Utanförskap

Thailand är ett vackert land, welcome home. Men det fanns en tid då det härifrån adopterades fler barn än någon annanstans i hela världen. De flesta till rika västländer. Min förra flickvän var adopterad just från Thailand.

Mycket förenklat handlar det i dessa fall av adoption om minst ett dubbelt utanförskap, kanske rentav ett trippelt. I det nya landet kommer du alltid att vara ”annorlunda” även om värderingar så sakteliga ändras. Men i ursprungslandet är du också annorlunda.

Min X talade inte thai i Thailand, såg ut som thai, resultat: ”Hon vill inte vara en av oss, har blivit för fin”

Tro mig det är inte lätt. Jag har samma problem eftersom jag har ett polskklingande namn och pratar perfekt svenska men knackig polska. Sen har jag ju vistats I Thailand i närmare 3 år. Home sweet home, men var? När jag återvände till Thailand denna gång ordnade vänner ett Welcome party och min lägenhet var pyntad och maximalt renstädad så det sken. Vart jag än vände mig sade människor, välkommen tillbaka eller välkommen hem.

När jag så kommer till Sverige väntar där dottern och säger, vad skönt att du är hemma pappa och I Polen har vi ett hus också.

Jag gissar att jag tar en Sam Song till, besöker någon av mina vänner på någon bar, vaknar upp imorgon och tar en simtur i det kristallklara vattnet, kanske en tur med jetskin. Det brukar skingra tankarna för en polack, eller vem det nu var som jag är.

Länkar:
Thailand när vi letar min X biologiska föräldrar
Ehja har samma tankar som jag nu. Läs den texten
Jag har tidigare skrivit om utanförskap