Nu är snart julen här. Med den följer Hennes och Mauriz - reklamen för underkläder. Varje år för den i Sverige med sig en ett evinnerligt gastande från diverse kvinnoaktivister som menar att kvinnokroppen inte skall ses som ett passivt objekt och att det är förnedrande för kvinnan att exponeras i dessa sammanhang. I år har t o m en ledande vänsterpartist ställts iför rätta då hon förra året ställde sig och målade över reklampelarna.
Jag har tidigare skrivit om detta (du kan läsa här) och det skulle väl inte väl inte kännas angeläget att upprepa samma argument om inte det var för att det verkar som att vindarna vänder t o m hos några inbitna feminister. Det var rätt skönt att läsa dessa rader som man kan hitta hos en tjej som på nätet kallar sig för "Carro".
…vi kan aldrig förändra vad majoriteten av männen tänder på. Jag tillhör dem som tycker om H&M's reklam. Jag blir inte stött av att de använder en snygg modell till att visa sina underkläder. Jag tycker det är rätt naturligt.
Argumenten om att kvinnan i reklamen inte representerar hur vanliga kvinnor ser ut, nej självklart inte. Det gör inte männen i Dressman's reklam heller. Då kommer nästa fråga... sitter det verkliga problemet i reklamen eller sitter den i den egna självkänslan eller brist på den samma?
Bedömer du människor utifrån utseendet? Förmodligen om du blir upprörd över reklamen. Att säga att den är kvinnoförnedrande, det håller jag inte med om. En kvinnokropp är något att vara stolt över. Jag kan mycket väl tänka mig att vika ut mig (långt mer än de bilderna som finns här), men min kropp håller knappast idealet, men poängen i det hela. Jag är knappast en uppblåst bimbo. Jag arbetar i en mansdominerad bransch, jag arbetar på en nivå där nästan inga kvinnor finns och jag gör intryck, inte p g a utseende eller något annat, utan p g a min kompetens och orädda attityd…
Kvinnor kräver jämlikhet, men när det väl kommer till kritan så strider de inte för det. Det börjar redan i hemmet... hur många kvinnor gnäller inte över att mannen inte hjälper till. "Det slutar alltid med att jag får göra det". Hmm... vad händer om man slutar städa, laga mat och tvätta? Jo förr eller senare så gör mannen det, det är för dyrt att äta ute jämt, köpa nya kläder för att allt är smutsigt och visst tröttnar mannen också på att kliva över utspridda grejer. Men om nu mannen kommer med motdraget att kvinnan ska byta däcken på bilen eller fylla på olja, så gå ut och gör det då.
Man behöver inte ha millimeter rättvisa hemma och ofta gör man det man är bäst på, men att sätta sig i martyrposition är att binda ris till sin egen rygg. Ja, jag tycker de människorna är patetiska. L och jag delar på alla sysslor. Om det nu är så att däcken måste bytas eller att barnen behöver rena kläder, så gör vi det beroende på vem som är hemma och ledig.
Nästa grej, att bara förvänta sig att jag ska ha lika lön som en man är lika idiotiskt. Jag ska ha utifrån min insats, om den nu råkar ligga högre än mannens är skit samma, jag vill ha betalning utifrån det _jag_ gör. Jag skulle aldrig lägga mig platt i en förhandling och nedvärdera mig själv p g a mitt kön
Mycket kloka ord som många fler borde att ta till sig
onsdag, november 21, 2001
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar