onsdag, juli 24, 2002

Den ojämställda jämställdheten

För någon vecka sedan skrev professor Bo Rothstein, professor i statsvetenskap en artikel i DN och konstaterade att den svenska jämställdhetsforskningen (genusforskning) var den absolut mest ojämställda bland samtliga utbildningar. Av 120 forskare är 118 kvinnor.

Inte på något annat område hade en sådan könsfördelning accepterats inom universitetsvärlden där man ju som bekant t o m införd s.k. positiv könsdiskriminering för att få in kvinnor på mansdominerande områden. Men inte på genusforskningen. Där avfärdas vid seminarier en undrande manlig student med att "det här kommer du ändå aldrig att förstå” varpå denne utesluts ur seminariet.

Ej heller har de båda ledande genusforskarna Eduards och Hirdman, trots att de varit verksamma i mer än tre decennier som docenter och professorer, lyckats handleda någon manlig doktorand fram till disputation. Forskningsseminarierna som dessa två har ansvaret för är i det närmaste helt rensade från manliga studenter.

Reaktionerna efter denna artikel lät inte vänta på sig. Eduards och Hirdman gick till personangrepp mot Bo Rothstein istället för att på ett sakligt sätt bemöta kritiken.

I Metro, den 23 juli 2002, fanns följande insändare som jag citerar och som väl sammanfattar läget och nutida teorier om feminism och utövandet av densamma, nämligen att: "det är skillnad på folk och folk, att alla i en viss grupp är förövare medan alla i den andra är offer. Lägg därtill en närmast allergisk rektion mot kritik så är jämförelserna mellan feminismen och, just det, nazismen ganska uppenbara".

Egentligen är feminismen en vacker tanke, skrev jag i en annan artikel, men den innehåller just detta ovan beskrivna fundamentala fel. Nej, alla feminister närmare borde bekanta sig med humanismens idéer, eller individualismen. Jag är övertygad om att många de skulle ställt sig en alvarlig funderare om vad de egentligen håller på med.



LÄNKAR
Män mobbas på högskolor (Dagens Nyheter - 03/07 2002)
Könskrig bland professorer (Expressen - 04/07 2002)
Maud Eduards: "Kvinnor är mer kompetenta" (Expressen - 04/07 2002)
Ett illa dolt kvinnohat (Dagens Nyheter - 13/07 2002)
Kritiska män kallas tokiga kvinnohatare (Aftonbladet - 22/07 2002)

måndag, juli 22, 2002

Kvinnliga maktstrukturer

Finns det kvinnliga maktstrukturer? Svar ”ja” när det gäller allt som har med barn och ofödda barn att göra.

Det spelar ingen roll vart man än vänder sig när det gäller barn så råder kvinnliga maktstrukturer. Från barnavårdscentralen med alla snuttefjuttiga prydnader, där det inte finns en man så långt ögat når, genom alla lekplatser, dagis och ända upp till försäkringskassans könsbundna tänkande. Barnbidraget är könsbundet och går automatiskt till mamman oavsett vem som har umgänget eller vårdnaden (!) Varför det frågade jag, ja men det är ju självklart, säger en tjänsteman (kvinna), det är ju hennes barn!

Aborten. Ett ur många synvinklar känsligt område. Ska den verkligen tillåtas ända fram till 22: a veckan? Borde inte en kvinna kunna bestämma sig snabbare? 22 veckor det är 5,5 månader. Gränsen för foster som går att rädda går någonstans vid 20. Men kvinnan har alltså denna tid på sig och det är alltså kvinnan och ingen annan. Mannen har i detta sammanhang inget att säga till om. Han har inte ens rät att få reda på om kvinnan är gravid eller hennes barn skall aborteras. Inte ens om de är gifta!

Och samma sak händer sedan när/om Tomtebolyckan av ene eller annan anledning går i kras. Då utreds mannen med kvinnliga ögon och döms allt som oftast av en kvinna. De avdankade domare som efter ett antal år inom rättsväsende inte kommit längre i karriären är nämligen oftast kvinnor. Familjerätter, Sos = kvinnor. Och det är ju som sagt hennes barn.

Det är kvinnor som bestämmer om barnen, det klarar vi män inte av. Ty vi män är upphovet till allt ont på jorden. Hade man kunnat avskaffa mannen då hade vi äntligen kunnat leva i en jämlik och harmonisk värld! Andra relevanta artiklar

Etik
Abort
Det finns ett område där kvinnor råder

onsdag, juli 10, 2002

Hetero-gubbar efter 35 är rena rama liggsåret

”Hetero-gubbar” efter 35 är ”rena rama liggsåret” i sängen. Det skriver sexrådgivaren Katerina Janouch i en artikel publicerad i Expressen-GT-Kvällsposten 2002-07-02. (Den finns att läsa i sin helhet på nätet här).

För att visa orimligheten i denna artikel har jag skrivit om en liten bit till en motsvarande version om kvinnor. Låt mig understryka att det inte på något sätt är mina åsikter utan en omskrivning av Janouch artikel.

Katerina

Enligt den internationella sexgurun Barry Long har kvinnan sin sexuella topp vid 42 års ålder! Medan mannen är som mest testosteronstinn vid 16 år (ja, det är orättvisst). Han har några år på sig – kanske fram till 25 – tills hans erektion börjar att vika en smula. Efter 35 är han rena rama liggsåret…

Sorry hetero-gubbar, ni är rara och söta, men i sängen är ni inte mycket att ha, det kan vareviga mogna kvinna intyga. Inte nog med att ni är tröga, lönnfeta och fulla med fördomar och kvinnoförakt – ni är också ojämställda både på hemmaplan och i karriären. Kontentan blir att ni inte är särskilt sexiga.

Kontentan blir att era kvinnor tröttnar på er och börjar att se sig omkring efter något annat att tillbringa sin tid med.

Kanske är detta straffet. Straffet, att coola mogna kvinnor börjat rata de äldre männen och i stället roar sig med deras yngre bröder?

Belöning till de yngre, som glatt delar på pappaledighet och hushållsjobb och som inte nedlåtande klappar kvinnor i rumpan och muttrar "lilla gumman, tar du och kilar och sätter på lite kaffe"…

… Trygghet? Tja, inte kommer tryggheten nödvändigtvis i samma paket som en bitter flintskallig farbror…

Wojtek

Enligt vad alla känner till behåller mannen sin förmåga och attraktionskraft på kvinnor hela livet. Medan kvinnan är som vackrast vid 16 (ja, det är orättvist). Hon har några år på sig - kanske fram till 25 – tills hennes bröst börjar hänga en smula. Efter 35 år är hon rena nuckan och uppsöker i desperation den plastkirurgiska mottagningen.

Sorry feministkärringar, ni är rara och söta med era idéer, men i sängen är ni inte mycket att ha. Det kan vareviga man oavsett ålder intyga. Inte nog med att ni är fula med era hängpattar och dallrande arslen större än en världsdel, och fullproppade med feministpropaganda – ni befinner er i "ständigt krig" mot männen. Kontentan blir alltså att ni inte är särskilt sexiga.

Kontentan blir alltså att era män tröttnar på er och börjar att se sig om efter något annat att tillbringa sin tid med.

Kanske är det straffet. Straffet att coola mogna män alltid ratat gnälliga kärringar och istället roar sig med deras yngre systrar?

Belöning till de yngre som glatt delar på sängen och inte bryr sig om absurd millimeterrättvisa och som inte frustrerande utbrister "inte idag älskling, jag har så ont i huvudet"…

… Trygghet? Tja, inte kommer tryggheten nödvändigtvis i samma paket som en gnällig klimakteriekärring…

Slutligen några ord till dig Katerina.

Det synes mig som om du vore mycket besviken på dina män. Kanske har du precis gjort slut, eller blivit dumpad för någon yngre, vad vet jag. Din artikel formligen stinker besvikenhet och sexuell frustration. Kanske är det just därför som du kallar dig sexrådgivare. På sig själv känner man andra. Men att skriva detta är att lägga krokben för dig själv. Hur många män eller för den delen kvinnor kommer fortsättningsvis att ha förtroende för dig nu när ditt underliggande manshat så tydligt har bubblat upp till ytan. Men OK, du är inte på något sätt unik. Under parollen ”feminism” och ”jämställdhet” sedan hammare och skäran kommit ur modet, gömmer sig många sådana som du.

Låt mig ännu en gång påminna att vi lever på denna jord tillsammans. Män och kvinnor. Det är inget könskrig som pågår även om vissa försöker att starta ett sådant. De flesta av oss, i förhållande och arbetslivet, gör det som vi är bäst på eller när tid finnes. Åldrandet är vackert (!), även om inte du tycker det Katerina (jag kan i och för sig förstå varför) och jag kan lova dig att det inte är något fel på min potens. Inte är jag flintskallig eller lönnfet för den delen heller mina 38 år till trots. Men de som är det har enligt dig tydligen inte rätt till ett förhållande. De ska låsas in på Clas Ohlson med sin prylar medan deras kvinna ska leva ut sina sexuella lustar. Ärligt talat. Det var länge sedan som jag läste så mycket dravel.

"Vi människor vill leva liv med respekt och kärlek för varann. När man höjer blicken över det vardagliga är det mycket högre värden på spel. Det handlar inte om en maktkamp på det politiska planet, det handlar inte om en maktkamp i hemmet, det handlar inte om att vi på hemmets nivå skall ha rätt eller fel, jämnställdhet hit och dit. Vad det hela handlar om är kärlek och respekt för varann som människor. Vi är alla berättigade till ett bra och värdigt liv på denna jord. Flower Power hade mycket att lära oss. Sätt blommor i tillvaron i stället för att strida. Det handlar inte om millimeterrättvisa i något sammanhang. Inte i hemmet inte i politik. Livet är en ständig förhandlig. Människor utvecklas, förändras och när en förändring sker då tvingas andra till det samma".

Det gäller att höja blicken nu
Avsnitt ur Könskriget 2001-06-08 (se nedan)

PS. Varför lägger du inte ut din artikel på din hemsida Janouch? http://www.sexsvar.com/

PPS: Hmm, undrar om min version av artikeln hade platsat i en papperstidning?

ANDRA ARTIKLAR AV RELEVANS:

Könskriget
Kvinnans kropp skall inte exponeras
Naket är kul men bara på män
Att vara man är snart straffbart

torsdag, juli 04, 2002

Skruvade hjärnor

Konstnärer säljer bajs på burk, sänker ner krucifix i piss. Och en viss Ulrika Johnsson tjänar en mindre förmögenhet på att ”tala ut” om sin affär med Svennis.

Visst är det en galen värld som vi lever i. Allt går tydligen att tjäna pengar på. Det var inte länge sedan som vi hade vår egen utställning som väckte uppmärksamhet och som jag personligen tyckte illa om, nämligen ”Ecce Homo” där Jesus framställdes som homosexuell. En annan konstnär gjorde om Pippi Långstrump till något slags sexobjekt. Konsten har definitivt gått från att visa det vackra till att chockera. Bra eller dåligt? Det låter jag låta vara osagt. Klart är ju att konsten SKALL väcka känslor. Om de sedan inte är så angenäma, ja det är ju upp till betraktaren.

Då tycker jag mera illa om alla rötägg som skall tjäna pengar på sina X genom att ”tala ut” i media och tjäna enorma pengar på det. Men uppenbarligen finns det ett intresse hos allmänhet. Annars hade det ju inte gått att sälja.

Det är en sjuk sjuk värld.