mellan könen. ”Verklig jämställdhet förutsätter, att den feministiska gnällmonologen om könsmakt, ersätts av en dualistisk genusdebatt om samarbete, på båda könens villkor!” (Antifeministiska samfundet)
Lisa marklund skriver i Aftonbladet: ”Jag tycker att män ska ha samma rätt som kvinnor att bestämma över barnen - om de tar lika stor del av ansvaret för dem. Så brukar nu inte vara fallet. Mitt intryck av faderskapsrörelsen är att männen vill tvinga tillbaka kvinnorna till beroende, underkastelse och maktlöshet”. Vad menar tanten egentligen? Skall vi införa någon slags övervakande myndighet som sätter männen på prov?
– Nu har du bytt en blöja mindre denna vecka och har därmed visat ditt rätta ansikte. Du är en äkta företrädare för patriarkatet vars enda syfte är att förtrycka kvinnan och har därmed diskvalificerats från rätten att bestämma över ditt barn
”Det ältas jämt och ständigt och jämställt om det s.k. manssamhället. Det som våra förfäder byggde upp, för att det var en manlig plikt, som våra förmödrar förväntade sig av dem. Idag är detta något fult, som om mannen alltid bara skulle ha roffat åt sig för att hålla kvinnan kvar i stugan. (Exklusive då förstås lumpen, soptömning, snöröjning och alla andra manliga privilegier.) Och mannens makt – den utmålas som ännu ruskigare, som själva basen för ett enda syfte - kvinnoförtrycket! Kvinnomakt däremot, beskrivs som något fint och ädelt, ett nära framtida mål, vilket vi alla förväntas sträva mot och ödmjukt underkasta oss!” (Antifeministiska samfundet)
Likadant är det när det gäller kärlek. Den "äkta" kärleken är förbehållen kvinnorna. När jag går på gatan med min helsvenska vackra och betydligt yngre asiatiska sambo kastas blickarna efter oss och vi kan höra deras tankar. ”Vilken bordell har han köpt henne på i Bangkok. Vilken äcklig snuskhummer”. Men när grannfrun i de övre 50 avverkar sin tionde tjugoåring av afrikanskt ursprung ses det som något fint. En livsbejakande människa.
Så är det i dagens Sverige. Alla män är makthungriga snuskhumrar vars enda syfte är att förtrycka kvinnan. För kvinnorna är spelrummet öppet.
Så står det i första och andra paragrafen i Äktenskapsbalken. Lagstiftarens intentioner är glasklara liksom att dessa tre meningar står i paritet med den kristna tron (som jag uppfostrats med). Hela grundvalen för vårt samhälle vilar på dessa tre meningar. Men nuförtiden finns allehanda märkliga familjebildningskonstellationer att finna. Till de mer extrema hör kanske den schizofrena killen som ville registrera partnerskap med en av sina multipla personligheter men vanligtvis handlar det om människor av samma kön. Dessa bör naturligtvis ha samma rättigheter i samhället och inte diskrimineras för sin läggning. Vad man gör i sitt sovrum är varje individs ensak. Men hela fundamentet håller onekligen på att rasa samman ivrigt påhejat av allehanda lobbyister och den rättstänkande feministiska kyrkan.
Alf Svensson och hans parti är de enda som inte kallar sig för feminister. Tro sjutton det! Hela grundtanken med feminismen är ju felaktig. Den bygger ju på att det finns en konfliktsituation mellan könen. ”Verklig jämställdhet förutsätter, att den feministiska gnällmonologen om könsmakt, ersätts av en dualistisk genusdebatt om samarbete, på båda könens villkor!” (Antifeministiska samfundet)
Lisa marklund skriver i Aftonbladet: ”Jag tycker att män ska ha samma rätt som kvinnor att bestämma över barnen - om de tar lika stor del av ansvaret för dem. Så brukar nu inte vara fallet. Mitt intryck av faderskapsrörelsen är att männen vill tvinga tillbaka kvinnorna till beroende, underkastelse och maktlöshet”. Vad menar tanten egentligen? Skall vi införa någon slags övervakande myndighet som sätter männen på prov?
– Nu har du bytt en blöja mindre denna vecka och har därmed visat ditt rätta ansikte. Du är en äkta företrädare för patriarkatet vars enda syfte är att förtrycka kvinnan och har därmed diskvalificerats från rätten att bestämma över ditt barn
”Det ältas jämt och ständigt och jämställt om det s.k. manssamhället. Det som våra förfäder byggde upp, för att det var en manlig plikt, som våra förmödrar förväntade sig av dem. Idag är detta något fult, som om mannen alltid bara skulle ha roffat åt sig för att hålla kvinnan kvar i stugan. (Exklusive då förstås lumpen, soptömning, snöröjning och alla andra manliga privilegier.) Och mannens makt – den utmålas som ännu ruskigare, som själva basen för ett enda syfte - kvinnoförtrycket! Kvinnomakt däremot, beskrivs som något fint och ädelt, ett nära framtida mål, vilket vi alla förväntas sträva mot och ödmjukt underkasta oss!” (Antifeministiska samfundet)
Likadant är det när det gäller kärlek. Den "äkta" kärleken är förbehållen kvinnorna. När jag går på gatan med min helsvenska vackra och betydligt yngre asiatiska sambo kastas blickarna efter oss och vi kan höra deras tankar. ”Vilken bordell har han köpt henne på i Bangkok. Vilken äcklig snuskhummer”. Men när grannfrun i de övre 50 avverkar sin tionde tjugoåring av afrikanskt ursprung ses det som något fint. En livsbejakande människa.
Så är det i dagens Sverige. Alla män är makthungriga snuskhumrar vars enda syfte är att förtrycka kvinnan. För kvinnorna är spelrummet öppet.
torsdag, augusti 08, 2002
Har man inte demonterat den s.k. svenska välfärden nog?
De senaste tio åren har jag dag ut och dag in hört om neddragningar och besparingar. Det påstås från alla berörda att det inte finns pengar att det måste sparas. Marknaden styr, marknadsekonomi, marknads-hittan-och-dittan. Den allena rådande dogmen om konkurrensens förträfflighet står oemotsagd.
Men så radas det upp historier gång på gång. Senast idag dog två spädbarn. Anledningen var att det inte fanns plats på BB och det blivande föräldraparet skickades runt från sjukhus till sjukhus i jakten på plats. De hamnade så småningom i Finland där barnen dog. Paret skickades sedan hem i ett plan med de döda barnen som handbagage!
Man hör om ständiga övergrepp på åldringar, misshandlar, vanvård, maskar i liggsår. Det skrivs, dementeras, förklaras men inget händer i realiteten. Vården skall ju bli effektivare och så mycket bättre om den utsätts för konkurrens. Marknadsekonomin är vår allas frälsare.
Men var tar pengarna vägen då? Är det inte dags att slå upp ögonen och se verkligheten nu? Inse att vården måste få kosta, skall kosta och att det i ett modernt samhälle måste vara ett prioriterat område som inte skall styras av kostnadseffektivitet utan kvalité.
Onekligen tycks det vara så att politikerna är besatta av tanken att vilja ha allt så billigt som möjligt och de är beredda att betala vad som helst för det.
Men så radas det upp historier gång på gång. Senast idag dog två spädbarn. Anledningen var att det inte fanns plats på BB och det blivande föräldraparet skickades runt från sjukhus till sjukhus i jakten på plats. De hamnade så småningom i Finland där barnen dog. Paret skickades sedan hem i ett plan med de döda barnen som handbagage!
Man hör om ständiga övergrepp på åldringar, misshandlar, vanvård, maskar i liggsår. Det skrivs, dementeras, förklaras men inget händer i realiteten. Vården skall ju bli effektivare och så mycket bättre om den utsätts för konkurrens. Marknadsekonomin är vår allas frälsare.
Men var tar pengarna vägen då? Är det inte dags att slå upp ögonen och se verkligheten nu? Inse att vården måste få kosta, skall kosta och att det i ett modernt samhälle måste vara ett prioriterat område som inte skall styras av kostnadseffektivitet utan kvalité.
Onekligen tycks det vara så att politikerna är besatta av tanken att vilja ha allt så billigt som möjligt och de är beredda att betala vad som helst för det.
onsdag, juli 24, 2002
Den ojämställda jämställdheten
För någon vecka sedan skrev professor Bo Rothstein, professor i statsvetenskap en artikel i DN och konstaterade att den svenska jämställdhetsforskningen (genusforskning) var den absolut mest ojämställda bland samtliga utbildningar. Av 120 forskare är 118 kvinnor.
Inte på något annat område hade en sådan könsfördelning accepterats inom universitetsvärlden där man ju som bekant t o m införd s.k. positiv könsdiskriminering för att få in kvinnor på mansdominerande områden. Men inte på genusforskningen. Där avfärdas vid seminarier en undrande manlig student med att "det här kommer du ändå aldrig att förstå” varpå denne utesluts ur seminariet.
Ej heller har de båda ledande genusforskarna Eduards och Hirdman, trots att de varit verksamma i mer än tre decennier som docenter och professorer, lyckats handleda någon manlig doktorand fram till disputation. Forskningsseminarierna som dessa två har ansvaret för är i det närmaste helt rensade från manliga studenter.
Reaktionerna efter denna artikel lät inte vänta på sig. Eduards och Hirdman gick till personangrepp mot Bo Rothstein istället för att på ett sakligt sätt bemöta kritiken.
I Metro, den 23 juli 2002, fanns följande insändare som jag citerar och som väl sammanfattar läget och nutida teorier om feminism och utövandet av densamma, nämligen att: "det är skillnad på folk och folk, att alla i en viss grupp är förövare medan alla i den andra är offer. Lägg därtill en närmast allergisk rektion mot kritik så är jämförelserna mellan feminismen och, just det, nazismen ganska uppenbara".
Egentligen är feminismen en vacker tanke, skrev jag i en annan artikel, men den innehåller just detta ovan beskrivna fundamentala fel. Nej, alla feminister närmare borde bekanta sig med humanismens idéer, eller individualismen. Jag är övertygad om att många de skulle ställt sig en alvarlig funderare om vad de egentligen håller på med.
LÄNKAR
Män mobbas på högskolor (Dagens Nyheter - 03/07 2002)
Könskrig bland professorer (Expressen - 04/07 2002)
Maud Eduards: "Kvinnor är mer kompetenta" (Expressen - 04/07 2002)
Ett illa dolt kvinnohat (Dagens Nyheter - 13/07 2002)
Kritiska män kallas tokiga kvinnohatare (Aftonbladet - 22/07 2002)
Inte på något annat område hade en sådan könsfördelning accepterats inom universitetsvärlden där man ju som bekant t o m införd s.k. positiv könsdiskriminering för att få in kvinnor på mansdominerande områden. Men inte på genusforskningen. Där avfärdas vid seminarier en undrande manlig student med att "det här kommer du ändå aldrig att förstå” varpå denne utesluts ur seminariet.
Ej heller har de båda ledande genusforskarna Eduards och Hirdman, trots att de varit verksamma i mer än tre decennier som docenter och professorer, lyckats handleda någon manlig doktorand fram till disputation. Forskningsseminarierna som dessa två har ansvaret för är i det närmaste helt rensade från manliga studenter.
Reaktionerna efter denna artikel lät inte vänta på sig. Eduards och Hirdman gick till personangrepp mot Bo Rothstein istället för att på ett sakligt sätt bemöta kritiken.
I Metro, den 23 juli 2002, fanns följande insändare som jag citerar och som väl sammanfattar läget och nutida teorier om feminism och utövandet av densamma, nämligen att: "det är skillnad på folk och folk, att alla i en viss grupp är förövare medan alla i den andra är offer. Lägg därtill en närmast allergisk rektion mot kritik så är jämförelserna mellan feminismen och, just det, nazismen ganska uppenbara".
Egentligen är feminismen en vacker tanke, skrev jag i en annan artikel, men den innehåller just detta ovan beskrivna fundamentala fel. Nej, alla feminister närmare borde bekanta sig med humanismens idéer, eller individualismen. Jag är övertygad om att många de skulle ställt sig en alvarlig funderare om vad de egentligen håller på med.
LÄNKAR
Män mobbas på högskolor (Dagens Nyheter - 03/07 2002)
Könskrig bland professorer (Expressen - 04/07 2002)
Maud Eduards: "Kvinnor är mer kompetenta" (Expressen - 04/07 2002)
Ett illa dolt kvinnohat (Dagens Nyheter - 13/07 2002)
Kritiska män kallas tokiga kvinnohatare (Aftonbladet - 22/07 2002)
måndag, juli 22, 2002
Kvinnliga maktstrukturer
Finns det kvinnliga maktstrukturer? Svar ”ja” när det gäller allt som har med barn och ofödda barn att göra.
Det spelar ingen roll vart man än vänder sig när det gäller barn så råder kvinnliga maktstrukturer. Från barnavårdscentralen med alla snuttefjuttiga prydnader, där det inte finns en man så långt ögat når, genom alla lekplatser, dagis och ända upp till försäkringskassans könsbundna tänkande. Barnbidraget är könsbundet och går automatiskt till mamman oavsett vem som har umgänget eller vårdnaden (!) Varför det frågade jag, ja men det är ju självklart, säger en tjänsteman (kvinna), det är ju hennes barn!
Aborten. Ett ur många synvinklar känsligt område. Ska den verkligen tillåtas ända fram till 22: a veckan? Borde inte en kvinna kunna bestämma sig snabbare? 22 veckor det är 5,5 månader. Gränsen för foster som går att rädda går någonstans vid 20. Men kvinnan har alltså denna tid på sig och det är alltså kvinnan och ingen annan. Mannen har i detta sammanhang inget att säga till om. Han har inte ens rät att få reda på om kvinnan är gravid eller hennes barn skall aborteras. Inte ens om de är gifta!
Och samma sak händer sedan när/om Tomtebolyckan av ene eller annan anledning går i kras. Då utreds mannen med kvinnliga ögon och döms allt som oftast av en kvinna. De avdankade domare som efter ett antal år inom rättsväsende inte kommit längre i karriären är nämligen oftast kvinnor. Familjerätter, Sos = kvinnor. Och det är ju som sagt hennes barn.
Det är kvinnor som bestämmer om barnen, det klarar vi män inte av. Ty vi män är upphovet till allt ont på jorden. Hade man kunnat avskaffa mannen då hade vi äntligen kunnat leva i en jämlik och harmonisk värld! Andra relevanta artiklar
Etik
Abort
Det finns ett område där kvinnor råder
Det spelar ingen roll vart man än vänder sig när det gäller barn så råder kvinnliga maktstrukturer. Från barnavårdscentralen med alla snuttefjuttiga prydnader, där det inte finns en man så långt ögat når, genom alla lekplatser, dagis och ända upp till försäkringskassans könsbundna tänkande. Barnbidraget är könsbundet och går automatiskt till mamman oavsett vem som har umgänget eller vårdnaden (!) Varför det frågade jag, ja men det är ju självklart, säger en tjänsteman (kvinna), det är ju hennes barn!
Aborten. Ett ur många synvinklar känsligt område. Ska den verkligen tillåtas ända fram till 22: a veckan? Borde inte en kvinna kunna bestämma sig snabbare? 22 veckor det är 5,5 månader. Gränsen för foster som går att rädda går någonstans vid 20. Men kvinnan har alltså denna tid på sig och det är alltså kvinnan och ingen annan. Mannen har i detta sammanhang inget att säga till om. Han har inte ens rät att få reda på om kvinnan är gravid eller hennes barn skall aborteras. Inte ens om de är gifta!
Och samma sak händer sedan när/om Tomtebolyckan av ene eller annan anledning går i kras. Då utreds mannen med kvinnliga ögon och döms allt som oftast av en kvinna. De avdankade domare som efter ett antal år inom rättsväsende inte kommit längre i karriären är nämligen oftast kvinnor. Familjerätter, Sos = kvinnor. Och det är ju som sagt hennes barn.
Det är kvinnor som bestämmer om barnen, det klarar vi män inte av. Ty vi män är upphovet till allt ont på jorden. Hade man kunnat avskaffa mannen då hade vi äntligen kunnat leva i en jämlik och harmonisk värld! Andra relevanta artiklar
Etik
Abort
Det finns ett område där kvinnor råder
onsdag, juli 10, 2002
Hetero-gubbar efter 35 är rena rama liggsåret
”Hetero-gubbar” efter 35 är ”rena rama liggsåret” i sängen. Det skriver sexrådgivaren Katerina Janouch i en artikel publicerad i Expressen-GT-Kvällsposten 2002-07-02. (Den finns att läsa i sin helhet på nätet här).
För att visa orimligheten i denna artikel har jag skrivit om en liten bit till en motsvarande version om kvinnor. Låt mig understryka att det inte på något sätt är mina åsikter utan en omskrivning av Janouch artikel.
Katerina
Enligt den internationella sexgurun Barry Long har kvinnan sin sexuella topp vid 42 års ålder! Medan mannen är som mest testosteronstinn vid 16 år (ja, det är orättvisst). Han har några år på sig – kanske fram till 25 – tills hans erektion börjar att vika en smula. Efter 35 är han rena rama liggsåret…
Sorry hetero-gubbar, ni är rara och söta, men i sängen är ni inte mycket att ha, det kan vareviga mogna kvinna intyga. Inte nog med att ni är tröga, lönnfeta och fulla med fördomar och kvinnoförakt – ni är också ojämställda både på hemmaplan och i karriären. Kontentan blir att ni inte är särskilt sexiga.
Kontentan blir att era kvinnor tröttnar på er och börjar att se sig omkring efter något annat att tillbringa sin tid med.
Kanske är detta straffet. Straffet, att coola mogna kvinnor börjat rata de äldre männen och i stället roar sig med deras yngre bröder?
Belöning till de yngre, som glatt delar på pappaledighet och hushållsjobb och som inte nedlåtande klappar kvinnor i rumpan och muttrar "lilla gumman, tar du och kilar och sätter på lite kaffe"…
… Trygghet? Tja, inte kommer tryggheten nödvändigtvis i samma paket som en bitter flintskallig farbror…
Wojtek
Enligt vad alla känner till behåller mannen sin förmåga och attraktionskraft på kvinnor hela livet. Medan kvinnan är som vackrast vid 16 (ja, det är orättvist). Hon har några år på sig - kanske fram till 25 – tills hennes bröst börjar hänga en smula. Efter 35 år är hon rena nuckan och uppsöker i desperation den plastkirurgiska mottagningen.
Sorry feministkärringar, ni är rara och söta med era idéer, men i sängen är ni inte mycket att ha. Det kan vareviga man oavsett ålder intyga. Inte nog med att ni är fula med era hängpattar och dallrande arslen större än en världsdel, och fullproppade med feministpropaganda – ni befinner er i "ständigt krig" mot männen. Kontentan blir alltså att ni inte är särskilt sexiga.
Kontentan blir alltså att era män tröttnar på er och börjar att se sig om efter något annat att tillbringa sin tid med.
Kanske är det straffet. Straffet att coola mogna män alltid ratat gnälliga kärringar och istället roar sig med deras yngre systrar?
Belöning till de yngre som glatt delar på sängen och inte bryr sig om absurd millimeterrättvisa och som inte frustrerande utbrister "inte idag älskling, jag har så ont i huvudet"…
… Trygghet? Tja, inte kommer tryggheten nödvändigtvis i samma paket som en gnällig klimakteriekärring…
Slutligen några ord till dig Katerina.
Det synes mig som om du vore mycket besviken på dina män. Kanske har du precis gjort slut, eller blivit dumpad för någon yngre, vad vet jag. Din artikel formligen stinker besvikenhet och sexuell frustration. Kanske är det just därför som du kallar dig sexrådgivare. På sig själv känner man andra. Men att skriva detta är att lägga krokben för dig själv. Hur många män eller för den delen kvinnor kommer fortsättningsvis att ha förtroende för dig nu när ditt underliggande manshat så tydligt har bubblat upp till ytan. Men OK, du är inte på något sätt unik. Under parollen ”feminism” och ”jämställdhet” sedan hammare och skäran kommit ur modet, gömmer sig många sådana som du.
Låt mig ännu en gång påminna att vi lever på denna jord tillsammans. Män och kvinnor. Det är inget könskrig som pågår även om vissa försöker att starta ett sådant. De flesta av oss, i förhållande och arbetslivet, gör det som vi är bäst på eller när tid finnes. Åldrandet är vackert (!), även om inte du tycker det Katerina (jag kan i och för sig förstå varför) och jag kan lova dig att det inte är något fel på min potens. Inte är jag flintskallig eller lönnfet för den delen heller mina 38 år till trots. Men de som är det har enligt dig tydligen inte rätt till ett förhållande. De ska låsas in på Clas Ohlson med sin prylar medan deras kvinna ska leva ut sina sexuella lustar. Ärligt talat. Det var länge sedan som jag läste så mycket dravel.
"Vi människor vill leva liv med respekt och kärlek för varann. När man höjer blicken över det vardagliga är det mycket högre värden på spel. Det handlar inte om en maktkamp på det politiska planet, det handlar inte om en maktkamp i hemmet, det handlar inte om att vi på hemmets nivå skall ha rätt eller fel, jämnställdhet hit och dit. Vad det hela handlar om är kärlek och respekt för varann som människor. Vi är alla berättigade till ett bra och värdigt liv på denna jord. Flower Power hade mycket att lära oss. Sätt blommor i tillvaron i stället för att strida. Det handlar inte om millimeterrättvisa i något sammanhang. Inte i hemmet inte i politik. Livet är en ständig förhandlig. Människor utvecklas, förändras och när en förändring sker då tvingas andra till det samma".
Det gäller att höja blicken nu
Avsnitt ur Könskriget 2001-06-08 (se nedan)
PS. Varför lägger du inte ut din artikel på din hemsida Janouch? http://www.sexsvar.com/
PPS: Hmm, undrar om min version av artikeln hade platsat i en papperstidning?
ANDRA ARTIKLAR AV RELEVANS:
Könskriget
Kvinnans kropp skall inte exponeras
Naket är kul men bara på män
Att vara man är snart straffbart
För att visa orimligheten i denna artikel har jag skrivit om en liten bit till en motsvarande version om kvinnor. Låt mig understryka att det inte på något sätt är mina åsikter utan en omskrivning av Janouch artikel.
Katerina
Enligt den internationella sexgurun Barry Long har kvinnan sin sexuella topp vid 42 års ålder! Medan mannen är som mest testosteronstinn vid 16 år (ja, det är orättvisst). Han har några år på sig – kanske fram till 25 – tills hans erektion börjar att vika en smula. Efter 35 är han rena rama liggsåret…
Sorry hetero-gubbar, ni är rara och söta, men i sängen är ni inte mycket att ha, det kan vareviga mogna kvinna intyga. Inte nog med att ni är tröga, lönnfeta och fulla med fördomar och kvinnoförakt – ni är också ojämställda både på hemmaplan och i karriären. Kontentan blir att ni inte är särskilt sexiga.
Kontentan blir att era kvinnor tröttnar på er och börjar att se sig omkring efter något annat att tillbringa sin tid med.
Kanske är detta straffet. Straffet, att coola mogna kvinnor börjat rata de äldre männen och i stället roar sig med deras yngre bröder?
Belöning till de yngre, som glatt delar på pappaledighet och hushållsjobb och som inte nedlåtande klappar kvinnor i rumpan och muttrar "lilla gumman, tar du och kilar och sätter på lite kaffe"…
… Trygghet? Tja, inte kommer tryggheten nödvändigtvis i samma paket som en bitter flintskallig farbror…
Wojtek
Enligt vad alla känner till behåller mannen sin förmåga och attraktionskraft på kvinnor hela livet. Medan kvinnan är som vackrast vid 16 (ja, det är orättvist). Hon har några år på sig - kanske fram till 25 – tills hennes bröst börjar hänga en smula. Efter 35 år är hon rena nuckan och uppsöker i desperation den plastkirurgiska mottagningen.
Sorry feministkärringar, ni är rara och söta med era idéer, men i sängen är ni inte mycket att ha. Det kan vareviga man oavsett ålder intyga. Inte nog med att ni är fula med era hängpattar och dallrande arslen större än en världsdel, och fullproppade med feministpropaganda – ni befinner er i "ständigt krig" mot männen. Kontentan blir alltså att ni inte är särskilt sexiga.
Kontentan blir alltså att era män tröttnar på er och börjar att se sig om efter något annat att tillbringa sin tid med.
Kanske är det straffet. Straffet att coola mogna män alltid ratat gnälliga kärringar och istället roar sig med deras yngre systrar?
Belöning till de yngre som glatt delar på sängen och inte bryr sig om absurd millimeterrättvisa och som inte frustrerande utbrister "inte idag älskling, jag har så ont i huvudet"…
… Trygghet? Tja, inte kommer tryggheten nödvändigtvis i samma paket som en gnällig klimakteriekärring…
Slutligen några ord till dig Katerina.
Det synes mig som om du vore mycket besviken på dina män. Kanske har du precis gjort slut, eller blivit dumpad för någon yngre, vad vet jag. Din artikel formligen stinker besvikenhet och sexuell frustration. Kanske är det just därför som du kallar dig sexrådgivare. På sig själv känner man andra. Men att skriva detta är att lägga krokben för dig själv. Hur många män eller för den delen kvinnor kommer fortsättningsvis att ha förtroende för dig nu när ditt underliggande manshat så tydligt har bubblat upp till ytan. Men OK, du är inte på något sätt unik. Under parollen ”feminism” och ”jämställdhet” sedan hammare och skäran kommit ur modet, gömmer sig många sådana som du.
Låt mig ännu en gång påminna att vi lever på denna jord tillsammans. Män och kvinnor. Det är inget könskrig som pågår även om vissa försöker att starta ett sådant. De flesta av oss, i förhållande och arbetslivet, gör det som vi är bäst på eller när tid finnes. Åldrandet är vackert (!), även om inte du tycker det Katerina (jag kan i och för sig förstå varför) och jag kan lova dig att det inte är något fel på min potens. Inte är jag flintskallig eller lönnfet för den delen heller mina 38 år till trots. Men de som är det har enligt dig tydligen inte rätt till ett förhållande. De ska låsas in på Clas Ohlson med sin prylar medan deras kvinna ska leva ut sina sexuella lustar. Ärligt talat. Det var länge sedan som jag läste så mycket dravel.
"Vi människor vill leva liv med respekt och kärlek för varann. När man höjer blicken över det vardagliga är det mycket högre värden på spel. Det handlar inte om en maktkamp på det politiska planet, det handlar inte om en maktkamp i hemmet, det handlar inte om att vi på hemmets nivå skall ha rätt eller fel, jämnställdhet hit och dit. Vad det hela handlar om är kärlek och respekt för varann som människor. Vi är alla berättigade till ett bra och värdigt liv på denna jord. Flower Power hade mycket att lära oss. Sätt blommor i tillvaron i stället för att strida. Det handlar inte om millimeterrättvisa i något sammanhang. Inte i hemmet inte i politik. Livet är en ständig förhandlig. Människor utvecklas, förändras och när en förändring sker då tvingas andra till det samma".
Det gäller att höja blicken nu
Avsnitt ur Könskriget 2001-06-08 (se nedan)
PS. Varför lägger du inte ut din artikel på din hemsida Janouch? http://www.sexsvar.com/
PPS: Hmm, undrar om min version av artikeln hade platsat i en papperstidning?
ANDRA ARTIKLAR AV RELEVANS:
Könskriget
Kvinnans kropp skall inte exponeras
Naket är kul men bara på män
Att vara man är snart straffbart
torsdag, juli 04, 2002
Skruvade hjärnor
Konstnärer säljer bajs på burk, sänker ner krucifix i piss. Och en viss Ulrika Johnsson tjänar en mindre förmögenhet på att ”tala ut” om sin affär med Svennis.
Visst är det en galen värld som vi lever i. Allt går tydligen att tjäna pengar på. Det var inte länge sedan som vi hade vår egen utställning som väckte uppmärksamhet och som jag personligen tyckte illa om, nämligen ”Ecce Homo” där Jesus framställdes som homosexuell. En annan konstnär gjorde om Pippi Långstrump till något slags sexobjekt. Konsten har definitivt gått från att visa det vackra till att chockera. Bra eller dåligt? Det låter jag låta vara osagt. Klart är ju att konsten SKALL väcka känslor. Om de sedan inte är så angenäma, ja det är ju upp till betraktaren.
Då tycker jag mera illa om alla rötägg som skall tjäna pengar på sina X genom att ”tala ut” i media och tjäna enorma pengar på det. Men uppenbarligen finns det ett intresse hos allmänhet. Annars hade det ju inte gått att sälja.
Det är en sjuk sjuk värld.
Visst är det en galen värld som vi lever i. Allt går tydligen att tjäna pengar på. Det var inte länge sedan som vi hade vår egen utställning som väckte uppmärksamhet och som jag personligen tyckte illa om, nämligen ”Ecce Homo” där Jesus framställdes som homosexuell. En annan konstnär gjorde om Pippi Långstrump till något slags sexobjekt. Konsten har definitivt gått från att visa det vackra till att chockera. Bra eller dåligt? Det låter jag låta vara osagt. Klart är ju att konsten SKALL väcka känslor. Om de sedan inte är så angenäma, ja det är ju upp till betraktaren.
Då tycker jag mera illa om alla rötägg som skall tjäna pengar på sina X genom att ”tala ut” i media och tjäna enorma pengar på det. Men uppenbarligen finns det ett intresse hos allmänhet. Annars hade det ju inte gått att sälja.
Det är en sjuk sjuk värld.
torsdag, maj 09, 2002
Ett lyckligt land i norr
Det finns ett land, långt lång uppe i norr. I det landet är man (förlåt inte man) är människor mycket lyckliga eftersom det är världens mest jämställda land.I detta land har männen bejakat sin kvinnlighet och om somrarna kan man vila blicken på de snygga pojkarna vars ben så smäckert framhävs av de kortkorta kjolarna. Ja i detta land kan kvinnorna bli generaler och männen kan t o m bli nunnor. Så jämställt är det. Män kan gifta sig med andra män och kvinnor med kvinnor. De kan t o m skaffa barn. Barnen får lära sig att kalla föräldrarna för den första mamman och den andra mamman eller pappa 1 och pappa 2. Men människor är som sagt lyckliga i detta land och en total frihet att göra det de vill finns där. Ledstjärnan är att är och en själv skall må så bra som möjligt.
De flesta i detta land är ensamstående eftersom det är ju det enda sättet att må riktigt riktigt bra på. Att vara tillsammans med någon är ju bara till besvär. Man (fy på mig igen) Människor (aj aj aj förlåt) Kvinniskor kan ju då inte bejaka sig själva till fullo och alltid är det någon ojämställdhet och orättvisa i hemmet. Därför är det rättvisast att göra allt själv. De som ändå väljer att gifta sig på det gamla sättet som nu är så omodernt kommer så småningom fram till att det inte fungerar. Så nästan 2/3 av dem skiljer sig efter den insikten. Och barnen de blir mycket lyckliga för då har de ju två hem och dubbelt så mycket leksaker och dubbelt av allt. För övrigt så föds det allt mindre barn i detta fantastiska land och det är ju verkligen bra eftersom samhället sparar enorma belopp på omsorg, dagis och annat krafs, pengar som nu istället kan läggas på att upplysa medborgarna om feminismens förträfflighet.
Så var det detta med feminism. Alla partier är i detta land feministiska. Visserligen vet man inte riktigt vad det står för eftersom det inte har gått att enas om vare sig definition eller gemensamt innehåll men håll med om att det låter bra?! Ja, alla partier utom ett hemskt och stockkonservativt parti som dessutom har denna gammalmodiga Gud som ledstjärna. Gud och Jesus och allt var de där fantasifigurerna hette står ju för en otidsenlig förtryckande dominerande och härskande attityd gentemot kvinnor så honom försöker man avskaffa, men det finns som sagt några utdöende som fortfarande håller kvar vid dessa gammalmodiga värderingar. Men detta är inget egentligt problem för de är så få och svaga.
Men den lyckligaste tiden i var mans liv (förlåt kvinniskas liv) i detta land är ändå när man (usch på mig igen) när denne blir gammal. Då får kvinniskan komma på ett äldreboende. Ålderdomshemmen är sedan länge avskaffade och nu heter det äldreboende. Där får kvinniskan var sitt rum i vilket de ensamma och lyckliga får tid att komma ihåg och analysera sina liv. När de sedan dör kommer ingen på begravningen men det är praktiskt för prästen som då gör proceduren kort och kan ägna tiden åt annat.
söndag, april 21, 2002
måndag, april 15, 2002
Fallet Stefan Holmlin. Åklagare tilltalad, lagförd och frikänd
Till minne av Stefan Holmlin
som inte längre stod ut med de falska anklagelser som en gång riktades mot honom. Stefan tog sitt liv fredagen den 9 april 2002.
Han efterlämnar en dotter på fyra år vars moder falskligen anklagade honom för incest. Något som han friades helt ifrån och som åklagaren i målen sedan fick sparken för. Men anklagelsen och allt han fick utstå blev för tungt att bära.
Göteborg 2002-04-15
Wojtek Wybraniec
som inte längre stod ut med de falska anklagelser som en gång riktades mot honom. Stefan tog sitt liv fredagen den 9 april 2002.
Han efterlämnar en dotter på fyra år vars moder falskligen anklagade honom för incest. Något som han friades helt ifrån och som åklagaren i målen sedan fick sparken för. Men anklagelsen och allt han fick utstå blev för tungt att bära.
Göteborg 2002-04-15
Wojtek Wybraniec
onsdag, april 10, 2002
Lesbiskt par dömer sitt barn till livslångt handikapp
Av alla jubelidioter måste väl detta amerikanska lesbiska paret ta alla priser. Dessa två skaffar nu sitt andra barn genom spermadonation. Men de döva kvinnorna hade ett önskemål om att donatorn skulle vara döv för att barnet skulle födas utan hörsel. När en sådan donator inte fanns hittade de en på egen hand. En kille med dövhet i släkten sedan fem generationer.
När den lilla flickan föddes visade det sig att hon hade hörsel om än väldigt svag. Därför uppmanades föräldrarna att skaffa en hörapparat till flickan men mödrarna totalvägrade och menade att "vår baby kommer att få glädje av alla fördelar av att vara döv. Han kommer att uppleva världen på ett annat sätt, med bättre sinne för lukt, känsla och syn. Gauvin är inte handikappad, han har fått en gåva"
Jag fattar inte hur man kan vara så otroligt egoistisk och i praktiken med vett och vilja sätta ett handikappat barn till världen. När det sedan visar sig att barnet hör ja då totalvägrar de den hjälp ett barn har rätt till. Snacka om olämpliga föräldrar. Kalla mig gärna stockkonservativ men jag är av den principiella uppfattningen att ett barn har rätt till trygghet och omvårdnad av två föräldrar, d v s en mamma och en pappa och inte en massa andra underliga konstellationer som är så på modet idag. När det gäller omvårdnaden har ju dessa två puckon totalbrustit vilket gör de till mycket olämpliga vårdnadshavare och jag kan bara hoppas att någon kommer att föra en process mot dessa jubelidioter.
PS. De två arbetar båda som mentala hälsorådgivare för döva i Washington. Ja ja ja, jag säger då det…
Läs mera om fallet här
När den lilla flickan föddes visade det sig att hon hade hörsel om än väldigt svag. Därför uppmanades föräldrarna att skaffa en hörapparat till flickan men mödrarna totalvägrade och menade att "vår baby kommer att få glädje av alla fördelar av att vara döv. Han kommer att uppleva världen på ett annat sätt, med bättre sinne för lukt, känsla och syn. Gauvin är inte handikappad, han har fått en gåva"
Jag fattar inte hur man kan vara så otroligt egoistisk och i praktiken med vett och vilja sätta ett handikappat barn till världen. När det sedan visar sig att barnet hör ja då totalvägrar de den hjälp ett barn har rätt till. Snacka om olämpliga föräldrar. Kalla mig gärna stockkonservativ men jag är av den principiella uppfattningen att ett barn har rätt till trygghet och omvårdnad av två föräldrar, d v s en mamma och en pappa och inte en massa andra underliga konstellationer som är så på modet idag. När det gäller omvårdnaden har ju dessa två puckon totalbrustit vilket gör de till mycket olämpliga vårdnadshavare och jag kan bara hoppas att någon kommer att föra en process mot dessa jubelidioter.
PS. De två arbetar båda som mentala hälsorådgivare för döva i Washington. Ja ja ja, jag säger då det…
Läs mera om fallet här
tisdag, april 02, 2002
Hur stänger man av vattnet?
onsdag, mars 20, 2002
Vårda och älska varann
Vårdagjämning idag. Våren är på väg. Människor förmodas att vara glada. Att se framåt, se positivt på tillvaron. Men tillvaron kan förändras så snabbt. Rätt vad det är slås fötterna undan på oss och vi faller. Förhoppningsvis reser vi på oss igen, men inte alla.
Det är sällan jag stöter på människor som lever i nuet. Alla har planer, större eller mindre. Vi "strävar framåt" heter det. Och medan vi strävar efter mera saker, "bättre tider", mera pengar, så springer livet ifrån oss. Vi har nämligen glömt vad som är nu. Men det är just i nuet som vi lever. Det är nu livet finns, inte imorgon eller om ett par år. I vår strävan att göra tillvaron bättre försvinner det faktum att det inte är efter ett par år som vi skall vara lyckliga, det är ju nu! "Den som har mest saker när han dör vinner." Och rätt vad det är så är barnen stora och vi har missat hela uppväxten, rätt vad det är finns inget i din närhet. Många samlar pengar på hög. "Vi ska ha det till barnen så att vi lämnar något efter oss". Vi måste jobba övertid för att få råd med semestern. Vi jobbar och jobbar och jobbar och plötsligt så sitter vi med en massa pengar på kontot till ingen nytta alls. Vad värre är, det finns de som inte ens vill röra denna kvasilycka för då finns "den" ju inte kvar?!
I förhållande till partnern tycks det vara likadant. Vi är sällan rädda om det vi har. Ständigt försöker vi att förändra varann. Vi är aldrig nöjda. Men det är ju nu som livet är inte imorgon, det är nu. Alla har fel och brister. Det finns inga perfekta människor och vi kan inte heller ändra på varann. Förändring sker när du själv ändrar på dig, då är partnern tvungen att inta en annan attityd, men man kan aldrig ändra denne genom ord.
Så vårda dessa stunder av lycka, dessa stunder tillsammans i vått och torrt. För utan att du har märkt det är de förbi och du ställer dig frågan, vad har jag gjort med mitt liv? Varför blev det så? Varje stund är viktig och det är det som är livet, i nuet, inte imorgon. Varje konflikt skall lösas, inte imorgon utan nu, varje gång du älskar med din partner är nu, inte imorgon. För imorgon kanske det inte finns något kvar och du ställer dig frågan om och om igen. Varför, varför gjorde jag så? Varför lät jag det gå så? Varför sa jag aldrig det som jag ville? Varför gjorde jag inget när det fanns tid?
Vårda och älska varann. Försök inte att läxa upp varann, försök att finnas. Bara finnas och göra saker för varann, nu, och inte imorgon. Och när misstag sker, var förlåtande, far inte med stolthet. Att förlåta är en av de ädlaste egenskaperna hos en människa. Inget blir bättre av att förfara med stolthet när hjärtat säger annat. Att spela ett falskspel.
En sak till. Lyssna!! För "Den lärde talar till barnen. Den vise han lyssnar"
Det är sällan jag stöter på människor som lever i nuet. Alla har planer, större eller mindre. Vi "strävar framåt" heter det. Och medan vi strävar efter mera saker, "bättre tider", mera pengar, så springer livet ifrån oss. Vi har nämligen glömt vad som är nu. Men det är just i nuet som vi lever. Det är nu livet finns, inte imorgon eller om ett par år. I vår strävan att göra tillvaron bättre försvinner det faktum att det inte är efter ett par år som vi skall vara lyckliga, det är ju nu! "Den som har mest saker när han dör vinner." Och rätt vad det är så är barnen stora och vi har missat hela uppväxten, rätt vad det är finns inget i din närhet. Många samlar pengar på hög. "Vi ska ha det till barnen så att vi lämnar något efter oss". Vi måste jobba övertid för att få råd med semestern. Vi jobbar och jobbar och jobbar och plötsligt så sitter vi med en massa pengar på kontot till ingen nytta alls. Vad värre är, det finns de som inte ens vill röra denna kvasilycka för då finns "den" ju inte kvar?!
I förhållande till partnern tycks det vara likadant. Vi är sällan rädda om det vi har. Ständigt försöker vi att förändra varann. Vi är aldrig nöjda. Men det är ju nu som livet är inte imorgon, det är nu. Alla har fel och brister. Det finns inga perfekta människor och vi kan inte heller ändra på varann. Förändring sker när du själv ändrar på dig, då är partnern tvungen att inta en annan attityd, men man kan aldrig ändra denne genom ord.
Så vårda dessa stunder av lycka, dessa stunder tillsammans i vått och torrt. För utan att du har märkt det är de förbi och du ställer dig frågan, vad har jag gjort med mitt liv? Varför blev det så? Varje stund är viktig och det är det som är livet, i nuet, inte imorgon. Varje konflikt skall lösas, inte imorgon utan nu, varje gång du älskar med din partner är nu, inte imorgon. För imorgon kanske det inte finns något kvar och du ställer dig frågan om och om igen. Varför, varför gjorde jag så? Varför lät jag det gå så? Varför sa jag aldrig det som jag ville? Varför gjorde jag inget när det fanns tid?
Vårda och älska varann. Försök inte att läxa upp varann, försök att finnas. Bara finnas och göra saker för varann, nu, och inte imorgon. Och när misstag sker, var förlåtande, far inte med stolthet. Att förlåta är en av de ädlaste egenskaperna hos en människa. Inget blir bättre av att förfara med stolthet när hjärtat säger annat. Att spela ett falskspel.
En sak till. Lyssna!! För "Den lärde talar till barnen. Den vise han lyssnar"
fredag, mars 08, 2002
Yttrandefriheten i Sverige
Jag har tidigare skrivit om att yttrandefriheten är begränsad i detta land eftersom det på de olika webforumen sitter s.k. moderatorer som censurerar inlägg. Detta eftersom den ansvarige utgivaren för forumet är ansvarig för allt som skrivs på webbplatsen. Igår har Aftonbladets ansvarige utgivare i Stockholms tingsrätt blivit fälld för hets mot folkgrupp då ett par rasistiska inlägg p.g.a. tekniska problem inte tagits bort förrän efter ett antal dagar. Detta har fått till följd att aftonbladet stängt ner sina "tyck till" sidor.
Det absurda inträffar alltså att en lag ämnad att värna den allmänna debatten och åsiktsbildningen som utgör en av de främsta grundvalarna för ett demokratiskt styresskick i själva verket inskränker (?) den. Detta vidstående är dock en mycket grov förenkling av verkligheten eftersom man lika gärna kunnat säga att det är de ansvariga på Aftonbladet som inte tar sitt ansvar och "fegar" ur. För att åskådliggöra vad som avses måste man förstå huvuddragen i den svenska Tryckfriheten och yttrandefriheten (TF och YGL)
Vår första TF utfärdades år 1766 och var en frukt av upplysningstidens tänkande. Censuren avskaffades och förbjöds. Myndigheternas skrifter gjordes offentliga för alla. 1812 infördes den s.k. "indragningsmakten" vilket gjorde det möjligt för regeringen att inställa utgivningen av "dagblad eller periodisk skrift" utan föregående rättegång om den ansågs "vådlig för allmän säkerhet utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande försmädlig egenskap" Denna indragningsmakt användes flitigt för att kväva den politiska oppositionen. Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta hittade dock ett kryphål i lagstiftningen som gjorde indragningsmakten verkningslös. Han startade allteftersom nya tidningar, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 o s v, med nya ansvariga. Denna indragningsmakt avskaffades helt 1844. Flera reformer följde och med flera ändringar i detaljer men med bibehållna huvuddrag ersattes den gamla TF år 1949, som även denna bygger på de gamla bestämmelserna
Jag skall inte närmare gå på alla detaljer kring denna mycket detaljreglerade lagstiftning utan bara beröra sådant som har vidkommande för händelseutvecklingen på Aftonbladet. Det hela handlar här om i stort sett tre punkter: ansvarighetssystemet, skyddet för meddelare och de olika tryckfrihetsbrotten.
Ansvaret för vad som publiceras är ett ensamansvar för den ansvarige utgivaren. Anstiftare och andra medverkande går fria. Ensamansvaret anses främja yttrandefriheten. Det är en förutsättning för att meddelare och anonyma författare skall gå fria. TF handlar nämligen också om rätten att "meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande" Meddelaren går alltså fri även om det meddelandet han lämnar annars är brottsligt exempelvis brott mot tystnadsplikt eller förolämpning. För vad som publiceras enligt TF svarar meddelaren aldrig. Dessutom gör ensamansvaret att brottsutredningen och bevisningen förenklas. Man tillämpar en uppsåtspresumtion för att utgivaren inte skall kunna skylla på att han inte har läst skriften. Lagstiftaren säger att i fråga om ansvar "skall anses som om vad skriften innehåller infört däri med hans vetskap och vilja". Publikationsbrotten finns upptagna i en s.k. katalog som innefattar bl.a. hets mot folkgrupp (som är aktuellt för Aftonbladets vidkommande) och förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet.
Jag konstaterar därvid att TF inte längre fungerar tillfredställande eftersom den inte tillåter en fri åsiktsbildning. Vissa åsikter är överhuvudtaget inte tillåtna att skriva (såsom dessa som Aftonbladet blivit fällt för). Därvid finns det ett tvång att ha censorer som enligt eget tycke sållar bort inlägg som kan strida mot TF och BrB. Å andra sidan är det ju den rådande ordningen och därför minst sagt oansvarigt av Aftonbladet stänga ner "tyck till" sidorna därför att den ansvariga utgivaren de facto inte vill ta sitt ansvar. Att en tidning med en rejäl vinst inte kan utöka kontrollen av vad som publiceras är förunderligt.
Kanske är det nu dags för en översyn av TF i och med det nya mediet Internet. Kanske borde ansvaret för vad som publiceras på just fria debattforum, elektroniska anslagstavlor läggas på författaren med de enorma problem i bevisföringen som det skulle innebära. Man kan ju med lätthet bevisa från vilken dator ett inlägg skrivits men aldrig bevisa vem som har suttit bakom tangenterna. Dessutom är jag av den principiella åsikten att man inte skall in och riva i grundlagstiftning så fort det höjs röster ifrån media och enbart av den anledningen att beslut gått emot en medarbetare.
Sammantaget är det alltså en svår nöt att kläcka därför att TF å ena sidan förutsätter en kontroll av vad som publiceras och av den anledningen inte är en fullkomlig yttrandefrihet utan en tillrättalagd. Å andra sidan finns inga bra alternativ. Om ansvaret lades på författaren skulle hela konstruktionen och avsikten med TF falla.
Det absurda inträffar alltså att en lag ämnad att värna den allmänna debatten och åsiktsbildningen som utgör en av de främsta grundvalarna för ett demokratiskt styresskick i själva verket inskränker (?) den. Detta vidstående är dock en mycket grov förenkling av verkligheten eftersom man lika gärna kunnat säga att det är de ansvariga på Aftonbladet som inte tar sitt ansvar och "fegar" ur. För att åskådliggöra vad som avses måste man förstå huvuddragen i den svenska Tryckfriheten och yttrandefriheten (TF och YGL)
Vår första TF utfärdades år 1766 och var en frukt av upplysningstidens tänkande. Censuren avskaffades och förbjöds. Myndigheternas skrifter gjordes offentliga för alla. 1812 infördes den s.k. "indragningsmakten" vilket gjorde det möjligt för regeringen att inställa utgivningen av "dagblad eller periodisk skrift" utan föregående rättegång om den ansågs "vådlig för allmän säkerhet utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande försmädlig egenskap" Denna indragningsmakt användes flitigt för att kväva den politiska oppositionen. Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta hittade dock ett kryphål i lagstiftningen som gjorde indragningsmakten verkningslös. Han startade allteftersom nya tidningar, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 o s v, med nya ansvariga. Denna indragningsmakt avskaffades helt 1844. Flera reformer följde och med flera ändringar i detaljer men med bibehållna huvuddrag ersattes den gamla TF år 1949, som även denna bygger på de gamla bestämmelserna
Jag skall inte närmare gå på alla detaljer kring denna mycket detaljreglerade lagstiftning utan bara beröra sådant som har vidkommande för händelseutvecklingen på Aftonbladet. Det hela handlar här om i stort sett tre punkter: ansvarighetssystemet, skyddet för meddelare och de olika tryckfrihetsbrotten.
Ansvaret för vad som publiceras är ett ensamansvar för den ansvarige utgivaren. Anstiftare och andra medverkande går fria. Ensamansvaret anses främja yttrandefriheten. Det är en förutsättning för att meddelare och anonyma författare skall gå fria. TF handlar nämligen också om rätten att "meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande" Meddelaren går alltså fri även om det meddelandet han lämnar annars är brottsligt exempelvis brott mot tystnadsplikt eller förolämpning. För vad som publiceras enligt TF svarar meddelaren aldrig. Dessutom gör ensamansvaret att brottsutredningen och bevisningen förenklas. Man tillämpar en uppsåtspresumtion för att utgivaren inte skall kunna skylla på att han inte har läst skriften. Lagstiftaren säger att i fråga om ansvar "skall anses som om vad skriften innehåller infört däri med hans vetskap och vilja". Publikationsbrotten finns upptagna i en s.k. katalog som innefattar bl.a. hets mot folkgrupp (som är aktuellt för Aftonbladets vidkommande) och förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet.
Jag konstaterar därvid att TF inte längre fungerar tillfredställande eftersom den inte tillåter en fri åsiktsbildning. Vissa åsikter är överhuvudtaget inte tillåtna att skriva (såsom dessa som Aftonbladet blivit fällt för). Därvid finns det ett tvång att ha censorer som enligt eget tycke sållar bort inlägg som kan strida mot TF och BrB. Å andra sidan är det ju den rådande ordningen och därför minst sagt oansvarigt av Aftonbladet stänga ner "tyck till" sidorna därför att den ansvariga utgivaren de facto inte vill ta sitt ansvar. Att en tidning med en rejäl vinst inte kan utöka kontrollen av vad som publiceras är förunderligt.
Kanske är det nu dags för en översyn av TF i och med det nya mediet Internet. Kanske borde ansvaret för vad som publiceras på just fria debattforum, elektroniska anslagstavlor läggas på författaren med de enorma problem i bevisföringen som det skulle innebära. Man kan ju med lätthet bevisa från vilken dator ett inlägg skrivits men aldrig bevisa vem som har suttit bakom tangenterna. Dessutom är jag av den principiella åsikten att man inte skall in och riva i grundlagstiftning så fort det höjs röster ifrån media och enbart av den anledningen att beslut gått emot en medarbetare.
Sammantaget är det alltså en svår nöt att kläcka därför att TF å ena sidan förutsätter en kontroll av vad som publiceras och av den anledningen inte är en fullkomlig yttrandefrihet utan en tillrättalagd. Å andra sidan finns inga bra alternativ. Om ansvaret lades på författaren skulle hela konstruktionen och avsikten med TF falla.
torsdag, februari 28, 2002
Ett villkorslöst "ja"
Det finns en grupp av människor som förföljer ex partnern när förhållandet tagit slut. Häromdagen kunde man i Expressen läsa om ett nymyntat begrepp för sådana – Stalkers. Givetvis är beteendet helt förkastligt men kanske inte så underligt. Dessa människor är så kränkta att de inte klarar av att gå vidare och det i sig för med sig ofta fruktansvärda konsekvenser. Det finns också en annan kategori människor, nämligen dessa som aldrig vågar gå in i ett förhållande på ett riktigt sätt och som alltid håller kvar ett säkerheteshål att falla tillbaka på. Förhållandet har sedan aldrig en chans att utvecklas eftersom det alltid finns ett "villkor" där.
Avsnitt delvis ur "Den katolska tron"
Det är numera sällan som man ser förhållanden/äktenskap ur ett kristet perspektiv, alltså att det handlar om två vuxna mogna människor som i full kunskap om vad de gör och med fullständig frihet väljer att säga ja till varandra. För då sker någonting mer. Någonting mer än att man bara slår sina påsar ihop och säger nu testar vi att vara tillsammans några år. Om friheten verkligen är närvarande det sakramentala tecknet, alltså två döpta som vill leva ett liv tillsammans, öppna för barn tillsammans, leva i vått och torrt tillsammans i princip livet ut, eller med vilja livet ut, så har Kristus upphöjt detta till att vara ett sakrament, ett tecken på Guds närvaro i världen. De människorna kommer alltså på sätt och vis närmare varandra, och det kan man föreställa sig ganska lätt. Om det verkligen finns en fullständig frihet och ett villkorslöst "ja" till någon annan, både i mottagande och givande, då förstår man ju att de på ett annat sätt smälter samman än om man säger, "OK, jag gillar henne, hon kanske gillar mig, det verkar som om hon tycker det är kul att vara tillsammans med mig och vi skall försöka vara ihop".
Sanningen är dessvärre den att väldigt har människor inte gett varandra ett helt villkorslöst "ja" De har ofta haft ett outtalat men dock ett villkor. "Jag ska älska dig så länge jag orkar" eller "så länge vi är sams" eller "så länge Du är rik" eller "så länge Du är snygg". För det mesta finns det ett förbehåll och vad värre är det, en stor omognad. Man förstår alltså inte vad ett löfte innebär,vad ett livstidslöfte innebär.
Tyvärr är det så att samhället idag utvecklas mot att vara allt för individualistiskt. Alla skall kunna klara sig själva är tanken. Avigsidan är bl.a. ensamheten och på ett anat plan att människor tenderar att inte se bortom den egna nästippen. Grova övertramp görs under parollen frihet och integritet och när partnern reagerar av rädsla eller maktlöshet ja då stämplas denne som psykopat. Jag försvarar inte våld i någon form men har förståelse för dess mekanismer, (läs gärna artikeln våldet har alltid sitt ursprung ur rädsla). Jag säger inte heller att man för evigt skall stanna i ett förhållande som båda parter mår dåligt av men jag anser att det idag allt för lättvindigt rycks på axlarna och man tar till den slitna plattityden att "det är dags att gå vidare". Allt för sällan ställer man sig självkritiskt frågan varför det gått som det gått.
Avsnitt delvis ur "Den katolska tron"
Det är numera sällan som man ser förhållanden/äktenskap ur ett kristet perspektiv, alltså att det handlar om två vuxna mogna människor som i full kunskap om vad de gör och med fullständig frihet väljer att säga ja till varandra. För då sker någonting mer. Någonting mer än att man bara slår sina påsar ihop och säger nu testar vi att vara tillsammans några år. Om friheten verkligen är närvarande det sakramentala tecknet, alltså två döpta som vill leva ett liv tillsammans, öppna för barn tillsammans, leva i vått och torrt tillsammans i princip livet ut, eller med vilja livet ut, så har Kristus upphöjt detta till att vara ett sakrament, ett tecken på Guds närvaro i världen. De människorna kommer alltså på sätt och vis närmare varandra, och det kan man föreställa sig ganska lätt. Om det verkligen finns en fullständig frihet och ett villkorslöst "ja" till någon annan, både i mottagande och givande, då förstår man ju att de på ett annat sätt smälter samman än om man säger, "OK, jag gillar henne, hon kanske gillar mig, det verkar som om hon tycker det är kul att vara tillsammans med mig och vi skall försöka vara ihop".
Sanningen är dessvärre den att väldigt har människor inte gett varandra ett helt villkorslöst "ja" De har ofta haft ett outtalat men dock ett villkor. "Jag ska älska dig så länge jag orkar" eller "så länge vi är sams" eller "så länge Du är rik" eller "så länge Du är snygg". För det mesta finns det ett förbehåll och vad värre är det, en stor omognad. Man förstår alltså inte vad ett löfte innebär,vad ett livstidslöfte innebär.
Tyvärr är det så att samhället idag utvecklas mot att vara allt för individualistiskt. Alla skall kunna klara sig själva är tanken. Avigsidan är bl.a. ensamheten och på ett anat plan att människor tenderar att inte se bortom den egna nästippen. Grova övertramp görs under parollen frihet och integritet och när partnern reagerar av rädsla eller maktlöshet ja då stämplas denne som psykopat. Jag försvarar inte våld i någon form men har förståelse för dess mekanismer, (läs gärna artikeln våldet har alltid sitt ursprung ur rädsla). Jag säger inte heller att man för evigt skall stanna i ett förhållande som båda parter mår dåligt av men jag anser att det idag allt för lättvindigt rycks på axlarna och man tar till den slitna plattityden att "det är dags att gå vidare". Allt för sällan ställer man sig självkritiskt frågan varför det gått som det gått.
måndag, januari 21, 2002
Ingen är skyldig tills motsatsen har bevisats
Så var Jan Guillou på tapeten igen. Eller rättare sagt de tre somalierna som hittills förvägrats all form av stöd eftersom de klassas som terroristmisstänkta. Trots att ingen lyckats att presentera ett enda bevis har de fått sina tillgångar frysta och all annan hjälp såsom rättshjälp och socialbidrag är förbjuden efter ett påbud från USA (Idag har de blivit berättigade till rättshjälp). Jan Guillou uppmanar nu till ett kollektivt brott mot detta påbud och propagerar för en pengainsamling för dessa människor.
Utan tvekan är det märkliga ting som sker i Sverige. Aldrig i detta lands historia har det inträffat att staten kunnat vidta åtgärder av detta slag mot människor som inte är dömda, än mindre åtalade. Det är av den anledningen helt rätt att stå upp och motsätta sig ett sådant vansinnesbeslut. Å andra sidan förefaller det märkligt att dessa svenska medborgare ligger inne med dessa summor på sina konton som de gör, nämligen 1,2 millioner kronor. Det är inte allt för avlägset att fråga sig varifrån dessa pengar kan komma eller att misstänka att allt inte riktigt står rätt till eftersom de knappast kan "arbetat" sig till dessa pengar. Men trots allt måste ju den enkla principen gälla att ingen är skyldig tills motsatsen har bevisats.
Nåja, Jan må vara av det slaget att han har en inbyggd ryggmärgsreaktion emot USA och det är nog också så att han snuttifierar våra somaliska svenskar, och nog är det så att det handlar om ett kverulanteri utan dess like. Vadå, Jan gick ut under de tysta minuterna för offren för terrorattacken. Men faktum kvarstår. Dessa tre individer är i Sverige 2002 fråntagna sina rättigheter, utan någon som helst tillstymmelse till bevis och än mindre rättegång.
Nog är det så att Jan i sak har rätt.
Utan tvekan är det märkliga ting som sker i Sverige. Aldrig i detta lands historia har det inträffat att staten kunnat vidta åtgärder av detta slag mot människor som inte är dömda, än mindre åtalade. Det är av den anledningen helt rätt att stå upp och motsätta sig ett sådant vansinnesbeslut. Å andra sidan förefaller det märkligt att dessa svenska medborgare ligger inne med dessa summor på sina konton som de gör, nämligen 1,2 millioner kronor. Det är inte allt för avlägset att fråga sig varifrån dessa pengar kan komma eller att misstänka att allt inte riktigt står rätt till eftersom de knappast kan "arbetat" sig till dessa pengar. Men trots allt måste ju den enkla principen gälla att ingen är skyldig tills motsatsen har bevisats.
Nåja, Jan må vara av det slaget att han har en inbyggd ryggmärgsreaktion emot USA och det är nog också så att han snuttifierar våra somaliska svenskar, och nog är det så att det handlar om ett kverulanteri utan dess like. Vadå, Jan gick ut under de tysta minuterna för offren för terrorattacken. Men faktum kvarstår. Dessa tre individer är i Sverige 2002 fråntagna sina rättigheter, utan någon som helst tillstymmelse till bevis och än mindre rättegång.
Nog är det så att Jan i sak har rätt.
måndag, januari 14, 2002
Ett dubbelt utanförskap
I dagens Metro (sid. 3) finns att läsa att självmordfrekvensen är mycket högre (4 ggr) bland utlandsadopterade barn än deras jämnåriga födda i Sverige. Det framgår av en studie gjord av Docent Anders Hjern vid Epidemiologiskt centrum på socialstyrelsen.
Studien omfattar nästan 13 000 adopterade i åldrarna upp till 29 år och är en av de största som någonsin gjorts även med internationella mått. Anledningen till denna höga frekvens är att de utlandsadopterade är utsatta i mycket högre grad. Det hela handlar om att man känner sig annorlunda och utanför p g a sitt annorlunda utseende, det handlar om större förväntningar från närmaste och annan omgivning. Kort sagt en mycket större utsatthet.
I somras genomfördes i Sverige en lagändring som gör det möjligt för homosexuella att adoptera barn. Trots att den allmänna opinionen i Sverige var emot detta så manglades vi under en lång tid med all möjlig påverkan och när till slut opinionen svängde ja då ändrades lagen. Man hade tagit hänsyn till alla parter utom just barnen. Hur tror ni att det för dessa kommer att kännas när de till sina kamrater tvingas att förutom alla tankar på varför man blivit bortlämnad, all utsatthet, dessutom tvingas att presentera, mamma och mamma, eller pappa och pappa. Detta är i mitt tycke helt sjukt, eller som min (adopterade) flickvän uttryckte saken:
- Det räcker väl med att man är adopterad. Det är mycket som man får utstå bara av den anledningen.
Men ingen hänsyn har tagits till vad barnen kommer att känna utan det övergripande har varit att tillfredställa egna behov. Jag känner många homosexuella, ja nästan bara homosexuella. De allra flesta är emot en sådan ordning som nu stadgas i lag.
- Vi är allt för tidigt ute och så länge det inte finns en bred acceptans för homosexualitet ja då kommer barnen att fara illa av detta, säger Lars G en god homosexuell vän till mig
Barn är ofta riktigt stygga mot varandra och det räcker att vara lite avvikande för att bli en hackkyckling. Vad blir då inte detta för anledning att mobba? Hur kommer barnen att ta ett dubbelt utanförskap?
Studien omfattar nästan 13 000 adopterade i åldrarna upp till 29 år och är en av de största som någonsin gjorts även med internationella mått. Anledningen till denna höga frekvens är att de utlandsadopterade är utsatta i mycket högre grad. Det hela handlar om att man känner sig annorlunda och utanför p g a sitt annorlunda utseende, det handlar om större förväntningar från närmaste och annan omgivning. Kort sagt en mycket större utsatthet.
I somras genomfördes i Sverige en lagändring som gör det möjligt för homosexuella att adoptera barn. Trots att den allmänna opinionen i Sverige var emot detta så manglades vi under en lång tid med all möjlig påverkan och när till slut opinionen svängde ja då ändrades lagen. Man hade tagit hänsyn till alla parter utom just barnen. Hur tror ni att det för dessa kommer att kännas när de till sina kamrater tvingas att förutom alla tankar på varför man blivit bortlämnad, all utsatthet, dessutom tvingas att presentera, mamma och mamma, eller pappa och pappa. Detta är i mitt tycke helt sjukt, eller som min (adopterade) flickvän uttryckte saken:
- Det räcker väl med att man är adopterad. Det är mycket som man får utstå bara av den anledningen.
Men ingen hänsyn har tagits till vad barnen kommer att känna utan det övergripande har varit att tillfredställa egna behov. Jag känner många homosexuella, ja nästan bara homosexuella. De allra flesta är emot en sådan ordning som nu stadgas i lag.
- Vi är allt för tidigt ute och så länge det inte finns en bred acceptans för homosexualitet ja då kommer barnen att fara illa av detta, säger Lars G en god homosexuell vän till mig
Barn är ofta riktigt stygga mot varandra och det räcker att vara lite avvikande för att bli en hackkyckling. Vad blir då inte detta för anledning att mobba? Hur kommer barnen att ta ett dubbelt utanförskap?
måndag, januari 07, 2002
Året 2001
Alla helger är slut. Nytt år, nya tag, nya glädjeämnen, nya sorger, framgångar och motgångar. Allt här i livet har en plus och en minussida. Ying och Yang i ett samspel.
Det känns idag angeläget att sammanfatta det gångna året. Till de världsliga händelserna hör väl den 11 september till de som oförglömligt etsat sig fast på våra näthinnor. Bilden av två flygplan som med full kraft slår i World Trade Center. 6000 människor dör. En smärta orsakad av ett terrordåd utan motsvarighet. Gråtande barn som mist sina föräldrar. Makar, vänner, allt i en osannolik ondska som förändrat världen om än inte för alltid så för en god tid framöver. I spetsen för detta vansinne står en skäggig gubbe som få hört talas om innan, en tomte som i religionens namn utför detta vansinne med hjälp av sin likasinnade nissar. Men Tomteverkstaden stängdes abrupt av Amerika. Inga fler presenter till USA skall utdelas från detta håll. Nåja, Tomten själv tycks ännu vara vid liv.
Fler tomtar finns att hitta i Sverige och denna sajts historia, nåja vissa kallar dem för riddare, eller var det de själva? Vad vet jag och vad bryr jag mig vad dessa insnöade töntar håller på med. Men att de på falska grunder genom massiva aktioner släcker ner denna sida är något jag inte kommer låta passera. Rättsväsendets tröga maskineri är igång, vi får se varthän det bär. Rapporter utlovas.
Ytterligare tomtar fanns på badplatsen Näset detta år. Mitt bland badande familjer öppnar ett pucko eld och tömmer ett helt magasin. Folk flyr i panik och mitt i detta kaos visste jag inte var min dotter befann sig eftersom gått iväg för att leka lite. Vad jag kände mig maktlös. Usch!
Göteborg förvandlades denna sommar till rena rama kigsplatsen när s k demonstranter slog sönder hela paradgatan Avenyn. Det var en underlig känsla att efter deras framfart gå på denna gata. Det fanns inte en enda hel ruta längs hela den långa gatan. Vrede. Man var rent ut sagt förbannad på småglinen. Nå det visade sig så småningom att poliserna inte betedde sig mycket bättre de heller. Mycket våld har vi skådat detta år i det annars så lugna och vänliga Göteborg.
För mig personligen har detta år varit strålande på alla sätt och vis. Jag vill inte här omnämna för mycket av hänsyn till min omgivning. Huvudsakligen handlar det om att min dotter mår bra och utvecklas i en rasande fart. Möjligen blir det ett problem i ett senare skede. Barn som har allt för lätt för sig har ofta en benägenhet att bli s k problembarn. Allt hänger nog på oss som föräldrar och hur mycket stimulans vi kan ge när hon med hästlängder redan nu passerat sina jämnåriga.
Bland de häftigaste resorna jag någonsin gjort var Thailandresan. Oj oj oj så mycket upplevelser. Oj så omtumlande.
Ny bil är alltid trevligt. Nu glider jag/vi i en Mitsubitshi Galant. Härlig bil. Japanerna de kan, tro mig.
I övrigt får jag väl önska alla allt gott och lev väl.
PS. Till er svenska fanatiker… äsch, köp en dildo eller något…
Det känns idag angeläget att sammanfatta det gångna året. Till de världsliga händelserna hör väl den 11 september till de som oförglömligt etsat sig fast på våra näthinnor. Bilden av två flygplan som med full kraft slår i World Trade Center. 6000 människor dör. En smärta orsakad av ett terrordåd utan motsvarighet. Gråtande barn som mist sina föräldrar. Makar, vänner, allt i en osannolik ondska som förändrat världen om än inte för alltid så för en god tid framöver. I spetsen för detta vansinne står en skäggig gubbe som få hört talas om innan, en tomte som i religionens namn utför detta vansinne med hjälp av sin likasinnade nissar. Men Tomteverkstaden stängdes abrupt av Amerika. Inga fler presenter till USA skall utdelas från detta håll. Nåja, Tomten själv tycks ännu vara vid liv.
Fler tomtar finns att hitta i Sverige och denna sajts historia, nåja vissa kallar dem för riddare, eller var det de själva? Vad vet jag och vad bryr jag mig vad dessa insnöade töntar håller på med. Men att de på falska grunder genom massiva aktioner släcker ner denna sida är något jag inte kommer låta passera. Rättsväsendets tröga maskineri är igång, vi får se varthän det bär. Rapporter utlovas.
Ytterligare tomtar fanns på badplatsen Näset detta år. Mitt bland badande familjer öppnar ett pucko eld och tömmer ett helt magasin. Folk flyr i panik och mitt i detta kaos visste jag inte var min dotter befann sig eftersom gått iväg för att leka lite. Vad jag kände mig maktlös. Usch!
Göteborg förvandlades denna sommar till rena rama kigsplatsen när s k demonstranter slog sönder hela paradgatan Avenyn. Det var en underlig känsla att efter deras framfart gå på denna gata. Det fanns inte en enda hel ruta längs hela den långa gatan. Vrede. Man var rent ut sagt förbannad på småglinen. Nå det visade sig så småningom att poliserna inte betedde sig mycket bättre de heller. Mycket våld har vi skådat detta år i det annars så lugna och vänliga Göteborg.
För mig personligen har detta år varit strålande på alla sätt och vis. Jag vill inte här omnämna för mycket av hänsyn till min omgivning. Huvudsakligen handlar det om att min dotter mår bra och utvecklas i en rasande fart. Möjligen blir det ett problem i ett senare skede. Barn som har allt för lätt för sig har ofta en benägenhet att bli s k problembarn. Allt hänger nog på oss som föräldrar och hur mycket stimulans vi kan ge när hon med hästlängder redan nu passerat sina jämnåriga.
Bland de häftigaste resorna jag någonsin gjort var Thailandresan. Oj oj oj så mycket upplevelser. Oj så omtumlande.
Ny bil är alltid trevligt. Nu glider jag/vi i en Mitsubitshi Galant. Härlig bil. Japanerna de kan, tro mig.
I övrigt får jag väl önska alla allt gott och lev väl.
PS. Till er svenska fanatiker… äsch, köp en dildo eller något…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
