Thailand 2004 - Dag 10

Jag har uppenbarligen strulat till det. Patong är inte så stort och nu börjar jag att bli känd som en ”butterfly”. Djoy hade blivit skitledsen och gråtit stora floder enligt hennes kompis hon bor med och som manande kom med pekfingret. De hade sett mig på stan med den nya tjejen. För min del blev det inte mycket bättre av några SMS jag fick idag från Helen. Hon menar i stort att jag är en ”råtta” och att hon nu hittat en 24-årig sydamerikan

Mitt svar:
”Ja så har råttan brutit lite hjärtan här också för råttan glömde att det är människor”

Helen
Är vi inte det allihop? Ja alla vi som du utnyttjat för att stärka ditt eget ego? Äckel är vad du är!

Här sitter jag idag och hur jag än bär mig åt kommer jag att göra någon illa. Igår hade jag lämnat ett SMS om att Djoy skulle höra av sig antingen igår eller idag så att vi kunde hitta på något idag. När hon ringde hade jag redan somnat. Fem missade samtal på telefonen, alla från henne. Imorgon skall Dada komma.

Jag vet inte vad jag ska göra. Gillar skarpt båda två. Djoy är aningen fräschare Dada en bra bit intellektuellare men har inte lika nära till skratt som Djoy. Båda två är otroligt omhändertagande och otroligt vackra. Jag vet inte hur jag skall bära mig åt men hur jag än kommer att bära mig åt blir det fel och det slutar antagligen som alltid när det är så (nog för att det var många år sedan som jag var i en sådan sits) att man mister båda eftersom jag ju är ett "äckel" och en "råtta". Men mista dem kommer jag ju dessvärre göra i vilket fall som helst. Det är bar a nio dagar tills jag ska åka hem.

Men en sak är bra, jag har knappt tänkt på Theresia, och boken, d v s uppgörelsen, ligger nere och kommer nog att så göra varför jag tills vidare stänger ner den länken

Thailand 2004 - Dag 9

Hon kom igår och åkte ikväll. En ambitiös tjej som studerar vid en handelshögskola. Skärpt sådan, med andra ord och en tjej som jag fick utbyte av även intellektuellt. Gårdagens bild hade jag fasat för att den skulle ljuga men nä då, precis lika vacker i verkligheten som på bilden. Vi hyrde bil och åkte runt lite och kollade på omgivningarna. Trevligt rent allmänt hela dagen.

Men när hon åkte fick jag åter min ensamångest och ringde Djoy från i förrgår, eller när det var, och vi ska träffas ikväll. Ja ja, jag vet att jag är tokig. Men det är inget jag kommer att ångra när jag så småningom ligger på dödsbädden. Tvärt om kommer jag vara glad att jag tog för mig när chansen fanns.

Men jag fasar för Sverige och dess kalla breddgrader och attityder.

För alla som undrar vill jag bara tillägga att det här inte handlar om sexköp utan vanliga tjejer som jag träffat på olika sätt. Fast som jag ju beskrev innan så är ju den definitionen hårfin.

Thailand 2004 - Dag 8

Igår natt kunde jag inte sova och gick ut en sväng för att promenera. Om nätterna fylls Patong med sk ladyboys, eller som vi kallar de på svengelsa, ”shemales”.

Faktum är att jag sprungit på dessa både här o där i Asien, ja, dessa resor på hemssidan här är ju inte alla jag gjort, men detta var något av det mest extrema som jag någonsin sett. Det fanns inte en vanlig människa ute vid kl. 3-4. Och när alla började samlas kring mig var det nästan, ja inte bara nästan, som att utmana ödet. Hela stranden var fylld med folk av alla de konstiga slag och alla började samlas kring mig! Jag tänkte att nu är det kört, nu blir man rånmördad som en dum ”falang”. Men det gick bra, jag snackade med dem och hade faktiskt riktigt skoj och kom så småningom hem till hotellet

(ensam märväl, för att undvika missförstånd)

Tänker i det sammanhanget på ett SMS som jag fick precis i samband med det, eller direkt när jag kom hem. Känns lite som om det fanns en direkt connection emellan oss och det känns väldigt skumt. Precis som jag tänker på henne kommer alltså detta.

”… Du har valt ett udda sätt att ta livet av dig, eller vad du nu sysslar med? Men hur skall du ta itu med konsekvenserna av ditt handlande om du inte lyckas? *ledsen*

Det var hjärtskärande. Själklart står det ganska mycket mer i SMS:et som jag inte vill citera men som ungefär har innebörden att jag skadar henne oerhört genom att bete mig som jag gör och att jag av någon underlig anledning är svartsjuk när hon har sex med andra. Men där låg jag mitt i natten och tänkte på henne när det kom. Och visst är det just det som jag håller på med. Ett självmord. Jag utsätter mig för den ena faran efter den andra. Precis som igår, precis som vissa oskyddade samlag. Det är ju inget annat en rena rama skära självmordsförsöket. Dessutom skadar jag människor.

Vad vinner jag då? HIV? Vad? Theresia? Henne som skrev SMS? Självkänsla?

Klart är att allt börjar kännas olustigt igen, och när det gör det då är det dags igen för ”nya tag”. Som alla förstår är det åter igen inte aktuellt med den förra tjejen av olika skäl. Idag är det dags för ett mera seriöst försök att finna lycka *ha ha ha*. Jag har i vart fall under ett halvårs tid mailat och chattat med en tjej härifrån, ja, d v s från en stad belägen ca 6 timmars bilväg härifrån. Så idag kommer hon på besök.

Fast redan nu börjar det av olika skäl kännas som bondfångeri igen. Kanske bara en känsla men den brukar alltid slå in rätt. Jag får se. Det är i alla fall hon på bilden har bredvid.

Thailand 2004 - Dag 7

Igår blev det en skön dag vid poolen hela eftermiddagen. Jag kan äntligen simma efter att ha måst undvika vatten en hel vecka, eftersom nygjorda tatueringar inte tål vatten. Det var rent ut sagt *gör-skönt* Äntligen lite semester och *sol och bad*

Jag har de senaste dagarna haft sällskap och hon har varit med i två dagar nu. Synd bara att nivån på språkfärdigheterna i engelska inte är de allra bästa bland Thailändarna. Men det är i o f s inte konstigt med tanke på att det är en helt annan språkgrupp. Jag har försökt att lära mig några fraser på Thailändska och de försvinner lika fort ur hjärnan som de kommer in. Bara att försöka uttala dessa ord är en konst. Så när jag ser en västerlänning prata flytande Thailändska är det faktiskt imponerande. Funderar dock på att till nästa gång ta en kurs eller något sådant. Kanske fastnar det något till slut

Förutom alla vackra flickor har jag sprungit på ett par andra människor. MÄN (kors i taket) En norrman från Stavanger och en Skotte. Inga djupare bekantskaper men kul att få prata lite svenska.

Helen jobbar sig. Inte undra på det. Jag har väl inte kläckt ur mig det snällaste till henne på sistone. Nu skall hon ge igen eller vad håller på med. Fick ett SMS där hon säger att hon haft sex med Soheil. Sedan kom ett till där hon säger att hon saknar mig och ett till där hon säger att jag skall glömma henne helt. Sedan jag skaffade mitt Thailändska nummer har det kommit ett 20-tal SMS från henne. Tänker inte fördjupa mig offentligt allt för mycket i mitt förhållande till henne men visst är det underligt, som jag ju tidgare konstaterat, att man ganska snart hamnar i mönster i förhållanden. När jag var tillsammans med Theresia var mönstet det att hon *försvann* med ca 2-4 veckors mellanrum och det fortsatte genom hela vårt förhållande. En annan sådan egenhet var att hon kunde köra över en fullständigt och hänsysnlöst för att tillgodose de egna behoven. Med Helen är det likadant. Intervallerna för dessa svängningar är dock mycket tätare här, bara några dagar. Ingen vidare stabilitet att tala om och dessutom *ett tungt bagage*. Klart att jag tycker om henne och blev svartsjuk när hon skickade detta med Soheil och visst har hon rätt att bete sig eftersom jag gör det. Men skillnaden är att hon gör det för att hämnas och mina anledningar är mycket mera komplicerade än jag vad jag själv lyckas att förstå.

Det finns mycket som jag skulle kunna skriva om här men som inte tål offentlighetens ljus av hänsyn till andra och mig själv.

Ja det blev en lång harrang. Dags att gå ut och njuta av tillvaron *With or without you*

Thailand 2004 - Dag 6

Det blev ju lite party igår. Men jag låter bli att säga så mycket mera. En bild säger ju mer än tusen ord!

Thailand 2004 - Dag 5 del 3

Inte vet jag vad jag håller på med här. Taskig är jag mot dem som håller av mig och säger saker jag normalt inte skulle. Slag under bältet är väl det snällaste man kan säga om mina uttalanden idag till Helen (eller vad hon nu är). Det är kaosartat i huvudet på mig i alla fall.

Jag skall ut i vanlig ordning idag. Kanske kommer jag hem med en fru till slut *ha ha ha*

På bokfronten står det still sedan två dagar. Ingen lust att gräva mer just nu. Vad det gäller kärlek… eh, jag orkar inte skriva mera. Varför denna redogörelse av mitt känsloliv?

Fuck you all!!

Men jag ska igenom detta och jag ska ”bekräftas” om så vid flera små tillfällen. Sen kommer verkligheten i Sverige. Då kommer jag verkligen att hamna i en svacka. Svacka är väl bara förnamnet.

Och till slut så har denna underliga resa inte gett något alls, jo, kanske…. Lite insikt?

Men just nu är det bara att gå ut och testa jaktmarkerna. Vad skall jag annars göra. Jag betalar ju inte mer än 30 papp för att sitta inne på ett j-a hotellrum. Nu skall jag ha skoj även om själen gråter

Thailand 2004 - Dag 5 del 2

Tvåsamhet. Överallt tvåsamhet. Och här kommer man ensam som en annan j-a Nisse. JAG HATAR ENSAMHET. Och ju mer jag är här desto mer inser jag att jag aldrig kommer att bli lycklig igen. Jag har inget att komma med och mina tankar har fastnat på en enda sak. Vissa säger att jag är sjuk. Kanske är jag det. Kanske är det att jag ville så mycket och möttes av likgiltighet och svek. Kanske kallas det för passion. Vad vet jag

Svek, precis som igår. Jag har också svikit och ingett falska förhoppningar, till Helen. Nu tror hon att hon skall ge igen genom att knulla sina X och fixa nya dejtar. Varsågod, ha det bäst. Jag kan inget säga om det. Det verkar dock som om ingen längre bryr sig om det ”långa loppet” Allt är nu, självbekräftelse, pengar, karriär. Precis det jag tror att jag håller på med. Men jag blir istället utnyttjad. Jag tror att jag utnyttjar men i själva verket är det tvärt om. Dum j-a ”Falang” (vit korkad man) som går så långt att han köper presenter till okända kvinnor. J-a idiot!! Det är vad jag är. En idiot. Fullkomligt verklighetsfrämmande! Lever i en fantasivärld. Men det kanske är på det viset psykopater skapas. Svikna, obehövliga, självömkande, obekräftade.

I sanningens namn håller jag på att bli tokig. Kanske lika bra att göra slut. En gång för alla.

Thailand 2004 - Dag 5

Igår var det min tur att bita i det sura äpplet (igen)

”Sånt är livet, så mycket falskhet, den man förlorar vinner en annan.” När jag väl trodde att jag träffat någon som kanske berörde mitt hjärta då visar det sig att jag är utbytbar även i detta land. Nåja, inte konstigt, vem vill ha en gubbe som jag.

Jag får vänja mig vid tanken att alltid bli dumpad av de jag råkar tycka om. Jag får också inse att det inte finns någon kärlek. Bara attraktion och pengar som gäller. Jag kommer aldrig mer att tro på några lögner om att jag betyder något för någon annan.

Här hade man gått och gjort sig till och köpt smycken och så kommer jag och då sitter hon med en annan man. Allt är ett stort horeri. Fast det visste jag ju innan :(

Thailand 2004 - Dag 4 del 2

Tidigare idag skrev jag att jag har dåligt samvete men det behöver jag inte ha längre. Skönt! Helen skall träffa sin gamla KK eller kärlek (jag låter det vara osagt) Soheil och har fixat en date. Jag får lyckoönska

På MSN tidigare idag

Helen säger: Jag har kommit på att du inte alls é den jag trodde. Ialla fall..............jag har fixat dejt på SD. Och idag ska jag träffa Soheil. Så nu vet du vad jag ska göra

Wojtek säger: Ha det sa skoj, Det tänker jag ha
Helen säger: Ja.....faktum är att jag mår bättre nu än jag gjorde när du just hade åkt....så det hjälper att läsa. Men......ska till jobbet nu. Du behöver inte tänka på mig....jag la ner dig igår
Wojtek säger: Lycka till på dejten
Helen säger: Hej med dig. Ja...ska jag
Wojtek säger: Hejdå
Helen säger: Hej
Wojtek säger: Men jag får säga att du verkar nog en smula desperat
Helen säger: Ja.....det är jag. Tänker inte låta dig knäcka mig
Wojtek säger: Låt det inte skina igenom när du träffar daten
Helen säger: Han vet om dig. Visste redan om dig när du o jag gick på dejt
Wojtek säger: OK, ännu en tröstande pappa?
Helen säger: Soheil é det ingen fara med
Wojtek säger: Som lyssnar
Helen säger: Han är bara KK. Nä.....inte så alls. Men vi utbytte "erfarenheter" på SD innan
Wojtek säger: Ja du har ju hängt med länge och ännu inte hittat
Helen säger: Nu såg han att jag va tillbaka och gratulerade mig till att det gått så bra
Wojtek säger: Hmm
Helen säger: Precis. Berättade då hur jäkla bra det hade gått *ironi igen* Men visst.....................jag måste också bekräfta mig
Wojtek säger: Jo jo, men lycka till med Soheil och daten och allt. Jag önskar dig lycka till
Helen säger: Detsamma! Hej då
Wojtek säger: 2:a ggn nu
Helen säger: Ja
Wojtek säger: Hej med dig
Helen säger: Hej då

Ärligt talat så är det svårt att bli berörd eftersom jag egentligen bara har en sak i huvudet. Att bli av med känslorna för Theresia. Det får inte ta tre år som i Annas fall. Jag önskar henne (Helen) också lite lycka. Har flera gånger påtalat att hon ska ta för sig och att jag tänker göra det, så det känns bra att hon gör det nu. Jag hoppas att jag får behålla henne som vän.

Men faktum är att jag fortfarande gråter de mest bittra tårar över den jag passionerat älskat mest i hela mitt liv

Men nu ska jag iväg o träffa en människa som har den snyggaste kroppen jag sett på länge. Snäll och framför allt rolig är hon också. Inget djupsinne där inte. Party, party, party!!!

Thailand 2004 - Dag 4

Fredag är det här hela tiden känns det som.

Jag känner mig som en skit. Har faktiskt dåligt samvete. Även om jag gjorde slut innan jag åkte hit känns det inte bra att genom dessa anteckningar såra en människa som jag faktiskt tycker väldigt mycket om och som har varit mycket lojal och juste mot mig. Men det som jag gör här behöver jag att göra och kommer att fortsätta med. Att utnyttja så många som möjligt och att eventuellt bli fri från Theresia på det sättet.

En ny tjej har jag träffat. Får väl se om vi skall ses någon mer gång. Risken finns för hennes figur är bara hisnande vacker. Men det finns ju så många fler

Thailand 2004 - Dag 3

Livet ter sig tämligen meningslöst idag varför det nog inte blir någon lång anteckning.

Jag mötte samma tjej ute igår igen. Igår är nog snarare idag. 2 gick jag ut.

Hotellet bråkar. De vill ha pengar av mig för en extra person. Det tillägget har jag redan betalt för att disponera rummet fritt. Nåja. Inget finns i hjärnan idag. Varenda hjärncell känns som bortblåst. Men det kanske har varit på det viset länge.

Vad jag än gör, vad jag än skriver så hamnar jag bara djupare och djupare inne i depressionen, men HON bryr sig inte. När jag hamnade på sjukan med 190 i puls utan att läkarna kunde förklara och utan att varken lugnande eller hjärtrytmsreglerande bet, sket hon i det också, trots att jag höll på att dö.

Tack o hej leverpastej.

Thailand 2004 - Dag 2

Stannar inne hela dagen.

Hon kom tillbaka igår. Vi möttes ute och hon hade de mest snygga kläderna. Det var bara wow! Hon är bara… phhh. Tyvärr har jag inga bilder. Kameran blev kvar på hotellet. Men vi var ute och hade skoj.

Idag skulle jag jobba på boken och sidan så jag var inte så pigg på att ha en massa människor omkring mig. Jag sa att hon skulle höra av sig, men ärligt talat så dumpade jag nog henne idag. Det är inte med asiatisk kultur förenligt att sparka ut någon från hotellrummet med en hundring i handen till taxi.

Någon ringde ifrån Sverige idag. Inte Theresia. Kanske någon som verkligen älskar mig. Och jag är bara kall, säger att jag måste göra vad jag måste. Men det är ju så:

A man has to do what he has to do

Men det känns ensamt idag, och jag behöver det kanske. Kanske älskar jag hon som ringde?

Thailand 2004 - Dag 1

Det är inte mycket att tillägga än vad som sades i inledningstexten. Första tjejen är ”avverkad” och jag mår inte så mycket bättre för det. Tre dagar tillbringade vi tillsammans. Hon var snäll, vacker och mycket ung, samtidigt gammal och tärd av livet här i Thailand som inte alltid är lätt för de som bor här.

Tja jag gjorde mig väl inte direkt några illusioner om att få behålla en tjej som är 21 och som jag tog till största delen för att hon påminde om Theresia. Dessutom satte jag igång och tjata om henne. Hur korkad får man vara!?

Däremot sa hon en tänkvärd sak till mig. ”Vad har du egentligen gjort för mig för att jag ska älska dig som inte andra män har gjort eller kan göra?” När hon sa det slog det mig, vad har jag egentligen gjort för någon av min förra flickvänner som ingen annan kan göra. Jag är utbytbar och inte speciell på något vis om man ser på det hela lite krasst och man kan då fråga siig vad kärlek egentligen är om inte en tillfällig attraktion för att sedan gå in i ett mönster som man antingen gillar eller ej.

Jag är inte klok, men jag tänker fortsätta på den inslagna vägen här i alla fall. Thailändskor är i mitt tycke de vackraste kvinnorna i hela världen, även de snällaste och mest förstående och med en mentalitet som passar mig. Kanske springer jag på någon i min jakt efter lycka som vill ha mig, speciellt sedan jag precis tatuerat ”Satchima” på min högra arm :)

Thailand 2004 - Förord

”Du älskar bara en person, Theresia. Hon vill inte ha dig…

Du befinner dig i Thailand för att sörja din förlust. Du ska riktigt frottera dig i självömkan där nere, genom att skriva en bok om din älskade.

När du inte skriver eller sörjer, ska du bekräfta dig själv och din manlighet. Bästa sättet att göra det på, är att knulla så många små asiater som möjligt. Kan du inte bekräfta dig på annat vis, så kan ju de göra det.

Eftersom du trots allt detta inte mår så bra, så kan du ju alltid dricka dig aspackad… och förhoppningsvis må lite bättre”

Tja, jag kunde inte sagt det mycket bättre själv

Wojtek
Patong den 6 juli 2004

Polen 2003 - Dag 6

I morse kom Kingas mamma upp till villan. Ärende: Kinga hade gråtit halva kvällen igår efter att Jaqueline och hon skilts åt. Hon var så ledsen för att de inte mera skulle träffas. Mamman hade då sagt till Kinga att hon kunde maila eller skriva och nu skulle mamman ha adresserna.

Det var helt otroligt att se ännu en gång det som jag redan tidigare sett, nämligen att de två tjejerna verkligen funnit varann. Jag får väl försöka att åka med Jaqueline till Polen ännu en gång. Om inte annat så för att hon skall lära sig språket, något som jag kunde ha gett henne ”gratis” men som jag försakat då jag känner det som onaturligt att prata Polska med henne.

Annars har vi nu påbörjat resan hem igen. Jag är lite mera utvilad nu än på vägen hit så det är en baggis att bränna järnet i Mercedesen. Har idag varit uppe i hastigheter närmare och över 200 km/h. Rätt häftig känsla. Det går ju bra på de avsnitten där det har byggt nya fina motorvägar här i landet. Hastigheten är fri med en rekommenderad på 130 km/h.


Vi stannade till vid mina farföräldrars grav. Märklig känsla att stå där och titta på fotona vid graven och läsa efternamnet ”Wybraniec” Jaqueline var helt tagen av att se sin gammelfarfar och mormor. Klappade fotona. Med tanke på min fars hälsa såg jag en sådan bra inskrift på en grav att jag nästan vill ha den själv. Där stod:

To co mnie spotkalo
I wy nie unikniecie
Ja jestem w domu
wy tylko goscmi


Fritt översatt ungefär såhär:

Det som mötte mig
Kan ni inte undvika
Jag är hemma
Ni bara gäster

Polen 2003 - Dag 5

Ännu en dag till ända och denna resa börjar att lida mot sitt slut.


Det har varit en lugn söndag med besök hos grannarna. Trevliga grannar må jag säga. Människor som vigt sitt liv åt familjen. De strävar på och lägger ner sin själ i att fostra barn och ta hand om sitt. Sitt hus, sina nära, sina barn.


Kinga som är deras äldsta dotter är en underbar tjej som Jaqueline kom så bra överens med. Jag fick som far dåligt samvete idag över allt som jag inte har gjort för min dotter. Medan Kinga spelade piano tittade Jackie på och ville och hade kunnat om jag som far hade lagt ner lite energi. Medan Kinga pratade engelska och tog privatlektioner staplade Jackie fram.


Men det är ju så att det behövs två för att det skall funka. Jackies mor bryr sig inte mer än sin egen näsa och sitt välbefinnande, möjligtvis…. Äh vad f-n! Jag blir så bitter när jag ser hur människor planerar och genomför sina planer tillsammans medan vi i Sverige bara ser till oss själva, och den egna nästippen utan en tanke på alla konsekvenser.

Jag har idag bestämt mig för att viga mitt liv åt nuet och framtiden för mig och Jaqueline. Alla andra kan fara åt helvete!


Imorgon åker vi hem till detta underbart egotrippade landet Sverige. Jämställdhetens Mekka. Feminismens allsmäktiga lära. Förbannade dekadenta förvridna jäkla idéer. Far åt helvete jävla flatjävlar. Ni fattar ingenting!

Polen 2003 - Dag 4

På plats i tre dagar nu. Vi har fått uträttat vad vi kom hit för och nu är det tid för att slappa och vila hoppas jag. Det har varit en riktig helvetesresa. Även om vägarna nu börjar bli bra i Polen är det många sträckor som inte lever upp till någon standard att tala om. Det stod 1300 km sedan Göteborg. Det är långt för i Polens fall får man tala om timmar på vägarna inte hur många km det rör sig om.


I torsdags var vi i min födelsestad Katowice. Det var en märklig känsla att gå omkring på ställen som jag minns sedan jag var ett litet barn. Vi var utanför huset där jag bodde som barn innan vi flyttade till Sverige. På den tiden var Katowice så nersmutsat att man inte kunde vistas utomhus mer än en timme innan en vit skjorta var helt svart.

Idag är det annorlunda. Man har blivit miljömedveten och mängder av kolgruvorna har fått stänga och andra renas. Det som fortfarande spyr ut smuts är de gamla lastbilarna och de äldre bussarna. Men sammantaget är det en enorm skillnad.

---------------------------------------------------

Det är ett helt underbart ställe här. Det ligger uppe på en hög kulle med utsikt över en dal där Donau flyter förbi. Det finns inte mycket ställen att roa sig på, rättare sagt det finns inga alls för allt i den vägen har slagit igen. Men det var ju inte därför som vi kom hit.


Jaqueline har naturligtvis hittat en kompis att leka med, Kinga Verkligen fascinerande att se hur barn hittar varann utan att ha ett gemensamt språk. De har nu lekt i två dagar i sträck utan att kunna prata med varann, men förstår varann i alla fall.


Från det ena till det andra. Jag kanske var lite hård i mina omdömen om polackerna häromdagen. Visst finns det en hjärtlighet kvar hos mina landsmän som inte har förtagits av kapitalismens intrång. Det är nog snarare så att polackerna måste lära sig att handskas med den nya situationen. När jag var här sist för ca 4 år sedan var det faktiskt värre. Folk hade fått pengar men inte lärt sig att handskas med attityden. Alla var ovänliga i affärerna och mentaliteten i affärerna var alá kom-inte-här-och-stör-mig och har-du-inte-bestämt-dig-snart. Detta håller på att försvinna och har förbytts mot en väldigt uppsmilad variant där man välkomnas och åter välkomnas och möts av idel leenden. Men när det kommer till förhållande människor emellan har nog trots allt inte mycket förändrats. Jag vill i vart fall tro att det är så.

Polen 2003 - Dag 2

Vad trött jag är. Vi har gjort 90 mil sedan igår kl 16. Det sätter sina spår (he he) och speciellt om det är polska vägar som det rör sig om. Polackerna kan inte köra. Eller rättare sagt de kör som de lever. Hänsynslöst och efter devisen att var och en är sig själv närmast.


Jag minns ett annat Polen. Ett fattigt Polen men där alla hjärtligt delade med sig av vad de hade. Så är det inte idag. Alla jagar pengar och om Polackerna förut åkte runt i världen med väskorna fulla av konservburkar, med doppvärmare som i värsta fall sattes in i taklampan hittar dessa idag lika motbjudande sätt att tjäna ännu lite mera pengar i det ”nya” Polen. Ränderna går inte ur och ibland blir det hela tröttsamt. Jag tänker b l a på de polacker som för något decennium sedan flyttade till Sverige och sedan åker tillbaka till Polen. Många gör allt för att överträffa sina landsmän och verkligen visa att de lyckats i det nya landet.

Tänk det slår mig att jag känner igen en polsk kvinna på mils avstånd. Jag behöver inte höra henne. Det räcker att titta. Tro mig jag skulle inte ta fel, i vart fall inte på dem som bor i Sverige.

Jag känner mig idag inte speciellt stolt över mina landsmän. De mänskliga värdena har definitivt gått förlorade i jakten på status och pengar.

I övrigt är jag rejält trött. Jag hade hoppats på att åka direkt till villan i södra Polen men blev övertalad att stanna till på vägen för att vila halvvägs hos min mors/fars bekanta. Resultatet blev bara det att vi spenderade närmare tre timmar på att hitta dem, dessutom närmare 10 mil åt fel håll från destinationen. Tid och sträcka som kunde användas till att komma fram till målet. Istället blir det en dag i bilen imorgon också.

Polen 2003 - Dag 1

Så var man på väg igen. Ännu en av de otaliga resorna. Denna sommar blir det tre stycken. Nu Polen, en restresa någonstans ”vartsomhelst”, och sedan Agadir.

Det hela har tagit en mindre lustig början. Min pappa är inte vid så god vigör som man hade önskat. Det var meningen att han skulle vara med på resan tillsammans med mig, min mamma och min dotter, men istället befinner han sig på ett mindre angenämt ställe, nämligen ett sjukhus.


Resan till Ystad till färjan som går till Polen gick bra. Vi hann t o m stanna till i Lund för att jag skulle visa den vackra staden där jag började att plugga juridik.


Väl på färjan var det high-life i baren

Som vanligt kan jag bara konstatera igen. Vad mycket vackra kvinnor det finns! Och allt så många av dem vill är att visa upp sig för att få själbekräftelse och att... Och sedan när kärleken har svalnat ja då gastas dets om jämställdhet och hur taskiga män är. Jag känner igen resonemanget från mig själv, fast omvänt. Ja ja. Inga djupare tankar idag. Dags att sova. Om tre timmar skall jag köra 80 mil. Kul på hjul :)

Polen 2003 - förord

Polen 2003 för andra gången med Jaqueline

Jag ser verkligen fram emot resan och att få visa landet för min dotter

På agendan: att hjälpa min mamma med lite saker och om det blir tid över se oss omkring i Katowice där jag är född och trakterna däromkring. Det skall bli en spännande resa. Sist jag var i Polen var Jaqueline liten. Nu kommer hon att få mer utbyte

Häng med!
Wojtek den 10 juni 2003