Gemensamt för dem alla är den monomana förvissningen om sin egen förträfflighet, liksom föraktet, ja, det psykopatologiska hatet mot alla som inte tänker som de själva - om man nu kan kalla det för att tänka, detta perverterade och vettlösa vomerande av förutbestämda dogmer, drypande av självgodhet och hat. I Sverige har den aggressiva och muterade och massmediala varianten av feminism sedan länge inte bara tangerat fascismens gränser; utan med berått mod passerat all anständighet och försvunnit ut i ett människo och mansförakt som stinker.
Med hjälp av infantila generaliseringar om vad som är kvinnligt och manligt, en kollektiv skuldbeläggning av alla män, oavsett deras individualitet, och en politisk retorisk demagogi helt i Goebbels fascistiska anda, har det idag gått så långt att fanatiska vulgärfeminister kan få ge uttryck åt tankar, som om de vore riktade mot zigenare, handikappade eller kvinnor, med all sannolikhet skulle ha fälts i en svensk domstol som hets mot folkgrupp eller ren fascistisk dynga. Med hatets svarta fanor fladdrande i den östrogenstinna vinden står de skrikande furirerna på kvällspressens icke-existerande barrikader med äggstockar och livmödrar som tillhyggen sedan hammaren och skäran kommit lite ur modet Med samma intellektuella bordskick som schakaler och hyenor ägnar sig feministerna åt skändig personförföljelse som i exemplet Per Lindberg, eller också praktiserar man den ökända och odemokratiska politiska metod att rensa ut och brännmärka politiska motståndare som användes av den paranoide kommunistätaren McCarthy i USA under femtiotalet och som då kallades "guilt by association".
När Per Lindberg i sin bok "Döden är en man" fullständigt demonterade den feministiska hjälten Hanna Olsson och dessutom bevisade att de båda läkarna måste ha varit oskyldiga till mordet på en prostituerad kvinna, kastade sig de feministiska gamarna över både honom och alla andra som vågade ha en åsikt som inte var sanktionerad av den rättänkande feministiska kyrkan.Per Lindberg utsattes för en infam förtalskampanj och hans anhängare anklagades för att försvara både våldtäkter och styckmord. Idag, när polisen givit Per Lindberg rätt, tiger Petra Ulmanen och hennes ynkliga avantgarde. Någon ursäkt eller dementi lär vi knappast höra ifrån det hållet.
Alla män är onda tycks numera vara en truism: feminister har föreslagit att män borde förbjudas att arbeta inom barnomsorgen. Några få är skyldiga - alla straffas! Vad är det om inte fascism? Varför inte befria barnen ifrån de onda fäderna helt och hållet?!
Och när så olika typer som Margareta Winberg och den lesbiska feministen Mian Lodalen enas i ett manshat och anklagar ALLA män som medskyldiga till misshandel och kvinnovåld - då mår man faktiskt illa. Och i dagarna läser jag att en manlig feminist vill dra in allt stöd till mansjourerna för att de är "antifeministiska"!! Så fortgår jakten på oliktänkande och feminismens diktatur breder ut sig.
Att vara man är snart straffbart.
Och i Aftonbladets vedervärdiga kvinnobilaga tar man hjärnforskare till hjälp för att bevisa att den kvinnliga hjärnan är överlägsen mannens. Så långt har det gått att rent nazistiska argument används i det könskrig ett gäng hjärtlösa kvinnliga strebrar har startat för att göra sig karriär i det massmediala slakthuset. Fy fan!
Av Peter Birro, GT 5/11 99
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar