fredag, oktober 29, 2010

torsdag, oktober 21, 2010

onsdag, oktober 20, 2010

tisdag, oktober 19, 2010

fredag, oktober 15, 2010




Eftersom jag deltog och dessutom vann tävlingen ovan har det inte blivit mycket skrivet de sista dagarna. Ikväll lär det däremot bli en riktig nostalgikväll.

Jag har till slut lyckats komma över en analog 4-kanalig Portastudio och skall ikväll påbörja nedmixning av riktigt gamla inspelningar till digital form. Vi pratar om låtar som jag gjorde i 25-årsåldern. Det skall bli riktigt spännande. Jag hade även gott om kompisar som prövade sin sångförmåga också. Det lät i många avseenden hellre än bra men en och annan Greatests hits på CD skall jag nog kunna spotta ur mig så småningom.

lördag, oktober 09, 2010

Katarkt

Idag opererades jag för min gråstarr. Meningen var att båda ögonen skulle tas på en gång men så blev det inte. Läkaren, en iranier, sa att om det tillstötte komplikationer skulle jag få nöja mig med ett. Det gick på alla sätt utom bra och jag har bara en sak att säga, DET VAR MYCKET OBEHAGLIGT! Normalt tar en sådan operation 8-10 minuter. I mitt fall 45 minuter.

Tänk er en arg läkare som sliter i ditt öga medan du är vaken och tittar upp i ett starkt ljus med en huva på dig och bara ena ögat blottat. De spolar i ditt öga, skär i ditt öga och stoppar in saker i ditt öga. Jag har svårt att samla mig och beskriva detta korrekt. Jag spände mig under operationen och läkaren var arg på mig. Totalt oförstående för att jag tyckte att det
var obehagligt.

Nu ser jag inget på ena ögat och bara
hoppas att inga ytterligare komplikationer
tillstöter.

PS. Tack Jackie för allt stöd!
.

torsdag, oktober 07, 2010

Till slut

Det är nu dags att pausa serien om Sverigedemokraterna och hög tid att smälta alla intryck. Det gör man lämpligen med en god måltid.

Som kannibal kan man indela och bedöma maten efter olika grunder. Maten kan indelas t ex efter sitt yrke, sitt känsloliv, sin kroppsbyggnad, sin karaktär, sin smak os v. Det finns ett nästan oändligt antal sätt att gruppera maten. Det finns tom de som indelar maten efter dess politiska åskådning. Denna indelning är inte så vanlig och används inte ofta. Dock skall man komma ihåg att vänstersvängd mat ofta blir mer borgerlig om den får ligga ett tag och dra sig.

Hudfärgen kan inte ligga till grund för en politisk indelning. En illröd människa behöver alls inte vara kommunist. Hon kanske bara har haft en plats i solen för länge och reagerar då med att bli röd. På samma sätt behöver en mörkbrun människa inte vara nazist. Det kan vara en neger. En blå person kan vara en högerman, men det kan lika gärna vara någon som har svårt att få luft. Här har politisk matindelning ej skett, utan maten indelas och bedöms på andra grunder.

Indelning och bedömning
Matindelning kan med fördel göras efter matens yrke. Matens yrke påverkar nämligen både smaken och konsistensen. Här följer tre rätter i kortfattad alfabetisk indelning och bedömning.

Advokat
Advokat skall inte blandas ihop med avocado som är en frukt huvudsakligen för icke kannibaler. Advokater är ofta hårda i skinnet (hårdhudade) och kan behöva flås innan de tillagas. De har, liksom politiker en benägenhet att slingra sig och kan därför vara svåra att få riktigt tag i, när man skall stoppa dem i grytan. Många advokater, som av någon anledning inte vill kokas, försöker prata sig ur tillagningen. De pratar flinkt och oavbrutet, vilket kan vara störande. Det kan då vara både praktiskt och vackert att sätta ett äpple i munnen på dem. Dels blir de då tysta, dels ser det trevligt ut, speciellt om det är en fet advokat. Man kan också grilla advokat. Grillad advokat med pepparsås är en riktig festmåltid. Man får dock beräkna en längre grilltid än normalt för advokater, eftersom de ofta är vana vid att bli grillade. Innan man serverar advokaten, bör man sila bort alla lagvrängartermer och felaktiga prejudikat

Politiker
Politiker är spännande, men inte särskilt god mat. Som tidigare nämnts är politikern mycket skicklig att slingra sig och hal som en ål. Det krävs ofta flera kockar för att fånga och tilllaga en politiker, så slingrig och besvärlig är han. Man måste, när man kokar en politiker, se till att man har lock på grytan, annars smiter politikern iväg med snabba, slingrande rörelser. Själva smaken på politiker påminner mest om smaken på orm utom politikerns huvud, vilket smakar precis som kålrot. Liksom affärsmannen har även politikern en väl utvecklad och stor tunga, men den går inte att äta. Den är nämligen mycket giftig och kan vara livsfarlig att smaka på, Många politiker har begått självmord innan de hamnat i grytan, genom att bita sig i tungan.

Politiker har en frän smak av lögn och hyckleri, som känns tydligt genom ormsmaken. Dessutom har politiker ofta en obehaglig lukt, som många kannibaler har svårt att fördra. I likhet med vissa giftiga svampar, måste man förvälla politiker innan man kan äta dem. De bör kokas ordentligt och noga. Innan man bjuder på politiker, bör man ta reda på om gästerna tål det. Många människor är nämligen allergiska mot politiker och reagerar kraftigt om de kommer i närheten av dem. Politiker kan också irritera magen och orsaka illamående och kräkningar. Till politiker kan man istället för potatis och grönsaker äta skallerorm och skorpioner. Det passar så bra både i fråga om ,smak och uppläggning.

Präst
När man kokar präst måste man, liksom när man kokar militär, ha en stor gryta. Militärer kräver en stor gryta därför att de inte går att böja. Så är dock inte fallet med präster. Präster måste ha en stor kastrull eftersom de är så väldigt uppblåsta. Det kan vara svårt att få ned en präst t o m i största modellen av kastruller p g a prästens uppblåsthet. Präster är som ballonger och vill man inte koka prästen hel, kan man sticka hål på honom. Då blir han betydligt mindre, när en stor mängd hyckleri och skenhelighet har pyst ur. Sticker man hål på präster, får de utan vidare plats i en normalstor gryta. Det kan dock vara skojigt att koka prästen hel, det ser trevligt ut. Många kannibaler föredrar att steka prästen, med motiveringen att det är lika bra att prästen vänjer sig vid att stekas.

Präster har en otrevlig smak av dubbelmoral (jämför missionär) och många kannibaler har svart att få ner präster. Många präster har en sötsliskig, sirapsaktig smak som är direkt kväljande. De flesta präster har också en otäck smak av fördömande och fördomar, som inte går att få bort ens med sprit. Ett fåtal präster har en ren och fin smak av religiositet, men detta är sällsynt


Hela listan på andra spännande maträtter finner du här

Sanningen om Sverigedemokraterna



Filmen illustrerar mycket väl hur snacket går hos Sverigedemokraterna när de tror att kamerorna är av. Under den välpolerade ytan gror rasismen. Särskilt stötande är kvinnan med den ryska brytningen. Man skyr heller inga medel, inte ens i den allra högsta partitoppen attattackera journalister eller göra inbrott för att göra sig av med komprometterande bevismaterial

När jag hade grävt upp filmerna ovan blev jag lite nyfiken på människan som häromdagen här på sidan spydde ur sig kommentarer om att jag är ett kommunistsvin, bidragssvin mm. Jag gjorde lite efterforskningar med antagandet att ”på sig själv känner man andra” och kom fram till ett mycket intressant resultat.

Människan i fråga är föga förvånande Sverigedemokrat. Han är dömd för misshandel. Han har nio barn och är på pappret skild fast han i verkligheten bor tillsammans med sin fru. Han taxerar noll sedan fem år tillbaka fast han arbetar. Det i syfte att få ut bidrag i form av underhåll och bostadsbidrag från staten. Han är sedan lång tid tillbaka satt ”under lupp” av myndigheter som bara väntar på ett snedsteg så man kan dra på en stor utredning.

Det finns naturligtvis mer att berätta om just den sverigedemokraten som jag för närvarande håller för mig själv men i stort är det just så det ser ut i de Sverigedemokratiska leden. En betydande del av dem är just socialbidragstagare eller på annat sätt bidragsberoende alternativt förtidspensionerade, alltså försmådda människor som lever på vår välfärdsstats välvilja, människor som inte tvekar att gå över lik för att roffa åt sig. De ser invandrarna som ett hot (på sig själv känner man andra) och blundar för att vi i Sverige förmodligen har världens bäst utbildade taxichaufförer, spärrvakter, diskare, städare mm. För visst är det så att man måste vara hjärnkirurg för att skura toaletten och ingenjör för att köra taxi, bilen kan ju gå sönder! Så ser det ut i Sverige idag, i alla fall om man heter Mohammad och är ett bidragssvin.

tisdag, oktober 05, 2010

Sverigdemokraterna bekänner färg



Idag lämnade Sverigedemokraterna i protest Storkyrkan. Det var när biskop Brunell talade om gårdagens demonstrationer på Sergels torg och människors lika värde. Hon sade

”Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.
Vi har mycket att göra.”


Reaktionerna från partiledarna lät inte vänta på sig

– När de lämnade visade de upp sig som de som biskopen pratade om, säger Göran Hägglund (KD). Det är en skandal. Det var extremt olämpligt att i Storkyrkan, i kungliga familjens närvaro, resa sig upp och gå, säger han till Aftonbladet.

Centerledaren Maud Olofsson håller med.
– Det är underligt att de går ut från svenska kyrkan under en predikan när man pratar om alla människors lika värde, säger hon till.

Jimmy Åkesson själv fortsätter sina konspirationsteorier:

– Biskopen började tala om demonstrationerna på Sergels torg i Stockholm. Det var en väldigt tydlig attack mot oss. Att man står i kyrkan och hyllar demonstrationerna är synnerligen olämpligt

Andra partiledare hade också åsikter:

Moderaternas gruppledare i riksdagen, Anna Kinberg Batra.
– Om man blir så provocerad när någon talar om alla människors lika värde så att man reser sig och går ut, då visar man tydligt att man är ett extremparti, säger hon.

Folkpartiets Johan Pehrson:
– Ett av de största etikettsbrott jag har varit med om.

Lars Ohly (V):
– Det är obegripligt att de lämnar kyrkan. Därmed visar de vilket rasistiskt parti de är.

Emma Henriksson (KD) på sin twitter, direkt från Storkyrkan:
- SD ska inte få lägga beslag på vårt kulturarv, därför bar jag folkdräkt på riksdagens öppnande

måndag, oktober 04, 2010

Humanister vs. Xenofober



Kära vänner

På sistone har jag haft en eller flera rasister här på sidan som genom mitt forum spridit sin avskyvärda propaganda.

Jag fick ikväll denna kommentar som jag har tagit bort men ändå citerar för att belysa vad dessa neandertalare skriver: ”Njae...invandrare är inte fel i sig...däremot är gula, vita, röda, svarta, polska, arabiska bidragssvin helfel...tror eventuellt att du är ett bidragssvin med tanke på vad folk skriver här... det är INTE ok...jobba för dig och sluta sug ut det svenska samhället...”

Jag är därför tvungen att införa sk moderering, eller om man så vill förhandsgranskning med åtföljande censur. Det är inte meningen att jag skall utnyttjas för att föra fram ickedemokratiska människofientliga synpunkter! Jag kommer inte att tillåta sådana kommentarer.

Låt oss därför istället ta del av de goda krafterna i vårt samhälle såsom de demonstreras i klippet ovan från Sergels torg tidigare under kvällen.

Svart måndag

Idag måndagen den fjärde oktober samlas den nya riksdagen för första gången. Då kommer 20 ledamöter från ett rasistiskt parti att ta plats i salen.
Det är en svart dag i svensk historia och en skam för alla som vill kunna betrakta Sverige som ett humant land där alla människor är lika mycket värda.

Eftersom det var svårt att nå ut med budskapet innan folk valde kläder dagen efter valet hoppas vi nu att vi denna måndag kan känna stöd i varandra och tillsammans manifestera vår sorg över hur rasismen blir allt mer rumsren i Sverige.

Vi får aldrig låta sverigedemokraterna sätta agendan och styra debatten.

Alltså, idag måndagen den fjärde oktober klär vi oss i svart för att visa vår sorg.

Jag vill poängtera att detta är en block- och partipolitiskt obunden manifestation.

http://www.facebook.com/event.php?eid=149813465058412

söndag, oktober 03, 2010

Fördomarna ligger alltid på lur, även i ett upplyst samhälle



Utlänning, invandrare, det är inte något entydigt ord. Det täcker hundratusentals enskilda människoöden, med bjärt skiftande bakgrund och förutsättningar. Några, dessbättre få, är i behov av vårt medlidande. Men alla är i behov av vår förståelse, har rätt att kräva förståelse, intresse och uppskattning. Det som förenar dessa människor är att de kommit som främlingar till Sverige, för att här söka skapa sig en tillvaro.

För oss är detta en alldeles ny situation. Sverige har varit ett land från vilket människor sökt sig bort till främmande land. Nu söker sig människor från främmande länder hit till oss. Och vi är ovana vid minoriteter, ovana att ta hänsyn till dem som är annorlunda. Därför blir vi lätt tafatta och trubbiga, både som samhälle och som enskilda individer. Och vi har väl ännu inte satt oss in i den nya situation som uppstått, när invandrarna blivit en stor och växande folkgrupp av allt större betydelse i det svenska samhället.

- - -

Invandrarna har gjort utomordentligt betydelsefulla insatser i den svenska samhällsutvecklingen på många olika fält. För det kan vi känna både tacksamhet och beundran. Vi inser invandrarnas självklara anspråk på att få sina rättigheter tillgodosedda i det svenska samhället, och vi vill gärna att de skall ha anledning att känna sig välkomna.

Men det är om problemen vi skall tala. Och problem och svårigheter har naturligtvis följt i invandringens spår. Det finns oerhört mycket som samhället kan göra för att underlätta invandrarnas situation, konkreta åtgärder som kan förstärka känslan av samhörighet och ömsesidig respekt. Därom ska jag i dag inte tala. Avgörande för om samhällets åtgärder skall få avsedd verkan är emellertid de enskilda människornas attityder till invandrarna.

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.

Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung.


Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov av att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.

- - -

Med avsky och beklämning följer vi från länstolen framför tv- apparaten hur ute i världen människor förföljs, minoriteter förtrycks, folkgrupper står i harnesk mot varandra. Men hur många av oss tar konsekvensen att ta kontakt med grannen två trappor ner, med ett namn som är svårt att uttala och ett uttal som är litet svårt att förstå? Och hur många av oss griper in med en hjälpande hand när de ser husmodern i en invandrarfamilj stå rådvill i snabbköpsbutiken – osäker på varor och priser, rädd att inte kunna göra sig förstådd?

- - -

Alla invandrare som kommer hit möter svårigheter, ofrånkomliga och betungande. De har brutit upp och måste känna saknad. Även om de får en god materiell försörjning, är det mycket som är nytt och främmande: språket, sedvänjor, ny miljö och nya människor. Till det nya måste de söka anpassa sig. Och vi har naturligtvis rätt att ställa krav på att de följer de spelregler som gäller i det svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden. Men kravet på anpassning får aldrig drivas så långt att det innebär att invandrarna skall bli precis som vi. De kommer alltid att förbli präglade av sin miljö och sitt ursprung. De flesta av dem kommer alltid att söka värna om sin egenart samtidigt som de söker delaktighet i den gemenskap som vi byggt upp här i landet. De kommer att vara ”annorlunda” svenskar.

- - -

Därmed förs frågan om invandrarna i Sverige ut i ett vidare perspektiv.
Sverige har sedan länge varit ett mycket enhetligt land. Vi har saknat minoritetsproblem. Men verkligheten förändras. Vi blir mer och mer beroende av kontakt och impulser över gränserna. Vi kan inte bygga murar mot omvärlden, murar som betyder isolering och tillbakagång. Utvecklingen för människorna närmare och närmare varandra, i en kontakt som betyder stimulans men också nötning och svårigheter. Internationalismen får inte vara endast en känsla på distans. Den blir alltmer en del av vår vardag. Invandrarna i Sverige kan på sätt och vis sägas förebåda en ny tid. De vill bli en del av vår gemenskap och vi måste i vår tur söka oss ut i en vidare gemenskap över gränserna. Världen kommer till oss och vi måste komma ut i världen.

Den framtid vi kan skönja kommer att föra med sig mycket av påfrestningar och svårigheter, när vi svenskar skall anpassa oss till en förändrad verklighet. Men skall vi kunna överleva måste vi lära oss att leva tillsammans med andra.

Olof Palme 1965