Ett dubbelt utanförskap

I dagens Metro (sid. 3) finns att läsa att självmordfrekvensen är mycket högre (4 ggr) bland utlandsadopterade barn än deras jämnåriga födda i Sverige. Det framgår av en studie gjord av Docent Anders Hjern vid Epidemiologiskt centrum på socialstyrelsen.

Studien omfattar nästan 13 000 adopterade i åldrarna upp till 29 år och är en av de största som någonsin gjorts även med internationella mått. Anledningen till denna höga frekvens är att de utlandsadopterade är utsatta i mycket högre grad. Det hela handlar om att man känner sig annorlunda och utanför p g a sitt annorlunda utseende, det handlar om större förväntningar från närmaste och annan omgivning. Kort sagt en mycket större utsatthet.

I somras genomfördes i Sverige en lagändring som gör det möjligt för homosexuella att adoptera barn. Trots att den allmänna opinionen i Sverige var emot detta så manglades vi under en lång tid med all möjlig påverkan och när till slut opinionen svängde ja då ändrades lagen. Man hade tagit hänsyn till alla parter utom just barnen. Hur tror ni att det för dessa kommer att kännas när de till sina kamrater tvingas att förutom alla tankar på varför man blivit bortlämnad, all utsatthet, dessutom tvingas att presentera, mamma och mamma, eller pappa och pappa. Detta är i mitt tycke helt sjukt, eller som min (adopterade) flickvän uttryckte saken:

- Det räcker väl med att man är adopterad. Det är mycket som man får utstå bara av den anledningen.

Men ingen hänsyn har tagits till vad barnen kommer att känna utan det övergripande har varit att tillfredställa egna behov. Jag känner många homosexuella, ja nästan bara homosexuella. De allra flesta är emot en sådan ordning som nu stadgas i lag.

- Vi är allt för tidigt ute och så länge det inte finns en bred acceptans för homosexualitet ja då kommer barnen att fara illa av detta, säger Lars G en god homosexuell vän till mig

Barn är ofta riktigt stygga mot varandra och det räcker att vara lite avvikande för att bli en hackkyckling. Vad blir då inte detta för anledning att mobba? Hur kommer barnen att ta ett dubbelt utanförskap?