EU-fusket. En verklighet igen

Efter uppgifter om svindleri på EU-kommssionens kontor i Stockholm har nu länskriminalen inlett en förundersökning mot EU-kontoret. Kontoret misstänks för att ha betalat ut svarta löner till fiktiva personer.

En luktande granne

En parfymdoftande kvinna bosatt i Östra Göteborg hotas nu av vräkning p g a sin lukt.

Hon bor nämligen i ett s k allergihus där det är förbjudet att använda parfym. Men kvinnan är på intet sätt beredd att foga sig efter överheten och praktiserar det sedan länge bästa försvaret, nämligen att gå till motattack. Hon anmäler en granne för ofredande då han enligt henne varit "närgånget sniffande".

Tre familjer har klagat på hennes spridande av lukt och Riksbyggen har nu uppmanat kvinnan att flytta. Hon vägrar och ärendet skall nu avgöras av hyresnämnden. Kvinnan är nu inte dummare än att hon har samlat ihop 17 av 27 familjer som bor i huset och dessa intygar att den förstnämnde grannen har en väl närgången metod för att undersöka eventuell parfymdoft.

Polisen i sin tur skall nu utreda två anmälningar mot mannen med rubriceringen ofredande.

Ecce Homo eller kanske Äckle Homo

Ecce Homo fortsätter att dra till sig orimlig massmedial bevakning (inklusive undertecknad) och lockade till sig en jättepublik i Finland när den visades i Galleri Kakelhallen i Mariehamn på Åland.

Snacka om billiga knep

Sparsamheten på socialförvaltningen

Nu har socialförvaltningen varit duktig igen!

Emedan socialbidragstagare kläms åt och man tar pengar från dessa försvarslösa människor som redan "ligger ner", för att komma på hur man skall klämma åt dem ännu mera, hoppar cheferna av.

Nu går det ju inte driva en verksamhet utan chefer så socialförvaltningen i tre stadsdelsnämnder, nämligen Örgryte, Askim och Majorna gör nu allt för att hitta någon som kan hålla hönsen under vingarna. För att hitta en chef spenderas nu 1,1 miljoner på annonser samt rekryteringsfirmor. Man lyckas inte hitta någon (!) Resultatet blir istället att samtliga tillsätts inifrån socialförvaltningen. I Örgryte behåller den gamle chefen jobb och i de två andra blir andra medarbetare befordrade.

Socialförvaltningen spenderar alltså 1,1 miljoner på ett fullständigt vettlöst sett för att sedan komma på att kompetensen redan finns i "firman".

Fotnot. 1,1 miljoner räcker till socialbidrag för 150-170 ensamhushåll under en månads tid eller 12-14 under ett helt år!

Logiken i svenska domstolar

Utdrag ur "Orättens rötter eller voffor gör de på detta viset" av Maciej Zaremba.

Till åtta års fängelse för mord dömde Södertälje tingsrätt Margit Lundberg som efter åratal av förödmjukelser och misshandel skjutit sin alkoholiserade make medan han sov och därefter begravt honom i trädgården. Lundbergs 15-åriga son, som möjligen ovetande om moderns avsikter (han lämnade motsägelsefulla uppgifter) laddat geväret åt henne och visat hur det fungerar, men inte var med när faderns sköts, dömdes till två års fängelse för medhjälp till mord.

Dick Gordon, 18 år, tidigare straffad för grov misshandel, stöld och rattfylleri, blev i februari -93 arg på den 46-årige Malm efter att ha hört på omvägar att denne kallat Gordon homosexuell. Gordon skaffade ett skjutvapen och tillsammans med den jämnårige Larsson, som medförde en kniv, tvingade han Malm att under vapenhot köra till en avsides gata där Malm sköts ihjäl med ett skott mot huvudet. Gordon som hållit i geväret, dömdes av Stockholms tingsrätt för grovt vållande till annans död till tre månader fängelse och skyddstillsyn. Larsson, som hållit i kniven, fick en månad för olaga tvång och vapeninnehav. Det rådde ingen tvekan om att Gordon tryckt ett laddat gevär mot offrets huvud. Däremot kunde det inte bevisas att han säkert visste att vapnet var osäkrat.

I september 1992 tilldelade den 25-åriga Zawditu Makonnen, en ensamstående tvåbarnsmor från Eritrea, sin fyraåriga dotter några slag med öppen hand och senare med ett plastskärp, varpå blåmärken uppstod. Makonnen uppgav inför rätten att hon handlat överilat, men att hon inte på annat sätt kunde få dottern att sluta slå sin syster. Rättsläkaren bedömde flickans skador som lindriga och enligt socialtjänsten fanns ingen risk för upprepad misshandel av barnen. Makonnen dömdes av Göteborgs tingsrätt för grov misshandel till ett års fängelse.

Till 2700 kr i dagsböter för ofredande och brott mot knivförbudslagen dömde Karlstad tingsrätt den tidigare straffade 21-årige Patrik Hallman som på påskaftonen 1995, tillsammans med cirka 25 andra personer, påverkad av cirka en halvliter sprit och utrustad med hemmagjord batong, tillverkad av en 50 cm lång tejpad blykabel, deltog i ett överfall på invandrarfamiljen Hamadi i Vålberg, Värmland. Det fastställdes att den mycket kortklippte Hallman bland annat spottat fru Hamadi i ansiktet och kallat henne "djävla negerhora" samt tidigare kastat en kraftig smällare mot parets hus.

Betydligt strängare straff, villkorlig dom för misshandel och 5000 kr i dagsböter samt 4000 kr i skadestånd utmätte tingsrätten mot herr Hamadi, som ensam försökte att värja sin hustru och sitt hem mot 25 mestadels berusade personer beväpnade med bland annat knivar, batonger och rörbomber och som därvidlag slog två av dem lindrigt med en stöt.

Ett liknande bötesstraff (1500 kr för misshandel) utdömdes av Nacka tingsrätt mot 25-årige Per Mild som förföljt, övermannat och överlämnat till polisen den 22-årige Ulf Svartberg sedan Svartberg strax innan överfallit Milds hustru genom att gripa tag om hennes ben och knuffat henne mot en parkbänk. Under brottningen mellan Mild och Svartberg tillfogade nämligen den senare skrapmärken och blånader på halsen och i ansiktet. Svartberg själv dömdes att böta 450 kronor - för ofredande samt 1000 kronor i skadestånd till Per Milds hustru.

Ulla Holm anlände i en natt mars 81 till Landvetters flygplats med en diamant som hon inhandlat i utlandet. Hon var medveten om sin skyldighet att i Sverige betala moms för smycket, men hon trodde att det skulle ske hos skattemyndigheten, varför hon valde den gröna filen i tullpassaget. När hon påföljande morgon upptäckte i lagboken att skatten borde ha betalats hos tullen återvände hon till flygplatsen och erlade där drygt 5000 kr i moms. Åtalades och dömdes av Göteborgs tingsrätt till 3000 kr i böter för varusmuggling.

Att vara man är snart straffbart

Hamas, Pol Pot, Idi Amin, Bokassa, Kim II Sung. Fanatismen och den blinda religiösa fundamentalismen har många namn.

Gemensamt för dem alla är den monomana förvissningen om sin egen förträfflighet, liksom föraktet, ja, det psykopatologiska hatet mot alla som inte tänker som de själva - om man nu kan kalla det för att tänka, detta perverterade och vettlösa vomerande av förutbestämda dogmer, drypande av självgodhet och hat. I Sverige har den aggressiva och muterade och massmediala varianten av feminism sedan länge inte bara tangerat fascismens gränser; utan med berått mod passerat all anständighet och försvunnit ut i ett människo och mansförakt som stinker.

Med hjälp av infantila generaliseringar om vad som är kvinnligt och manligt, en kollektiv skuldbeläggning av alla män, oavsett deras individualitet, och en politisk retorisk demagogi helt i Goebbels fascistiska anda, har det idag gått så långt att fanatiska vulgärfeminister kan få ge uttryck åt tankar, som om de vore riktade mot zigenare, handikappade eller kvinnor, med all sannolikhet skulle ha fälts i en svensk domstol som hets mot folkgrupp eller ren fascistisk dynga. Med hatets svarta fanor fladdrande i den östrogenstinna vinden står de skrikande furirerna på kvällspressens icke-existerande barrikader med äggstockar och livmödrar som tillhyggen sedan hammaren och skäran kommit lite ur modet

Med samma intellektuella bordskick som schakaler och hyenor ägnar sig feministerna åt skändig personförföljelse som i exemplet Per Lindberg, eller också praktiserar man den ökända och odemokratiska politiska metod att rensa ut och brännmärka politiska motståndare som användes av den paranoide kommunistätaren McCarthy i USA under femtiotalet och som då kallades "guilt by association".

När Per Lindberg i sin bok "Döden är en man" fullständigt demonterade den feministiska hjälten Hanna Olsson och dessutom bevisade att de båda läkarna måste ha varit oskyldiga till mordet på en prostituerad kvinna, kastade sig de feministiska gamarna över både honom och alla andra som vågade ha en åsikt som inte var sanktionerad av den rättänkande feministiska kyrkan.

Per Lindberg utsattes för en infam förtalskampanj och hans anhängare anklagades för att försvara både våldtäkter och styckmord. Idag, när polisen givit Per Lindberg rätt, tiger Petra Ulmanen och hennes ynkliga avantgarde. Någon ursäkt eller dementi lär vi knappast höra ifrån det hållet.

Alla män är onda tycks numera vara en truism: feminister har föreslagit att män borde förbjudas att arbeta inom barnomsorgen. Några få är skyldiga - alla straffas! Vad är det om inte fascism? Varför inte befria barnen ifrån de onda fäderna helt och hållet?!

Och när så olika typer som Margareta Winberg och den lesbiska feministen Mian Lodalen enas i ett manshat och anklagar ALLA män som medskyldiga till misshandel och kvinnovåld - då mår man faktiskt illa. Och i dagarna läser jag att en manlig feminist vill dra in allt stöd till mansjourerna för att de är "antifeministiska"!! Så fortgår jakten på oliktänkande och feminismens diktatur breder ut sig.

Att vara man är snart straffbart.

Och i Aftonbladets vedervärdiga kvinnobilaga tar man hjärnforskare till hjälp för att bevisa att den kvinnliga hjärnan är överlägsen mannens. Så långt har det gått att rent nazistiska argument används i det könskrig ett gäng hjärtlösa kvinnliga strebrar har startat för att göra sig karriär i det massmediala slakthuset. Fy fan!

Av Peter Birro, GT 5/11 99

Barnens leksak skall bort

Ytterligare en EU-idioti tar sin plats i våra liv. Denna gången är det den här gamla brandbilen som är föremål för EU-pamparnas intresse.


Brandbilen på bilden står uppställd i Motalas Stadspark och har fungerat som leksak för traktens barn. Nu måste den bort. Den uppfyller nämligen inte EU:s standardkrav på lekredskap och därmed skall den vara borta innan nästa leksäsong!

Leif G W Persson på krigsstigen

Idag uttalar sig Leif G W Persson om att polisen är lat varpå hela poliskåren rasar. Han påstår vidare att polisen till stora delar pysslar med annan verksamhet som inte borde ingå i s k polisiära uppgifter.

Utan att ha några vetenskapliga belägg att tillgå måste jag här tillstå att man som lekman ändå måste ge honom rätt. Man får lätt känslan av att polisen rent ut sagt skiter i sina uppgifter.

Jag tänker på ett antal episoder ur mitt eget liv:
> Jag tänker på den gången när jag blev misshandlad av den där taxichauffören som viftade med ett basebollträ utanför en restaurang här i Göteborg. Inget händer!
> Jag tänker på när jag nästan blev ihjälslagen av ett gäng skinnskallar. Inget hände!!
> Jag tänker på när min buss blev totalförstörd av vandaler, Inget hände!!
> Jag tänker på alla upprepade stölder av mina fordon genom åren. Inget hände!
> Jag tänker på när en f d bekant till mig i en desperat vilja att bli omhändertagen (han var grov narkoman) går in till polisen och erkänner ett antal grova brott (b l a rån). Inget hände!! Han fick en klapp på axeln och blev hemskickad!

Nog ligger det något i Leifs kritik men det är klart. Sanningen svider och man vill inte kännas vid den från polisens sida!

Systemet på Systemet

Det senaste i raden av vansinnigheter i Sverige är Systembolagets policy gentemot sina anställda, nämligen det faktum att kärlek inom bolaget nuförtiden skall leda till avstängning från arbetet om inte omplacering kan komma i fråga. Man mennar att det inte är bra för den allmänna stämningen på arbetet och att det kan leda till godtycke när exempelvis en chef blir kär i en anställd.

Nu tycks ju pappskallarna inom ledningen inte ha fattat det grundläggande faktum att kärlek inte går att stoppa på något sätt. Kanske låter jag en smula romantisk när jag sätter det i det ljuset men man kan i vart fall fråga sig om detta överenstämmer med vår lagstiftning. Vi har ju trots allt åsiktstfrihet i det här landet och att bli kär i någon måste väl vara en form av att uttrycka en åsikt varmed förbudet ev skulle strida emot ett antal paragrafer t e x åsiktsregistrering eller rätten till ett fredat privatliv som för övrigt är grundlagsskyddad. Det verkar hursomhelst uppåt väggarna att en arbetsgivare skall lägga sig i människors privata angelägenheter. Med vilken rätt tar Systembolaget sig den friheten.

Jo jo, förr eller senare komme väl kverulanterna att få äta upp detta övertramp.

Clinton på tiggarstråk

Bill Clinton upplever nu ekonomiskt kärva tider. Skandalen med Monica Lewinsky har kostat honom en smärre förmögenhet i advokatkostnader, närmare bestämt 80 miljoner kronor.

Nu är inte Bill dummare än att han startade en fond där vänner och allmänhet kan bidra med en slant men det fattas fortfarande pengar trots generösa bidrag från b l a Steven Spielberg, Tom Hanks och Mikael Douglas.

Någon motta på insamlandet får det ändå vara. Det anser i alla fall Monicas pappa Bernard Lewinsky, som vid det här laget har fått två brev med förfrågningar om pengar. Han har emellertid inga planer på att bidra till den presidentska kassan. Dock skickade han tillbaka breven till avsändaren men det syrliga konstaterandet: 'Ni måste vara idioter som sänder mig detta brev'

Polisen har gett upp

Varför utreder inte polisen s k småbrott. Undersökning efter undersökning visar att det är en liten klick människor, allt som oftast narkomaner, som i sin jakt på pengar till droger gör inbrott och stjäl bilar. Man har på försök gjort tekniska undersökningar d v s tagit fingeravtryck vid inbrott och andra småbrott varvid statistiken över dessa sjönk otroligt mycket.

Det är onekligen så att det fattas några pusselbitar när det gäller polisen arbete. Min bil försvann t ex, stals för några dagar sedan. Den återfanns sönderkörd. Polisen gjorde inget annat än konstaterade att den återfanns. Nu skall den snart få sin dom och förmodligen blir det billigare för försäkringsbolaget att skrota den än att laga. Man kommer alltså att skrota en mycket bra bil som p g a sin ålder inte är värd några pengar. Detta händer mig nu andra gången inom loppet av ett år.

Det måste för samhället rimligtvis bli billigare att stoppa den typen av brottslighet än att medvetet låta den fortgå och låta försäkringsbolagen reglera skadorna.

Jag blir så förbannad på att man från polisens sida fullständigt har gett upp och låter sådant passera utan åtgärd.

Polen Sverige - 1999

Det demokratiska EU

I Sverige har nyligen ett val avlöpt, nämligen valet till EU som jag likt många vände ryggen. Kanske dumt att inte påverka men, kan man fråga sig, vad finns det att påverka?

Medan Norrmännen klubbar sina sälar och säljer sin olja får vi rätta oss efter fler och fler normer regler och paragrafer. Denna Eu-koloss, detta monster som ogiltigförklarar vår lag och vars förvaltning förr eller senare kommer att växa den över huvudet är vi med i medan man på annat håll gnuggar händerna och staten går i vinst.

Förresten, alla taxfreebutiker skall ju bort. Det skall inte finnas en taxfreebutik för det är ju så skadligt för konkurrensen. Ja, d v s alla utom en, den som är belägen i självaste EU-parlamentet.

Att de kan med!!!

Barnens bästa

Jag har en dotter, en helt underbar dotter som heter Jaqueline och är 4 år. Vi d v s föräldrarna är separerade sedan 3 år. Det innebär att Jaqueline varit ifrån det s k familjelivet i 3 år. Hon kan därmed inget annat än det som hon själv uttrycker, nämligen: "Vad är det för dag idag pappa? Måndag, men då kommer mamma och hämtar mig på dagis".

Hon ser det mycket naturligare än vad vi vuxna gör. Hon ser inget problem i att vara hos mamma eller vara hos pappa. Nu är ju hon så lyckligt förskonad att hon tror, eller vet, att det är det naturliga. Vad jag vill säga är att det är vi som vuxna som skapar problemen. Jaqueline har inget annat att referera till. Det som hon vet är att mamma och pappa inte kan vara tillsammans men hon vet också att både mamma och pappa älskar henne! Hon vet vid sin späda ålder att hon har två hem, antingen är man hos mamma eller pappa. Hos mamma är det på ett vis, hos pappa är det på ett annat.

Man skall nu utreda hur det är för barn att bo hos två skilda föräldrar. Nu är det ju inte det som verkar vara huvudfrågan. Oavsett vad lagstiftaren kommer fram till kommer människor att gå isär och oundvikligen kommer barnen i kläm. Men inte nödvändigtvis. Det gäller för oss föräldrar att göra det bästa av situationen, försöka att avdramatisera det hela, och nu pratar jag ur barnens perspektiv. Jag kan inte låta bli att tänka på att hela debatten är något snedvriden. Ofta är det så att den som blivit av med vårdnaden mer fungerar som "en öppen plånbok" än en förälder. Jag anser det vara djupt orättvist. I mitt fall handlar det om att jag precis blivit av med vårdnaden därför att jag anses vara en elak djävul som inte på något sätt går att samarbeta med (f ö kom stämningen 2 år efter separationen och då hade allt fungerat väl, hämtning och lämning o s v). Vad alla är mycket rädda för att ta i sin mun är att det hela i mångt och mycket handlar om pengar, inte barnen. I mitt fall har jag "umgänge" från onsdag till måndag, varannan vecka. Det fattas alltså två dagar för att man skulle bli av med att betala underhåll. Visst, det är orättvist, det är dessutom djupt orättvist att man i o m att man förlorar vårdnaden rent psykiskt blir degraderad till en "barnpassare" i stället för en far (eller mor). Det är helt fel! Ändå kan jag inte låta bli att se igenom argumenten till att det hela i mångt och mycket handlar om en olöslig konflikt mellan föräldrarna.

Jag vill hursomhelst framhålla att barn är mycket anpassningsbara. Barn tycker inte det är konstigt att mamma och pappa bor isär. De har två hem, det är naturligt, eller som min dotter uttrycker saken: det är "hemma" både hos mamma och pappa. Kanske är just vi lyckligt lottade men jag kan inte se på vilket sätt ett växelvis boende skulle kunna skada barn. Jag kan ha synpunkter på anledningarna och lättvindigheten vid skilsmässor men att ett växeltvist boende skulle skada barnen finns det inga belägg för. Det är snarare vi som vuxna känner en stor saknad när barnet försvinner, inte barnet! Det är vi som går i inrutade mönster, "kärnfamiljen", allt annat är ett misslyckande, men så är det inte ur barnets perspektiv, de älskar båda föräldrarna oavsett om de bor ihop eller ej.

Jag hoppas nu att möjligheten till dubbel mantalsskrivnig öppnas, inte för att det skulle innebära något för barnen, men för att det systemet som råder idag är djupt orättvist ur ekonomisk och psykologisk aspekt. Det skulle trots allt vara det allra bästa att fullt ut måna om barnen. Av vad jag sagt följer slutsatsen att dubbel mantaskrivning är det enda vettiga alternativet som vi kan ta till för att värna "barnets bästa".

EU och kossorna

Inom EU kan man söka ett s k ursprungsskydd för varor och det hittills enda svenska livsmedlet med ursprungsskydd är Sveciaosten.

Fler ostar är emellertid på gång även om det inte är lätt att övertyga trögbollarna i EU om svenskarnas ostdominans. När Svensk Mjölk och Ostfrämjandet sökte ursprungsskydd för Herrgårdsosten fick man beskedet att det gick bra under förutsättning att den inte gjordes på mjölk från västsvenska kor!

En kossa, hmmm, undrar om det är en EU-kossa?

EU har förresten ännu inga invändningar mot den alltmer tilltagande användningen av herrgårdskossor inom den den europeiska jordbrukspolitiken

Svinnet i EU

Sverige är ett av de länder som betalar mest per invånare till EU:s budget.

Förra året försvann fem procent av pengarna spårlöst. Det var likadant året innan och det blir ungefär samma svinn 1999, det tror i alla fall EU:s revisorer

Så vad tycker du?

källa:

Olicensierad programvara

I TV:s nyheter kan man idag höra en reporter som förfasar sig över att det piratkopieras så mycket programvara till persondatorer och att denna piratkopiering gör oss till brottslingar.

* Vad han tycks ha glömt bort är att var och en har rätt att säkerhetskopiera ett program. Om man nu "piratkopierar" ett program, d v s kopierar ett program som man ej har licens för, krävs för att det skall uppstå ett brott ett rekvisit till, nämligen att det skall ha uppstått ekonomisk vinning av kopieringen. Annars är det inget brott.

* Vad han också glömmer är att det är just den s k piratkopieringen som gör Microsoft så stort. I o m att i stort sett alla kör Office-paketet blir företagen mer eller mindre tvungna att köpa just Microsoft-produkter och licensiera de till hutlösa priser.

Har någon förresten tänkt på varför det är så lätt (har jag hört) att knäcka serienummer? Varför består de i många fall av enbart ettor? Jag anser att om Microsoft verkligen hade velat att skydda sin programvara så hade man gjort det betydligt svårare att ta sig in för länge länge sedan

SDN i Majorna

Stadsdelsnämnden i Majorna – Göteborg, har beslutat att ta två miljoner kronor av socialbidragspengar för att utreda hur man skall kunna minska just socialbidragen.

Enligt mitt förmenande är det helt vrickat. Att ta pengar som skall tillfalla behövande för att komma på hur man skall kunna klämma åt dem ännu mera är ett riktigt slag under bältet

Fotnot

2 miljoner räcker till socialbidrag för 280-300 ensamhushåll under en månads tid eller 24-26 under ett helt år!

Vårdnadstvist

Läs också Wojtek Wybraniecs rättsvetenskapliga uppsats om 'Barnets bästa vid vårdnadstvist'"

Fakta: 70 procent av mammorna får enskild vårdnad vid vårdnadstvist. I 20 procent av fallen får männen enskild vårdnad. I 10 % av fallen döms gemensam vårdnad.

- Varje år separerar cirka 25.000 föräldrapar. För de flesta löser sig barnfrågan utan problem. Men mellan 2.000-3.000 par kommer däremot inte överens

-. Under 1991 avgjordes 2.910 vårdnadstvister, 1993 var siffran 3.137 och 1995 avgjordes 3.754 mål. Så säger lagen:

- Oktober 1998 infördes en ny vårdnadslag som gör det möjligt för domstolen kan döma till gemensam vårdnad, vilket inte gick tidigare.

- Lagen ger domstolen rätt att bestämma var barnen ska bo.

- Föräldrarna ska i möjligaste mån komma överens genom att ha frivilliga samarbetssamtal och träffa avtal, som socialnämnden ska godkänna. Vid konflikt kan domstol besluta om vårdnaden, som kan bli gemensam även om enförälder motsätter sig det.

- Den förälder som har umgänget med barnet får utökade möjligheter till avdrag på underhållsbidraget. Föräldrarna ska dela på resekostnaderna i samband med umgänget.

- Målen med nya lagen är att:

* undvika uppslitande vårdnadstvister.

* barnen ska få träffa båda sina föräldrar.

* det ska skapas färre vinnare eller förlorare som det ofta blivit i vårdnadstvister.

Artikel i Expressen dec 18 jan 1999

Varför, Laila Freivalds, hör vi i gruppen Föräldrar i Sverige aldrig att du offentligt uttalar dig i vårdnad, boende och umgänge? Du tiger inte i debatten om kriminalisering av torskar, lagstiftning för kvinnofrid eller mot ekonomisk brottslighet. Men när det gäller den grundläggande framtida "infrastrukturen" i samhället ? våra barn och deras självklara rätt till två jämställda föräldrar ? då föredrar du att tiga.

Hur kan du försvara en lag som rangordnar föräldrar, delar in mamma och pappa i en "boförälder" och en "bidragsskyldig"? Varför tycker du att barn till separerade föräldrar inte ska få uppleva att pappa och mamma betyder lika mycket, ha två hem? Hur kan du försvara att bara en förälder ska få vara "boförälder"? Du som justitieminister är ytterst ansvarig för föräldrabalken och borde därför förklara varför tusentals föräldrar ? och barn ? i Sverige diskrimineras! En enda gång har du uttalat dig i dessa frågor. Då sa du att vi "vi ska skynda långsamt" mot en automatisk gemensam vårdnad. Din inställning är ett slag i ansiktet på alla kämpande föräldrar, som vi vill vara fullvärdiga föräldrar nu, i dag. När tror du att barnen behöver oss mest?

Laila Freivalds, det är dina lagar som gör att modern automatiskt blir vårdnadshavare vid barnets födelse: fadern måste ansöka om det, kvalificera sig. Hur rimmar detta med barnkonventionen? Den har ju Sverige som första land skrivit under, och alltså accepterat att "göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling". Men om detta vill inte justitieministern tala. Inte ens uppmana myndigheter och domstolar att följa barnkonventionen. Alltför många barns förtroende för rättssamhället sviktar när de märker att domare och nämndemän inte bryr sig om dem. Laila Freivalds, det är ditt ansvar att inskärpa att Sverige har skrivit på barnkonventionen? barnens rätt att inte diskrimineras, göra sina stämmor hörda, få två likvärdiga föräldrar. Det ansvaret har du försummat när du till exempel inte uttalat dig om två anmärkningsvärda färska fall.

Du tiger när: Högsta domstolen ger vårdnaden till den förälder som konsekvent hindrat barnet från att träffa sin far, och som inför sittande rätt säger att detta tänker hon fortsätta med. Lindesbergs tingsrätt ger vårdnaden till en moder som lika konsekvent saboterat pappans umgängesrätt, trots att barnet upprepade gånger rymt till sin far. Varför tiger du, Laila Freivalds?

Lennart Westman förälder i Sverige

Freivalds artikel Bo med far, bo med mor

Laila Freivalds utgår i sitt resonemang från "barnens bästa"? utan någon definition av begreppet. Här är en: "Att få känna att pappa och mamma betyder lika mycket". Den kräver vi att lagstiftarna ska tolka in i orden "barnets bästa", verka för att införliva i lagen, och således sätta stopp för diskrimineringen att till exempel mödrar automatiskt blir vårdnadshavare och "boföräldrar".

Problemet när man talar om barns bästa, och (i föräldrabalken) "en nära och god kontakt med båda föräldrarna" är att det uppstår paradoxer. God kontakt med föräldrarna kan inte skapas ifall dessa inte behandlas likvärdigt! Hur ska ett barn få tillgång till både mor och far, om den ena av dem inte tillåts vara förälder, utan tvingas ta till rättsliga medel då en förälder motsätter sig den andres självklara rättigheter?

Justitieministern kan kanske inte kan gå in och kommentera enskilda fall, men när domstolarna premierar umgängessabotage och faktiskt agerar i strid med lagen så borde Freivalds tala. Ministerns ord om att meningen är att föräldrarna ska komma överens är vackra – men tyvärr kommer vi människor inte alltid överens!

I direktiven till den utredning om automatisk gemensam vårdnad – som Laila Freivalds skriver att hon tagit initiativ till – står det att det bör lagstiftas att den förälder som barnet "bor" tillsammans med ensam kan fatta beslut som rör vårdnaden: "Införs en regel om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar måste frågan om en utvidgning och lagreglering av möjligheterna för den förälder som barnet bor tillsammans med att ensam fatta beslut som rör vårdnaden övervägas." Ett sådant tillägg vållar problem. Moderna föräldrar accepterar inte att sidsteppas vad gäller den faktiska vårdnaden. Det räcker inte att införa automatisk gemensam vårdnad, om detta inte samtidigt innebär något reellt.

Vi vill varna för en utveckling som stärker boförälderns roll i ett samhälle där växelvist boende ökar kraftigt. Vi kräver att alla får vara boföräldrar. Vi kräver rättvisa för såväl oss som våra barn. Märkligt nog skriver Laila Freivalds att "vårdnaden om barnen inte är en rättvisefråga" och att de beslut som tas (i vårdnadstvister) "inte ska ses som belöning eller bestraffning för hur föräldrarna betett sig emot varandra", utan att det är "barnets intresse som är det centrala". Hur går den inställningen ihop med att justitieministern vill lagstifta om att stärka boförälderns rättigheter?

Mänskliga rättigheter – som det ju i botten handlar om, beträffande barnens och föräldrarnas rätt till varandra – ska för övrigt inte behöva utredas. De borde vara en självklarhet.

LENNART WESTMAN gruppen Föräldrar i Sverige

En reflektion över Wybraniec ./. XXX vårdndsrättegång i Tingsrätten

Det är helt otroligt att en domare som Lill West får vara kvar i sitt ämbete. Vad som hände vid dagens rättegång gällande vårdnaden om Teresa är följande:

När vi kom in i rättssalen tittade hon (domaren) i handlingarna som har kommit fram i målet och sedan.... sedan gick hon på mig något så sanslöst. Ett tiotal ggr frågade hon om jag inte kunde tänka mig ensam vårdnad för Anns del. Hon pressade mig till det yttersta och sa att "nu när ni har kommit överens så långt , kan inte du tänka dig att Ann får ensam vårdnad om Teresa? Därefter kan kan ni ju alltid förhandla om vårdnaden när Teresa har blivit större". Det kändes precis som om hon inte orkade att ha en förhandling. Hon angav vidare tonen och meddelade att det enligt vad som framkommit genom familjerättens försorg angående vårdnadsutredningen inte finns några förutsättningar för gemensam vårdnad "heller". Och detta "heller" sa allt. Hon hade bestämt sig på förhand. Det var egentligen helt meningslöst att fortsätta att dra det hela till huvudförhandling, men jag gjorde det ändå, efter två enskilda överläggningar med min advokat. Det är i vart fall meningen att parterna skall höras i målet, tänkte jag. M a o trots att jag visste att det inte var värt och att domaren hade bestämt sig på förhand drog jag alltså det hela till förhandling. Det blev naturligtvis samma visa igen. Domaren ville knappt höra på vad min advokat hade att säga eller vad han ville förhöra motparten om. Rättegången var redan avgjord på förhand och det hela handlade mer eller mindre om tidsspillan och en formalitet. Min uppfattning, och inte bara min utan även motpartens ombuds uppfattning, var att det i det närmaste handlade om ett justitiemord. Hur kan en domare bete sig på detta vis? Jag menar så här, det är väl OK att pressa parterna till att förlikas, det tycker jag är helt i sin ordning, men... varför blev bara jag pressad? Varför fick inte Ann en enda fråga om hon kunde tänka sig en förlikning i form av gemensam vårdnad som jag hela tiden har yrkat? Är det inte så att det måste vara till vår Teresas fördel om båda föräldrar får bestämma? Är det meningen att man skall åsidosätta de mest grundläggande principerna i rättssammanhang, nämligen rätten att få en opartisk rättegång inför en opartisk domstol? Hade inte domaren redan innan huvudförhandlingen bestämt sig för vad som gäller för hennes vidkommande? Varför pressade hon mig till ensam vårdnad för Anns del, men frågar inte en enda gång om Ann kan tänka sig en förlikning i form av gemensam vårdnad? Utan att överdriva är detta inte vad jag väntar mig av rättssystemet och det var, om inte jävigt, ett mycket oproffessionellt handlande av en domare som förväntas slå vakt om rättvisan. Men nej, hon bara viftade bort det hela.

Jag ifrågasätter idag starkt vad jag har gett mig in på? Att en sur j-a käring skall bestämma i fall som hon inte har en blekaste aning om och inte heller bryr sig om att ta reda på?

Senare på kvällen ringde jag Ann för att höra om varför hon egentligen gör detta, om det inte var dags att forstätta våra respektive liv istället för att strida? "Skall du fortsätta att strida om detta eller skall vi fortsätta med våra liv" frågade jag henne. Istället för ett svar kom Seedi i luren och menade: 'Du vi håller på och knullar just nu, så stör inte oss'. Han är tydligen tillbaks, om en för en stund, så åtminstone för att knulla. När Teresa är där!! I en etta!! Ann stenad som ett "ägg" och likaså han. Jag får nog slå på stortrumman i en nästa rättegång. Jag får nog trots allt dra fram allt om henne, med hennes hashrökande, hennes "häftiga" upplevelser i samband med att de tar amfetamin (läs sex) när Teresa är i omedelbar närhet. Jag fick ju allt om nyår berättat för mig av Jerker. T ex att alla sprang iväg och försvann i köket när det skulle dras näsor. Sedan skröts det om det ena med det andra. Är det så idag? 'Du vi håller på och knullar just nu, så stör inte oss'. "Får jag prata med Teresa? Nej, hon är på toaletten". Vad säger man? Är det verkligen rätt att ha en gemensam vårdnad med ett vrak? Med en knarkare? Varför drar jag inte upp allt, som det egentligen är? Brist på bevis? Ja, dels det och dessutom är det enligt min uppfattning till Teresas bästa om båda föräldrarna får bestämma, båda får känna sig delaktiga. Det är definitivt bäst så, oavsett omständigheter. Hennes nuvarande kille kommer att försvinna så småningom. Han har redan gjort det en gång. Det kommer fler. Den enda som blir lidande på den här parodin är, inte jag, det blir Teresa. Fy fan! Kan hon (Ann) inte tänka?? Känner hon inget ansvar?

Läs Wojtek Wybraniecs rättsvetenskapliga uppsats om 'Barnets bästa vid vårdnadstvister'"

En tjuv utan hjärna

Polisen i Stockholm köpte, i anledning att infiltrera ett motorcykelgäng, in en splitterny Harley Davidson-motorcykel. Denna cykel stjäls sedan av en kille som sedermera åker fast... och blir fly förbannad. Han anmäler saken till JO med motiveringen att "polisen redan från början avsåg att motorcykeln skulle stjälas och därmed ställde ut den som ett lockbete".

Hur korkad kan man bli?