Ja då var det dags att sätta igång med det som vi egentligen kom hit för att göra, nämligen att leta efter Theresias biologiska föräldrar. Det har varit en lång dag idag. Lång, hektisk men den gav mycket goda resultat. Jag har idag lärt mig en ny sak. Att det finns i denna värld fortfarande godhjärtade människor, något som jag tyvärr har börjat att förlora hoppet om. Denna man som jag senare kommer att beskriva måste vara en gudasänd ängel.
Vi började med att hyra en motorcykel ett par dagar. Sedan var det då dags att ge sig iväg och försöka hitta en karta, vilket inte var det enklaste. Folk här uppe talar knappt någon engelska överhuvudtaget och någon turism är det inte frågan om här. Följaktligen hade de inte en aning om vad en karta var, än mindre hur man skulle få tag i en. Vi fick tag i en i ett jättelikt varuhuskomplex som ligger en bit utanför själva Ratchathani.På adoptionshandlingarna sår en adress, tydligen i en liten by utanför själva Ubon Ratchathani. Efter mycket om och men, mycket frågande och tar vi oss så ut på en väg mot den förmodade destinationen. Problemet är bara att stället i fråga är så litet att det inte finns utmärkt på kartan. Vi kommer så småningom fram till en liten by som heter Muang Sam Sip. Där vi knallar vi in på en polisstation och frågar efter stället men trots mycket god vilja från Thailändarna är det problem med språket. Men där finns en kille, om han nu är polis eller ej vet jag inte, men när han får reda på att Theresia söker efter sin mamma ger han verkligen allt. Han säger: ”jag kör i före så följer ni efter på motorcykeln” Det blev en färd rätt in i riktiga bushen. Små små håliga vägar, kossor på vägarna och hundar som sprang omkring som de behagade. Alltså rena rama landet där garanterat aldrig en turist satt sin fot.
Vi hittar så småningom adressen men hennes biologiska mor har flyttat därifrån. Tydligen in till Ubon Ratschathani. Så vi sätter fart mot staden igen och hittar området där hon sägs bo. Killen sätter genast igång med förfrågningar men kan inte greja det så snabbt. Han skall nu under kvällen ta reda på saker och vi skall träffa honom imorgon bitti kl. 08.00.
Min reaktion är följande. Jag är överväldigad av denne mans välvilja och hjälpsamhet. Jag har då aldrig stött på något liknande i hela mitt liv. En vilt främmande människa som engagerar sig på det viset att han i timmar visar vägen till ställen dit vi aldrig aldrig skulle hitta själva. När sedan inte vi hittade den biologiska mamman engagerar sig killen vidare och skall på egen hand fortsätta sökandet! Det är helt otroligt! Jag försökte att ge honom pengar för bensin och besvär men han blev närmast förnärmad av detta. Jag vill inte ha några pengar sa han. Det är något som jag på sin höjd har upplevt i Polen under det tidiga 80-talet, nämligen att människor utan egen vinning engagerar sig i andra medmänniskor. Men man tror inte att det är sant när det inträffar och jag kan bara säga att jag har aldrig varit med om en vänligare själ. Sanslöst.
Idag känner jag en stor tacksamhet och jag vet inte hur vi skall kunna åtgälda detta. Jag vill gärna att han skall veta vilken tacksamhet vi känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar