Livskvalité

De flesta som jag nu pratat med tycker att jag slösar bort min tallang genom att jag gett mig in på annat än att spela violin. Det i anledning av inlägget känslor och inspelningen här.

Jag kan medge att jag saknar musiken, jag medger att: att slösa bort en tallang är bland det värsta man kan göra och jag medger att jag saknar kultur. Jag saknar turnéerna, upplevelserna både de konstnärliga och världsliga.

För er som inte vet kan jag tala om att jag slutade med musik efter en misshandel av en svartsjuk man, en älskare till min dåvarande flickvän. Jag fick av läkare beskedet att jag aldrig skulle kunna få full rörlighet i min hand. Alternativet var att bli musiklärare. Jag valde att kliva av. Jag klev av på topp, pluggade och blev jurist, men jobbade sedan som konsult i data.

Sedan hände saker i mitt liv som gjorde att jag hamnade i Thailand. Del 1 och del 2.

Men i slutänden handlar allt om livskvalité, val, både frivilliga och sådana man tvingas till. Kanske återvänder jag till musiken, men efter att på nykter kaliber hört inspelningen inser jag att jag har mycket att ta igen, mycket övning och tyvärr gör åldern inte saken lättare. Jag vill inte bli en patetisk figur som jag sett många utav som efter en lång tids uppehåll kommer tillbaka till musiken.

Gott folk, allt handlar om att ha det bra i sitt liv, men jag medger gärna att jag saknar att stå på scen och höra applåderna, jag saknar det innerliga som finns att finna i musik, att förmedla känslor, att skapa känslor, att kunna få folk att känna med hjärtat.

Men jag har det bra, det som kallas för livskvalité!