Väkommen

Jag flyttade in i en lägenhet idag med Internet, en förutsättning för att jag skall kunna utföra det jag är satt att göra. När jag skulle träffa värden hade jag lite bråttom och parkerade hojen lite galet. Vad gör grannarna? Jo de skär upp däcken på motorcykeln!!! Välkommen Wojtek! Visst är det härligt att känna sig välkommen.

I Göteborg sägs att man inte är en Göteborgare om man gått igenom Avenyn och inte stött på någon som man känner. Jag vet inte hur många gånger det hänt mig. Jag kanske har blivit en Patongare. Det är med pussar och kramar jag möts överallt. Människor på gatan kommer fram och säger välkommen, var har du varit, Härligt.





Det finns trots allt ett positivt och vackert Patong utan äckliga vandaler

Stupid Falang

Efter 2 år förstår jag ganska väl vad som sägs på thai även om det i stort sett är omöjligt för mig att tala.

Idag på kvällen träffade jag dessa två vilsekomna själar av kvinnligt kön. De ville ha skjuts hem och jag erbjöd mig.

Sedan började de att snacka sinsemellan om hur jävla dumma vi västerlänningar (falang) är och om hur de blåst den ena efter den andra i tron om at jag inte förstår ett smack. Jag blev förstås rosenrasande när de gjorde sig lustiga över mig såsom en av dessa idioter som de här i Thailand ser oss som med ett stort leende på läpparna.

Behöver jag säga att det inte blev någon skjuts?

Trassel Asien2

Saker går inte alltid som man har tänkt sig. Livet är oberäkneligt. Problem byts ut mot andra problem, glädjeämnen likaså Det gäller att hitta en lösning på allt och inte låta sig nedslås

Jag har god lust att bli väldigt personlig här men får tänka efter en stund till, men varför inte? En personlig blogg med alla dessa glädjeämnen och sorger? Jag har censurerat mig förr och kan väl göra det igen om så skulle behövas. Frågan är bara i vilken grad man kan tillåta sig att prata fritt ur hjärtat och vad som tål offentlighet med och av hänsyn till alla.

Men ok, låt oss vara lite personliga

Kort sagt, anledningen till min vistelse här är kärleken. Jag hade under mina resor hit träffat en tjej som jag verkligen föll för. Det var många aspiranter då 2004, under tre veckor lyckades jag att träffa tre eller fyra tjejer som jag dejtade. Jag föll för Dada, som en fura. Sedan dess har det blivit många resor hit

Vi har bott ihop och haft det rent ut sagt så-jävla-bra. Jag får här vara lite försiktig med vad jag säger men hursomhelst beslutade vi oss för att gifta oss och anledningen till mitt besök här är just detta, nämligen intervjun på svenska ambassaden för att hon skall få uppehållstillstånd i Sverige.

Vad som hände efteråt är att hon flippade ur fullständigt. Under två dagar var hon fullständigt PMS. Arg, skällde för absolut inget och efter två dagar rann det över för mig. Jag bad henne att flyga och fara i Bangkok vilket hon gjorde. Nu i Patong är det andra som pockar på dörren. Det är nämligen så att ovan nämnda historia har hänt förut. I december förra året stack hon bara (jag har berättat om det här). Nåja, jag vet inte vart jag vill komma med detta, men nu umgås jag med denna tjej som jag träffade på julafton förra året när jag var så ensam och Dada bara drog. Vi var två ensamma själar som möttes av en slump på julafton. Hon har de senaste dagarna sprungit benen av sig hit. Men jag vet inte. Jag är inte redo.



Åter igen får man väl säga, nej det handlar inte om pengar eller sexköp. Jag är noggrann med det. Lika så Joy som den senaste tjejen heter (vilket kanske inte kan sägas om andra)

Trassel i Asien

Trassel trassel trassel. Men visst ar det kul att ha elefanter pa krogen!



Ja, jag har dragit ivag pa vinst och forlust (just nu kanns det som forlust). Tanken var att jag skulle gifta mig med en tjej som jag kant har en mycket lang tid. Vi gick pa intervju pa svenska ambassaden o allt var perfekt, ja om man bortser fran att det dagen efter gick helt at fanders for oss. Hon stack fran Bangkok, gudarna vet vart, och jag tog flyget till Phuket.

Har har jag traffat en del gamla vanner, ja for att vara arlig, en o annan vaninna. Det strular dock med pengar lagenheter o allt.

Äntligen

Så var det dags igen, att fly fältet

Funderar på alla människor som påstått sig vara vänner och sedan bara försvunnit, de flesta med en strutsmetod.

Funderar även på vilken inriktning denna blogg skall ta, hur personlig skall jag vara? 2004 gjorde jag ett försök att vara riktigt personlig, något jag tagit bort idag av flera skäl. Kanske skulle man trots allt vara riktigt personlig igen, jag vet inte

Kanske blir det helt tyst om mig, kanske lägger jag ut allt, klart är att den ”sovande” tiden är över för att bytas ut mot ett hektiskt liv

Jag längtar efter att få sätta mig på min hoj

Jag flyr fältet

Så var det då dags att spy galla igen !

Alla de sk ”vännerna” ballar ur och håller inte löften vilket kostar mig tusentals kronor. Andra vänner visar sig storslaget promiskuösa, men ”what-the-fuck” ;)

Jag läser i bloggar, och andra glassar, känner sig så viktiga så hälften vore nog

Andra spyr galla på annat sätt, bedrövligt, vad är det för värld vi lever i?

Ähh vad fan, det var bättre förr….

Så jag flyr fältet, igen!

Ta er i häcken allihop!

1:a maj

Efter att ha sett 1:a maj-tåget konstaterar jag att ”arbetarna” inte bryr sig så där värst. Leden var väldigt tunna, de tunnaste jag någonsin sett. Jag antar att de flesta stannade hemma för att skriva något på sin blogg ;)



Det är alla som lyckats att ta sig ut i Göteborg på 1:a maj, den minsta uppslutningen jag någonsin sett

Kungen fyller 60 år

Vad härligt att vi har en kung, en kungafamilj och värden att värna!

Ja nu tycker ju inte alla det, utan småaktigt gnäller uti stugorna, mest förmodligen av avund. Men som ju Gud sade var ju detta en med avund en dödssynd!

Ve Er feminister, Annicor, o alla ”kvinnor” o hundägare, sorry, glömde, det var visst samma sak.

Jag säger som kungen, varför ens kommentera

Du gamla du fria.....

Muslimer och Islam

I dagarna har vi fått lära oss nya ord och uttalanden haglade så man inte trodde sina öron

"Det finns inga bra kuffar. Alla kuffar är av samma skrot och korn. Det minsta vi kan göra är att hata dem på riktigt."
"Vi ska inte anpassa Islam efter omgivningen, utan omgivningen efter Islam."
”Kära bröder och systrar, icketroende kan aldrig bli våra vänner! Glöm inte det!"

Jag har en personlig erfarenhet som jag tänkte berätta om

Jag har sedan 2 år en flickvän i Thailand som jag bodde tillsammans med tills hon av en för mig då outgrundlig anledning bara försvann. Jag hade åkt iväg en heldag i ärenden och när jag kom tillbaka hade hon packat ihop alla sina saker och försvunnit. Jag försökte ringa men ingen svarade på telefonen.

Min tjej är muslim och kommer från ett litet ställe som till i det närmaste till 100 % är muslimskt. De är mycket strikta där. Länge funderade jag på varför hennes föräldrar inte ville träffa mig och jag har också undrat varför hennes bröder inte gillar mig men nu vet jag. ”Icketroende kan aldrig bli våra vänner”.

När bröderna fick reda på att vi bodde ihop utan att vara gifta kom de helt sonika och hämtade henne. För att kunna träffa henne var jag tvungen att gifta mig. Jag åkte på motorcykel i pinande regn de 14 timmar det tar mellan Phuket och Hatyai på självaste nyår för att träffa henne men hon fick inte träffa mig för sin familj. På nyårsdagen fick jag så träffa henne med övervakning av hennes syster på som visserligen hade träffat mig innan och tyckt riktigt bra om mig, fast det var ju innan hennes radikale man visste. Nu gick det inte för sig att vi skulle träffas ensamma. Jag påpekade dubbelmoralismen, blev arg och stack.

Min flickväns telefon hade de beslagtagit men hon tog kontakt med mig igen. Några dagar efter nyår blev jag forslad av hennes bror med tillhörande tjocka släkt, naturligtvis utan mamma och pappa, till en moské där jag fick träffa en imam som förklarade att jag var tvungen att gifta mig muslimskt och i det ingick att jag skulle omskäras. Jag svarade att jag inte kan och visade två läkarintyg på det (att jag inte ville är en annan femma) som i blodvärden förklarar att det finns medicinska hinder för detta. Imamerna underkänner läkarintygen med hänvisning till att de inte utfärdats av en muslim och vill istället skicka mig till en muslimsk doktor och hävdar att jag skall könsstympas (enligt Stockholms landsting försvinner 10% av nerverna och känseln blir mindre) trots att det finns risk att jag förblöder.

Efteråt får jag höra att jag varit tyken som vågat ifrågasätta det allsmäktiga prästerskapet. Det var väl efter det som bröderna började hata mig vid närmare eftertanke. Min flickvän rymde efter denna händelse och under någon förevändning stack hem till mig i Phuket, med risk för allt vad det innebar i form av uteslutning ur familjen och kanske ännu värre handlingar för att rädda hedern. Fast efter händelserna kring nyår har inget blivit sig likt igen mellan oss. Jag fick i vart fall en personlig inblick i hur fanatiskt islam kan vara, ja, kanske inte religionen i sig utan tolkarna av den.

Några svenska tolkare av religionen har vi fått ytterligare prov på i veckan. Eller vad sägs om krav på att införa lagar enbart för muslimer? Några av kraven var visst att imamerna skulle godkänna skilsmässor och att dessa även skulle undervisa i religion mm. Behöver jag ens kommentera?



Slutligen står det nu klart för mig att det inom Islam inte finns någon som helst förståelse för vår kultur vilket ju helt klart uttryckts i veckans vrickade krav. Händelserna jag varit med om i Thailand har varit mycket förnedrande för mig. Som att förflytta sig 100 år bakåt i tiden. Sjukt. Kanske det värsta av allt är att min flickvän så slaviskt och utan att ifrågasätta underkastar sig detta.

Visioner och arbetsförmedling

Den statliga arbetsförmedlingens tjänster är i det närmaste löjeväckande. Det är en organisation som inte förmedlar några jobb men själva sväller de ofantligt. Personalen har fördubblats på några år och de flyttar in i finare och finare, och större och större lokaler i de attraktivaste kvarteren. Men varför är det på det viset?

När jag förr i tiden fick A-kassa fick jag fylla i A-kassekorten för hand. Jag fick skriva arbetslös 10 ggr varannan vecka. Av någon anledning fick man inte använda tecknet ”-” utan ordet arbetslös skulle skrivas så att det riktigt gick in i skallen. Skrev jag tillräckligt snabbt hände det att det stod ”arbetsslö”. Och det är precis enligt den förestatsen som "arbetslöshetsförmedlingen" arbetar. De arbetslösa är slöa och skall därmed tvingas att söka ett visst antal jobb i veckan (skit samma vilka det är) och gå på fåniga jobbsökarkurser och ett antal s k åtgärder. Men i själva verket gör man det för att snygga till statistiken.

Jag menar att arbetslöshetsförmedlingens funktion är just att vara ett statligt monopol för att hålla arbetslösheten gömd. Hur kan man annars förklara att de privata jobbförmedlingarna som Polia, Manpower och liknande, faktiskt förmedlar arbeten men inte den statliga motsvarigheten?

Alla som läst lite ekonomi vet att det i dagens rådande system inte alls är bra för ett lands ekonomi att ha en full sysselsättning. En viss arbetslöshet är nödvändig för att ekonomin inte ska braka. Man brukar räkna med att den siffran skall ligga på 3-5 %. Om detta hycklas kopiöst och det sägs att statens mål är att nå full sysselsättning. Skitsnack säger jag!

Tyvärr är det dock ett faktum att många arbetslösa och människor med underbetalda arbeten saknar visioner och låter sig luras av systemet såsom jag beskrev i gårdagens inlägg på detta tema. En läsare protesterade och skribenten säger att det inte finns jobb. Men det finns arbeten och det finns sätt att få de eller på annat sätt förbättra sitt liv! Problemet är bara att man aldrig får tappa tron på sig själv eller fastna i underbetalda arbeten och i hopplöshetens uppgivenhet handfallet säga, de finns inga jobb så varför skulle jag bry mig. En grupp är dock undantagen där en systematisk diskriminering sker på arbetsmarknaden. Det är utlänningarna. Skandal! Men dessa människor lyckas ändå att skaffa hyfsade inkomster t ex genom att starta egna företag eller genom att med hjälp av egna nätverk skaffa abete. (Till detta återkommer jag)

Det finns alltid sätt att förändra sin livssituation till det bättre. Det gäller bara att öppna ögonen och inte trampa på i invanda mönster.

Kroppsideal

Aftonbladet tar nu pratpinnen och utnämner sig själv för att vara moralisternas främsta företrädare. I en aggressiv propaganda läser man artiklar om hur synd det är om ungdomarna i Big Brother och nu och återigen tar man upp den gamla dängan om hur synd det är om kvinnan som genom tiderna anpassat sig till mannens kvinnoideal.

Fast jag måste ju ha fått något om bakfoten. Någonstans hade jag nämligen för mig att det var en växelverkan, man-kvinna, kvinna-man. Det finns väl ingen människa som vill känna sig ”ful” och såvitt jag vet gör sig alla ”fina” när de skall ut och utforska jaktmarkerna eller gå på fest. Männen gör sitt bästa i att se så attraktiva och (förlåt uttrycket, man får kanske inte prata i dessa termer) MANLIGA ut som möjligt och kvinnorna FEMININA. Idealen växlar från tid och kultur. Men vi har väl alltid tyckt att det är viktigt att se vackra ut för varandra. Sedan har männen alltid öppnat dörrar, köpt drinkar, charmat, pratat, medan kvinnan alltid valt och i sin roll varit den som väljer eller nobbar, det hör så att säga till spelets regler.

Jag menar att om en tjej mår bra av att sätta in bröstinplantat av vilken anledning det än må vara så är det väl för sjutton upp till henne att göra utan att riskera arga moralister. Om en kille väljer att på bekostnad av sin potens pumpa sig full med ryssfemmor och slita i ett gym 24 timmar om dygnet är det väl hans val. Så ser idealen ut idag sedan får moralisterna tvista om varifrån dessa ideal kommer och förfära sig över nätporren och skriva hjärntvättande artiklar som denna för att sedan sätta upp en omröstning som garanterat ger det utfall man önskat (att folk inte tänker självständigt slutar aldrig att förvåna mig)

Männen har alltid jagat och kvinnor har alltid lockat. Så är det, så var det och så kommer det att förbli liksom att idealen växlat och kommer att fortsätta att göra. Så skippa skitsnacket nu. Over and out.

Länkar:
Kvinnans kropp skall inte exponeras
Bedömer du människor utifrån utseendet

Visioner

Är det något som gör mig riktigt oförstående, förbannad och i allra högsta grad brydd så är det människor utan visioner. Människor som år efter år trampar på i en livslögn om att livet är bra för dem och att de betyder något därför att de har ett underbetalt arbete att gå till, måhända viktigt.

Jag vet inte hur många gånger jag pratat med vänner och försökt att få dem att öppna ögonen, Sagt ”gör någonting”, se inte så trångsynt på livet, men dessa individer trampar på i sina spår och ju mer de trampar, desto mera gyttja trampar de upp, desto skitigare blir skorna. Till slut ser de inte men de fortsätter att leva i denna livslögn för om de hade öppnat ögonen hade hela livet tett sig meningslöst. Vad har jag gjort, vad har jag åstadkommit?

Mina föräldrar har alltid sagt att meningen med livet är att arbeta och bilda familj. De har sparat hela livet, i synnerhet min far, och när han så sparat tillräckligt, tog sjukdomen honom, relationerna med medmänniskor gått i kras. Vad exakt var det han fick ut av livet? Jag har vänner som stannat på ett och samma jobb hela livet. Kraftigt underbetalda arbeten, Men de vågar inte ta steget till nytt. Bemödar sig inte ens tanken att försöka. Men när avlöningen kommer så hörs gnället vida.

Men varsågod, det är ju belöningen, uppskattningen för vad du gör. Så slit ut ryggar, psyke, käka cipramil eller valium och kom sedan till mig och säg, ”det jag gör är värdefullt” och ”jag får uppskattning på arbetet”. Snegla gärna på egenföretagarna och direktörerna och gnäll lite till. Gå sedan tillbaka till ditt arbete och titta i morgontidningen och dröm dig bort bland annonserna på 5 eller 10 miljonvillorna och tyck, detta är inget för mig och fortsätt att skruva ihop bilar eller torka skräp.

Men kom fan inte till mig och säg att jag inte gav dig ett val och tyck gärna att jag är en översittare som trycker ner människor som har det bra.

Länk: Läs gärna: Vårda och älska varandra

Pengar och moral

Hur kan man göra underhållning av andra människors olycka och tjäna pengar på det?

På Tv4:as ”Sverige i veckan” ser jag just nu ett motbjudande exempel på underhållning/lek som sägs vara till för att öka förståelsen för flyktingar. Man leker att man flyr från ett land och arrangerar med människor som blir skjutna och skriker. Deltagarna blir inskuffade några minuter i en container och anländer så småningom till Sverige och Migrationsverket.

Rent instinktivt känner jag att detta är helt fel, så moraliskt fel som det kan bli. Dessutom är man så till den milda grad smaklös att man t o m använder sig av de riktiga flyktningars autentiska namn. Vem har kommit på detta vansinne och vem kan med att tjäna pengar på detta?

Fast det är klart, människor drar sig inte för något. Jag såg med egna ögon dubbelmoralen i Thailand efter Tsunamin när TV4 reportrar lade pannan i djupa veck under direktsändning och en stund senare hittade man dem skrålandes på en bar med en Thailändska i knäet. Thailändarna själva satte igång att sälja hemmagjorda Tsunamivideon bara två dagar efter, för att inte tala om alla ”hjälporganisationer” som växte upp som svampar.

Det är bara att konstatera att det inte finns moraliska gränser när det gäller pengar och att andra människors olycka säljer. I det lilla perspektivet kan man ju fråga sig om det finns moral i att tjäna pengar? Är det moraliskt riktigt att tjäna pengar på en kamrat? Skulle du ta ränta från en kamrat? Ändå anser vi det OK att betala ränta till en bank. Vad är egentligen skillnaden? Alla direktörer och deras löner. Det sticker onekligen i ögonen på de flesta utom de berörda.

Jag har svaret: Revolution! Det penninglösa samhällen! Kommunism! Öhhhh…..

Big Brother

Psykologen Eva Rusz ondgör sig i Aftonbladet över kanal 5 och den populära dokusåpan Big Brother. Det som sticker i hennes ögon är deltagarnas fria inställning till sex vilket hon jämställer med övergrepp. Som det främsta argumentet anför hon att det är oansvarigt av Kanal 5 att redan vid uttagningarna godkänna ”olämpliga” människor varvid hon som psykolog skulle pressas av ledningen att godkänna dessa stackars "unga människor som är psykiskt sköra"

Som läsare av detta inlägg ser jag den 49-åriga Eva Rusz sätta kaffet i vrångstrupen när hon ser hur frigjorda unga människor är, en Eva Rusz som med illa dold avundsjuka egentligen skriver, ”jag vill också vara med”!

Men för att dölja detta fläskar hon istället på med argument som omyndigförklarar deltagarna och fråntar de allt eget ansvar. Istället för att se det verkliga motivet, nämligen 5 min of fame, jämställer hon de sexuella handlingarna som deltagarna frivilligt utför, med övergrepp och kommer med moralpinnar till tittarna och menar att ”det är exploatering av unga människor som är psykiskt sköra, sårbara” men hon glömmer påpassligt nog att deltagarna när som helst kan gå ur huset och att allt bygger på en frivillighet.

Personligen tycker jag att det är lite trist att inte kunna slå upp en tidning utan att mötas av rubriker där kändisar talar ut om sexlivet, där man möts av tuttar överallt, där experterna uttalar sig om vad man ska o inte ska göra i sängkammaren. Svensken har ett enormt behov om att läsa om sex och se sex och det får mig att fråga mig hur det egentligen ligger till i de svenska hemmen, ja det vill säga de hem som fortfarande är i en relation. Mycket snack, liten verkstad? Är det inte det som Eva Rusz egentligen känner igen?

PS. Ämnet var visst känsligt så nu 24/4 finns det ett disskusionsforum på Aftonbladet. Meningarna går isär men man märker ju tendenserna från "moralisterna" som tycker att det är så hemskt, och så tittar de ändå. Hmmm...

Kvinnovåld

”Strax efter att den 30-åriga kvinnan kommit hem hördes skrik från lägenheten. Tio minuter senare hittade polisen hennes 50-årige sambo ihjälhuggen i hallen”.

Vänta nu, vad pratar vi om nu, är det våld mot kvinnor eller kvinnovåld?

Nu blir jag alldeles förvirrad

Nazzar i försvaret

Försvarsministern Leni Björklund skriver idag i en kommentar gällande att inga nazzar ska finnas i försvaret

"Det ryms inga nazistiska värderingar i en verksamhet som ytterst syftar till att med vapenmakt försvara alla svenskar" och det låter väl bra utom att jag har en känsla av det åter igen är tomma tunnor.

Hur ska man bära sig åt att avgöra, åsiktsregistrera? Men ok problemet är kanske överdrivet, det räcker ju att titta på nötterna

Nostalgi

Borttaget av överheten

Kort

Har kommit på att jag skall hålla mig kort

Polisresurser

Idag när jag var på väg till en kompis stövlade jag förbi bolaget

Där hade det varit en kille som inte var så värst tillfreds med sin tillvaro vilket yttrade sig i ett par sönderslagna flaskor.

Efter det tillkallas det heliga kavalleriet. Inte mindre än 4 (!) polisbilar, plus alla securitasvakter Slutsatserna får ni dra själva.

Too good for you

Spray är en av Sveriges största portaler tillika datingsajter.

Ta en titt på denna presentation. Tjejen kallar sig för “to_good_for_you” och är ute efter ”kärleksruset”

Därefter räknar hon upp en “kravlista”

För att sedan avsluta med att alla män egentligen är svin som inte ska göra sig besvär att kontakta henne.

vi frågar oss alla, hur kommer det att gå?

Ja, hon kommer alla gånger träffa "honom"
Nej, hon hamnar på glasberget även om hon är "22"








Länkar:
Direktlänken till ”to_good_for_you” hittar du här

Svar

Peter Skeppström

Jan Guillou ger sig på ett intelligent sätt in i debatten om s. k. rättskandaler liksom den jag nyligen omnämnde om Sjödin. Som vanligt gör han det på ett nyanserat sätt och hela kolumnen är väl värd att läsas på Aftonbladet

Relaterande till min reflektion om Sjödin får jag citera den intressanta slutsatsen Guillou gör:

”Under det tjafs som naturligtvis uppstod när Anna Sjödin skulle kastas ut från krogen för att hon var för full ingrep hennes pressekreterare Peter Skeppström, 27. Dels lär han ha hotat krogen med att ”nu var det kört” för krogen eftersom man gett sig på fel folk. Dels uppger polisen att han hotat dem med att ta upp saken med justitieminister Bodström. Det är maffialogik som unge Skeppström exponerar. Vet ni inte att hon är don Corleones dotter? Förstår ni inte vad som kan hända restaurangen nu? Begriper inte herrar konstaplar att vi har en justitieminister på vår sida?

Så tänker en av våra blivande Nuder eller Rosengren redan vid 27 års ålder. Redan som SSU-are kan man alltså föreställa sig att man ingår i ett maktskikt som står över lagen. Det är något att bli rasande över”

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,810323,00.html

Anna Sjödin

Anna Sjödin är i blåsväder efter en blöt kväll på krogen. Hon anklagas bl. a. för våld mot tjänsteman men har själv anklagat krogvakterna för misshandel. Den förundersökningen lades ner och enbart hennes skuldfråga skall nu prövas i rätten.

Alla som varit ut för gorillornas framfart vet vad jag talar om. En gång argumenterade jag högljutt med min dåvarande tjej, hon sprang in på en krog och jag ville också in. Jag blev istället upptryckt mot en vägg av två vakter som vred ur mina armar allt vad de kunde och i mitt öra väste att om jag ville så kunde vi gå in i trappuppgången och göra upp, polis tillkallades och jag slängdes i en fyllecell utan att vara det minsta berusad. Dessförinnan krävde jag att få blåsa i en alkometer men vägrades precis som Sjödin.

Hur det än kommer att gå i Sjödin-rättegången kommer hon komma ur det som en vinnare. Blir hon friad kommer folket att jubla men blir hon fälld kommer hon också att vinna i opinion eftersom folket kommer att tycka att det aldrig går att få rätt mot uniformer med batong. Sjödin såg påtagligt tilltufsad ut dagen efter händelsen, på vakten syntes inte en skråma. Alltså en hormonuppumpad biff mot en späd tjej. Hur kommer det att se ut om hon förlorar. Klart att hon kommer att vinna folkets sympatier hur det juridiska utfallet än blir

FlexiSpy

I Sverige ondgör sig krafter över programmet Flexispy. Ett program som gör det möjligt att avlyssna andras mobiltelefoner.
Visst är det minst sagt bekymrande att vi går mot tider där bevakning ingår mer eller mindre som ett naturligt inslag. Intrång i den personliga integriteten sker i stort sett hela tiden. Jag tänker på alla bevakningskameror, trängselavgiftens kameror, svarta lådor i bilar som spelar in samtal i kupén, varenda inbromsning och acceleration, allt vanligare buggning av telefoner som snart tros bli verklighet utan egentlig brottsmisstanke, datorer som övervakar hela mobil och Internettrafiken etc, etc.

Skillnaden är att det i statens regi går alldeles utmärkt att tränga djupt ner i en persons integritet. Om man däremot som privatperson inkräktar på den heliga staten blir det ett ramaskri. Det är inte tillåtet att för fru Svensson ta reda på om herr Svensson bedrar henne eller om ungarna håller på men mindre smickrande aktiviteter, vilket torde vara huvudskälet till användningen av detta program.

Var och en får ha åsikter om legitimiteten eller det moraliska i ett eventuellt användande av detta program vars länk följer nedan. Dock tycker jag att otrohet, även om det är avkriminaliserat, är ett fruktansvärt brott som sätter familjers tillvaro och bestånd på spel. Men svek och otrohet är ju inget som vi ska bry oss om i detta samhälle trots att det är grunden till nästan alla personliga tragedier. Fråga vilken A-lagare som helst!

http://flexispy.com/index.html

Påsk

Ja lite nostalgi är aldrig fel. Häromåret såg äggen lite annorlunda ut i mitt hem. Visst är de fräcka?! Passar kanske inte så bra när svärmor eller farmor kommer och hälsar på men ändå.

Hundkoll

Knappt har Tv-serien om våra fyrbenta vänner börjat förän det blev ”tittarsorm”. Vad är då denna tittarstorm och varför är de så arga?

ROFLOL får nu skäl för namnet. Varför? Jo jag känner igen detta från förut när min sida blev nerstängd i ett. Alltså att arga tanter klagade så mycket ”att det menligt påverkade” telias arbete. Jag tänker inte orda mer om det, för den som är intresserad finns snart länkar i slutet av detta inlägg. Låt mig säga så. På Internet är det DI (datainspektionen) som skall hålla ”ordning” och det är också dit man vänder sig med klagomål. Gissa varifrån de har de flesta ärenden? Från Kennlar och hundägare! Hur ser då profilen ut på dessa hundägare? En medelålders kvinna! Kontentan. Underskatta aldrig betydelsen av hormonerna. När de försvinner vill homosapiens gärna få ut den därpå följande ilskan. Dessa tanter (nästan uteslutande hundägare) har lyckats att stänga ner mig och kanske lyckas de att stoppa hundkoll. Jag avundas inte att sitta i klagomuren på SVT nu.

PS. Tur att denna sida ännu inte har kommit ut på sökmotorerna

Makthunger

På tal om makt (förra inlägget) och märkliga makthungriga individer kan jag nu när jag tittar på Rapport inte låta bli att kommentera herr Berlusconi.Att all makt korrumperar är en välbekant tes. Idag och för övrigt de senaste dagarna gör sig tesen mycket påmind. Mannen som kört ekonomin i Italien i botten klamrar sig fast vid makten och vägrar att inse folkets vilja. Patetiskt är väl det sammanfattande ordet.

Det är dock inga okända mekanismer som slår till i detta fall. Rikedom är inte en tillräcklig kick för personer som Berlusconi. Det är makten. Att ta en förlust innebär ett personligt nederlag. Det är fallet som känns för dem. Likaså att bli av med den materiella rikedomen. Varför tror du vi har dessa väl tilltagna pensionsavtal för topparna? Tänk dig själv. Om du lever som en vanlig arbetstagare o blir av med ditt jobb får du i allmänhet en a-kassa. Fallet lindras. Men om en höginkomsttagare blir sparkad är gapet så mycket större. Du faller långt och blir av med allt i form av tillvand ekonomi samt makt som rikedomen i sig innebär.

Inte undra på att makthavare klamrar sig fast. Vi har sett det förr och vi kommer att se det igen

Linda Skugge

Det finns de i Sverige som tillåts så mycket av den tredje makten men är så otroligt fattiga i tanken. En av dem är Linda Skugge som vanligtvis spyr ur sig sina floskler i Expressen. Senast i raden av hennes otroligt välgenomtänkta krönikor är den om att svenska landslaget ska bojkotta VM p g a att prostitution är tillåtet i värdlandet.

I vanlig ordning stinker artikeln hat till män och dessutom är full av faktafel men det låter jag vara nu.

”Hur står killarna ut med att spela fotboll trots att de vet att en massa tjejer tvingas hora för att inte bli misshandlade?” skriver hon för att i nästa andetag hosta ur sig ” att ”om dessa fotbollsspelare verkligen brydde sig om busslasterna med tjejer som kommer smugglas in under VM för att jobba som horor så skulle de kunna förhindra det.”

Ja, nog är det så att de svenska fotbollspelarnas främsta uppgift är att förhindra prostitution eftersom det verkligen ankommer på dem liksom de öriga världsproblemen. Varifrån hon fått detta med busslaster låter jag vara osagt liksom alla argumen för eller emot prostitution, det är inte det som är intressant.

Det som är intressant är att Skugge fått häva ur sig sitt hat så länge. Jag tar mig här friheten att citera ur hennes mailskörd. ”Ditt uppenbara mål med att polarisera könen håller på att nå sin pik och jag uppmuntrar dig till att fortsätta för snart kommer en backflash av ditt och andra galningars eviga viglande. Kvinnor och män, pojkar och flickor, honhundar och hanhundar kommer förenas och släpa iväg dig, ditt skrivbord och din trygga arbetsstol och begrava dig under tonvis av grått grus och vått sand och flera gånger per år ska vi fira att den den vidrigaste journalisten på skvallerpressen äntligen har gått ur tiden. Vi ska tända tomtebloss, dansa till soluppgång, dricka sprit, klä av oss nakna och jucka och motjucka. Sen ska vi fortsätta tillsammans på en sund och trevlig väg mot jämställdhet och glömma den dystra tid du och ditt possy förpestade vardagen”

Jag kunde inte sagt det bättre

Välkomna

Så var det då dags att ta upp bloggandet som nu har blivit så populärt. Efter några års torka är det dags för mig att ta upp detta som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen att delge andra mina tankar och åter kasta mig in i debatten.

Låtsasfamilj

Igår var det ännu en dag med lite familjekänsla över sig. Tjo och tjim, skrik och gap, grillning och så som det brukar vara när man har barn, stökigt. Min dotter stormtrivs i vart fall och jag kan inte säga mycket annat heller.

Efter att ha stökat runt och rensat ut mina prylar kan jag knappt gå idag. Jag haltar fram som en gammal gubbe (vilket jag ju i o f s är).

På agendan idag: en hiskans massa och jag får väl vara glad om hälften blir gjort

Sex eller kärlek

För vissa människor handlar allt om sex. De kan inte leva utan sex. Människor bedöms utifrån sex. Allt annat åsidosätts. Sex är det allra främsta som överskuggar allt annat. Mänskliga värden som ömhet, närhet, hjälpsamhet åsidosätts till den egna kroppens njutning. Konflikter används som en anledning för att knulla med annan än den förmodade egna partnern, i den mån man förståss kallar det för en parner, ja, partner menar jag ju förståss…

Helen har gjort det, som hämnd säger hon, men i själva verket var det för att det var viktigt med njutning och självbekräftelse. Likadant är det med Theresia. Medan vi var tillsammans smet hon iväg för att få sig ett nyp. Anledningen var förstås osämja och en därmed alldeles förträfflig anledning till att para sig med annan. I och för sig säger jag inget om det. Jag tror i grund och botten inte på att en människa bara vill ha en partner, (här skulle egentligen en ljudfil komma men jag avstod).

Jag vet själv att jag har känslor för många fler än en tjej. Jag kan också, likt många män kunna knulla flera, visavi, vilket jag också gjort, men när det kommer till lite högre värden tycker jag inte att det inte är förenligt med moral att slänga det i ansiktet på någon om denne klart förklarar att det inte känns bra (alla förstår väl här att jag pratar om mig själv). Man kan ju skona varandra, för trots allt, och när allt kommer omkring så handlar det ju om rent djuriska drifter. Man behöver då inte vara en uträknande och beräknande skitstövel som planterar ett ”gå vidare” i parnerns (ja, parnerns) huvud av den simpla anledningen att hämnas och tänka på den egna sexdriften.

Vad är kärlek? Kan vänner vara sexpartners, frågar Helen sig? Tja, jag har bara ett svar. Man kan älska flera. Men att älska är inte samma sak som att knulla. Jag älskar Helen och jag är inte med på att hon har sex med andra. I fallet Theresia var det ju faktiskt så att vi hade sex med fler samtidigt redan från början, därmed är förutsättningarna annorlunda. Likadant var det för min del i Thailand. Tjejerna, i vart fall två av dem, visste om varandra.

Så vad vill jag ha sagt med detta? Att jag inte tycker om att smaka ”på min egen medicin”? Nej!

Jag säger bara att man får vara finkänslig! Det är OK, och alla gör det! Men man skall inte skada varandra vilket tyvärr allt för ofta är anledningen!

Skit samma. Jag åker till Thailand, till Dada och Joy. Joy är frigjord och Dada är muslim. Jag kommer nog få mitt lilla roliga tills det känns OK. För som min gode vän Björn sade: ”När du träffat den rätte så vill du inte ha någon annan”. Själv tror jag att han har blivit allt för gammal . Det handlar bara om att knulla, föröka sig, både vad det gäller kvinnor och män.

Men vi är ju människor, tänkande varelser. Man skall inte använda sex som ett vapen för att skada en annan människa vilket allt för många gör.

Blogg som terapi

Idag känner jag återigen frustration. Det har att göra med hela min livssituation förstås. Det är bara för mycket att sätta sig i detta som jag gjort nu, men jag ska nog överleva, Får hoppas att en viss person mycket snart reser iväg.

Jag vet inte hur mycket jag skall berätta och funderar på att mycket snart återigen stänga ner. Denna gång, kanske för gott, i vart fall denna personliga sida/blog.

Det känns inte som att jag någonsin kan bearbeta något här, inte när jag ständigt tvingas att springa på henne, ja henne, alltså Theresia. Varje gång jag ser henne känns det som om allt rivs upp, varje gång hennes totala ignorering känns som en smocka mitt i nyllet. Jag darrar i hela kroppen i drygt en timme, sedan går jag och grubblar. Jag vill inte utsätta mig för detta mera.

Det må vara till Thailand eller någon annanstans i Sverige eller vart f-n som helst. Förutsättningarna blir dock minst sagt besvärliga nu. Jobbet jag håller på med minskar stadigt och jag har inte ens fått hälften av vad jag räknat med. Jag får verkligen lägga pannan i djupa veck nu.

Drömmar och frustration

Inatt hade jag återigen en mycket märklig dröm, en mardröm. Jag och min dotter finns i en lägenhet och plötsligt börjar alla rutor att självspricka och det skvätter splitter i hela rummet. Det är så mycket splitter i min säng att jag inte kan ta mig upp utan att skära mig rejält. Men när vi väl kommer ut visar det sig att rutorna spruckit i hela kvarteret och det ser ut som ett slagfält överallt. Plötsligt befinner jag mig på Götaplatsen och stora hundar biter mig så fort de får syn på mig och ägaren bara flinar.

Sedan vaknar jag. Märkligt hur hjärnan fungerar. Vad hade Freud haft och säga om det? Jag är inte ens hundrädd i vaket tillstånd


------------------------------------------------------

Tänk så mycket frustration som jag måste häva ur mig. Ibland är det tvärt om så att man borde lägga band på sig och inte vara så snabb med att döma människor, speciellt inte sådana som vill mig väl och som i ord och handlig visat att de bryr sig. Jag har inte många kvar och de nyvunna stöter jag bort, t e x genom att bete mig som igår. Samtidigt är det ju så att hon ältar sitt och jag ältar mitt. Ingen av oss mår bra och vi ältar varandras olycka.

Jag är vanligtvis inte så mottaglig för andras åsikter och synpunkter, fel uttryckt kanske, mottaglig är jag och villig att diskutera men jag skall alltid ha rätt med det resultatet att jag drar allt till sin yttersta spets. Helen ger t ex en helt annan bild av vad som hände igår. Läs den gärna här. Du kommer tillbaka till mig genom att använda Backspace/Backstegs-tangenten)

Det är ju så att det alltid finns två sidor av myntet. En sanning är aldrig absolut utan beror bara på betraktaren. Nu säger jag inte på något sätt att jag håller med men det är ju alltid en tolkning och människor tolkar situationer olika.

Apropå betraktare och apropå att döma folk, fick jag ett mail idag från en tjej, ja, tant kanske man skulle säga från Spraydate där jag ibland roar mig. Hon var väldigt snabb med att döma efter att ha läst ett par av mina sidor. Det talas om värderingar och prioriteter. Men vad vet hon om mig? Men OK, själv hade jag inte velat ge mig i kast med mig själv om inte jag var tvungen . Här finns mycket att bearbeta efter den senaste chocken i december 2003.

Jag kan i vart fall rekommendera Helens hemsida med adressen www.ehja.net En öppenhjärtigare och ärligare beskrivning av ett liv får man leta efter.

Svartsjuka

Middag blev det. Thaimat, och sedan krogen, men det slutade inte roligt. Helen var som en iller på mig. Har aldrig sett en sådan svartsjuka hos någon. Vart jag än tittade, tittade hon också. Det var riktigt skrattretande och jag kunde inte låta bli att titta lite extra för att få mig ett garv inombords. När jag sedan förklarade för henne att jag tyckte en annan tjej som satt intill var snygg blev det för mycket för henne. Hon gick och satte sig med en annan karl som började att bjuda på öl och hon var ju inte sen att bildligt talat lägga upp sig.

Jag blev förbannad, gick fram till dem, var nära att lappa till karl'n men det slutade med att vi lämnade lokalen. Väl hemma blev vi ovänner igen och hon åkte hem.

Trist!

Att skriva om sitt liv

Min flickvän/vän/kompis/X Helen (kärt barn har många namn) erkände till slut i ett svagt ögonblick igår vad jag hela tiden sagt. Hon är precis som jag fortfarande kär i sina X. Men likt förbaskat blir det ett himla liv så fort jag skriver något om de andra tjejerna i min blog. Jag förväntas att bara skriva om sådant som passar henne! Hennes motivering är: ”jag har lämnat dem bakom mig.” Hur kan hon ha lämnat dem bakom sig om hon fortfarande är kär? Man kan aldrig glömma en passion. Hon har haft två, jag bara en.

Helt klart är ju att det är svårt att skriva om sitt eget liv utan att nämna andra människor. Man hamnar därmed i ett antal dilemman, ett av de största är hur mycket skall man censurera sig själv och hur mycket får man utelämna andra. Jag börjar väl inse att det inte är fullt så lätt detta. En gång i tiden hade jag lagt ut en ca 100 A4 sidor lång text som jag kallade ”I kärlekens kölvatten”. Det handlade om mina bryderier när förhållandet med min dotters mor upphörde och jag var knäckt i 3 år innan jag träffade Theresia. Texten var skriven innan jag började med datorer och Internet. När jag sedan lade ut den på nätet blev det ett fasligt liv och jag fick mina fiskar varma ett antal gånger. Till slut valde jag att ta bort den, av hänsyn till min dotter som jag inte ville skulle läsa ofördelaktiga saker om sin mor. Idag funderar jag på att lägga ut den igen om än i en censurerad version. Trots allt var det ju mestadels mig själv som jag utelämnade.

Annars, tja jag springer fortfarande omkring och sorterar sopsäckar. Idag skall det dock bli färdigt och om inte Helen är allt för arg över uppdateringen skall vi ut och käka lite middag

Kärleksbekymmer

Varför gråter jag hela tiden?

--------------------------------------

Hur länge kan man älta sina kärleksbekymmer? Hur intressant är det att läsa? Jag ska i vart fall införa en funktion där man kan kommentera det som står skrivet i blogen. Sedan får vi se hur stort intresset kan vara.

Jag fick ett mail idag. Det avser inte mig men innehållet var likt förbaskat synnerligen irriterande, rättare sagt inställningen som folk numera har till förhållanden:

”Fan va du tjöta om ditt ex.! *S* Blev nästan trött på läsa av allt ex. snack!... släpp skiten å kör vidare! *S*”

Med tanke på hur killen i fråga uttrycker sig är det väl inte mycket att tänka på. Snarare är en av mina arbeteskamraters uttalanden mera värt att lägga pannan i djupa veck för. Han sade: ”Jag håller med dig, det finns ingen anledning att ha en tjej när man kan ha flera, men när du träffar den rätta, den som det bara är så rätt med, då VILL du inte ha flera.” Jag kan förstå honom för jag har haft en…

Nu släpper jag detta för idag och vi går vidare. Allt är inte bara kärlek och kärleksbekymmer.

Har idag sett att jag ligger som nr 1 på Yahoos sökmotor om man söker på ordet vårdnadstvist vilket gör mig synnerligen glad eftersom det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt med tanke på de senaste dagarnas händelseutveckling vad det gäller en av de bästa vännerna som jag har. Jag borde göra mera av det.

--------------------------------------

Jag flyttar och flyttar på mina sopsäckar fyllda med grejer sedan ett antal flyttar. Jobbigt är bara förnamnet.

I hjärnan är det samma kaos som vanligt. Undrar om jag någonsin kan bli lycklig? Men det finns andra som har ett än värre helvete.

Annars inget kul alls att delge idag.

Filosofiska grubblerier

Alla företeelser, varje begrepp som vi kan bilda är det andras negation. De bildar ett par, en tes och antites. Syntesen är dock alltid något mer.

Exempel: orden ”kärlek”, ”hat” har ett ursprung i syntesen ”likgiltighet”, men den fulla sanningen kan inte förstås förrän nuet blir historia då tillvaron är teleologisk och ”ingenting kommer av ingenting”.

Sanningen är alltså transcendent och livet är i konsekvens att förakta, och leder enbart till alienation.

--------------------------------------------

SMS imorse från Helen ”Har ingen lust att ”kno” med alla dina andra kvinnor. Vänd dig till dem om du vill ha tröst och sällskap”

Utan att anlägga allt för metafysiska aspekter synes det ställt utom tvivel att hon agerar på ett utomordentligt ambivalent sätt. Kanske är det resultatet av emancipation, kanske diametralt den styrning hon utan att reflektera utsätts för. Jag finner i vart fall en diskrepans i beteendet gentemot mig, men det är klart, Minervas uggla börjar att flyga först när skymningen faller på.

Nu är det inte längre svårt att se kausaliteten. Det anmärkningsvärda är snarare att jag varit blind så länge. Fortsätt att petrifiera rådande ordning, själv intar jag attityden laissez-faire.

---------------------------------------

Snedvrida uppfattningar om livet möter man överallt. Nåväl, återkommer till det.

Visst har jag bestämt mig för att flytta. Till Thailand. Jag skall det. Anledningen är att det är något med atmosfären där som får mig att må bra. Jag har rest runt i världen en hel del. Ingenstans har jag mått så bra som just i Thailand.

Det är inte ”någon tjej” som fått mig att må bra, jo, nu ljuger jag, visst har de kvinnorna där fått mig att må bra. Alltså måste jag var en bög, för killarna har fått mig på samma topphumör också. Jag glömmer inte Pook på förra resan och jag glömmer inte alla andra heller för den delen.

Trots allt är jag väl kanske en dum falang,

Jag snackade med min nuvarande lilla älskling, Helen, om detta, men jag antar att hon är rätt så frustrerad över det faktum att jag bestämt mig. Hon kan inte förmå att förstå att jag älskar henne, att en människa kan älska flera…

Jag vägrar att sticka under stol med detta längre Jag älskar flera kvinnor.

Alla på sitt sätt och utan en turordning som Helen påstår. Helen, Djoy, Dada, Theresia och Kooky. Utöver dem finns faktiskt några till men det är en annan historia

God natt allihop!

Tugg tugg

Det känns märkligt att gå igenom sitt liv på det viset jag gjort de senaste dagarna. Jag går bla igenom alla papper, sorterar, mestadels slänger, c a 10 års post. Förutom alla trista myndighetsbrev är det en hel del personliga som jag läst idag och igår.

Det är många förhållanden som jag haft. Inte ett enda har jag lyckats att hålla ihop mer än sex år. Men som sagt: ”Att sorgens och bekymmers fåglar flyger över ditt huvud, kan du inte ändra, men att de bygger bo i ditt hår kan du förhindra”

-------------------------------------------

Lite kalla fakta till alla feminister o feminissar.

Mannen och kvinnan är olika. Mannen har en penis, kvinnan en vagina. Mannen har oftast större muskelmassa än kvinnan.

Våra hjärnor är olika skapta. Kvinnan har en bättre utvecklad verbal förståelse och rörlighet medan mannens spatiala och logiska förmåga dominerar. Över lag är kvinnans högra hjärnhalva mera aktiv. Det är i den som våra känslor och det vi förknippar med ”kvinnlighet” finns, medan den logiska är den vänstra och det är klart mätbart att denna är mera aktiv hos mannen.

Kaos på alla plan

Håller på att strukturera upp mitt liv och packa upp alla grejer. Resultatet är det omvända. Jag har stökat till det kopiöst och det ligger saker överallt.

Så är det väl med min natur. När jag försöker att få ordning på saker och ting slutar det med exakt omvänt resultat. Både vad det gäller hjärnan samt det praktiska. Jag kanske skulle ta och skriva några ilskna artiklar, exempelvis om kvinnor, svenska sådana, med förvridna feministsympatier och som alltid förutsätter att det är krig emellan könen.

Usch vad arg jag blir bara jag tänker på sådana puckon som jag nämnde nedan

Nä jag får återgå till mitt kaos, både det mentala och praktiska. Själen har ni mina f d kvinnor trampat på men ni kan inte ta ifrån mig den. Den är nämligen min, vacker som få och min största personliga stolthet.

----------------------------------------------

Sexdriften försvinner inte ens mycket högt upp i åren. Jag har en del bekanta som jobbar inom vården och jag har hört de mest hisnande historier om gamlingarna. Klart är att de verkar må bra utav det.

Samtidigt finns det inget som sätter sig på hjärnan och kan ”skruva” sönder en människa såsom brist på detsamma. På http://www.tiger.se/blog (augusti 2004) kan man b l a läsa att:

”Jag har aldrig förstått att inte män sitter och kissar, än mindre vanan att bara skaka av eventuella urindroppar istället för att använda toapapper att torka bort dropparna med. Är det omanligt att sitta och kissa? Vill de se lilla hjärnan medans de kissar, hålla om den lite ömt och sedan skaka den lite för syns skull?”

Uppenbart att tanten är färdig för ett ”äldreboende”, helst ihop med andra manshaterskor, eller var det ”feminister” det hette?

Men rolig är hon mitt i sitt patetiska hat. Det finns nämligen inget roligare än människors överskattning av den egna betydelse (på ren svenska, uppblåsta idioter).

------------------------------------------

Ett massmail kom idag med ett makabert innehåll som fick mig att reagera:

Save the Ones you love!

Please take a moment to have a good look at this below picture and keep it in your head for the rest of your life!

As much as it hurts, you will be glad you saw it today. Because one day it might save your life and the life of the ones you love! I'm sure that none of us would like to stand in that man's shoes, or even worse, in her shoes! Actually, both are the same!

So the next time you're driving and your loved ones are with you. Just remember this picture, drive carefully and MAKE THEM WEAR THAT SEAT BELT.

You may be perfect and you never make mistakes, But unfortunately, others are not! So... stay safe. Pass it on... to the ones you love and show them that you care for their safety. Then, delete it from your inbox of your mail but keep it in mind!

Jag mår så bra!

Så var det dags för depressionen igen. Det finns ju inget här! Inget liv ingenting. Jag skulle ha stannat kvar hos henne. Då mår jag åtminstone mänskligt. Nu kommer alla tankarna igen. I ”dödens” hus. Vibbarna är starka och ofrånkomliga. Misslyckandet starkare än starkast igen.

Många är de som tycker att jag skall gå på ”lyckopiller”. Jag tror inte att det hjälper. Det enda som hjälper är att ändra sitt liv.

Jag har inte ringt, jag tänker inte att ringa henne. Det är meningslöst.

Dessutom är det så att jag mår bra, jag mår skitbra! Allt är toppen. Inget fel på mig!

Jag måste fly. Fly bort. Långt, långt bort

------------------------------------------

När livet är fyllt med ett innehåll har man inte tid att skriva i blogen. Det är precis vad jag haft de senaste dagarna. Ett innehåll utan grubblerier.

Sedan i fredags har jag varit hos Helen och mått riktigt bra. Som igår, jag minns inte när någon gjorde middag till mig sist. Jag fick för en stund en familjekänsla. Fyra barn och två vuxna. En stor familj. Det kunde fortsätta, och skulle väl fortsätta idag, men jag kände att vi (jag och Jackie) måste börja att installera oss i huset. Hur mycket som helst att ordna om man skall känna sig hemma någorlunda bra.

Jag tittade på Helen idag och det slog mig (innan vi skulle skiljas) att hon faktiskt är godhjärtad men genom livet fått ta så mycket skit. Knappt någon har visat henne uppskattning, mer eller mindre har alla sparkat på henne. Att livet kan vara så grymt.

Vad det gäller mig och mitt känsloliv så lutar det mycket åt att jag (när jag tänker efter med hjärnan) faktiskt inte har sett vem som ställer upp och vem som faktiskt älskar mig. Det när jag tänker med hjärnan och den skall jag använda en stund framöver. Hjärtat och lillhjärnan avser jag gömma långt inne i någon garderob så att de inte smiter ut igen.

Faktum är att jag håller av Helen! Ställer man upp för mig gör jag dubbelt upp tillbaka

Flytt

Det är viktigt att ha vänner. Mina är lätträknade. Idag flyttar jag. Det var en som ställde upp. Alla andra hade dåliga ursäkter. Denne någon var till slut Helen. All heder och jag tackar och bugar. Du har ännu en gång bevisat att du står upp för mig och ställer upp som så många gånger förr.

Jag hatar att flytta. Denna gången var det självvalt. Jag hade inte behövt men jag VALDE att göra det.

Apropå detta med vänner fick jag ett kul mail idag

............................

Jag har ingenting. Jag är 40 år och har ingenting. Det som finns att inbilla sig att man har är kärlek. Men jag har under dessa år sett hur utbytbar den är. I vart fall i Sverige finns det inget ”älska”. I Sverige har man varann ”till låns”

Jag försökte att ringa Theresia idag trots att jag sagt till mig själv att jag ska låta bli. Hon var inte hemma. Jag undrar så vad som sker där? Men inte lär jag att få reda på det.

Jag har förlorat henne, jag har väl snart förlorat de i Thailand och jag har definitivt förlorat Helen i Sverige. Dags att ta hand om det som trots allt betyder mest för mig, min dotter.

Imorgon är det flytt. Nya tag och nytt liv

Grubblerier

Ett SMS kom idag på morgonen efter den senaste uppdateringen:

”Denna gången… kommer det inte att hjälpa att du slänger in en rad av smicker, när hela din text i övrigt visar att du skiter i mig och mina känslor. Du lyckades att få mig att må skit på min födelsedag, vilket jag inte förlåter dig för! Ta du hand om dina fnask i Thailand och lämna mig ifred! Alltså INGA samtal eller SMS mer! Tack /Helen”

Jag blev något förvånad, milt uttryckt. Försökte att visa min uppskattning och köpte ett fint armband i guld till henne på födelsedagen igår. Jag har varit hänsynstagande, inte pratat Thailand, inte pratat Theresia. Men så har det ju varit den senaste tiden. Hon har pendlat mellan kärlek och hat med en intervall om ca 2-3 dagar.

Jag svarade i alla fall på SMS-et och skrev:

"Alltid lika smickrande SMS från dig. Kul att du är en sådan förstående människa med empati och storsinne".

Det kommer väl något slags svar för hon kan inte låta bli om jag känner henne rätt. Hursomhelst slipper jag nu att tillrättalägga texterna i min Blog och kan nu skriva exakt som det är. För uppenbarligen finns det ingen, speciellt inte Helen, som kan förstå vad jag går igenom i mitt hjärta.

En sak har jag förstått. Det är ingen svensk tjej idag som vet vad ordet ”älska” betyder. Däremot är ni väldigt bra på ord som ”självförverkligelse”, ”feminism” o s v. Med tanke på vad som sagts om tjejerna i Thailand här ovan, kan man ju fråga sig vilka det är som är… Hela den svenska mentaliteten stinker.

---------------------------------

Nätterna är svårast. Har jag inte bedövat hjärnan tillräckligt, sover jag inte. Antingen somnar jag överhuvudtaget inte och är i någon slags dvala natten igenom, alternativt, somnar och vaknar efter bara någon timmes sömn. Det senare gäller idag.

Grubblerierna tar inte heller slut. De blir bara värre, och jag har flera gånger funderat på att göra slut på dem för gott. Jag är dock för feg, ännu!

Jag har skrivit ett testamente och i det frångås den vanliga ordningen. 10% till Anna, 10% till min bror 10% till Theresia och resten till Jackie. ”Ni var de som betydde mest i mitt liv. Du Jaqueline som var mitt allt och som jag älskade över allt annat. Anna som gav mig dig Jaqueline, du Theresia som var mitt livs passion och så du Grzegorz som alltid städade upp efter mig och ställde upp”.

Sugardaddy har slagit till igen!

”Det gör ont, det gör ont….” säger Ph, sen var det någon mer låt om att ”leva i en fantasi”. Jag kanske skulle ringa upp henne

Jag kan inte låta bli tankarna på hur mycket jag ville ge, vad jag gav och vad jag fick tillbaka. När jag friade och hon sa ja var jag den lyckligaste mannen på denna jord, men det var bara för ett par timmar, morgonen efter hade hon ångrat sig. Idag är det någon annan som finns vid hennes sida. Men jag vet att hon inte glömt mig…

Fast jag vet att åtminstone en människa bryr sig om mig, Helen, som mår så illa på vad jag skriver här.

Helen, du ska veta att utan dig hade det ovan nämnda testamentet blivit mycket aktuellt. Tack för att du finns.

Letar efter surrogat

En dag full av aktiviteter, tråkiga sådana. Jag måste illa kvickt ordna med ekonomin om mitt Thailand-projekt skall bli av. Som jag redan sagt så har det hänt saker som ryckt undan hela min planering och det hela blir mycket mera komplicerat än jag tänkt mig. Inte minst vad det gäller mitt psyke och hur jag tänker om det hela.

Det är ju så att jag känner mycket för Helen samtidigt som jag inte har kunnat komma över Theresia på snart ett år. Det känns som om jag letar efter ett surrogat för Theresia. Men också livet i Sverige känns meningslöst. Den glädje jag en gång känt, lyckan över att vakna till en ny dag fylld av förväntan, nyfikenhet, skratt är numera borta och jag gör allt för att döva min frustration.

Helen fyller år idag. Hon är tydligen ledsen över det. Visserligen är hon ett antal år yngre än vad jag är, men jag vet hur det känns. Jag har slutat att ”fira” mina födelsedagar, nu vill jag bara att glömma. Det går ju bara åt ett håll. Hon fick en liten present av mig och egentligen ville jag att hon skulle stanna, men det gick inte. Hon får sina barn idag.

DaDa fyller också år idag. Jag har ringt och grattat. Hon var ledsen. Ingen hade firat henne och hon hade inte fått en enda present. Hon var glad över att jag ringde.

Tja, vad skall man mer säga? Det är bara trist allting nu, dagarna blir kortare, det blir kallare, hösten är på väg och sedan den långa vintern.

Sugardaddy

Som en skadeskjuten fågel försöker jag att resa mig, men det känns inte som om vingarna bär längre. Fullständigt kaos i huvudet. Jag vet inte längre vad jag håller på med eller för den delen vill.

Det finns en människa som står mig väldigt nära. Helen heter hon. Jag inser mer och mer vilken intelligent och godhjärtad människa hon är. Varför skall jag slänga bort detta och lägga så mycket energi på en människa som svikit mig om och om igen. Jag borde bete mig som en ”man”. Istället är jag irrationell och fånig och jagar kjoltyg i Thailand och inbillar mig att de tycker om mig.

Jag har fått ett nytt smeknamn, ”Sugardaddy”. Anledningen därtill är att jag skickade en slant till en av tjejerna som jag träffat där. Men på något sätt tycker jag att jag vill visa min uppskattning och hjälpa till på det sätt jag kan. Det är inte lätt för de där nere. Hon som fick en slant försörjer ensam sin son och sin mor. Sen är det ju så att man som man förväntas att ta hand om en kvinna på ett helt annat sätt än i västvärlden. Nåja, jag behöver inte förklara detta mer än så.

Jag får hursomhelst se mig om efter nya lösningar på hela mitt projekt, om det skall bli av, om jag ens vill att det skall bli av. Jag är så villrådig nu så det liknar ingenting

Theresia Thailand Sverige

Varför skulle Theresia ringa?? Hon har rivit upp allt inom mig igen. Tillbaka på ruta 1 igen. Jag mår lika illa som jag gjorde i december förra året. Jag hatar det.

Alla planer känns meningslösa och ogenomförbara. Det har hänt saker som omöjliggör det hela. Jag är fast i mitt ekorrhjul. Fy fan

Jag gör inget annat än jobbar, jobbar och jobbar. Det är skönt att jobba. Det får mig att i lugn och ro gå igenom mina tankar, planer. Snart börjar mitt andra, eller om man så vill, ordinarie jobb också. Jag jobbar alltså 150%, fyller mitt liv med arbete i väntan på ”det stora lyftet” . Jag har inget socialt liv och i sanningens namn undviker jag det också. Folk har fullt med egna problem och jag orkar inte lyssna, precis som ingen orkar lyssna på mig. Det är nog största anledningen till varför jag lagt ut denna mycket utelämnande blogen där jag själv hängs ut som aldrig förr. Men andras olycka är tydligen en magnet. Besöksstatistiken har skjutit i höjden.

Egentligen hade jag idag tänkt att besvara Helens, alltså mitt struls, skriverier om mig på nätet. Jag inser dock att det får vänta lite. Trots allt var hon ju en snäll tjej om man bortser från att hon, som de flesta tjejer, har en förmåga att slänga sig i närmaste famn när kärleken eller den inbillade kärleken, går i kras eller inte blir av. Ivrigt påhejad av diverse menlösa element.

Jag känner mig ganska ilsk idag och jag har vid detta laget lärt mig att man då inte skall rusa på, utan ta till vara på den allmänt kända devisen: ”sov på saken”. Tänk om jag gjort det tidigare. Då hade mitt liv inte sett ut som idag när jag i ren ilska gjort saker jag sedan ångrat.

Helen är en bra människa. Även om hon också gjort misstag gent emot mig, också i ilska eller för att hämnas eller av ren elakhet. Whatever, gjort är gjort. Man får tänka på framtiden. Vad min framtid är vet jag inte idag (vem vet det). Men jag skall försöka att inte hamna i ett ekorrhjul nu när jag har möjligheten till det.

Jag har tre fina tjejer som vill ha mig, alla har förståss sina skäl. Jag misstänker väl att det i något fall inte handlar om kärlek. Men vi får väl se

Det tråkiga med mitt ”tråkiga” liv här i Sverige är just nu Helen och hennes oförmåga att förstå mig och vad jag går igenom. Har beslutat att inte skriva så mycket om henne egentligen. Men som en liten parantes. kan jag ju säga att vi inte känt varann så länge och jag hade hoppats att man kunde avsluta allt och fortfarande vara vänner, sådana som kunde säga saker till varann och som jag inte har överdrivet många utav. Hon ”valde” (hennes favvo-uttryck”) att dumpa allt o kasta skit på mig på nätet. Fast jag vet att hon….. Nä, jag skulle ju låta bli att skriva om detta.

Theresia, passionen, människan jag inte får…. Nu har alla bitar fallit på plats. Jag vet vem han är och känner mig inte särskilt dumpad längre. Skulle väl mer betrakta det som skrattretande, eller sorgligt. Men som ”min gode vän” Helen säger. ”Alla har ett val”!

Min bostad i Bangkok

Det är tidigt på morgonen och jag har just slutat att arbeta. Tänker på vad jag håller på med och mår inte sådär värst bra.

Har väl mer och mer börjat att inse, nu när jag lagt ut ”den svarta boken” och läst igenom vad jag skrivit, att det inte kan bli ett lyckligt liv för mig. Hon kommer alltid att spöka i mitt huvud, eller som Helen uttryckte saken: ”du kommer alltid att må illa på det men det kommer att mattas av och du kommer att lära dig att leva med det”. Jag hoppas det.

Har i vart fall inte hört något ifrån henne, men när jag var förbi å jobbets vägnar, såg jag att hon inte var hemma men att ”vår” bil som vanligt var parkerad utanför bostaden.

Jag har f ö smidit planer. Efter min senaste resa till Thailand bestämde jag mig för att göra något radikalt för att ändra på mitt liv och försöka att hitta på något nytt. Jag vägrar att gå omkring i en depression i ett antal år. Jag har nu sonika hyrt en bostad i Bangkok. En jättefin 2:a på 60 m2. Den har jag från månadsskiftet men kommer nog inte att åka iväg förrän i December - Januari och stanna så länge som jag kan få visum. Fast å andra sidan är ju inte Bangkok så charmerande direkt. Stökigt, stort, varmt och knappt något vatten att svalka sig i. Theresia sa till mig: "du borde hyrt den på Phi Phi island". Kanske borde jag det?? Men det går alltid att resa ifrån storstaden. Basen för det jag tänker starta igång där borde vara Bangkok.

Helen vill inte veta av mig och jag förvånas inte. Hon tycks ha älskat mig och inte fått det hela besvarat som hon tänkt sig. Ibland tycker jag att jag betett mig som en skit gent emot henne men jag är ju inte färdig med min sorg och måste försöka att vakna till liv igen innan jag kan ge kärlek. Hon menar att jag bara är en skit som bara snackar om mitt Thailand men att hyra en lägenhet enbart via nätet är inte fullt så lätt. Man behöver lite hjälp. Det var när jag skulle skaffa den hjälpen som hon lämnade mig sist och menade att: ”jag bara snackar med mina förbannade Thailändskor” Jag vet att det inte kan vara lätt, men som jag ju tidigare så många gånger insett, är allt ett surrogat, för en lycka som inte längre finns.

Fast i ärlighetens namn kan man ju fråga sig om inte jag satt upp Theresia på en väldigt hög piedestal

Min lilla Theresia

Idag har det malt och malt i huvudet. Jag fick ett samtal igår, Ett samtal som jag väntat länge på.Åtta månader närmare bestämt. Det var hon, ja hon, min passion, Theresia, Theresia som jag levt med i 4 år.

Det kändes så skööönt att få prata ut om allt. Jag förstår efter samtalet att jag betett mig irrationellt, att jag i vanlig ordning sagt saker i ilska, i vredesmod, saker som jag aldrig menat. Och där tog det slut. Pga att jag varit en skitstövel, pga att jag inte kunnat hantera konflikter.

Ändå ville hon prata i tre timmar, tre timmar av misstag och kärlek. Hon vill inte se mig nu. Men varför då prata i tre timmar om man inte har känslor?

Theresia, min lilla Theresia, om du visste hur mycket jag älskar dig, om du visste hur alla andra bara är ett surrogat. Om du kunde förstå vad du betyder för mig.

Blogg 2004 - Wojtek Wybraniec

Idag har jag bestämt att jag återigen skall sälla mig till skaran Bloggare. Har faktiskt inte någon bra förklaring på varför. Kanske är jag trött på att vara så samhällskritisk som jag var och egentligen fortfarande är. Men jag orkar just nu inte bry mig om de "stora frågorna" utan tänker för en tid avhandla de små, jordnära problemen, framförallt de som berör mig. Jag har ju skrivit en del från mina resor men det finns ju en vardag också. Ofta är vardagen mera eftertänksam, i vart fall för min del. Jag tänkte att jag skulle delge alla som vill följa med på min resa i livet mina erfarenheter, tankar och det som händer.

Det finns ett par milstolpar i mitt liv de senaste åren. De flesta handlar om kärlek eller utebliven kärlek. Ja det är ju inte så underligt. Det som egentligen spelar någon roll i åra liv är ju förhållanden till andra människor. Vare sig det sker på det vänskapliga eller mera djupa planet. Våra relationer till medmänniskor är det som egentligen utgör våra liv. Det finns inget liv i att "idag tjänade jag si o så mycket pengar", för pengar är visserligen viktigt, men det är hur vi är och hur vi beter oss mot varandra som spelar någon roll. Tidigare har jag skrivit en i mitt tycke bra artikel om att leva i nuet och inte planera så mycket för framtiden eftersom livet är idag och inte imorgon. Typiskt nog är jag den första som missade min egen poäng. Jag missade att ta vara på nuet. Jag missade att ta vara på kärleken och plötsligt fanns den inte längre. Någon förklaring har jag inte fått men jag kan tänka och finner väl återigen samma orsaker som så många gånger förr. Man planerar så mycket att partnern blir överflödig.

Jag är sådan person att jag alltid tror mig veta allt bäst och har gjort detta misstag om och om igen. Inte av elakhet utan av omtanke. Jag har dock aldrig märkt (och detta är jag dålig på) att partnern har blivit mer och mer överkörd av mina idéer, har haft mindre och mindre att säga till om. Feminister älskar att kalla det för ett "kontrollbehov", en pseudosanning som återkommer i litteraturen om och om igen enligt att: har någon sagt det tillräckligt många gånger blir det till slut en sanning och en allmängiltig tes som andra tar för en sanning utan att ifrågasätta.

Nåväl, det som hände för åtta månader sedan var att den personen jag allra mest älskat (om man nu kan gradera på detta vis) i mitt liv, en dag kom och sade att: "det funkar inte, vi får flytta isär". Inga förklaringar, ingenting. Detta sker den 6 december 2003. Jag överreagerade, packade ihop mina saker och stack, eftersom jag kände mig så orättvist behandlad. Dagen efter ångrade jag att jag i stundens hetta sade så mycket dumma saker, som bara de i sig skulle få en människa att sluta tycka om mig. Men vem vill bli ratad? Vem vill höra att man skall flytta utan en tillstymmelse till förklaring? Jag försökte att prata med henne (henne är Theresia Svensson) men det enda svar jag fick var: "det funkar inte" Än idag är det den enda förklaringen jag har. Jag har försökt att sätta upp en massa förklaringar för mig själv men de håller inte.

Den 23 december 2003 kom det ett SMS från Theresia: "Jag hatar dig inte men jag älskar dig inte heller. Nu har jag pratat och SMS/at färdigt"

Och sedan dess är inte mitt liv sig likt. Jag famlar omkring och försöker finna svar, jag klamrar mig fast vid tillfälliga relationer som jag vid tillfälle tror mig vara äkta. Men i ärlighetens namn är det ju inte så det heller.

Under 2 månader sedan SMS:et ovan, ligger jag i min säng hos min mor och kan knappt ta mig upp därifrån. Fullständig apati råder. Det rinner tårar nonstop i två månader. Men jag bestämmer mig för att göra något åt mitt liv. Jag ordnar upp min ekonomi som jag dittills skitit i. Jag betalar in närmare 100 000 kr i ackorderade pengar till div. borgenärer. Det känns bra och jag tänker att "detta skall gå vägen, jag behöver inte henne. Jag skapar ett nytt liv, står på egna fötter". Jag fortsätter i samma spår och börjar ta mig upp. Träffar kompisar, träffar tjejer. Åker till Thailand denna sommar och träffar ännu fler. Men allt detta inser jag i skrivande stund är bara surrogat. Surrogat för den jag älskat passionerat. Den som jag mest av alla älskat någonsin i hela mitt liv, nämligen Theresia Svensson.

Sedan December förra året har de blivit ganska många tjejer. Den första som kom och försökte att hjälpa mig igenom krisen var Eva.

Henne hade jag känt sedan innan och är egentligen bara en god kompis med, så där blev det riktigt fel

Den andra var en tjej jag träffade på en 50-årsfest. En saxofonist i 30-årsåldern som spelade i bandet på festen. En jättetrevlig tjej som jag träffade några gånger

Den tredje var en tjej jag träffade via Spray-date, Maria 34, en underbar och levnadsglad flicka, men tyvärr, det sket sig det också.

Den fjärde var Helen 34, också på Spray-date och som jag fortfarande håller kontakten med. Mer om henne kommer längre fram. Hon var inte riktigt den människa som jag tänkte att hon var.

Sedan åkte jag till Thailand och träffade, Schompoo 24, Djoy 25, Kooky 21 och DaDa 24, alla lika underbara flickor.

Hemma igen sprang jag på Emily 21 och ytterligare en som jag datade men som var så obetydlig att jag inte ens kommer ihåg hennes namn.

Tja man kan ju ta det som man vill. Klart är att jag försöker att bekräfta mig genom att ha så många som möjligt. Kanske är det inte det som man skall sträva efter i min ålder utan att riskera att bli kallad för gubbsjuk. De flesta är nämligen 20+ och inte som förväntas av mig 30+ eller 40+.

Hursomhelst är detta inte skryt utan enbart ett konstaterande att detta uppenbarligen inte fått mig att må bra. Inte alls.

Helen är den människa som jag kanske haft mest känslor för men som hon själv uttrycker saken: "Jag passar inte in i din mall" Vad är då min mall? Ja, ung, smal, hjärna, humor och helst Asiat. Det är väl det som är min mall, i vart fall enligt Helen. Mallar hit o dit, det finns bara en som passar min mall. Theresia, mogen kvinna 32, ser ut som en 20-åring, vacker men tyvärr inte särskilt smart (om man bortser från att hon valt bort mig J)

Jag har försökt med allt för att få henne tillbaka. Presenter, blommor, men jag inser att hon har "bestämt" sig. Hon vill inte ha med mig att göra. Det gör ont! Helen försöker att hämnas för att jag älskar Theresia och inte henne. Trots att vi umgåtts och pratat väldigt flitigt gick hon tillbaka till en X, en 22-årig arab vid namn Soheil. Det trots att jag samma kväll ville att hon skulle träffa mig, prata, älska, gör hon allt för att skada mig och åker till honom samma kväll. Fast jag tror inte att det var för att skada mig. Hon behöver bekräfta sig snarare med en ung snygg arab som dessutom är smart och skall läsa till läkare. Jag-duger-mentaliteten. Vad som irriterar mig är att hon i det närmaste beter sig elakt. Ja inte i det närmaste utan de facto. Jag menar, här går jag och ber henne att komma till mig flera gånger om en dag och hon säger nej men när sedan Soheil (araben) ringer mitt i natten ja då springer hon iväg till honom likt en hund man visslat på och lägger upp sig. Jag har väl inte mycket att säga om det i och för sig. Thailänskorna ringer varje dag. Alla tre utom Schompoo. Jag är förståss lika glad för varje samtal – SMS. Men ändå inte. För sorgen över ett så fruktansvärt misslyckande sitter djupt nergrävd i mitt hjärta. Den människa jag älskat och fortfarande älskar vill inte ha mig.

Jag har tagit ett extrajobb där jag är ute och rör på mig väldigt mycket på gatorna. Jag såg Theresia igår. F ö första gången på flera månader. Jag vinkade, men det kom ingen reaktion mer än ett litet nick på huvudet. Jag såg henne ytterligare två gånger igår, ingen reaktion. Jag har skickat blommor presenter, ingen reaktion. Hon har med andra ord med all tydlighet visat att hon inte vill ha med mig att göra. Eftersom jag älskar henne får jag respektera det men min hjärna är inte sig lik längre.

Inatt drömde jag om henne hela tiden.

Först var hon med en kompis, en före detta kanske man skulle säga, men det är en annan historia. Hon höll hans händer och han höll hennes. De tycktes vara mycket kära och jag stod bredvid och tittade på och kände mig så utanför. Sedan byts scenen till att hon älskar med mig, på det viset som alltid varit så upphetsande för oss båda. Med rakat kön och jag ser detaljer som jag alltid tyckt varit såå häftiga. Återigen ett scenbyte och nu är jag plötsligt på turné. Tåget skall gå från Stockholm till Göteborg men måste passera en berg och dal bana. Jag är skräckslagen. Håller i mig av skräck i ett gathörn och skakar. Sedan försvinner hon.

Denna dröm kanske inte säger mycket mera än vad jag berättat eller för den delen tänkt eller har förstått.

Vad kan jag då dra för slutsatser av allt detta?

Jag är oförmögen att göra detta just nu. Jag jobbar på att skaffa en framtid. Det finns en människa till i hela detta som jag inte tänker beröra offentligt, nämligen min underbara dotter. Jag kan bara säga att jag saknar henne och att hennes mor jävlas med mig. Jag låter det vara osagt om det är av omtanke, svartsjuka eller annat.

Jag mår inte bra

Thailand 2004 - Summering 3

Jag reste iväg för att göra upp med Theresia och skriva en bok, resultatet blev inte som jag tänkt mig.

Jag blev kär. Jag är kär, dessvärre i tre personer. Kan man vara kär i tre personer? Ja, jag älskar dem alla på sitt sätt. Djoy, DaDa och Helen. Även om Kooky var den som jag egentligen skulle ta lämnade hon inget större intryck på mig, eller gjorde hon? Jag sa ju förut att det inte sa kick mellan mig och Dada, jag har också sagt att det aldrig sa klick mellan mig och Helen. Kanske är det så att jag börjar revidera allt. Kanske är det så att alla klick kommer efteråt.

Jag älskar dem alla på mitt sätt. Alla har hittills älskat mig. Men är det bara en illusion? Den som jag älskat och givit mitt hjärta har övergivit mig. Utan förklaring, bara gått sin väg. Jag kommer aldrig att komma över henne. Men kanske har jag gjort en ny upptäckt.

Monogamin är inget för mig. Jag har idag upptäckt att jag älskar flera personer, alla på ett speciellt sätt. Det kan inte vara så att människan är skapt för monogami. Känslorna, drifterna är långt större än att begränsa sig till en person. Vi vill gärna tro på denna livslögn men i verkligheten fungerar det inte så. Muslimerna har ju alldeles rätt där med månggifte och allt. DaDa är förresten muslim.

SMS kommer det:

Djoy
When are you coming back to Thailand again? Can you tell me? I want to know all about you! Will wait for you only, darling! Really love you. Djoy loves Wojtek

DaDa
I am so lonely, need you to B with me this night L need you beside me L Miss you 2 much

Med Theresia var det annorlunda. Ville bara ha henne. Börjar väl fatta att jag är ratad där. Fattar bara inte anledningen, men kan misstänka en väldigt enkel, en annan människa, en annan kille. Det är inte konstigare än så.

Frågan är just nu vad jag skall göra med mitt liv? Att springa iväg med en 21-åring idag känns i och för sig lockande men samtidigt fel på många vis. Helen vill inte ha mig och det känns förnedrande. Bara för att jag offentliggjort mitt kärleksliv är jag en skit. Andra män som håller det för sig själva är bättre att knulla efter den välbekanta devisen: ”Det man inte vet har man inget ont utav” Det finns inte då s a s. Men när man tänker efter så är ju detta med att ha sex inte så märkvärdigt, men ändå et tecken på samhörighet och att man betyder en de för varandra. När man då blir ratad känns det inte bra.

Men jag har ju mina flickor och jag får väl vara glad att jag har människor som bryr sig om mig. Min dotter är en sådan kärlek som inte går att byta ut. En helt underbar liten (tja inte så liten längre) tjej. Jag köpte en resväska full med kläder till henne på denna resa. Hon är bara salig över att kunna ta på sig nya kläder varje dag nu.

Kokky sa till mig när vi chattade:
I like that you are a warm, caring and you have a good heart! ...age is not a matter, your heart and your mind is more matter to me and don't forget that woman easily gets old! Maybe when I'm 33 I may look older than you....

Visst har hon rätt där. Jag är alldeles för fixerad vid utseende. Men jag vill ha en vacker kvinna att vakna upp med, att hålla om och älska med. Det funkar inte för mig med en som inte håller dessa krav. Visst blir en kvinna lätt gammal. Jag blir gammal också. Har inte många år på mig längre att finna det som jag inte funnit hittills.

Klart är att jag haft de allra vackraste flickorna i Thailand, inte vet jag vad de såg hos mig, kanske är det hjärtat, som så många trampat på, kanske är jag bara en dum falang. M

en mitt hjärta säger mig att jag behandlat dem så väl jag kunnat, och jag har inte något att skämmas över.

Bästa beviset för det är att de hör av sig, och vill ha … mig

Jag får tacka för denna gång

Thailand 2004 - Summering 2

Efter regnet kommer solen. Igår träffade jag en svensk söt och rolig tjej, kanske lite ung (21), ja det vill säga i andras ögon. Jag stormtrivs. Jag får väl se varthän det bär? Vi ska träffas igen och käka middag hursomhelst. Men här tar offentligheten slut.

Vi ses nästa resa

Thailand 2004 - Summering 1

Ja då är allt som vanligt igen – End of story för denna gång.

Dada skickar SMS likaså Kooky som skickade en liten gullig text som jag behåller för mig själv. Djoy tycks ha försvunnit och det lär väl de andra att göra förr eller senare.

Helen är sur, har blockerat mig och jag har förärats en text på hennes sida

Allt är lika trist och vanligt igen

Thailand 2004 - Dag 20

På planet till Sverige

Nä då. Inget push the limits här inte. Det räckte att satta sig på planet för att gå in i den svenska bubblan. Jag hatar det. Sitter bredvid en alldeles underbart snygg tjej men har som sagt gått in i detta som Sverige för mig in i. Det trots att jag glassar i en förstaklass Boeing. Oj oj. Fördrinkar, efterdrinkar, huvudrätter förrätter, You name it! En service utan dess like.

För övrigt känns det inte bra på något vis. Alltid när jag befinner mig i Asien känns det som om jag kunde fortsätta att vara där hur länge som helst. Precis som jag trodde, hamnar jag redan nu i en ”svacka”, minst sagt. Nyss mådde jag rent ut sagt skitbra men detta med Sverige får mig bara att må så illa. Jag tror faktiskt på fullaste allvar att jag vill flytta härifrån. Jag är inte mig själv i detta land. Mår bara så illa rent ut sagt. Jag vet inte vad det är men det är som om min själ dör när jag kommer hit. Den finns inte. Allt är svart. Det är faktiskt första gången som jag märker detta och gör denna reflektion. Jag dör så fort jag är på väg hit och öppnar mig som en blomma så fort jag lämnar landet. Nä, då, jag är inte någon ”sällskapsresan-invalido” Men allt lättar på något vis. Jag blir en helt annan person. Men nu är det kalla Sverige, attityderna där och mitt beteendesätt. Kallt, beräknande och trist. Ja, just så blir jag också…. Sen får dé lärde tvista om varför men så är det.

Ingen kan anklaga mig för att ha varit trist i Thailand. Jag hade skitskoj och de i min omgivning har haft det mycket bra. Annars hade det aldrig blivit som det blev. Fyra underbara tjejer på tre veckor, och det utan att jag egentligen gjorde något speciellt, bara var mig själv. Jag bara var mig själv och levde efter devisen, ”push the limits”. Varför kan jag inte vara samma person nu? Ingen av dem jag träffat och tillbringat en underbar tid med hade tyckt om förvandlingen nu. För detta är inte jag. Detta är jag i en såpbubbla. Detta är jag som jag minst tycker om mig själv.

Hursomhelst är det något med Sverige som förvandlar mig. Kanske är det att man förväntas att vara på ett visst sätt, vad vet jag, men annorlunda blir det, annorlunda blir jag.


På Stockholms Central

Sitter och väntar på tåget och har så gjort i ett antal timmar nu. Funderar mer och mer på möjligheterna till att flytta. Kanske skulle jag ändå släppa loss på samma sätt och vara den människa jag egentligen är och kanske skulle då allt lossna även här.

Klart är redan såsom Helen redan konstaterat att jag starkt funderar på att ta hit tjejerna. Fast i ärlighetens namn vet jag inte vem jag skulle ta hit i så fall. Egentligen tyckte jag om alla tre. Alla var de speciella på sitt sätt. Fast Djoy var ju snyggast. Kooky mest välutbildad och Vilka kvalitéeer som var mest påtagliga när det gäller DaDa får jag nästan behålla för mig själv.

Jag antar att det bästa jag kan göra just nu är att ta det lugnt, åka hem och sova på saken. Sedan lär jag väl vakna upp och återigen gå in i gamla spår.

Thailand 2004 - Dag 19

Visst var hon ett ess. 22 år, perfekt engelska, utexaminerad till hösten från Handels i Bangkok och jag känner att jag får sova på saken, för inte har det blivit mycket sovet på denna resa :)

Frågan är, vad har jag åstadkommit här? Brutit hjärtan? Bekräftat mig själv? Jag har i alla fall försökt att vara snäll, men visst känner jag mig lite taskig mot Helen och visst är det så som hon skrev i inledningstexten. Bekräftelse är vad det hela har handlat om.

Är jag då bekräftad? Svar ja. Har jag kommit över Theresia? Ja, återigen måste svaret bli ja! Efter den senaste de-ja-vun (med Nana hotell) är det inte mycket som jag har till övers för henne. Dvs rent intellektuellt, gudarna vet vad jag hade gjort om hon imorgon kom och sa att det är vi!

Fast nu vet jag ju att jag duger, duger riktigt bra och står relativt högt i kurs. Det är inga dåliga tjejer som bekräftat mitt ego. I ärlighetens namn har jag nog aldrig haft så många snygga, rara tjejer tidigare. Alla speciella på sitt sätt.

Frågan är vad som händer härnäst? Utan tvekan föll jag som en fura för Djoy. Även om jag knappt kan kommunicera verbalt med henne. Hon igår ikväll var mycket intelligent, vacker, otrolig kropp, ambitiös och bara så snäll, vi ska förresten träffas ikväll igen innan jag sätter mig på planet. Dada då? Ja hon ringer varje dag och jag känner mig taskig för det känns som att jag inger falska förhoppningar för henne. Hon var snäll och rar men ”klicket” kom aldrig. Shompoo som jag träffade första kvällen är nog totalt uträknad.

Jag är nog fullständigt puckad när allt kommer omkring. För ikväll sitter jag på ett flygplan och lämnar allt detta bakom mig. Nya män kommer att komma för dem här och jag kommer att sitta i kalla Sverige där egotripp, fanatism och feminism är det allena rådande. Fyyyy…..

Välkommen hem på mig själv.

”Push the limits” Wojtek! Det kanske är exakt vad jag skall göra i Sverige.

Thailand 2004 - Dag 18

Öppna ditt hjärta och tänj på gränserna!

Första ensamma natten på länge. Kändes konstigt att vakna upp och… ja just det ”all by my self”.

Igår tillbringade jag kvällen med att skälla på Helen. Vi var väldigt duktiga på det båda två för övrigt. Tänk att man under två tre timmar hinner att kläcka så mycket.

Min telefon gick varm igår. Dada, Djoy, Maria, Anna, Shompoo, alla ringde igår. Och jag blev lika glad för varje samtal.

Idag är jag nervös för daten ikväll. Det är ett riktigt ess som jag skall träffa. Ess gör mig nervös, men det är bara att: ”open your hart and push the limits”.

Och visst… det är ju bara paradoxer när allt kommer omkring…

Thailand 2004 - Dag 17 del 2

Snacka om dåliga vibbar! Jag är framme i Bangkok och tittar i en karta. Det första jag får syn på är Nana Hotell som jag bor granne med. Vilken hemsk avsmak jag får! Förutom det som drabbat mig i Sverige den 6 december när våra liv gick skilda vägar är nog det med Nana bland det värsta. Jag känner att jag inte riktigt klarar detta. En ”de-ja-vu” utan dess like. En riktigt dålig sådan och en sådan som får mig att tänka efter. Vad är det jag ser hos henne egentligen??

Nyss mådde jag ju hyfsat bra, eller t o m riktigt bra, och nu??? Vad sjutton skulle jag här i Bangkok att göra? Nana hotell. Fy faaan!!!

Att jag överhuvudtaget tänker på den människan! Just nu mår jag riktigt illa!

Men kanske, kanske är det nyttigt. Kanske får det mig att tänka klart.

Jag grät mig igenom resan hit och nu känner jag bara hat över allt svek från Theresia, hela tiden!! Jävla fitta, det är vad hon är. Inte värd mig, inte en sekund. Och hennes namn skall jag bära resten av mitt liv…

Thailand 2004 - Dag 17

När jag denna morgon lämnade Patong är det med Djoy på näthinnan. En förtvivlad och gråtande Djoy som älskar mig. Igår natt kom hon efter jobbet. Hon bjöd på käk och öl och sedan bara grät och grät voch grät. Jag med. Kanske är det så att kärleken inte bara finns för människan som behandlat mig så illa. Kanske är det så att jag också har starka känslor för Djoy. Men kommer jag någonsin att kunna se henne igen?

Jag har just nu bara henne i huvudet, och när jag lämnar hotellrummet och hon sover i min säng, så otroligt vacker, ung. Vad såg hon hos mig? Varför kommer en tjej från denna kultur och bjuder på allt? För att hon älskar mig? Varför skulle någon älska mig? Det finns väl inget hos mig att älska.

Klart är att jag får revidera mina tankar från igår kväll, det kanske inte är Theresia längre, det kanske har kommit in en ny människa i mitt hjärta

Kanske en lika omöjlig kärlek igen.