På det personliga planet

Ett av de största tabun i Sverige, eller för den delen i världen, är att ge sig på att kritisera mödrar eller deras avkomma. I synnerhet om kritiken gäller moderns eller dotterns förhållande till fadern.

Jag hade ett gott förhållande till mamman till http://mason.blogg.se/ innan jag dristade mig att framföra kritik emot hennes dotter. I korthet har dottern en far som inte brytt sig nämnvärt under uppväxtåren och som nu försöker att återuppta kontakten efter insikt.

Kontakten stoppas på alla upptänkliga plan. Jag hade synpunkter som alla kan läsa/lyssna/titta på

Bakom ryggen på mig förs följande resonemang:
http://kolumnen-sweden.blogspot.com/2007/11/relationer.html

”Tycker du borde fråga hennes mor vad hon sagt om dej och vilken avsky hon spytt över dej till andra, hur vidrig du blivit och vilken äcklig hallick du är med ditt så kallade nya jobb där nere, hon skulle aldrig ha kontakt med dej mer.

Jag är förvånad över att du ens kan kalla henne din vän, men din stackare du visste väl inte....”
http://kolumnen-sweden.blogspot.com/2007/11/relationer.html

Sådan mor sådan dotter, eller om det var tvärt om. Jag tror inte de ens vet själva eller ens har förmågan att reflektera!

//ww

PS. Fatima, ta ett kort till på din ”latte” eller dina skor och du gör världen lyckligare

http://www.kolumnen.com