Jag kan bara konstatera att vissa inte haft tid alls under min tid här. Andra har man sett både två och tre och fler gånger. Fast allt stämmer ganska väl med hur jag redan innan föreställde mig sakernas natur. I ärlighetens namn så skiter jag i vilket. Det är bara dumt att gå omkring och låtsas. Mina vänner är lätträknade, kompisarna desto fler. Det är väl så man måste se på saken.
Som sagt, mina knastriga vinyler har åkt fram. Här är en fånig inspelning som jag gjort med Bröderna Brothers 1990, mer än beskedligt knastrigt och svajigt men ack så kul, i vart fall för mig ;-)
3 kommentarer:
Håller helt med dej när det gäller vänner, man vet vilka som är ens vänner när saker och ting händer eller när det gäller att höra av sej, det jag har sållat ut dom flesta vännerna på är skitsnack man blir mörkrädd när man hör vad så kallade vänner kan snacka bakom ens rygg, orkar inte slösa energi på pantade människor längre.
Det är bättre att ha några få ärliga goda vänner en än massa kompisar man ändå inte kan lita på.....Eller hur?!
Kram Netta!
ja den där inspelningen kunde gött stanna där den var innan, hahahaha
i minnet är musiken och allt man gjorde till den,alltid färgat av saknaden till ungdomen.Kan inte hjälpas,så är det bara.
Skicka en kommentar