Kolumnens fortsatta inriktning

Det har varit ganska tyst om mig den senaste tiden. Inte pga. att det inte funnits något att skriva om utan mest för att det varit annat att göra, inte minst med renoveringen som nu är inne i slutetappen för denna gången och ärligt talat så står mig verktyg och penslar långt upp i halsen nu.

Jag har länge funderat på vilken inriktning denna blogg skall ta i fortsättningen. Jag har gått från att vara rent samhällskritisk och personkritisk (sidan hette ju i tidernas begynnelse ”idioternas paradis” innan den bytte namn till ”kolumnen.com”) till att vara rent personlig året 2004 och tillbaka till samhällskritiken under större delen av 2006-2007 efter ett i alla avseenden utraderat år 2005. Idag skall bloggen helst vara nishad.

På något sätt känns som att jag i min blogg bara återupprepar vad som redan sagts i de stora medierna. Det tycker jag är tråkigt. Istället borde inriktningen vara på sådant som är nytt men det handlar då mer om journalistik än bloggande. En bloggare som ju dragit stora skaror läsare är ju Carl Bildt som i sin blogg ”alla dessa dagar” ger en ofiltrerad direktrapport från maktens korridorer, något som upprör indignerade journalister som inte längre får stå oemotsagda i sin publicistiska upphöjdhet, och som har skapat åtskilliga debattartiklar som knappast någon har missat.

Poängen är att man i detta våldsamma brus av information måste hela tiden komma med något nytt som intresserar folket. Jag har haft en del idéer genom åren som gått men tyvärr inte förverkligat dem. Istället har idéerna stulits (alternativt uppfunnits av någon annan) och blivit storsäljare. Ett exempel är de privata arbetsförmedlingarna där jag hade dessa tankar redan 1991. Min idé var en nischad arbetsförmedling för frilansmusiker, nu finns det sådana. En annan idé var att kunna ha två simkort i en telefon för att kunna ha en arbetstelefon och privattelefon i en apparat, alternativt kunna ringa med det billigaste kortet, nu finns sådana tillsatser att köpa.

Kanske är det som gäller bara att vara sig själv och berätta om vardagen utan att bli allt för personlig. Fast för att kunna göra det måste man ju ha något av allmänintresse att berätta, något som ju Carl Bildt onekligen har. Jag har mina idéer om Kolumnen i framtiden men jag skall nog behålla dessa idéer för mig själv en stund till.

På tal om Carl Bildt så har jag hittat en del roliga länkar. Vad sägs om Bildt som 17-åring. Sketchen om när Carlsson ska läsa godnattsaga för Bildt är en riktig höjdare, och Persson mot Bildt i ”Det sjunde inseglet” är också bra (förutsatt att man sett originalet). Bildt sjunger ”Fyra bugg och en coca-cola” är en annan klassiker, och Bild och Reinfeldt i ”So happy together” är också kul.