Vem är jag att döma Theresia? Vem är jag att överhuvudtaget tycka någonting om detta?
Jag kan omöjligt sätta mig in i hennes situation. Det är snarare jag som har haft en förvrängd bild om något slags TV-arrangerat återseende. Kan man älska en människa som man aldrig har sett? Kan man älska någon som man vet har medverkat till att man själv har blivit lämnad? Varken hennes biologiska mamma ville/kunde ta hand om henne och fadern har ju gått och skvätt lite här och var. Det är ju egentligen fadern som ännu en gång bangade och drog igår. Hade han förväntat sig gullegullgull?
Vem är jag att döma och säga att jag skäms!?! Jo, jag skäms, över mig själv. Jag borde ha respekterat hennes känslor bättre och inte kasta på mitt tyckande.
Nåväl idag har vi hursomhelst varit ”kulturella”. Efter en mycket seg start på dagen, vi gick upp vid 13-tiden, mötte vi Pook som tog oss till Nationalmuseet. Vi åkte buss och när jag säger buss så är det inte som vi tänker oss en buss utan helt enkelt en personbil med ett flak som man satt presenning över och två avlånga smala träbänkar på varsin sida. Apropå trafik upptäckte jag en annan rolig 
sak som jag tidigare inte har tänkt på. Övergångsställen är ju målade som en zebra så thailändarna kom på den strålande iden. Varför inte sätta upp en zebra figur vid övergångsställena för att markera ut de bättre.Väl framme på museet betraktade ett antal olika Buddhastatyer och diverse andra historiska föremål. Museet var ganska litet och i vanlig ordning får man ta av sig på fötterna innan man kommer in och gå omkring barfota. Därefter tittade vi på stadens symbol xxxx, en sto
r staty belägen mitt i staden som bland annat symboliserade styrka samt andra dygder. Moonriver var nästa beseendeobjekt för att sedan åka hem och ta farväl av Pook. Det kändes konstigt att ta farväl av honom men jag hoppas att jag någon gång i framtiden kommer att träffa honom igen. Han och för övrigt resten av hans familj var nog se snällaste människorna jag stött på. Som jag tidigare har skrivit är det i dessa dagar ytterst ovanligt med människor som för den goda sakens skull och utan egen vinning gör saker för andra människor. Utan deras hjälp skulle vi inte kunnat att åstadkomma det vi gjorde här.
En sak till vill jag berätta om innan jag glömmer det. Ja, jag lär inte att ”glömma” det eftersom det var något…, hursomhelst, lyssna på detta. Häromdagen var vi på hotellets nattklubb. När man är på nattklubb blir man ju förr eller senare nödig, så jag knallade in på herrarnas. Ställer mig i vid en sådan pissoar varpå toalettvärden (eller vad man nu skall kalla honom) mer eller minde rusar fram och lägger en varm handduk om nacken på mig varpå han börjar att massera både nacke och rygg på mig. Jag blev helt paff måste jag säga. När jag så var färdig rusar killen fram och lägger fram tvålar och saker vid handfatet och därefter ytterligare varma handdukar för ansiktet.
Vad säger man om det? Ja, ja, ja, inga ”sådana” tankar nu tack. Men uppfriskande var det i alla fall. Själv tror jag dock att skall ta en riktig Thaimassage.
It's easier to be wise for others than for ourselves
La Rochef Oucauld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar