Så nu förstår jag allt. Var det så enkelt? En annan svensk kille som finns här i Bangkok just nu! Var det så enkelt!! Jag fick idag ett meddelande om att Theresia befinner sig på ett annat hotell, antingen på rum det eller det, bara att välja. Nå nu tänker inte jag att skräda orden utan det är precis så här det hela gick till.
I förrgår när vi skulle ut var Theresia helt plötsligt helt tossig. Jag var trött men bad henne att väcka mig så fort hon hade duschat färdigt. Dessförinnan hade hon i förbifarten nämnt att någon kompis skulle var här i Thailand. Nå det blev inte ett av de vanliga uppväckanden utan när hon efter 10 minuter hade duschat färdigt började hon mer eller mindre bli hysterisk över att jag inte vaknade på en gång. Hon blev skitsur och ville sedan inte att gå ut överhuvudtaget. Då vaknade jag. Tiden som förflutit, kanske tre minuter. Därefter var jag klar att gå, det kanske tog ytterligare 5 minuter. Vi gick sedan på ett Internetkafe för att skicka iväg sajten. Då försvann hon. Jag undrade naturligtvis vad som hände men så tänkte jag, ja ja, det är väl ett av hennes vanliga nycker. Jag gick tillbaka mot vårt hotell och helt plötsligt så befinner hon sig bakom ryggen på mig. Jag säger inget för jag är sur för att hon bara försvann. Hon står där hursomhelst medan jag åter nudlar men jag bli t&omll;rstig och går in i affären som är precis bakom för att köpa dricka. När jag kommer tillbaka är hon borta. Jag går då upp till hotellrummet men blir inte insläppt. Med hjälp av receptionen släpper de in mig i alla fall.
Det blir ett j-a liv. Hon börjar att slåss till synes (jag vet bättre idag) utan anledning. Jag gör inget alls. Möjligtvis blir jag sur och kallar henne för saker vilket bara accellerar hennes behandling av mig.
Jag blir alltså slagen gul och blå men gör inget tillbaka alls! Därefter blir jag så trött på det hela så jag packar ihop mina saker och går. Men efter kanske 15 min kommer jag tillbaka och vill bli insläppt. Vi skall ju inte hålla på sådär. Det finns högre värden på spel resonerar jag . Men jag får inte komma in och hon slänger ut mig mitt i natten. Kl är då drygt 01.00. I Bangkok rengnar det fruktansvär och jag får som en hund svansa iväg och fixa något slags boende.
Följande mail skickade jag igår iväg till en av mina bästa väninnor dagen efter händelsen:
Den 14 augusti 2001 ”Nä, vi har inte blivit vänner, men när jag blev utslängd lämnade jag ett meddelande om att vi skulle träffas imorgon kl 12. Vi får väl se om hon dyker upp. Det är egentligen helt vansinnigt att hålla på så här i detta skeendet. Jag menar. Ahhhh, det är ju ungefär såhär att det ar väldigt mycket nerver i det hela. Hon kan inte göra sig förstådd och Thailandarna tycker att hon ar någon slags 2:a hands människa for den sakens skull. Å andra sidan så är jag rätt trött på dessa spel hela tiden. Jag hade banne mig inte gjort något igår och ändå fick jag allt detta över mig. Men som sagt, jag börjar att vänja mig”.
Hon kom inte kl 12.00
Jag tyckte att det hela var så underligt. Jag hade ju inte gjort något alls och helt plötsligt så var hon borta. Vad hände? Det är ju så solklart så att det nästan är skrattretande. Och här har jag gått och undrat vad jag har gjort. Här har jag gått och försökt att beskydda henne, trott att det är någon slags noja över att hon har kommit till Thailand och känner sig illa till mods för att hon inte kan göra sig förstådd. Det hela var så enkelt att hon ville gå ut med ett par andra killar och kunde inte med att säga det till mig. Så hon stack helt sonika iväg för att stämma träff med den där killen som hon snackade lite löst om. Sedan var det då dags att göra sig ovän med mig för att ha en legitim anledning att sticka redan på morgonen efter bråket (d v s igår). Idag på vårt förra hotell fick jag höra att en ”vän” kom för att hämta henne. Hon checkade in på ett riktigt lyxhotell, hmmm, det är nästan så att jag tar ordet h……. i min mun.
Skit samma så mycket var jag värd. Jag ordnade allt, jag fixade så att vi kom iväg. Allt jag fick tillbaka var slag och märken över hela mig. Detta var tacken för att jag engagerade mig i att hitta det som har gjort ont i henne hela livet. Allt jag var värd var att jag kunde bytas ut mot ett par killar som bor på ett lyxhotell.
Nåväl, jag har också beställt lyxhotell, den sista delen av resan. Då skall jag också glassa omkring.
FY FAN VAD DÅLIG STIL
Här har jag sprungit fram och tillbaka från hotellet till hotellet, mått dåligt, undrat hur det är med dig, när det i själva verket handlade om att du skulle tillfredställa dina lustar!!
Kl 12.00
Andra dagen i total apati. Jag orkar inte att göra något, jag orkar inte att gå ut, jag har tappat sugen på allt.
Allt jag just nu vill är att Theresia hör av sig. Den kvällen när jag blev utslängd lämnade jag en lapp till henne i receptionen med innebörden att vi skulle träffas idag utanför hotellet kl. 1200. Hon dök inte upp. Jag var uppe och knackade på dörren men ingen öppnade. Hon var inte där men enligt receptionen bor hon kvar. Kanske är det så att hon inte har fått mitt meddelande? Vad vet jag. Jag lämnade ett nytt med innebörden att vi skall träffas kl. 1800 på mitt hotell. Hoppas att hon kommer. Vi skall ju flyga till Ubon Ratchathani imorgon. Det kan inte fortsätta såhär. Allt för mycket förhoppningar och pengar som går till spillo. Det är inte precis gratis att åka till Thailand en månad.
Jag hoppas för mitt liv att hon kommer idag! Det är en sak att bli ovänner, det är lätt, men att säga förlåt, att inse sin del i ett skeende som går över styr verkar mycket svårare.
Till dig Theresia
Jag älskar dig. Kom ihåg varför vi åkte hit. Sabba inte det nu när vi äntligen är här!
Kram Wojtek
PS. Jag bor på Siam Oriental Hotel, Khaousan Road. Rum 503
PPS. Om du ej hör av dig så gör jag i alla fall det vi kom hit för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar