söndag, mars 25, 2007

Till Ehja

En gång i tiden träffade en gris en annan gris. Tycke uppstod. De två grisarna var på, gärna och mycket, och träffade andra svin. När svin och grisar träffas blir det kultingar, speciellt när man delar samma vattenhål. Nåja nu var det ju inga problem utan alla levde lyckliga , ja alla utom den grisen som inte tyckte om svin och som gärna då grymtade och nöffade, små grisar, ja svinet hade en förkärlek för små grisar, goda fina unga, nästan som julafton tyckte svinet varje dag för det är ju utomordentligt gott med julskinka. Så långt allt väl. Så kom fredagen. Ja alla dessa fredagar. Kyckligen gjorde entré. De båda grisarna tyckte inte om kyckling, det gjorde inte svinen heller, de hade helst sett att allt var sig likt. Nu kom denna kyckling in denna fredag men som tur var försvann den då. Ingen kan säga idag var kycklingen tog vägen men grisarnas teori är att det är "kyckling på fredag-syndromet". Inte heller blev påsken en hit. Bilen stod still i garaget och det gick inte att få hem en höna till kycklingen och grisarna ville så gärna ha fräscha ägg också. De försökte och försökte själva men det gick inte. Man fick ringa reparatören. Hos reparatören sade man att ledningen till generatorn var trasig. Antingen fick man byta ledning eller så blev det inget. Så grisen blev ledsen, det blev också den andra grisen som också hade ledningsproblem. Svinen blev fly förbannade. Men lugnade sig snart . Gick på Clas Olson och handlede nya ledningar och fick på köpet en ny gris

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har du anslutit dig till förlaget "Salig massa bokstäver i en viss ordning"?

Jag kan bara säga att jag gillar grisar.
Var sommarbarn på ett lantställe i Blekinge, när jag var 7 år. De jag bodde hos var väl sisådär. De hade en 15- årig son som brukade hota med att elda upp mig med sin tändare. Jag klarade mig dock undan med några brända näshår. Vilket... slog det mig nu... kan vara orsaken till den buske som växer där idag.
Iallafall... på gården fanns det en stor sugga, som bara gick runt i stian och bökade. Hon blev min bästis. Jag var inne varje dag och lekte med henne. Grisar kan faktiskt vara riktigt roliga.
En dag så köpte folket på gården 10 små kultingar. Jag frågade varför.
"Jo", svarade de."Till jul ska vi ju slakta den stora suggan, så vi får en stor och härlig julskinka att ställa på bordet!"
Jag blev alldeles förtvivlad över att de skulle ta död på min gode vän och grät floder. Jag frågade om de inte kunde göra som vi gör i stan. Ja, köpa skinkan på ICA. Då slipper man ju ta död på snälla grisar. (Ja, jag var som sagt bara 7 år)
Strax efter skulle jag åka hem. Jag bad och bad, men fick inte ta med mig min vän. Året efter ringde de och frågade om jag ville komma tillbaka. Jag frågade efter suggan och de svarade att hon smakade väldigt gott.
Jag har inte satt min fot i Blekinge sen dess!

/ ur min kommande bok: "Å ni undrar varför jag är som jag är"

Anonym sa...

Det var verkligen en ny inriktning som kolumnen antagit i sin utformning på nätet!

Vad har Du tänkt på när Du skrev detta? Göran Persson med fru?

Eller halsade Du i Dig hela whiskeyn på samma kväll?

:)

Mvh

//JJ

Anonym sa...

Grisar är fina