Ungdomshuset i Köpenhamn

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1014469,00.html

Efter flera dagars kravaller rivs nu ungdomshuset i Köpenhamn. Kravallerna slogs ner och ungdomarna har gett upp. Idag fanns bara ett hundratal utanför ungdomshuset när rivningen startade i morse

Det är beklämmande att se hur myndigheter agerar. Det har varit tal om ett ungdomens hus här i Göteborg också vilket ledde till ockupation av huset. Den slogs ner. Numera finns i lokalerna en betydligt mera inkomstbringande verksamhet, ett Casino. Ägare är staten.

Protesterna i Köpenhamn fick ett för mig oväntat och snabbt slut. Jag trodde att protesterna skulle sprida sig till andra länder med sympatiåtgärder som följd. Jag trodde att det bland ungdomarna skulle infinna sig en ”vi”-känsla. Ett rebelliskt uppror som kanske kunde leda till att politiker och makthavare skulle öppna ögonen och inse att man inte kan ignorera en så stor grupp av människor. Som det sett ut har man nämligen tagit ifrån ungdomar allt vettigt att göra och förvånas sedan över ökande brottslighet och att de slår varandra på käften. Men jag antar att det blev för mycket tårgas, massarresteringar och vattenkanoner. Jag hoppas att protesterna inte stannar vid detta snörpliga slut. Jag förespråkar inte icke-demokratiska aktioner men vet också hur slicka makthavare kan vara.

Kanske blev ungdomarna lovade ett annat hus, ett föga troligt genomförbart löfte. Vad många ”vuxna” inte förstår är att det just ska vara ett hus som ungdomar får råda om själva, bestämma över själva, skapa och driva genom egna initiativ och arbete. I dessa pacifistiska, anarkistiska, rebelliska kretsar vill man inte ha ett välputsat yttre. Det är innehållet som räknas och vetskapen om att man genom eget ideellt sätt kan skapa ett innehåll som inte är som det etablerade samhället sätter som en norm. Det ska vara rebelliskt. Det är en protest. Det är ett sätt att bli vuxen.