Katastrofer av ofattbara mått drabbar just nu Asien. I Burma ödelade en cylon allt i sin väg och i Kina miste tiotusentals människor livet i en enorm jordbävning.
Stum av förundran tittar jag på reportage där människor berättar hur de mist sina närmaste, detta utan att röra en min. Titta på klippen ovan. Dessa människor pratar om händelser som i vart fall skulle få mig att bryta samman. Men Asiaterna är uppfostrade i en anda där man inte skall visa svaghetstecken, ”never loose your face”
Jag glömmer inte när jag och min X (Theresia) var i Thailand för att hitta hennes föräldrar. När vi så hittat hennes rötter bröt känslostormen loss. Theresia kunde inte hålla tårarna tillbaka (andra veckan dag 13) medan vi träffade våra värdars arbetschefer. De rynkade på näsan, minst sagt. Jag kunde inte förstå hur de kunde vara så kallsinniga.
I Asien skall man aldrig tappa ansiktet, aldrig visa känslor, dessa är svaghetstecken. Med det i åtanke och om man lägger åt sidan politiska aspekter kan man kanske förstå det vi i väst anser vara vansinnigt, nämligen att både Burma och Kina vägrar att ta emot västerländsk hjälp.
Tappa aldrig ansiktet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar