Fadern stack hem. Förklaringen var att det var mycket att göra hemma men den egentliga var besvikelse. Egentligen skulle vi umgås hela helgen. Men nu är det stop. Inte ett ord mer om detta.
Efteråt blev vi bjudna till en annan kille som hjälpte oss första dagen när vi var ute och velade ute i bushen och försökte att hitta modern, alltså en av Pooks arbetskamrater på banken. Vi tillbringade hela dagen i hans fina villa. Familjen hade däremot ärenden att göra och det kändes mer eller mindre som om vi var bjudna till huset istället för dem, för helt plötsligt så drog de iväg och lämnade oss ensamma i huset tillsammans med Pook, kom tillbaka igen och drog och kom tillbaka igen. Sen blev det däremot trevligt. Mycket god mat också. De hade barn, b l a en liten tjej på fyra år och en hund. Den lilla tjejen var supergullig. ”Varför dricker du öl?” frågade hon. Vad svarar man på det? ”Ja, därför att det får mig att känna mig lycklig och därför att jag skrattar mycket då” svarade jag. Det är ju så, av barn och fyllon får man höra sanningen.
Men idag måste jag ändå säga som avslutning på detta att det hela känns helt fel. Jag skäms, fast å andra sidan skall jag ju inte döma över andras känslor. Om man efter 29 år frånvaro träffas kan reaktionen bli precis vad som helst.Det viktiga är trots allt att man känner till sina rötter, vet varifrån ens blod, och hjärta kommer ifrån.
Those who cannot remember the past are condemmed to repeat it.
George Santayana
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar