måndag, december 24, 2001
måndag, december 10, 2001
Barnen som vapen
Det är snart jul. För många är det en underbar tid tillsammans med familj och barn. För andra är det en tid fylld av ångest och pina, en tid då ensamheten och övergivenheten gör sig påmind. En tid då smärtan över att inte få träffa sina barn för många blir så outhärdlig att man tar till drastiska åtgärder.
Många är dessa föräldrar i denna situation att X partnern använder barnen som vapen. Där X kommer med alla möjliga anklagelser med tillhörande polisanmälningar som hämnd för gamla oförätter eller ännu vanligare, av svartsjuka. Varför drar så många vårdnadsprocesser igång när den ena parten har träffat en ny? Som i min gode väns T-s fall. "Nej, vi behöver inget umgängesavtal" brukade han säga, "Underhållet sköter vi själva, inga Försäkringskassor här inte" brukade han att stoltsera med, d vs ända till den dagen som han träffade en ny tjej och X-et plötsligt ansåg honom vara helt olämplig som förälder. Vårdnadstvist, polisanmälningar. I ett annat fall var det likadant. X-et anmälde om han så släppte sig!! Till slut hade han att svara för dryga 20-talet anmälningar. Poliserna bara skakade på huvudet och åklagaren visste inte riktigt vad han skulle göra. Till slut åtalades han och blev frikänd på samtliga punkter. Men vårdnadstvisten hade han ju redan förlorat. Det finns inga krav på bevis i vårdnadsmål. En part kan kläcka ur sig vilka anklagelser som helst utan att behöva styrka det. Och det vet många av dem som trilskas.
Min gode vän advokaten och jag brukar skoja om att vi skall skriva en handbok för dem som vill vinna ett vårdnadsmål. Det skulle väl i stort se ut så här
1. Vägra allt samarbete och framförallt samarbetssamtal – Genom att vägra delta har du visat hur omöjlig den andra parten är att samarbeta med och att det i framtiden således kommer att vara omöjligt att samarbeta om barnen.
2. Polisanmäl allt – Hitta gärna på sådant som låter bra. Sexualbrott och misshandel visar verkligen vilket svin X-et är. Tänk på att du inte behöver bevisa något i vårdnadsmålet och sen är det ju skit samma.
3. Gå inte med på ett umgänge som är längre än 4 dagar i sträck- OBS mycket viktigt för om du gör det blir du av med underhållet. Fyra dagar är perfekt och du behöver inte oroa dig om ekonomin i framtiden
4. Tänk på att barnet är X-sets ömmaste punkt. Med hot om att denne inte skall få träffa barnet kan du i stort sett tvinga dig till vad som helst
Nej ärligt talat. Det var på liknande sätt med mig och X-et och när jag tänker på allt detta som jag varit med om så ryser jag. Det är i alla fall skönt att min dotter inte har märkt av det hela något alls när det begav sig. Idag fungerar samarbetet med modern strålande och hon växer och utvecklas otroligt. Alla föräldrar är ju stolta över sina barn men min är exceptionell vilket intygas av skolpersonal och alla som har med henne att göra. Det är ett högt IQ på den tjejen inte minst socialt. Det dröjer nog inte länge innan hon slår mig på fingrarna, ja förresten, hon har ju redan börjat att uppfostra mig.
I år skall min dotter tillbringa julen hos mamma, nästa år skall hon vara hos mig. Så långt är allt i sin ordning. Men jag tänker på alla stackare som inte får träffa sina barn och på alla barn som förvägras sina föräldrar. Tro mig jag har flera exempel på sådant i min omedelbara närhet. Jag kan bara säga. Kämpa, ge aldrig upp! Annars kommer det en dag de era barn kommer att ifrågasätta varför ni inte kämpade. Alla barn behöver båda sina föräldrar. Inget kan ändra på det.
Många är dessa föräldrar i denna situation att X partnern använder barnen som vapen. Där X kommer med alla möjliga anklagelser med tillhörande polisanmälningar som hämnd för gamla oförätter eller ännu vanligare, av svartsjuka. Varför drar så många vårdnadsprocesser igång när den ena parten har träffat en ny? Som i min gode väns T-s fall. "Nej, vi behöver inget umgängesavtal" brukade han säga, "Underhållet sköter vi själva, inga Försäkringskassor här inte" brukade han att stoltsera med, d vs ända till den dagen som han träffade en ny tjej och X-et plötsligt ansåg honom vara helt olämplig som förälder. Vårdnadstvist, polisanmälningar. I ett annat fall var det likadant. X-et anmälde om han så släppte sig!! Till slut hade han att svara för dryga 20-talet anmälningar. Poliserna bara skakade på huvudet och åklagaren visste inte riktigt vad han skulle göra. Till slut åtalades han och blev frikänd på samtliga punkter. Men vårdnadstvisten hade han ju redan förlorat. Det finns inga krav på bevis i vårdnadsmål. En part kan kläcka ur sig vilka anklagelser som helst utan att behöva styrka det. Och det vet många av dem som trilskas.
Min gode vän advokaten och jag brukar skoja om att vi skall skriva en handbok för dem som vill vinna ett vårdnadsmål. Det skulle väl i stort se ut så här
1. Vägra allt samarbete och framförallt samarbetssamtal – Genom att vägra delta har du visat hur omöjlig den andra parten är att samarbeta med och att det i framtiden således kommer att vara omöjligt att samarbeta om barnen.
2. Polisanmäl allt – Hitta gärna på sådant som låter bra. Sexualbrott och misshandel visar verkligen vilket svin X-et är. Tänk på att du inte behöver bevisa något i vårdnadsmålet och sen är det ju skit samma.
3. Gå inte med på ett umgänge som är längre än 4 dagar i sträck- OBS mycket viktigt för om du gör det blir du av med underhållet. Fyra dagar är perfekt och du behöver inte oroa dig om ekonomin i framtiden
4. Tänk på att barnet är X-sets ömmaste punkt. Med hot om att denne inte skall få träffa barnet kan du i stort sett tvinga dig till vad som helst
Nej ärligt talat. Det var på liknande sätt med mig och X-et och när jag tänker på allt detta som jag varit med om så ryser jag. Det är i alla fall skönt att min dotter inte har märkt av det hela något alls när det begav sig. Idag fungerar samarbetet med modern strålande och hon växer och utvecklas otroligt. Alla föräldrar är ju stolta över sina barn men min är exceptionell vilket intygas av skolpersonal och alla som har med henne att göra. Det är ett högt IQ på den tjejen inte minst socialt. Det dröjer nog inte länge innan hon slår mig på fingrarna, ja förresten, hon har ju redan börjat att uppfostra mig.I år skall min dotter tillbringa julen hos mamma, nästa år skall hon vara hos mig. Så långt är allt i sin ordning. Men jag tänker på alla stackare som inte får träffa sina barn och på alla barn som förvägras sina föräldrar. Tro mig jag har flera exempel på sådant i min omedelbara närhet. Jag kan bara säga. Kämpa, ge aldrig upp! Annars kommer det en dag de era barn kommer att ifrågasätta varför ni inte kämpade. Alla barn behöver båda sina föräldrar. Inget kan ändra på det.
torsdag, november 29, 2001
Ett statligt virus
Ett av de grövsta fallen av maktmissbruk och integritetskränkande handlingar från en demokratisk stat kan man läsa om i gårdagens IDG. Amerikanska FBI håller på att utveckla en egen trojan tänkt att planteras i misstänkta personers datorer. Antivirusföretagen samarbetar och kommer inte att inkludera skydd mot trojanen. Anledningen sägs vara att förhindra nya terroristattacker.
Trojanen som heter Magic Lantern är en förlängning av det redan existerande avlyssningssystemet Carnivore som övervakar hela (!) Internettrafiken i hela världen. Allt du gör på nätet, varje mail du skickar registreras redan nu av Carnivore. Men detta är tydligen inte nog för vår storebror och världspolis USA. Nu vill dessa alltså in och klampa i din dator precis såsom hackare gör. Och på tal om hackare. Jag är övertygad om att det inte kommer att dröja länge innan trojanen kommer at hamna i deras händer.
I Sverige är ett liknande projekt på gång i samarbete med FRA och IB. Man håller på att utveckla en mask som skall scanna människors epost. Allt på uppdrag av vår käre Persson
Ett antal frågor ställs därvid på sin spets. Hur långt staten kan sträcka sig i sin maktutövning? Är det förenligt med demokratiska spelregler att infektera medborgarnas egendom? Vad är det för en värld som vi är på väg att skapa? Eller är det så ett Orwells visioner redan är här? Kallocain av Karin Boye? Amerikanarna höll under 60-talet på med s k EMC (Electronic Mind Control), där man skulle påverka människors tankar och beteende med hjälp av elektromagnetiska pulser. Framställningen av LSD var ett annat amerikanskt projekt i syfte att kontrollera människor. Hur långt kan staten gå? Vem kontrollerar staten? I Sverige finns det ingen kontroll av statsapparaten alls!
Det är också märkligt att antivirusföretagen accepterar detta och inte tänker att utveckla skydd. Vad skulle hända om KGB ville tillverka en egen trojan att sprida över världen, eller Usama?
Det är en sjuk sjuk värld som vi lever i
Läs också Storebror ser dig
Trojanen som heter Magic Lantern är en förlängning av det redan existerande avlyssningssystemet Carnivore som övervakar hela (!) Internettrafiken i hela världen. Allt du gör på nätet, varje mail du skickar registreras redan nu av Carnivore. Men detta är tydligen inte nog för vår storebror och världspolis USA. Nu vill dessa alltså in och klampa i din dator precis såsom hackare gör. Och på tal om hackare. Jag är övertygad om att det inte kommer att dröja länge innan trojanen kommer at hamna i deras händer.
I Sverige är ett liknande projekt på gång i samarbete med FRA och IB. Man håller på att utveckla en mask som skall scanna människors epost. Allt på uppdrag av vår käre Persson
Ett antal frågor ställs därvid på sin spets. Hur långt staten kan sträcka sig i sin maktutövning? Är det förenligt med demokratiska spelregler att infektera medborgarnas egendom? Vad är det för en värld som vi är på väg att skapa? Eller är det så ett Orwells visioner redan är här? Kallocain av Karin Boye? Amerikanarna höll under 60-talet på med s k EMC (Electronic Mind Control), där man skulle påverka människors tankar och beteende med hjälp av elektromagnetiska pulser. Framställningen av LSD var ett annat amerikanskt projekt i syfte att kontrollera människor. Hur långt kan staten gå? Vem kontrollerar staten? I Sverige finns det ingen kontroll av statsapparaten alls!
Det är också märkligt att antivirusföretagen accepterar detta och inte tänker att utveckla skydd. Vad skulle hända om KGB ville tillverka en egen trojan att sprida över världen, eller Usama?
Det är en sjuk sjuk värld som vi lever i
Läs också Storebror ser dig
onsdag, november 21, 2001
Bedömer du människor utifrån utseendet?
Nu är snart julen här. Med den följer Hennes och Mauriz - reklamen för underkläder. Varje år för den i Sverige med sig en ett evinnerligt gastande från diverse kvinnoaktivister som menar att kvinnokroppen inte skall ses som ett passivt objekt och att det är förnedrande för kvinnan att exponeras i dessa sammanhang. I år har t o m en ledande vänsterpartist ställts iför rätta då hon förra året ställde sig och målade över reklampelarna.
Jag har tidigare skrivit om detta (du kan läsa här) och det skulle väl inte väl inte kännas angeläget att upprepa samma argument om inte det var för att det verkar som att vindarna vänder t o m hos några inbitna feminister. Det var rätt skönt att läsa dessa rader som man kan hitta hos en tjej som på nätet kallar sig för "Carro".
…vi kan aldrig förändra vad majoriteten av männen tänder på. Jag tillhör dem som tycker om H&M's reklam. Jag blir inte stött av att de använder en snygg modell till att visa sina underkläder. Jag tycker det är rätt naturligt.
Argumenten om att kvinnan i reklamen inte representerar hur vanliga kvinnor ser ut, nej självklart inte. Det gör inte männen i Dressman's reklam heller. Då kommer nästa fråga... sitter det verkliga problemet i reklamen eller sitter den i den egna självkänslan eller brist på den samma?
Bedömer du människor utifrån utseendet? Förmodligen om du blir upprörd över reklamen. Att säga att den är kvinnoförnedrande, det håller jag inte med om. En kvinnokropp är något att vara stolt över. Jag kan mycket väl tänka mig att vika ut mig (långt mer än de bilderna som finns här), men min kropp håller knappast idealet, men poängen i det hela. Jag är knappast en uppblåst bimbo. Jag arbetar i en mansdominerad bransch, jag arbetar på en nivå där nästan inga kvinnor finns och jag gör intryck, inte p g a utseende eller något annat, utan p g a min kompetens och orädda attityd…
Kvinnor kräver jämlikhet, men när det väl kommer till kritan så strider de inte för det. Det börjar redan i hemmet... hur många kvinnor gnäller inte över att mannen inte hjälper till. "Det slutar alltid med att jag får göra det". Hmm... vad händer om man slutar städa, laga mat och tvätta? Jo förr eller senare så gör mannen det, det är för dyrt att äta ute jämt, köpa nya kläder för att allt är smutsigt och visst tröttnar mannen också på att kliva över utspridda grejer. Men om nu mannen kommer med motdraget att kvinnan ska byta däcken på bilen eller fylla på olja, så gå ut och gör det då.
Man behöver inte ha millimeter rättvisa hemma och ofta gör man det man är bäst på, men att sätta sig i martyrposition är att binda ris till sin egen rygg. Ja, jag tycker de människorna är patetiska. L och jag delar på alla sysslor. Om det nu är så att däcken måste bytas eller att barnen behöver rena kläder, så gör vi det beroende på vem som är hemma och ledig.
Nästa grej, att bara förvänta sig att jag ska ha lika lön som en man är lika idiotiskt. Jag ska ha utifrån min insats, om den nu råkar ligga högre än mannens är skit samma, jag vill ha betalning utifrån det _jag_ gör. Jag skulle aldrig lägga mig platt i en förhandling och nedvärdera mig själv p g a mitt kön
Mycket kloka ord som många fler borde att ta till sig
Jag har tidigare skrivit om detta (du kan läsa här) och det skulle väl inte väl inte kännas angeläget att upprepa samma argument om inte det var för att det verkar som att vindarna vänder t o m hos några inbitna feminister. Det var rätt skönt att läsa dessa rader som man kan hitta hos en tjej som på nätet kallar sig för "Carro".…vi kan aldrig förändra vad majoriteten av männen tänder på. Jag tillhör dem som tycker om H&M's reklam. Jag blir inte stött av att de använder en snygg modell till att visa sina underkläder. Jag tycker det är rätt naturligt.
Argumenten om att kvinnan i reklamen inte representerar hur vanliga kvinnor ser ut, nej självklart inte. Det gör inte männen i Dressman's reklam heller. Då kommer nästa fråga... sitter det verkliga problemet i reklamen eller sitter den i den egna självkänslan eller brist på den samma?
Bedömer du människor utifrån utseendet? Förmodligen om du blir upprörd över reklamen. Att säga att den är kvinnoförnedrande, det håller jag inte med om. En kvinnokropp är något att vara stolt över. Jag kan mycket väl tänka mig att vika ut mig (långt mer än de bilderna som finns här), men min kropp håller knappast idealet, men poängen i det hela. Jag är knappast en uppblåst bimbo. Jag arbetar i en mansdominerad bransch, jag arbetar på en nivå där nästan inga kvinnor finns och jag gör intryck, inte p g a utseende eller något annat, utan p g a min kompetens och orädda attityd…
Kvinnor kräver jämlikhet, men när det väl kommer till kritan så strider de inte för det. Det börjar redan i hemmet... hur många kvinnor gnäller inte över att mannen inte hjälper till. "Det slutar alltid med att jag får göra det". Hmm... vad händer om man slutar städa, laga mat och tvätta? Jo förr eller senare så gör mannen det, det är för dyrt att äta ute jämt, köpa nya kläder för att allt är smutsigt och visst tröttnar mannen också på att kliva över utspridda grejer. Men om nu mannen kommer med motdraget att kvinnan ska byta däcken på bilen eller fylla på olja, så gå ut och gör det då.
Man behöver inte ha millimeter rättvisa hemma och ofta gör man det man är bäst på, men att sätta sig i martyrposition är att binda ris till sin egen rygg. Ja, jag tycker de människorna är patetiska. L och jag delar på alla sysslor. Om det nu är så att däcken måste bytas eller att barnen behöver rena kläder, så gör vi det beroende på vem som är hemma och ledig.
Nästa grej, att bara förvänta sig att jag ska ha lika lön som en man är lika idiotiskt. Jag ska ha utifrån min insats, om den nu råkar ligga högre än mannens är skit samma, jag vill ha betalning utifrån det _jag_ gör. Jag skulle aldrig lägga mig platt i en förhandling och nedvärdera mig själv p g a mitt kön
Mycket kloka ord som många fler borde att ta till sig
lördag, september 15, 2001
Jan Guillou, är du helt bakom flötet?
En fruktansvärd händelse har skakat hela världen. Kapare har tvingat till sig kontrollen över flygplan för att sedan i en samordnad attack flyga in i två av världens största byggnader. Samtidigt sker en attack mot Pentagon av ungefär samma slag.
Jag och många med mig var chockade. Själv grät jag när jag fick reda på vad som hänt. Det är min uppriktiga sorg för alla dessa människor som mist sina anhöriga, alla barn som mist sina föräldrar. Ondskans ansikte har i all sin stinkande äckliga skepnad visat sig. Detta var inte ett terrordåd. Detta var långt mycket värre. Detta var helvetet självt.
Jag har beundrat en människa mycket innan. Jan Guillou. Jag har tyckt att han har vettiga åsikter, att han kan analysera skeenden. Men när jag idag i Expressen läser att han under de tre tysta minuterna för de drabbade gick ut från bokmässan i Göteborg som han befann sig på med motiveringen att: "Detta är ett hyckleri jag inte vill delta i" blir jag så förbannad att jag skulle vilja att slå mannen på käften. Hur lågt kan man sjunka. Jan Guillou. Jag säger detta till dig idag. Dessa tysta minuter har inget med varken politik eller vems skuld det hela är. Det är tusentals människor som bär en stor sorg idag och långt framöver. Om du inte kan förstå detta och tror dig stå över alla mänskliga värderingar är du inget annat än en stor j-a skit. Du hör dessa ord från en relativt bildad man som i allmänhet inte tar dessa ord i sin mun. Men jag tycker att om man inte kan skilja på politik och mänskligt lidande är man inget annat än en totalt känslokall j-a IDIOT.
Jag är uppriktigt förbannad. Jag hade stora tankar om dig. Du skriver strålande böcker som jag slukar. Men hur han du vara så in i h-e dum i huvudet. Detta handlar inte om politik, om vilket land som gjort vad mot vem. Det handlar om att tusentals människor idag bär på en sorg utan dess like. Hela världen är skakad. Och du Jan går ut och gör politik av detta?
Det är fäder, mödrar, barn, människor som du och jag, av kött och blod, med känslor. Och du gör så?!! Fy fan vad lågt.
Jag och många med mig var chockade. Själv grät jag när jag fick reda på vad som hänt. Det är min uppriktiga sorg för alla dessa människor som mist sina anhöriga, alla barn som mist sina föräldrar. Ondskans ansikte har i all sin stinkande äckliga skepnad visat sig. Detta var inte ett terrordåd. Detta var långt mycket värre. Detta var helvetet självt.
Jag har beundrat en människa mycket innan. Jan Guillou. Jag har tyckt att han har vettiga åsikter, att han kan analysera skeenden. Men när jag idag i Expressen läser att han under de tre tysta minuterna för de drabbade gick ut från bokmässan i Göteborg som han befann sig på med motiveringen att: "Detta är ett hyckleri jag inte vill delta i" blir jag så förbannad att jag skulle vilja att slå mannen på käften. Hur lågt kan man sjunka. Jan Guillou. Jag säger detta till dig idag. Dessa tysta minuter har inget med varken politik eller vems skuld det hela är. Det är tusentals människor som bär en stor sorg idag och långt framöver. Om du inte kan förstå detta och tror dig stå över alla mänskliga värderingar är du inget annat än en stor j-a skit. Du hör dessa ord från en relativt bildad man som i allmänhet inte tar dessa ord i sin mun. Men jag tycker att om man inte kan skilja på politik och mänskligt lidande är man inget annat än en totalt känslokall j-a IDIOT.Jag är uppriktigt förbannad. Jag hade stora tankar om dig. Du skriver strålande böcker som jag slukar. Men hur han du vara så in i h-e dum i huvudet. Detta handlar inte om politik, om vilket land som gjort vad mot vem. Det handlar om att tusentals människor idag bär på en sorg utan dess like. Hela världen är skakad. Och du Jan går ut och gör politik av detta?
Det är fäder, mödrar, barn, människor som du och jag, av kött och blod, med känslor. Och du gör så?!! Fy fan vad lågt.
tisdag, september 11, 2001
To the people in USA that suffer a heavy loss
I don't have words to express what I feel for all the affected people and all children that now become without parents. I would like to express my deepest condolences to all the thousands people that I really deeply feel with today. This act of madness is without precedent and I am shocked over what some people can do.
Gothenburg 2001-09-11
Wojtek Wybraniec
Gothenburg 2001-09-11
Wojtek Wybraniec
lördag, september 08, 2001
Thailand 2001 - Avslutande reflektioner
Denna sida har hittills handlat mycket om vad vi har gjort konflikter och älskvärda stunder. Jag tänkte nu ta ett annat grepp på det hela och försöka att återge vad jag har för funderingar om Thailand och den Thailändska kulturen samt mentaliteten.
Vi har rest relativt mycket här. Resan började ju i Bangkok för att fortsätta norrut till Ubon Ratchathani som ligger vid gränsen till Lao för att sedan ta oss långt söderut till Phuket (ungefär lika långt som hela Sverige) och sedan till Bangok igen. Det man främst slås av är de stora skillnaderna i både hur människor är och så givetvis klimatet.
I Bangkok är det en enda sak som gäller. Pengar! Pengar och åter pengar. Människovärdet ligger i hur tjock din plånbok är och man blir behandlad därefter. I och för sig är detta ingen nyhet för mig. I alla storstäder som jag tidigare varit och bott i har samma metalitet rådigt. Money talks and bullshit walks. Men däri ligger ett dilemma, egentligen på flera olika plan. Om vi ställer oss följande fråga: hur värderar vi en människa? Jag antar att vi (i vart fall de flesta av oss) anser att kunskap och det som numera så populärt kallas för social kompetens är en slags värdemätare. Men om en doktorand i filosofi med en medelmåttig lön vid något universitet kommer till vilken storstad som helst blir han i allmänhet värdesatt inte efter sina kunskaper utan vad han har i fickan. En totalpuckad shejkson blir däremot behandlad som en kung. Vi i Sverige springer alla omkring med VISA-kort. Men i detta land (alltså Thailand) är det en viktig statussymbol. Ta t ex Diners eller American Express. Dessa kort finns i olika utföranden beroende på inkomst. När det gäller American Express finns det ju i ett antal utföranden. Det vanliga gröna därefter guld, silver och platinakortet. Men det sjuka ligger i att kapitalet är ju så beroende av kunskapen. D v s vår filosof eller vår utbildade börsmäklare. Nu skulle det vara lätt att halka in på en diskussion om vilket ekonomiskt system som skulle vara bäst för mänskligheten, planekonomi eller marknadsekonomi. Båda har ju sina för och nackdelar. Jag lämnar dock denna diskussion därhän. Men jag vill bara konstatera att det i många länder är kapitalet som styr på vilket plan kunskapen skall utvecklas. Samtidigt som kunskapen finns så dör tusentals människor i sjukdomar som egentligen är lättbehandlade. Men det är tyvärr så att kapitalet inte har några känslor. Det är mera lönsamt att några miljoner afrikaner eller asiater dör istället för att pumpa in pengar. Cyniskt? Nej, det är precis så det är.
Så här flyger de riktigt tunga grabbarna?
I Thailand precis som i Ryssland, Polen och andra länder finns människor som på kort tid (p g a systemskifte) på kort tid har blivit mycket rika på andras bekostnad. Ja så fungerar ju all marknadsekonomi, någon måste ju i slutänden betala. Dessa enskilda människor får då ofta något av ett storhetsvansinne. De åsidosätter alla gängse normer allmänt vedertagna över hela världen. T ex: man lägger inte upp fötterna på ett bord i en restaurang, eller fläker ut sig halvliggande i en soffa i en lobby med 5 - 6 flickor omkring sig. Tro mig. Jag har sett exempel på det här. Allt medan serverings - och övrig personal springer omkring och serverar och bugar och tackar. Sådant gör mig riktigt illamående. Jag säger detta idag. Om jag någon gång skulle bli riktigt riktigt rik (på pengar alltså) skulle jag aldrig tillåta mig själv att på ett mänskligt plan sjunka så lågt.
Jag har inte berört så mycket av den Thailändska mentaliteten hittills. De flesta är mycket vänliga och hövliga (om vi glömmer bort extremfallen ovan). Ledstjärnan är att man i förhållande till andra människor alltid skall göra gott. Tänk på Pook i Ubon Ratchathani som gav upp arbetet för att hjälpa Theresia med att hitta föräldrarna. Det var en beundransvärd man. Denna gästfrihet och engagemang har jag sällan stött på. Jag har talat med andra Thailändare och det är precis så det var här förut innan pengens makt bredde ut sig. Man hade inget men det man hade bjöd man på frikostigt på. Detta håller nu på att försvinna, precis som i Ryssland, Polen e t c.
Det finns en sak som jag definitivt inte tycker om i Thailändarnas tankesätt. Säkerligen finns det en historisk förklaring till det men jag tycker inte om det i alla fall. Man får i detta land aldrig "tappa ansiktet", d v s under inga omständigheter visa andra känslor än ett brett leende på läpparna och vänlighet. Det låter ju i och för sig bra, eller hur? Men när Theresia hade sin värsta känslostorm efter mötet med mostern och inte kunde hålla igen tårarna, sågs det som något fult och skamligt. Likadant ar det med hennes pappa som gick undan från sällskapet när det blev för mycket känslor. OK. Vi är likadana i Sverige. Man visar inte dessa känslor offentligt men om man gör det blir reaktionen medlidande och en önskan till tröst, medan man här i Thailand ses som en svag människa utan kontroll. Vi mötte ett antal bankirer (Pooks arbetskamrater) efter det första mötet med mostern och Theresia tvingades att le trots att tårarna inte ville sluta att rinna. Jag tyckte uppriktigt synd om henne då. Pook å sin sida var också tvungen att hålla ansiktet uppe och stanna med oss vid den lila sociala tillställningen för att visa upp vad han åstadkommit. Dt hela var en riktig pers. Han hade sin högsta boss där. Theresia var helt röd och tårögd i ögonen och hade därför solglasögon på sig när hon hälsade på bossen. Men att inte se någon i ögonen när man hälsar är den största förolämpningen man kan göra. Hon var alltså tvungen att ta av de och le medan tårarna sprutade. Fy fan.
En annan sak man inte kan undvika att ta upp när man talar om Thailand är sex. Sexet som en handelsvara. I Thailand verkar det inte finnas några som helst moraliska spärrar utan det säljs som vilken handelsvara som helst. Det handlar om mycket unga och vackra flickor och konkurrensen är stenhård. Jag vill inte lägga några egna moraliska aspekter på företeelsen. Men jag minns alla gånger som jag och Theresia har gått omkring på gatorna i Bangkok och det besvärade inte inkastarna det minsta att hon var med. Attityden var snarare den att "kom och titta på lite vackra flickor du med". Det var en sida av det hela den andra är att det inte fanns en gång som jag kunde att gå ut själv utan att ständigt erbjudas sex av allehanda slag. Smickrande för en ovan men ganska tröttsamt i längden. Och i ärlighetens namn ser det inte riktigt OK ut när en vit man i 50-årsåldern "dagen efter" sitter och käkar frukost med en 15-årig tjej. Dessa kan inte prata med varandra. Hon kan inte engelska och han kan inte thailändska. Nä, jag får nog säga att det i sin mest extrema form är motbjudande, och det finns värre exempel har jag hört. Thailand är ju pedofilernas förlovade land. Är det så som jag beskrev det innan att man har pengar som en kung och allt går att köpa.
Språkbarriärerna då? Jo, de finns och är stora. Uppe i norr talas nästan ingen engelska alls. I södern kan nästan alla lite knagglig engelska. Jag talade med en välutbildad herre om detta. Jag tyckte att det var konstigt att talade så dålig engelska trots att de tidigt börjar med den undervisningen i skolan. Hans teori om detta var att asiaterna av tradition fått lära sig att akta sig för den vita mannen. De får sedan barnsben höra att när de ser en falang (vit man/kvinna) skall de gå undan. Men självklart är det enorma skillnader mellan dessa språkgrupper. Det skulle vara svårt för oss att lära sig thailändska, japanska eller något av de asiatiska språken. Det ör också så att den mesta turismen finns just i Bangok och Phuket. Därför är de ju självklart tvungna att lära sig språket.
Min övergripande och sammanfatande reaktion är att Thailändaren i allmänhet är en mycket vänlig själ utåt men kanske inte visar vad han egentligen tycker och känner. När han sedan gör något för dig som falang är det svårt att veta om han gör det för egen vinning eller "för den goda sakens skull". Inställningen att aldrig tappa ansiktet finns och det är upp till var och en att tycka vad man vill om det. Själv tycker jag nog att det i mina ögon är en något omänsklig inställning.
I övrigt får jag väl avsluta som jag alltid gör.
Ännu en resa som lärt mig en hel del om den mänskliga rasen.
Vi har rest relativt mycket här. Resan började ju i Bangkok för att fortsätta norrut till Ubon Ratchathani som ligger vid gränsen till Lao för att sedan ta oss långt söderut till Phuket (ungefär lika långt som hela Sverige) och sedan till Bangok igen. Det man främst slås av är de stora skillnaderna i både hur människor är och så givetvis klimatet.
I Bangkok är det en enda sak som gäller. Pengar! Pengar och åter pengar. Människovärdet ligger i hur tjock din plånbok är och man blir behandlad därefter. I och för sig är detta ingen nyhet för mig. I alla storstäder som jag tidigare varit och bott i har samma metalitet rådigt. Money talks and bullshit walks. Men däri ligger ett dilemma, egentligen på flera olika plan. Om vi ställer oss följande fråga: hur värderar vi en människa? Jag antar att vi (i vart fall de flesta av oss) anser att kunskap och det som numera så populärt kallas för social kompetens är en slags värdemätare. Men om en doktorand i filosofi med en medelmåttig lön vid något universitet kommer till vilken storstad som helst blir han i allmänhet värdesatt inte efter sina kunskaper utan vad han har i fickan. En totalpuckad shejkson blir däremot behandlad som en kung. Vi i Sverige springer alla omkring med VISA-kort. Men i detta land (alltså Thailand) är det en viktig statussymbol. Ta t ex Diners eller American Express. Dessa kort finns i olika utföranden beroende på inkomst. När det gäller American Express finns det ju i ett antal utföranden. Det vanliga gröna därefter guld, silver och platinakortet. Men det sjuka ligger i att kapitalet är ju så beroende av kunskapen. D v s vår filosof eller vår utbildade börsmäklare. Nu skulle det vara lätt att halka in på en diskussion om vilket ekonomiskt system som skulle vara bäst för mänskligheten, planekonomi eller marknadsekonomi. Båda har ju sina för och nackdelar. Jag lämnar dock denna diskussion därhän. Men jag vill bara konstatera att det i många länder är kapitalet som styr på vilket plan kunskapen skall utvecklas. Samtidigt som kunskapen finns så dör tusentals människor i sjukdomar som egentligen är lättbehandlade. Men det är tyvärr så att kapitalet inte har några känslor. Det är mera lönsamt att några miljoner afrikaner eller asiater dör istället för att pumpa in pengar. Cyniskt? Nej, det är precis så det är.Så här flyger de riktigt tunga grabbarna?I Thailand precis som i Ryssland, Polen och andra länder finns människor som på kort tid (p g a systemskifte) på kort tid har blivit mycket rika på andras bekostnad. Ja så fungerar ju all marknadsekonomi, någon måste ju i slutänden betala. Dessa enskilda människor får då ofta något av ett storhetsvansinne. De åsidosätter alla gängse normer allmänt vedertagna över hela världen. T ex: man lägger inte upp fötterna på ett bord i en restaurang, eller fläker ut sig halvliggande i en soffa i en lobby med 5 - 6 flickor omkring sig. Tro mig. Jag har sett exempel på det här. Allt medan serverings - och övrig personal springer omkring och serverar och bugar och tackar. Sådant gör mig riktigt illamående. Jag säger detta idag. Om jag någon gång skulle bli riktigt riktigt rik (på pengar alltså) skulle jag aldrig tillåta mig själv att på ett mänskligt plan sjunka så lågt.
Jag har inte berört så mycket av den Thailändska mentaliteten hittills. De flesta är mycket vänliga och hövliga (om vi glömmer bort extremfallen ovan). Ledstjärnan är att man i förhållande till andra människor alltid skall göra gott. Tänk på Pook i Ubon Ratchathani som gav upp arbetet för att hjälpa Theresia med att hitta föräldrarna. Det var en beundransvärd man. Denna gästfrihet och engagemang har jag sällan stött på. Jag har talat med andra Thailändare och det är precis så det var här förut innan pengens makt bredde ut sig. Man hade inget men det man hade bjöd man på frikostigt på. Detta håller nu på att försvinna, precis som i Ryssland, Polen e t c.
Det finns en sak som jag definitivt inte tycker om i Thailändarnas tankesätt. Säkerligen finns det en historisk förklaring till det men jag tycker inte om det i alla fall. Man får i detta land aldrig "tappa ansiktet", d v s under inga omständigheter visa andra känslor än ett brett leende på läpparna och vänlighet. Det låter ju i och för sig bra, eller hur? Men när Theresia hade sin värsta känslostorm efter mötet med mostern och inte kunde hålla igen tårarna, sågs det som något fult och skamligt. Likadant ar det med hennes pappa som gick undan från sällskapet när det blev för mycket känslor. OK. Vi är likadana i Sverige. Man visar inte dessa känslor offentligt men om man gör det blir reaktionen medlidande och en önskan till tröst, medan man här i Thailand ses som en svag människa utan kontroll. Vi mötte ett antal bankirer (Pooks arbetskamrater) efter det första mötet med mostern och Theresia tvingades att le trots att tårarna inte ville sluta att rinna. Jag tyckte uppriktigt synd om henne då. Pook å sin sida var också tvungen att hålla ansiktet uppe och stanna med oss vid den lila sociala tillställningen för att visa upp vad han åstadkommit. Dt hela var en riktig pers. Han hade sin högsta boss där. Theresia var helt röd och tårögd i ögonen och hade därför solglasögon på sig när hon hälsade på bossen. Men att inte se någon i ögonen när man hälsar är den största förolämpningen man kan göra. Hon var alltså tvungen att ta av de och le medan tårarna sprutade. Fy fan.
En annan sak man inte kan undvika att ta upp när man talar om Thailand är sex. Sexet som en handelsvara. I Thailand verkar det inte finnas några som helst moraliska spärrar utan det säljs som vilken handelsvara som helst. Det handlar om mycket unga och vackra flickor och konkurrensen är stenhård. Jag vill inte lägga några egna moraliska aspekter på företeelsen. Men jag minns alla gånger som jag och Theresia har gått omkring på gatorna i Bangkok och det besvärade inte inkastarna det minsta att hon var med. Attityden var snarare den att "kom och titta på lite vackra flickor du med". Det var en sida av det hela den andra är att det inte fanns en gång som jag kunde att gå ut själv utan att ständigt erbjudas sex av allehanda slag. Smickrande för en ovan men ganska tröttsamt i längden. Och i ärlighetens namn ser det inte riktigt OK ut när en vit man i 50-årsåldern "dagen efter" sitter och käkar frukost med en 15-årig tjej. Dessa kan inte prata med varandra. Hon kan inte engelska och han kan inte thailändska. Nä, jag får nog säga att det i sin mest extrema form är motbjudande, och det finns värre exempel har jag hört. Thailand är ju pedofilernas förlovade land. Är det så som jag beskrev det innan att man har pengar som en kung och allt går att köpa.Språkbarriärerna då? Jo, de finns och är stora. Uppe i norr talas nästan ingen engelska alls. I södern kan nästan alla lite knagglig engelska. Jag talade med en välutbildad herre om detta. Jag tyckte att det var konstigt att talade så dålig engelska trots att de tidigt börjar med den undervisningen i skolan. Hans teori om detta var att asiaterna av tradition fått lära sig att akta sig för den vita mannen. De får sedan barnsben höra att när de ser en falang (vit man/kvinna) skall de gå undan. Men självklart är det enorma skillnader mellan dessa språkgrupper. Det skulle vara svårt för oss att lära sig thailändska, japanska eller något av de asiatiska språken. Det ör också så att den mesta turismen finns just i Bangok och Phuket. Därför är de ju självklart tvungna att lära sig språket.
Min övergripande och sammanfatande reaktion är att Thailändaren i allmänhet är en mycket vänlig själ utåt men kanske inte visar vad han egentligen tycker och känner. När han sedan gör något för dig som falang är det svårt att veta om han gör det för egen vinning eller "för den goda sakens skull". Inställningen att aldrig tappa ansiktet finns och det är upp till var och en att tycka vad man vill om det. Själv tycker jag nog att det i mina ögon är en något omänsklig inställning.
I övrigt får jag väl avsluta som jag alltid gör.
Ännu en resa som lärt mig en hel del om den mänskliga rasen.
fredag, september 07, 2001
Thailand 2001 - Dag 29
Bangkok fredag den 7 september
Jag ar idag tacksam att man har riktiga vanner som staller upp i situationer som man kan raka ut for. Att sta utan pengar pa andra sida jordklotet ar inte roligt. Tack tack tack allihopa
Vi har dock klarat dagen ganska bra idag. Eftersom utcheckningstiden ar kl 12 pa dagen och vart paln inte lyfter foran 12 pa natten har det varit ett dilemma om, vad vi skulle gora idag. Man kan sa att saga inte bara planlost driva omkring i 36 graders varme. Men det loste sig det med (problem ar till for att losas). Vi checkade ut lamnade in bagaget pa forvaring och tillbringade dagen vid hotellets pool dar vi sedan ocksa tog en dusch. Just nu har vi tre timmar pa oss att hitta pa nagot och sen bar det av mot flygplatsen.
Jag haller pa och skriver pa en langre overgripande reflektion over denna resa Thailandarnas mentalitet och detta fran vart synsatt ganska annorlunda satt att se pa livet. Men till dess ha det bra.
An en gang. Tack alla som hjalpte till att klara oss ur denna situation. Jag lovar. Det kommer igen!
Jag ar idag tacksam att man har riktiga vanner som staller upp i situationer som man kan raka ut for. Att sta utan pengar pa andra sida jordklotet ar inte roligt. Tack tack tack allihopa
Vi har dock klarat dagen ganska bra idag. Eftersom utcheckningstiden ar kl 12 pa dagen och vart paln inte lyfter foran 12 pa natten har det varit ett dilemma om, vad vi skulle gora idag. Man kan sa att saga inte bara planlost driva omkring i 36 graders varme. Men det loste sig det med (problem ar till for att losas). Vi checkade ut lamnade in bagaget pa forvaring och tillbringade dagen vid hotellets pool dar vi sedan ocksa tog en dusch. Just nu har vi tre timmar pa oss att hitta pa nagot och sen bar det av mot flygplatsen.
Jag haller pa och skriver pa en langre overgripande reflektion over denna resa Thailandarnas mentalitet och detta fran vart synsatt ganska annorlunda satt att se pa livet. Men till dess ha det bra.
An en gang. Tack alla som hjalpte till att klara oss ur denna situation. Jag lovar. Det kommer igen!
torsdag, september 06, 2001
Thailand 2001 - Dag 28
Bangkok torsdag den 6 september
Nu borjar att stamningarna att ga upp och ner igen. Jag har blivit lurad pa pengar. Ett vaxlingskontor har trippeldebiterat mitt konto nar jag tog ut 5000 kr. Jag ligger mer eller mindre back pa kontot. Inte kul nar man ar pa andra sidan jorden. Men mat har vi och hotellet ar betalt och allt det andra far man losa nar man kommer hem.
Det blir inga presenter. Planen var att vi skulle ta det nar vi var tillbaka har i Bankgkok de sista dagarna.
Theresia ar nu som sagt lite up and down igen. Det tar hart pa henne detta med sjukdomen (den borjar nu att ge med sig) och allt som hela tiden hander. Jag har ett tjohej att forsoka losa alla problem. Igar var det fragan om att hon kande sig dum for att jag hade pengar men inte hon, idag ar laget att ingen av oss har en spann att tillga just nu. Det var en gudagava att hennes mamma satte in 500 kronor igar.
Ja ja, sa ar det pa alla resor. Man kan linte forutse allt.
Trots allt ar ju huvudsyftet med resan uppfyllt. Hon har hittat sina rotter, traffat sin far och fatt kontakt med den biologiska modern. Vad mer kan man begara. Vad sedan framtiden kommer att ha for verkan av dessa handelser aterstar att se.
Nu ar vi snart hemma alla fall (om inte det hander nagot mera)
Ha det gott alla dar hemma
Nu borjar att stamningarna att ga upp och ner igen. Jag har blivit lurad pa pengar. Ett vaxlingskontor har trippeldebiterat mitt konto nar jag tog ut 5000 kr. Jag ligger mer eller mindre back pa kontot. Inte kul nar man ar pa andra sidan jorden. Men mat har vi och hotellet ar betalt och allt det andra far man losa nar man kommer hem.Det blir inga presenter. Planen var att vi skulle ta det nar vi var tillbaka har i Bankgkok de sista dagarna.
Theresia ar nu som sagt lite up and down igen. Det tar hart pa henne detta med sjukdomen (den borjar nu att ge med sig) och allt som hela tiden hander. Jag har ett tjohej att forsoka losa alla problem. Igar var det fragan om att hon kande sig dum for att jag hade pengar men inte hon, idag ar laget att ingen av oss har en spann att tillga just nu. Det var en gudagava att hennes mamma satte in 500 kronor igar.
Ja ja, sa ar det pa alla resor. Man kan linte forutse allt.
Trots allt ar ju huvudsyftet med resan uppfyllt. Hon har hittat sina rotter, traffat sin far och fatt kontakt med den biologiska modern. Vad mer kan man begara. Vad sedan framtiden kommer att ha for verkan av dessa handelser aterstar att se.
Nu ar vi snart hemma alla fall (om inte det hander nagot mera)
Ha det gott alla dar hemma
onsdag, september 05, 2001
Thailand 2001 - Dag 27
Bangkok onsdag den 5 september
Dagens anteckning ar gjord av min karesta Theresia. Jag ar glad idag att hon verkligen har piggnat till litegrann efetr de hemska sakerna som hon har varit ut for. Vi hade igar varit tvungna att tillkalla en lakare till hotellelt mitt I natten. Utslagen hade forvarrats. Hon fick kortisonsprutor. Antihistaminsprutor och ite av varje. Det blev svindyrt, si sa dar en mandaslon for en Thailandare. Men vad f-n. nu borjar det att bli battre. Har kommer hennes reflektion:
Morgonen borjade med att wojjen och jag at frukost , Han hade lavat att lamna ett brev till advokaten som vi pratade med igar, samtidigt skulle han bada och plocka ihop allt som var kvar av packningen. En enda rora och nar vi skulle aka ville de ha pengar for en plastbit 500 baht. Vi var bada trotta nar vi kom till flyget. Som ni vet gar jag pa medicin sa man ar lite snurrig, men wojjen har gort allt vad han kan for att jag skall ma bra, sag inte detta men jag alskar honom . Vi ar nu som sagt I Bangkok och skall gora det roligaste av de sista dagarna. Det har gatt en hel manad. Herre…. Tiden gar snabbt.
Kram alla.
Ps Det kliar som bara den det som jag blev biten av. Apornas planet is back antar jag.
Jag hoppas att alla dar hema mar bra. Denna resa borjar att lida mot slutet och mycket har hant. Tiden har gatt otroligt snabbt. Det ar alltsa bara imorgon och sedan ar det dags att aka hem.
Men nu skall vi ha skoj
Dagens anteckning ar gjord av min karesta Theresia. Jag ar glad idag att hon verkligen har piggnat till litegrann efetr de hemska sakerna som hon har varit ut for. Vi hade igar varit tvungna att tillkalla en lakare till hotellelt mitt I natten. Utslagen hade forvarrats. Hon fick kortisonsprutor. Antihistaminsprutor och ite av varje. Det blev svindyrt, si sa dar en mandaslon for en Thailandare. Men vad f-n. nu borjar det att bli battre. Har kommer hennes reflektion:
Morgonen borjade med att wojjen och jag at frukost , Han hade lavat att lamna ett brev till advokaten som vi pratade med igar, samtidigt skulle han bada och plocka ihop allt som var kvar av packningen. En enda rora och nar vi skulle aka ville de ha pengar for en plastbit 500 baht. Vi var bada trotta nar vi kom till flyget. Som ni vet gar jag pa medicin sa man ar lite snurrig, men wojjen har gort allt vad han kan for att jag skall ma bra, sag inte detta men jag alskar honom . Vi ar nu som sagt I Bangkok och skall gora det roligaste av de sista dagarna. Det har gatt en hel manad. Herre…. Tiden gar snabbt.
Kram alla.
Ps Det kliar som bara den det som jag blev biten av. Apornas planet is back antar jag.
Jag hoppas att alla dar hema mar bra. Denna resa borjar att lida mot slutet och mycket har hant. Tiden har gatt otroligt snabbt. Det ar alltsa bara imorgon och sedan ar det dags att aka hem.
Men nu skall vi ha skoj
tisdag, september 04, 2001
Thailand 2001 - Dag 26
Phuket tisdag den 4 september
Fy fan vad dum jag känner mig idag. Nog för att det har varit en känslostorm utan dess like men det finns en annan förklaring
Hon har blivit biten av en apa vid en sådan här tillställning när vi skulle rida elefanter. Som en annan attraktion fanns en apa tränad att hoppa upp i palmer och hämta kokosnotter åt turister. Det var bara det att apfanskapet hoppade upp i ansiktet på henne och rev henne kring ena ögat samt bet henne i hårbotten. Det medan de andra skrattade och trodde att det ingick i schowen. Idag väckte hon mig kl 6 på morgonen, hela hennes kropp var full med fula vitröda stora svullnader. Vi åkte in till sjukhuset och läkarna har idag konstaterat möjlig rabies. Det innebä flera smärtsamma sprutor i flera olika omgångar enligt ett schema. STACKARE!
Just nu ligger hon sjuk på hotellet, väldigt trött efter alla dessa sprutor och mediciner. Men det ar alltsa INGEN FARA och hon kommer att klara sig.
Kl. 2030.
Theresia repade sig ganska snabt efter alla kraftiga mediciner hon fick. I ovrigt forflot hela dagen (for min del) med att forsoka att fa ratsida pa detta med forsakringar och vems ansvar det hela var att hon blev biten. Enligt mitt satt att se pa saken ar det ju sjalvklart researrangorens. Men dessa vill bra betala for medicin och resor till sjukhus. Enligt all jurispraxis ar det ju inte det som ar den stora grejen utan det ar ju ansvaret som foretaget har for kundens sakerhet. Man skall ju inte ha aggresiva djur om man vet att dessa kan komma att traffa en massa manniskor.
Foljaktligen kravde vi en mindre summa for sveda och vark och nar vi efter ett antal timmars forhandlingar, bade med forsakringsbolag och underhuggare till agaren for foretaget, inte kunde komma till en losning kopplade jag in advokat. Nu kommer det nog att ta hus i helvete. Dessutom har jag kontaktat alla svenska resebyraer och berattat om det hela. Tidningen kommer skriva om handelsen for det fall att de inte betalar och da kommer de definitivt att ga omkull. Inga fler resenarer dar. Jag sa det vid forhandlingarna och kan inte riktigt forsta hur de resonerar. Jag menar: Vem vill aka pa atraktioner dar djuren bits och till pa raga pa allt ar rabiessmittade, och hur dumma ar inte de nar de vet att jag kan koppla in advokat och anda vagrar att vara tillmotesgaende.
Men imorgon ger vi oss av till Bangkok igen. Tva dagar till sen ar vi hemma igen.
Jag bavar for den trista gra vardagen
Fy fan vad dum jag känner mig idag. Nog för att det har varit en känslostorm utan dess like men det finns en annan förklaring
Hon har blivit biten av en apa vid en sådan här tillställning när vi skulle rida elefanter. Som en annan attraktion fanns en apa tränad att hoppa upp i palmer och hämta kokosnotter åt turister. Det var bara det att apfanskapet hoppade upp i ansiktet på henne och rev henne kring ena ögat samt bet henne i hårbotten. Det medan de andra skrattade och trodde att det ingick i schowen. Idag väckte hon mig kl 6 på morgonen, hela hennes kropp var full med fula vitröda stora svullnader. Vi åkte in till sjukhuset och läkarna har idag konstaterat möjlig rabies. Det innebä flera smärtsamma sprutor i flera olika omgångar enligt ett schema. STACKARE!
Just nu ligger hon sjuk på hotellet, väldigt trött efter alla dessa sprutor och mediciner. Men det ar alltsa INGEN FARA och hon kommer att klara sig.Kl. 2030.
Theresia repade sig ganska snabt efter alla kraftiga mediciner hon fick. I ovrigt forflot hela dagen (for min del) med att forsoka att fa ratsida pa detta med forsakringar och vems ansvar det hela var att hon blev biten. Enligt mitt satt att se pa saken ar det ju sjalvklart researrangorens. Men dessa vill bra betala for medicin och resor till sjukhus. Enligt all jurispraxis ar det ju inte det som ar den stora grejen utan det ar ju ansvaret som foretaget har for kundens sakerhet. Man skall ju inte ha aggresiva djur om man vet att dessa kan komma att traffa en massa manniskor.
Foljaktligen kravde vi en mindre summa for sveda och vark och nar vi efter ett antal timmars forhandlingar, bade med forsakringsbolag och underhuggare till agaren for foretaget, inte kunde komma till en losning kopplade jag in advokat. Nu kommer det nog att ta hus i helvete. Dessutom har jag kontaktat alla svenska resebyraer och berattat om det hela. Tidningen kommer skriva om handelsen for det fall att de inte betalar och da kommer de definitivt att ga omkull. Inga fler resenarer dar. Jag sa det vid forhandlingarna och kan inte riktigt forsta hur de resonerar. Jag menar: Vem vill aka pa atraktioner dar djuren bits och till pa raga pa allt ar rabiessmittade, och hur dumma ar inte de nar de vet att jag kan koppla in advokat och anda vagrar att vara tillmotesgaende.
Men imorgon ger vi oss av till Bangkok igen. Tva dagar till sen ar vi hemma igen.
Jag bavar for den trista gra vardagen
måndag, september 03, 2001
Thailand 2001 - Dag 25
Phuket mandag den 3 september
Elak, elak, elak. Det ar vad hon har varit hela dagen
I morse ringde telefonen. Theresia pastod att jag hade tagit hennes pengar. Det hade jag naturligtvis inte. Ett antal sakerhetsvakter antecknade exakt vad jag tog ur safen. Darefter forsokte hon att avbestalla bilen som vi bestallt for att fa hyrespengarna tillbaka. Det gick inte. Bilen var hyrd i mitt namn och alla pa hotellet vet hur labil hon ar just nu.
Jag flyttade hursomhelst tillbaka till vart rum och vi gjorde en liten tripp runt trakterna. Underbara vyer. Men tyvarr hann vi inte med sa mycket. Nar vi stack kl 14 hade namligen Theresia hallt i sig avsevarda mangder alkohol. Hon blev sedan trott och vi akte tillbaka.
Det gor ont detta. Hon har inte sagt ett vanligt ord till mig idag. Jag vill intre ens saga vad jag blivit kallad och anklad for.
Jag har rent samvete och ar faktiskt stolt over mig sjalv. Har kan man inte ga utanfor dorren som ensam vasterlanning innan man far det ena efter andra erbjudandet. Jag har naturligtvis tackat nej. Jag alskar ju denna tjej. Men kanske ar jag en riktig idiot som Theresia sager
Elak, elak, elak. Det ar vad hon har varit hela dagen
I morse ringde telefonen. Theresia pastod att jag hade tagit hennes pengar. Det hade jag naturligtvis inte. Ett antal sakerhetsvakter antecknade exakt vad jag tog ur safen. Darefter forsokte hon att avbestalla bilen som vi bestallt for att fa hyrespengarna tillbaka. Det gick inte. Bilen var hyrd i mitt namn och alla pa hotellet vet hur labil hon ar just nu.
Jag flyttade hursomhelst tillbaka till vart rum och vi gjorde en liten tripp runt trakterna. Underbara vyer. Men tyvarr hann vi inte med sa mycket. Nar vi stack kl 14 hade namligen Theresia hallt i sig avsevarda mangder alkohol. Hon blev sedan trott och vi akte tillbaka.
Det gor ont detta. Hon har inte sagt ett vanligt ord till mig idag. Jag vill intre ens saga vad jag blivit kallad och anklad for.
Jag har rent samvete och ar faktiskt stolt over mig sjalv. Har kan man inte ga utanfor dorren som ensam vasterlanning innan man far det ena efter andra erbjudandet. Jag har naturligtvis tackat nej. Jag alskar ju denna tjej. Men kanske ar jag en riktig idiot som Theresia sager
söndag, september 02, 2001
Thailand 2001 - Dag 24
Phuket söndag den 2 september
Vet ej var jag skal börja dagens anteckning. Jag vill inte vara allt för utelämnande. Det är ju aldrig ens fel att två träter men idag har jag svårt att se vad min del i det hela skulle vara.
Jag kan börja med att säga att det för min del inte blev någon elefantridning. Men det hela tar egentligen sin början for tva dagar sedan ( och nu skall jag vara snäll och inte utelämna några detaljer)
Något hände i Theresias psyke och rätt vad det var fick jag att ta emot en masa obefogat skäll och ofog. Sedan vände hon och var hur gullig som hälst f&oml;r att sedan vända igen och tvärvända och vara hur elak som helst.
Igår var det på detta vis hela dagen. Men till slut lugnade allt ner sig och vi gick ut och hade verkligen roligt. Riktigt riktigt humör på topp. Vi mötte en massa mä:nniskor och bjöd till höger och vä:nster. Eftersom pengarna tog slut knallade jag iväg till hotellet för att hämta mer (man aktar sig fö:r att betala med VISA-t här. När jag kom tillbaka var det den "andra" Theresia. Ungefä:r som Dr Jekyl and Mr Hyde. Jag ville inte bråka (jag menar verkligen det) så jag gick tillbaka till hotellet och satte mig vid datorn för att slösurfa.
Hon kom tillbaka efter några timmar, tog nycklarna som låg vid databordet, låste in sig pa hotellrummet och vä:grade sedan att släppa in mig en lång stund.
Idag bad hon om ursäkt och "kom inte ihåg något". Men kl 13 var hon full som en spruta och började att kalla mig fö:r saker. Jag höll mig undan men 14.30 skulle vi alltså på elefantridning och d i v andra aktiviteter. Hon bara fortsatte att förolämpa mig så jag lämnade sällskapet. Hoppade helt sonika av bussen till aktiviteterna.
Jag ar grymt besviken. Jag har INTE gjort något. Mina funderingar går i banor som att det måste vara en efterreaktion efter detta i Ubon Ratchathani och hennes pappa. Är det så att ilskan över att blivit lämnad går ut över mig ? Hon berättade om en dröm. Detaljerna utelämnade här men innebörden var den att jag svek och lämnade henne.
Men hur många gånger om dagen får inte jag erbjudanden här av vackra tjejer? Varför skulle jag? Jag tycker synd om henne. Hon mår nog inte så bra nu. Men jag orkar och kan inte bära allt hennes lass. Jag försoker verkligen, men ibland blir det för mycket.
Jag känner mig så orättvist behandlad, vill henne allt gott men får bara skit tillbaka.
Imorgon har vi som sagt hyrt en jeep. Jag hoppas att det inte blir samma visa då.
Hon slangde ut mig sedan hon kommit tillbaka fran turen. Forsokte att slanga i hela min ryggsack i poolen. En del hamnade i poolen en del utanfor. Sedan laste hon in sig pa rummet med diverse sakerhetsanordningar. Utlosande faktorn var att jag med ironi i rosten fragade om hon haft det roligt pa elefantridningen
Personal forsokte att fa henne att oppna eftersom jag hade alla mina pengar, VISA o diverse i safen. Hon vagrade och skrek ett antal okvadesord. Till slut tillkallades lassmed som oppnade dorren sa att jag under overinseende av sakerhetspersonal kunde ta mina saker. Sedan checkade jag in pa ett annat rum
Jag kan forsta vad hon gar igenom med allt detta med fadern och modern, ja, forsta kan jag inte men forsoka i alla fall. Men detta var att ga lite val langt. Mycket for langt.
Vet ej var jag skal börja dagens anteckning. Jag vill inte vara allt för utelämnande. Det är ju aldrig ens fel att två träter men idag har jag svårt att se vad min del i det hela skulle vara.
Jag kan börja med att säga att det för min del inte blev någon elefantridning. Men det hela tar egentligen sin början for tva dagar sedan ( och nu skall jag vara snäll och inte utelämna några detaljer)
Något hände i Theresias psyke och rätt vad det var fick jag att ta emot en masa obefogat skäll och ofog. Sedan vände hon och var hur gullig som hälst f&oml;r att sedan vända igen och tvärvända och vara hur elak som helst.
Igår var det på detta vis hela dagen. Men till slut lugnade allt ner sig och vi gick ut och hade verkligen roligt. Riktigt riktigt humör på topp. Vi mötte en massa mä:nniskor och bjöd till höger och vä:nster. Eftersom pengarna tog slut knallade jag iväg till hotellet för att hämta mer (man aktar sig fö:r att betala med VISA-t här. När jag kom tillbaka var det den "andra" Theresia. Ungefä:r som Dr Jekyl and Mr Hyde. Jag ville inte bråka (jag menar verkligen det) så jag gick tillbaka till hotellet och satte mig vid datorn för att slösurfa.
Hon kom tillbaka efter några timmar, tog nycklarna som låg vid databordet, låste in sig pa hotellrummet och vä:grade sedan att släppa in mig en lång stund.
Idag bad hon om ursäkt och "kom inte ihåg något". Men kl 13 var hon full som en spruta och började att kalla mig fö:r saker. Jag höll mig undan men 14.30 skulle vi alltså på elefantridning och d i v andra aktiviteter. Hon bara fortsatte att förolämpa mig så jag lämnade sällskapet. Hoppade helt sonika av bussen till aktiviteterna.
Jag ar grymt besviken. Jag har INTE gjort något. Mina funderingar går i banor som att det måste vara en efterreaktion efter detta i Ubon Ratchathani och hennes pappa. Är det så att ilskan över att blivit lämnad går ut över mig ? Hon berättade om en dröm. Detaljerna utelämnade här men innebörden var den att jag svek och lämnade henne.
Men hur många gånger om dagen får inte jag erbjudanden här av vackra tjejer? Varför skulle jag? Jag tycker synd om henne. Hon mår nog inte så bra nu. Men jag orkar och kan inte bära allt hennes lass. Jag försoker verkligen, men ibland blir det för mycket.
Jag känner mig så orättvist behandlad, vill henne allt gott men får bara skit tillbaka.
Imorgon har vi som sagt hyrt en jeep. Jag hoppas att det inte blir samma visa då.
Hon slangde ut mig sedan hon kommit tillbaka fran turen. Forsokte att slanga i hela min ryggsack i poolen. En del hamnade i poolen en del utanfor. Sedan laste hon in sig pa rummet med diverse sakerhetsanordningar. Utlosande faktorn var att jag med ironi i rosten fragade om hon haft det roligt pa elefantridningen
Personal forsokte att fa henne att oppna eftersom jag hade alla mina pengar, VISA o diverse i safen. Hon vagrade och skrek ett antal okvadesord. Till slut tillkallades lassmed som oppnade dorren sa att jag under overinseende av sakerhetspersonal kunde ta mina saker. Sedan checkade jag in pa ett annat rum
Jag kan forsta vad hon gar igenom med allt detta med fadern och modern, ja, forsta kan jag inte men forsoka i alla fall. Men detta var att ga lite val langt. Mycket for langt.
lördag, september 01, 2001
Thailand 2001 - Dag 23
Phuket lordag dag den 1 september
Tyvarr har denna dags anteckning forsvunnit i det bla men finns uppbackad. Den kommer alltsa igen
Wojtek 2001-09-04
Tyvarr har denna dags anteckning forsvunnit i det bla men finns uppbackad. Den kommer alltsa igen
Wojtek 2001-09-04
fredag, augusti 31, 2001
Thailand 2001 - Dag 22
Phi-Phi Island fredag den 31 augusti
Att inte stanna mer an en dag pa Phi Phi Island var nog det storsta misstaget pa denna resa. Jag har aldrig sett vackrarae natur. Grekland, slang dig i vaggen. Underbart lamga sandstrander med finkornig vit sand. Palmer och klippformationer som slar allt som jag tidigare har sett. Som jag skrev igar. Mycket narmare ett paradis pa jorden kan man inte komma. Sevicen var den allra basta som man kan tanka sig. Det lugnet som man finner i sjalen under sadana forhallanden ar precis vad en stressad vasterlanning behover. Jag onskar att fler fick uppleva denna harmoni.
Men som sagt. Jag hade kunnat stanna dar langre. Jag hade faktiskt kunnat att tanka mig fortsatta denna resa hur lange som halst om det inte var for att jag langtar sa efter Jackie. Tanker pa Irlandarna som skulle resa i tva ar. Vilken livserfarenhet far man inte av en sadan tripp. Vad det vidgar en manniskas p g a vardagen allt for inskrankta synen pa problematik av alla slag. Manga av de s k debbatttorerna i Sverige fr ett tunnelseende och kan inte se bortom det som rapporteras och debbateras i Svensk TV (inkl mig sjalv). Faktum ar att det ar forst nar man sjalv er och talar med manniskor som man forstar de verkliga problemen, ej de som som skapas av media och av politiker.
Att inte stanna mer an en dag pa Phi Phi Island var nog det storsta misstaget pa denna resa. Jag har aldrig sett vackrarae natur. Grekland, slang dig i vaggen. Underbart lamga sandstrander med finkornig vit sand. Palmer och klippformationer som slar allt som jag tidigare har sett. Som jag skrev igar. Mycket narmare ett paradis pa jorden kan man inte komma. Sevicen var den allra basta som man kan tanka sig. Det lugnet som man finner i sjalen under sadana forhallanden ar precis vad en stressad vasterlanning behover. Jag onskar att fler fick uppleva denna harmoni.
Men som sagt. Jag hade kunnat stanna dar langre. Jag hade faktiskt kunnat att tanka mig fortsatta denna resa hur lange som halst om det inte var for att jag langtar sa efter Jackie. Tanker pa Irlandarna som skulle resa i tva ar. Vilken livserfarenhet far man inte av en sadan tripp. Vad det vidgar en manniskas p g a vardagen allt for inskrankta synen pa problematik av alla slag. Manga av de s k debbatttorerna i Sverige fr ett tunnelseende och kan inte se bortom det som rapporteras och debbateras i Svensk TV (inkl mig sjalv). Faktum ar att det ar forst nar man sjalv er och talar med manniskor som man forstar de verkliga problemen, ej de som som skapas av media och av politiker.
torsdag, augusti 30, 2001
Thailand 2001 - Dag 21
Phi-Phi Island torsdag den 30 augusti
När jag denna dag skall gora denna denna anteckning ar jag allt annat an glad. Min laptop stendog. Den har varit lite "seg" den senaste tiden men idag lade den ner verksamheten helt och hallet. Inte kul for maskinen ar inte mer an knappt 4 veckor gammal. Det blir alltsa svart att uppdatera sajten nu. I vart fall blir det inte tal om bilder efetrsom digitalkameran inte gar att tomma. Tur att hag har en vanlig kamera ocksa.
Vi ar hursomhelst pa Phi Phi Island nu. Man tar sig hit per bat fran Phuket. En resa som tar ungefar 2 timmar. och ca 2 timmar for att ta sig till baten. Stallet som sadant kan val bast liknas vid ett paradis. En underbar natu8r. Pa vagen hit kom vi i samsprak med ett par valdigt vänliga italienare. Bada pysslade med musik och jag som musiker hade en del att prata med dessa killar om. Mycket vänliga själar.
Det var när jag skulle kopiera av lite musik som den ene av dem hade gjort som datorn totalvägrade att fungera. Inte ens att sätta igang. Det måste vara Tiger :) Nåväl. Stället vi bor på måste vara ett av de vackraste jag någonsin har sett och varit pa. Rena lyxen.
Dessutom hände något som gjorde mig extremt lycklig idag. men det ar ej offentligt. men jag blev.... Mitt hjärta smälte
När jag denna dag skall gora denna denna anteckning ar jag allt annat an glad. Min laptop stendog. Den har varit lite "seg" den senaste tiden men idag lade den ner verksamheten helt och hallet. Inte kul for maskinen ar inte mer an knappt 4 veckor gammal. Det blir alltsa svart att uppdatera sajten nu. I vart fall blir det inte tal om bilder efetrsom digitalkameran inte gar att tomma. Tur att hag har en vanlig kamera ocksa.
Vi ar hursomhelst pa Phi Phi Island nu. Man tar sig hit per bat fran Phuket. En resa som tar ungefar 2 timmar. och ca 2 timmar for att ta sig till baten. Stallet som sadant kan val bast liknas vid ett paradis. En underbar natu8r. Pa vagen hit kom vi i samsprak med ett par valdigt vänliga italienare. Bada pysslade med musik och jag som musiker hade en del att prata med dessa killar om. Mycket vänliga själar.
Det var när jag skulle kopiera av lite musik som den ene av dem hade gjort som datorn totalvägrade att fungera. Inte ens att sätta igang. Det måste vara Tiger :) Nåväl. Stället vi bor på måste vara ett av de vackraste jag någonsin har sett och varit pa. Rena lyxen.
Dessutom hände något som gjorde mig extremt lycklig idag. men det ar ej offentligt. men jag blev.... Mitt hjärta smälte
onsdag, augusti 29, 2001
Thailand 2001 - Dag 20
Phuket onsdag den 29 augusti
När man ser andra kulturer och lär sig nya seder känns tjafset i Sverige så obetydligt. I detta perspektiv ser man beteenden och skeenden på ett helt annat sätt. Annica Tigers sida. En mer inskränkt och komplexfylld människa får man leta efter. Jag kan bara skratta åt hennes skrifter. Men stackars den karl som är med henne. Jag får rysningar.
Tänker bara att glassa omkring, spendera pengar, äta gott, dricka gott, bada, älska och älska med min underbara tjej.
Jag älskar dig Theresia, du är bland det bästa som hänt mig trots alla snedsteg, trots våra meningsskiljaktigheter, trots att vi ibland blir fruktansvärt arga på varann. Puss på dig. Hela världen skall veta att du är underbar.
När man ser andra kulturer och lär sig nya seder känns tjafset i Sverige så obetydligt. I detta perspektiv ser man beteenden och skeenden på ett helt annat sätt. Annica Tigers sida. En mer inskränkt och komplexfylld människa får man leta efter. Jag kan bara skratta åt hennes skrifter. Men stackars den karl som är med henne. Jag får rysningar.
Jag har hittills inte sett så mycket av ”köttmarknaden” men här var det extremt. Totalt det omvända förhållandet. För medan det i resten av världen är så att killen raggar tjejerna och hon väljer är det tvärt om här. Om det kommer in en ensam kille (läs västerlänning) på en bar dröjer det inte länge innan han har sällskap. Huruvida dessa är prostituerade eller ej vet jag inte. Hursomhelst har jag fått höra att det för, det fall att vi skall kalla de prostituerade, inte fungerar så att man betalar för sig genom att ge dem cash utan det sker i form av att man betalar i barer och restauranger. Alltså är det inte så långt ifrån vad vi i västvärden praktiserar. Det är ju fortfarande killen som betalar på krogen och det är killen som förväntas att köpa presenter. Jämställdhet in my as. Dagens kvinnor i Sverige vill ha jämställdhet. Inget ont i det. Men samtidigt vill de behålla sin privilegierade ställning som kvinna genom b l a det jag beskrev ovan.
Men Nu skall jag inte orda mera om det. Jag är faktiskt på semester nu och tänker inte förstöra mitt humör med att tänka på ankdammens snedvridna debatt. För just nu är det lyx och flärd som gäller och jag mår j-ligt bra på det.
Tänker bara att glassa omkring, spendera pengar, äta gott, dricka gott, bada, älska och älska med min underbara tjej.
Jag älskar dig Theresia, du är bland det bästa som hänt mig trots alla snedsteg, trots våra meningsskiljaktigheter, trots att vi ibland blir fruktansvärt arga på varann. Puss på dig. Hela världen skall veta att du är underbar.
tisdag, augusti 28, 2001
Thailand 2001 - Dag 19
Phuket tisdag den 28 augusti
Sura miner här igen.
Igår ville Theresia inte göra något. Hon var ”så” trött så hon ville bara vila. I förbifarten sa hon att hon inte hade några cash, men det var ju bara att ta från safen. När så strömmen gick på hotellet blev jag rastlös och ville gå ut. Frågade henne ett
antal gånger om hon ville med. Men nej, hon var ju så trött. Så jag stack iväg för att se om jag kunde hitta ett Internetcafe.. Det gjorde jag inte så efter en timma vara jag tillbaka på hotellet. Theresia hade då stuckit.
Jag blev skit arg och tänkte, nu j-ar skall jag ha skoj. Och gudarna skall veta att jag hade skoj. Träffade en massa roliga människor. Två svinrika tyskar och 3 tjejer som vi festade med hela natten. Hemma på hotellet kl. 9 i morse.
Hmmm, vad är det man brukar säga: ”Som man bäddar får man ligga”. Jag har Bangkok i färskt minne. Var det inte två tre nätter som hon tillbringade med två främmande karlar och lämnade mig?
Men till slut blev vi vänner och kanske var det en nyttig läxa. Läxa kanske är inte riktigt rätt att säga. Vad jag menar att hon nu för en gångs skull kände det som jag så många gånger upplevt. Ångesten, övergivenheten, undran. Men nog ordat om det.
Det blev en riktigt rolig kväll med mycket tequila och mycket skratt. Vi träffade på ett trevligt par från Irland. Han 24, hon 19 men betydligt mognare än vad man kan vänta sig för den åldern. De skulle vara ute och resa i två år (!) Praktiskt taget avverka hela världen, inklusive Sverige. Naturligtvis var de välkomna hem till oss. Han hade sparat lite pengar
men budgeten var förvånansvärt låg. De hade 9000£ tillsammans men när han kom till Australien skulle han jobba en del. Tänk vad härligt att komma iväg från alla förpliktelser så länge. För min del är det kört att göra något sådant, jag tänker då på min lilla dotter. Man skulle passat på när man var lite yngre. Nu, aldrig att jag skulle ha lämnat Jackie så länge. Jag tycker att det är väldigt lång tid med den månaden som jag kommer att befinna mig här. Men visst hade det varit skönt att komma iväg så länge.
Jag skulle kunna fortsätta denna resa hur länge som helst
A good husband should be deaf and a good wife blind.
Franskt ordspråk
Sura miner här igen.Igår ville Theresia inte göra något. Hon var ”så” trött så hon ville bara vila. I förbifarten sa hon att hon inte hade några cash, men det var ju bara att ta från safen. När så strömmen gick på hotellet blev jag rastlös och ville gå ut. Frågade henne ett
antal gånger om hon ville med. Men nej, hon var ju så trött. Så jag stack iväg för att se om jag kunde hitta ett Internetcafe.. Det gjorde jag inte så efter en timma vara jag tillbaka på hotellet. Theresia hade då stuckit.Jag blev skit arg och tänkte, nu j-ar skall jag ha skoj. Och gudarna skall veta att jag hade skoj. Träffade en massa roliga människor. Två svinrika tyskar och 3 tjejer som vi festade med hela natten. Hemma på hotellet kl. 9 i morse.
Hmmm, vad är det man brukar säga: ”Som man bäddar får man ligga”. Jag har Bangkok i färskt minne. Var det inte två tre nätter som hon tillbringade med två främmande karlar och lämnade mig?
Men till slut blev vi vänner och kanske var det en nyttig läxa. Läxa kanske är inte riktigt rätt att säga. Vad jag menar att hon nu för en gångs skull kände det som jag så många gånger upplevt. Ångesten, övergivenheten, undran. Men nog ordat om det.
Det blev en riktigt rolig kväll med mycket tequila och mycket skratt. Vi träffade på ett trevligt par från Irland. Han 24, hon 19 men betydligt mognare än vad man kan vänta sig för den åldern. De skulle vara ute och resa i två år (!) Praktiskt taget avverka hela världen, inklusive Sverige. Naturligtvis var de välkomna hem till oss. Han hade sparat lite pengar
men budgeten var förvånansvärt låg. De hade 9000£ tillsammans men när han kom till Australien skulle han jobba en del. Tänk vad härligt att komma iväg från alla förpliktelser så länge. För min del är det kört att göra något sådant, jag tänker då på min lilla dotter. Man skulle passat på när man var lite yngre. Nu, aldrig att jag skulle ha lämnat Jackie så länge. Jag tycker att det är väldigt lång tid med den månaden som jag kommer att befinna mig här. Men visst hade det varit skönt att komma iväg så länge.Jag skulle kunna fortsätta denna resa hur länge som helst
A good husband should be deaf and a good wife blind.
Franskt ordspråk
måndag, augusti 27, 2001
Thailand 2001 - Dag 18
Phuket måndag den 27 augusti
På Karoon Beach i Phuket nu. Vi bor på ett hotell som heter South Sea Resort. Allt kan sammanfattas med två ord. Lyx och flärd.
Eller vad sägs om att kunna sitta i en bar där stolarna befinner sig i vattnet så att man till hälften är under vatten och den andra halvan av kroppen vid bardisken. Härligt skönt. Välbehövlig vila kommer nu after allt stressande.
Jag säger bara, jag mår som en prins. Jag skall nog ringa roomservice och beställa något från menyn för att sedan somna gott i den jättelika bädden efter en lång dag med resande och nya oförglömliga intryck.
En kille förtjänar uppmärksamheten idag också. En amerikan och riktig globetrotter. Boende i San Francisco men ute i 16 (!) veckor. Nåväl det blev tyvärr en kort bekantskap.
Do all he good you can,By all the means you can,In all ways you can,In all the places you can,At all times you canTo all the people you can As long as you ever can.
John Wesley
På Karoon Beach i Phuket nu. Vi bor på ett hotell som heter South Sea Resort. Allt kan sammanfattas med två ord. Lyx och flärd.
Eller vad sägs om att kunna sitta i en bar där stolarna befinner sig i vattnet så att man till hälften är under vatten och den andra halvan av kroppen vid bardisken. Härligt skönt. Välbehövlig vila kommer nu after allt stressande.
Jag säger bara, jag mår som en prins. Jag skall nog ringa roomservice och beställa något från menyn för att sedan somna gott i den jättelika bädden efter en lång dag med resande och nya oförglömliga intryck.
En kille förtjänar uppmärksamheten idag också. En amerikan och riktig globetrotter. Boende i San Francisco men ute i 16 (!) veckor. Nåväl det blev tyvärr en kort bekantskap.
Do all he good you can,By all the means you can,In all ways you can,In all the places you can,At all times you canTo all the people you can As long as you ever can. John Wesley
söndag, augusti 26, 2001
Thailand 2001 - Dag 17
Ubon Ratchathani söndag den 26 augusti
Vem är jag att döma Theresia? Vem är jag att överhuvudtaget tycka någonting om detta?
Jag kan omöjligt sätta mig in i hennes situation. Det är snarare jag som har haft en förvrängd bild om något slags TV-arrangerat återseende. Kan man älska en människa som man aldrig har sett? Kan man älska någon som man vet har medverkat till att man själv har blivit lämnad? Varken hennes biologiska mamma ville/kunde ta hand om henne och fadern har ju gått och skvätt lite här och var. Det är ju egentligen fadern som ännu en gång bangade och drog igår. Hade han förväntat sig gullegullgull?
Vem är jag att döma och säga att jag skäms!?! Jo, jag skäms, över mig själv. Jag borde ha respekterat hennes känslor bättre och inte kasta på mitt tyckande.
Nåväl idag har vi hursomhelst varit ”kulturella”. Efter en mycket seg start på dagen, vi gick upp vid 13-tiden, mötte vi Pook som tog oss till Nationalmuseet. Vi åkte buss och när jag säger buss så är det inte som vi tänker oss en buss utan helt enkelt en personbil med ett flak som man satt presenning över och två avlånga smala träbänkar på varsin sida. Apropå trafik upptäckte jag en annan rolig 
sak som jag tidigare inte har tänkt på. Övergångsställen är ju målade som en zebra så thailändarna kom på den strålande iden. Varför inte sätta upp en zebra figur vid övergångsställena för att markera ut de bättre.
Väl framme på museet betraktade ett antal olika Buddhastatyer och diverse andra historiska föremål. Museet var ganska litet och i vanlig ordning får man ta av sig på fötterna innan man kommer in och gå omkring barfota. Därefter tittade vi på stadens symbol xxxx, en sto
r staty belägen mitt i staden som bland annat symboliserade styrka samt andra dygder. Moonriver var nästa beseendeobjekt för att sedan åka hem och ta farväl av Pook. Det kändes konstigt att ta farväl av honom men jag hoppas att jag någon gång i framtiden kommer att träffa honom igen. Han och för övrigt resten av hans familj var nog se snällaste människorna jag stött på. Som jag tidigare har skrivit är det i dessa dagar ytterst ovanligt med människor som för den goda sakens skull och utan egen vinning gör saker för andra människor. Utan deras hjälp skulle vi inte kunnat att åstadkomma det vi gjorde här.
En sak till vill jag berätta om innan jag glömmer det. Ja, jag lär inte att ”glömma” det eftersom det var något…, hursomhelst, lyssna på detta. Häromdagen var vi på hotellets nattklubb. När man är på nattklubb blir man ju förr eller senare nödig, så jag knallade in på herrarnas. Ställer mig i vid en sådan pissoar varpå toalettvärden (eller vad man nu skall kalla honom) mer eller minde rusar fram och lägger en varm handduk om nacken på mig varpå han börjar att massera både nacke och rygg på mig. Jag blev helt paff måste jag säga. När jag så var färdig rusar killen fram och lägger fram tvålar och saker vid handfatet och därefter ytterligare varma handdukar för ansiktet.
Vad säger man om det? Ja, ja, ja, inga ”sådana” tankar nu tack. Men uppfriskande var det i alla fall. Själv tror jag dock att skall ta en riktig Thaimassage.
It's easier to be wise for others than for ourselves
La Rochef Oucauld
Vem är jag att döma Theresia? Vem är jag att överhuvudtaget tycka någonting om detta?
Jag kan omöjligt sätta mig in i hennes situation. Det är snarare jag som har haft en förvrängd bild om något slags TV-arrangerat återseende. Kan man älska en människa som man aldrig har sett? Kan man älska någon som man vet har medverkat till att man själv har blivit lämnad? Varken hennes biologiska mamma ville/kunde ta hand om henne och fadern har ju gått och skvätt lite här och var. Det är ju egentligen fadern som ännu en gång bangade och drog igår. Hade han förväntat sig gullegullgull?
Vem är jag att döma och säga att jag skäms!?! Jo, jag skäms, över mig själv. Jag borde ha respekterat hennes känslor bättre och inte kasta på mitt tyckande.
Nåväl idag har vi hursomhelst varit ”kulturella”. Efter en mycket seg start på dagen, vi gick upp vid 13-tiden, mötte vi Pook som tog oss till Nationalmuseet. Vi åkte buss och när jag säger buss så är det inte som vi tänker oss en buss utan helt enkelt en personbil med ett flak som man satt presenning över och två avlånga smala träbänkar på varsin sida. Apropå trafik upptäckte jag en annan rolig 
sak som jag tidigare inte har tänkt på. Övergångsställen är ju målade som en zebra så thailändarna kom på den strålande iden. Varför inte sätta upp en zebra figur vid övergångsställena för att markera ut de bättre.Väl framme på museet betraktade ett antal olika Buddhastatyer och diverse andra historiska föremål. Museet var ganska litet och i vanlig ordning får man ta av sig på fötterna innan man kommer in och gå omkring barfota. Därefter tittade vi på stadens symbol xxxx, en sto
r staty belägen mitt i staden som bland annat symboliserade styrka samt andra dygder. Moonriver var nästa beseendeobjekt för att sedan åka hem och ta farväl av Pook. Det kändes konstigt att ta farväl av honom men jag hoppas att jag någon gång i framtiden kommer att träffa honom igen. Han och för övrigt resten av hans familj var nog se snällaste människorna jag stött på. Som jag tidigare har skrivit är det i dessa dagar ytterst ovanligt med människor som för den goda sakens skull och utan egen vinning gör saker för andra människor. Utan deras hjälp skulle vi inte kunnat att åstadkomma det vi gjorde här.En sak till vill jag berätta om innan jag glömmer det. Ja, jag lär inte att ”glömma” det eftersom det var något…, hursomhelst, lyssna på detta. Häromdagen var vi på hotellets nattklubb. När man är på nattklubb blir man ju förr eller senare nödig, så jag knallade in på herrarnas. Ställer mig i vid en sådan pissoar varpå toalettvärden (eller vad man nu skall kalla honom) mer eller minde rusar fram och lägger en varm handduk om nacken på mig varpå han börjar att massera både nacke och rygg på mig. Jag blev helt paff måste jag säga. När jag så var färdig rusar killen fram och lägger fram tvålar och saker vid handfatet och därefter ytterligare varma handdukar för ansiktet.
Vad säger man om det? Ja, ja, ja, inga ”sådana” tankar nu tack. Men uppfriskande var det i alla fall. Själv tror jag dock att skall ta en riktig Thaimassage.
It's easier to be wise for others than for ourselves
La Rochef Oucauld
lördag, augusti 25, 2001
Thailand 2001 - Dag 16
Ubon Ratchathani lödag den 25 augusti
Fadern stack hem. Förklaringen var att det var mycket att göra hemma men den egentliga var besvikelse. Egentligen skulle vi umgås hela helgen. Men nu är det stop. Inte ett ord mer om detta.
Efteråt blev vi bjudna till en annan kille som hjälpte oss första dagen när vi var ute och velade ute i bushen och försökte att hitta modern, alltså en av Pooks arbetskamrater på banken. Vi tillbringade hela dagen i hans fina villa. Familjen hade däremot ärenden att göra och det kändes mer eller mindre som om vi var bjudna till huset istället för dem, för helt plötsligt så drog de iväg och lämnade oss ensamma i huset tillsammans med Pook, kom tillbaka igen och drog och kom tillbaka igen. Sen blev det däremot trevligt. Mycket god mat också. De hade barn, b l a en liten tjej på fyra år och en hund. Den lilla tjejen var supergullig. ”Varför dricker du öl?” frågade hon. Vad svarar man på det? ”Ja, därför att det får mig att känna mig lycklig och därför att jag skrattar mycket då” svarade jag. Det är ju så, av barn och fyllon får man höra sanningen.
Men idag måste jag ändå säga som avslutning på detta att det hela känns helt fel. Jag skäms, fast å andra sidan skall jag ju inte döma över andras känslor. Om man efter 29 år frånvaro träffas kan reaktionen bli precis vad som helst.
Det viktiga är trots allt att man känner till sina rötter, vet varifrån ens blod, och hjärta kommer ifrån.
Those who cannot remember the past are condemmed to repeat it.
George Santayana
Fadern stack hem. Förklaringen var att det var mycket att göra hemma men den egentliga var besvikelse. Egentligen skulle vi umgås hela helgen. Men nu är det stop. Inte ett ord mer om detta.
Efteråt blev vi bjudna till en annan kille som hjälpte oss första dagen när vi var ute och velade ute i bushen och försökte att hitta modern, alltså en av Pooks arbetskamrater på banken. Vi tillbringade hela dagen i hans fina villa. Familjen hade däremot ärenden att göra och det kändes mer eller mindre som om vi var bjudna till huset istället för dem, för helt plötsligt så drog de iväg och lämnade oss ensamma i huset tillsammans med Pook, kom tillbaka igen och drog och kom tillbaka igen. Sen blev det däremot trevligt. Mycket god mat också. De hade barn, b l a en liten tjej på fyra år och en hund. Den lilla tjejen var supergullig. ”Varför dricker du öl?” frågade hon. Vad svarar man på det? ”Ja, därför att det får mig att känna mig lycklig och därför att jag skrattar mycket då” svarade jag. Det är ju så, av barn och fyllon får man höra sanningen.
Men idag måste jag ändå säga som avslutning på detta att det hela känns helt fel. Jag skäms, fast å andra sidan skall jag ju inte döma över andras känslor. Om man efter 29 år frånvaro träffas kan reaktionen bli precis vad som helst.Det viktiga är trots allt att man känner till sina rötter, vet varifrån ens blod, och hjärta kommer ifrån.
Those who cannot remember the past are condemmed to repeat it.
George Santayana
fredag, augusti 24, 2001
Thailand 2001 - Dag 15
Ubon Ratchathani fredag den 24 augusti
Så har Theresia även träffat sin pappa nu. Mission completed.
I övrigt får jag inte skriva mer. Följakligen råder CENSUR. Så ser han ut i alla fall. En enkel man som har lätt för att skratta och med ett vad det verkar gott hjärta. Jag tyckte mycket om honom.
Don't destroy the bridge by which you have crossed the river Kinesiskt ordspråk
Så har Theresia även träffat sin pappa nu. Mission completed.I övrigt får jag inte skriva mer. Följakligen råder CENSUR. Så ser han ut i alla fall. En enkel man som har lätt för att skratta och med ett vad det verkar gott hjärta. Jag tyckte mycket om honom.
Don't destroy the bridge by which you have crossed the river Kinesiskt ordspråk
torsdag, augusti 23, 2001
Thailand 2001 - Dag 14
Ubon Ratchathani torsdag den 23 augusti
Kl. 21.00
Sanningens ögonblick börjar att närma sig. Det här är bara för mycket. Det här är bara FÖR MYCKET.
För drygt en timme sedan ringde Pook och sade följande: ”Ni måste komma imorgon och får inte missa detta. Kl. 18.00 kommer Theresias pappa till mitt hem och de skall träffas där”. Theresia utbrister att: ”Det här kan inte vara sant, You have to be kidding!” ”No no, no kidding” säger Pook på andra sidan luren. ”Bara se till att ni är där!”
Utsikten från vårt fönster känns lika overklig som vekligheten själv
Efter det bröt känslostormen ut på båda håll. Jag är verkligen glad åt detta och hon å sin sida kan nog inte riktigt fatta att det är sant. Pappan fick brevet ifrån henne idag. Om vi antar att han arbetar har han idag fått detta vid 18. Två timmar senare ringer han och säger att han dyker upp i Ubon. Detta är bara för mycket.
Jag känner mycket i detta. För Theresia måste det vara rena rama stormen. Tänk vad det skall röra upp!! Bara tänk!
Kl.13.00
Idag är det en riktigt seg dag. Det känns avslaget. Jag har somnat och vaknat om vartannat, likaså Theresia. Vi har dryftat detta med mamman och pappan fram och tillbaka, in och ut, ventilerat hjärnor, skrikit åt varann, blivit vänner. Turbulent värre. Det är ansträngande psykiskt detta.
Rent praktiskt har vi inte gjort något idag, ja nästan inget. Jag köpte några Charlie Chaplin stumfilmer och tänkte att det kan vara bra att låta tankarna in på annat och att stumfilmer i alla fall inte skall vara dubbade, men kan du tänka dig, dubbning även på en stumfilm, det måste ta alla priser eller? Och dessutom på Thai!
Det blir inte många knop gjorda här idag.
Jag vet inte om jag har skrivit detta innan men jag har fått en bok av Pook. ”Words of wisdom to live by”. En bok, som förresten titeln antyder, väl kom till pass idag. Här kommer ett ord av den samlade visheten:
Life is an education ---- a terrible education Richard King
Kl. 21.00
Sanningens ögonblick börjar att närma sig. Det här är bara för mycket. Det här är bara FÖR MYCKET.
För drygt en timme sedan ringde Pook och sade följande: ”Ni måste komma imorgon och får inte missa detta. Kl. 18.00 kommer Theresias pappa till mitt hem och de skall träffas där”. Theresia utbrister att: ”Det här kan inte vara sant, You have to be kidding!” ”No no, no kidding” säger Pook på andra sidan luren. ”Bara se till att ni är där!”
Utsikten från vårt fönster känns lika overklig som vekligheten självEfter det bröt känslostormen ut på båda håll. Jag är verkligen glad åt detta och hon å sin sida kan nog inte riktigt fatta att det är sant. Pappan fick brevet ifrån henne idag. Om vi antar att han arbetar har han idag fått detta vid 18. Två timmar senare ringer han och säger att han dyker upp i Ubon. Detta är bara för mycket.
Jag känner mycket i detta. För Theresia måste det vara rena rama stormen. Tänk vad det skall röra upp!! Bara tänk!
Kl.13.00
Idag är det en riktigt seg dag. Det känns avslaget. Jag har somnat och vaknat om vartannat, likaså Theresia. Vi har dryftat detta med mamman och pappan fram och tillbaka, in och ut, ventilerat hjärnor, skrikit åt varann, blivit vänner. Turbulent värre. Det är ansträngande psykiskt detta.
Rent praktiskt har vi inte gjort något idag, ja nästan inget. Jag köpte några Charlie Chaplin stumfilmer och tänkte att det kan vara bra att låta tankarna in på annat och att stumfilmer i alla fall inte skall vara dubbade, men kan du tänka dig, dubbning även på en stumfilm, det måste ta alla priser eller? Och dessutom på Thai!
Det blir inte många knop gjorda här idag.
Jag vet inte om jag har skrivit detta innan men jag har fått en bok av Pook. ”Words of wisdom to live by”. En bok, som förresten titeln antyder, väl kom till pass idag. Här kommer ett ord av den samlade visheten:
Life is an education ---- a terrible education Richard King
onsdag, augusti 22, 2001
Thailand 2001 - Dag 13
Ubon Ratchathani onsdag den 22 augusti
Vi har IRL träffat mostern. Ett möte som var mycket känsloladdat och för Theresia extremt jobbigt. Men jag kan nog inte, och ingen annan för den delen heller, att förstå hur detta känns för Theresia.
Efter en lång färd ut mot landsbygden där ingen turist någonsin satt sin fot, där kossor sprang över vägen som de ville, där en så extrem hetta rådde att det fullkomligen rann svett, mycket letande, mycket frågande, mycket undrande, kom vi så fram till det rätta huset. En liten, ja, ska man kalla det en hydda där mostern bodde.
Till en början hade moster vissa tvivel beträffande sanningshalten i Theresias påståenden om sitt släktskap med henne, eller rättare sagt så hade hennes man tvivel. Vi fick ta fram födelseattestet samt andra adoptionshandlingar. Men det lossnade ganska snabbt. Hon kramade om Theresia och då ”lossnade” det för henne. Alla uppdämda känslor alla undringar som fick svar resulterade i ett känslorus av ett slag som jag aldrig sett hos henne. Det saknas anledning att för mig närmare redogöra för det. Det intressanta är att hon har hittat sin släkt och även om hon inte ännu träffat alla så har vi fått alla adresser och jag är mycket glad för hennes skull. 
Frågan är väl om hon är så glad för det själv egentligen. För trots att fakta funnits där hela tiden kommer livet för henne inte vara det samma sedan hon fått vetskap.
Det visade sig att modern har flyttat till USA, närmare bestämt Honolulu, och är omgift med en pilot. Detta skedde för c a 25 år sedan. Theresia har en storasyster som idag är 31 år. Hon är mycket vacker enligt Theresia. Hon tror att systern är vackrare än hon själv vilket jag ser enbart som en smaksak. Det finns även en halvbror som modern har med den nya mannen.
Från vänster: Mamma, storasyster och halvbror
Det har efter besöket varit minst sagt turbulent. Det är svårt att ta till sig så mycket som man gått och undrat hela livet och det blir lätt hänt att man då förvränger fakta för att dessa skall passa ens egen världsbild. Jag skulle kunna skriva om mycket underliga reaktioner från henne men detta är inget som jag vill gå ut med offentligt.
Efter detta känsloladdade besök åkte vil till en marknad vid gränsen till Lao. Meningen var att vi skulle ta oss över gränsen men vi hade inga pass med oss så vi tog oss till ett ställe vars namn jag glömt (de är ju så krångliga så skriver man inte ner direkt är det borta ganska omgående) men det är där som kungen och drottningen bor när de kommer till Ubon Ratchathani. Ett underbart fint ställe, ett riktigt paradisliknande anläggning belägen vid en sjö. Snyggt, verkligen snyggt.
Därefter träffade vi några av Pooks f d arbetskamrater, han jobbar på bank. När vi knallade in där åkte ölen fram. Jag höll på att dö. Tänk dig i Sverige på banken: ”Nämen tjenare, kommer du och hälsar på, vad trevligt, och vänner har du med dig, ja men då måste vi ju ta fram Pripps Blå och fira, fram med de bara på disken, skål-ta-mig-fan, kul att se er”. Otroligt, vi skulle behöva mer av den attityden i Sverige.
Det är överhuvudtaget en tanke som slår mig så fort man är utanför Norden gränser och som jag haft en intressant diskussion med Pook om. Nämligen hur vi förhåller oss till medmänniskor. I Sverige är ensamheten ett problem, medan man i Thailand har det motsatta problemet, alltså att det är svårt at få tid för sig själv eftersom vart man än kommer möter på någon man känner. Överallt finns bröder och systrar, släktingar och folk som man känner. Många är de gånger som Thailändarna hade velat att ha en stund för sig själva. Vad är då modellen? Varken det ena eller det andra är fullkomligt system.
Från vänster: Pook, Theresia, moster, kusin med 1 månad gammal baby, mosterns man, Thong (Pooks bror), kusin
Men en sak är säker. Det som hände idag har varit omskakande för oss och speciellt för Theresia som det kommer att ta tid för att hämta sig. En ytterligare sak, inget kommer någonsin att vara som förut. Men livet är i ständig förändring, eller som Pook sa till mig häromdagen: ”Ones not jump into the same river”.
Vi har IRL träffat mostern. Ett möte som var mycket känsloladdat och för Theresia extremt jobbigt. Men jag kan nog inte, och ingen annan för den delen heller, att förstå hur detta känns för Theresia.
Efter en lång färd ut mot landsbygden där ingen turist någonsin satt sin fot, där kossor sprang över vägen som de ville, där en så extrem hetta rådde att det fullkomligen rann svett, mycket letande, mycket frågande, mycket undrande, kom vi så fram till det rätta huset. En liten, ja, ska man kalla det en hydda där mostern bodde.
Till en början hade moster vissa tvivel beträffande sanningshalten i Theresias påståenden om sitt släktskap med henne, eller rättare sagt så hade hennes man tvivel. Vi fick ta fram födelseattestet samt andra adoptionshandlingar. Men det lossnade ganska snabbt. Hon kramade om Theresia och då ”lossnade” det för henne. Alla uppdämda känslor alla undringar som fick svar resulterade i ett känslorus av ett slag som jag aldrig sett hos henne. Det saknas anledning att för mig närmare redogöra för det. Det intressanta är att hon har hittat sin släkt och även om hon inte ännu träffat alla så har vi fått alla adresser och jag är mycket glad för hennes skull. 
Frågan är väl om hon är så glad för det själv egentligen. För trots att fakta funnits där hela tiden kommer livet för henne inte vara det samma sedan hon fått vetskap.Det visade sig att modern har flyttat till USA, närmare bestämt Honolulu, och är omgift med en pilot. Detta skedde för c a 25 år sedan. Theresia har en storasyster som idag är 31 år. Hon är mycket vacker enligt Theresia. Hon tror att systern är vackrare än hon själv vilket jag ser enbart som en smaksak. Det finns även en halvbror som modern har med den nya mannen.
Från vänster: Mamma, storasyster och halvbrorDet har efter besöket varit minst sagt turbulent. Det är svårt att ta till sig så mycket som man gått och undrat hela livet och det blir lätt hänt att man då förvränger fakta för att dessa skall passa ens egen världsbild. Jag skulle kunna skriva om mycket underliga reaktioner från henne men detta är inget som jag vill gå ut med offentligt.
Efter detta känsloladdade besök åkte vil till en marknad vid gränsen till Lao. Meningen var att vi skulle ta oss över gränsen men vi hade inga pass med oss så vi tog oss till ett ställe vars namn jag glömt (de är ju så krångliga så skriver man inte ner direkt är det borta ganska omgående) men det är där som kungen och drottningen bor när de kommer till Ubon Ratchathani. Ett underbart fint ställe, ett riktigt paradisliknande anläggning belägen vid en sjö. Snyggt, verkligen snyggt.
Därefter träffade vi några av Pooks f d arbetskamrater, han jobbar på bank. När vi knallade in där åkte ölen fram. Jag höll på att dö. Tänk dig i Sverige på banken: ”Nämen tjenare, kommer du och hälsar på, vad trevligt, och vänner har du med dig, ja men då måste vi ju ta fram Pripps Blå och fira, fram med de bara på disken, skål-ta-mig-fan, kul att se er”. Otroligt, vi skulle behöva mer av den attityden i Sverige.Det är överhuvudtaget en tanke som slår mig så fort man är utanför Norden gränser och som jag haft en intressant diskussion med Pook om. Nämligen hur vi förhåller oss till medmänniskor. I Sverige är ensamheten ett problem, medan man i Thailand har det motsatta problemet, alltså att det är svårt at få tid för sig själv eftersom vart man än kommer möter på någon man känner. Överallt finns bröder och systrar, släktingar och folk som man känner. Många är de gånger som Thailändarna hade velat att ha en stund för sig själva. Vad är då modellen? Varken det ena eller det andra är fullkomligt system.
Från vänster: Pook, Theresia, moster, kusin med 1 månad gammal baby, mosterns man, Thong (Pooks bror), kusin
Men en sak är säker. Det som hände idag har varit omskakande för oss och speciellt för Theresia som det kommer att ta tid för att hämta sig. En ytterligare sak, inget kommer någonsin att vara som förut. Men livet är i ständig förändring, eller som Pook sa till mig häromdagen: ”Ones not jump into the same river”.
tisdag, augusti 21, 2001
Thailand 2001 - Dag 12
Ubon Ratchathani tisdag den 21 augusti
Tyvärr, det blev inget med att åka iväg till mostern. Pook fick inte ledigt från jobbet och kom sent för att möta oss, och då var det för sent att åka iväg. Men imorgon blir det av. Kl. 09.00 blir vi hämtade här på hotellet. Han lägger då ner arbetet för vår skull för att köra oss de tio milen.
Känns lite som en dag till spillo. Men allt kan ju inte gå som på räls. Pook har i alla fall översatt brevet som Theresia skrev igår och detta skall iväg imorgon. Pappan har det på fredag. Det blir alltså lite tajt med tiden om vi skall hinna att träffa honom såvida inte han kommer ner antingen till Bangkok eller Phuket och då blir det dyrt för oss eftersom vi nu utlovat att stå för kostnaden. Egentligen skulle man väl bara åka upp till honom men det har sina sidor att komma inlallande i någons liv och säga ”tjenare, här är jag din dotter, du vet, den där ungen som du inte ville/kunde ha, men annars, hur är läget?” Men första kontakten är alltså i alla fall näst intill etablerad. Vi har adressen och vi skall åka upp och träffa mostern imorgon. Kanske vet hon var modern finns. Om inte annat borde fadern veta det. 
Att öl dricks med is har jag ju nämnt tidigare. Spriten blandas uteslutande med massor av is en tiondel sprit och resten sodavatten, alltså vanligt bubbelvatten utan smak. Det är också kul att se hur berusade de blir. Det krävs inte mycket för att de skall bli rejält runda under fötterna. Vi har ju kanske träffat ett tiotal här och festat med och jag kan säga att jag hade önskat att vara så lättpåverkad, det hade varit billigt. Men de är alltså rejält påverkade efter 2 öl.
En annan kul sak. Jag har märkt att de försöker att bjuda oss på de mest traditionella, i våra ögon sett , äckliga saker. Ta detta med de genomskinliga äggen med illgrön äggula (ruttna ägg) eller de hoppande insekterna t ex. Vi har en annan sak som är rätt kul som motdrag, nämligen det svenska snuset. Vissa av dem spottar ut prillan direkt, andra håller minen, blir gröna i ansiktet och vacklar ut sedan den nästan bränt hål i läppen på den. Jag skrattade gott idag åt en gubbe. Han skulle minsann ha den inne lika länge som vi. Den rann och han gjorde allt för att håla den på plats under läppen och ju mer han tryckte på den med fingrarna desto mer rann det om den varvid han fick svälja safterna.
Det är mycket snälla människor det där hursomhelst. Tänk bara, hade du lånat ut din motorcykel till ett par vilt främmande turister?
Tyvärr, det blev inget med att åka iväg till mostern. Pook fick inte ledigt från jobbet och kom sent för att möta oss, och då var det för sent att åka iväg. Men imorgon blir det av. Kl. 09.00 blir vi hämtade här på hotellet. Han lägger då ner arbetet för vår skull för att köra oss de tio milen.
Känns lite som en dag till spillo. Men allt kan ju inte gå som på räls. Pook har i alla fall översatt brevet som Theresia skrev igår och detta skall iväg imorgon. Pappan har det på fredag. Det blir alltså lite tajt med tiden om vi skall hinna att träffa honom såvida inte han kommer ner antingen till Bangkok eller Phuket och då blir det dyrt för oss eftersom vi nu utlovat att stå för kostnaden. Egentligen skulle man väl bara åka upp till honom men det har sina sidor att komma inlallande i någons liv och säga ”tjenare, här är jag din dotter, du vet, den där ungen som du inte ville/kunde ha, men annars, hur är läget?” Men första kontakten är alltså i alla fall näst intill etablerad. Vi har adressen och vi skall åka upp och träffa mostern imorgon. Kanske vet hon var modern finns. Om inte annat borde fadern veta det.
Vi har lämnat tillbaka motorcykeln idag. Istället fick vi låna en (inte hyra) av bröderna. Vi har också tagit kort på Theresia och tagit kopior på hennes kort av sonen Kenny för att kunna skicka med. För övrigt begick jag ett klassiskt misstag som jag irriterar mig över, nämligen att inte fråga efter priset innan man beställer. Vi fick betala 400 Bath (100 svenska kronor) för 10 kort vilket utgör en kvarts månadslön för en genomsnittsthailändare. De tjänar ungefär 2000/månaden, alltså ett okvalificerat arbete.
I övrigt så satt vi med våra vänner och käkade anka som utlovat och drack ännu mera inhemsk rum och öl. Jag måste berätta hur man dricker i detta land.
I övrigt så satt vi med våra vänner och käkade anka som utlovat och drack ännu mera inhemsk rum och öl. Jag måste berätta hur man dricker i detta land.
Att öl dricks med is har jag ju nämnt tidigare. Spriten blandas uteslutande med massor av is en tiondel sprit och resten sodavatten, alltså vanligt bubbelvatten utan smak. Det är också kul att se hur berusade de blir. Det krävs inte mycket för att de skall bli rejält runda under fötterna. Vi har ju kanske träffat ett tiotal här och festat med och jag kan säga att jag hade önskat att vara så lättpåverkad, det hade varit billigt. Men de är alltså rejält påverkade efter 2 öl.
En annan kul sak. Jag har märkt att de försöker att bjuda oss på de mest traditionella, i våra ögon sett , äckliga saker. Ta detta med de genomskinliga äggen med illgrön äggula (ruttna ägg) eller de hoppande insekterna t ex. Vi har en annan sak som är rätt kul som motdrag, nämligen det svenska snuset. Vissa av dem spottar ut prillan direkt, andra håller minen, blir gröna i ansiktet och vacklar ut sedan den nästan bränt hål i läppen på den. Jag skrattade gott idag åt en gubbe. Han skulle minsann ha den inne lika länge som vi. Den rann och han gjorde allt för att håla den på plats under läppen och ju mer han tryckte på den med fingrarna desto mer rann det om den varvid han fick svälja safterna.
Det är mycket snälla människor det där hursomhelst. Tänk bara, hade du lånat ut din motorcykel till ett par vilt främmande turister?måndag, augusti 20, 2001
Thailand 2001 - Dag 11
Ubon Ratchathani måndag den 20 augusti
VI HAR HITTAT FADERN OCH ÄVEN MODERNS SYSTER
Theresia tittar med förvåning på pappas fotografi och hans adress
Våra Thailändska vänner upphör inte att förvåna mig. Nej, det handlar inte om att de skall dra oss på pengar. Tvärt om tar bröderna ledigt från jobbet för att hjälpa oss och förlorar följaktligen pengar. Men när vi försöker att betala ja då får vi inte. Det är riktigt godhjärtade människor och jag kan bara säga att utan deras hjälp hade vi inte kommit så långt som vi har kommit nu.
Den ena brodern Thong, dök i morse upp och körde Theresia till folkbokföringen och där fann de som sagt fadern. Han är numera omgift och bor ca 50 mil ifrån där vi är nu. Theresia har skrivit ett brev till honom som är mycket känsloladdat. Pook, den andra brodern skulle hjälpa med översättningen från engelska. Det är mycket omtumlande detta för alla inblandade inklusive mig. Jag grät ett antal blöta tårar idag. Reaktionen från dessa godhjärtade vänner vi fått här är hursomhelst att det är otroligt fint att försöka söka sitt ursprung trots att man saknar språket. Av den anledningen vill de på alla sätt hjälpa till. Familjen är viktig här, viktigare än för oss egotrippade västerlänningar.
Jag måste säga att jag är överväldigad. Att det äntligen för människor tycks handla om värden utöver de materiella. Men vi vill gärna åtgälda men som sagt, de vägrar. Vad gör man då?
Vi har idag ännu en gång suttit hos dem och druckit öl och snackat. Alla var med inklusive mormor som nu är 82 år. En ovanligt pigg tant också med hjärtat på det rätta stället. Det är otroligt vilken gästfrihet vi har bemötts med. Jag tror att Theresia är mäkta stolt över sina landsmän. Det hade jag varit, verkligen.
Imorgon skall vi åka iväg drygt tio mil för att möta mammans syster. Alltså Theresias moster. Vi har fått kort på de också, alltså pappan och mostern. Mamman verkar däremot svårare att hitta. Våra vänner skall även imorgon bjuda på middag. Denna gång inga hoppande saker eller andra konstigheter (som de envisas med att bjuda på, idag fick vi ägg som var helt genomskinliga och äggulan var helt illgrön, det vände sig i magen men man var tvungen att smaka) utan anka som uteblev häromdagen. Den ena av de fyra bröderna är nämligen kock. Vi skall även lämna tillbaka motorcykeln då vi får hyra en av dem till en tredjedel av priset. Det är otroligt vad dessa människor vränger in och ut på sig för oss. Nästan på gränsen till att vi känner oss…. Ja jag finner inga ord för denna gästfrihet och öppna hjärtan.
VI HAR HITTAT FADERN OCH ÄVEN MODERNS SYSTER
Theresia tittar med förvåning på pappas fotografi och hans adressVåra Thailändska vänner upphör inte att förvåna mig. Nej, det handlar inte om att de skall dra oss på pengar. Tvärt om tar bröderna ledigt från jobbet för att hjälpa oss och förlorar följaktligen pengar. Men när vi försöker att betala ja då får vi inte. Det är riktigt godhjärtade människor och jag kan bara säga att utan deras hjälp hade vi inte kommit så långt som vi har kommit nu.
Den ena brodern Thong, dök i morse upp och körde Theresia till folkbokföringen och där fann de som sagt fadern. Han är numera omgift och bor ca 50 mil ifrån där vi är nu. Theresia har skrivit ett brev till honom som är mycket känsloladdat. Pook, den andra brodern skulle hjälpa med översättningen från engelska. Det är mycket omtumlande detta för alla inblandade inklusive mig. Jag grät ett antal blöta tårar idag. Reaktionen från dessa godhjärtade vänner vi fått här är hursomhelst att det är otroligt fint att försöka söka sitt ursprung trots att man saknar språket. Av den anledningen vill de på alla sätt hjälpa till. Familjen är viktig här, viktigare än för oss egotrippade västerlänningar.Jag måste säga att jag är överväldigad. Att det äntligen för människor tycks handla om värden utöver de materiella. Men vi vill gärna åtgälda men som sagt, de vägrar. Vad gör man då?
Vi har idag ännu en gång suttit hos dem och druckit öl och snackat. Alla var med inklusive mormor som nu är 82 år. En ovanligt pigg tant också med hjärtat på det rätta stället. Det är otroligt vilken gästfrihet vi har bemötts med. Jag tror att Theresia är mäkta stolt över sina landsmän. Det hade jag varit, verkligen.Imorgon skall vi åka iväg drygt tio mil för att möta mammans syster. Alltså Theresias moster. Vi har fått kort på de också, alltså pappan och mostern. Mamman verkar däremot svårare att hitta. Våra vänner skall även imorgon bjuda på middag. Denna gång inga hoppande saker eller andra konstigheter (som de envisas med att bjuda på, idag fick vi ägg som var helt genomskinliga och äggulan var helt illgrön, det vände sig i magen men man var tvungen att smaka) utan anka som uteblev häromdagen. Den ena av de fyra bröderna är nämligen kock. Vi skall även lämna tillbaka motorcykeln då vi får hyra en av dem till en tredjedel av priset. Det är otroligt vad dessa människor vränger in och ut på sig för oss. Nästan på gränsen till att vi känner oss…. Ja jag finner inga ord för denna gästfrihet och öppna hjärtan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
