En vanlig dag i Göteborg

Jag vaknar. Tittar på godmorgon Sverige, Storebror vet (det är datatrafik) exakt när jag sätter på TV:n och vad jag tittar på. Jag sticker iväg och köper lite fräscha frallor. Scootern registrerar fart, trippens längd, inbromsningar. På vägen passerar jag ett antal kameror där jag spelas in. Husalarmet håller exakt reda på när jag larmar på larmar av. I affären registreras vad jag köper och för hur mycket på mitt Visa-kort. Väl hemma är det dags att efter frukost sätta sig i kontoret och börja arbeta. Varenda samtal registreras och avlyssnas, det är ju IP-telefoner, IP-faxar och så förståss den vanliga Internettrafiken. IPRED. Det är dags att föra över lite pengar utomlands för att affärerna skall rulla. Banken rapporterar till skattemyndigheten. Nu kommer posten. Den har redan registrerats hos posten med den lilla käcka oranga sträckkoden. Jag känner av mitt höga blodtryck, dags att åka till apoteket dit läkare elektroniskt skickat min medicin. Jag har inte riktigt koll på hur mycket medicin jag har kvar men det är inga problem. Apoteket har lagrat alla mina uttag och vad jag har kvar. Väl hemma ringer försäkringsbolaget. Jag har haft en olycka och nu har de kollat journalerna. Min skada kan ju kanske härledas till tidigare skador. Så de har kollat alla sjukdomar jag haft under mitt liv. Jag har sökt ett nytt chefsjobb, arbetsgivaren ringer, de har frågor om en olycka 1984. Den fanns i polisregistret. Jag kommer på att det är dags att deklarera, snart 4 maj. Med några enkla knapptryckningar skickar jag iväg den. Allt lyssnas och sparas. Jag blir trött på allt och känner att jag behöver semester. Bokar biljett. Jag betalar cash för jag vet att rörelsefriheten kan inte inskränkas och ”cash is king”. Mitt pass stämplas jag hamnar i en passagerarlista hos flygbolaget. Hela kalaset blev lite dyrt och jag har inte råd att betala. Jag hamnar i UC:s register. Där finns jag till jag betalat och fem år framöver. Väl hemma är det dags att söka nytt jobb men betyg fattas från universitetet. Inga problem, allt finns ju i registret. Ett kort skall skickas med också och det är ju inga problem det heller, förra gången jag skrev ut kopior sparades de ju hos fotobolaget. På tal om foton, jag blir nostalgisk. På den egna datorn finns kort sedan 15 år, alla kärleksbrev, men datorn protesterar, den har en trojan, någon har varit och snokat, 500GB filer ligger öppet för var och en......

… och hur du än bär dig åt kommer inte heller du undan!


EU vill veta vem du pratar med