Thailand 2004 - Summering 3

Jag reste iväg för att göra upp med Theresia och skriva en bok, resultatet blev inte som jag tänkt mig.

Jag blev kär. Jag är kär, dessvärre i tre personer. Kan man vara kär i tre personer? Ja, jag älskar dem alla på sitt sätt. Djoy, DaDa och Helen. Även om Kooky var den som jag egentligen skulle ta lämnade hon inget större intryck på mig, eller gjorde hon? Jag sa ju förut att det inte sa kick mellan mig och Dada, jag har också sagt att det aldrig sa klick mellan mig och Helen. Kanske är det så att jag börjar revidera allt. Kanske är det så att alla klick kommer efteråt.

Jag älskar dem alla på mitt sätt. Alla har hittills älskat mig. Men är det bara en illusion? Den som jag älskat och givit mitt hjärta har övergivit mig. Utan förklaring, bara gått sin väg. Jag kommer aldrig att komma över henne. Men kanske har jag gjort en ny upptäckt.

Monogamin är inget för mig. Jag har idag upptäckt att jag älskar flera personer, alla på ett speciellt sätt. Det kan inte vara så att människan är skapt för monogami. Känslorna, drifterna är långt större än att begränsa sig till en person. Vi vill gärna tro på denna livslögn men i verkligheten fungerar det inte så. Muslimerna har ju alldeles rätt där med månggifte och allt. DaDa är förresten muslim.

SMS kommer det:

Djoy
When are you coming back to Thailand again? Can you tell me? I want to know all about you! Will wait for you only, darling! Really love you. Djoy loves Wojtek

DaDa
I am so lonely, need you to B with me this night L need you beside me L Miss you 2 much

Med Theresia var det annorlunda. Ville bara ha henne. Börjar väl fatta att jag är ratad där. Fattar bara inte anledningen, men kan misstänka en väldigt enkel, en annan människa, en annan kille. Det är inte konstigare än så.

Frågan är just nu vad jag skall göra med mitt liv? Att springa iväg med en 21-åring idag känns i och för sig lockande men samtidigt fel på många vis. Helen vill inte ha mig och det känns förnedrande. Bara för att jag offentliggjort mitt kärleksliv är jag en skit. Andra män som håller det för sig själva är bättre att knulla efter den välbekanta devisen: ”Det man inte vet har man inget ont utav” Det finns inte då s a s. Men när man tänker efter så är ju detta med att ha sex inte så märkvärdigt, men ändå et tecken på samhörighet och att man betyder en de för varandra. När man då blir ratad känns det inte bra.

Men jag har ju mina flickor och jag får väl vara glad att jag har människor som bryr sig om mig. Min dotter är en sådan kärlek som inte går att byta ut. En helt underbar liten (tja inte så liten längre) tjej. Jag köpte en resväska full med kläder till henne på denna resa. Hon är bara salig över att kunna ta på sig nya kläder varje dag nu.

Kokky sa till mig när vi chattade:
I like that you are a warm, caring and you have a good heart! ...age is not a matter, your heart and your mind is more matter to me and don't forget that woman easily gets old! Maybe when I'm 33 I may look older than you....

Visst har hon rätt där. Jag är alldeles för fixerad vid utseende. Men jag vill ha en vacker kvinna att vakna upp med, att hålla om och älska med. Det funkar inte för mig med en som inte håller dessa krav. Visst blir en kvinna lätt gammal. Jag blir gammal också. Har inte många år på mig längre att finna det som jag inte funnit hittills.

Klart är att jag haft de allra vackraste flickorna i Thailand, inte vet jag vad de såg hos mig, kanske är det hjärtat, som så många trampat på, kanske är jag bara en dum falang. M

en mitt hjärta säger mig att jag behandlat dem så väl jag kunnat, och jag har inte något att skämmas över.

Bästa beviset för det är att de hör av sig, och vill ha … mig

Jag får tacka för denna gång

Thailand 2004 - Summering 2

Efter regnet kommer solen. Igår träffade jag en svensk söt och rolig tjej, kanske lite ung (21), ja det vill säga i andras ögon. Jag stormtrivs. Jag får väl se varthän det bär? Vi ska träffas igen och käka middag hursomhelst. Men här tar offentligheten slut.

Vi ses nästa resa

Thailand 2004 - Summering 1

Ja då är allt som vanligt igen – End of story för denna gång.

Dada skickar SMS likaså Kooky som skickade en liten gullig text som jag behåller för mig själv. Djoy tycks ha försvunnit och det lär väl de andra att göra förr eller senare.

Helen är sur, har blockerat mig och jag har förärats en text på hennes sida

Allt är lika trist och vanligt igen

Thailand 2004 - Dag 20

På planet till Sverige

Nä då. Inget push the limits här inte. Det räckte att satta sig på planet för att gå in i den svenska bubblan. Jag hatar det. Sitter bredvid en alldeles underbart snygg tjej men har som sagt gått in i detta som Sverige för mig in i. Det trots att jag glassar i en förstaklass Boeing. Oj oj. Fördrinkar, efterdrinkar, huvudrätter förrätter, You name it! En service utan dess like.

För övrigt känns det inte bra på något vis. Alltid när jag befinner mig i Asien känns det som om jag kunde fortsätta att vara där hur länge som helst. Precis som jag trodde, hamnar jag redan nu i en ”svacka”, minst sagt. Nyss mådde jag rent ut sagt skitbra men detta med Sverige får mig bara att må så illa. Jag tror faktiskt på fullaste allvar att jag vill flytta härifrån. Jag är inte mig själv i detta land. Mår bara så illa rent ut sagt. Jag vet inte vad det är men det är som om min själ dör när jag kommer hit. Den finns inte. Allt är svart. Det är faktiskt första gången som jag märker detta och gör denna reflektion. Jag dör så fort jag är på väg hit och öppnar mig som en blomma så fort jag lämnar landet. Nä, då, jag är inte någon ”sällskapsresan-invalido” Men allt lättar på något vis. Jag blir en helt annan person. Men nu är det kalla Sverige, attityderna där och mitt beteendesätt. Kallt, beräknande och trist. Ja, just så blir jag också…. Sen får dé lärde tvista om varför men så är det.

Ingen kan anklaga mig för att ha varit trist i Thailand. Jag hade skitskoj och de i min omgivning har haft det mycket bra. Annars hade det aldrig blivit som det blev. Fyra underbara tjejer på tre veckor, och det utan att jag egentligen gjorde något speciellt, bara var mig själv. Jag bara var mig själv och levde efter devisen, ”push the limits”. Varför kan jag inte vara samma person nu? Ingen av dem jag träffat och tillbringat en underbar tid med hade tyckt om förvandlingen nu. För detta är inte jag. Detta är jag i en såpbubbla. Detta är jag som jag minst tycker om mig själv.

Hursomhelst är det något med Sverige som förvandlar mig. Kanske är det att man förväntas att vara på ett visst sätt, vad vet jag, men annorlunda blir det, annorlunda blir jag.


På Stockholms Central

Sitter och väntar på tåget och har så gjort i ett antal timmar nu. Funderar mer och mer på möjligheterna till att flytta. Kanske skulle jag ändå släppa loss på samma sätt och vara den människa jag egentligen är och kanske skulle då allt lossna även här.

Klart är redan såsom Helen redan konstaterat att jag starkt funderar på att ta hit tjejerna. Fast i ärlighetens namn vet jag inte vem jag skulle ta hit i så fall. Egentligen tyckte jag om alla tre. Alla var de speciella på sitt sätt. Fast Djoy var ju snyggast. Kooky mest välutbildad och Vilka kvalitéeer som var mest påtagliga när det gäller DaDa får jag nästan behålla för mig själv.

Jag antar att det bästa jag kan göra just nu är att ta det lugnt, åka hem och sova på saken. Sedan lär jag väl vakna upp och återigen gå in i gamla spår.

Thailand 2004 - Dag 19

Visst var hon ett ess. 22 år, perfekt engelska, utexaminerad till hösten från Handels i Bangkok och jag känner att jag får sova på saken, för inte har det blivit mycket sovet på denna resa :)

Frågan är, vad har jag åstadkommit här? Brutit hjärtan? Bekräftat mig själv? Jag har i alla fall försökt att vara snäll, men visst känner jag mig lite taskig mot Helen och visst är det så som hon skrev i inledningstexten. Bekräftelse är vad det hela har handlat om.

Är jag då bekräftad? Svar ja. Har jag kommit över Theresia? Ja, återigen måste svaret bli ja! Efter den senaste de-ja-vun (med Nana hotell) är det inte mycket som jag har till övers för henne. Dvs rent intellektuellt, gudarna vet vad jag hade gjort om hon imorgon kom och sa att det är vi!

Fast nu vet jag ju att jag duger, duger riktigt bra och står relativt högt i kurs. Det är inga dåliga tjejer som bekräftat mitt ego. I ärlighetens namn har jag nog aldrig haft så många snygga, rara tjejer tidigare. Alla speciella på sitt sätt.

Frågan är vad som händer härnäst? Utan tvekan föll jag som en fura för Djoy. Även om jag knappt kan kommunicera verbalt med henne. Hon igår ikväll var mycket intelligent, vacker, otrolig kropp, ambitiös och bara så snäll, vi ska förresten träffas ikväll igen innan jag sätter mig på planet. Dada då? Ja hon ringer varje dag och jag känner mig taskig för det känns som att jag inger falska förhoppningar för henne. Hon var snäll och rar men ”klicket” kom aldrig. Shompoo som jag träffade första kvällen är nog totalt uträknad.

Jag är nog fullständigt puckad när allt kommer omkring. För ikväll sitter jag på ett flygplan och lämnar allt detta bakom mig. Nya män kommer att komma för dem här och jag kommer att sitta i kalla Sverige där egotripp, fanatism och feminism är det allena rådande. Fyyyy…..

Välkommen hem på mig själv.

”Push the limits” Wojtek! Det kanske är exakt vad jag skall göra i Sverige.

Thailand 2004 - Dag 18

Öppna ditt hjärta och tänj på gränserna!

Första ensamma natten på länge. Kändes konstigt att vakna upp och… ja just det ”all by my self”.

Igår tillbringade jag kvällen med att skälla på Helen. Vi var väldigt duktiga på det båda två för övrigt. Tänk att man under två tre timmar hinner att kläcka så mycket.

Min telefon gick varm igår. Dada, Djoy, Maria, Anna, Shompoo, alla ringde igår. Och jag blev lika glad för varje samtal.

Idag är jag nervös för daten ikväll. Det är ett riktigt ess som jag skall träffa. Ess gör mig nervös, men det är bara att: ”open your hart and push the limits”.

Och visst… det är ju bara paradoxer när allt kommer omkring…

Thailand 2004 - Dag 17 del 2

Snacka om dåliga vibbar! Jag är framme i Bangkok och tittar i en karta. Det första jag får syn på är Nana Hotell som jag bor granne med. Vilken hemsk avsmak jag får! Förutom det som drabbat mig i Sverige den 6 december när våra liv gick skilda vägar är nog det med Nana bland det värsta. Jag känner att jag inte riktigt klarar detta. En ”de-ja-vu” utan dess like. En riktigt dålig sådan och en sådan som får mig att tänka efter. Vad är det jag ser hos henne egentligen??

Nyss mådde jag ju hyfsat bra, eller t o m riktigt bra, och nu??? Vad sjutton skulle jag här i Bangkok att göra? Nana hotell. Fy faaan!!!

Att jag överhuvudtaget tänker på den människan! Just nu mår jag riktigt illa!

Men kanske, kanske är det nyttigt. Kanske får det mig att tänka klart.

Jag grät mig igenom resan hit och nu känner jag bara hat över allt svek från Theresia, hela tiden!! Jävla fitta, det är vad hon är. Inte värd mig, inte en sekund. Och hennes namn skall jag bära resten av mitt liv…

Thailand 2004 - Dag 17

När jag denna morgon lämnade Patong är det med Djoy på näthinnan. En förtvivlad och gråtande Djoy som älskar mig. Igår natt kom hon efter jobbet. Hon bjöd på käk och öl och sedan bara grät och grät voch grät. Jag med. Kanske är det så att kärleken inte bara finns för människan som behandlat mig så illa. Kanske är det så att jag också har starka känslor för Djoy. Men kommer jag någonsin att kunna se henne igen?

Jag har just nu bara henne i huvudet, och när jag lämnar hotellrummet och hon sover i min säng, så otroligt vacker, ung. Vad såg hon hos mig? Varför kommer en tjej från denna kultur och bjuder på allt? För att hon älskar mig? Varför skulle någon älska mig? Det finns väl inget hos mig att älska.

Klart är att jag får revidera mina tankar från igår kväll, det kanske inte är Theresia längre, det kanske har kommit in en ny människa i mitt hjärta

Kanske en lika omöjlig kärlek igen.

Thailand 2004 - Dag 16 del 2

Jag kan inte vara riktigt klok i huvudet. Här har jag träffat två helt underbara människor som dessutom råkar vara bland de snyggaste jag någonsin haft och så går jag och grubblar över Theresia. Skall jag för evigt vara fast i henne?

Men jag vet varför. Att inte få en förklaring är det som gör mest ont. Känslan att inte veta varför. VARFÖR???

Allt känns bara som en tillfällig omplåstring, en tillfällig lycka som inte kan ersätta den sorg och förlust som jag känner. Jag har ju insett att jag inte finns för henne och att det finns andra i mitt ställe och att jag skall hålla mig långt långt borta. Men mitt hjärta har fått sig en törn som jag aldrig kommer att hämta mig ifrån.

Imorgon Bangkok, sedan Sverige. Inte har jag blivit lyckligare eller kommit över något. Bara befäst att det bara finns en för mig som jag alltid kommer att älska, och hon vill inte ha mig!

Thailand 2004 - Dag 16

Jag vände in och ut på plånboken och se, där ramlade det ut lite slantar. Följaktligen studsade jag iväg och köpte en biljett och hotell i Bangkok. Imorgon bitti sticker jag och är i Bangkok tills det är dags att åka hem till Sverige på lördag. Problemet är bara att jag inte får tag på Kooky. Mobiltelefonen ”går inte att nå för tillfället”. Om inte annat så får jag lite storstadspuls innan jag åker hem. Bangkok är ju verkligen en alldeles speciell stad. Nytt, gammalt, kultur, tro, sex, blandas i en jättegryta. Har bara inte fattat var jag hamnar, d v s var hotellet ligger, men det skulle vara centralt, å andra sidan är ju allt centralt i Bangkok.

Sedan Dada åkte hem i söndags har jag tillbringat min tid med Djoy. Får väl se om det blir någon fortsättning på det hela eller om jag skall betrakta allt detta som sommarflörtar. Djoy är den tredje tjejen här och jag kan inte annat än att säga att jag tyckte/tycker mycket om henne. Häromdagen var det ju nästan på gränsen till förälskelse. Ett klick som inte är så vanligt att man upplever, det trots språkbarriärer och allt. Men från det till att ta hem henne till Sverige är steget stort för oss båda. Jag får väl se hur det känns när jag lämnat allt detta bakom mig och kommer hem. Klart är ju att hon är rolig, snäll, snygg och som Helen uttryckte saken: ”uppfostrad i rätt kultur”. Helen tror att jag kommer att göra ett val mellan dem och sedan ordna så att någon av dem kommer hem till Sverige. Återigen var det tårar när vi kom underfund att nu är stunden kommen, nu är det roliga över.

Sverige ja, där finns det en liten/stor människa som väntar som jag saknar oerhört nu. Jaqueline, min alldeles underbara dotter. Jag har skickat några SMS men hon vet nog inte hur man svarar eller så finns det inga pengar på kortet. Hursomhelst så ses vi ju snart igen.

På fredag när lönen ramlar in skall jag storhandla i Bangkok. Kläder, kläder och åter kläder. När jag åkte hit tog jag med mig en t-shirt och ett par byxor. Allt annat har jag köpt här. Billigt är bara förnamnet. Men nu skall det köpas saker till mina nära och kära och till mig själv. Jag skall förnya hela garderoben.

Hoppas bara att det inte strular med lönen, annars ligger jag lite risigt till, fredag till lördag. Men jag har ju en hembiljett och lite reserver när jag väl hamnar i Sverige.

Thailand 2004 - Dag 15

Det ser inte ut att bli något av Bangkok vilket är väldigt synd. Hade verkligen velat träffa Kooky. Jag har tillbringat många timmar i telefon med henne. Hennes engelska är helt perfekt då hon går i något slags engelskt Universitet. Hon verkar snäll och dessutom snygg och välutbildad. Man skulle kunna fråga sig vad hon vill en gubbe som jag. Helen sammanfattade alla mina huvudbryerier helt enkelt med: ”Hopp om en bättre framtid”.

Är det så, då finns ju jag inte någonstans för dem utan fungerar som en gateway, eller en ”språngbräda” som Helen uttryckte saken.

Oavsett vilket är ju jag inte fri. Jag kommer aldrig att bli fri. Skickade detta till Theresia tillsammans med ett kort:

”Nu har jag förevigat dig
Det som står på den översta
tatueringen är Satchima på
thailändska.

Du är den människa som jag
älskat och fortfarande älskar
passionerat

Därför skall jag bära med ditt
namn resten av mitt liv”

Thailand 2004 - Dag 14

I Bangkok väntar en annan tjej, Kooky (på bilden bredvid) som också är högskolestuderande. Jag hade lovat att dyka upp denna vecka men nu börjar pengarna tryta…

Jag vet varken in eller ut nu. Klart är att mitt luftslott kommer att spricka snart. Fem dagar kvar…

Här ligger Djoy vid min sida och sover. Det börjar kännas tjatigt att alternera på det viset. Inte juste mot någon. Patong börjar jag också kunna nu. Funderar på att ta det riktigt lugnt i två dagar för att dra ner på kostnaderna och sedan på onsdag sticka till Bangkok och träffa Kooky. Det är ju ändå bara ett luftslott allting, så varför inte passa på?

Fortsättning följer

Thailand 2004 - Dag 13

Dada och jag har igår haft den trevligaste kvällen hittills. En rent ut sagt förbaskat trevlig kväll. Vi åkte och tittade på en otroligt bra föreställning eller kanske man skulle kalla det för en show som handlade om Thailändsk kultur, eller rättare sagt myten om Kamala. På sina ställen var det så vackert att tårarna rann. Tur att det var så mörkt i lokalen. Anläggningen som det hela tar plats i, och showen, har för övrigt fått priset som bästa ”vad-det-nu-är” och det med all rätta. The Phuket Fantasy är förresten ett passande namn. Dessförinnan åt vi på världens största bufférestaurang med all upptänklig mat från världens alla hörn.

För att tjata ihjäl mig om Theresia kunde jag inte låta bli att tänka på att hon borde se något sådant för att förstå mer än bara det som vi tog reda på sist vi var här. Den Thailändska kulturen är verkligen djupare än vad vi kan föreställa oss och elefantens roll (som ju är Thailand nationalsymbol) har jag kanske börjat begripa efter att ha sett showen. I stort sett ligger det till ungefär som i vår tro. Först levde människorna i harmoni sen kom det onda och sen kom Kamala och räddade världen, och Kamala var en elefant. Det var en spektakulär föreställning med trapetsdansöser lasershower film och all möjlig teknik och nte en död minut.

Efteråt åkte vi hem till hotellet, hon var trött ville sova, jag uppspelt och ville varva ner. Men varva ner blev det inte utan en djup diskussion om kärlek och dylikt, men denna behåller jag för mig själv

Idag på dagen hjälpte jag henne med diverse arbeten till universitetet som hon låg efter med och som skall inlämnas imorgon. Trevligt med en intelligent tjej och trevligt att visa att man själv kan hjälpa till på samma nivå.

När hon skulle åka idag grät hon, hon gjorde allt för att dölja det men när vi höll om varandra såg jag hur tårarna sipprade fram och det blev ett känslosamt avsked.

Men knappt hann jag hem förrän telefon började att pipa, Djoy på tråden igen…

Thailand 2004 - Dag 12

Inte började jag att yra om Djoy med Dada Men det var något hos henne som fick mig påmind om människan jag inte längre skulle tänka på överhuvudtaget. Vi gick ut och käkade middag när hon kom, och det var på en sådan restaurang med liveunderhållning av det större slaget. Ett niomanna live band. Men de började att spela musik där texterna började att med all oönskvärd tydlighet tala sitt eget språk till mig blev det nästan för mycket. Dels tänkte jag att överhuvudtaget inte borde vara här för Djoys skull dels att de berörde mig och refererade till…. Ja, just det.

Vad det gäller Djoy sa jag helt enkelt som det var till henne och det var OK, ja, OK var det nog inte men hon skickade detta:

”Darling, I want u and I miss you more than you know”

Idag kom det ett meddelande från henne igen:

”My prince, now I miss you so much, think that if you forget me… I die… darling”

Det låter ju onekligen som att den tjejen gillar mig skarpt

Jag hade igår tänkt att dagen anteckning skulle vara någon slags uppgörelse med Theresia för det började kännas så och det kanske till viss del gör det idag också men precis som jag tror att tankarna på henne är borta så börjar det att mala och mala. Istället för att se verkligheten, allt svek och allt som jag utsatts för ser jag bara det som är bra. Vi har allt en bra lustig hjärna som förtränger det som inte är behagligt och framhäver det som är bra. Jag har nog en extra skruv lös när det gäller det för jag har lyckats att förtränga all skit som jag utsatts för och det jag utsatt henne för

Thailand 2004 - Dag 11

Jag kunde inte låta bli att träffa Djoy. Jag ringde igår på dagen och hon kom som ett skott. Vackrare än någonsin. Vi tog en tur med bilen till en helt otrolig utsiktsplats och bara njöt. Nåja, njöt är väl att ta i. Den hittills varmaste dagen.

På kvällen var vi ute och stämningen var minst sagt hög, Vi dansade skrattade och hade väl den hittills roligaste kvällen. Nu ligger hon här bredvid och sover. På kvällen kommer Dada och jag vet inte vad jag ska göra. Djoy verka tycka väldigt mycket om mig Och Dada åker en sträcka motsvarande Göteborg Stockholm för att träffa mig.

Jag har ställt till det!


Kl. 15.00

Nu har jag lämnat henne hemma med förevändningen att jag måste lämna tillbaka bilen, vilket jag i o f s var tvungen att göra. Men så fort jag lämnat henne känner jag nog att jag är en skit som tar hit Dada. Djoy hade ju gråtit, varit helt förstörd när jag försvann, och var nu uppenbarligen och synbart mycket glad över att se mig igen. Jag får förklara som det är att jag redan lovat att träffa Dada och inte kan backa ur det. Men det blir väl en smocka som hon inte kommer att ta och chanserna till det som vi pratade om igår, nämligen att hon skulle hälsa på i Sverige lär väl vara minimala.

Å andra sidan är ju Dada mycket trevlig hon också. Men vi har inte haft sådär jätteskoj som jag och Djoy(jag minns inte när jag hade så skoj som igår), och även om hennes engelska inte är den bästa (praktiskt taget obefintlig) så är det något som sa klick. Ett klick som aldrig infann sig med Helen. Jag tyckte väldigt mycket om henne och tycker väldigt mycket om henne även om hon nu bara kastar skit på mig (i o f s ganska förståeligt om man får läsa detta) men det som infann sig med Theresia och med min dotters mor och Djoy (tror jag) kom helt enkelt inte. Visst kan man växa in i en djupare relation vilket jag hade hoppats på men detta som kallas förälskelse blev det inget med. Jag kan älska Helen, och gör det också, men passionen, förälskelsen kom aldrig. Jag vill följaktligen gärna vara vän med henne men det vill inte hon med motiveringen att jag ljugit och inte tänkt på hennes känslor. Det råkar bara vara så att jag aldrig ljugit om något för henne (har för dåligt minne för det ;) och jag har brytt mig, försökt att få henne att må bra. Detsamma kanske lyser igenom i mina kontakter här att jag är snäll och bryr mig men något som inte syns än, det är hur jag genom detta kan få människor att känna sig låsta eftersom jag alltid tror mig ha den bästa lösningen på allt varvid partnern blir mer eller mindre handlingsförlamad. Helen hade varit bra för mig med tanke på det för hon är en mycket intelligent tjej och har en egen vilja som ingen sätter sig på. Hon är dessutom mycket snäll och lojal och ser bra ut, även om våra kroppskonstitutioner är något annorlunda, det är snarare hon som skulle bära mig till sängen på bröllopsnatten :)

Men det är ju bara skit att inte jag förälskade mig utan bara tjatade om Theresia. Men man kan ju inte rå för vad man känner.

Just nu känner jag att jag skulle vilja gå ut och äta en fin middag med Djoy och att detta med Dada kunde vänta. Har en känsla av att jag kommer börja att yra om Djoy med Dada precis som jag yrar om Theresia med Helen.

Så, nu får det räcka för idag, nu har jag yrat färdigt.

Thailand 2004 - Dag 10

Jag har uppenbarligen strulat till det. Patong är inte så stort och nu börjar jag att bli känd som en ”butterfly”. Djoy hade blivit skitledsen och gråtit stora floder enligt hennes kompis hon bor med och som manande kom med pekfingret. De hade sett mig på stan med den nya tjejen. För min del blev det inte mycket bättre av några SMS jag fick idag från Helen. Hon menar i stort att jag är en ”råtta” och att hon nu hittat en 24-årig sydamerikan

Mitt svar:
”Ja så har råttan brutit lite hjärtan här också för råttan glömde att det är människor”

Helen
Är vi inte det allihop? Ja alla vi som du utnyttjat för att stärka ditt eget ego? Äckel är vad du är!

Här sitter jag idag och hur jag än bär mig åt kommer jag att göra någon illa. Igår hade jag lämnat ett SMS om att Djoy skulle höra av sig antingen igår eller idag så att vi kunde hitta på något idag. När hon ringde hade jag redan somnat. Fem missade samtal på telefonen, alla från henne. Imorgon skall Dada komma.

Jag vet inte vad jag ska göra. Gillar skarpt båda två. Djoy är aningen fräschare Dada en bra bit intellektuellare men har inte lika nära till skratt som Djoy. Båda två är otroligt omhändertagande och otroligt vackra. Jag vet inte hur jag skall bära mig åt men hur jag än kommer att bära mig åt blir det fel och det slutar antagligen som alltid när det är så (nog för att det var många år sedan som jag var i en sådan sits) att man mister båda eftersom jag ju är ett "äckel" och en "råtta". Men mista dem kommer jag ju dessvärre göra i vilket fall som helst. Det är bar a nio dagar tills jag ska åka hem.

Men en sak är bra, jag har knappt tänkt på Theresia, och boken, d v s uppgörelsen, ligger nere och kommer nog att så göra varför jag tills vidare stänger ner den länken

Thailand 2004 - Dag 9

Hon kom igår och åkte ikväll. En ambitiös tjej som studerar vid en handelshögskola. Skärpt sådan, med andra ord och en tjej som jag fick utbyte av även intellektuellt. Gårdagens bild hade jag fasat för att den skulle ljuga men nä då, precis lika vacker i verkligheten som på bilden. Vi hyrde bil och åkte runt lite och kollade på omgivningarna. Trevligt rent allmänt hela dagen.

Men när hon åkte fick jag åter min ensamångest och ringde Djoy från i förrgår, eller när det var, och vi ska träffas ikväll. Ja ja, jag vet att jag är tokig. Men det är inget jag kommer att ångra när jag så småningom ligger på dödsbädden. Tvärt om kommer jag vara glad att jag tog för mig när chansen fanns.

Men jag fasar för Sverige och dess kalla breddgrader och attityder.

För alla som undrar vill jag bara tillägga att det här inte handlar om sexköp utan vanliga tjejer som jag träffat på olika sätt. Fast som jag ju beskrev innan så är ju den definitionen hårfin.

Thailand 2004 - Dag 8

Igår natt kunde jag inte sova och gick ut en sväng för att promenera. Om nätterna fylls Patong med sk ladyboys, eller som vi kallar de på svengelsa, ”shemales”.

Faktum är att jag sprungit på dessa både här o där i Asien, ja, dessa resor på hemssidan här är ju inte alla jag gjort, men detta var något av det mest extrema som jag någonsin sett. Det fanns inte en vanlig människa ute vid kl. 3-4. Och när alla började samlas kring mig var det nästan, ja inte bara nästan, som att utmana ödet. Hela stranden var fylld med folk av alla de konstiga slag och alla började samlas kring mig! Jag tänkte att nu är det kört, nu blir man rånmördad som en dum ”falang”. Men det gick bra, jag snackade med dem och hade faktiskt riktigt skoj och kom så småningom hem till hotellet

(ensam märväl, för att undvika missförstånd)

Tänker i det sammanhanget på ett SMS som jag fick precis i samband med det, eller direkt när jag kom hem. Känns lite som om det fanns en direkt connection emellan oss och det känns väldigt skumt. Precis som jag tänker på henne kommer alltså detta.

”… Du har valt ett udda sätt att ta livet av dig, eller vad du nu sysslar med? Men hur skall du ta itu med konsekvenserna av ditt handlande om du inte lyckas? *ledsen*

Det var hjärtskärande. Själklart står det ganska mycket mer i SMS:et som jag inte vill citera men som ungefär har innebörden att jag skadar henne oerhört genom att bete mig som jag gör och att jag av någon underlig anledning är svartsjuk när hon har sex med andra. Men där låg jag mitt i natten och tänkte på henne när det kom. Och visst är det just det som jag håller på med. Ett självmord. Jag utsätter mig för den ena faran efter den andra. Precis som igår, precis som vissa oskyddade samlag. Det är ju inget annat en rena rama skära självmordsförsöket. Dessutom skadar jag människor.

Vad vinner jag då? HIV? Vad? Theresia? Henne som skrev SMS? Självkänsla?

Klart är att allt börjar kännas olustigt igen, och när det gör det då är det dags igen för ”nya tag”. Som alla förstår är det åter igen inte aktuellt med den förra tjejen av olika skäl. Idag är det dags för ett mera seriöst försök att finna lycka *ha ha ha*. Jag har i vart fall under ett halvårs tid mailat och chattat med en tjej härifrån, ja, d v s från en stad belägen ca 6 timmars bilväg härifrån. Så idag kommer hon på besök.

Fast redan nu börjar det av olika skäl kännas som bondfångeri igen. Kanske bara en känsla men den brukar alltid slå in rätt. Jag får se. Det är i alla fall hon på bilden har bredvid.

Thailand 2004 - Dag 7

Igår blev det en skön dag vid poolen hela eftermiddagen. Jag kan äntligen simma efter att ha måst undvika vatten en hel vecka, eftersom nygjorda tatueringar inte tål vatten. Det var rent ut sagt *gör-skönt* Äntligen lite semester och *sol och bad*

Jag har de senaste dagarna haft sällskap och hon har varit med i två dagar nu. Synd bara att nivån på språkfärdigheterna i engelska inte är de allra bästa bland Thailändarna. Men det är i o f s inte konstigt med tanke på att det är en helt annan språkgrupp. Jag har försökt att lära mig några fraser på Thailändska och de försvinner lika fort ur hjärnan som de kommer in. Bara att försöka uttala dessa ord är en konst. Så när jag ser en västerlänning prata flytande Thailändska är det faktiskt imponerande. Funderar dock på att till nästa gång ta en kurs eller något sådant. Kanske fastnar det något till slut

Förutom alla vackra flickor har jag sprungit på ett par andra människor. MÄN (kors i taket) En norrman från Stavanger och en Skotte. Inga djupare bekantskaper men kul att få prata lite svenska.

Helen jobbar sig. Inte undra på det. Jag har väl inte kläckt ur mig det snällaste till henne på sistone. Nu skall hon ge igen eller vad håller på med. Fick ett SMS där hon säger att hon haft sex med Soheil. Sedan kom ett till där hon säger att hon saknar mig och ett till där hon säger att jag skall glömma henne helt. Sedan jag skaffade mitt Thailändska nummer har det kommit ett 20-tal SMS från henne. Tänker inte fördjupa mig offentligt allt för mycket i mitt förhållande till henne men visst är det underligt, som jag ju tidgare konstaterat, att man ganska snart hamnar i mönster i förhållanden. När jag var tillsammans med Theresia var mönstet det att hon *försvann* med ca 2-4 veckors mellanrum och det fortsatte genom hela vårt förhållande. En annan sådan egenhet var att hon kunde köra över en fullständigt och hänsysnlöst för att tillgodose de egna behoven. Med Helen är det likadant. Intervallerna för dessa svängningar är dock mycket tätare här, bara några dagar. Ingen vidare stabilitet att tala om och dessutom *ett tungt bagage*. Klart att jag tycker om henne och blev svartsjuk när hon skickade detta med Soheil och visst har hon rätt att bete sig eftersom jag gör det. Men skillnaden är att hon gör det för att hämnas och mina anledningar är mycket mera komplicerade än jag vad jag själv lyckas att förstå.

Det finns mycket som jag skulle kunna skriva om här men som inte tål offentlighetens ljus av hänsyn till andra och mig själv.

Ja det blev en lång harrang. Dags att gå ut och njuta av tillvaron *With or without you*

Thailand 2004 - Dag 6

Det blev ju lite party igår. Men jag låter bli att säga så mycket mera. En bild säger ju mer än tusen ord!

Thailand 2004 - Dag 5 del 3

Inte vet jag vad jag håller på med här. Taskig är jag mot dem som håller av mig och säger saker jag normalt inte skulle. Slag under bältet är väl det snällaste man kan säga om mina uttalanden idag till Helen (eller vad hon nu är). Det är kaosartat i huvudet på mig i alla fall.

Jag skall ut i vanlig ordning idag. Kanske kommer jag hem med en fru till slut *ha ha ha*

På bokfronten står det still sedan två dagar. Ingen lust att gräva mer just nu. Vad det gäller kärlek… eh, jag orkar inte skriva mera. Varför denna redogörelse av mitt känsloliv?

Fuck you all!!

Men jag ska igenom detta och jag ska ”bekräftas” om så vid flera små tillfällen. Sen kommer verkligheten i Sverige. Då kommer jag verkligen att hamna i en svacka. Svacka är väl bara förnamnet.

Och till slut så har denna underliga resa inte gett något alls, jo, kanske…. Lite insikt?

Men just nu är det bara att gå ut och testa jaktmarkerna. Vad skall jag annars göra. Jag betalar ju inte mer än 30 papp för att sitta inne på ett j-a hotellrum. Nu skall jag ha skoj även om själen gråter

Thailand 2004 - Dag 5 del 2

Tvåsamhet. Överallt tvåsamhet. Och här kommer man ensam som en annan j-a Nisse. JAG HATAR ENSAMHET. Och ju mer jag är här desto mer inser jag att jag aldrig kommer att bli lycklig igen. Jag har inget att komma med och mina tankar har fastnat på en enda sak. Vissa säger att jag är sjuk. Kanske är jag det. Kanske är det att jag ville så mycket och möttes av likgiltighet och svek. Kanske kallas det för passion. Vad vet jag

Svek, precis som igår. Jag har också svikit och ingett falska förhoppningar, till Helen. Nu tror hon att hon skall ge igen genom att knulla sina X och fixa nya dejtar. Varsågod, ha det bäst. Jag kan inget säga om det. Det verkar dock som om ingen längre bryr sig om det ”långa loppet” Allt är nu, självbekräftelse, pengar, karriär. Precis det jag tror att jag håller på med. Men jag blir istället utnyttjad. Jag tror att jag utnyttjar men i själva verket är det tvärt om. Dum j-a ”Falang” (vit korkad man) som går så långt att han köper presenter till okända kvinnor. J-a idiot!! Det är vad jag är. En idiot. Fullkomligt verklighetsfrämmande! Lever i en fantasivärld. Men det kanske är på det viset psykopater skapas. Svikna, obehövliga, självömkande, obekräftade.

I sanningens namn håller jag på att bli tokig. Kanske lika bra att göra slut. En gång för alla.

Thailand 2004 - Dag 5

Igår var det min tur att bita i det sura äpplet (igen)

”Sånt är livet, så mycket falskhet, den man förlorar vinner en annan.” När jag väl trodde att jag träffat någon som kanske berörde mitt hjärta då visar det sig att jag är utbytbar även i detta land. Nåja, inte konstigt, vem vill ha en gubbe som jag.

Jag får vänja mig vid tanken att alltid bli dumpad av de jag råkar tycka om. Jag får också inse att det inte finns någon kärlek. Bara attraktion och pengar som gäller. Jag kommer aldrig mer att tro på några lögner om att jag betyder något för någon annan.

Här hade man gått och gjort sig till och köpt smycken och så kommer jag och då sitter hon med en annan man. Allt är ett stort horeri. Fast det visste jag ju innan :(

Thailand 2004 - Dag 4 del 2

Tidigare idag skrev jag att jag har dåligt samvete men det behöver jag inte ha längre. Skönt! Helen skall träffa sin gamla KK eller kärlek (jag låter det vara osagt) Soheil och har fixat en date. Jag får lyckoönska

På MSN tidigare idag

Helen säger: Jag har kommit på att du inte alls é den jag trodde. Ialla fall..............jag har fixat dejt på SD. Och idag ska jag träffa Soheil. Så nu vet du vad jag ska göra

Wojtek säger: Ha det sa skoj, Det tänker jag ha
Helen säger: Ja.....faktum är att jag mår bättre nu än jag gjorde när du just hade åkt....så det hjälper att läsa. Men......ska till jobbet nu. Du behöver inte tänka på mig....jag la ner dig igår
Wojtek säger: Lycka till på dejten
Helen säger: Hej med dig. Ja...ska jag
Wojtek säger: Hejdå
Helen säger: Hej
Wojtek säger: Men jag får säga att du verkar nog en smula desperat
Helen säger: Ja.....det är jag. Tänker inte låta dig knäcka mig
Wojtek säger: Låt det inte skina igenom när du träffar daten
Helen säger: Han vet om dig. Visste redan om dig när du o jag gick på dejt
Wojtek säger: OK, ännu en tröstande pappa?
Helen säger: Soheil é det ingen fara med
Wojtek säger: Som lyssnar
Helen säger: Han är bara KK. Nä.....inte så alls. Men vi utbytte "erfarenheter" på SD innan
Wojtek säger: Ja du har ju hängt med länge och ännu inte hittat
Helen säger: Nu såg han att jag va tillbaka och gratulerade mig till att det gått så bra
Wojtek säger: Hmm
Helen säger: Precis. Berättade då hur jäkla bra det hade gått *ironi igen* Men visst.....................jag måste också bekräfta mig
Wojtek säger: Jo jo, men lycka till med Soheil och daten och allt. Jag önskar dig lycka till
Helen säger: Detsamma! Hej då
Wojtek säger: 2:a ggn nu
Helen säger: Ja
Wojtek säger: Hej med dig
Helen säger: Hej då

Ärligt talat så är det svårt att bli berörd eftersom jag egentligen bara har en sak i huvudet. Att bli av med känslorna för Theresia. Det får inte ta tre år som i Annas fall. Jag önskar henne (Helen) också lite lycka. Har flera gånger påtalat att hon ska ta för sig och att jag tänker göra det, så det känns bra att hon gör det nu. Jag hoppas att jag får behålla henne som vän.

Men faktum är att jag fortfarande gråter de mest bittra tårar över den jag passionerat älskat mest i hela mitt liv

Men nu ska jag iväg o träffa en människa som har den snyggaste kroppen jag sett på länge. Snäll och framför allt rolig är hon också. Inget djupsinne där inte. Party, party, party!!!

Thailand 2004 - Dag 4

Fredag är det här hela tiden känns det som.

Jag känner mig som en skit. Har faktiskt dåligt samvete. Även om jag gjorde slut innan jag åkte hit känns det inte bra att genom dessa anteckningar såra en människa som jag faktiskt tycker väldigt mycket om och som har varit mycket lojal och juste mot mig. Men det som jag gör här behöver jag att göra och kommer att fortsätta med. Att utnyttja så många som möjligt och att eventuellt bli fri från Theresia på det sättet.

En ny tjej har jag träffat. Får väl se om vi skall ses någon mer gång. Risken finns för hennes figur är bara hisnande vacker. Men det finns ju så många fler

Thailand 2004 - Dag 3

Livet ter sig tämligen meningslöst idag varför det nog inte blir någon lång anteckning.

Jag mötte samma tjej ute igår igen. Igår är nog snarare idag. 2 gick jag ut.

Hotellet bråkar. De vill ha pengar av mig för en extra person. Det tillägget har jag redan betalt för att disponera rummet fritt. Nåja. Inget finns i hjärnan idag. Varenda hjärncell känns som bortblåst. Men det kanske har varit på det viset länge.

Vad jag än gör, vad jag än skriver så hamnar jag bara djupare och djupare inne i depressionen, men HON bryr sig inte. När jag hamnade på sjukan med 190 i puls utan att läkarna kunde förklara och utan att varken lugnande eller hjärtrytmsreglerande bet, sket hon i det också, trots att jag höll på att dö.

Tack o hej leverpastej.

Thailand 2004 - Dag 2

Stannar inne hela dagen.

Hon kom tillbaka igår. Vi möttes ute och hon hade de mest snygga kläderna. Det var bara wow! Hon är bara… phhh. Tyvärr har jag inga bilder. Kameran blev kvar på hotellet. Men vi var ute och hade skoj.

Idag skulle jag jobba på boken och sidan så jag var inte så pigg på att ha en massa människor omkring mig. Jag sa att hon skulle höra av sig, men ärligt talat så dumpade jag nog henne idag. Det är inte med asiatisk kultur förenligt att sparka ut någon från hotellrummet med en hundring i handen till taxi.

Någon ringde ifrån Sverige idag. Inte Theresia. Kanske någon som verkligen älskar mig. Och jag är bara kall, säger att jag måste göra vad jag måste. Men det är ju så:

A man has to do what he has to do

Men det känns ensamt idag, och jag behöver det kanske. Kanske älskar jag hon som ringde?

Thailand 2004 - Dag 1

Det är inte mycket att tillägga än vad som sades i inledningstexten. Första tjejen är ”avverkad” och jag mår inte så mycket bättre för det. Tre dagar tillbringade vi tillsammans. Hon var snäll, vacker och mycket ung, samtidigt gammal och tärd av livet här i Thailand som inte alltid är lätt för de som bor här.

Tja jag gjorde mig väl inte direkt några illusioner om att få behålla en tjej som är 21 och som jag tog till största delen för att hon påminde om Theresia. Dessutom satte jag igång och tjata om henne. Hur korkad får man vara!?

Däremot sa hon en tänkvärd sak till mig. ”Vad har du egentligen gjort för mig för att jag ska älska dig som inte andra män har gjort eller kan göra?” När hon sa det slog det mig, vad har jag egentligen gjort för någon av min förra flickvänner som ingen annan kan göra. Jag är utbytbar och inte speciell på något vis om man ser på det hela lite krasst och man kan då fråga siig vad kärlek egentligen är om inte en tillfällig attraktion för att sedan gå in i ett mönster som man antingen gillar eller ej.

Jag är inte klok, men jag tänker fortsätta på den inslagna vägen här i alla fall. Thailändskor är i mitt tycke de vackraste kvinnorna i hela världen, även de snällaste och mest förstående och med en mentalitet som passar mig. Kanske springer jag på någon i min jakt efter lycka som vill ha mig, speciellt sedan jag precis tatuerat ”Satchima” på min högra arm :)

Thailand 2004 - Förord

”Du älskar bara en person, Theresia. Hon vill inte ha dig…

Du befinner dig i Thailand för att sörja din förlust. Du ska riktigt frottera dig i självömkan där nere, genom att skriva en bok om din älskade.

När du inte skriver eller sörjer, ska du bekräfta dig själv och din manlighet. Bästa sättet att göra det på, är att knulla så många små asiater som möjligt. Kan du inte bekräfta dig på annat vis, så kan ju de göra det.

Eftersom du trots allt detta inte mår så bra, så kan du ju alltid dricka dig aspackad… och förhoppningsvis må lite bättre”

Tja, jag kunde inte sagt det mycket bättre själv

Wojtek
Patong den 6 juli 2004