Så var Jan Guillou på tapeten igen. Eller rättare sagt de tre somalierna som hittills förvägrats all form av stöd eftersom de klassas som terroristmisstänkta. Trots att ingen lyckats att presentera ett enda bevis har de fått sina tillgångar frysta och all annan hjälp såsom rättshjälp och socialbidrag är förbjuden efter ett påbud från USA (Idag har de blivit berättigade till rättshjälp). Jan Guillou uppmanar nu till ett kollektivt brott mot detta påbud och propagerar för en pengainsamling för dessa människor.
Utan tvekan är det märkliga ting som sker i Sverige. Aldrig i detta lands historia har det inträffat att staten kunnat vidta åtgärder av detta slag mot människor som inte är dömda, än mindre åtalade. Det är av den anledningen helt rätt att stå upp och motsätta sig ett sådant vansinnesbeslut. Å andra sidan förefaller det märkligt att dessa svenska medborgare ligger inne med dessa summor på sina konton som de gör, nämligen 1,2 millioner kronor. Det är inte allt för avlägset att fråga sig varifrån dessa pengar kan komma eller att misstänka att allt inte riktigt står rätt till eftersom de knappast kan "arbetat" sig till dessa pengar. Men trots allt måste ju den enkla principen gälla att ingen är skyldig tills motsatsen har bevisats.
Nåja, Jan må vara av det slaget att han har en inbyggd ryggmärgsreaktion emot USA och det är nog också så att han snuttifierar våra somaliska svenskar, och nog är det så att det handlar om ett kverulanteri utan dess like. Vadå, Jan gick ut under de tysta minuterna för offren för terrorattacken. Men faktum kvarstår. Dessa tre individer är i Sverige 2002 fråntagna sina rättigheter, utan någon som helst tillstymmelse till bevis och än mindre rättegång.
Nog är det så att Jan i sak har rätt.
måndag, januari 21, 2002
måndag, januari 14, 2002
Ett dubbelt utanförskap
I dagens Metro (sid. 3) finns att läsa att självmordfrekvensen är mycket högre (4 ggr) bland utlandsadopterade barn än deras jämnåriga födda i Sverige. Det framgår av en studie gjord av Docent Anders Hjern vid Epidemiologiskt centrum på socialstyrelsen.
Studien omfattar nästan 13 000 adopterade i åldrarna upp till 29 år och är en av de största som någonsin gjorts även med internationella mått. Anledningen till denna höga frekvens är att de utlandsadopterade är utsatta i mycket högre grad. Det hela handlar om att man känner sig annorlunda och utanför p g a sitt annorlunda utseende, det handlar om större förväntningar från närmaste och annan omgivning. Kort sagt en mycket större utsatthet.
I somras genomfördes i Sverige en lagändring som gör det möjligt för homosexuella att adoptera barn. Trots att den allmänna opinionen i Sverige var emot detta så manglades vi under en lång tid med all möjlig påverkan och när till slut opinionen svängde ja då ändrades lagen. Man hade tagit hänsyn till alla parter utom just barnen. Hur tror ni att det för dessa kommer att kännas när de till sina kamrater tvingas att förutom alla tankar på varför man blivit bortlämnad, all utsatthet, dessutom tvingas att presentera, mamma och mamma, eller pappa och pappa. Detta är i mitt tycke helt sjukt, eller som min (adopterade) flickvän uttryckte saken:
- Det räcker väl med att man är adopterad. Det är mycket som man får utstå bara av den anledningen.
Men ingen hänsyn har tagits till vad barnen kommer att känna utan det övergripande har varit att tillfredställa egna behov. Jag känner många homosexuella, ja nästan bara homosexuella. De allra flesta är emot en sådan ordning som nu stadgas i lag.
- Vi är allt för tidigt ute och så länge det inte finns en bred acceptans för homosexualitet ja då kommer barnen att fara illa av detta, säger Lars G en god homosexuell vän till mig
Barn är ofta riktigt stygga mot varandra och det räcker att vara lite avvikande för att bli en hackkyckling. Vad blir då inte detta för anledning att mobba? Hur kommer barnen att ta ett dubbelt utanförskap?
Studien omfattar nästan 13 000 adopterade i åldrarna upp till 29 år och är en av de största som någonsin gjorts även med internationella mått. Anledningen till denna höga frekvens är att de utlandsadopterade är utsatta i mycket högre grad. Det hela handlar om att man känner sig annorlunda och utanför p g a sitt annorlunda utseende, det handlar om större förväntningar från närmaste och annan omgivning. Kort sagt en mycket större utsatthet.
I somras genomfördes i Sverige en lagändring som gör det möjligt för homosexuella att adoptera barn. Trots att den allmänna opinionen i Sverige var emot detta så manglades vi under en lång tid med all möjlig påverkan och när till slut opinionen svängde ja då ändrades lagen. Man hade tagit hänsyn till alla parter utom just barnen. Hur tror ni att det för dessa kommer att kännas när de till sina kamrater tvingas att förutom alla tankar på varför man blivit bortlämnad, all utsatthet, dessutom tvingas att presentera, mamma och mamma, eller pappa och pappa. Detta är i mitt tycke helt sjukt, eller som min (adopterade) flickvän uttryckte saken:
- Det räcker väl med att man är adopterad. Det är mycket som man får utstå bara av den anledningen.
Men ingen hänsyn har tagits till vad barnen kommer att känna utan det övergripande har varit att tillfredställa egna behov. Jag känner många homosexuella, ja nästan bara homosexuella. De allra flesta är emot en sådan ordning som nu stadgas i lag.
- Vi är allt för tidigt ute och så länge det inte finns en bred acceptans för homosexualitet ja då kommer barnen att fara illa av detta, säger Lars G en god homosexuell vän till mig
Barn är ofta riktigt stygga mot varandra och det räcker att vara lite avvikande för att bli en hackkyckling. Vad blir då inte detta för anledning att mobba? Hur kommer barnen att ta ett dubbelt utanförskap?
måndag, januari 07, 2002
Året 2001
Alla helger är slut. Nytt år, nya tag, nya glädjeämnen, nya sorger, framgångar och motgångar. Allt här i livet har en plus och en minussida. Ying och Yang i ett samspel.
Det känns idag angeläget att sammanfatta det gångna året. Till de världsliga händelserna hör väl den 11 september till de som oförglömligt etsat sig fast på våra näthinnor. Bilden av två flygplan som med full kraft slår i World Trade Center. 6000 människor dör. En smärta orsakad av ett terrordåd utan motsvarighet. Gråtande barn som mist sina föräldrar. Makar, vänner, allt i en osannolik ondska som förändrat världen om än inte för alltid så för en god tid framöver. I spetsen för detta vansinne står en skäggig gubbe som få hört talas om innan, en tomte som i religionens namn utför detta vansinne med hjälp av sin likasinnade nissar. Men Tomteverkstaden stängdes abrupt av Amerika. Inga fler presenter till USA skall utdelas från detta håll. Nåja, Tomten själv tycks ännu vara vid liv.
Fler tomtar finns att hitta i Sverige och denna sajts historia, nåja vissa kallar dem för riddare, eller var det de själva? Vad vet jag och vad bryr jag mig vad dessa insnöade töntar håller på med. Men att de på falska grunder genom massiva aktioner släcker ner denna sida är något jag inte kommer låta passera. Rättsväsendets tröga maskineri är igång, vi får se varthän det bär. Rapporter utlovas.
Ytterligare tomtar fanns på badplatsen Näset detta år. Mitt bland badande familjer öppnar ett pucko eld och tömmer ett helt magasin. Folk flyr i panik och mitt i detta kaos visste jag inte var min dotter befann sig eftersom gått iväg för att leka lite. Vad jag kände mig maktlös. Usch!
Göteborg förvandlades denna sommar till rena rama kigsplatsen när s k demonstranter slog sönder hela paradgatan Avenyn. Det var en underlig känsla att efter deras framfart gå på denna gata. Det fanns inte en enda hel ruta längs hela den långa gatan. Vrede. Man var rent ut sagt förbannad på småglinen. Nå det visade sig så småningom att poliserna inte betedde sig mycket bättre de heller. Mycket våld har vi skådat detta år i det annars så lugna och vänliga Göteborg.
För mig personligen har detta år varit strålande på alla sätt och vis. Jag vill inte här omnämna för mycket av hänsyn till min omgivning. Huvudsakligen handlar det om att min dotter mår bra och utvecklas i en rasande fart. Möjligen blir det ett problem i ett senare skede. Barn som har allt för lätt för sig har ofta en benägenhet att bli s k problembarn. Allt hänger nog på oss som föräldrar och hur mycket stimulans vi kan ge när hon med hästlängder redan nu passerat sina jämnåriga.
Bland de häftigaste resorna jag någonsin gjort var Thailandresan. Oj oj oj så mycket upplevelser. Oj så omtumlande.
Ny bil är alltid trevligt. Nu glider jag/vi i en Mitsubitshi Galant. Härlig bil. Japanerna de kan, tro mig.
I övrigt får jag väl önska alla allt gott och lev väl.
PS. Till er svenska fanatiker… äsch, köp en dildo eller något…
Det känns idag angeläget att sammanfatta det gångna året. Till de världsliga händelserna hör väl den 11 september till de som oförglömligt etsat sig fast på våra näthinnor. Bilden av två flygplan som med full kraft slår i World Trade Center. 6000 människor dör. En smärta orsakad av ett terrordåd utan motsvarighet. Gråtande barn som mist sina föräldrar. Makar, vänner, allt i en osannolik ondska som förändrat världen om än inte för alltid så för en god tid framöver. I spetsen för detta vansinne står en skäggig gubbe som få hört talas om innan, en tomte som i religionens namn utför detta vansinne med hjälp av sin likasinnade nissar. Men Tomteverkstaden stängdes abrupt av Amerika. Inga fler presenter till USA skall utdelas från detta håll. Nåja, Tomten själv tycks ännu vara vid liv.
Fler tomtar finns att hitta i Sverige och denna sajts historia, nåja vissa kallar dem för riddare, eller var det de själva? Vad vet jag och vad bryr jag mig vad dessa insnöade töntar håller på med. Men att de på falska grunder genom massiva aktioner släcker ner denna sida är något jag inte kommer låta passera. Rättsväsendets tröga maskineri är igång, vi får se varthän det bär. Rapporter utlovas.
Ytterligare tomtar fanns på badplatsen Näset detta år. Mitt bland badande familjer öppnar ett pucko eld och tömmer ett helt magasin. Folk flyr i panik och mitt i detta kaos visste jag inte var min dotter befann sig eftersom gått iväg för att leka lite. Vad jag kände mig maktlös. Usch!
Göteborg förvandlades denna sommar till rena rama kigsplatsen när s k demonstranter slog sönder hela paradgatan Avenyn. Det var en underlig känsla att efter deras framfart gå på denna gata. Det fanns inte en enda hel ruta längs hela den långa gatan. Vrede. Man var rent ut sagt förbannad på småglinen. Nå det visade sig så småningom att poliserna inte betedde sig mycket bättre de heller. Mycket våld har vi skådat detta år i det annars så lugna och vänliga Göteborg.
För mig personligen har detta år varit strålande på alla sätt och vis. Jag vill inte här omnämna för mycket av hänsyn till min omgivning. Huvudsakligen handlar det om att min dotter mår bra och utvecklas i en rasande fart. Möjligen blir det ett problem i ett senare skede. Barn som har allt för lätt för sig har ofta en benägenhet att bli s k problembarn. Allt hänger nog på oss som föräldrar och hur mycket stimulans vi kan ge när hon med hästlängder redan nu passerat sina jämnåriga.
Bland de häftigaste resorna jag någonsin gjort var Thailandresan. Oj oj oj så mycket upplevelser. Oj så omtumlande.
Ny bil är alltid trevligt. Nu glider jag/vi i en Mitsubitshi Galant. Härlig bil. Japanerna de kan, tro mig.
I övrigt får jag väl önska alla allt gott och lev väl.
PS. Till er svenska fanatiker… äsch, köp en dildo eller något…
måndag, december 24, 2001
måndag, december 10, 2001
Barnen som vapen
Det är snart jul. För många är det en underbar tid tillsammans med familj och barn. För andra är det en tid fylld av ångest och pina, en tid då ensamheten och övergivenheten gör sig påmind. En tid då smärtan över att inte få träffa sina barn för många blir så outhärdlig att man tar till drastiska åtgärder.
Många är dessa föräldrar i denna situation att X partnern använder barnen som vapen. Där X kommer med alla möjliga anklagelser med tillhörande polisanmälningar som hämnd för gamla oförätter eller ännu vanligare, av svartsjuka. Varför drar så många vårdnadsprocesser igång när den ena parten har träffat en ny? Som i min gode väns T-s fall. "Nej, vi behöver inget umgängesavtal" brukade han säga, "Underhållet sköter vi själva, inga Försäkringskassor här inte" brukade han att stoltsera med, d vs ända till den dagen som han träffade en ny tjej och X-et plötsligt ansåg honom vara helt olämplig som förälder. Vårdnadstvist, polisanmälningar. I ett annat fall var det likadant. X-et anmälde om han så släppte sig!! Till slut hade han att svara för dryga 20-talet anmälningar. Poliserna bara skakade på huvudet och åklagaren visste inte riktigt vad han skulle göra. Till slut åtalades han och blev frikänd på samtliga punkter. Men vårdnadstvisten hade han ju redan förlorat. Det finns inga krav på bevis i vårdnadsmål. En part kan kläcka ur sig vilka anklagelser som helst utan att behöva styrka det. Och det vet många av dem som trilskas.
Min gode vän advokaten och jag brukar skoja om att vi skall skriva en handbok för dem som vill vinna ett vårdnadsmål. Det skulle väl i stort se ut så här
1. Vägra allt samarbete och framförallt samarbetssamtal – Genom att vägra delta har du visat hur omöjlig den andra parten är att samarbeta med och att det i framtiden således kommer att vara omöjligt att samarbeta om barnen.
2. Polisanmäl allt – Hitta gärna på sådant som låter bra. Sexualbrott och misshandel visar verkligen vilket svin X-et är. Tänk på att du inte behöver bevisa något i vårdnadsmålet och sen är det ju skit samma.
3. Gå inte med på ett umgänge som är längre än 4 dagar i sträck- OBS mycket viktigt för om du gör det blir du av med underhållet. Fyra dagar är perfekt och du behöver inte oroa dig om ekonomin i framtiden
4. Tänk på att barnet är X-sets ömmaste punkt. Med hot om att denne inte skall få träffa barnet kan du i stort sett tvinga dig till vad som helst
Nej ärligt talat. Det var på liknande sätt med mig och X-et och när jag tänker på allt detta som jag varit med om så ryser jag. Det är i alla fall skönt att min dotter inte har märkt av det hela något alls när det begav sig. Idag fungerar samarbetet med modern strålande och hon växer och utvecklas otroligt. Alla föräldrar är ju stolta över sina barn men min är exceptionell vilket intygas av skolpersonal och alla som har med henne att göra. Det är ett högt IQ på den tjejen inte minst socialt. Det dröjer nog inte länge innan hon slår mig på fingrarna, ja förresten, hon har ju redan börjat att uppfostra mig.
I år skall min dotter tillbringa julen hos mamma, nästa år skall hon vara hos mig. Så långt är allt i sin ordning. Men jag tänker på alla stackare som inte får träffa sina barn och på alla barn som förvägras sina föräldrar. Tro mig jag har flera exempel på sådant i min omedelbara närhet. Jag kan bara säga. Kämpa, ge aldrig upp! Annars kommer det en dag de era barn kommer att ifrågasätta varför ni inte kämpade. Alla barn behöver båda sina föräldrar. Inget kan ändra på det.
Många är dessa föräldrar i denna situation att X partnern använder barnen som vapen. Där X kommer med alla möjliga anklagelser med tillhörande polisanmälningar som hämnd för gamla oförätter eller ännu vanligare, av svartsjuka. Varför drar så många vårdnadsprocesser igång när den ena parten har träffat en ny? Som i min gode väns T-s fall. "Nej, vi behöver inget umgängesavtal" brukade han säga, "Underhållet sköter vi själva, inga Försäkringskassor här inte" brukade han att stoltsera med, d vs ända till den dagen som han träffade en ny tjej och X-et plötsligt ansåg honom vara helt olämplig som förälder. Vårdnadstvist, polisanmälningar. I ett annat fall var det likadant. X-et anmälde om han så släppte sig!! Till slut hade han att svara för dryga 20-talet anmälningar. Poliserna bara skakade på huvudet och åklagaren visste inte riktigt vad han skulle göra. Till slut åtalades han och blev frikänd på samtliga punkter. Men vårdnadstvisten hade han ju redan förlorat. Det finns inga krav på bevis i vårdnadsmål. En part kan kläcka ur sig vilka anklagelser som helst utan att behöva styrka det. Och det vet många av dem som trilskas.
Min gode vän advokaten och jag brukar skoja om att vi skall skriva en handbok för dem som vill vinna ett vårdnadsmål. Det skulle väl i stort se ut så här
1. Vägra allt samarbete och framförallt samarbetssamtal – Genom att vägra delta har du visat hur omöjlig den andra parten är att samarbeta med och att det i framtiden således kommer att vara omöjligt att samarbeta om barnen.
2. Polisanmäl allt – Hitta gärna på sådant som låter bra. Sexualbrott och misshandel visar verkligen vilket svin X-et är. Tänk på att du inte behöver bevisa något i vårdnadsmålet och sen är det ju skit samma.
3. Gå inte med på ett umgänge som är längre än 4 dagar i sträck- OBS mycket viktigt för om du gör det blir du av med underhållet. Fyra dagar är perfekt och du behöver inte oroa dig om ekonomin i framtiden
4. Tänk på att barnet är X-sets ömmaste punkt. Med hot om att denne inte skall få träffa barnet kan du i stort sett tvinga dig till vad som helst
Nej ärligt talat. Det var på liknande sätt med mig och X-et och när jag tänker på allt detta som jag varit med om så ryser jag. Det är i alla fall skönt att min dotter inte har märkt av det hela något alls när det begav sig. Idag fungerar samarbetet med modern strålande och hon växer och utvecklas otroligt. Alla föräldrar är ju stolta över sina barn men min är exceptionell vilket intygas av skolpersonal och alla som har med henne att göra. Det är ett högt IQ på den tjejen inte minst socialt. Det dröjer nog inte länge innan hon slår mig på fingrarna, ja förresten, hon har ju redan börjat att uppfostra mig.I år skall min dotter tillbringa julen hos mamma, nästa år skall hon vara hos mig. Så långt är allt i sin ordning. Men jag tänker på alla stackare som inte får träffa sina barn och på alla barn som förvägras sina föräldrar. Tro mig jag har flera exempel på sådant i min omedelbara närhet. Jag kan bara säga. Kämpa, ge aldrig upp! Annars kommer det en dag de era barn kommer att ifrågasätta varför ni inte kämpade. Alla barn behöver båda sina föräldrar. Inget kan ändra på det.
torsdag, november 29, 2001
Ett statligt virus
Ett av de grövsta fallen av maktmissbruk och integritetskränkande handlingar från en demokratisk stat kan man läsa om i gårdagens IDG. Amerikanska FBI håller på att utveckla en egen trojan tänkt att planteras i misstänkta personers datorer. Antivirusföretagen samarbetar och kommer inte att inkludera skydd mot trojanen. Anledningen sägs vara att förhindra nya terroristattacker.
Trojanen som heter Magic Lantern är en förlängning av det redan existerande avlyssningssystemet Carnivore som övervakar hela (!) Internettrafiken i hela världen. Allt du gör på nätet, varje mail du skickar registreras redan nu av Carnivore. Men detta är tydligen inte nog för vår storebror och världspolis USA. Nu vill dessa alltså in och klampa i din dator precis såsom hackare gör. Och på tal om hackare. Jag är övertygad om att det inte kommer att dröja länge innan trojanen kommer at hamna i deras händer.
I Sverige är ett liknande projekt på gång i samarbete med FRA och IB. Man håller på att utveckla en mask som skall scanna människors epost. Allt på uppdrag av vår käre Persson
Ett antal frågor ställs därvid på sin spets. Hur långt staten kan sträcka sig i sin maktutövning? Är det förenligt med demokratiska spelregler att infektera medborgarnas egendom? Vad är det för en värld som vi är på väg att skapa? Eller är det så ett Orwells visioner redan är här? Kallocain av Karin Boye? Amerikanarna höll under 60-talet på med s k EMC (Electronic Mind Control), där man skulle påverka människors tankar och beteende med hjälp av elektromagnetiska pulser. Framställningen av LSD var ett annat amerikanskt projekt i syfte att kontrollera människor. Hur långt kan staten gå? Vem kontrollerar staten? I Sverige finns det ingen kontroll av statsapparaten alls!
Det är också märkligt att antivirusföretagen accepterar detta och inte tänker att utveckla skydd. Vad skulle hända om KGB ville tillverka en egen trojan att sprida över världen, eller Usama?
Det är en sjuk sjuk värld som vi lever i
Läs också Storebror ser dig
Trojanen som heter Magic Lantern är en förlängning av det redan existerande avlyssningssystemet Carnivore som övervakar hela (!) Internettrafiken i hela världen. Allt du gör på nätet, varje mail du skickar registreras redan nu av Carnivore. Men detta är tydligen inte nog för vår storebror och världspolis USA. Nu vill dessa alltså in och klampa i din dator precis såsom hackare gör. Och på tal om hackare. Jag är övertygad om att det inte kommer att dröja länge innan trojanen kommer at hamna i deras händer.
I Sverige är ett liknande projekt på gång i samarbete med FRA och IB. Man håller på att utveckla en mask som skall scanna människors epost. Allt på uppdrag av vår käre Persson
Ett antal frågor ställs därvid på sin spets. Hur långt staten kan sträcka sig i sin maktutövning? Är det förenligt med demokratiska spelregler att infektera medborgarnas egendom? Vad är det för en värld som vi är på väg att skapa? Eller är det så ett Orwells visioner redan är här? Kallocain av Karin Boye? Amerikanarna höll under 60-talet på med s k EMC (Electronic Mind Control), där man skulle påverka människors tankar och beteende med hjälp av elektromagnetiska pulser. Framställningen av LSD var ett annat amerikanskt projekt i syfte att kontrollera människor. Hur långt kan staten gå? Vem kontrollerar staten? I Sverige finns det ingen kontroll av statsapparaten alls!
Det är också märkligt att antivirusföretagen accepterar detta och inte tänker att utveckla skydd. Vad skulle hända om KGB ville tillverka en egen trojan att sprida över världen, eller Usama?
Det är en sjuk sjuk värld som vi lever i
Läs också Storebror ser dig
onsdag, november 21, 2001
Bedömer du människor utifrån utseendet?
Nu är snart julen här. Med den följer Hennes och Mauriz - reklamen för underkläder. Varje år för den i Sverige med sig en ett evinnerligt gastande från diverse kvinnoaktivister som menar att kvinnokroppen inte skall ses som ett passivt objekt och att det är förnedrande för kvinnan att exponeras i dessa sammanhang. I år har t o m en ledande vänsterpartist ställts iför rätta då hon förra året ställde sig och målade över reklampelarna.
Jag har tidigare skrivit om detta (du kan läsa här) och det skulle väl inte väl inte kännas angeläget att upprepa samma argument om inte det var för att det verkar som att vindarna vänder t o m hos några inbitna feminister. Det var rätt skönt att läsa dessa rader som man kan hitta hos en tjej som på nätet kallar sig för "Carro".
…vi kan aldrig förändra vad majoriteten av männen tänder på. Jag tillhör dem som tycker om H&M's reklam. Jag blir inte stött av att de använder en snygg modell till att visa sina underkläder. Jag tycker det är rätt naturligt.
Argumenten om att kvinnan i reklamen inte representerar hur vanliga kvinnor ser ut, nej självklart inte. Det gör inte männen i Dressman's reklam heller. Då kommer nästa fråga... sitter det verkliga problemet i reklamen eller sitter den i den egna självkänslan eller brist på den samma?
Bedömer du människor utifrån utseendet? Förmodligen om du blir upprörd över reklamen. Att säga att den är kvinnoförnedrande, det håller jag inte med om. En kvinnokropp är något att vara stolt över. Jag kan mycket väl tänka mig att vika ut mig (långt mer än de bilderna som finns här), men min kropp håller knappast idealet, men poängen i det hela. Jag är knappast en uppblåst bimbo. Jag arbetar i en mansdominerad bransch, jag arbetar på en nivå där nästan inga kvinnor finns och jag gör intryck, inte p g a utseende eller något annat, utan p g a min kompetens och orädda attityd…
Kvinnor kräver jämlikhet, men när det väl kommer till kritan så strider de inte för det. Det börjar redan i hemmet... hur många kvinnor gnäller inte över att mannen inte hjälper till. "Det slutar alltid med att jag får göra det". Hmm... vad händer om man slutar städa, laga mat och tvätta? Jo förr eller senare så gör mannen det, det är för dyrt att äta ute jämt, köpa nya kläder för att allt är smutsigt och visst tröttnar mannen också på att kliva över utspridda grejer. Men om nu mannen kommer med motdraget att kvinnan ska byta däcken på bilen eller fylla på olja, så gå ut och gör det då.
Man behöver inte ha millimeter rättvisa hemma och ofta gör man det man är bäst på, men att sätta sig i martyrposition är att binda ris till sin egen rygg. Ja, jag tycker de människorna är patetiska. L och jag delar på alla sysslor. Om det nu är så att däcken måste bytas eller att barnen behöver rena kläder, så gör vi det beroende på vem som är hemma och ledig.
Nästa grej, att bara förvänta sig att jag ska ha lika lön som en man är lika idiotiskt. Jag ska ha utifrån min insats, om den nu råkar ligga högre än mannens är skit samma, jag vill ha betalning utifrån det _jag_ gör. Jag skulle aldrig lägga mig platt i en förhandling och nedvärdera mig själv p g a mitt kön
Mycket kloka ord som många fler borde att ta till sig
Jag har tidigare skrivit om detta (du kan läsa här) och det skulle väl inte väl inte kännas angeläget att upprepa samma argument om inte det var för att det verkar som att vindarna vänder t o m hos några inbitna feminister. Det var rätt skönt att läsa dessa rader som man kan hitta hos en tjej som på nätet kallar sig för "Carro".…vi kan aldrig förändra vad majoriteten av männen tänder på. Jag tillhör dem som tycker om H&M's reklam. Jag blir inte stött av att de använder en snygg modell till att visa sina underkläder. Jag tycker det är rätt naturligt.
Argumenten om att kvinnan i reklamen inte representerar hur vanliga kvinnor ser ut, nej självklart inte. Det gör inte männen i Dressman's reklam heller. Då kommer nästa fråga... sitter det verkliga problemet i reklamen eller sitter den i den egna självkänslan eller brist på den samma?
Bedömer du människor utifrån utseendet? Förmodligen om du blir upprörd över reklamen. Att säga att den är kvinnoförnedrande, det håller jag inte med om. En kvinnokropp är något att vara stolt över. Jag kan mycket väl tänka mig att vika ut mig (långt mer än de bilderna som finns här), men min kropp håller knappast idealet, men poängen i det hela. Jag är knappast en uppblåst bimbo. Jag arbetar i en mansdominerad bransch, jag arbetar på en nivå där nästan inga kvinnor finns och jag gör intryck, inte p g a utseende eller något annat, utan p g a min kompetens och orädda attityd…
Kvinnor kräver jämlikhet, men när det väl kommer till kritan så strider de inte för det. Det börjar redan i hemmet... hur många kvinnor gnäller inte över att mannen inte hjälper till. "Det slutar alltid med att jag får göra det". Hmm... vad händer om man slutar städa, laga mat och tvätta? Jo förr eller senare så gör mannen det, det är för dyrt att äta ute jämt, köpa nya kläder för att allt är smutsigt och visst tröttnar mannen också på att kliva över utspridda grejer. Men om nu mannen kommer med motdraget att kvinnan ska byta däcken på bilen eller fylla på olja, så gå ut och gör det då.
Man behöver inte ha millimeter rättvisa hemma och ofta gör man det man är bäst på, men att sätta sig i martyrposition är att binda ris till sin egen rygg. Ja, jag tycker de människorna är patetiska. L och jag delar på alla sysslor. Om det nu är så att däcken måste bytas eller att barnen behöver rena kläder, så gör vi det beroende på vem som är hemma och ledig.
Nästa grej, att bara förvänta sig att jag ska ha lika lön som en man är lika idiotiskt. Jag ska ha utifrån min insats, om den nu råkar ligga högre än mannens är skit samma, jag vill ha betalning utifrån det _jag_ gör. Jag skulle aldrig lägga mig platt i en förhandling och nedvärdera mig själv p g a mitt kön
Mycket kloka ord som många fler borde att ta till sig
lördag, september 15, 2001
Jan Guillou, är du helt bakom flötet?
En fruktansvärd händelse har skakat hela världen. Kapare har tvingat till sig kontrollen över flygplan för att sedan i en samordnad attack flyga in i två av världens största byggnader. Samtidigt sker en attack mot Pentagon av ungefär samma slag.
Jag och många med mig var chockade. Själv grät jag när jag fick reda på vad som hänt. Det är min uppriktiga sorg för alla dessa människor som mist sina anhöriga, alla barn som mist sina föräldrar. Ondskans ansikte har i all sin stinkande äckliga skepnad visat sig. Detta var inte ett terrordåd. Detta var långt mycket värre. Detta var helvetet självt.
Jag har beundrat en människa mycket innan. Jan Guillou. Jag har tyckt att han har vettiga åsikter, att han kan analysera skeenden. Men när jag idag i Expressen läser att han under de tre tysta minuterna för de drabbade gick ut från bokmässan i Göteborg som han befann sig på med motiveringen att: "Detta är ett hyckleri jag inte vill delta i" blir jag så förbannad att jag skulle vilja att slå mannen på käften. Hur lågt kan man sjunka. Jan Guillou. Jag säger detta till dig idag. Dessa tysta minuter har inget med varken politik eller vems skuld det hela är. Det är tusentals människor som bär en stor sorg idag och långt framöver. Om du inte kan förstå detta och tror dig stå över alla mänskliga värderingar är du inget annat än en stor j-a skit. Du hör dessa ord från en relativt bildad man som i allmänhet inte tar dessa ord i sin mun. Men jag tycker att om man inte kan skilja på politik och mänskligt lidande är man inget annat än en totalt känslokall j-a IDIOT.
Jag är uppriktigt förbannad. Jag hade stora tankar om dig. Du skriver strålande böcker som jag slukar. Men hur han du vara så in i h-e dum i huvudet. Detta handlar inte om politik, om vilket land som gjort vad mot vem. Det handlar om att tusentals människor idag bär på en sorg utan dess like. Hela världen är skakad. Och du Jan går ut och gör politik av detta?
Det är fäder, mödrar, barn, människor som du och jag, av kött och blod, med känslor. Och du gör så?!! Fy fan vad lågt.
Jag och många med mig var chockade. Själv grät jag när jag fick reda på vad som hänt. Det är min uppriktiga sorg för alla dessa människor som mist sina anhöriga, alla barn som mist sina föräldrar. Ondskans ansikte har i all sin stinkande äckliga skepnad visat sig. Detta var inte ett terrordåd. Detta var långt mycket värre. Detta var helvetet självt.
Jag har beundrat en människa mycket innan. Jan Guillou. Jag har tyckt att han har vettiga åsikter, att han kan analysera skeenden. Men när jag idag i Expressen läser att han under de tre tysta minuterna för de drabbade gick ut från bokmässan i Göteborg som han befann sig på med motiveringen att: "Detta är ett hyckleri jag inte vill delta i" blir jag så förbannad att jag skulle vilja att slå mannen på käften. Hur lågt kan man sjunka. Jan Guillou. Jag säger detta till dig idag. Dessa tysta minuter har inget med varken politik eller vems skuld det hela är. Det är tusentals människor som bär en stor sorg idag och långt framöver. Om du inte kan förstå detta och tror dig stå över alla mänskliga värderingar är du inget annat än en stor j-a skit. Du hör dessa ord från en relativt bildad man som i allmänhet inte tar dessa ord i sin mun. Men jag tycker att om man inte kan skilja på politik och mänskligt lidande är man inget annat än en totalt känslokall j-a IDIOT.Jag är uppriktigt förbannad. Jag hade stora tankar om dig. Du skriver strålande böcker som jag slukar. Men hur han du vara så in i h-e dum i huvudet. Detta handlar inte om politik, om vilket land som gjort vad mot vem. Det handlar om att tusentals människor idag bär på en sorg utan dess like. Hela världen är skakad. Och du Jan går ut och gör politik av detta?
Det är fäder, mödrar, barn, människor som du och jag, av kött och blod, med känslor. Och du gör så?!! Fy fan vad lågt.
tisdag, september 11, 2001
To the people in USA that suffer a heavy loss
I don't have words to express what I feel for all the affected people and all children that now become without parents. I would like to express my deepest condolences to all the thousands people that I really deeply feel with today. This act of madness is without precedent and I am shocked over what some people can do.
Gothenburg 2001-09-11
Wojtek Wybraniec
Gothenburg 2001-09-11
Wojtek Wybraniec
lördag, september 08, 2001
Thailand 2001 - Avslutande reflektioner
Denna sida har hittills handlat mycket om vad vi har gjort konflikter och älskvärda stunder. Jag tänkte nu ta ett annat grepp på det hela och försöka att återge vad jag har för funderingar om Thailand och den Thailändska kulturen samt mentaliteten.
Vi har rest relativt mycket här. Resan började ju i Bangkok för att fortsätta norrut till Ubon Ratchathani som ligger vid gränsen till Lao för att sedan ta oss långt söderut till Phuket (ungefär lika långt som hela Sverige) och sedan till Bangok igen. Det man främst slås av är de stora skillnaderna i både hur människor är och så givetvis klimatet.
I Bangkok är det en enda sak som gäller. Pengar! Pengar och åter pengar. Människovärdet ligger i hur tjock din plånbok är och man blir behandlad därefter. I och för sig är detta ingen nyhet för mig. I alla storstäder som jag tidigare varit och bott i har samma metalitet rådigt. Money talks and bullshit walks. Men däri ligger ett dilemma, egentligen på flera olika plan. Om vi ställer oss följande fråga: hur värderar vi en människa? Jag antar att vi (i vart fall de flesta av oss) anser att kunskap och det som numera så populärt kallas för social kompetens är en slags värdemätare. Men om en doktorand i filosofi med en medelmåttig lön vid något universitet kommer till vilken storstad som helst blir han i allmänhet värdesatt inte efter sina kunskaper utan vad han har i fickan. En totalpuckad shejkson blir däremot behandlad som en kung. Vi i Sverige springer alla omkring med VISA-kort. Men i detta land (alltså Thailand) är det en viktig statussymbol. Ta t ex Diners eller American Express. Dessa kort finns i olika utföranden beroende på inkomst. När det gäller American Express finns det ju i ett antal utföranden. Det vanliga gröna därefter guld, silver och platinakortet. Men det sjuka ligger i att kapitalet är ju så beroende av kunskapen. D v s vår filosof eller vår utbildade börsmäklare. Nu skulle det vara lätt att halka in på en diskussion om vilket ekonomiskt system som skulle vara bäst för mänskligheten, planekonomi eller marknadsekonomi. Båda har ju sina för och nackdelar. Jag lämnar dock denna diskussion därhän. Men jag vill bara konstatera att det i många länder är kapitalet som styr på vilket plan kunskapen skall utvecklas. Samtidigt som kunskapen finns så dör tusentals människor i sjukdomar som egentligen är lättbehandlade. Men det är tyvärr så att kapitalet inte har några känslor. Det är mera lönsamt att några miljoner afrikaner eller asiater dör istället för att pumpa in pengar. Cyniskt? Nej, det är precis så det är.
Så här flyger de riktigt tunga grabbarna?
I Thailand precis som i Ryssland, Polen och andra länder finns människor som på kort tid (p g a systemskifte) på kort tid har blivit mycket rika på andras bekostnad. Ja så fungerar ju all marknadsekonomi, någon måste ju i slutänden betala. Dessa enskilda människor får då ofta något av ett storhetsvansinne. De åsidosätter alla gängse normer allmänt vedertagna över hela världen. T ex: man lägger inte upp fötterna på ett bord i en restaurang, eller fläker ut sig halvliggande i en soffa i en lobby med 5 - 6 flickor omkring sig. Tro mig. Jag har sett exempel på det här. Allt medan serverings - och övrig personal springer omkring och serverar och bugar och tackar. Sådant gör mig riktigt illamående. Jag säger detta idag. Om jag någon gång skulle bli riktigt riktigt rik (på pengar alltså) skulle jag aldrig tillåta mig själv att på ett mänskligt plan sjunka så lågt.
Jag har inte berört så mycket av den Thailändska mentaliteten hittills. De flesta är mycket vänliga och hövliga (om vi glömmer bort extremfallen ovan). Ledstjärnan är att man i förhållande till andra människor alltid skall göra gott. Tänk på Pook i Ubon Ratchathani som gav upp arbetet för att hjälpa Theresia med att hitta föräldrarna. Det var en beundransvärd man. Denna gästfrihet och engagemang har jag sällan stött på. Jag har talat med andra Thailändare och det är precis så det var här förut innan pengens makt bredde ut sig. Man hade inget men det man hade bjöd man på frikostigt på. Detta håller nu på att försvinna, precis som i Ryssland, Polen e t c.
Det finns en sak som jag definitivt inte tycker om i Thailändarnas tankesätt. Säkerligen finns det en historisk förklaring till det men jag tycker inte om det i alla fall. Man får i detta land aldrig "tappa ansiktet", d v s under inga omständigheter visa andra känslor än ett brett leende på läpparna och vänlighet. Det låter ju i och för sig bra, eller hur? Men när Theresia hade sin värsta känslostorm efter mötet med mostern och inte kunde hålla igen tårarna, sågs det som något fult och skamligt. Likadant ar det med hennes pappa som gick undan från sällskapet när det blev för mycket känslor. OK. Vi är likadana i Sverige. Man visar inte dessa känslor offentligt men om man gör det blir reaktionen medlidande och en önskan till tröst, medan man här i Thailand ses som en svag människa utan kontroll. Vi mötte ett antal bankirer (Pooks arbetskamrater) efter det första mötet med mostern och Theresia tvingades att le trots att tårarna inte ville sluta att rinna. Jag tyckte uppriktigt synd om henne då. Pook å sin sida var också tvungen att hålla ansiktet uppe och stanna med oss vid den lila sociala tillställningen för att visa upp vad han åstadkommit. Dt hela var en riktig pers. Han hade sin högsta boss där. Theresia var helt röd och tårögd i ögonen och hade därför solglasögon på sig när hon hälsade på bossen. Men att inte se någon i ögonen när man hälsar är den största förolämpningen man kan göra. Hon var alltså tvungen att ta av de och le medan tårarna sprutade. Fy fan.
En annan sak man inte kan undvika att ta upp när man talar om Thailand är sex. Sexet som en handelsvara. I Thailand verkar det inte finnas några som helst moraliska spärrar utan det säljs som vilken handelsvara som helst. Det handlar om mycket unga och vackra flickor och konkurrensen är stenhård. Jag vill inte lägga några egna moraliska aspekter på företeelsen. Men jag minns alla gånger som jag och Theresia har gått omkring på gatorna i Bangkok och det besvärade inte inkastarna det minsta att hon var med. Attityden var snarare den att "kom och titta på lite vackra flickor du med". Det var en sida av det hela den andra är att det inte fanns en gång som jag kunde att gå ut själv utan att ständigt erbjudas sex av allehanda slag. Smickrande för en ovan men ganska tröttsamt i längden. Och i ärlighetens namn ser det inte riktigt OK ut när en vit man i 50-årsåldern "dagen efter" sitter och käkar frukost med en 15-årig tjej. Dessa kan inte prata med varandra. Hon kan inte engelska och han kan inte thailändska. Nä, jag får nog säga att det i sin mest extrema form är motbjudande, och det finns värre exempel har jag hört. Thailand är ju pedofilernas förlovade land. Är det så som jag beskrev det innan att man har pengar som en kung och allt går att köpa.
Språkbarriärerna då? Jo, de finns och är stora. Uppe i norr talas nästan ingen engelska alls. I södern kan nästan alla lite knagglig engelska. Jag talade med en välutbildad herre om detta. Jag tyckte att det var konstigt att talade så dålig engelska trots att de tidigt börjar med den undervisningen i skolan. Hans teori om detta var att asiaterna av tradition fått lära sig att akta sig för den vita mannen. De får sedan barnsben höra att när de ser en falang (vit man/kvinna) skall de gå undan. Men självklart är det enorma skillnader mellan dessa språkgrupper. Det skulle vara svårt för oss att lära sig thailändska, japanska eller något av de asiatiska språken. Det ör också så att den mesta turismen finns just i Bangok och Phuket. Därför är de ju självklart tvungna att lära sig språket.
Min övergripande och sammanfatande reaktion är att Thailändaren i allmänhet är en mycket vänlig själ utåt men kanske inte visar vad han egentligen tycker och känner. När han sedan gör något för dig som falang är det svårt att veta om han gör det för egen vinning eller "för den goda sakens skull". Inställningen att aldrig tappa ansiktet finns och det är upp till var och en att tycka vad man vill om det. Själv tycker jag nog att det i mina ögon är en något omänsklig inställning.
I övrigt får jag väl avsluta som jag alltid gör.
Ännu en resa som lärt mig en hel del om den mänskliga rasen.
Vi har rest relativt mycket här. Resan började ju i Bangkok för att fortsätta norrut till Ubon Ratchathani som ligger vid gränsen till Lao för att sedan ta oss långt söderut till Phuket (ungefär lika långt som hela Sverige) och sedan till Bangok igen. Det man främst slås av är de stora skillnaderna i både hur människor är och så givetvis klimatet.
I Bangkok är det en enda sak som gäller. Pengar! Pengar och åter pengar. Människovärdet ligger i hur tjock din plånbok är och man blir behandlad därefter. I och för sig är detta ingen nyhet för mig. I alla storstäder som jag tidigare varit och bott i har samma metalitet rådigt. Money talks and bullshit walks. Men däri ligger ett dilemma, egentligen på flera olika plan. Om vi ställer oss följande fråga: hur värderar vi en människa? Jag antar att vi (i vart fall de flesta av oss) anser att kunskap och det som numera så populärt kallas för social kompetens är en slags värdemätare. Men om en doktorand i filosofi med en medelmåttig lön vid något universitet kommer till vilken storstad som helst blir han i allmänhet värdesatt inte efter sina kunskaper utan vad han har i fickan. En totalpuckad shejkson blir däremot behandlad som en kung. Vi i Sverige springer alla omkring med VISA-kort. Men i detta land (alltså Thailand) är det en viktig statussymbol. Ta t ex Diners eller American Express. Dessa kort finns i olika utföranden beroende på inkomst. När det gäller American Express finns det ju i ett antal utföranden. Det vanliga gröna därefter guld, silver och platinakortet. Men det sjuka ligger i att kapitalet är ju så beroende av kunskapen. D v s vår filosof eller vår utbildade börsmäklare. Nu skulle det vara lätt att halka in på en diskussion om vilket ekonomiskt system som skulle vara bäst för mänskligheten, planekonomi eller marknadsekonomi. Båda har ju sina för och nackdelar. Jag lämnar dock denna diskussion därhän. Men jag vill bara konstatera att det i många länder är kapitalet som styr på vilket plan kunskapen skall utvecklas. Samtidigt som kunskapen finns så dör tusentals människor i sjukdomar som egentligen är lättbehandlade. Men det är tyvärr så att kapitalet inte har några känslor. Det är mera lönsamt att några miljoner afrikaner eller asiater dör istället för att pumpa in pengar. Cyniskt? Nej, det är precis så det är.Så här flyger de riktigt tunga grabbarna?I Thailand precis som i Ryssland, Polen och andra länder finns människor som på kort tid (p g a systemskifte) på kort tid har blivit mycket rika på andras bekostnad. Ja så fungerar ju all marknadsekonomi, någon måste ju i slutänden betala. Dessa enskilda människor får då ofta något av ett storhetsvansinne. De åsidosätter alla gängse normer allmänt vedertagna över hela världen. T ex: man lägger inte upp fötterna på ett bord i en restaurang, eller fläker ut sig halvliggande i en soffa i en lobby med 5 - 6 flickor omkring sig. Tro mig. Jag har sett exempel på det här. Allt medan serverings - och övrig personal springer omkring och serverar och bugar och tackar. Sådant gör mig riktigt illamående. Jag säger detta idag. Om jag någon gång skulle bli riktigt riktigt rik (på pengar alltså) skulle jag aldrig tillåta mig själv att på ett mänskligt plan sjunka så lågt.
Jag har inte berört så mycket av den Thailändska mentaliteten hittills. De flesta är mycket vänliga och hövliga (om vi glömmer bort extremfallen ovan). Ledstjärnan är att man i förhållande till andra människor alltid skall göra gott. Tänk på Pook i Ubon Ratchathani som gav upp arbetet för att hjälpa Theresia med att hitta föräldrarna. Det var en beundransvärd man. Denna gästfrihet och engagemang har jag sällan stött på. Jag har talat med andra Thailändare och det är precis så det var här förut innan pengens makt bredde ut sig. Man hade inget men det man hade bjöd man på frikostigt på. Detta håller nu på att försvinna, precis som i Ryssland, Polen e t c.
Det finns en sak som jag definitivt inte tycker om i Thailändarnas tankesätt. Säkerligen finns det en historisk förklaring till det men jag tycker inte om det i alla fall. Man får i detta land aldrig "tappa ansiktet", d v s under inga omständigheter visa andra känslor än ett brett leende på läpparna och vänlighet. Det låter ju i och för sig bra, eller hur? Men när Theresia hade sin värsta känslostorm efter mötet med mostern och inte kunde hålla igen tårarna, sågs det som något fult och skamligt. Likadant ar det med hennes pappa som gick undan från sällskapet när det blev för mycket känslor. OK. Vi är likadana i Sverige. Man visar inte dessa känslor offentligt men om man gör det blir reaktionen medlidande och en önskan till tröst, medan man här i Thailand ses som en svag människa utan kontroll. Vi mötte ett antal bankirer (Pooks arbetskamrater) efter det första mötet med mostern och Theresia tvingades att le trots att tårarna inte ville sluta att rinna. Jag tyckte uppriktigt synd om henne då. Pook å sin sida var också tvungen att hålla ansiktet uppe och stanna med oss vid den lila sociala tillställningen för att visa upp vad han åstadkommit. Dt hela var en riktig pers. Han hade sin högsta boss där. Theresia var helt röd och tårögd i ögonen och hade därför solglasögon på sig när hon hälsade på bossen. Men att inte se någon i ögonen när man hälsar är den största förolämpningen man kan göra. Hon var alltså tvungen att ta av de och le medan tårarna sprutade. Fy fan.
En annan sak man inte kan undvika att ta upp när man talar om Thailand är sex. Sexet som en handelsvara. I Thailand verkar det inte finnas några som helst moraliska spärrar utan det säljs som vilken handelsvara som helst. Det handlar om mycket unga och vackra flickor och konkurrensen är stenhård. Jag vill inte lägga några egna moraliska aspekter på företeelsen. Men jag minns alla gånger som jag och Theresia har gått omkring på gatorna i Bangkok och det besvärade inte inkastarna det minsta att hon var med. Attityden var snarare den att "kom och titta på lite vackra flickor du med". Det var en sida av det hela den andra är att det inte fanns en gång som jag kunde att gå ut själv utan att ständigt erbjudas sex av allehanda slag. Smickrande för en ovan men ganska tröttsamt i längden. Och i ärlighetens namn ser det inte riktigt OK ut när en vit man i 50-årsåldern "dagen efter" sitter och käkar frukost med en 15-årig tjej. Dessa kan inte prata med varandra. Hon kan inte engelska och han kan inte thailändska. Nä, jag får nog säga att det i sin mest extrema form är motbjudande, och det finns värre exempel har jag hört. Thailand är ju pedofilernas förlovade land. Är det så som jag beskrev det innan att man har pengar som en kung och allt går att köpa.Språkbarriärerna då? Jo, de finns och är stora. Uppe i norr talas nästan ingen engelska alls. I södern kan nästan alla lite knagglig engelska. Jag talade med en välutbildad herre om detta. Jag tyckte att det var konstigt att talade så dålig engelska trots att de tidigt börjar med den undervisningen i skolan. Hans teori om detta var att asiaterna av tradition fått lära sig att akta sig för den vita mannen. De får sedan barnsben höra att när de ser en falang (vit man/kvinna) skall de gå undan. Men självklart är det enorma skillnader mellan dessa språkgrupper. Det skulle vara svårt för oss att lära sig thailändska, japanska eller något av de asiatiska språken. Det ör också så att den mesta turismen finns just i Bangok och Phuket. Därför är de ju självklart tvungna att lära sig språket.
Min övergripande och sammanfatande reaktion är att Thailändaren i allmänhet är en mycket vänlig själ utåt men kanske inte visar vad han egentligen tycker och känner. När han sedan gör något för dig som falang är det svårt att veta om han gör det för egen vinning eller "för den goda sakens skull". Inställningen att aldrig tappa ansiktet finns och det är upp till var och en att tycka vad man vill om det. Själv tycker jag nog att det i mina ögon är en något omänsklig inställning.
I övrigt får jag väl avsluta som jag alltid gör.
Ännu en resa som lärt mig en hel del om den mänskliga rasen.
fredag, september 07, 2001
Thailand 2001 - Dag 29
Bangkok fredag den 7 september
Jag ar idag tacksam att man har riktiga vanner som staller upp i situationer som man kan raka ut for. Att sta utan pengar pa andra sida jordklotet ar inte roligt. Tack tack tack allihopa
Vi har dock klarat dagen ganska bra idag. Eftersom utcheckningstiden ar kl 12 pa dagen och vart paln inte lyfter foran 12 pa natten har det varit ett dilemma om, vad vi skulle gora idag. Man kan sa att saga inte bara planlost driva omkring i 36 graders varme. Men det loste sig det med (problem ar till for att losas). Vi checkade ut lamnade in bagaget pa forvaring och tillbringade dagen vid hotellets pool dar vi sedan ocksa tog en dusch. Just nu har vi tre timmar pa oss att hitta pa nagot och sen bar det av mot flygplatsen.
Jag haller pa och skriver pa en langre overgripande reflektion over denna resa Thailandarnas mentalitet och detta fran vart synsatt ganska annorlunda satt att se pa livet. Men till dess ha det bra.
An en gang. Tack alla som hjalpte till att klara oss ur denna situation. Jag lovar. Det kommer igen!
Jag ar idag tacksam att man har riktiga vanner som staller upp i situationer som man kan raka ut for. Att sta utan pengar pa andra sida jordklotet ar inte roligt. Tack tack tack allihopa
Vi har dock klarat dagen ganska bra idag. Eftersom utcheckningstiden ar kl 12 pa dagen och vart paln inte lyfter foran 12 pa natten har det varit ett dilemma om, vad vi skulle gora idag. Man kan sa att saga inte bara planlost driva omkring i 36 graders varme. Men det loste sig det med (problem ar till for att losas). Vi checkade ut lamnade in bagaget pa forvaring och tillbringade dagen vid hotellets pool dar vi sedan ocksa tog en dusch. Just nu har vi tre timmar pa oss att hitta pa nagot och sen bar det av mot flygplatsen.
Jag haller pa och skriver pa en langre overgripande reflektion over denna resa Thailandarnas mentalitet och detta fran vart synsatt ganska annorlunda satt att se pa livet. Men till dess ha det bra.
An en gang. Tack alla som hjalpte till att klara oss ur denna situation. Jag lovar. Det kommer igen!
torsdag, september 06, 2001
Thailand 2001 - Dag 28
Bangkok torsdag den 6 september
Nu borjar att stamningarna att ga upp och ner igen. Jag har blivit lurad pa pengar. Ett vaxlingskontor har trippeldebiterat mitt konto nar jag tog ut 5000 kr. Jag ligger mer eller mindre back pa kontot. Inte kul nar man ar pa andra sidan jorden. Men mat har vi och hotellet ar betalt och allt det andra far man losa nar man kommer hem.
Det blir inga presenter. Planen var att vi skulle ta det nar vi var tillbaka har i Bankgkok de sista dagarna.
Theresia ar nu som sagt lite up and down igen. Det tar hart pa henne detta med sjukdomen (den borjar nu att ge med sig) och allt som hela tiden hander. Jag har ett tjohej att forsoka losa alla problem. Igar var det fragan om att hon kande sig dum for att jag hade pengar men inte hon, idag ar laget att ingen av oss har en spann att tillga just nu. Det var en gudagava att hennes mamma satte in 500 kronor igar.
Ja ja, sa ar det pa alla resor. Man kan linte forutse allt.
Trots allt ar ju huvudsyftet med resan uppfyllt. Hon har hittat sina rotter, traffat sin far och fatt kontakt med den biologiska modern. Vad mer kan man begara. Vad sedan framtiden kommer att ha for verkan av dessa handelser aterstar att se.
Nu ar vi snart hemma alla fall (om inte det hander nagot mera)
Ha det gott alla dar hemma
Nu borjar att stamningarna att ga upp och ner igen. Jag har blivit lurad pa pengar. Ett vaxlingskontor har trippeldebiterat mitt konto nar jag tog ut 5000 kr. Jag ligger mer eller mindre back pa kontot. Inte kul nar man ar pa andra sidan jorden. Men mat har vi och hotellet ar betalt och allt det andra far man losa nar man kommer hem.Det blir inga presenter. Planen var att vi skulle ta det nar vi var tillbaka har i Bankgkok de sista dagarna.
Theresia ar nu som sagt lite up and down igen. Det tar hart pa henne detta med sjukdomen (den borjar nu att ge med sig) och allt som hela tiden hander. Jag har ett tjohej att forsoka losa alla problem. Igar var det fragan om att hon kande sig dum for att jag hade pengar men inte hon, idag ar laget att ingen av oss har en spann att tillga just nu. Det var en gudagava att hennes mamma satte in 500 kronor igar.
Ja ja, sa ar det pa alla resor. Man kan linte forutse allt.
Trots allt ar ju huvudsyftet med resan uppfyllt. Hon har hittat sina rotter, traffat sin far och fatt kontakt med den biologiska modern. Vad mer kan man begara. Vad sedan framtiden kommer att ha for verkan av dessa handelser aterstar att se.
Nu ar vi snart hemma alla fall (om inte det hander nagot mera)
Ha det gott alla dar hemma
onsdag, september 05, 2001
Thailand 2001 - Dag 27
Bangkok onsdag den 5 september
Dagens anteckning ar gjord av min karesta Theresia. Jag ar glad idag att hon verkligen har piggnat till litegrann efetr de hemska sakerna som hon har varit ut for. Vi hade igar varit tvungna att tillkalla en lakare till hotellelt mitt I natten. Utslagen hade forvarrats. Hon fick kortisonsprutor. Antihistaminsprutor och ite av varje. Det blev svindyrt, si sa dar en mandaslon for en Thailandare. Men vad f-n. nu borjar det att bli battre. Har kommer hennes reflektion:
Morgonen borjade med att wojjen och jag at frukost , Han hade lavat att lamna ett brev till advokaten som vi pratade med igar, samtidigt skulle han bada och plocka ihop allt som var kvar av packningen. En enda rora och nar vi skulle aka ville de ha pengar for en plastbit 500 baht. Vi var bada trotta nar vi kom till flyget. Som ni vet gar jag pa medicin sa man ar lite snurrig, men wojjen har gort allt vad han kan for att jag skall ma bra, sag inte detta men jag alskar honom . Vi ar nu som sagt I Bangkok och skall gora det roligaste av de sista dagarna. Det har gatt en hel manad. Herre…. Tiden gar snabbt.
Kram alla.
Ps Det kliar som bara den det som jag blev biten av. Apornas planet is back antar jag.
Jag hoppas att alla dar hema mar bra. Denna resa borjar att lida mot slutet och mycket har hant. Tiden har gatt otroligt snabbt. Det ar alltsa bara imorgon och sedan ar det dags att aka hem.
Men nu skall vi ha skoj
Dagens anteckning ar gjord av min karesta Theresia. Jag ar glad idag att hon verkligen har piggnat till litegrann efetr de hemska sakerna som hon har varit ut for. Vi hade igar varit tvungna att tillkalla en lakare till hotellelt mitt I natten. Utslagen hade forvarrats. Hon fick kortisonsprutor. Antihistaminsprutor och ite av varje. Det blev svindyrt, si sa dar en mandaslon for en Thailandare. Men vad f-n. nu borjar det att bli battre. Har kommer hennes reflektion:
Morgonen borjade med att wojjen och jag at frukost , Han hade lavat att lamna ett brev till advokaten som vi pratade med igar, samtidigt skulle han bada och plocka ihop allt som var kvar av packningen. En enda rora och nar vi skulle aka ville de ha pengar for en plastbit 500 baht. Vi var bada trotta nar vi kom till flyget. Som ni vet gar jag pa medicin sa man ar lite snurrig, men wojjen har gort allt vad han kan for att jag skall ma bra, sag inte detta men jag alskar honom . Vi ar nu som sagt I Bangkok och skall gora det roligaste av de sista dagarna. Det har gatt en hel manad. Herre…. Tiden gar snabbt.
Kram alla.
Ps Det kliar som bara den det som jag blev biten av. Apornas planet is back antar jag.
Jag hoppas att alla dar hema mar bra. Denna resa borjar att lida mot slutet och mycket har hant. Tiden har gatt otroligt snabbt. Det ar alltsa bara imorgon och sedan ar det dags att aka hem.
Men nu skall vi ha skoj
tisdag, september 04, 2001
Thailand 2001 - Dag 26
Phuket tisdag den 4 september
Fy fan vad dum jag känner mig idag. Nog för att det har varit en känslostorm utan dess like men det finns en annan förklaring
Hon har blivit biten av en apa vid en sådan här tillställning när vi skulle rida elefanter. Som en annan attraktion fanns en apa tränad att hoppa upp i palmer och hämta kokosnotter åt turister. Det var bara det att apfanskapet hoppade upp i ansiktet på henne och rev henne kring ena ögat samt bet henne i hårbotten. Det medan de andra skrattade och trodde att det ingick i schowen. Idag väckte hon mig kl 6 på morgonen, hela hennes kropp var full med fula vitröda stora svullnader. Vi åkte in till sjukhuset och läkarna har idag konstaterat möjlig rabies. Det innebä flera smärtsamma sprutor i flera olika omgångar enligt ett schema. STACKARE!
Just nu ligger hon sjuk på hotellet, väldigt trött efter alla dessa sprutor och mediciner. Men det ar alltsa INGEN FARA och hon kommer att klara sig.
Kl. 2030.
Theresia repade sig ganska snabt efter alla kraftiga mediciner hon fick. I ovrigt forflot hela dagen (for min del) med att forsoka att fa ratsida pa detta med forsakringar och vems ansvar det hela var att hon blev biten. Enligt mitt satt att se pa saken ar det ju sjalvklart researrangorens. Men dessa vill bra betala for medicin och resor till sjukhus. Enligt all jurispraxis ar det ju inte det som ar den stora grejen utan det ar ju ansvaret som foretaget har for kundens sakerhet. Man skall ju inte ha aggresiva djur om man vet att dessa kan komma att traffa en massa manniskor.
Foljaktligen kravde vi en mindre summa for sveda och vark och nar vi efter ett antal timmars forhandlingar, bade med forsakringsbolag och underhuggare till agaren for foretaget, inte kunde komma till en losning kopplade jag in advokat. Nu kommer det nog att ta hus i helvete. Dessutom har jag kontaktat alla svenska resebyraer och berattat om det hela. Tidningen kommer skriva om handelsen for det fall att de inte betalar och da kommer de definitivt att ga omkull. Inga fler resenarer dar. Jag sa det vid forhandlingarna och kan inte riktigt forsta hur de resonerar. Jag menar: Vem vill aka pa atraktioner dar djuren bits och till pa raga pa allt ar rabiessmittade, och hur dumma ar inte de nar de vet att jag kan koppla in advokat och anda vagrar att vara tillmotesgaende.
Men imorgon ger vi oss av till Bangkok igen. Tva dagar till sen ar vi hemma igen.
Jag bavar for den trista gra vardagen
Fy fan vad dum jag känner mig idag. Nog för att det har varit en känslostorm utan dess like men det finns en annan förklaring
Hon har blivit biten av en apa vid en sådan här tillställning när vi skulle rida elefanter. Som en annan attraktion fanns en apa tränad att hoppa upp i palmer och hämta kokosnotter åt turister. Det var bara det att apfanskapet hoppade upp i ansiktet på henne och rev henne kring ena ögat samt bet henne i hårbotten. Det medan de andra skrattade och trodde att det ingick i schowen. Idag väckte hon mig kl 6 på morgonen, hela hennes kropp var full med fula vitröda stora svullnader. Vi åkte in till sjukhuset och läkarna har idag konstaterat möjlig rabies. Det innebä flera smärtsamma sprutor i flera olika omgångar enligt ett schema. STACKARE!
Just nu ligger hon sjuk på hotellet, väldigt trött efter alla dessa sprutor och mediciner. Men det ar alltsa INGEN FARA och hon kommer att klara sig.Kl. 2030.
Theresia repade sig ganska snabt efter alla kraftiga mediciner hon fick. I ovrigt forflot hela dagen (for min del) med att forsoka att fa ratsida pa detta med forsakringar och vems ansvar det hela var att hon blev biten. Enligt mitt satt att se pa saken ar det ju sjalvklart researrangorens. Men dessa vill bra betala for medicin och resor till sjukhus. Enligt all jurispraxis ar det ju inte det som ar den stora grejen utan det ar ju ansvaret som foretaget har for kundens sakerhet. Man skall ju inte ha aggresiva djur om man vet att dessa kan komma att traffa en massa manniskor.
Foljaktligen kravde vi en mindre summa for sveda och vark och nar vi efter ett antal timmars forhandlingar, bade med forsakringsbolag och underhuggare till agaren for foretaget, inte kunde komma till en losning kopplade jag in advokat. Nu kommer det nog att ta hus i helvete. Dessutom har jag kontaktat alla svenska resebyraer och berattat om det hela. Tidningen kommer skriva om handelsen for det fall att de inte betalar och da kommer de definitivt att ga omkull. Inga fler resenarer dar. Jag sa det vid forhandlingarna och kan inte riktigt forsta hur de resonerar. Jag menar: Vem vill aka pa atraktioner dar djuren bits och till pa raga pa allt ar rabiessmittade, och hur dumma ar inte de nar de vet att jag kan koppla in advokat och anda vagrar att vara tillmotesgaende.
Men imorgon ger vi oss av till Bangkok igen. Tva dagar till sen ar vi hemma igen.
Jag bavar for den trista gra vardagen
måndag, september 03, 2001
Thailand 2001 - Dag 25
Phuket mandag den 3 september
Elak, elak, elak. Det ar vad hon har varit hela dagen
I morse ringde telefonen. Theresia pastod att jag hade tagit hennes pengar. Det hade jag naturligtvis inte. Ett antal sakerhetsvakter antecknade exakt vad jag tog ur safen. Darefter forsokte hon att avbestalla bilen som vi bestallt for att fa hyrespengarna tillbaka. Det gick inte. Bilen var hyrd i mitt namn och alla pa hotellet vet hur labil hon ar just nu.
Jag flyttade hursomhelst tillbaka till vart rum och vi gjorde en liten tripp runt trakterna. Underbara vyer. Men tyvarr hann vi inte med sa mycket. Nar vi stack kl 14 hade namligen Theresia hallt i sig avsevarda mangder alkohol. Hon blev sedan trott och vi akte tillbaka.
Det gor ont detta. Hon har inte sagt ett vanligt ord till mig idag. Jag vill intre ens saga vad jag blivit kallad och anklad for.
Jag har rent samvete och ar faktiskt stolt over mig sjalv. Har kan man inte ga utanfor dorren som ensam vasterlanning innan man far det ena efter andra erbjudandet. Jag har naturligtvis tackat nej. Jag alskar ju denna tjej. Men kanske ar jag en riktig idiot som Theresia sager
Elak, elak, elak. Det ar vad hon har varit hela dagen
I morse ringde telefonen. Theresia pastod att jag hade tagit hennes pengar. Det hade jag naturligtvis inte. Ett antal sakerhetsvakter antecknade exakt vad jag tog ur safen. Darefter forsokte hon att avbestalla bilen som vi bestallt for att fa hyrespengarna tillbaka. Det gick inte. Bilen var hyrd i mitt namn och alla pa hotellet vet hur labil hon ar just nu.
Jag flyttade hursomhelst tillbaka till vart rum och vi gjorde en liten tripp runt trakterna. Underbara vyer. Men tyvarr hann vi inte med sa mycket. Nar vi stack kl 14 hade namligen Theresia hallt i sig avsevarda mangder alkohol. Hon blev sedan trott och vi akte tillbaka.
Det gor ont detta. Hon har inte sagt ett vanligt ord till mig idag. Jag vill intre ens saga vad jag blivit kallad och anklad for.
Jag har rent samvete och ar faktiskt stolt over mig sjalv. Har kan man inte ga utanfor dorren som ensam vasterlanning innan man far det ena efter andra erbjudandet. Jag har naturligtvis tackat nej. Jag alskar ju denna tjej. Men kanske ar jag en riktig idiot som Theresia sager
söndag, september 02, 2001
Thailand 2001 - Dag 24
Phuket söndag den 2 september
Vet ej var jag skal börja dagens anteckning. Jag vill inte vara allt för utelämnande. Det är ju aldrig ens fel att två träter men idag har jag svårt att se vad min del i det hela skulle vara.
Jag kan börja med att säga att det för min del inte blev någon elefantridning. Men det hela tar egentligen sin början for tva dagar sedan ( och nu skall jag vara snäll och inte utelämna några detaljer)
Något hände i Theresias psyke och rätt vad det var fick jag att ta emot en masa obefogat skäll och ofog. Sedan vände hon och var hur gullig som hälst f&oml;r att sedan vända igen och tvärvända och vara hur elak som helst.
Igår var det på detta vis hela dagen. Men till slut lugnade allt ner sig och vi gick ut och hade verkligen roligt. Riktigt riktigt humör på topp. Vi mötte en massa mä:nniskor och bjöd till höger och vä:nster. Eftersom pengarna tog slut knallade jag iväg till hotellet för att hämta mer (man aktar sig fö:r att betala med VISA-t här. När jag kom tillbaka var det den "andra" Theresia. Ungefä:r som Dr Jekyl and Mr Hyde. Jag ville inte bråka (jag menar verkligen det) så jag gick tillbaka till hotellet och satte mig vid datorn för att slösurfa.
Hon kom tillbaka efter några timmar, tog nycklarna som låg vid databordet, låste in sig pa hotellrummet och vä:grade sedan att släppa in mig en lång stund.
Idag bad hon om ursäkt och "kom inte ihåg något". Men kl 13 var hon full som en spruta och började att kalla mig fö:r saker. Jag höll mig undan men 14.30 skulle vi alltså på elefantridning och d i v andra aktiviteter. Hon bara fortsatte att förolämpa mig så jag lämnade sällskapet. Hoppade helt sonika av bussen till aktiviteterna.
Jag ar grymt besviken. Jag har INTE gjort något. Mina funderingar går i banor som att det måste vara en efterreaktion efter detta i Ubon Ratchathani och hennes pappa. Är det så att ilskan över att blivit lämnad går ut över mig ? Hon berättade om en dröm. Detaljerna utelämnade här men innebörden var den att jag svek och lämnade henne.
Men hur många gånger om dagen får inte jag erbjudanden här av vackra tjejer? Varför skulle jag? Jag tycker synd om henne. Hon mår nog inte så bra nu. Men jag orkar och kan inte bära allt hennes lass. Jag försoker verkligen, men ibland blir det för mycket.
Jag känner mig så orättvist behandlad, vill henne allt gott men får bara skit tillbaka.
Imorgon har vi som sagt hyrt en jeep. Jag hoppas att det inte blir samma visa då.
Hon slangde ut mig sedan hon kommit tillbaka fran turen. Forsokte att slanga i hela min ryggsack i poolen. En del hamnade i poolen en del utanfor. Sedan laste hon in sig pa rummet med diverse sakerhetsanordningar. Utlosande faktorn var att jag med ironi i rosten fragade om hon haft det roligt pa elefantridningen
Personal forsokte att fa henne att oppna eftersom jag hade alla mina pengar, VISA o diverse i safen. Hon vagrade och skrek ett antal okvadesord. Till slut tillkallades lassmed som oppnade dorren sa att jag under overinseende av sakerhetspersonal kunde ta mina saker. Sedan checkade jag in pa ett annat rum
Jag kan forsta vad hon gar igenom med allt detta med fadern och modern, ja, forsta kan jag inte men forsoka i alla fall. Men detta var att ga lite val langt. Mycket for langt.
Vet ej var jag skal börja dagens anteckning. Jag vill inte vara allt för utelämnande. Det är ju aldrig ens fel att två träter men idag har jag svårt att se vad min del i det hela skulle vara.
Jag kan börja med att säga att det för min del inte blev någon elefantridning. Men det hela tar egentligen sin början for tva dagar sedan ( och nu skall jag vara snäll och inte utelämna några detaljer)
Något hände i Theresias psyke och rätt vad det var fick jag att ta emot en masa obefogat skäll och ofog. Sedan vände hon och var hur gullig som hälst f&oml;r att sedan vända igen och tvärvända och vara hur elak som helst.
Igår var det på detta vis hela dagen. Men till slut lugnade allt ner sig och vi gick ut och hade verkligen roligt. Riktigt riktigt humör på topp. Vi mötte en massa mä:nniskor och bjöd till höger och vä:nster. Eftersom pengarna tog slut knallade jag iväg till hotellet för att hämta mer (man aktar sig fö:r att betala med VISA-t här. När jag kom tillbaka var det den "andra" Theresia. Ungefä:r som Dr Jekyl and Mr Hyde. Jag ville inte bråka (jag menar verkligen det) så jag gick tillbaka till hotellet och satte mig vid datorn för att slösurfa.
Hon kom tillbaka efter några timmar, tog nycklarna som låg vid databordet, låste in sig pa hotellrummet och vä:grade sedan att släppa in mig en lång stund.
Idag bad hon om ursäkt och "kom inte ihåg något". Men kl 13 var hon full som en spruta och började att kalla mig fö:r saker. Jag höll mig undan men 14.30 skulle vi alltså på elefantridning och d i v andra aktiviteter. Hon bara fortsatte att förolämpa mig så jag lämnade sällskapet. Hoppade helt sonika av bussen till aktiviteterna.
Jag ar grymt besviken. Jag har INTE gjort något. Mina funderingar går i banor som att det måste vara en efterreaktion efter detta i Ubon Ratchathani och hennes pappa. Är det så att ilskan över att blivit lämnad går ut över mig ? Hon berättade om en dröm. Detaljerna utelämnade här men innebörden var den att jag svek och lämnade henne.
Men hur många gånger om dagen får inte jag erbjudanden här av vackra tjejer? Varför skulle jag? Jag tycker synd om henne. Hon mår nog inte så bra nu. Men jag orkar och kan inte bära allt hennes lass. Jag försoker verkligen, men ibland blir det för mycket.
Jag känner mig så orättvist behandlad, vill henne allt gott men får bara skit tillbaka.
Imorgon har vi som sagt hyrt en jeep. Jag hoppas att det inte blir samma visa då.
Hon slangde ut mig sedan hon kommit tillbaka fran turen. Forsokte att slanga i hela min ryggsack i poolen. En del hamnade i poolen en del utanfor. Sedan laste hon in sig pa rummet med diverse sakerhetsanordningar. Utlosande faktorn var att jag med ironi i rosten fragade om hon haft det roligt pa elefantridningen
Personal forsokte att fa henne att oppna eftersom jag hade alla mina pengar, VISA o diverse i safen. Hon vagrade och skrek ett antal okvadesord. Till slut tillkallades lassmed som oppnade dorren sa att jag under overinseende av sakerhetspersonal kunde ta mina saker. Sedan checkade jag in pa ett annat rum
Jag kan forsta vad hon gar igenom med allt detta med fadern och modern, ja, forsta kan jag inte men forsoka i alla fall. Men detta var att ga lite val langt. Mycket for langt.
lördag, september 01, 2001
Thailand 2001 - Dag 23
Phuket lordag dag den 1 september
Tyvarr har denna dags anteckning forsvunnit i det bla men finns uppbackad. Den kommer alltsa igen
Wojtek 2001-09-04
Tyvarr har denna dags anteckning forsvunnit i det bla men finns uppbackad. Den kommer alltsa igen
Wojtek 2001-09-04
fredag, augusti 31, 2001
Thailand 2001 - Dag 22
Phi-Phi Island fredag den 31 augusti
Att inte stanna mer an en dag pa Phi Phi Island var nog det storsta misstaget pa denna resa. Jag har aldrig sett vackrarae natur. Grekland, slang dig i vaggen. Underbart lamga sandstrander med finkornig vit sand. Palmer och klippformationer som slar allt som jag tidigare har sett. Som jag skrev igar. Mycket narmare ett paradis pa jorden kan man inte komma. Sevicen var den allra basta som man kan tanka sig. Det lugnet som man finner i sjalen under sadana forhallanden ar precis vad en stressad vasterlanning behover. Jag onskar att fler fick uppleva denna harmoni.
Men som sagt. Jag hade kunnat stanna dar langre. Jag hade faktiskt kunnat att tanka mig fortsatta denna resa hur lange som halst om det inte var for att jag langtar sa efter Jackie. Tanker pa Irlandarna som skulle resa i tva ar. Vilken livserfarenhet far man inte av en sadan tripp. Vad det vidgar en manniskas p g a vardagen allt for inskrankta synen pa problematik av alla slag. Manga av de s k debbatttorerna i Sverige fr ett tunnelseende och kan inte se bortom det som rapporteras och debbateras i Svensk TV (inkl mig sjalv). Faktum ar att det ar forst nar man sjalv er och talar med manniskor som man forstar de verkliga problemen, ej de som som skapas av media och av politiker.
Att inte stanna mer an en dag pa Phi Phi Island var nog det storsta misstaget pa denna resa. Jag har aldrig sett vackrarae natur. Grekland, slang dig i vaggen. Underbart lamga sandstrander med finkornig vit sand. Palmer och klippformationer som slar allt som jag tidigare har sett. Som jag skrev igar. Mycket narmare ett paradis pa jorden kan man inte komma. Sevicen var den allra basta som man kan tanka sig. Det lugnet som man finner i sjalen under sadana forhallanden ar precis vad en stressad vasterlanning behover. Jag onskar att fler fick uppleva denna harmoni.
Men som sagt. Jag hade kunnat stanna dar langre. Jag hade faktiskt kunnat att tanka mig fortsatta denna resa hur lange som halst om det inte var for att jag langtar sa efter Jackie. Tanker pa Irlandarna som skulle resa i tva ar. Vilken livserfarenhet far man inte av en sadan tripp. Vad det vidgar en manniskas p g a vardagen allt for inskrankta synen pa problematik av alla slag. Manga av de s k debbatttorerna i Sverige fr ett tunnelseende och kan inte se bortom det som rapporteras och debbateras i Svensk TV (inkl mig sjalv). Faktum ar att det ar forst nar man sjalv er och talar med manniskor som man forstar de verkliga problemen, ej de som som skapas av media och av politiker.
torsdag, augusti 30, 2001
Thailand 2001 - Dag 21
Phi-Phi Island torsdag den 30 augusti
När jag denna dag skall gora denna denna anteckning ar jag allt annat an glad. Min laptop stendog. Den har varit lite "seg" den senaste tiden men idag lade den ner verksamheten helt och hallet. Inte kul for maskinen ar inte mer an knappt 4 veckor gammal. Det blir alltsa svart att uppdatera sajten nu. I vart fall blir det inte tal om bilder efetrsom digitalkameran inte gar att tomma. Tur att hag har en vanlig kamera ocksa.
Vi ar hursomhelst pa Phi Phi Island nu. Man tar sig hit per bat fran Phuket. En resa som tar ungefar 2 timmar. och ca 2 timmar for att ta sig till baten. Stallet som sadant kan val bast liknas vid ett paradis. En underbar natu8r. Pa vagen hit kom vi i samsprak med ett par valdigt vänliga italienare. Bada pysslade med musik och jag som musiker hade en del att prata med dessa killar om. Mycket vänliga själar.
Det var när jag skulle kopiera av lite musik som den ene av dem hade gjort som datorn totalvägrade att fungera. Inte ens att sätta igang. Det måste vara Tiger :) Nåväl. Stället vi bor på måste vara ett av de vackraste jag någonsin har sett och varit pa. Rena lyxen.
Dessutom hände något som gjorde mig extremt lycklig idag. men det ar ej offentligt. men jag blev.... Mitt hjärta smälte
När jag denna dag skall gora denna denna anteckning ar jag allt annat an glad. Min laptop stendog. Den har varit lite "seg" den senaste tiden men idag lade den ner verksamheten helt och hallet. Inte kul for maskinen ar inte mer an knappt 4 veckor gammal. Det blir alltsa svart att uppdatera sajten nu. I vart fall blir det inte tal om bilder efetrsom digitalkameran inte gar att tomma. Tur att hag har en vanlig kamera ocksa.
Vi ar hursomhelst pa Phi Phi Island nu. Man tar sig hit per bat fran Phuket. En resa som tar ungefar 2 timmar. och ca 2 timmar for att ta sig till baten. Stallet som sadant kan val bast liknas vid ett paradis. En underbar natu8r. Pa vagen hit kom vi i samsprak med ett par valdigt vänliga italienare. Bada pysslade med musik och jag som musiker hade en del att prata med dessa killar om. Mycket vänliga själar.
Det var när jag skulle kopiera av lite musik som den ene av dem hade gjort som datorn totalvägrade att fungera. Inte ens att sätta igang. Det måste vara Tiger :) Nåväl. Stället vi bor på måste vara ett av de vackraste jag någonsin har sett och varit pa. Rena lyxen.
Dessutom hände något som gjorde mig extremt lycklig idag. men det ar ej offentligt. men jag blev.... Mitt hjärta smälte
onsdag, augusti 29, 2001
Thailand 2001 - Dag 20
Phuket onsdag den 29 augusti
När man ser andra kulturer och lär sig nya seder känns tjafset i Sverige så obetydligt. I detta perspektiv ser man beteenden och skeenden på ett helt annat sätt. Annica Tigers sida. En mer inskränkt och komplexfylld människa får man leta efter. Jag kan bara skratta åt hennes skrifter. Men stackars den karl som är med henne. Jag får rysningar.
Tänker bara att glassa omkring, spendera pengar, äta gott, dricka gott, bada, älska och älska med min underbara tjej.
Jag älskar dig Theresia, du är bland det bästa som hänt mig trots alla snedsteg, trots våra meningsskiljaktigheter, trots att vi ibland blir fruktansvärt arga på varann. Puss på dig. Hela världen skall veta att du är underbar.
När man ser andra kulturer och lär sig nya seder känns tjafset i Sverige så obetydligt. I detta perspektiv ser man beteenden och skeenden på ett helt annat sätt. Annica Tigers sida. En mer inskränkt och komplexfylld människa får man leta efter. Jag kan bara skratta åt hennes skrifter. Men stackars den karl som är med henne. Jag får rysningar.
Jag har hittills inte sett så mycket av ”köttmarknaden” men här var det extremt. Totalt det omvända förhållandet. För medan det i resten av världen är så att killen raggar tjejerna och hon väljer är det tvärt om här. Om det kommer in en ensam kille (läs västerlänning) på en bar dröjer det inte länge innan han har sällskap. Huruvida dessa är prostituerade eller ej vet jag inte. Hursomhelst har jag fått höra att det för, det fall att vi skall kalla de prostituerade, inte fungerar så att man betalar för sig genom att ge dem cash utan det sker i form av att man betalar i barer och restauranger. Alltså är det inte så långt ifrån vad vi i västvärden praktiserar. Det är ju fortfarande killen som betalar på krogen och det är killen som förväntas att köpa presenter. Jämställdhet in my as. Dagens kvinnor i Sverige vill ha jämställdhet. Inget ont i det. Men samtidigt vill de behålla sin privilegierade ställning som kvinna genom b l a det jag beskrev ovan.
Men Nu skall jag inte orda mera om det. Jag är faktiskt på semester nu och tänker inte förstöra mitt humör med att tänka på ankdammens snedvridna debatt. För just nu är det lyx och flärd som gäller och jag mår j-ligt bra på det.
Tänker bara att glassa omkring, spendera pengar, äta gott, dricka gott, bada, älska och älska med min underbara tjej.
Jag älskar dig Theresia, du är bland det bästa som hänt mig trots alla snedsteg, trots våra meningsskiljaktigheter, trots att vi ibland blir fruktansvärt arga på varann. Puss på dig. Hela världen skall veta att du är underbar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
